Arkiv för kategori ‘Bloggambassadör för bokmässan 2013’

Bokmässans vackraste omslag är omslaget till den erotiska klassikern Flossie utgiven på Vertigos förlag.flossie

Om vi inte älskar oss själva kan vi inte heller älska någon annan – en floskel som det faktiskt kan ligga en del i.

Om vi inte älskar med oss själva så kan vi ha det svårare att älska med någon/några andra. Åtminstone underlättar det att känna sitt kön och hur en på bästa mesta sätt kan njuta av sexuell beröring. Jag älskar onani, som ett sätt för avslappning, njutning, smärtstillande, tidsfördriv och belöning. Bilden på kvinna med handen över sin fitta får mig osökt att tänka på att älska med sig själv.

Lika mycket som jag älskar ordet och innebörden i onani så tycker jag illa om ordet autoerotik som var återkommande under sexologikonferensen. Autoerotik är enligt NE, framkallande av sexuella känslor utan medverkan av en partner.

I serien Vertigos erotiska klassiker har nu nyligen utkommit nr 13. I torsdags när jag intervjuade personalen i deras monter så berättade de att många stannar upp, tittar och fotograferar omslaget. Känner igen det, på Världssexologikonferensen hände detsamma för mig. Personer stannade till vid postern och sedan upp med kameran. Det händer något när andra än de kommersiella sexuellt laddade bilder finns i det offentliga rummet.

Jag har njutit av omslaget på boken Flossie men återkommer om innehållet vid ett senare tillfälle.

Vem står då bakom detta vackra omslag? Jo, en av mina favoritillustratörer; Lo Kanarp.

Under Stockholm Pride köpte jag en bok till min sons födelsedag i september. Boken var Männen med rosa triangel” av Heinz Heger (Bokförlaget Atlas, 2013). Förlaget Atlas har i år givit ut en ny översättning av Männen med rosa triangel som är ett vittnesmål frånen homosexuell man som satt på  Sachsenhausen. Eftersom en av mina söner tidigt kom ut som bög och gjorde flera skolarbeten som på olika sätt behandlade ämnet homosexualitet minns jag speciellt ett som handlade om homosexuella under andra världskriget och därför tänkte jag att detta kunde vara en bra present.

mannen-med-rosa-triangel

Först idag gick det upp för mig hur väl denna bok gestaltar fasorna som fångarna med rosa trianglar verkligen fick genomlida. I ett samtal som Johan Hilton modererande med Jonas Gardell och Christian Antoni Möllerop (vice ordförande RFSL och kollega) om homosexuella i andra världskrigets koncentrationsläger så fick jag än en gång upp ögonen för denna avskyvärda del av historien som vi måste hålla levande i minnet.

 

IMG_5488

Jonas Gardell berättade inledningsvis episoden som redan tidigare skapat kramp i magen. Hans far var på besök och syskonen hade förberett med fika när fadern fick se den Rosa triangeln på Jonas jacka (detta var före regnbågsflaggans tid) och utbrast, jaha, skall du skryta med skiten också.

triangelI förordet till boken skriver han ”den här tunna lilla boken kommer att skaka dig i grunden. Och du kommer att förstå att du, liksom jag när jag var ung, också måste bära den rosa triangeln.” Boken förändrade mig i grunden säger Jonas Gardell och när jag efteråt pratar med Christian Antoni Möllerups så berättar även han om att boken skakat om även honom.

IMG_5489RFSLs vice förbundsordförande Christian Antoni Möllerup

Den rosa triangeln började som en symbol för förtryck men står idag för frihetskamp. Vi måste lära känna vår historia och förstå varför det hände. Allt för att detta inte skall upprepas igen.

Homosexuella män var en av de grupper som stod allra lägst ner på skalan i lägren. Dessa personer sågs även efter kriget som rättmätigt bestraffade. Efter krigets slut kunde de därför inte  berätta sin historia då deras existens var kriminaliserade.

