Arkiv för kategori ‘HBT’

Jag sitter i den gamla katolska kyrkan i Gävle. Det är en vacker lokal med välvda tak och dekorerade glasfönster. Vid altaret hänger ett krucifix med Jesus men predikstolen är övertäckt med plast. Här inne har en man bestämt möte med en ung kille för sex mot ersättning.

Två killar står på scenen och borstar tänderna. Den vita tandkrämen bubblar ur munnen och rinner ner på deras tröjor. Skådespelarna Samuel Astor och Björn Elgerd berättar om sexuella möten med olika former av transaktioner, ibland är det pengar, andra gånger ett märkesplagg, alkohol eller droger. Symboliken är smärtsamt tydlig med tandkrämen som symbol för sperman som rinner ut ur munnen och tandborstarna som stötvis förs in och ut ur munnen.

affischwebbFoto och form: Nicklas Hultman

I torsdags hade jag förmånen att vara inbjuden till premiären på pjäsen Transaktion på Gävle Folkteater då jag varit med som sakkunnig från RFSU i inledningsarbetet. En snabbt växande grupp av sexsäljare finns bland unga killar, på nätet. För att belysa detta  har Folkteatern i Gävleborg, skådespelarna tillsammans med regissören Mattias Brunn satt upp en pjäs som baseras på autentiska berättelser, nyskriven musik, drömmar, fakta och fantasier.

Björn Elgerd    Samuel Astor
Foto: Märta Thisner

Jag har länge undrat varför samhället inte vill prata om unga killar och män som säljer sex? När jag skrev min masteruppsats i sexologi om män som har sex mot ersättning fick jag till och med höra från vissa håll att det kunde vara farligt att lägga för mycket fokus på killar och män då detta skulle dra resurser från tjejer och kvinnor. Är detta fortfarande en rådande uppfattning?

Samhället och politikers ingång till frågan är så oerhört svart/vit. När jag var projektledare för Osynliga Synliga Aktörer och intervjuade många sexsäljare och när jag pratat med klienter, vänner och bekanta med dessa erfarenheter finns det ofta en komplex förklaringsmodell men i debatten bara två utgångspunkter, den lyckliga horan och OFFRET. Pjäsen ger istället uttryck för den komplicerade bilden av att vara människa och ibland eller ofta haft sex i utbyte mot en transaktion.

Det är skönast när de inte vill prata.
Jag tänker på Nicke som kom in i en lägenhet i Stockholm och snubblade på en röd leksakstraktor när han följde med en ung tvåbarnspappa hem  för en transaktion där familjefadern betalade Nicke för lite sex på lunchen när frun jobbade och barnen var på dagis. Nicke ville inte prata utan knulla och gå men pappan ville berätta om sina barn och fru.

Han gav mig sina djupaste hemligheter.
Jag tänker på Christian som sålde BFE (boyfriendexperience) och ibland åkte med män på utlandssemester som en betald pojkvän. Hur svårt det var att spela en roll när någon delade med sig av sina existensiella funderingar om relationer, barn och livsmål.

Jag hade kunnat göra det (ha sex) med honom utan ersättning.
Jag tänker på Lena som hade en stamkund till vilken hon kände attraktion och alltid längtade efter att få träffa. Möten gav dem båda tillfredsställelse och kraft i tillvaron.

En av killarna blir hotad, en annan blir våldtagen och kommer hem med blodiga kläder. Jag tänker på Sandra, en transtjej som blev våldtagen av en man i en lägenhet i Farsta. Hon kom också hem blodig men i våra samtal var de fysiska skadorna ingenting mot att ha förnekats sin egen könsidentitet och fått veta att hon aldrig kommer vara något annat än en misslyckad man.

”Farbrorn längtar efter närhet. Han är så liten.
Jag börjar känna ömhet för honom. Lite äcklad på samma gång.
Hur ofta gör han det här? Är han schyst mot dom andra killarna?
Hur kommer det kännas att kyssa någon som skulle kunna vara min morfar?”

