I TAKT, INATT

En gång i tiden var jag på en retreat som leddes av en fd pingstpastor. Vi fick läsa och reflektera över ökenfäderna. Det gick trögt för mig och han sade att jag försökte omfamna för mycket, jag skulle läsa teskedsvis.

När jag idag fick Kristofer Folkhammars diktbok i min hand tänkte jag på denna episod och ville närma mig den teskedsvis. 

Det gick inte, jag läste hela, igen och igen. Jag slukade den hel, fullkomligt frossade i den och känner att jag måste spy. Det handlar om sex, kroppsvätskor, smitta, makt och underkastelse.

Testa dig fram

till en famn

där du plockas isär

till ett köns kära besvär

Att bita, att suga, att pissa. Allt bortom tvåsamhetens gränsvakter.

Ökenfäderna som levde i askes och avskildhet.

Inför de suggestiva illustrationerna av Leif Holmstrand kan jag till sist förmå mig att stanna upp, inte för att vila utan för att försöka förstå. Efter en stund väljer jag att inte alls förstå utan bara helhjärtat njuta med en basgång av ångest.

I TAKT, I NATT är utgiven på Lejd förlag.

Kristofer Folkhammar. Foto: Samuel AD Martín

Varför ska allt vara så jävla snyggt?

Folkkär och färgstark är epitet för Ulrica Hydman Vallien. Inget av detta är passande i de fina rummen. Hennes konstverk har aldrig visats på någon riktigt stor, samlande, utställning. Det är först nu som konstnären efter sin död begåvats med en stor utställning på Liljevalchs. En lördag i coronaland går vi dit. Det är glest med människor trots att utställningen öppnade igår och det råder inga problem med att hålla fysiskt avstånd. Psykiskt kan jag inte värja mig. Det är mycket som går rakt in i in genom den coronatunna huden.

Bild från framsidan av Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

I mitten av utställningen ser vi en film om hennes liv och konstnärskap. Det är en berättelse som inleds med nakenbad i en vak som en stark metafor.

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.
(Foto: privat)

Hon är en konstnär som i mycket gått sin egen väg, bryter mot normer och den goda smaken. Samtidigt så visar filmen hur familjen, moderskapet och kapitalismen blivit några av viktigaste områdena i hennes liv. Hon är normbrytande och upprätthåller starka normer. Hennes make sedan många år, konstnären Bertil Vallien bidrar till den komplexa bilden av människan bakom. Hon ville vara fri men när han hade erotiska äventyr utanför ramen klarade hon trots allt inte av det. Han berättar om sin svartsjuka när hon riktat sin erotik och sexualitet åt andra håll än honom. Han gör det dock utan att värdera utan enbart konstatera. Hon dog bokstavligen makens i famn 21 mars 2018.

Jag formligen älskar de färgstarka bilderna, erotiken och sexualiteten i hennes konst. Stannar längre framför målningar som jag som psykoterapistuderande försöker analysera utifrån någon form av psykodynamisk utgångspunkt men sedan knackar den inre teologen på axeln och reflekterar över ormarnas slingrade…

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

I Dagens Nyheter kan vi läsa hur konsthallschefen Mårten Castenfors är nöjd med att ha fått till denna extra-allt-utställning utan gränser. Han säger: – Mitt budskap inför utställningsarbetet var ”MYCKET!”. Jag har inte velat göra någon … estetisk presentation. Ulrica Hydman Vallien var aldrig någon Ingegerd Råman utan gillade att kötta på, påpekar han.

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

Sedan kommer vi in i det allra heligaste rummet, in i fittan kanske man kan säga.

Rummet visar ett samarbete med min absoluta favoritkonstnär Åsa Jungnelius som gjorde utställningen Fun Fearless Female tillsammans med Ulrica HV på Smålands museum i Växjö 2004. Utställningen blev Jungnelius genombrott som glaskonstnär och den fick stort medialt genomslag, inte minst tack vare sin erotiska frispråkighet.

Åsa Jungnelius

Glaskonstnären Åsa Jungnelius visar sina fallossymboler i form av dildos, vissa bär kedjor och halsband men där finns också stilettklackar i glas och hennes snippor någon fylld med kaninpäls.

Jag älskar hennes bastanta vackra fittor i glas.

Åsa Jungnelius

En del handlar också om Björn Kjelltoft som på Konstfack gjorde ett examensarbete där han på gamla PET-flaskor målade hennes karaktäristiska tulpaner och ormar och ögon à la Ulrica. Han vill skapa en diskussion om varumärket Hydman-Vallien.

Björn Kjelltoft

Hon kontrar med att göra Kjelltofts pet-flaskor gjorda i handblåst glas signerade Ulrica Hydman-Vallien.
– Med de här flaskorna vill jag säga precis det han sa med sina flaskor: Är det bra att vara så kommersiell? Men jag vände på det och gjorde flaskorna till en personlig grej. När han ställde ut sina flaskor trodde han nog att jag skulle bli riktigt arg och kanske stämma honom. Men jag bjussar gärna på det. Tack för en bra idé säger hon vi kan alla konstatera att det ytterligare blev en ny kommersiell succé!

