Första barnboken om porr

Al och Kas är bröder och delar rum och dator. När Kas får sina kompisar på besök benämns de som de fyrtio rövarna och formligen väller in som en flock kameler. Ibland får Al vara med när Kas och hans kompisar tittar i datorn men oftast ber de att han skall gå ut.

När de sedan drar iväg blir det tomt och tyst och Al sätter sig framför datorn och säger de magiska orden, Sesam Sesam, öppna dig! Då klickar fingrarna som helt av sig själv och han ser bröst, rumpor, snoppar och personer som stönar och gnyr. Det känns i hela kroppen och känslor av både fascination, upphetsning, skam och äckel finns där.

Det är omöjligt att inte identifiera sig med lilla Al. Vi är nog många som när vi var barn hittade porrtidningar som vi med någon skräckblandad förtjusning tittade i.

Men, plötsligt står mamma där i dörren. Hon har gått rätt in utan att knacka. Al skriker åt henne. Det är försent, hon har sett alltihop, alla kvinnor och alla män. Alla bröst, rumpor, snoppar och en massa annat. Mamma har sett alltihopa! Det var inte mitt fel säger Al men mamma konstaterar att det är dags för mat. Även Kas kommer hem och så tar mamma ett snack om porr utan vare sig moralpredikningar eller uppmuntran. Hon agerar som varje förälder bör göra men som verkar så otroligt svårt. Hon förklarar att porr är en slag påhittad fantasi för vuxna, att det är vanligt att pojkar och flickor tittar på porr. Men också att det kan ge en felaktig och konstig bild om hur sex går till. Att det blir fel om någon tror att man behöver göra som på filmerna.  Sedan äter de glass till efterrätt.

Boken är en fantastisk högläsningsbok med sitt rytmiska språk blir det nästan som poetiska fraser;

Det er pusting og hvisking og rop.

De stønner og klynker,

som om det gjør vondt, og som om det gjør godt.

Som om Al ikke burde høre det.

Som om det skulle være hemmelig.

 

Bokens viktiga budskap är att det går att prata med sin föräldrar om man sett porr på datorn. Det är ett av de allra viktigaste budskapen idag när all forskning visar att barn och unga inte har någon att prata med om porr. Att öppna upp för samtal är en betydligt mycket bättre väg än att förbjuda barn att se på porr, sätta porrfilter på datorerna som de ändå kommer förbi och sedan lämnas smärtsamt medvetna om att de gjort något som de vuxna förbjudit och lämnas helt ensamma med sina tankar och funderingar.

Boken Sesam Sesam finns än så länge bara på norska och är utgiven av Cappelen Damm och är skriven av författaren Gro Dahle. Hennes dotter, Kaia Dahle Nyhus har illustrerat den på ett fantastiskt sätt.

Gro Dahle (nedan) är en särdeles modig författare som gjort en rad böcker för små barn runt kontroversiella ämnen. Det har handlat om våld i hemmet, depression och skilsmässor.

FOTO: CAPPELEN DAMM

KRAM, 70-talets porr för barn?

Var hon upphetsad i Edit? Vem förstår denna mening? Ja, många som har läst och minns KRAM-boken. PetterNiklas finns nog fortfarande kvar i människors medvetande men hur många minns Edit?

Veckan innan jul var jag tokförkyld och hade feber. Den mesta tiden låg jag nedbäddad i sängen respektive soffan och sov/tittade på film. Då hann jag se två säsonger av den norska serien, SKAM. Nästan alla som sett den verkligen ÄLSKAR den, så också jag med några undantag. Min hobbypsykologiska analys av den stora kärleken till programmet är återupplevandet av den första förälskelsen som var så dramatisk, både euforiskt spännande och avgrundsdjupt deprimerad, för att inte tala om de första sexuella kontakterna. Jag minns otroligt många detaljer från mina första sexuella möten medan jag senare inte ens minns alla som jag haft sex med. SKAM födde en längtan efter tonårens starka känslor och upplevelser och jag letade fram boken KRAM ur bokhyllan. Jag älskade Hans-Eric Hellbergs böcker Kram, Puss, Love Love Love och Älskar, Älskar inte som tonåring. Så mycket att när jag fyllde 13 år så köpte jag boken Kram på Mora Bokhandel för tioöringar som jag fått av mina vänner i födelsedagspresent. Då hade jag redan läst boken flera gånger  genom att låna den på biblo men jag vill också äga ett ex. Boken finns fortfarande kvar i min bokhylla. Jag har köpt, slängt och givit bort många böcker men den har jag aldrig förmått mig att göra mig av med.