En av killarna nekar en kund en ansiktsbild. Kunden blir arg så säger att han inte vill köpa grisen i säcken.Transaktion istället för en relation är ibland eftertraktansvärd och skönt andra gånger en plåga och ett substitut. Är det inte så att vi i vårt postmoderna samhälle börjar betrakta människor mer och mer som varor som kan bli sålda, köpta och marknadsförda på ett sätt som höjer efterfrågan på dem. Jag tänker på sociologen Zygmunt Baumans teorier om  konsumtionssamhället som gynnar det som är färdigt för omedelbar användning, snabba lösningar, momentära tillfredsställelser med mera. Denna typ av kultur verkar kunna förvandla varje aspekt av våra liv till konsumtionsvaror, även löftet om en ”kärlekserfarenhet”. Pjäsen utforskar livets ständiga transaktioner där många säljer sin kropp till arbetsgivare som utnyttjar den och ger konsekvenser av livslånga arbetsskador och förtidspension. Coco Chanel nämns, hon som från början var verkligen fattig men blev en av 1900-talets stora framgångssagor i Paris, detta med hjälp av talang, målmedvetenhet och hänsynslöshet samt omsorgsfullt utvalda rika och framgångsrika älskare. Vi får frågan hur många som sålt sin kropp till vetenskapen och fått betalt för att äta mediciner som håller på att utprovas eller tagit emot behandlingar som ännu inte är godkända. De berättar om en kompis som genomgick regelbundna rektoskopiundersökningar mot betalning i läkemedelsindustrins namn. Det finns så många fler lager av vad en människa kan tänkas göra än vad vi accepterar, säger pjäsens regissör i en intervju och jag tänker att precis så är fallet.

Jag tänker oundvikligen på en annan pjäs, Mark Ravenhills ”Shopping och fucking” om några personer som talar om varandra som transaktioner. Även där var jag inbjuden som sakkunnig till Stockholms Stadsteater.

Hur kan vi börja prata om att killar också kan sälja sexuella tjänster. Hur talar vi om det utan skam, och utan att utgå från redan förutfattade meningar?

Jag har egentligen bara berättat det här för två vänner.
Dom som jag visste skulle kunna ta det.
Inte skuldbelägga, skrika eller bli rädda.
Men säga, ta hand om dig, prata med mig.”

transaktion_mg_1935

Pjäsen är oerhört stark, visuellt fantastisk och ett absolut MÅSTE för alla som på något sätt kommer i kontakt med frågan genom sin profession eller kanske ännu viktigare för alla de som arbetar med människor och inte kommit i kontakt med detta. Kanske kan denna pjäs få oss alla att sluta blunda för en verklighet som finns precis i vår närhet. Det är humor OCH tragik, det är utsatthet och maktlöshet men också medvetna val och njutning. Det handlar om prostitutionspolitik och enskilda personers högst subjektiva upplevelser. Samuel Astor och Björn Elgerd briljerar och ger allt. De lämnar en omskakad publik som alla går därifrån med något substantiellt i ryggsäcken.

Tami T’s har gjort den fantastiska musiken. Tami har tidigare gjort låten I never loved this hard before, som utgjorde signaturlåten för filmen Någonting måste gå sönder i regi av Ester Martin Bergsmark.

Lynx är en femtonårig fittbärare som definierar sig som vaginosexuelll, lithstraight, cassgensder och som har skrivit en bok om Fundersamma Siri. Boken är utgiven på S.T.O.P.Bok. En Siri är en person som finns inom oss alla och som funderar och vill veta mer. Boken har uppkommit utifrån behovet av att hitta sin identitet och Lynx gjorde viss research på området och på den vägen är det.

Fundersamma Siri beskrivs som en tänk-om-baserad faktabok som beskriver och förklarar könsidentiteter och läggningar med hjälp av berättelser utifrån Siri.

utxvmfr8iftrrisxhhiu

Vad är könsidentitet? Vad är sexuell läggning? Vilka olika varianter på dessa finns? De frågorna försöker Lynx besvara genom sin uppslagsbok över olika könsidentitet och sexuella läggningar.

För att förstå Lynx bok måste en utgå ifrån att könsidentitet och sexuell läggning är två icke stabila och föränderliga kategorier. Här är nämligen utgångspunkten att sexuell läggning och könsidentitet alltid handlar om en persons självidentifierade kön och läggning. Kön förstås alltså som något som görs och skapas. Det är med andra ord personens egna subjektiva upplevelse av att tillhöra ett genus eller en sexuell läggning, med andra ord är kön inte baserat på biologisk fakta. Lynx beskriver många olika gender eller genus som den svenska översättningen brukar vara. Här finns agenter, agenderflux, abimegender, adamasgender, astralgender och många många fler. Vad gäller sexuell läggning så är det långt mer än bara hetero, homo eller bi och här finns ficto, cass eller cetero- emotionell/romantisk eller sexuell och många andra.