Ulrica Hydman-Vallien Foto Hans Runesson

Jag blir starkt berörd, ibland irriterad och nästan förbannad över det ibland stereotypt kvinnliga men jag älskar komplexiteten, det fula, oviljan att passa in, skönheten, färgerna, erotiken, det raka utan vilja att behaga och inte minst sexualitetens och fittornas närvarande.

Mina närbilder på Ulrica HVs fittor

TO COME (EXTENDED)

På scenen kommer femton personer i turkosblå kroppsstrumpor in. De bär en  heltäckande dräkt från topp till tå och den är verkligen kroppsnära. På vissa går det att urskilja bröst och penis och jag sätter genast igång och köna olika personer av gammal vana tills jag intellektuellt behöver påminna mig själv om att detta varken är nödvändigt eller tillförlitligt.

Ikväll var jag på Dansens Hus med en vän och kollega och ser Mette Ingvartsens To Come (Extended).

Foto: Jens Sethzman

Scenen är starkt upplyst ungefär som en operationssal. Publiken är dödstyst förutom en hostande man på första bänk. Personerna på scenen intar olika sexuella poser med varandra och stelnar. Med de heltäckande kroppsstrumporna är det lätt att se dem som statyer. Så börjar de röra på sig och fortsätter ha sex på alla upptänkliga sätt. Förutom anala, vaginala och orala samlag så ser jag rimming, smeksex med fötter, händer och lår. Fyra skådespelare bildar ett torn av stjärtar som får smisk. Längre bak på scenen är två kvinnor fullt upptagna med en scissor sister och det är så erotiskt bländande vackert. Jag ser scenen med all sin mångfald av praktiker och tänker att jag bara för någon timme sedan föreläste om penetrationsnormen och vikten av att som terapeut inte reproducera denna. Vill ge denna scen till alla för att se sexualitetens många ansikten.

Det är något häpnadsväckande att se hur dessa kroppsstrumpor klär av dansarna delar av sin personlighet när vi inte ens kan se deras ansikte. Det är en oerhört spännande scen för jag är säker på att vi alla uppfattat den på olika sätt. De anonymiserande kroppsstrumporna möjliggör att vi kan lägga våra egna projektioner på dem och det är befriande. Som psykoterapi-student tänker jag att det hade varit intressant att höra vad människor ser.

Mette Ingvartsen – to come (extended) from Dansens Hus on Vimeo.

Jag tänker också på en film från Dirty Diaries, filmen ”Skin”. Där finns två personer som är klädda i kroppsstrumpor som hånglar. Efter hand börjar de två att klippa upp strumporna för att klä av sig till naken hud och ha sex. Mette Ingvartsen berättar att det inte är helt ovanligt att ha sex i kroppsstrumpor i Japan. Jag skulle vilja bjuda in femton person till ett gruppsexparty i kroppsstrumpor. Fysisk närhet med begränsningar, vad händer? Koreografen berättar också att de inför föreställningen arbetat mycket med dansarnas egna gränser. Vissa har inte velat ha fysisk kontakt på vissa områden och för andra har det varit okey. När något inte känts bra så har de direkt fått säga ifrån och man har hittat en annan lösning på koreografin. Kan jag ha min hand här? Avvakta svar och förhålla sig till detta. Våga fråga och våga lyssna in svaren.

Inför den andra delen klär dansarna av stående på sidorna av scenen i dunkelt ljust. De sätter på sig skor och strumpor och kommer sedan in fullständigt nakna på scenen. Först bildar de en kör där de synkroniserat stönar sig fram till orgasm gemensamt. Stönen ökar i styrka och andningen blir häftigare och mer okontrollerat tills det slutar i ett njutningsfyllt längre stön och sedan börjar det om igen. Det är multipla orgasmer, de byggs upp, kommer och rullar iväg som vågrörelser. Det är njutningsfyllt att se känna igen och uppleva (om än distanscerat i sin egenkropp. Tänker på ett fantastiskt radioprogram där jag fick vara gäst. I sånger från sängkanten  talade vi om orgasmens crescendo, rytm och takt.

Fortfarande helt nakna börjar dansarna dansa en fullkomligt glädjefylld dans som övergår i Lindy Hop. I en efterföljande intervju med koreografen berättar hon varför hon valt just denna dans. I tango är det strikta steg och en som för en annan som följer berättar hon. I Lindy hop är dansen mycket mer fri och det finns stort utrymme för improvisation där både förare och följare kan påverka dansen. Lindy hop är häftigt, intensivt och bygger på dynamiken mellan de som dansar, precis som sex.

2014 började Mette Ingvartsen göra en serie av verk under samlingsnamnets ”The Red Pieces”. För några år sedan såg jag en av de andra delarna om sexualitetens historia och uttryck, också på Dansens Hus. Jag älskade även 7 pleasures och bloggade om den.

Från kvällens eftersnack med Mette Ingvartsen på Dansens Hus.

 

99 trappsteg och dubbel rebound

Jag fick ett mail om erbjudande om att recensera en ny erotisk roman. Jag nappade och i lådan kom författaren Ebba Lovins andra bok 99 trappsteg och dubbel rebound. Hon debuterade  2016 med romanen ”Som jag bäddar får jag ligga” och denna är hennes uppföljare. Ebba Lovin är en pseudonym.