Jag slår upp boken och ser hur jag plitat mitt namn i början och hur Hellberg inleder med att boken är vuxenförbjuden. Han konstaterar att vuxna förbjuder alldeles för mycket så det är inte mer än rätt att någonting blir förbjudet för dem också. Han är klok, vi behöver nog fler vuxenförbjudna sexuella skildringar för barn och unga även i vår tid när vuxna skall vara med och övervaka precis allt.

KRAM handlar om när unga Jonnie och hans mamma flyttar in och bildar ett kollektiv med familjen mamma, pappa och döttrarna Katarina som är jämnårig med Jonnie och Ing-Christine vars bröst får en betydelse redan i bokens inledning.

Hon uppfattade hans blick.

– Jag har ingen behå om du vill veta. Jag är en fri kvinna som gör som jag vill. Hur gammal är du, tolv, tretton? Du har väl inte börjat tänka på tjejer än. Killar är ju så mycket långsammare än tjejer när det gäller den saken.

Jag kan se, även i min egen tummade bok att jag nog återvänt lite oftare till kapitel 14 som är en slags pornografisk drömscen. Här ror Jonnie ut till en holme där han vid ett nakenbad övermannas av tre tonårstjejer, den runda, den långa och den rödhåriga som binder honom vid en al och på olika vis stimulerar honom till utlösning.

– Har du aldrig sett en flicka naken förut?

Han skakade på huvudet.

– Du får gärna titta på mej.

Hennes springa syntes mycket tydligt. Hon såg så mjuk ut… Hon var slät överallt, inget hår i armhålorna, fint dun på armar och nacke, fräknar på näsryggen, ljusblå ögon och nästan inga ögonbryn. Och små runda bröst med upprättstående bröstvårtor…

– Kyss den, viskade hon och vände sitt vänstra bröst mot honom.

Han tog bröstvårtan i munnen. Det var märkligt. Inte sen han var baby… Men det här var annorlunda. Det kändes som att ha en liten pitt i munnen, en tjejpitt. Omöjligt! Men oh så ljuvligt…

Hon suckade.

– Jag ska tala om en hemlighet för dej. Jag har aldrig sett en pojke naken heller. Jag blir alldeles varm och våt när jag ser på dej. Den är mycket större än jag trodde den kunde bli på en så ung kille. Rör vid mej.

Han sträckte ut en en darrande hand och strök med fingrarna över håret. Det var mjukt som silke. Han la handen över springan. Den var fuktig.

Och han var lycklig.

– Kom! sa hon plötsligt. Nu badar vi!

Jag minns den runda, den långa och den rödhåriga som om jag hade läst texten i går. Jag minns att jag fascinerades av orden korts och solsnibb och blev nästan lite besviken över att det stod shorts i den nya upplagan. Det är märkligt men ordet topmassage blev för trettonåriga Suzann ett begrepp som alltid kom att förknippas med den runda, den långa och den rödhårig och Jonnie Paris. Jonnie tänker att det var underbart. Alltihop var förbjudet och oanständigt och härligt. Han rös inuti av vällust och det var vi var nog många med honom som gjorde.

Bakgrunden och tillkomsten av boken KRAM går att läsa i boken Hellbergs KRAM. När den sexuella revolutionen nådde barnboken.

I denna framgår att boken KRAM egentligen var en beställning från den danske bokförläggaren Ib Permin som skickade ett brev till förlagsredaktören och vännen Stig Ericson på Bonniers, 1971. Han ber honom att kontakta Hans Eric Hellberg om en idé gällande mer vågad bok om tidig sexualitet – porno for børn. Han konstaterar att detta varit ett tabuiserat ämne i barnböcker men att det finns ett stort behov av böcker som tar upp angelägna ämnen som onani och sexuellt utforskande. Hellberg tar på sig uppdraget och sätter igång att skriva boken som blir KRAM.

Genom Elgenstiernas bok förstår vi att Hellberg plockat inspiration från människor och fenomen i sin närhet. Kalle Sleven, fängelsekunden som är på rymmen är tecknad efter en bedragare Inge Ihsgren och Jonnies pappa är död precis som Hellbergs egen pappa, vilken dog när han vari 13 år. Böckerna behandlar på 70-talsvis en slags vardagsrealism. Samtidigt fick också Hellberg inspiration från klassiska barnäventyr som Enid Blytons böcker om Vi fem med den stora skillnad att här finns sexualiteten hela tiden närvarande även om det inte alltid är så specifik förrän i kapitel fjorton.  Kram debatterades flitigt på kultursidorna och förvånansvärt många var ändå positiva även om han naturligtvis fick ta emot en hel del kritik.