Uppfattningen om vad som är och utmärker män och kvinnor har förändrats över tid, är olika i skilda delar av världen och beroende av den omgivande kontexten. I vårt samhälle börjar uppfattningen om kön som något socialt konstruerat växa fram även om samhället forfarande präglas av en heteronormativ könsdikotomi, dvs vi ser kön som två uteslutande kategorier som ska begära varandra. Samhället ”straffar” fortfarande personer som bryter mot tvåkönsnormen för att ”de gör sitt kön fel”. Bland unga finns det ett ökat motstånd och det är vanligare att höra att en ung person definierar sig som är exempelvis genderfluid.

astralgender_by_pride_flags-d96sbvfPrideflaggan för astralgender*

Astralgender förklaras i Lynx bok som ett gender som är sammanhängande med rymden på något sätt.

Läggningar delas in i attraktionsnivå och grundläggningar. Könsidentitet delas in i olika fyra delar, pronomen, grundgender, beskrivande gender och könsuttryck.

Transaktivisten Maria Ramnehill skriver i ett inlägg på Feministiskt Perspektiv, men könsidentitet behöver inte vara det essentialiserande begrepp det ofta är i dag – könsidentiteten är inte stabil ens när den upplevs så. Och det är meningslöst att tala om könsidentitet som något annat än individuell. Eftersom könsidentiteten är individuell och unik för varje person är den också ointressant som något att grunda sin analys på. 

Lynx bok är en liten uppslagsbok på många olika genus och sexuella läggningar. Kön kräver upprepningar för att uppfattas som stabila över tid. Många av de genus och sexuella läggningar som beskrivs är nog enbart känt för ett fåtal varför de ännu inte kan uppfattas som etablerade kategorier. Många frågor väcks när jag läser boken. Vanligtvis är jag en stark försvarare av identitetspolitiska projekt men i bakhuvudet finns några ord från Kenan Malik i SvD; Det som är annorlunda nu är inte att vi har konflikter kring värderingar eller ideal. Det är sättet på vilket dessa konflikter kommer till uttryck. /…/Folk sitter i sina separata identitetssilos och skriker åt varandra. Är det nödvändigt med alla dessa nya kategoriseringar? Är detta ett tecken på en hyperindividualistisk kultur där kön och sexuell läggning också måste vara ett helt privat projekt där vi alla skall hitta vår specifika kategori?  Eller är det bara ett sunt uttryck för könsidentiteter som något individuellt definierat?

Jag är ledsen över att göra er besvikna om ni med rubriken missionären hade väntat er en recension över samlagsställningar. Nej tyvärr, det här inlägget handlar om

lesbiska kristna missionärer i Västerbotten i början av 1900-talet. Det är den så ofta geniala koreografen Malin Hellkvist Sellén som bjuder på en berättarföreställning där vi i tal, rörelse och sång möter en rad kvinnor under väckelsen som drog fram i Sverige under 1800-början av 1900-talet. Kvinnor som på olika sätt bröt mot dåtidens normer och konventioner. Missionären är ett sätt att skapa och skildra den utraderade lesbiska historien.

img_1314

På Skarpnäcks kulturhus sitter vi i publiken på stolar i en ring  Alla har fått välja en namnbricka med ett äldre kvinnonamn. Ikväll heter jag Berta. De för kvällen utsedda gudstjänstledarna går runt och tar alla i hand, de hälsar oss alla välkomna med namn och ser oss i  ögonen. I den lågkyrkliga väckelserörelsen hade prästerna ingen nödvändig roll utan det var lekmän som hade mycket av den framträdande rollen, även kvinnor. Förkunnelsen var det centrala, att människan blir frälst, rättfärdiggjord, uteslutande av nåd. Förkunnaren inleder traditionellt på härligt frikyrkovis att spela och sjunga en psalm.

Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Det blir ett stycke het lesbisk erotik från 1800-talet. Denna psalm är dessutom en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker.

missionaren-topLotti Törnros och Meliz Karlge. Foto: Sofia Runarsdotter

Livet som missionär öppnade upp för en tät och nära samvaro med andra kvinnor. Liksom lesbiska har funnits på sjuksköterskehem och andra homosociala miljöer så fanns det naturligtvis även lesbiska bland de kvinnliga missionärerna. De missionerade dessutom främst för andra kvinnor. Under tiden de reste och arbetade tillsammans kunde de vara i en längre relation utan att omgivningen märkte det. Den lågkyrkliga rörelsen var inte heller så auktoritetsbunden som övrig kyrka och samhälle. Här fick även kvinnor vara missionärer, de hade rösträtt och drev mången social verksamhet för de allra mest utsatta i samhället. I Sverige var det många fristående församlingar som tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg för det demokratiska genombrottet i Sverige.

