Jag blev genast nyfiken när en ny bok om pornografi skulle komma ut nu till hösten och jag satte den på bevakning hos min favoritnätbokhandlare. Boken är en lättläst historia som tog tre kvällar att läsa ut.
Författaren Maria Ahlin arbetar förebyggande med frågor som rör människohandel för sexuella och andra ändamål genom ungdomsorganisationen Freethem. Författaren Ulrica Stigberg är författare och präst, och jobbar med inriktning på samtal i Fryshuset i Stockholm.
Bokförlaget Kalla Kulor presenterar denna bok med följande presentation; Vad händer i hjärnan hos den som konsumerar pornografi? Finns det några samband mellan pornografikonsumtion och hälsa, attityd, relationer och sexliv som vi behöver ta på allvar? Och till sist, hur pratar vi med barn och ungdomar om detta? I Visuell drog granskar Maria Ahlin och Ulrica Stigberg dessa frågor med syftet att utforska barns och ungdomars relation och inställning till pornografi.
Titeln i sig avslöjar författarnas hypotes som också går som en röd tråd genom hela boken, det går att bli porrberoende. Tyvärr är denna bok en spekulativ medikalisering utifrån enskilda case utan så mycket vilja att se fenomenets komplexitet. Författarna är inte forskare utan bygger sitt underlag på en utvald skara unga människor som har ”rätt åsikt”, de plockar lite forskning som passar deras egen uppfattning och blandar detta med intervjuer med porrkonsumenter samt olika professionella som stärker deras hypotes. På några ställen finns lite kritisk diskussion och några ord nämns om att det finns studier som visar på motsatt resultat men mestadels handlar det om anektodisk evidens.
Genom historien har det funnits många olika diagnoser som senare har behövts revideras därför att det har varit kulturella uttryck för något som samhället har betraktat som avvikande. Det finns en specifik stjärna på detta område i form av forskaren och författaren Karin Johannisson som skrivit att diagnoser skapar mening och blir ett sätt att förstå och förhålla sig till sjukdom eller avvikelse vid en given tidpunkt, i ett givet kunskapsläge och ett bestämt meningsbärande sammanhang. Samtidigt som diagnoser är meningsprocesser och ett sätt att förhålla sig till avvikelser, ter det sig som samhället har ett stort behov av att konstruera sjukdomar. Enligt Karin Johannissons definition är kultursjukdomar (eller kulturdiagnoser) sådana tillstånd som definieras som sjukdom under en viss tidsperiod och som uppkommer, namnges och sprids i samspel med kulturen. Det innebär att de styrs av tidsandan i form av normer, värderingar, föreställningar och aktuella hotbilder (Läkartidningen nr 46, 2007).
Professor Karin Johannisson har skrivit många intressanta böcker.
Kultursjukdomarna har en viktig betydelse för upplevd ohälsa i samhället. De uppstår i en process mellan medicin, samhälle och individ och sjukdomsbegreppen ger namn och bekräftelse åt individens symtom. De ger också en tolkningsmall och en förklaring som i sin tur kan påverka hur man känner sig. Symtomen upplevs och tolkas i enlighet med den diagnos som etableras. I mitt arbete på RFSU så märker jag att flera unga män oroar sig för porrimpotens vilket är en helt ny diagnos utan förankring. Många får plötslig en tolkningsmall till sina problem.
Onanin kunde under 1700–1800-talet liknas vid ett beroende, ungefär som alkoholism. Fram till 1920-talet gjordes liknelser till alkoholism eller beroende av morfin, både ansågs ge konsekvenser som plötslig död, somatiska sjukdomar och en lång lista mentalsjukdomar. Detta sätt att se på onani hade sin början i det tidiga 1700-talet, och en bit in på 1900-talet. Onani betraktades som onaturligt, och som ett ofullkomligt samlag, som just därför tärde mer på nervsystemet. Senare har homosexualitet också varit sjukdomsstämplat och först 1979 ströks sjukdomsstämpeln. Fram till 1979 klassade Världshälsoorganisationen homosexualitet under siffran 302, en term som innebär mental rubbning.
The nineteenth-century homosexual become a personage, a past, a case history, and a childhood, in addition to being a type of life, a life form, and a morphology… The sodomite had been a temporary aberration; the homosexual was now a species (Foucault, 1976)
Självklart kan människor uppleva ett problem med för hög konsumtion av porr, att de har för många sexuella kontakter som inte känns tillfredsställande men det behöver inte vara en diagnos utan mycket mer troligt ett sätt att hantera t ex ångest, meningslöshet, sociala svårigheter med mera. Personen hade lika gärna använt andra medel som bedövning/ångestdämpande osv, vilket gör att problemet i sig naturligtvis inte ska bagatelliseras. Däremot är det naivt att tro att det är närvaron av porr i vårt samhälle som skapar problem. Jag har under min yrkesmässiga bana arbetat cirka tio år med missbruk och vet att detta är ett mångfacetterat problem som inte enbart beror på tillgång av droger, alkohol, mat, spel, sex eller porr.
De senaste åren har forskning runt hjärnan fått ny renässans. Utsagor om dopaminnivåer i hjärnan åberopas ofta från personer med ingen eller mycket låg kunskap i frågan. Det låter övertygande och vetenskapligt men få kan på djupet egentligen berätta vad detta innebär. Problemet är också att det är ytterst lite forskning som faktiskt tittar på hjärnan och användning av porr vilket gör att utsagor ofta är baserade på retorik, slutsatser och andra forskningsresultat för att försöka förklara sexuella beteenden. Att enbart hänföra detta till att det skulle handla om en neurologisk fråga där vissa stimuli i hjärnan aktiveras är uttryck för en reduktionistisk människosyn som jag ser som mycket fjärran.
Sexmissbruk eller porrmissbruk finns INTE heller som en vetenskapligt erkänd diagnos. Den togs bort i arbetet med att skapa en ny psykiatrisk diagnosmanual
2013 skrev Språktidningen om veckans nyord som då var porrimpotens.
tidningenEtt av de mest intressanta avsnitten som också innehåller problematiserande av ett slag som den övriga delen lider stor brist på handlar om en psykolog som arbetar på en kriminalvårdsanstalt med personer dömda för sexualbrott. Här slipper vi den enkla formeln porr + man = sexualförbrytare. Istället pratar han om en komplex bakgrund som ofta finns hos de intagna där ensamhet, isolering, svårigheter att lösa problem och sämre relationer finns med i bilden. Han konstaterar helt i enlighet med nyare forskning på området att porr och sexuella relationer snarare har använts som en form av copingstrategi för att dämpa oro och ångest. Porr blir ett sätt att hantera ångest vilket många gånger kan vara detsamma med sex, mat eller träning. Han säger att det viktigaste är att man är vänlig, att man försöker förstå snarare än att avfärda och hata. Jag tror att det är precis rätt väg att gå.
