För att de ville det

Den medelålders Tess har flyttat till Egypten efter att hon träffat sin stora kärlek, Omar. Hon försörjer sig som internetterapeut och tar emot sina klienter framför datorn. Omar dör plötsligt och oväntat ifrån henne. Men hon blir kvar i Egypten. Hon börjar på en kurs i salsa för att han hon vill känna något i kroppen som liknar sex men ändå inte är det. På salsakursen faller hennes ögon på Rodriguez som är läraren. Hans relation och maktspel med flickvännen Isabella fascinerar henne då den verkar bygga på dominans och underkastelse. Hon bjuder hem dem båda.

Rodriguez och Isabella talar med Tess om sitt förhållande. Isabella är den underordnade men styr fullständigt över sin underkastelse och visar inte de känslor som Rodrigo häftigt tycks längta efter. Han älskar att dominera och bestraffa henne med samma intensitet som han vill att hon ska ge sig hän till honom även i kärlekens tecken.

På Natur och Kulturs hemsida står det att Kajsa Sundins nya roman handlar om sex, för en enkelspårig människa som mig räcker det för att väcka min nyfikenhet.

Fotograf: Ylva Sundgren

Boken är i många stycken en fascinerande beskrivning av BDSM. Isabella förklarar; Föreställ dig att du har tio bilder av vår relation. I nio av dem ser det ut som att du är en fruktansvärd person och jag liksom råkat i händerna på dig. Det kan vara som den gången när vi låtsades att du bedrog mig med den där andra kvinnan. Eller som den gången när du lämnade mig i rummet med alla spikarna. Men i den tionde bilder förändras perspektivet och man kan se sig själv utifrån och tolka bilderna på ett helt annat sätt.

Rodrigo beskriver som många BDSM-utövare att detta var något som han erfor redan som barn; När Rodrigo var liten hade han en leksak som gav ifrån sig elektriska stötar. Han förstod direkt hur han skulle leka med den. Han insåg något om sin kropp och han kunde tänka ut det vildaste sätt att använda den där leksaken på. Det tog en halv livstid att förstå att den kunskapen handlade om sex.

Rodrigo vill vara på gränsen där saker håller på att gå över styr men det handlar aldrig om ilska och frustration, aldrig om att förstöra eller skada. Jag tänker på titeln på en avhandling om BDSM av Lotta Carlström, BDSM: paradoxernas praktiker. Han gör det för att de ville det…

Historien förs framåt och triangeldramat växer och slår sedan ut i blom på ett lite oväntat men behagligt sätt.

Detta är inte primärt en BDSM-skildring, inte heller en erotisk roman även om den bär spår av båda. Det handlar lika mycket om tomheten efter sorg som inte går över och om mänskliga relationer och intimitet. Det är en lockande roman som jag liksom slukar ändå ger den ett fragmentariskt intryck och blir vag och faktiskt lite ljummen emellanåt.

 

Feministisk erotik flopp

Leopard förlag släppte för någon månad sedan en ny ljudboksserie med feministisk erotik som finns hos alla de större ljudboksdistributörer. Den första novellen som jag lyssnade på heter Amelie och beskrivs som en vacker men likaså snuskig sexscen mellan två kvinnor.

Jag skulle säga att det varken är snuskigt eller vackert. Snarare lite småtrist och dåligt skrivet. Kanske kan detta väcka någon form av upphetsning hos en fjortonåring med begränsade eller inga erfarenheter av sexuella möten.

Tanken på att producera något bortom heteronormen och med annat än normkroppar lät onekligen lockande men om kvalitén skall hålla den här nivån så föredrar jag många gånger hellre något från mainstreamkulturen.

Novellen består av ett sexuellt möte mellan två kvinnor som beskrivs detaljerat med alla kroppsdelar som möts men det är helt utan känsla i läsandet och där finns inget som skaver eller heller intresserar. Det är som att köra autobahn från en plats till en annan utan någon form av upplevelse. Vi vet vart vi är på väg och vägen dit är tämligen förutsägbar och ointressant.

Amelie är en erotisk kortnovell skriven och inläst av bloggaren Alejandra Cerda, även känd som JandiheartEco.

 

 

Kärlekens tunga är vass…

I mitt kök ligger en hög med böcker som skall tillbaka till bibblan. Det är sällan tomt där, många böcker går och fram och tillbaka till Stockholms Stadsbibliotek. Överst i högen låg en guldskimrande bok som jag läste ut redan innan påsk men som jag verkligen ville blogga om innan den skulle tillbaka.

En dag när jag var hemma och sjuk kom ett eget ex i lådan signerad av författaren själv. Det gjorde mig genuint lycklig.

I det allra första kapitlet Jag älskar lesbianer så radar Anna Åhlund upp de ständigt återkommande klichéerna, fördomarna och de alltid så jävla välvilliga idiotfrågorna som  de flesta lesbiska någon gång fått i ett socialt sammanhang. Det är alltid från

”Åh vad kul att du är lesbisk! Lesbianer är ju jättetrevliga! Min syrras kompis är det. Hon är så himla rolig. Hon heter Linda, känner du henne?”

eller

”Jaha så du är lesbisk? Men hur kan du veta det om du inte ens varit med en kille? Vaddå du har varit med en kille också? Men då är du inte lesbisk. Då är du bi!”