Aftonbladet publicerade hela kapitel 14 i en  uppbragt artikel med rubriken SEX FÖR BARN och även i tv och radio slog boken igenom stort. Den blev också en stor försäljningsframgång. Källa: http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article14950606.ab

Hellberg fick också ta emot en ansenlig mängd brev från läsare, något han alltid har uppmuntrat genom att uppge sin hemadress i böckernas förord.

Hans-Eric Hellberg skrev 78 böcker, noveller, filmmanus, radiopjäser, sagor och kåserier. Han  utforskade ofta frågor runt könsroller och jämställdhet i sina böcker och vägrar oftast att reproducera könssterotypa beskrivningar. Snarare var blyga pojkar och djärva handlingskraftiga tjejer ett av Hans-Eric Hellbergs signum vilket vi också kan se i KRAM och även i böckerna om Karl Ludvig som han skrev tillsammans med Elvira Holm. Det var också en serie böcker som lämnade ett outplånligt intryck på mig.

 

 

 

I Puss eller någon av de andra böckerna finns en scen där Jonnie och Katarina byter kläder, och de beskriver hur det förändrar dem. Detta är en scen som jag kan känna igen mig i från dragkingworkshoppar och väcker frågan vad vår identitet egentligen består av?

Författaren Hans-Eric Hellberg var född 1927 i Mjälga, Stora Tuna i Borlänge, dog nyligen, närmare bestämt 10 december 2016 i Borlänge.

Året efter KRAM kom en annan bok med sex som tema ut, även den skriven av en författare från Borlänge, Nils Bergkvist. Boken Avva och Nenne fanns på min mellanstadieskola i de bärbara boklådorna som läraren hämtade från skolbiblan. Det jag främst minns från den boken var att de hade petting i hobbyrummet och väntar på att få ha sex på riktigt.

Jag vågade aldrig läsa Avva och Nenne i skolan utan lånade den från Mora Folkbibliotek där jag var stammis. Den var visserligen spännande men kunde ändå inte mäta sig med KRAM och de andra.

När storken kommer på besök, eller inte?

Igår gick jag förbi en reklamkampanj som presenterar frågan om att berätta om hur barn blir till som en utmaning.

När jag frågade min mamma hur jag blev till, var svaret att pappa gav henne ett frö som kom in i hennes kropp och därifrån växte en bebis fram. Jag tänkte att fröet såg ut som en apelsinkärna och passade mig nogsamt från att äta sådana, livrädd för att få en bebis i magen. Det hade varit skönt med en lite bättre beskrivning. Först när jag blivit större och kunde låna böcker på temat på biblioteket förstod jag hur det verkligen gick till.

Genom mitt arbete på RFSU så skriver jag och mina kollegor varje onsdag en artikel till tidningen Metro under Sex och Liv. I onsdags fokuserade vi på hur en kan prata med barn om livets början och bra böcker om hur barn blir till.

Råden som jag ger i Metro är;

• Det viktigaste är att vara ärlig och konkret – och att utgå från barnens egna frågor.
• Anpassa svaren till barnens utvecklingsnivå. Lyssna till barnets fråga och svara utifrån det.
• Ta det lugnt, ha ögonkontakt och sätt dig ned tillsammans med barnet och prata. Säg exempelvis inte att barn blir till efter att mamma och pappa har kramats.
• En del uttryck som har en symbolisk innebörd, tolkas ofta konkret av barn och kan bli förvirrande.
• Berätta i stället om att barn blir till genom att spermier möter ägg. Detta kan ske via samlag men också genom att någon inom sjukvården hjälper spermierna att möta ägget.
• Tänk på att alla barn inte har en mamma och en pappa, utan att familjer kan se ut på olika sätt men också att barn kan bli till på olika sätt så som provsrörsbefruktning och insemination.
• Vissa barn har en förälder och andra kan ha fler.
• Tänk också på att alla barn inte legat i sin mammas mage utan kan ha varit i en annans mage och idag finns det också barn som legat i sin pappas mage (transmän som har fungerande äggstockar och livmoder kan bli gravida och föda barn).
• Barnböcker kan vara en genial genväg till diskussioner om kroppen och hur barn blir till.