I en diskussion om porrens influenser och påverkan på sexualbrott så sker först en bra redovisning av forskningsläget vilket är mycket oklart. Därefter kommer ett långt kapitel utifrån anekdotisk evidens där författarna hänvisar till enstaka fall, ofta personliga erfarenheter och upplevelser där bland annat kriminologen Nina Rung menar att det finns ett direkt samband mellan pornografi och sexuellt våld. Det är nästan skrattretande om det inte vore för det allvarliga ämnet när exempelvis en polis anställd på citypolisen säger att de ofta hittar porr som liknar hur övergreppet skett hos gärningsmän. Det är analsex och bundna kvinnor. Inte sällan misstänker jag att det även skett vaginala samlag…
För mig som ofta tänker på Gayle Rubins välsignade cirkel och de sex axiom som hon konstruerat för att förstå den västerländska kulturens tankemönster runt sex så är det lätt att finna dessa i denna bok. De reproduceras till och med om och om igen. Exempelvis när socionomen Jenny Sonesson i ett avsnitt säger att dokumenterade övergrepp mot barn har en absolut koppling till vuxenpornografi. Övergrepp mot barn är naturligtvis ett fruktansvärt brott som bör bekämpas det är nog de flesta överens om. Ett citat från nämnda person lyder;
Jag minns när rollspelet Drakar och demoner kom. Det skapade en jättedebatt i Sverige om att det borde förbjudas och att barnen inte kunde skilja på rollspel och verklighet. Jag tror väldigt många människor kan spela krigsspel utan att bli särskilt påverkade. Men detta med porren handlar om sexualitet. Och sexualitet är något annat. När man onanerar till detta går det man ser in i kroppen på ett annat sätt.
Detta är ett tydligt uttryck för vad Rubin kallar för sexualitetens överdrivna betydelse. Sex innebär alltid att det måste behandlas som ett specialfall. Sexualiteten utgör en särskild kategori som inte bedöms på samma sätt som andra kategorier av mänskligt handlande.
En av den bärande kritiken som går likt en röd tråd genom hela boken handlar om att porr lär unga heterosexuella män att erotisera manlig överordning och kvinnlig underordning. I detta sammanhang kan pornografin ses i ett kontinuum av många olika medierepresentationer i samhället som reklam, musikvideor, populärkultur och tidskrifter. Forskaren Linda Williams menar att pornografin inte nödvändigtvis är mer misogyn och patriarkal än resten av samhället, trots att det traditionellt har varit en manlig genre. Precis som alla andra kulturella produkter av detta samhälle är några av dess uttryck mer subversiva, medan de flesta helt enkelt reproducerar de föreställningar som finns i samhällets ideologiska strukturer som helhet.
En annan av Gayle Rubins axiom handlar om det hierarkiska systemet av sexuella värderingar. I vår västerländska kultur organiseras olika former av hierarkiska sexuella system jmfr den välsignade cirkeln. Privilegierade former av sexualitet beskyddas och belönas, medan de mindre privilegierade är utsatta för stigmatisering och osynliggörande. De som utför de dåliga och mindre värdefulla sexuella handlingarna hamnar långt nere i hierarkin.
Gayle Rubin skriver också om ett axiom runt sex som bryter mot normen är dålig: Det finns en uppfattning om att sexualiteten som något som ser likadant ut för alla människor, som att det finns en viss sexuell standard som alla ska anpassa sig till. Det existerar ingen förståelse av att det finns en god mångfald av sexuella praktiker utan för ofta sker en sammanblandning mellan egna och andras sexuella preferenser och önskemål. Alldeles för många uppfattar de egna sexuella preferenserna som ett universellt system som alla bör följa. I Visuell drog är en av de stora farorna analsex. Jag ser en övergripande risk att vissa sexuella beteende som avviker från de normativa sexuella praktikerna patologiseras.
Jag har en föreställning om att unga tjejer går med på analsex mycket oftare än de kanske vill. Just för att det är så vanligt inom porrens värld. Jag tror att många unga tjejer gör det för att uppfylla killens behov och så vågar de inte riktigt säga nej. Ann Thörnblad, terapeut.
Nu till skillnad från då, är analsex något som man har. Ja, det var analsex säger brottsoffren oberört när jag frågar vilket typ av sex förövaren haft med dem. /…/Exempelvis kan Ulrika Hammarin ibland få höra från de tjejer som hon möter som har utsatts för sexualbrott, att så kallat ATM (ass to mouth) är något de inte vill göra. Ulrika Hammarin, polis
Elaine Eksvärd har även träffat unga tjejer som berättat för henne hur analsex är något man måste ha. Alternativet är att man ses som märklig. Det var efter detta som jag reagerade. Plötsligt är sex något som angår alla och som porrindustrin prackar på oss, istället för något som vi själva upptäcker när vi blir kära i varandra och hittar varandras personliga njutning.
Ofta är det just analsex som problematiseras när det kanske är ett betydligt större problem med vaginalsex och smärtproblematik i samband med detta. Men gudbevars det ligger i den inre och välsignade cirkeln. I det sista citatet kan vi också se hur kärleksnormen lyfts fram som ett viktigt ideal.
I boken står att det är viktigt att vi börjar prata om porr. När någon berättar sin egen historia vågar andra också göra det. Jag vill att andra ska veta att det går att komma ur det. Och att det är värt det. Jag är så enig med författarna vad gäller den första meningen, vi måste prata mer om porr med unga. Det jag däremot känner mig kritisk till är om vi ska komma med färdiga uppfattningar och döma de som har en annan upplevelse av porr än att det är förkastligt och något som ska fördömas.
En hyllning till det som klibbar, droppar, rinner och sprutar.
Publicerat: 23 september, 2016 i Erotik, Feminism, Fetischer, Fittan, konst, Kvinnor som har sex med kvinnor (KSK), Mens, Sex i ord och bild, sex och vetenskap, SexualpolitikEtiketter:Anna Dahlqvist, bokmässan 2016, Charlotte Roche, Daniel Pennac, Kristofer Folkhammar, kroppsvätskor, lubrikation, Mariah Larsson, Martina Montelius, OTTAR, Sandra Dahlén, sara johnsdotter, sexual fantasies, Sophie Adolfsson, Tänk på mig, Tove Nordh, Ulrika Dahl, våtmarker
Häromdagen gick Anna Dahlqvist, en av tidningen Ottars chefredaktörer förbi min plats på jobbet med nyaste numret av Ottar i handen och sade lite retfullt;
-Nu har den kommit och jag tror att du kommer att älska den.