Gardell framhåller att romer och homosexuella var de grupper som inte fick upprättelse. De var de främmande andra.

index

Under seminariet framkommer att lesbiska kvinnor kom lindringare utan då de fortfarande kunde reproducera sig. De sågs enbart som antisociala. Jonas Gardell försvarar sig också i seminariet emot att kvinnor inte nämns i samma omfattning. Här saknar jag som tämligen ofta ett maktperspektiv utifrån mäns överordnade position.

Nästan samtidigt i en annan del av världen finns vår förbundsordförande Ulrika Westerlund från RFSL och hon meddelar att Belgrads prideparad är inställd. Jag läser vidare på Sogi news;

A Pride parade was planned to take place tomorrow in the Serbian capital Belgrade. But the authorities stopped it for the third year in a row. The Deputy Prime Minister banned the parade referring to safety reasons and the Serbian Prime Minister said that a parade would be a ” threat to public order.”

At the same time the Police said that they were prepared and that they would be able to handle security. The police planned to have 6,500 police officers on location to completely encircle the park where the parade was to to be held.

Serbian LGBT-activists are disappointed.

– It is a sad day for Serbia and it is clear that human rights are not respected here, said Goran Miletic, Civil Rights Defenders.

Kampen fortsätter!

Efter Fifty Shades of Scheike slår jag följe med Edenborg till Vertigo förlags monter.

Får äntligen ställa en del frågor som jag funderat på. Jag undrar hur exempelvis Gabrielle Wittkop böcker mottagits och Edenborg förklarar att hemligheten är att han inte ger ut dåliga böcker. Däremot är han radikal och inte speciellt väluppfostrad. Specifikt Wittkops verk är oerhört välskrivna och håller hög litterär klass. Jag återkommer till det som han sade på montersamtalet, om att bra erotik tillåter en att ta del av ett främmande subjekts njutning långt bortom det tillåtna. Vi kommer utsökt in på en av mina favoriter, Nekrofilen (blogginlägg om boken finns här) av Gabrielle Wittkop och båda är lyriska av denna fantastiska bok som författare själv beskrev som en melankolisk kärleksroman, eftersom bokens protagonist ständigt måste skiljas från dem han älskar. Sedan säger Edenborg det som jag och en väninna diskuterat om men inte vågat säga högt, vi skulle inte ha något emot att testamentera min kropp till en nekrofil..

IMG_5409

Sedan rynkar han pannan och drar sig faktiskt till minnes att han faktiskt blivit rejält utskälld av Läsrörelsen som i en kampanj med böcker i McDonalds happymeal hävdade att de som läser blir goda och snälla. Detta ansåg Edenborg var lögn och gjorde en motkampanj där de skrev att Läsrörelsen suger hästballe.

Vi avrundar samtalet med att diskutera porr. Edenborg hävdar att det inte går att vara för eller emot porr. Det har redan hänt. Det är kört. Nu är frågan om vad vi gör med porren. Något han också utvecklat i det parapornografiska manifestet som är bland det bästa som skrivits om porr. Det måste dock läsas teskedsvis och Edenborg säger att han verkligen jobbat på att varje mening skall blir bärande i det lilla sprängfyllda häftet.

Passar också på att prata med hans kollegor på förlaget som säljer deras böcker. Det finns ingen typisk Vertigoläsare säger en av killarna, läsarna är från alla åldrar och har olika bakgrund. De flesta är dock genuint intresserad av deras utgivning. Vad är då Vertigo förlag? På hemsidan så presenterar förlaget såhär; ”texter på avgrundens rand för läsare som inte önskar vända bort ansiktet från vår tids katastrof. Yrsel och illamående, hänförelse och uppenbarelse – läsningens sötma skall vara ett aktivt gift som fräter och undergräver det lata sinnet. I poesi och kritik, vid den punkt där ordningen och spektaklet trasas sönder, hänger anden tung av svindel som en skinka från taket”. Utgivningen domineras av erotik och skräck.