Här är tre fantastiska böcker om hur barn blir till.

Familjeboken av Edward Summanen och Johanna Arpianen utgiven av Vombat förlag.

En charmig bok som beskriver på vilka olika sätt bebisar kan bli till, med fina illustrationer som hjälper till att förklara texten. Är barnet adopterat, har det blivit till via provrörsbefruktning, insemination eller skapats via ett samlag? Det spelar ingen roll för här får alla vara med.

Boken erbjuder också reflektioner om vad som egentligen är en familj. En bok att läsa tillsammans, eller att låta lite äldre barn läsa på egen hand.

Typiskt citat: ”Det finns inga regler för hur en familj ska vara eller hur den ska ha kommit till.”

Hur görs bebisar? av Cory Silverberg och Fiona Smith, utgiven på Olika förlag.

Hur görs bebisar?” är en barnbok som jag tidigare skrivit om. Den har ett lättförståeligt språk och fina fantasifulla och färgstarka illustrationer.

Boken inkluderar familjer av alla olika sorter och den fantastiska mångfald som finns i verkligheten. I den här boken spelar det ingen roll om det är en, två, tre eller fyra föräldrar. De utgår inte från att bara mammor kan ha ägg eller pappor bara kan ha spermier utan istället står att alla kroppar inte har ägg och att det är likadant med spermier. Olika kroppar har olika saker som behövs för att göra en bebis. Hela den biologiska processen beskrivs och alla barn kan känna sig inkluderade.

Typiskt citat: ”När vuxna vill göra en bebis måste de ha ett ägg från en kropp och en spermie från en annan kropp.”

Varför finns jag? av Karin Salmson och Lina Sandquist utgiven på Olika förlag.

Denna bok har en fin berättelse med mycket humor och värme. Det är korta rader på varje sida vilket gör att den passar de lite mindre barnen. Den skildrar ett frågande barn som blivit till genom en assisterad befruktning med en mamma. Barnet frågar om det går att köpa ett barn i affären? Eller göra ett av lera? Få ett av tomten? Boken bygger på frågor och svar vilket många små barn brukar uppskatta.

Typiska citat: ”Varför finns jag?” ”För att jag ville ha dig!”

Den svåra konsten att ha två bollar i luften samtidigt. Att tillåta barn sin egen sexualitet och samtidigt skydda dem mot övergrepp.

För någon vecka sedan fick jag förmånen att träffa en person som jag har beundrat länge. En pionjär på området barns sexualitet och en av de drivande krafterna för att lansera ordet snippa i Sverige. Jag har nämnt henne i en rad föreläsningar men aldrig fått möjligheten till ett möte IRL. Hon har skrivit en mycket viktigt skrift utgiven av Malmö Stad, som jag varmt kan rekommendera, förhållningssätt till barns sexualitet.

Alla intervjuade i denna skrift är helt överens om att ett öppet förhållningssätt gör en stor positiv skillnad för barnen. Både för deras tillvaro här och nu samt för deras framtid som vuxna människor. De efterfrågar mer fysiskt utrymme på förskolan, rum där barnen kan dra sig undan till och utforska sin sexualitet i lek.

Som det är nu kan inte förskolepersonalen förhålla sig till barns sexualitet på det sätt de önskar på grund av rädsla för negativa reaktioner från föräldrar och kollegor. Detta beror på  en stor kunskapsbrist gällande barns sexualitet och därtill en stor osäkerhet inför vilket förhållningssätt som är det bästa för barnen. Förskolepersonalen ser en tydlig förändring över tid där barn har fått minskat handlingsutrymme.

Nu är det så att onani och lekar med sexuellt innehåll är en naturlig del av barns sexualitet och ska mötas med respekt. Att få en uppväxt utan skuld och skam kopplat till sexualitet är en rättighet för barn. Likaväl är det är en absolut rättighet att barn aldrig skall förmå eller tvingas delta i någon olaglig eller psykiskt skadlig sexuell aktivitet.

Detta är två absoluta rättigheter. Som sexolog oroar jag mig för barns rätt till sin egen sexualitet inskränks av välmenande vuxna och pedagoger liksom att vuxna och pedagoger blundar eller inte väljer att göra orosanmälan till socialtjänsten vid misstänkta övergrepp.