Framsidan andas chick-lit och motsvarar också innehållet vilket närmast är att betrakta som en erotisk chick-lit. I fokus står den relativt nydumpade Lisa med ett stort behov av en omstart i tillvaron. Hon är ung, snygg och framgångsrik med en uppmuntrande väninna i form av Clara. Lisa får en kombinerad inflyttnings och singelpresent av Clara i form av medlemsskap på några olika dejtingsajter samt en svart morgonrock i siden. Hon börjar dejta och och delar upplevelsen med så många andra. Därute finns mycket sand och få guldkorn.

Det sköna med Lisa är att hon inte är helt desperat efter kärlek. Hon har inte haft sex på ett halvår är kåt och vill ligga, däremot inte till vilket pris som helst.

Jag har ingen panik. Orgasmer kan jag få ensam. Det var djävligt skönt i duschen igår. Men jag vill känna värme och hud.

Efter något bottennapp med en kille som byggt en fiskebod i sin hall får hon en läckerbit på kroken men det strular till sig. Men som bekant, efter regn kommer solsken och situationen löser sig på ett lite oväntat sätt. Det visar sig att Lisa är storfiskaren, herself.

Lisa är kåt utan att be om ursäkt för det och tar för sig sexuellt både i ingående beskrivna onaniscener och sexuella situationer med män. Hon är inte ett objekt för mäns lustar utan ett tydligt beskrivet sexuellt subjekt.

Detta är ingen stor litteratur eller inte heller en välskriven roman men det är bra brukserotik för heterosexuella kvinnor.

 

 

 

 

 

Sex mellan två män bortanför klichéerna.

Caspar och David träffas på resecentrum på väg och ifrån olika ställen. Som magneter dras de till varandra och inleder en relation som får dem att pröva och ifrågasätta sina ideal och bakgrund. David flyttar in till Caspar och de blir pojkvänner i en vecka på prov för att se hur det känns. Efter en vecka ska relationen utvärderas. Det blir händelserik vecka framförallt inom de själva och i relation till omgivningen. De har helt olika bakgrund och även olika sexuell läggning vilket leder fram till konflikter som måste hanteras.

Det här är en bok av någon som älskar språk och skrivande. Den skulle däremot behöva en bättre redigering. Många gånger glimmar det till av språkliga och formuleringsmässiga guldkorn. Beskrivningen av en kvinna är en av mina favoriter;

Bakom honom kommer en kvinna med en brun Lilla My-tofs och en tunika vars mönster är en blandning mellan ett Rorscharchtest, utspilld juice och barnteckning.

Boken är skriven av Emil Åkerö, kulturvetare som inriktar sig speciellt HBTQ-frågor. Jag har träffat Emil i en rad sammanhang och det är sällan en författare lyckas fånga sin egen personlighet i så tydliga glimtar som i denna bok.

Frihet eller trygg tvåsamhet? I alla förhållanden gäller det att hitta en balans däremellan. Oftast så sker det förälskelsen klingat av men den finns hos Caspar och David från början. Det här är en svår balansgång som nästan alla brottas med, Hur mycket närhet ska det finnas och hur mycket avstånd? Det är två grundläggande mänskliga behov som båda behöver få utrymme. Balansgången i relationen finns som en röd tråd genom hela boken.

Längre än så kommer han inte för David snyftar inte längre utan gråter så att salta tårar droppar nedför Caspars bröst och mage.

Det här är en ovanlig bok då den inte lever upp till de vanliga stereotypa bilderna av vare sig maskulina eller fjolliga bögar. Caspar och David får vara primärt människor utanför stereotypa genusgestaltningar. Det finns scener i boken som är så välkomna i konstrast till konstruktionen av bögar som översexualiserade karikatyrer som ständigt lever sitt sexuellt utsvävande liv.

Sträcker sig mot skrevet, knäpper upp knappen, drar i dragkedjan, det är slakt innanför, tröttheten går genom kroppen, som en strömlinje. Han tar tag i Davids hand.
”David jag tror inte att det här funkar just nu. Jag är ledsen.”

I en heteronormativ värld brottas killarna även med att få epitetet bög klistrad på sin existens. Vad betyder det? När blir det en trång föreställning att leva upp till, en slags färdigstöpt form som en alltid måste förhålla sig till?

Helst vill han vända sig bort, eller säga att han är Davids kusin, för att slippa konfronteras med att behöva vara ”bögen” igen. Istället för att vara Caspar som är ihop med David är han bögen som har bögsex med en annan bög.

Män gestaltar ofta sin maskulinitet i grupp. Socialiseringsprocesserna präglas ofta av en tvingande heterosexualitet och när män är bögar blir det ännu viktigare att de är manliga män och riktiga bögar det vill säga inga fjollor. Sexism och ett avståndstagande från kvinnor i allmänhet och fittor i synnerhet är inte ovanligt när man umgås i vissa grupper av homosexuella män. I boken protesterar Caspar mot både synen på bögar men också mot obegripligheten i att förstå de kvinnliga genitalierna. Han hävdar tvärtom att det är mäns ansvar att hitta en karta för att hitta klitoris. Detta trots att precis innan ändå sagt att han aldrig varit med en kvinna

”Och du är medveten om att abara för att man är två killar så betyder inte det att man bara har sex hela tiden, eller hur?” Caspar plockar upp allvarlighetstråden, låter dem inte skämta bort det. Det sticker i honom, sticker av alla tillfällen då han behövt förklara och förklara och förklara för de toleranta heterosarna som vill väl  och vars skämt är en initieringsrit i en manlighet han inte vill tillhöra.