Samtidigt fanns hotet hela tiden där, inte alltid synligt men ständigt närvarande. På den ena missionärens gitarrband finns texten Var skall du tillbringa evigheten? broderad. Detta sker i en tid innan det fanns ord för sådana som oss. I min tid i frikyrkan hade jag en röd collegetröja från dekalmissionen med texten HAVE MORE FUN, saken var bara den att före stod det Christians have och efter especially later. Det handlade om alla de fruktansvärda kval och hemskheter man kommer att lida av i eviga tider såvida man inte följer Jesus på ett rättfärdigt sätt. Livet på jorden är kort men helvetet är för evigt.

Det finns starka erotiska inslag i frikyrkan med både extas och svärmeri. DN:s recension över pjäsen har också rubriken Lesbisk historia återskapas i orgasmiskt väckelsemöte. En av de mest klassiska exemplen är herrnhutismen som uppstod på 1700-talet och främst betonade det rätta hjärteförhållande till Kristus Jesus. Här var de emotionella upplevelserna en central del av gudstjänstlivet. I sina mest radikala uttryck fanns starkt sensuella och känslosvärmiska euforiska uttryck där återkommande teman var bröllops, blod och sårmystik.

fullsizerender-4

I pjäsen får ett antal lesbiska kvinnor sina tystade röster åter. De har inte fått finnas och därför är deras historia både oskriven och ogestaltad.

Jag fascineras över Malin Hellkvist Sellén geniala sätt att visa på hur kvinnor har sex med kvinnor i en dans med stigande kåthet, åtrå och flera orgasmer. Första gången paret dansar sker en trevande flirt där vi anar oss till ett första möte där båda är osäkra på om de andra också vill. Dansen i slutet av föreställningen är så erotiskt laddad att flera i publiken vänder bort blicken medan andra fnittrar förtjust. De två strikt klädda kvinnorna låter skjortorna glida upp från kjollinningen, kläder hamnar i oordning, hårstrån från den välordnade och uppsatta frisyren rymmer och fladdrar fritt, kinderna är rosigt röda och vi hör alla den ökade andhämtningen samtidigt som de far runt i en het dans. Jag överväldigas av hur begränsad den heterosexuella sexuella koreografin ofta gestaltas, den är ofta så enfaldig. Det traditionella kulturella scenografin innebär alltid en  man med penis som via stötar  genomför en vaginal penetration på en mer eller mindre passiv kvinna. Den samkönade sexuella praktiken är mindre förkoreograferad än den heterosexuella praktiken. Det finns ett större utrymme för att välja vilka praktiker som ska ingå i det sexuella samspelet, framför allt är det möjligt att välja bort vaginalpenetrerande sex utan att det blir en komplikation i relation till ens sexuella partners, skriver Renita Sörensdotter i sin forskning runt kvinnor med vulvasmärtor.

Alfred Kinsey på 1950-talet, Shere Hite på 1970-talet och många, många forskare har sedan dess visat att många kvinnor föredrar den form av sexuella praktiker som ingår i lesbiskt sex därför att det ger orgasmer i betydligt högre utsträckning. Vi ser oralsex, smeksex, olika former av tribbing, kyssar, BDSM-inslag och det är så långt ifrån nidbilden av den lesbiska sexuella relationen med lite smeksex på sin höjd.

 I slutet går de omkring och delar ett bröd, ikväll i form av syltkakor (den klassiska symbolen för fittan) samtidigt som de återigen ser oss var och en i ögonen. Någon av de sista replikerna blir; Då stillar vi oss i bön en stund och tänker på de systrar som gått före oss. Frid över deras minnen!

img_1315

Jag minns mitt första möte med Leif Holmstrand. Blev imponerad av både hans konst och författarskap och köpte några av hans böcker. Eftersom jag har förmånen att var vän med Holmstrand på Facebook så ser jag ofta hans konstnärliga uttryck och blir alltid fascinerad och berörd.

228414

Copyright/fotograf: Leif Holmstrand

På tidningarnas kultursidor har hans senaste diktsamling ”den sista dagen” hyllats och jag blev naturligtvis nyfiken. Nu har jag läst den tunna boken, tre gånger. Den är inte lättillgänglig men växer när man intar den teskedsvis.