Som jag tidigare skrivit så finns nu den pedofila blicken inkorporerad i många vuxna. Det uppstår en helt vansinnig koppling mellan vuxnas sexualitet och barns sexualitet som om de vore förenliga. Detta gör att ämnet barns sexualitet blir känslig och kontroversiellt. Jag hittar en artikel  i Sydsvenskan där Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet säger att han  föredrar det engelska begreppet sexual arousal när han ska beskriva barns upplevelse av sexuell stimulans. Han menar att ord som upphetsning blir för starkt. Barn får fysiologiska reaktioner på stimuli, men förstår inte innebörden av detta på samma sätt som vuxna gör, de har inte samma medvetenhet. Även om barnet redan i tre- till fyraårsåldern blir medvetet om skillnaderna mellan pojkar och flickor, och pojkar exempelvis märker att de får stånd om de smeker penis, har de inte någon sexuell identitet, säger han.

 Anna Kosztovics säger i samma artikel att vi måste minska laddningen kring vissa begrepp och våga använda dem även för att beskriva barnens känslor. Annars riskerar vi att osynliggöra barns egna upplevelser. Alternativt uppfinna nya ord, så att vi får både ett vuxensexspråk och ett barnsexspråk. Nu när små flickor äntligen har ett ord för sitt kön, snippa, är det dags att tänka ut ett ord för barns känslor när de är sexuellt stimulerade, menar hon. Säger man att ett barn är kåt blir det ramaskri. Därför behövs ett nytt ord så att vi kan prata om vad barnen faktiskt känner.

Övergrepp mot barn är en bister verklighet och skall på alla sätt bekämpas och måste hanteras på bästa sätt när de väl har inträffat MEN det gäller att inte slänga ut barnet med badvattnet. Elaine Eksvärd, retorikkonsult och författare till boken ”Medan han lever” på (Forum bokförlag) är en engagerad person i debatten om sexuella övergrepp mot barn. I boken berättar Elaine om hur hennes pappa kontinuerligt förgrep sig på henne under sin uppväxt. Hon berättar om hur hon agerade ut sexuellt men att omgivningen inte noterade detta. Hon berättar om känslor av skuld, skam och osynliggörande. Det är en stark bok om ett barn som växte upp med en gränslös förälder som utsatte henne för upprepade övergrepp. En på många sätt fruktansvärd berättelse och viktig insats att våga och vilja skriva om detta.

När sedan Elaine Eksvärd skriver i ett blogginlägg på sin blogg att  barn är inte sexuella av sig själva och insinuerar att barns sexuella uttryck alltid kommer från erfarenheter av övergrepp så blir det fel. Det blir också märkligt att hon kritiserar förskolan för att låta barn leka bakom stängda dörrar där gränslösa “lekar” tar plats. Lekar, där barn gör saker som en gränslös anhörig har gjort på nån av dem. Hon skriver vidare att hon skulle skicka ett mejl till samtliga föräldrar om detta beteende och förklara att barn inte är sexuella av sig själva och att det här måste komma från någon. /…/ Hon skriver vidare; Berätta om deras privata delar och att ingen får röra dom bara dom själva. Säg även att de inte ska röra andras. Har de redan börjat röra andra och låta andra röra dom så berätta att polisen kan komma om man gör så. Extremt? Vad säger ni om att ta saker från affärerna? Det är ju ett brott om man är straffmyndig, samma sak med att röra andra personer. Känns det laddat och obehagligt så är det för att det ÄR laddat och obehagligt. Berätta det inte för att skrämma barnen utan för att de ska förstå handlingens allvar. Sen kan de säga det till en vuxen att polisen kommer om de rör dom. Se till att det aldrig händer igen. Pratar man integritet med sina barn så lär de sig säga Stopp min kropp när deras kompisar försöker initiera sexlekar. Prata nu innan det händer dina barn.

Barn är sexuella subjekt och måste få vara  sexuella på sin nivå och på sina villkor. Att säga att barn inte är sexuella av sig själva är att göra dem en otjänst.

Barn har liksom vuxna rätt till sin kroppsliga integritet och ska alltid respekteras om de inte vill pussa faster, sitta i knä på någon eller krama mormor hejdå. Barn måste få veta att de alltid får säga nej till om någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som man inte själv vill. När någon gör något som inte känns bra får man berättade det för någon vuxen fast den vuxna säger att det är en hemlighet. Barn har också rätt att utforska sin egen och andra jämnåriga barns kroppar så länge det sker i ömsesidighet och inte någon känner sig tvingad. Barn har rätt till sin egen kropp och att få tillfredsställa sig själv. Barn har rätt att få leka familj, doktor eller andra lekar som går ut på att de utforskar sin egen och andras kroppar.