Om det är en mycket lyckad problematisering av stereotypa genus och sexualitetsmönster är det dock en stereotyp uppvisning av ett möte mellan två killar från helt olika klassbakgrund. Jag som vanligtvis slukar böcker där jag kan identifiera mig i en klassresa från arbetarklass till medelklass så blir det för mycket av det goda till slut. Det blir alltför tröttsamt ensidiga upprepningar även om jag fnissar förtjust i att jag emellanåt hör ekot av författaren själv mästra någon som inte riktigt har samma intelektuella kapacitet.

David ger Caspar en komplimang;
”Ja, som Manet eller Monet eller vad han nu heter.”
”Nu är det ju rätt stor skillnad på Éduoard Manet och Claude Monet, Monet är ju impressionist till att börja med och jag vet inte riktigt om jag vill bli jämförd med några oskarpa näckrosor”

Jag älskar bokens skildringar av de sexuella mötena. Det blir hett och naket. Ett citat kommer jag att använda i kommande föreläsningar för det beskriver sexualitetens komplexitet på ett fantastiskt sätt.

Suga av någon gör man rätt enkelt, det kan vara en snabbt avklarad affär eller ett konststycke i flera akter. Det kan vara en vedergällning med en axelryckning eller ett passionerat sätt att säga det som inte munnen inte förmår att formulera med ord. Sex kan vara komplicerat, lidelsefullt eller bara en känslomässig uttömning och behöver inte vara mer än vad man gör det till.

Boken andra stora tillgång är en levande interaktion mellan två homosexuella (män)niskor som försöker hitta fram till en gemensam relation. Det blir så tydligt med svårigheterna i relationsskapande där vi upprepar många av våra tidiga beteendemönster, vill ha trygghet och frihet, utrymme och vara behövd. Därtill har vi hela det individualistiska och postmoderna samhället att förhålla oss till. Mitt i allt detta uppstår kärlek, konstruktion eller inte. När den finns där måste vi oss förhålla oss till det och se om där finns något bortom förälskelsen.

Caspar känner sig mer naken och utlämnad än vanligt, han har legat med fler killar än vad han kan vågar räkna till. Även om detta är en väldigt enkel rutin som han har genomgått och genomlidit med att för många män och killar än vad han vågar räkna till och trots att det knappt ens är sex ur hans eget och många andra bögars penetrationsfixerade normativa tänkande där tre-stegs-raketen med ”hand-oralt-analt” känns som en inlärd och utlärd läxa i form av korvstoppning, så känner han för första gången rodnad på sina kinder. Han skäms inte, men det känns som att det finns mer substans i deras enkla rörelser än vad det någonsin har funnits i alla dessa både knapplösa och namnlösa knull han haft men inte minns. 

Boken rekommenderas varmt!

 

För att de ville det

Den medelålders Tess har flyttat till Egypten efter att hon träffat sin stora kärlek, Omar. Hon försörjer sig som internetterapeut och tar emot sina klienter framför datorn. Omar dör plötsligt och oväntat ifrån henne. Men hon blir kvar i Egypten. Hon börjar på en kurs i salsa för att han hon vill känna något i kroppen som liknar sex men ändå inte är det. På salsakursen faller hennes ögon på Rodriguez som är läraren. Hans relation och maktspel med flickvännen Isabella fascinerar henne då den verkar bygga på dominans och underkastelse. Hon bjuder hem dem båda.

Rodriguez och Isabella talar med Tess om sitt förhållande. Isabella är den underordnade men styr fullständigt över sin underkastelse och visar inte de känslor som Rodrigo häftigt tycks längta efter. Han älskar att dominera och bestraffa henne med samma intensitet som han vill att hon ska ge sig hän till honom även i kärlekens tecken.

På Natur och Kulturs hemsida står det att Kajsa Sundins nya roman handlar om sex, för en enkelspårig människa som mig räcker det för att väcka min nyfikenhet.

Fotograf: Ylva Sundgren

Boken är i många stycken en fascinerande beskrivning av BDSM. Isabella förklarar; Föreställ dig att du har tio bilder av vår relation. I nio av dem ser det ut som att du är en fruktansvärd person och jag liksom råkat i händerna på dig. Det kan vara som den gången när vi låtsades att du bedrog mig med den där andra kvinnan. Eller som den gången när du lämnade mig i rummet med alla spikarna. Men i den tionde bilder förändras perspektivet och man kan se sig själv utifrån och tolka bilderna på ett helt annat sätt.