Sedan fortsatte hon vidare utan att låta mig så lite som att lukta på den…
Igår kom den hem i brevlådan och hon hade fullständigt rätt. Jag älskar senaste numret av Ottar passionerat.
För er som är på Bokmässan i Göteborg – kom till Releasemingel för OTTAR #3 med tema KROPPSVÄTSKOR! Mingel, dryck och samtal! Plats: Kulturtidskriftsmonterns scen B 02:41
Temat är kroppsvätskor, ett av alla mina favoritämnen när det gäller sex. En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.
I OTTAR finns också en underbar text lubrikationslektion av Ulrika Dahl som är erotiskt vacker.
Att skriva lustfyllt om lubrikation, lärorikt om kontaktlära, djupt om ytfriktion, hämningslöst om hemliga sekret; kan det bli annat än ett förringande förrådande av hondjurens hemligheter? Tänk inte med musen, skriv med sekreten, säger du som är musan och drar silkestrådar ur mig.
Detta är så vackert att jag vill ha det i min dödsannons eller tatuera in det på kroppen; Lubrikationslektioner; kunskapsfrukter om oändligt mycket mer än slemhinnornas fuktning vid sexuell upphetsning hos hondjur som rör sig i rädslans och heterosexualitetens temporala geografier. Tribiologi; läran om en process eller teknik som reducerar friktion mellan och slitning av en eller båda ytor som är i kontakt med varandra genom en substans kallad lubrikant.
I OTTAR går det också att läsa om fascination för urin, mansblodets tabu, fittutlösningar och bristen på sperma. Du kan inte missa detta fantastiska nummer. bli medlem i RFSU eller teckna en prenumeration.
Dessutom tar redaktionen tempen på kroppsvätskornas samhällsstatus. där mäter de nivån av äckel, sexighet, politik och pengar i olika kroppsvätskor.
Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de olika delarna i menscykeln genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet. Mest av allt älskar jag när lubrikationen formligen flödar. Om detta har Sandra Dahlén skrivit en fantastisk text.
På den gamla hemsidan lubrikation.nu finns också en vacker bild från utställningen Oh it´s a beaver av Gisela Schink.
Hur flödar kroppsvätskorna i litteraturen då? Jo, om det har jag skrivit en hel del. I många böcker (liksom filmer) är det ett manligt privilegium att skvätta kroppsvätskor, i porren är det alltid männen som får spruta och skvätta men aldrig någon kvinna. Därför är det så befriande att läsa om kvinnor som luktar och lubricerar. I en bok som en av mina socionompraktikanter tipsade om, Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson finns ljuvliga beskrivningar av slidsekret.
Och så tittar jag på porr och onanerar, mitt fittsekret bokstavligen skvätter ner väggarna hemma vid sängen. Ibland försöker jag läsa en bok som inte är så full av snusk, men efter några sidor tar frustrationen över och jag bläddrar fram till de få rader där sex som finns och så runkar jag igen. Mitt kön är ömt efter allt gnuggande.
Huvudpersonen Anna vill aldrig vill gå miste om ett knull även om hon har mens och konstaterar krasst att hon skiter fullständigt i om det blir blod och sekretspår i sängen. Hennes trosor är ofta våta och mysbyxorna stinker fittslem och rök and I Love It!
Så tar jag fingrarna och känner på klägget i i könet. Drar bort torkad flytning, hårstrå från hårstrå, det här är ibland det bästa jag vet. Nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt när det är klart och håren är rena och fina igen.
En annan favorit är Filmen och boken Våtmarker av Charlotte Roche. Jag älskar kladdet med slidsekret men också att de förmår att även utmana mina tabun. Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet utan man reagerar omedvetet på dem. Därför fascineras jag oerhört över Helens fenomenala sätt att använda sitt slidsekret. Vet ni, jag tror dessutom att det fungerar. Jag blir alltid lite extra omsvärmad när jag följt hennes råd;
Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.
Det är inte bara unga kvinnors trosor som fuktas. I Oscar Levertins vänner av Martina Montelius fuktas den medelålders kulturtantens mörklila trosor och ofrivilligt kniper hon med fittmuskulaturen vid åsynen av hans tydliga kukbula i uniformen.
I novellen Tänk på mig av Tove Nordh finns en kvinna som möter sin egen kropp och sexualitet.
Jag håller fingrarna mot ansiktet och luktar på dem. En varm doft, lite som bittermandel. Slickar på fingret som smakar syrligt men underbart och jag låter tungan rulla över det.
Allt handlar inte om tittsekret och lubrikation. En härlig scen med saliv finns i När han kysste mig förlorade jag allt av Kristofer Folkhammar.
Samlar länge, länge till den största spottloskan. Tjock som klister i motljus. Den blänker och din stjärt blänker. Du kommer aldrig förstå hur lycklig jag är över att se dig med bar underkropp i solljus.
I Dagbok om min kropp av Daniel Pennac återfinns många fascinerande skildringar om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner. Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för sperma finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonin borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.
Även två av mina favoritforskare har ägnat kroppsvätskor sin uppmärksamhet. Dels är det Filmvetaren dr Mariah Larsson har skrivit en mycket intressant artikel Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis. Mariah Larsson skriver att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation. Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig annars visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.
Sara Johsndotter menar i ett kapitel i Sexual Fantasies, ”The flow of her cum”: On a recent semantic shift in an erotic word att det skett en semantisk förskjutning i det pornografiska ordet cum. Traditionellt används ordet för sperma. Nu används det mer och mer för att även beteckna kvinnliga vätskor under sexuell aktivitet. Begreppet diskuteras i relation till två hundra erotiska noveller som samlats in från Internet.Numera används det för att beskriva vätskor som kvinnor ger ifrån sig under sex och orgasm. Den nya användningen av ordet »cum« bidrar inte bara till att synliggöra vätskor från slidan utan erotiserar även desamma. Västkorn från fittan blir alltså ett sätt att väcka sexuell upphetsning. Det välkomnar vi!
Till sist,
Att gå emot normen är som att hamna utanför tiden. Som att ha ständig jetlag och aldrig kunna sova ikapp.
Publicerat: 19 augusti, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, Erotik, Leva tillsammans, Sex i ord och bildEtiketter:Bobbi A Sand, Jetlag, Transcenders media
Ibland, det är sällan men ändå ibland läser man en bok där man absolut inte vill att den skall ta slut. Det är precis vad jag gjort nu. En bok som lätt kommer att kvala in bland årets bästa. Den här boken handlar om Jonna, Adrian och Mika. Tre helt olika personer vars vägar korsas i oväntade möten.