9789100143275

Jag fastnar för några rader som jag tycker att sammanfattar hela boken och som även bär på ett mycket angeläget budskap;

Inga skuggor, bara ljus

tillåts i normala hus.

Det är en klockren beskrivning av vårt samhälles oupphörliga men omöjliga normalitetssträvan. Normalitet är egentligen ett mycket farligt begrepp.

Man är ense, överlag:

du får bli normal som jag.

Detta är också en bok om erfarenheter av kroppslig förändring, sjukdom och döden som lurar bakom nästa gathörn. Hela boken bär på känslor av ensamhet och sorg.

Ingen Skugga, inget Ljus

tillåts leva, andas ord, besjunga

Var är ditt normala hus?

Ingenstans finns mördad, hackad tunga.

Ingenstans finns våldet som jag saknar.

Kanske är det nu som ögat vaknar.

Det handlar också om könsidentitet och att ha en ambivalent könsidentitet. Ett kapitel heter följaktligen CIS  (NÄRSAGA) respektive TRANS (NÄRSAGA).

Jag har funderat en del både på transvestism och kulturell appropriering det senaste halvåret och hittar ett slags svar på mina funderingar i en intervju med Holmstrand. I en intervju SVD säger Leif Holmstrand att medan transsexualism och könskorrigering fått mycket uppmärksamhet på sistone, inte minst genom populärkulturen, har det transvestitiska nästan helt försvunnit ur den svenska diskursen. Vilket är märkligt, eftersom transvestiterna själva knappast upphört att existera.

– Dragqueenuttryck däremot har synts och misstänkliggjorts väldigt mycket – inte sällan hör jag föraktfulla människor säga att dragqueens bara är cispersoner med ett jobb. Vilket inte alls behöver vara sant.

– Min idol Pyuupiru började som dragqueen, och gick sedan in i ett transvestitiskt modus. Sedan genomförde hon gradvis de första behandlingarna och påbörjade därefter en könstransition. Så det kan vara en kultur som ger möjlighet och öppnar dörrar för olika könsidentiteter.

Leif Holmstrand tror att det delvis handlar om en rädsla för appropriering.

– Jag har börjar tycka att man kanske inte ska vara så ängslig för det. Bra kulturuttryck är väl till för att smitta. Och för att bearbetas, omformuleras, stöpas om och berika. Många bekanta tycker att dragqueenkulturen blivit för upplockad, för normaliserad och sönderälskad av heterovärlden. Vilket jag på många sätt kan förstå. Men samtidigt: det har öppnat för så många andra subkulturer helt plötsligt, som har grott och ploppat upp. Det är väl så det fungerar.

 

 

Vad/vem avgör huruvida en erotisk roman är bra eller dålig? Finns det några gränser i den fiktiva världen? Vilka är författarna som lyckas? Efter att själv ha medverkat vid Malmö Pride med en workshop, en föreläsning och en paneldiskussion var det min tur att slå mig ner och lyssna på ett seminarium om erotik och BDSM i litteraturen.

Författarna Caroline (f.d. L Jensen) och Leffe (f.d. Delo) Grimwalker tillsammans med Vertigos nya förlagschef Alexandra Nedstam och författaren Ariel Held hade ett seminarium på Malmö Pride för att samtala kring erotik och BDSM i litteraturen.

IMG_0500 (1).jpg

Det går inte att börja, menade panelen, utan att benämna Fifty Shades, kanske är det så, kanske inte? Flera tyckte att den inte kittlar men alla var inte eniga. Helt klart är att den kittlar en hel del företrädesvis kvinnor vilket kanske kan ses som problematiskt, eller inte. Den är ingen manual för BDSM utan underhållning men samtidigt så erotiserar den manlig överordning och kvinnliga underordning på ett sätt som är minst sagt problematiskt. Sedan jag läste Emma Vossens text i antologin Sexual Fantasies kan jag inte se Fifty Shades lika ensidigt negativt, hon gav ett nytt perspektiv med sin pornografiska tolkning. Som Ariel Held mycket väl påpekade under kvällen har dock Christian Grey ett mycket obehagligt stalkerbeteende och det är fruktansvärt tröttsamt att hans intresse för BDSM härrör sig från en destruktiva erfarenheter i barndomen.

Författarna tillika förläggarna och manusgranskarna berättade att det nu inkommit fler manus med sexscener och även BDSM men fortfarande saknas ett normkritik och HBTQ i skönlitteraturen.