Rodrigo beskriver som många BDSM-utövare att detta var något som han erfor redan som barn; När Rodrigo var liten hade han en leksak som gav ifrån sig elektriska stötar. Han förstod direkt hur han skulle leka med den. Han insåg något om sin kropp och han kunde tänka ut det vildaste sätt att använda den där leksaken på. Det tog en halv livstid att förstå att den kunskapen handlade om sex.

Rodrigo vill vara på gränsen där saker håller på att gå över styr men det handlar aldrig om ilska och frustration, aldrig om att förstöra eller skada. Jag tänker på titeln på en avhandling om BDSM av Lotta Carlström, BDSM: paradoxernas praktiker. Han gör det för att de ville det…

Historien förs framåt och triangeldramat växer och slår sedan ut i blom på ett lite oväntat men behagligt sätt.

Detta är inte primärt en BDSM-skildring, inte heller en erotisk roman även om den bär spår av båda. Det handlar lika mycket om tomheten efter sorg som inte går över och om mänskliga relationer och intimitet. Det är en lockande roman som jag liksom slukar ändå ger den ett fragmentariskt intryck och blir vag och faktiskt lite ljummen emellanåt.

 

Feministisk erotik flopp

Leopard förlag släppte för någon månad sedan en ny ljudboksserie med feministisk erotik som finns hos alla de större ljudboksdistributörer. Den första novellen som jag lyssnade på heter Amelie och beskrivs som en vacker men likaså snuskig sexscen mellan två kvinnor.

Jag skulle säga att det varken är snuskigt eller vackert. Snarare lite småtrist och dåligt skrivet. Kanske kan detta väcka någon form av upphetsning hos en fjortonåring med begränsade eller inga erfarenheter av sexuella möten.

Tanken på att producera något bortom heteronormen och med annat än normkroppar lät onekligen lockande men om kvalitén skall hålla den här nivån så föredrar jag många gånger hellre något från mainstreamkulturen.

Novellen består av ett sexuellt möte mellan två kvinnor som beskrivs detaljerat med alla kroppsdelar som möts men det är helt utan känsla i läsandet och där finns inget som skaver eller heller intresserar. Det är som att köra autobahn från en plats till en annan utan någon form av upplevelse. Vi vet vart vi är på väg och vägen dit är tämligen förutsägbar och ointressant.

Amelie är en erotisk kortnovell skriven och inläst av bloggaren Alejandra Cerda, även känd som JandiheartEco.

 

 

Dödfödd

På Stockholms Stadsbibliotek intervjuade Patrik Schylström fantasy, socialrealism och skräckförfattaren Pål Eggert i mitten av augusti.

Rysningarna for längs ryggraden när jag hörde författaren stå på den lilla upphöjda scenen i rotundan i Stockholms stadsbibliotek. Han valde att läsa en av de mest otäcka scenerna i boken. Det handlade om en grov våldtäkt mot en ung kille i skolan. Hans röst hördes i hela det stora rummet som är mycket högt i tak. Runt om oss fanns tre våningsplan fyllda med böcker. Scenen som beskrevs handlar om det fenomen som jag ofta stött på hos våldtagna män. Känslan av det yttersta sveket när till och med kroppen vägrar lyda och ger en ejakulation trots övergrepp och ångest.

Boken utspelar sig i Göteborg på Hisinge vid ett kommunalt boende, Lundbygården. Sebastian jobbar där som behandlingsassistent. Likheterna mellan Sebastian och författaren Pål Eggert är slående. Inte minst när det gäller yrkesval. När Patrik Schylström frågar om Pål liksom Sebastian är eller varit huligan svarar han undvikande på frågan och odlar därmed myten om sig själv.

Bokens Sebastian är engagerad i att försöka hjälpa gravrået Isa med hjälp av sin roll som socialarbetare och magi.  Till boendet flyttar även Viktor efter att ha muckat från ett fängelsestraff. Han är aspirant till ett mc-gäng. Historien utspelar sig i Göteborgs undre värld, bland missbrukare, gängkrig, kriminella och socialt utsatta. Flera bär på övernaturliga förmågor och använder magi.

Ett tema genom boken är huvudpersonernas föräldrar som inte fungerat som de borde göra. Pål konstaterar torrt att de flesta har något svårt med sig från uppväxten men skillnaden är stor om man haft ett starkt stöd hemifrån eller svåra uppväxtförhållanden.
Han var inte bara tvungen att släpa på sin sociala historia utan var för alltid bunden till sitt ursprung via genetiska bojor. Fjättrar som gick ända tillbaka till livmodern, bakåt i tiden till samlaget som alstrade honom. Den helt tanklösa spermieflocken som studsat mellan väggarna i livmodern tills en enda till slut låtit sig slukas av det uppsvällda ägget. Han var kött av deras kött, blod av deras blod. Han ville slå det köttet.

I historien finns mylingar, försummade barn, ända in i döden. En av huvudpersonerna blir gravid – en nekrofil surrogatmoder som får fungera som en monsterkuvös.

Boken kan därför med fördel läsas av alla socialarbetare då referenserna till yrket och kunskapen om människors utsatthet är stor. Pål Eggert berättar också att delar av historien är hämtad från klienter han mött inom yrket och från Vanvårdsutredningen (Vanvård i social barnavård – SOU 2011:61).