Boken jag har läst heter Jetlag, är skriven av Bobbi A Sand och utgiven på Transcenders media.
Jonna är tillsammans med Mattias sedan sju år tillbaka. De lever i en fin och trygg relation vilket börjar skava hos Jonna medan Mattias vill att de ska gå vidare med barn och hus. Det är inte svårt att känna igen sig hos paret som nu lärt känna varandra och vet hur sexakten kommer att gå till i detalj, att veta hur den andra rör sig och kunna förutse hur tillfredsställelsen ska ske för att den andra skall få orgasm. Det handlar om att älska någon men ändå känna stark nyfikenhet på hur det är att ha sex med andra.
Det var bara det att hennes törst inte handlade om att för en natt få känna en okänd persons hud mot sin, utan om hela upptäckten av en annan människa. Att se någon och bit för bit avtäcka mer. Det huden bara var en del av den varma och skälvande helheten. För det räckte inte en enda natt. För det räckte inte att bara få vara hud mot hud.Hon behövde också få dricka ur en annan persons ögon som om det vore en brunn. Och hon behövde bli drucken tillbaka.
Hur kan resan från en monogam tvåsamhet till en polyamorös/öppen relation se ut? Är det möjligt att genomdriva den utan att någon behöver offras sina egna känslor.
Mika är svart kajal och ibland en blå korsett. Inuti honom finns en stekel som långsamt äter upp honom inifrån. Han är en skör person som letar efter sin tvilling och lever mest i en fantasivärld som emellanåt kan uppfattas som ett gränspsykotiskt tillstånd.
Adrian Wendel är en karismatisk rockmusiker och både Mika och Jonnas idol. I bokens inledning har han en spelning som inte är fulländad då han han är krasslig och febrig. Han tvingas söka läkare och läget är mer allvarligt än vad han tänkt sig.
I den här boken är det främst männen som längtar efter de frånvarande och ibland ouppnåeliga kvinnorna. Adrian längtar efter sitt ex, den rebelliska Rickie. Mattias längtar efter att få bygga bo och skaffa barn med sin Jonna. Det var länge sedan jag läste en bok med så komplexa romangestalter vilka är fullkomligt fri från alla förutfattade genus- stereotypa beskrivningar och klichémässiga beskrivningar. Här finns dessutom oproblematiskt formulerade kåta kvinnor.
Sexleksaksbutiken Silver och Salt som ägs och drivs av flatan Vanda och utgör ett nav runt vilket huvudpersonerna rör sig. En repbondage workshop i Silver och Salt slutar på ett oväntat sätt och en stark och föredömligt skildrad het sexscen utspelar sig – en riktig trosfuktare.
En ljus upprymdhet gnistrade. Det är första gången jag knullar en kille, tänkte hon, istället för han mig. Jag tog honom.
Jonna, Adrian och Mika slits mellan sina hemliga drömmar och sin önskan om att passa in. för som Bobbi A Sand uttrycker det:
Att gå emot normen är som att hamna utanför tiden. Som att ha ständig jetlag
och aldrig kunna sova ikapp.
Alla tre bär på sin alldeles egen skuld, längtan och drömmar, men går det verkligen att få ihop drömmar och verklighet?
Köp boken, den är billig (bara 139 kr) och såå läsvärd!
Alla bilder är hämtade från http://transcenders.se/jetlag/jetlag/
Erotik och BDSM i litteraturen
Publicerat: 8 augusti, 2016 i Alvikenskolan i Bromölla, Böcker om sex & sex i böcker, Erotik, HBT, TransEtiketter:Alexandra Nedstam, Ariel Held, bilden, Caroline Grimwalker, Leffe Grimwalker, Säg inte det här till någon, Vertigo förlag
Vad/vem avgör huruvida en erotisk roman är bra eller dålig? Finns det några gränser i den fiktiva världen? Vilka är författarna som lyckas? Efter att själv ha medverkat vid Malmö Pride med en workshop, en föreläsning och en paneldiskussion var det min tur att slå mig ner och lyssna på ett seminarium om erotik och BDSM i litteraturen.
Författarna Caroline (f.d. L Jensen) och Leffe (f.d. Delo) Grimwalker tillsammans med Vertigos nya förlagschef Alexandra Nedstam och författaren Ariel Held hade ett seminarium på Malmö Pride för att samtala kring erotik och BDSM i litteraturen.
Det går inte att börja, menade panelen, utan att benämna Fifty Shades, kanske är det så, kanske inte? Flera tyckte att den inte kittlar men alla var inte eniga. Helt klart är att den kittlar en hel del företrädesvis kvinnor vilket kanske kan ses som problematiskt, eller inte. Den är ingen manual för BDSM utan underhållning men samtidigt så erotiserar den manlig överordning och kvinnliga underordning på ett sätt som är minst sagt problematiskt. Sedan jag läste Emma Vossens text i antologin Sexual Fantasies kan jag inte se Fifty Shades lika ensidigt negativt, hon gav ett nytt perspektiv med sin pornografiska tolkning. Som Ariel Held mycket väl påpekade under kvällen har dock Christian Grey ett mycket obehagligt stalkerbeteende och det är fruktansvärt tröttsamt att hans intresse för BDSM härrör sig från en destruktiva erfarenheter i barndomen.
Författarna tillika förläggarna och manusgranskarna berättade att det nu inkommit fler manus med sexscener och även BDSM men fortfarande saknas ett normkritik och HBTQ i skönlitteraturen.
Vertigos förlagschef Alexandra Nedstam tipsade om två erotiska klassiker med BDSM-tema från Vertigo förlag. Jag har inte läst Bilden och återkommer med reflektioner runt denna när den är läst.
Det blev också ett spännande samtal om vad som är god erotisk litteratur. Även här finns en uppdelning mellan fin och ful litteratur. Det är fult med brukslitteratur som enbart är till för att framkalla en fysisk reaktion (läs kåthet) hos personer medan en bok med bra språk, litterära kvaliteter + att det knullas mycket är finlitteratur. Här passade Alexandra Nedstam på att hinta om att Vertigo kommer att ge ut den första texten om Dorian Gray av Oscar Wilde. Den har länge stoppats på grund av att innehållet anses vara för grovt och flirtandet med homosexualitet för uppenbart.
Delar av panelen avslöjade en något bristande kunskap i fråga om transkompetens men var ödmjuka och erkände bristen och efterfrågade mer kunskap och skönlitteratur på området. Både Alexandra Nedstam och Ariel Held fascinerades mycket av boken Lost Boi.