Vertigos förlagschef Alexandra Nedstam tipsade om två erotiska klassiker med BDSM-tema från Vertigo förlag. Jag har inte läst Bilden och återkommer med reflektioner runt denna när den är läst.

Det blev också ett spännande samtal om vad som är god erotisk litteratur. Även här finns en uppdelning mellan fin och ful litteratur. Det är fult med brukslitteratur som enbart är till för att framkalla en fysisk reaktion (läs kåthet) hos personer medan en bok med bra språk, litterära kvaliteter + att det knullas mycket är finlitteratur. Här passade Alexandra Nedstam på att hinta om att Vertigo kommer att ge ut den första texten om Dorian Gray av Oscar Wilde. Den har länge stoppats på grund av att innehållet anses vara för grovt och flirtandet med homosexualitet för uppenbart.

Delar av panelen avslöjade en något bristande kunskap i fråga om transkompetens men var ödmjuka och erkände bristen och efterfrågade mer kunskap och skönlitteratur på området. Både Alexandra Nedstam och Ariel Held fascinerades mycket av boken Lost Boi.

51ZuHSO0ccL

Det blev en spännande diskussion med delar av publiken om hur vi präglas av heteronormen i vårt läsande och därmed gärna tolkar litterära gestalter genusstereotypt. Både tyckte dock inte att boken höll ända fram. Jag blev nyfiken och sätter den på läslistan.

Fabulösa  Ariel Held läste ur sin roman Säg inte det här till någon. Till min stora glädje valde hon avsnittet med tentakelerotik.

Ariel Held

Du, bara är en fantastisk ungdomsbok om den sextonårige John, relationen till hans första kärlek, kompisen och syrran. Det är en mycket fin skildring av en kärleksrelation och vacker historia om vänskap. Den är utgiven i maj, 2016 på Rabén & Sjögren.

portletResources

Anna Ahlund som skrivit boken var med på samma seminarium som Sara Lövestam och Sebastian Lönnlöv om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride.

IMG_9671Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv pratar om HBTQ i ungdomslitteraturen

Du, bara handlar om John och hans syster Caroline som är ensamma hemma i bostaden i Uppsala under sommaren när föräldrarna är borta på annat. Syrran träffar en kille, Frank som John också blir huvudlöst förälskad i. Det är komplicerat men John besöker honom i pappershandeln där han jobbar. Han står vid disken och viker papperstranor och lyssnar på Nick Drake.

Jag älskar Anna Ahlunds sexskildringar. Hon berättar i seminariet att hon gillade Sara Lövestams ungdomsböcker men saknar sexskildringar. Till skillnad från Sara skriver Anna gärna om sex och det får gärna sträcka sig över flera sidor. Hennes sexscener är heta och inte det minsta stereotypa. Hon är ett föredöme vad gäller att skriva om sex och kan lyftas fram som en förebild i skrivarkurser i erotik. Vid ett tillfälle kan inte John somna och vet grej som brukar fungera. En beskrivning av ett onanitillfälle som sträcker sig över flera sidor börjar såhär: Jag flyttar ner handen mot mitt skrev. Det börjar susa långt ner i magen redan innan jag hunnit fram, och när jag nuddar kukens mjuka hud med pekfingret rycker den till. Jag smeker långsamt fram och tillbaka, väcker den, lägger fingrarna runt den och känner hur den växer i min hand. Det gör mig kåt.

En av Annas stora förebilder och inspirationsromaner är Spela roll av min kära kollega Hans Olsson.

Spelar roll

Hon säger att hon älskar den boken då den präglas av kropp och svett och det lilla universumet. Det finns dessutom en referens i hennes bok till Spela roll. Annars är Annas favoritförfattare David Levithan och hon rekommenderar även Kristoffer Folkehammars böcker och specifikt Magisterlekarna

Nu skriver Anna på boken Saker ingen ser och den kommer ut på Rabén & Sjögren nästa sommar. I den får vi följa sex personer under ett år på gymnasiet.

Av en slump kom jag till boktältet när Anna satt där och signerade och då ville jag naturligtvis köpa den av henne.

IMG_9704Anna Ahlund och jag på Stockholm Pride

Moderator för seminariet på Pride var Sebastian Lönnlöv. Han har skrivit en av de böcker som är mycket vällästa hemma i min bokhylla. Det handlar om boken HBTQ, böcker bortom normen utgiven på BTJ förlag. Den var en skattkista när jag jobbade på RFSL och utbildade bibliotek i samband med hbtq-certifieringar. Upptäckte till min glädje att han också bokbloggar under Tekoppens tankar.