Förutom socialrealismen finns det ett annat tema som intresserar mig mycket och det är sex med övernaturliga varelser. I Dödfödd får vi träffa ett flertal väsen från den nordiska folktron. Ett skogsrå som har sex med ett gravrå. Skogsrået är precis så förförisk och sensuell som en kan läsa om i gamla berättelser. Hon har också den traditionellt ihåliga rygg som ett gammalt träd. Gravrået är också en förförisk gestalt men med en mer gotisk gestaltning och hon lockar sina offer till depression, självanklagelser och självmord.

Dödfödd är en uppföljare av boken Borde vara död, som jag skrivit om tidigare. Sedan dess har jag dessutom haft förmånen att träffa författaren vid några olika tillfällen. Vid ett av dessa tillfällen drack vi öl på några pubar på Andra Lång i Göteborg och pratade om lesbiskt sex. För det fick jag ett officiellt TACK i boken vilket jag är stolt över.

Hur lyckades Pål Eggert med sexscenerna? Mycket bra, skulle jag säga. Han kan hantverket och vågar skriva detaljerat. Det blir riktigt hett när det kommer en ny kvinnogestalt i form av ett skogsrå och väcker Isas fitta ur dess Törnrosasömn med djupa tungkyssar. Hon öppnar de förtorkade källorna av könssekret. För Isa hade sex tidigare bara varit någon som dunkade sin svettiga kropp mot hennes. En erigerad kuk något som skavde i fittan som vägrade bli blöt. Lika väl som det blir sexigt och upphetsande beskriver Eggert också de sexuella akterna som inte drivs av kåthet och ömsesidighet. En traffickerad  kvinna som tvingas sälja sexuella tjänster har en stum klitoris. Blygdläpparna var som tilltäppta av silvertejp för att de inte skulle försäga sig. Att höra kvinnan stöna och låta och samtidigt känna hennes tillkämpade likgiltighet var som att se en dåligt dubbad film där skådespelarnas läpprörelser inte var synkroniserades med rösterna.

Det är många sinnen som aktiveras i boken, jag blir rörd, berörd, kåt, ledsen, arg och fnissar faktiskt till vid något tillfälle. Det ska kännas menar författaren och många är de sinnliga bilder som tränger sig på.

Vissa partier av boken läste jag med finaste sällskapet.

Pål Eggerts bok Dödfödd är utgiven på förlag Swedish Zombie. Jag rekommenderar den varmt.

 

A Royal Vagina

I romantiska filmer och böcker vinner ofta den ”äkta kärleken”. Pengar och makt har ingen chans mot genuin kärlek. Men hur stämmer det överens med verkligheten? Detta behandlas i ett avsnitt av radioprogrammet Till sängs i kulturen med titeln Royal Vagina.

Den här programserien förenar två av mina stora intressen kultur och sexualitet på ett fantastiskt sätt. Seriens behållning bygger till stor på Samanda Ekmans orädda frågor och reflektioner och att både verkligen äger ett kulturellt kapital och tar upp aktuella frågor.

Programmet inleds med citat från Strindbergs, (En dåres försvarstal, s 22).
»O, låt mig ligga på mitt ansigte och kyssa dina knäppkängor tills jag blir svart som den bleka döden om mina blåa läppar!»

Han anklagar senare Siri von Essen för att tagit honom för att göra en egen karriär. Att hon skulle vara en Royal Vagina utan att använda just detta begrepp.

Malena Ivarsson och Samanda Ekman. Foto: Pierre Björk

Begreppet Royal Vagina kommer från Hilary Mantel, författare till i huvudsak historiska romaner. Hilary Mantels första bok om Tudortidens England blev en stor succé. 2012 var Mantel den första kvinnan och även den första från Storbritannien att vinna Bookerpriset i skönlitteratur två gånger. Hon fick också utstå mycket offentlig vrede genom att påpeka, in the end she [Anne Boleyn] was valued for her body parts, not her intellect or her soul; it was her womb that was central to her story… a royal lady is a royal vagina.Hilary Mantel has delivered a withering assessment of Kate Middleton, dismissing the Duchess of Cambridge as a personality-free “shop window mannequin”, whose sole purpose is to deliver an heir to the throne. The pregnant Duchess is a bland, “machine-made” Princess, “designed by committee” who lacks Anne Boleyn’s cleverness and Diana’s ability to transform herself into an avenging wraith, the double Booker Prize-winning writer claimed.

A Royal Vagina

Ett byte med ett slott mot en kunglig slida.

Pengar, attraktion, kärlek och sex, vad har de för koppling egentligen? 

Pengar är vattnet som vi alla simmar i säger Malena Ivarsson i programmet. Väljer vi relationer utifrån vad de kan ge i utdelning? Till viss mån är det så.

– Vi sitter alla på olika kapital, det kan vara pengar, fertilitet, utseende eller begåvning, säger Malena Ivarsson. Och det kan också vara en del av vår attraktionskraft. Men det är inte alltid vi är medvetna om vad vi attraheras av.

Skulle jag valt den här personen om denne inte hade en bostad, utbildning, pengar eller  haft det vackra yttre? Det är viktigt att vara medveten, först då du är medveten kan du göra ett val säger Malena Ivarsson klokt. Det är lätt att bli kär i ytan.