Vill du regelbundet få hem bra högklassig litteratur, gå med i Vertigos stormtrupper. Är du här på mässan, besök dem på mässan i monter B02:01.

I vimlet på Bokmässan med de stora förlagens stora montrar och iögonfallande marknadsföring är det möjligt att springa förbi en riktig guldgruva. Elsa Lena Ryding, gynekolog, docent vid Karolinska sjukhuset i Stockholm, sexolog (Specialists in Clinical Sexology, NACS) har tillsammans med Narkos- och intensivvårdsläkaren Hans Huldt en existensiellt mycket berörande, vacker och stark konst och lyrikutställning.

IMG_5418

Utställning heter bilder från ett sjukhus och Elsa Lena Ryding är kvinnoläkare som ”levt en del av sitt liv i det innersta av ett sjukhus, där få har tillträde: intensivvården, operationsavdelningarna och förlossningsavdelningen. För dem som arbetar där behövs det en anpassning till en värld av död och sorg, men också nytt liv. Det är en sciencefictionvärld, där vårt samhälles etik ibland kan tyckas ha upphört att vara giltig. Diktsamlingen är fragment från denna värld”. Bilderna är konstnärligt gestaltade av Hans Huldt.

OM jag inte hade känt Elsa-Lena Ryding genom det sexologiska fältet där jag bland annat haft förmånen att ha henne som lärare i praktisk sexologi så hade jag sprungit förbi men nu stannade jag upp och fick erfara dessa guldkorn i sanden.

Är du på bokmässan, besök monter D01:04. Annars finns bilderna även på denna hemsida.Skärmavbild 2013-09-26 kl. 23.28.07

Vem kan motstå en titel med namnen Fifty Shades of Scheike? Åsa Linderborg i samtal med  Carl-Michael Edenborg om den erotiska litteraturen. Titeln anspelar på den moraliska storm som kom efter att Hans Scheike bedrivit risterapi men att få reagerar med moralisk indignation på att Mr Grey förför en oskuld. Bägge är helt överens om att Fifty Shades är skitlitteratur och Edenborg menar att det är reaktionär och mest påminner om en Harleiquinroman. Linderborg dristar sig till och med att säga att den är en av de dåligaste böcker hon har läst. Han framhåller att det finns en osund fixering av oskulder i litteraturen. Den berättigade frågan är varför författare inte vågar experimentera lite mer.

IMG_5404

Trots att Fifty Shades är skit så håller de både med om att det ändå är häftigt att en erotisk bok fått ett sådant genomslag och Edenborg berättar om hur att sett en 70-årig kvinna och ligga och sola vid poolen läsandes Fifty Shades – då har den ändå gjort erotiken lite mer rumsren.

Det viktigaste i den erotiska litteraturen är att ordet blir kött säger Edenborg och att det blir fysiskt påtagligt. Den stora saken med erotisk litteratur är att den erbjuder dig att gå in och njuta av saker som du aldrig kan realisera i verkligheten. Du kan uppleva upphetsning genom ett främmande subjekts njutning.

Moraliserar kvinnorörelsen för mycket på porr frågar Åsa Linderborg. Kvinnorörelsen är splittrad säger Edenborg och konstaterar att kvinnors porrsurfande har stigit i höjden. Själv är han kritisk mot mycket av dagens pornografi vilket han utvecklat i en av de bästa skrifter som finns runt porr, det parapornografiska manifestet vilket är en uppgörelse med såväl  pornografin och antipornografin.

dppmomslag

Edenborg pratar sig istället för erotikens kiosklitteratur sig varm om den klassiska erotiska litteraturen. Hans förlag Vertigo har bland annat specialiserat sin utgivning på erotiska klassiker och mästerverk.

Efter avslutat samtal tar jag följe med herr Edenborg till Vertigos monter och gör en intervju med både hans medarbetare och honom själv. Blogg om detta kommer senare.