1907568_670892129618552_1348843316_n

Detta blogginlägg innehåller inte mindre än fyra bra lästips;

Du, bara av Anna Ahlund

Spela roll av Hans Olsson.

Magisterlekarna av Kristofer Folkehammar

HBTQ, böcker bortom normen av Sebastian Lönnlöv

 

Utan wifi försmäktar jag på våran gård. Har lånat pappas bil och åkt in till Orsa bibliotek  för att kunna få en timmes wifi.

Sara Lövestam är en av mina favoritförfattare och inte mindre efter att ha fått förmånen att hänga med henne live genom skrivarresan i Sitges förra året.

IMG_5089.jpg

Jag har älskat nästan alla hennes böcker kanske framförallt böckerna Udda och Tillbaka till henne.

Jag använder gärna citat från böckerna om Kouplan när jag föreläst om trans och sex och nu bloggar jag om hennes första ungdomsbok. Detta med anledning av att jag under förra veckan var jag på ett seminarium om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride där Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv medverkade.

Sara pratade om sin kommande ungdomsbok Skarven som kommer ut 7/9 och Som eld vilken kom ut 2015. Båda utgivna på Lilla Piratförlaget. Jag älskade Som eld, främst för den stora igenkänningen över att ha vuxit upp i ett arbetarhem med den ständigt närvarande känslan av att tillhöra en annan klass än flera av mina klasskamrater. Sara Lövestam gestaltar klassskillnaderna mellan de två tjejerna Lollo och Anna som boken handlar om på ett subtilt men tydligt sätt.

 

someld-inb

Inledningsvis möts Anna och Lollo på en skärgårdsbåt ut till sina respektive sommarställen på en ö i Stockholms skärgård. Anna åker med sin pappa till det slitna sommarstället där det regnar in vid skorstenen. Lollo åker med föräldrar och syskon till den stora sommarvillan med flera stora båtar och 4000 kvadratmeter gräsmatta. Lollo går på Östra Real och Anna i Rågsved och vanligtvis skulle de nog aldrig mötts. Familjerna hyser en slags klassförakt mot varandra och ser ner på den andra. Nu blir det dock så att Lollo och Anna ses vid bryggan när Anna på egen hand skall ta ut familjens eka och lägga nät.

Som eld är en ungdomsbok med en vacker och komplicerad kärlekshistoria. Den handlar om den där sommarförälskelsen som man känner igen efter att ha träffat någon när man bott i sommarhuset, varit på läger eller vistats någon vecka hos en kompis. Kommer kontakten att brytas när man väl kommer tillbaka till den vanliga vardagen?

Sara Lövestam är som vanligt en mästarinna på att mejsla ut fina personporträtt och se detaljer men framför allt är det en underbar kärlekshistoria för unga OCH en bok om klasskillnader. Faktum är att det ägnas mycket mer analys och tankar runt skillnaderna i social grupp än att det är två tjejer som blir förälskade i varandra, skönt!

Boken är skriven för unga mellan 12-15 år men det gick utmärkt att läsa den även som 47-åring. Den är utgiven på Lilla Piratförlaget.

Under seminariet pratade Sara om vad själv läste som ung och liksom många av oss andra började hon med att läsa barndeckare som serien på detektiven Kitty, Olov Svedelids böcker om betongrosorna men även Selma Lagerlöf.

IMG_9682

Vilka ungdomsböcker saknas frågar Sebastian Lönnlöv, flera svarar Sara. Det har länge saknats transrepresentation i böcker men det kommer mer och mer. B finns inte som vanligt. Den vanliga historien är alltid hetero blir homo = allt är bra. Hon försvarar komma ut böckernas betydelse då det fortfarande finns behov av att komma ut. Det är fortfarande få som kommer ut utan några som helst problem. Lövestam lyfter fram att det finns få om än någon bok som handlar om att vara tillsammans med en partner av samma kön men sedan blev kär i någon av ett annat kön och leva lyckligt därefter. Jag återberättar detta i ett senare seminarium där jag talar om bisexuellas osynlighet på Pride. Hon saknar också böcker där en flata får en vara en flata utan att lyftas fram eller trycks tillbaka.

Hennes råd till andra skrivsugna är;

Gör mycket och noggrann research. Intervjua gärna personer från grupper som du ska skriva om. Ett bra tips är att fråga om den vanligaste fördomen och därmed försöka undvika att skriva om just det.