Går allt att köpas för pengar? Robert Redford menar i filmen Indecent Proposal (Ett oanständigt förslag) att det går att köpa kärlek, allt annat vore en kliché. Han erbjuder där Demi Moores karaktär en miljon dollar för en natt med en miljardär (Robert Redford). Hon säger ja och blir dessutom även kär…

Jag kommer att tänka på en bok som jag nyligen läste, en rolig feel-good roman om Julia som sitter på en parkbänk och där möter hon Ben och kärlek uppstår. Allt är perfekt, förutom det lilla faktum att Ben är uteliggare och bor i en buske… Den presenteras från förlaget med att det är en kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder. Minns att jag läste en recension där recensenten menade att detta var helt orealistiskt. Ja, saken är väl den att det åtminstone är ovanligt även om detta visst har en verklighetsbakgrund.

Tänker på Sexperternas dejtingbok som jag skrev om häromdagen när jag lyssnar på programmet. Idag har vi sex utan att känna varandra eller vara kära. Trots det behöver man faktiskt inte vara en douchebag. I programmet lyfter Samanda och Malena att det kan vara viktigt att motverka att någon mår dåligt efteråt eller känner sig berövad något. Direkt när sex är klart bör det ske någon form av transaktion. Om det är någon som bara drar utan att säga något så är det taskigt. En kan i alla fall säga något som;

• Tack för att vi delade den här natten
• Tack för att du har så sköna lakan 😉

Jag har med stor glädje lyssnat på alla avsnitt om Till sängs i kulturen och kan varmt rekommendera dem!

Royal Vagina skall inte sammanblandas med Royal Pussy som är en drink.

Den har följande innehåll:

Crown Royal Whiskey
Peach Schnapps
Red Bull

Pour 3/4 shot of Crown Royal into shot glass. Pour 1/4 shot floater of Peach Schnapps on top of Crown into shot glass. Pour half can of Redbull into a cocktail glass. Drop the Crown and Schnapps shot glass into the Redbull and slam.

KRAM, 70-talets porr för barn?

Var hon upphetsad i Edit? Vem förstår denna mening? Ja, många som har läst och minns KRAM-boken. PetterNiklas finns nog fortfarande kvar i människors medvetande men hur många minns Edit?

Veckan innan jul var jag tokförkyld och hade feber. Den mesta tiden låg jag nedbäddad i sängen respektive soffan och sov/tittade på film. Då hann jag se två säsonger av den norska serien, SKAM. Nästan alla som sett den verkligen ÄLSKAR den, så också jag med några undantag. Min hobbypsykologiska analys av den stora kärleken till programmet är återupplevandet av den första förälskelsen som var så dramatisk, både euforiskt spännande och avgrundsdjupt deprimerad, för att inte tala om de första sexuella kontakterna. Jag minns otroligt många detaljer från mina första sexuella möten medan jag senare inte ens minns alla som jag haft sex med. SKAM födde en längtan efter tonårens starka känslor och upplevelser och jag letade fram boken KRAM ur bokhyllan. Jag älskade Hans-Eric Hellbergs böcker Kram, Puss, Love Love Love och Älskar, Älskar inte som tonåring. Så mycket att när jag fyllde 13 år så köpte jag boken Kram på Mora Bokhandel för tioöringar som jag fått av mina vänner i födelsedagspresent. Då hade jag redan läst boken flera gånger  genom att låna den på biblo men jag vill också äga ett ex. Boken finns fortfarande kvar i min bokhylla. Jag har köpt, slängt och givit bort många böcker men den har jag aldrig förmått mig att göra mig av med.

Jag slår upp boken och ser hur jag plitat mitt namn i början och hur Hellberg inleder med att boken är vuxenförbjuden. Han konstaterar att vuxna förbjuder alldeles för mycket så det är inte mer än rätt att någonting blir förbjudet för dem också. Han är klok, vi behöver nog fler vuxenförbjudna sexuella skildringar för barn och unga även i vår tid när vuxna skall vara med och övervaka precis allt.

KRAM handlar om när unga Jonnie och hans mamma flyttar in och bildar ett kollektiv med familjen mamma, pappa och döttrarna Katarina som är jämnårig med Jonnie och Ing-Christine vars bröst får en betydelse redan i bokens inledning.

Hon uppfattade hans blick.

– Jag har ingen behå om du vill veta. Jag är en fri kvinna som gör som jag vill. Hur gammal är du, tolv, tretton? Du har väl inte börjat tänka på tjejer än. Killar är ju så mycket långsammare än tjejer när det gäller den saken.

Jag kan se, även i min egen tummade bok att jag nog återvänt lite oftare till kapitel 14 som är en slags pornografisk drömscen. Här ror Jonnie ut till en holme där han vid ett nakenbad övermannas av tre tonårstjejer, den runda, den långa och den rödhåriga som binder honom vid en al och på olika vis stimulerar honom till utlösning.

– Har du aldrig sett en flicka naken förut?

Han skakade på huvudet.

– Du får gärna titta på mej.