1368652_10151700237112462_721814077_nÄven här på världssexologikonferensen i Brasilien finns en presentation med temat ”Fifty Shades of Grey”. När jag var på sexualupplysarkonferens i Washington i början av året så fanns det föreläsningar runt boken även där. I december förra året var jag till Ryssland och där fanns stora gatupratare som gjorde reklam för boken. Vi må tycka att boken är hur dålig som helst men vi måste förhålla oss till den och dess innehåll när den  nu sålts i över 70 miljoner exemplar.

Vad sade Mariana Ghetler från Sao Paulo, Brasilien då?

Denna bok har generellt fått omdömet att den är dåligt skriven och till och med Salman Rushdie har uttalat sig om boken; ”I`ve never read anything so badly written that got published. It made Twilight look like War and Peace”.

Vad handlar då boken om frågar sig Ghetler, och svarar; kärlek kärlek, kärlek. BDSM är inte huvudobjektet. Historien om Christian och Anastasia är en ny sagoberättelse om kvinnor som letar efter rika, heta, snygga män som kan ge dem kärlek kryddad med massor av sex. Drömmen om den romantiska relationen som suddar ut alla gränser.

Anastasia är dock inte speciellt förtjust i BDSM utan vill ha det mer vanilj. Vissa detaljer i boken korresponderar med BDSM som exempelvis Christian Grays kontrakt för icke emotionella BDSM-relationer med andra kvinnor, friheten inom relation som följer reglerna för SSC (safe, sane and concensual) och säkerhetsord.

Boken följer dock den klassiska sagan där den rika snygga mannen måste kämpa för att få den unga, (omedvetet vackra), fattiga oskulden. En represention av den romantiska bilden runt passionerad kärlek, universell, naturlig och spontan.

I dessa dagar av liquid love (Zygmunt Bauman) där banden mellan människor inte alls är lika starka som förr, finns behovet av historier som får oss att tro på äkta gammal kärlek. Den plastiska sexualiteten som realitet versus den projektion som skapas genom historien.

Det positiva är att den får kvinnor att verkligen förstå att sexualitet och friheten att få visa sina egna begär är okey. Den får också kvinnor att vilja veta mer om sina kroppar och psykiska reaktioner, visar på behov och sätt att nå sexuell glädje. Här inflikar en gynekolog från Brasilien att hon har haft flera patienter som utifrån boken ställt frågor runt sexualitet och även deras partner har följt med för att höra sig för runt olika frågor.

Det negativa är att den följer de traditionella könsrollsmönstren. Den får också män att tro att alla kvinnor vill utsättas för dominans och smärta som ett sätt att krydda sexlivet. Boken sägs också handla om BDSM men fokuserar inte alls på det och hade den gjort det så hade det säkert inte blivit samma succé.

Efter seminariet passar jag på att fråga forskaren Lotta Carlström som forskar om BDSM på Malmö Högskola om vad hennes informanter sagt om boken. Hon berättar att nästan samtliga, föga förvånande är mycket kritiska.

50-shades-of-grey-cover_300x400

Redan igår pratade jag med Hani Miletski och idag lyssnade jag när hon presenterade sin doktorsavhandling från Institute for Advanced Study of Human Sexuality i San Francisco. Det var mycket intressant och ett exemplar av hennes avhandling införskaffades.

61fEICDGLJL._SL500_SY346_

Här följer delar av Miletskis presentation från dagen med fakta från andra källor på internet;

Det finns  klasser av människor som har sex med djur :

Bestilality  – sexual contact between a person and a animal.

A Bestialist – a person who engages in sexual relations with animals.

Zoophiliia – an emotional attachment and sexual attraction to an animal

A Zoophilie (Zoo) – a person who has an emotional attachment and sexual attraction to an animal

77% av deltagarna i studien var ”Zoos”.