Det blev en spännande diskussion med delar av publiken om hur vi präglas av heteronormen i vårt läsande och därmed gärna tolkar litterära gestalter genusstereotypt. Både tyckte dock inte att boken höll ända fram. Jag blev nyfiken och sätter den på läslistan.
Fabulösa Ariel Held läste ur sin roman Säg inte det här till någon. Till min stora glädje valde hon avsnittet med tentakelerotik.
Lesbiskt kostymdrama från Harlequin.
Publicerat: 17 juli, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, Erotik, Kvinnor som har sex med kvinnor (KSK), Sex i ord och bildEtiketter:1800-tal, erotik, Harlequin, Kärlek på öppet hav, lesbisk kärlek, Samanta Olofsdotter
Det är lite roligt att den första svenska författaren bakom en Harlequinroman skriver om ett lesbiskt kärleksdrama. Boken Kärlek på öppet hav följer det traditionella mönstret i dessa romaner förutom i det avseendet att det här handlar om två kvinnor.
Romanen är skriven av pseudonymen Samanta Olofsdotter, en person som uppges vara en etablerad författare i en annan genré.
Kärlek på öppet hav utspelar sig som namnet antyder till havs. Året är 1849 och Hertiginnan Henrietta av Krusenlund är på väg till till Danmark för att besöka sin barndomsvän och ungdomskärlek, grevinnan Florine. Redan utanför droskan i hamnen ser hon en skeppspojke vilken hon genast förstår att är en kvinna klädd trots att han är klädd i manskläder. Hon fascineras av skeppsgossen Petter och han får hennes hud att hetta. Under båtresan blir hon innerligt uppvaktad av kaptenen på båten som har svårt att förstå att någon skulle kunna motstå hans charm och ställning. Henriettas tankar är dock upptagna på annat håll och hon får ett besök i sin hytt. En enkel skeppsgosse som klättrar i master och sover med kläderna på och en hertiginna med påkläderska som äter middag hos kaptenen och hans finaste gäster ombord. Hur ska det gå? I Danmark väntar även Florentine.
Även om storyn följer det vanliga mönstret så är den bättre skriven än många andra böcker i samma genré. Några heta lesbiska sexscener, lite spänning och skön dam med mål i munnen gav en skön stund av eskapism i en solstol nu under semestern.
Förra veckans erotik
Publicerat: 7 juni, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, Erotik, Film, HBT, konst, Konst och kultur, Kvinnor som har sex med kvinnor (KSK), Orgasm, Sex i ord och bild, sex på film, TransEtiketter:6 film, Émilie Jouvet, Emelie Jouvet, Erotik i trädgården, Jorma Toivonen, könshår, klubb Celezte, Magnus Frederiksen, one night stand, Snuskiga ritboken, Stormgrupperna, Vertigo förlag
I februari skrev jag om olika erotiska ritböcker och i förra veckan hämtade jag ut förlagsnytt ex från Vertigo förlag. Vi Stormtruppsmedlemmar kunde lite före alla andra hämta ut en nyutgiven bok till ett något lägre pris.
Det är illustratören och grafisk den designern Magnus Frederiksen som skapat denna sköna målarbok. Här finns både bilder att färglägga och pyssel som prick till prick att sysselsätta dig och och dina vänner med.
Vertigo förlag har redan tidigare givit ut Magnus Frederiksens, Erotisk ritbok som blivit en succé, både nationellt och internationellt.
* * *
I fredags hade jag jobbat en dag nere i Malmö men hastade ändå från ett försenat tåg till klubben Celeste. Klubben är belägen i Hessensteinska palatset /Bengt Oxenstiernas palats på Riddarholmen. Hög faktor av flator och queers så också ett gäng av mina vänner.
Ville se när 6 film visade en porrfilm av Émilie Jouvet som jag av någon outgrundlig anledning missat. Jouvet har gjort den fantastiska To Much Pussy. Nu visades One Night Stand vilken är Frankrikes första queer-porrfilm.
Emilie Jouvet har i en intervju i FLM sagt att i heteroporren används lesbiska ofta för en manlig fantasi. På så vis har representationen av lesbiska blivit totalt perverterad. Det är viktigt att vi skapar våra egna bilder, fantasier och visar vad vi gillar, säger hon. Samtidigt påpekar hon att hon helst vill kalla sina filmer för queerporr eftersom de inte bara görs med lesbiska i rollerna, utan även med transkillar och bisexuella tjejer.
Filmen One Night Stand har vunnit en hel del priser;
2006: First Price, Porn Film Festival Berlin
2007: First Price, Amsterdam Porn Film Festival
2008: Special Price of the Jury, Copenhagen Gay and Lesbian Film Festival
2009: Sexiest Dyke Movie Price, Feminist Porn Award, Toronto
Filmen börjar med intervjuer med de tjejer och transkillar som medverkar och det är spännande att höra deras motiv. Någon vill visa att lesbisk sex inte alls är mjukt och fint utan kan vara tämligen rått och rakt på. Andra vill visa transkroppar och några tänder på att visa upp sig. Någon blev väldigt stärkt av att göra porr och skulle gärna fortsätta och göra mer film. Poängen med detta inslag menar Jouvet är att i porr förlorar människor en del av sin identitet. Om du bara ser sex så kan du inte föreställa dig tjejens liv. Men genom att lyssna när hon pratar kan du koppla till ditt eget liv, dina vänner, du kan se att det där är som jag, jag har vänner som är så. Man kan se sig själv i filmen.
One night stand är tämligen typisk lesbisk porr med den dokumentära stilen som innebär en skakig kamera där även misstagen får vara med. Det är lite befriande med tampongsnören och autentiska icke-redigerade bilder men inte det faktum att flera envisas med att dra på sig plasthandskar i någon form överdriven säkrare sex iver.
Jag tänker på porrfilmsmakare som säger att det är så svårt att skildra kvinnlig orgasm i närbild och det är verkligen inte sant. Här ser du sannerligen genuin njutning när du tittar på andning, fittans färg och sammandragningar.
På gott och ont är det också ganska mycket lesbisk porr utifrån att det är intervjuer, politik och alla scener är inte så heta. Det fanns dock några som skapade både väta och hetta. Då tyckte jag att det var speciellt roligt att sitta på en Stockholmsklubb en sen kväll och titta på lesbisk porr. Inte så lite befriande med porr på klubb.
* * *
Lördagen fortsatte i erotikens tecken då jag och en vän besökte Erotik i trädgården i Bagis. Det är Jorma Toivonen som troligen har Sveriges största samling av erotik.