Hennes springa syntes mycket tydligt. Hon såg så mjuk ut… Hon var slät överallt, inget hår i armhålorna, fint dun på armar och nacke, fräknar på näsryggen, ljusblå ögon och nästan inga ögonbryn. Och små runda bröst med upprättstående bröstvårtor…

– Kyss den, viskade hon och vände sitt vänstra bröst mot honom.

Han tog bröstvårtan i munnen. Det var märkligt. Inte sen han var baby… Men det här var annorlunda. Det kändes som att ha en liten pitt i munnen, en tjejpitt. Omöjligt! Men oh så ljuvligt…

Hon suckade.

– Jag ska tala om en hemlighet för dej. Jag har aldrig sett en pojke naken heller. Jag blir alldeles varm och våt när jag ser på dej. Den är mycket större än jag trodde den kunde bli på en så ung kille. Rör vid mej.

Han sträckte ut en en darrande hand och strök med fingrarna över håret. Det var mjukt som silke. Han la handen över springan. Den var fuktig.

Och han var lycklig.

– Kom! sa hon plötsligt. Nu badar vi!

Jag minns den runda, den långa och den rödhåriga som om jag hade läst texten i går. Jag minns att jag fascinerades av orden korts och solsnibb och blev nästan lite besviken över att det stod shorts i den nya upplagan. Det är märkligt men ordet topmassage blev för trettonåriga Suzann ett begrepp som alltid kom att förknippas med den runda, den långa och den rödhårig och Jonnie Paris. Jonnie tänker att det var underbart. Alltihop var förbjudet och oanständigt och härligt. Han rös inuti av vällust och det var vi var nog många med honom som gjorde.

Bakgrunden och tillkomsten av boken KRAM går att läsa i boken Hellbergs KRAM. När den sexuella revolutionen nådde barnboken.

I denna framgår att boken KRAM egentligen var en beställning från den danske bokförläggaren Ib Permin som skickade ett brev till förlagsredaktören och vännen Stig Ericson på Bonniers, 1971. Han ber honom att kontakta Hans Eric Hellberg om en idé gällande mer vågad bok om tidig sexualitet – porno for børn. Han konstaterar att detta varit ett tabuiserat ämne i barnböcker men att det finns ett stort behov av böcker som tar upp angelägna ämnen som onani och sexuellt utforskande. Hellberg tar på sig uppdraget och sätter igång att skriva boken som blir KRAM.

Genom Elgenstiernas bok förstår vi att Hellberg plockat inspiration från människor och fenomen i sin närhet. Kalle Sleven, fängelsekunden som är på rymmen är tecknad efter en bedragare Inge Ihsgren och Jonnies pappa är död precis som Hellbergs egen pappa, vilken dog när han vari 13 år. Böckerna behandlar på 70-talsvis en slags vardagsrealism. Samtidigt fick också Hellberg inspiration från klassiska barnäventyr som Enid Blytons böcker om Vi fem med den stora skillnad att här finns sexualiteten hela tiden närvarande även om det inte alltid är så specifik förrän i kapitel fjorton.  Kram debatterades flitigt på kultursidorna och förvånansvärt många var ändå positiva även om han naturligtvis fick ta emot en hel del kritik.

Aftonbladet publicerade hela kapitel 14 i en  uppbragt artikel med rubriken SEX FÖR BARN och även i tv och radio slog boken igenom stort. Den blev också en stor försäljningsframgång. Källa: http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article14950606.ab

Hellberg fick också ta emot en ansenlig mängd brev från läsare, något han alltid har uppmuntrat genom att uppge sin hemadress i böckernas förord.

Hans-Eric Hellberg skrev 78 böcker, noveller, filmmanus, radiopjäser, sagor och kåserier. Han  utforskade ofta frågor runt könsroller och jämställdhet i sina böcker och vägrar oftast att reproducera könssterotypa beskrivningar. Snarare var blyga pojkar och djärva handlingskraftiga tjejer ett av Hans-Eric Hellbergs signum vilket vi också kan se i KRAM och även i böckerna om Karl Ludvig som han skrev tillsammans med Elvira Holm. Det var också en serie böcker som lämnade ett outplånligt intryck på mig.

 

 

 

I Puss eller någon av de andra böckerna finns en scen där Jonnie och Katarina byter kläder, och de beskriver hur det förändrar dem. Detta är en scen som jag kan känna igen mig i från dragkingworkshoppar och väcker frågan vad vår identitet egentligen består av?

Författaren Hans-Eric Hellberg var född 1927 i Mjälga, Stora Tuna i Borlänge, dog nyligen, närmare bestämt 10 december 2016 i Borlänge.

Året efter KRAM kom en annan bok med sex som tema ut, även den skriven av en författare från Borlänge, Nils Bergkvist. Boken Avva och Nenne fanns på min mellanstadieskola i de bärbara boklådorna som läraren hämtade från skolbiblan. Det jag främst minns från den boken var att de hade petting i hobbyrummet och väntar på att få ha sex på riktigt.

Jag vågade aldrig läsa Avva och Nenne i skolan utan lånade den från Mora Folkbibliotek där jag var stammis. Den var visserligen spännande men kunde ändå inte mäta sig med KRAM och de andra.