Personerna bildar ofta djupa emotionella relationer med djuren och Miletski berättar att en man berättade att han har gift sig med sitt sto. Sammanlagt var det 7 män och 3 kvinnor som betecknade sin djur som sina partners.

”I have a deep love and affection for my horse”‘

Miletski undersöker relationen mellan djur och människors sexuella kontakter på många olika områden, från förhistorisk tid till det allra senaste forskningen. När jag surfat runt så nämns hon i alla väsentliga forskningssammanhang i ämnet. Hon får beröm för sina omfattande förteckningar forskning på ämnet.

Miletski använder sig av källor som Krafft – Ebing (1935 ) , Freud (1963 ) , och Menninger (1951 ) , till Kinsey ( Kinsey , Pomeroy , & Martin , 1948 , Kinsey , Pomeroy , Martin , och Gebhard , 1953) och hans medarbetare ( Gebhard , Gagnon , Pomeroy , & Christensen , 1965) , till John Money (1986 ) .

Miletskis sammanfattning visar att det inte finns mycket forskning på ämnet och ingen samsyn om varför människor väljer att ha sexuella kontakter med djur.  djur kan samtycka , eller om djur – människa sexuell kontakt är skadligt för djur , som kör potentiella respondenter ytterligare under jord . Hon rapporterar om de motstridiga åsikter som finns i frågan om allt från att detta är misshandel och skadligt för djur till de som menar att djur visst kan samtycka utan att själv ta ställning.

Miletski egen studie som bygger på en kvantiativ studie av 82 män och 11 kvinnor . Medelåldern för män var 38 ( intervall = 19-78 , median = 37 ) och av kvinnorna 36 ( intervall = 21 till 48 median = 35 ) . 29% var gifta, 47% var singlar och 13% skilda.

De mest populära djuren var

hanhundar:  90% av männen och 100% av kvinnorna

tikar: 72% av männen och 73% av kvinnorna

hingstar: 54% av männen och 55% av kvinnorna

ston: 52% av männen

kvigor: 40% av männen

tackor: 21% av männen

honkatter: 20% av männen

oxar: 18% av männen

De allra flesta var välutbildade

Männen hade sex med djur i genomsnitt 2,96 gånger per vecka från en gång per år till tre gånger per dag.

Kvinnorna hade sex med djur 1,80 gånger per veckan från en gång i månaden till en gång om dagen.

Vad gjorde männen med hondjuren?

Vaginalt samlag med penis 55%

Onanerade åt djuret 38%

Oralsex 34%

Gnuggar sitt kön mot djuret 20%

Avsugning 14%

”I having my cat eat her food off my penis almost every morning”

Varför hade de börjat att ha sex med djuret?

75% var sexuellt attraherade av djuret

67% vara nyfikna

60% ville visa kärlek eller tillgivenhet till djuret

Varför fortsatte de att ha sex med djuret?

92% för att de var sexuellt attraherade av djuret

73% ville visa kärlek eller tillgivenhet till djuret

66% djuret vill det

66% djuret accepterar det och är enkel att tillfredsställa

Miletski har skapat en Kinsey liknande skala runt en sexuell orientering mot människor och djur:

0 = Exclusive with human beings, 2%

1 = Only incidental animal sex, 8%

2 = Both animal and human sex, but more human sex, 20%

3 =  Equally animal and human sex, 16%

4 = Both animal and human sex, but more human sex, 18%

5 = Only incidental human sex, 25%

6 = Exclusively animal sex, 11%

Det finns utförliga citat från respondenterna och det är tydligt att de gärna vill berätta för en intresserad forskare. Miletski säger själv att det inte går att generalisera utifrån hennes studie men att den ändå har något viktigt att säga.