Nytt för i år var en vägg med en målad fitta och små ramar med fitthår från olika fittbärare. En dam stod också på alla fyra i gröngräset och donerade hår under rådande utställning. I en artikel i tidningen Mitt i säger Jorma: När jag växte upp så fanns det knappt några orakade kvinnor. Hade de det så hamnade de kvinnorna på förstasidorna i porrtidningarna. Så jag är emot trenden att folk vill raka bort allt könshår. Min installation är en paradox till det. Jag ska måla ett väldigt stort rakat kvinnligt könsorgan, på två gånger två meter. Sedan under vintern har vänner och bekanta skickat sitt eget könshår i olika nyanser och form till mig som jag har ramat in. Då ska jag fästa de cirka 30-tal små tavlorna runt könsorganet.
Annars var det sig tämligen likt med utställda fotografier, konst, vykort, skivomslag och annat, allt i en salig röra och lite amatörmässigt framställt. Det har sin charm men många gånger skulle jag önska en tydligare struktur och mer information runt de olika utställda objekten. Vi stannade och läste ett antal artiklar från Aftonbladet på 1990-talet om Madame Kerstin från den legendariska klubben Hjärter Dam. Jag är glad att jag hade förmånen att få möta henne medan hon levde.
Sexleksaker i bok och på museum.
Publicerat: 31 maj, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, Erotik, Onani, Orgasm, sex och vetenskap, SexleksakerEtiketter:dildos, International Masturbation Month, klitorisvibrator, Sex Machine Museum, sexleksaker, strap on, The Big Book of Sex Toys, Tristan Taormino, vibratorer
Såhär de sista skälvande timmarna av International Masturbation Month passar jag på att skriva om sexleksaker i en nyinförskaffad bok och ett museibesök.
Jag älskar sexleksaker och hade som en bisyssla att åka runt i den uppländska landsbygden och predika sexleksakernas lov i slutet av 90-talet/i början av 2000-talet. Jag såg det som ett sätt att lära mig att prata sex och det gick bra. Tyvärr var jag mer missionär än försäljare och lärde kvinnorna mer om att ta ansvar för sin egen orgasm, lära sig mer om sin fitta och även en del om att ställa krav på att deras oftast manliga sexpartners skulle erbjuda mer stimulans än bara samlag. Den sexuella nöden bland heterokvinnor i 40-60 års åldern var enorm och den absolut vanligast sålda sexleksaken var en kukring som skulle ge samtidig stimulans till henne vid samlag.
För någon vecka sedan hittade jag The big book of Sex Toys på halva priset i någon liten obskyr bokhandel i Göteborg. Den är skriven av den alltid så inspirerande Tristan Taormino som jag haft förmånen att träffa ett par gånger. Trots att boken är utgiven 2009 så har den fortfarande mycket stor aktualitet och är enligt min bedömning den bästa boken i ämnet som finns just nu. Den har 23 olika kapitel som omfattar i stort sett allt som man behöver veta. Den börjar pedagogiskt och bra med sexualanatomi och vad en bör tänka på vad gäller inköp av sexleksaker. Därefter information om olika material. En viktig information när det produceras många billiga sexleksaker med giftiga material.
Sedan presenteras olika modeller av sexleksaker där många olika produktvarianter och områden nämns. Varje sort får ett eget kapitel och det går att hitta avsnitt om bärbara vibratorer, klitorisvibratorer, kukringar, sleeves för kukar, vibratorer för penetration, anala leksaker, strap-ons, bondage, kinky leksaker och mycket annat.
Det är en vacker bok med många bilder, dock har den en särdeles amerikansk design. Det går inte att se skymten av ett könsorganen. Många bilder är med trosor eller så döljs både vulva och penis nogsamt. Knappt något enda hårstrå finns och det är väldigt många heterosexuella normkroppar.
Det är spännande med sexleksaker för varje tid har sina ideal. Det går att hitta gamla annonser för vibratorer i veckotidningar och postorderkataloger under 1900-talets första decennium. Försäljningsargumenten var långt in på 1900-talet att den var bra mot huvudvärk, rynkor, spänningar och gav ett bättre allmäntillstånd. När de senare dyker upp i porren så försvinner annonserna snabbt. Fram till 1990-talet var det främst porrbutiker som sålde sexleksaker och de låg inte sällan i samband med videoklubbar i små källarlokaler. På 1990-talet slog sedan sexleksakerna igenom och borta var porr och snusk och fram kom istället lust och njutning i fokus. 1999 använder tjejerna i Sex and the City en Pearl and Rabbit vilket därefter också blir en storsäljare. Den fanns i mitt sortiment och jag sålde en hel del sådana då. Även jag köpte en men gav snart bort den då det snurrade och rörde sig överallt så överstimulerad var bara förordet. 2008 utbildade RFSU Apotekspersonal som då började sälja sexleksaker. Idag är det nya tekniska innovationer och design är viktigare än någonsin.
När jag för ungefär en månad sedan var till Prag så gjorde jag ett besök på Sex Machines Museum.
Ett spännande museum med en hel del gamla rariteter. Nedanstående var en av mina favoriter. Innan elektricitet fanns tillgänglig för alla fick man vackert veva själv. Påminner starkt om mormors gamla handvisp.
Vibratorer av olika slag.
Olika former av dildos har funnits i tusentals år och har funnit i olika utgrävningar. De har funnits i olika material som sten, ben, trä och lera. Senare har de kommit i alla möjliga upptänkliga material. Det fanns många exempel på både uppfinningsrikedom och innovativt tänkande på det museet.
Nakenlek
Publicerat: 26 maj, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, BDSMF, Erotik, Kvinnor som har sex med kvinnor (KSK), Sex i ord och bildEtiketter:erotik, Katerina Janouch, Nakenlek, piratförlaget
TRIGGERVARNING: Explicit sexuell text med några spoilers.
Författaren Rosanna Wilde har i Nakenlek lämnat sin make och flyttat hem till den excentriska väninnan Gilda. Med hennes hjälp och ivriga bistånd ger hon sig ut på en upptäcktsfärd för att upptäcka sin egen sexualitet. På ett swingersparty träffar hon sin ex-make.
Detta är den andra delen i Katerina Janouch triologi om Rosanna Wilde. Den första delen i serien, Hudhunger skrev jag om här. Nakenlek är den andra boken och sista delen, Kysstäckt, utkommer hösten 2016. Böckerna utgivna på Piratförlaget.