Detta mästerverk kan ses som vår gemensamma hämnd på alla som fällt dessa oerhört tröttsamma kommentarer. Här blir det till och med roligt när de illustreras av Åhlunds fulcharmiga figurer och de får framstå i all sin djävla enfald och idioti. I kapitlet efter låter hon dessutom Rövhatt (en random manschauvinistisk heterosnubbe) bli nedpissad efter diverse vanliga kvinnoförnedrande kommentarer.

Ett av de längsta kapitlen heter precis om boken, Kärlekens tunga och fokuserar på en tvåsam destruktiv relation mellan två kvinnor. Kapitlet är en tragikomisk historia om ett uppbrott. En av kvinnorna agerar med överlägsen egoism och är totalt självcentrerad i relation till den ångestladdade andra. Det otäcka är hon inte äger någon form av självinsikt utan säkerligen känner sig förfördelad.

Det är ett fysiskt smärtsamt kapitel att läsa. Jag mår illa när jag ser på bilderna och läser texterna. Tyvärr är det inslag som går att känna igen både från mitt eget liv och vänners men också från många års arbete med våld i nära relationer. Sättet som den ena hela tiden lägger ansvaret på den andre som blir förvirrad är så otroligt nedbrytande.

 Och sedan att ändå, trots allt, längta tillbaka till en relation som inte var bra. Så otroligt mänskligt och så otroligt tragiskt.

Det mesta i boken är så bra och kaxiga gubbar får svar på tal. Åhlund driver med de där tröttsamma typerna som förnekar personer som använder hen sitt eget pronomen och de egentligen så jämställda fina snubbarna.

Anna Åhlund är konstnär och illustratör. Hon har tidigare gett ut ”Fortfarande konstig stämning men ingen verkar bry sig” och ”En snippa om dagen”.

Första barnboken om porr

Al och Kas är bröder och delar rum och dator. När Kas får sina kompisar på besök benämns de som de fyrtio rövarna och formligen väller in som en flock kameler. Ibland får Al vara med när Kas och hans kompisar tittar i datorn men oftast ber de att han skall gå ut.

När de sedan drar iväg blir det tomt och tyst och Al sätter sig framför datorn och säger de magiska orden, Sesam Sesam, öppna dig! Då klickar fingrarna som helt av sig själv och han ser bröst, rumpor, snoppar och personer som stönar och gnyr. Det känns i hela kroppen och känslor av både fascination, upphetsning, skam och äckel finns där.

Det är omöjligt att inte identifiera sig med lilla Al. Vi är nog många som när vi var barn hittade porrtidningar som vi med någon skräckblandad förtjusning tittade i.

Men, plötsligt står mamma där i dörren. Hon har gått rätt in utan att knacka. Al skriker åt henne. Det är försent, hon har sett alltihop, alla kvinnor och alla män. Alla bröst, rumpor, snoppar och en massa annat. Mamma har sett alltihopa! Det var inte mitt fel säger Al men mamma konstaterar att det är dags för mat. Även Kas kommer hem och så tar mamma ett snack om porr utan vare sig moralpredikningar eller uppmuntran. Hon agerar som varje förälder bör göra men som verkar så otroligt svårt. Hon förklarar att porr är en slag påhittad fantasi för vuxna, att det är vanligt att pojkar och flickor tittar på porr. Men också att det kan ge en felaktig och konstig bild om hur sex går till. Att det blir fel om någon tror att man behöver göra som på filmerna.  Sedan äter de glass till efterrätt.

Boken är en fantastisk högläsningsbok med sitt rytmiska språk blir det nästan som poetiska fraser;

Det er pusting og hvisking og rop.

De stønner og klynker,

som om det gjør vondt, og som om det gjør godt.

Som om Al ikke burde høre det.

Som om det skulle være hemmelig.

 

Bokens viktiga budskap är att det går att prata med sin föräldrar om man sett porr på datorn. Det är ett av de allra viktigaste budskapen idag när all forskning visar att barn och unga inte har någon att prata med om porr. Att öppna upp för samtal är en betydligt mycket bättre väg än att förbjuda barn att se på porr, sätta porrfilter på datorerna som de ändå kommer förbi och sedan lämnas smärtsamt medvetna om att de gjort något som de vuxna förbjudit och lämnas helt ensamma med sina tankar och funderingar.

Boken Sesam Sesam finns än så länge bara på norska och är utgiven av Cappelen Damm och är skriven av författaren Gro Dahle. Hennes dotter, Kaia Dahle Nyhus har illustrerat den på ett fantastiskt sätt.

Gro Dahle (nedan) är en särdeles modig författare som gjort en rad böcker för små barn runt kontroversiella ämnen. Det har handlat om våld i hemmet, depression och skilsmässor.

FOTO: CAPPELEN DAMM