599288_10151700388237462_1161487105_n Hani Miletski

Idag har jag frilansat inom området sex och missbruk som ligger mig varmt om hjärtat. Innan vi började presenterade sig en man för mig. Det visade sig vara Pål Eggert. Jag blir sällan ställd i sociala situationer men det blev jag idag. Han måste ha googlat på mig för han visste att jag läst hans bok. Den boken har dessutom följt mig i bakhuvudet sedan jag läste den och väckt många tankar runt våld, utanförskap och socialarbetarrollen.

Jag är starkt kritisk till att socialarbetare och socionomers karriärväg handlar om antingen chefsskap eller att gå vidare till terapeutiskt arbete. En av de viktigaste uppgifterna för mig som handledare till socionompraktikanter är att stärka dem i det angelägna strukturella sociala arbetet. Socionomer har dåligt självförtroende och allt för många har fokus på en budget i balans istället för att företräda den grupp som de är satta för att stärka. De har en unik yrkesroll och måste ta plats i samhällsplanerande strukturella sammanhang.

Jag skulle varmt vilja rekommendera Pål Eggerts bok Borde vara död till alla socialarbetare (och fantasyälskare). Boken är en skönlitterär roman som inrymmer något oerhört angeläget för alla socialarbetare att reflektera runt. Bokens huvudpersonen är Sebastian jobbar på ett boende för hemlösa. En dag flyttar Isa in där. Hon har en mycket säregen kroppsmodifikation och det är något speciellt med henne.

borde_vara_död_3 (1)Jag hade fördomar mot fantasy och därmed hade jag aldrig läst boken om inte Siv sagt till att jag måste. Är så glad att jag gjorde det, kommer det mer fantasy med socialrealism så kommer jag att sluka dem med.

Till sist bjuder jag på ett citat från boken som bara det borde locka alla socionomer till läsning..

Isa funderade förstrött om hon skulle äta socialsekreteraren.

På söndagens tågresa mellan Göteborg och Stockholm hann jag både läsa en ny ungdomsbok och jobba lite.

Älska mig bara, handlar om Saga, 15 år, snart 16 som bor hemma hos mamma och pappa. Hennes kompis Joline är något äldre, lite mer erfaren och politiskt medveten. Hon introducerar Saga i en tillvaro med unga människor som drivs av en politisk medvetenhet, kampvilja mot främlingsfientlighet och avvisande av flyktingar. Baksidan visar sig bli våld, polisbrutalitet och rädsla.

alska-mig-bara-mig

Hennes frigörelseprocess från föräldrarna tar ny fart i samband med att hennes värld vidgas och hon får möjlighet att pröva föräldrarnas livssyn mot andras. Saga ser också med en knivskarp och smärtsam medvetenhet hur hennes mamma jobbar deltid för att hinna med hem och familj, hur hon lagar middag varje kväll vilken hennes make mestadels kommer för sent till då han i sin tur jobbar över för det mesta. En sak blir klart, så vill hon inte ha det själv.

När Saga möter den karismatiske aktivisten Lex blir hon upp över öronen förälskad och till hennes stora lycka är den besvarad. Problemet är bara att Lex är en mycket upptagen aktivist med tusen järn i elden och Saga vill inte framstå som en trånsjuk tjej som bara väntar på telefon. Dessutom varnar Joline för att han är knepig men vad det där knepiga egentligen är tar lite tid för Saga att fundera ut. När de väl ses så är Saga i sjunde himlen och Lex hjälper henne till och med att komma över den där fruktansvärda upplevelsen tillsammans med Sebastian.

Föräldrarna har svårt att förstå att hon inte längre är ett barn utan vill leva sitt eget liv. Hon har inte lust att sitta hemma och trösta sin mamma eller skratta åt pappans skämt längre. Hon vill vara med Lex, sova över hos Joline och delta på demonstrationer med andra aktivister. Plötsligt en dag inträffar en kris hemma och strax därefter blir hon själv tagen av polisen i samband med en demonstration.