Den här boken har fler explicita sexuella skildringar än den förra. De äger rum i olika varianter av mer eller mindre privata rum. Detta gör att boken fyller sin funktion att faktiskt fukta trosorna några gånger under läsningens gång. Ett tema som genomsyrar texten är frågan om dominans och underkastelse. Här är det primärt männen som älskar att bli dominerade och det visar sig att Gilda jobbar lite extra ibland som domina. Gilda deklarerar bestämt att hon äger sin egen sexualitet. Ibland är kroppen till salu men aldrig själen. Som hon själv uttrycker det; i själva verket är vi alla föremål för mer eller mindre offentliga transaktioner.
Det finns förutom en del klichéer ändå ett djup där Gilda kostar på sig att diskutera sina krascher, hur det är att vara en kinky kvinna och inte få omgivningens sociala acceptans. När hon sitter naken på en trästol, särar på låren och låter brisen söka sin in mellan blygdläpparna för att lindra den hettande sveda som som kan uppstå efter att man knullat flera på raken, ler jag stort.
Rosanna bär den klassiska drömmen om att ha sex när andra ser på. Hennes längtan överträffar drömmen på det sofistikerade swingerspartyt på en herrgård. Detta blir kanske en av bokens hetaste scener där Janouch skildrar hennes njutning fantastiskt fint.
Jag försökte att skjuta upp de normkritiska glasögonen i pannan innan jag läste boken. Det lyckades inte helt för jag stör mig på att den ljuva Rosanna bär små silkiga trosor, högklackade skor och kjol. Männen hon ligger med drar i hennes hår och styr hennes mun rätt. Boken är en hyllning till att suga kuk långt ner i halsen. Flera av beskrivningarna handlar om kvinnor som älskar att få den djupt ner i halsen. Lite väl utstuderad manlig sexfantasi, kanske
En av de fantastiska älskarna, hunken Mariano uttrycker sig i klartext; en man vill bli älskad, dyrkad, avnjuten med vördnad både girigt och glupskt. Han vill bli slickad och smakad på som en dyrbarhet. Hon ska tillbe kuken, utforska den och känna av alla dess millimetrar /…/Om kvinnor förstod vilken makt de har över mannen när de har hans kuk i sin mun och hur tacksam hund han blir om hon verkligen älskar det hon gör! Den perfekta munnen är våt och hungrig, sväljer glatt alla hans vätskor, älskar smaken av honom. Denna Mariano säger vidare att män med stora kön utstrålar en pondus som får alla andra djur i flocken att dra sig undan. En osynlig maktfaktor som man så vill, där spelar pengar eller status ingen roll. Jag har lite svårt för denne fantastiska man som framställs som en manlig stereotyp. Han kan inte behärska sig utan sprutar i vad som kändes flera minuter men inte nog med det. Kuken slaknade inte utan fortsatte att stå, lika hård som innan. Efter att hon sugit av honom ställer hon sig villigt på alla fyra för att låta honom penetrera sig bakifrån. Han tycker att det är något snuskigt och förbjudet med hur jungfrulig hennes fitta ser ut. Så har vi man/kvinna dikotomin igen. När Rosanna väl träffar Mariano så blir hon naturligtvis underordnad denna alfahane och vill att han ska dominera henne. Allt sker i ett överenskommet samtycke men lite tröttsamt när hon blir så tänd på att höra att hon är en smutsig hora, ett billigt ludet som bjudit ut sig till alla. Som en kontrast till detta beskrivs hennes fitta i samma scen som en hungrig vildros vars kronblad fläker ut sig helt ogenerat, som en sällsynt snäcka med en insida i olika rosa nyanser.
Detta är verkligen en erotisk berättelse om två kvinnor som tar för sig och utforskar sin egen sexualitet. Långt ifrån ett litterärt mästerverk men om en kan bortse från en del stereotypa beskrivningar så är den okey.
Magisterlekarna – en sodomitisk melodram
Publicerat: 30 mars, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, Erotik, Fetischer, HBT, Sex i ord och bildEtiketter:bögar, homosexuella, Kristofer Folkhammar, Magisterlekarna, RFSU sexpodden
För ett tag sedan skrev jag om Kristofer Folkhammars lyrikbok När han kysste mig förlorade jag allt. Nu har jag haft förmånen att möta mannen bakom verket och det gjorde mig inte besviken. I Magisterlekarna fortsätter han att utforska området killar och män som älskar att knulla andra män, nu på en skola. Historier som utspelar sig i skolmiljö är inte direkt ovanliga. Vi har allt från Harry Potter på Hogwarts till internatskolan i Guillous Ondskan, för att inte tala om alla de amerikanska collegefilmerna. Magisterlekarna är en sodomitisk melodram som utspelar sig på ett homosocialt läroverk med bara unga bögar och dess lärare.
Det går att känna igen Folkhammars lek med stereotyper eller kanske arktetypiska homosexuella. Här möter vi floristkillarna, Bambikillar, cigaretthårdingar och idrottskillar.
Vi får följa en termin på läroverket där Magistern plötsligt får en kris som blir svårhanterbar. Det har med den speciella relationen till eleven Charles att göra. Deras gemensamma samvaro har hitintills främst bestått av sexuella dominanslekar men en skadegörelse i dörren till hans rum ger en påminnelse om den egna historien. Det inristade märket påminner nämligen om det ärr han fick efter ett överfall (hatbrott) när han raggat i en park. Hans psykologiska försvar rasar, tidigare har det gått att göra om de passiva garderingarna till aktiva premisser och i detalj skapa scenarier där han tydligt bestämmer vem som skall göra vad. Nu går det inte längre.
När Magistern var yngre berusades han av det som glittrade, strass, krossad sammet och begärlig lockfåglar. Han hade accepterat sina lidelser men ändå kände han kränkthet när någon anmärkte på ett feminint manér eller på ett snorkigt sätt kommenterade ett extravagant plagg. Efter övergreppet började han klä sig välklätt, diskret och snyggt, ingen skulle förstå och håna honom. De skulle inte få anfalla honom igen. Han är frustrerad över de unga som är babblande historielösa och som berättar lyckliga komma ut historier.
Vi fick ragga anonymt i parker för att ingen skulle veta om att vi sög kuk. /…/ Vi har kämpat med kärlekar som varit helt jävla omöjliga, eftersom de präglats av så mycket skit från början. Och de nya killarna kan experimentera med sina nya relationer. Leka och rycka på axlarna åt allt vi brottats med.
Folkhammars gestaltning av Magistern är ett suveränt sätt att återge tankar, känslor och frustrationer som finns hos den äldre generationen när de ser yngres frihet. Hur många gånger har vi inte hört samma sak från gammelfeministerna som klagar på de yngre. Ett eko från bland annat Ebba Witt-Brattström finns gestaltad hos Magistern.