Vänskapsrelationen mellan Saga och Joline klarar av hårda duster, kriser och pojkvänner. Deras relation bär mycket av boken. Vänskapen går som en viktig röd tråd genom hela storyn och blir en fantastiskt fin berättelse om vikten av att ha någon att spegla sig mot och upptäcka världen tillsammans med. Detta ihop med Sagas frigörelseprocess som det är lätt att identifieras sig med gör boken läsvärd. Jag blev så glad när jag såg att det kommit en ungdomsroman om polyrelationer men i det avseendet var boken en besvikelse. Här skildras huvudpersonernas vilja till polyamorösa relationer mest som uttryck för egoism och ovilja att kommunicera. På ett sätt precis tvärtom vad polyamori faktiskt står för.

Boken rekommenderas från 15 år och är skriven av Marie-Chantal Long

André är en vanlig kille som gjort en jobbig livsresa, han är adopterad från Colombia och född med läpp, käk och gomspalt vilket medfört att han måste opereras många gånger. Han har låtit både en författare och en fotograf följa med honom genom allt vad en av könskorrigeringsprocess innebär. Resultatet är en läsvärd bildjournalistisk bok, An Ordinary Boy.  Fotograf är Ciprian Gorga och journalisten Kristin Helgesson Svenske har skrivit texterna som finns både på svenska och engelska.

bokbild1Det börjar med att han har funderingar redan som barn och tar sedan det första viktiga steget när han kommer ut som kille för sin omgivning. Det är fint att få läsa om föräldrarna som genomgår en kris som så många andra föräldrar men mamman går i Prideparaden och pappan jämför med att han en gång åkte bergochdalbana i Alton Towers för sin son skull, trots satt han inte vågade och tar sig an denna process på samma sätt.

Med texter och bilder i samspel blir bördan av att ständigt behöva gömma sig ännu mer tydlig. Att i simhallen behöva bada med våtdräkt, att inte kunna gå i linne för risken att det syns att han bär en gördel, vid besök på herrtoan försiktigt lägga ner sittringen och att inte kunna träna i rädsla för att ses som dopad av hormoner.

På ett av alla de svartvita fotona kramar Andrés mamma om honom och i texten står att hon först inte vågat sörja i rädsla för att störa men nu insett att även sorgen måste få ha sin tid. Det är en viktig text, även de anhöriga måste genomgå sin process. Det kan, men behöver inte vara svårt om ens barn kommer ut som transperson. En del föräldrar känner att de behöver jobba med känslor och funderingar som uppkommit och det är bra att de gör detta på annat håll än med sitt barn. Allt för att kunna stötta på bästa sätt. Andrés föräldrar får hjälp via en kurator på utredningsmottagningen där han går. På vissa orter finns Stolta Föräldrar för barn till hbt-personer. Trots detta så säger hans mamma att André aldrig kan bli en riktig man eftersom han har så små händer och fötter. Det gör så ont att läsa men själv konstaterar han att man faktiskt kan vara en riktig man ändå, även om man har små fötter.

Boken väjer inte för att gestalta omgivningens fördomsfulla attityder och agerande vilket är av största vikt. Därför svider det lite när André själv uttrycker att han är rädd för att bli betraktad som konstig, bög eller något och uttrycker en önskan om att få passa in i heteronormen även om han själv konstaterar att han själv inte tillhör den.

Det är ändå en mycket hoppfull berättelse, André genomgår hormonbehandling trots sprutfobi, mastektomi och får en penisprotes, han blir kär i en tjej och förlovar sig och är så den vanliga man som han alltid känt sig som. Med några reservationer så kommer jag att rekommendera den till anhöriga och andra som funderar runt temat.

Boken är utgiven 2013 och förordet är daterat i 10 mars 2013 därför är det en stor miss att informationen om att sterilisering fortfarande är ett villkor för korrigering av juridisk könstillhörighet finns med. 10 januari 2013 slopades i princip kravet på sterilisering efter en dom i Kammarrätten i Stockholm. Själva lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2013.