Samtidigt med Magisterns våndor arbetar killarna på skolan med de mycket prestigefyllda uttagningarna till årets Sångtåg, ett evenemang som närmast kan beskrivas som ett slags luciatåg. Det är drama, kärlek och sexuella äventyr mellan killarna som liksom i hans dikter bär en ömsom rå attityd och samtidigt är fylld med ömhet. Det är en orgie i fasta stjärtar under svarta åtsittande finbyxor som går upp lite i stjärten, kuksugning, homosexuella arketypiska gestaltningar men samtidigt ställer Folkehammar viktiga frågor runt identiteter.
Vi bögar har genom vår blotta existens utmanat etablerade lagar. Det finns inget i sig omstörtande eller progressivt i samkönade begär, praktiker, identiteter eller i representationer av dessa. De flesta skildringarna av oss tillhandahåller bilder av ett liv som vi, och också majoritetspubliken enkelt kan förstå som önskvärt: Finna kärlek. Leva våra liv i trevliga hem med en partner. Överträdelsen, det som kan fördjupa och komplicera våra liv, måste se annorlunda ut./…/ Kanske finns överträdelsen i överflödet – i ramar som är tomma på mening, men som får våra kroppar att göra saker som vi inte skulle gjort utan dessa ramar?
Och så försökte vi täcka över det där äckliga med något vackert. Täcka över all äcklig sjukdom och fulhet i en förvirrad jävla röra. Nedvärdera allt kvinnligt. Bli en köpstark jävla kundkrets.
I slutet av boken rättar Magistern det det sista specialarbetet för terminen med titeln; Från den onämnbara kärleken till kroppsvätskepoeter, en kritisk länsning av läderfetischen – Din far exploaterade mig så du vill att jag skall knulla dig! Skuld, sodomi och klassfetischer i bögiska subkulturer.
Kombinationen av homoerotik, porigare inslag och mycket skickligt formulerad text gör boken till en sann njutning att läsa. Lyckliga äro de gossar som får sitta vid hans fötter när han deklamerar sina verk.
I den senaste Sexpodden från RFSU fick jag möjligheten att prata om sexuella fantasier med Mr Folkhammar himself. Det var så coolt. Ca 2.37 in kan ni få höra ett smakprov från boken där Kristofer Folkhammar själv läser boken så trosorna fuktas.
Lyd mig nu, Lyssna och Läs!
Läser erotik och har torra trosor även efter sista kapitlet.
Publicerat: 27 februari, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, Erotik, Sex i ord och bildEtiketter:erotik, erotisk berättelse, Hudhunger, Katerina Janouch, piratförlaget
Rosanna Wilde är en kvinna 40+ som lever i ett tryggt men stagnerat äktenskap. Hennes make affärsmannen Nathan tjänar så mycket pengar att Rosanna kan sitta hemma och skriva utan att få ur sig speciellt många rader. Det var fem år sedan hon romandebuterade och utåt så framhåller hon att en ny roman är på gång. En dag när hon kommer hem står en man i hennes kök. Det är Samuel, en vacker man med pojkaktig charm och genomträngande blå ögon. Maken har lovat honom att tillfälligt få bo i deras gäststuga på gården. Rosanna blir fullkomligt förälskad och kåt vid åsynen av Samuel. I hennes tankevärld förför hon honom men i verkligheten händer precis ingenting.
I hennes inre har den tunna kjolen dragit upp runt höfterna och trosorna, de skamligt våta, glidit ner till hennes fotknölar. Hon har satt den ena foten runt hans bak, öppnat sig, gräver girigt i hans gylf, hennes fingrar darrar och hon får inte upp knapparna i jeansen, vill in där, till det hårda som lockar. Hon behöver hans kuk, han är regnet som räddar, droppar som skänker liv åt sprucken jord.
Katerina Janouch har nyligen givit ut första delen i en erotisk trilogi om den fyrtioåriga författaren Rosanna Wilde.
Maken Nathan har påskrivna skilsmässohandlingar i den låsta lådan i skrivbordet. Han upplever att han förlorat sin sexualitet. Samuel i sin tur är dumpad av sin stora kärlek Julia och vill inte trösta sig med en nya förälskelse eller snabba ragg. Detta innebär att Rosanna genom den största delen av boken bara trånar efter sex utan att få till det.
Rosanna går en kväll på fittsalong till väninnan Gilda, en bohemisk dotter till förmögen familj. Gilda hälsar välkommen med orden;
Jag har bjudit er hit er ikväll för att tala om det viktigaste och vackraste vi kvinnor har. De kallar oss fittbärare, de som föredrar detta ord, och varför inte? Men vi är mer än så. Inte bara bär vi fitta – fittan bär också oss. Den ger oss syre, inspiration, kraft energi och livslust. Fittan är vårt centrum, vår sanna jag. /…/ Jag tror att fittan är patriarkatets stora skräck. Tänk er ett organ som är mänsklighetens vagga och som bärs av oss kvinnor.
Kvinnorna delar med sig av sina sexuella eskapader, visar fittan för varandra, röker någon joint och avslutar det hela med en livmoderscermoni. Rosanna blir pånyttfödd och går därifrån i fast förvissning om att hon skall få Samuel i säng.
Samtidigt ger sig maken Nathan ut och träffar Lisa 54 från Hookupworld.com för en sexträff. Hon har svandunstofflor, är överviktig och slickar häftigt hans anus. En kort tid därefter köper han exklusivt men vanligt vaniljsex från en lyxescort på en tjänsteresa.
Rosanna befrias både från skrivkramp och sin förtryckta sexualitet genom innehållet på fittsalongen. Hon tar kommandot över sina känslor, sexuella fantasier och bestämmer sig för att leva ut sin sexualitet. Det är en fin och befriande tanke hur en kvinna hittar sin fitta och sitt eget sexuella jag, om det inte vore för den överdrivet hurtfriska livmoderfeministiska beskrivningen av fittsalongen. Jag trodde först att Janouch var grymt ironisk men insåg så småningom att det nog inte var fallet.
Upplösningen är lite oväntad men jag lägger lite besviket ifrån mig boken. Till bokens fördel kan sägas att Katerina Janouch kan skriva om sex men det gnistrar inte och varför måste Rosanna bara tråna och längta i stora delar av boken? Jag vänder mig också emot de stereotypa skildringarna av män och kvinnors sexualitet. Konstaterar att den här formen av erotik inte ger några blöta fläckar i mina trosor.
Suzann Sexeducator 