  • Skriv det du vill skriva!
  • Hitta på personer som du vill umgås med.
  • Läs bloggar och tweets från de du vill skildra.
  • Rollspel och spela böcker finns en likhet.
  • Stoppar in sina egna erfarenheter där det passar.
  • Börja med det som känns kul

På seminariet deltog även Anna Ahlund som skrivit en annan ungdomsbok Du bara, som nyligen utkommen på Raben & Sjögren. Den läste jag ut i natt i vår fäbodstuga och jag vara överförtjust i den. Blogg kommer snart.

2008 skrev jag och min dåvarande chef Maria Sjödin ett slicklappsmanifest för RFSL. Det fick namnet, RFSL:s slicklappsmanifest – mot slicklappar men för sex! Detta manifest har fortfarande stor aktualitet. Under och efter Pride har slicklappar återigen kommit upp som ett förslag på säkrare sex, dock enbart i diskussionen om kvinnor som har sex med kvinnor. Jag har fortfarande aldrig hört slicklapp nämnas enbart i relation till män/killar som slickar fitta.

2009 skrev jag min magisteruppsats på Malmö Högskola om slicklappar. Det blev Sveriges största studie om kvinnor som har sex med kvinnor och säkrare sex. Studien fick namnet Som att slicka på en regnkappa. Nu under Pride publicerade min underbara ex-kollega och vän Lisa en fantastisk bild som gestaltar detta. Hade det varit idag hade rapporten som RFSL gav ut haft en otroligt bra bild som skulle kunna illustrerat framsidan;

Skärmavbild 2016-08-01 kl. 09.11.24

Vad är då en slicklapp? Slicklappar finns i olika varianter. En slicklapp är en tunn duk, vanligtvis av latex, som man kan läggas över fittan vid oralsex för att undvika direktkontakt mellan fitta och mun eller anus och mun. Om man tar en paus måste man tänka på att inte blanda ihop vilken sida som använts mot den ena personens kropp och vilken som använts mot den andra personens mun. Slicklappar är för engångsbruk.

SLICKLAPP_BORDET_MELLAN

Bildkälla: http://www.umo.se/Sex/Skydd-mot-konssjukdomar/Slicklapp/

Det är alltid viktigt med säkrare sex och att skydda sig och sina partners från sexuellt överförbara infektioner. Därför är det viktigt med kunskap om säkrare sex och att använda kondom vid anala och vaginala samlag och att undvika sperma i munnen. Kvinnor som har sex med kvinnor får allt för lite information och även om kunskapen blir bättre så lever många fortfarande i okunskap. Däremot har RFSL och RFSU information om hur kvinnor som har sex med kvinnor ska kunna ha säkrare sex. Däremot rekommenderar ingen av dessa organisationer användning av slicklappar.

Råd om slicklappar är ofta missvisande och antyder att de utgör ett fullständigt skydd, vilket det inte finns någon som helst evidens för. Tvärtom är slicklappar inte alls testade på samma sätt som kondomer.

Slicklappar eller plastfolie erbjuder troligen ett visst skydd mot kontakt med kroppsvätskor under oralsex. (Richters, J and Clayton, S. 2010) The practical and symbolic purpose of dental dams in lesbian safer sex promotion Sexual Health 7(2) 103–106). Problemet är att om exempelvis två kvinnor använder slicklapp vid oralsex så är det mycket troligt att de också ägnar sig åt tribbing (gnidsex) och då är skyddet vid oralsex fullkomligt onödigt.

Personer som slickar en fitta behöver inte slicklappar på samma sätt som personer vilka har sex med en kuk. Risken att överföra infektioner är mycket lägre. De vanligaste sjukdomarna mellan kvinnor och personer med fitta är herpes och hpv vilket är mycket svårt att skydda sig mot.

Att klippa sönder en kondom och använda som slicklapp kan vara direkt vilseledande. En slicklapp tillverkad av en kondom är liten, svår att hålla på plats med mindre än att man använder två händer och dessutom knepig att flytta runt. Risken för att lubrikation skall komma utanför den lilla lappen och hamna i munnen på den som slickar är stor.

Efter en uppvaktning av Smittskydsläkarföreningen så tog de dessutom bort kravet på slicklapp för kvinnor som har sex med kvinnor och personer med fitta då det inte finns någon evidens för frågan.

Att propagera för slicklappar skapar orealistiska och oroande höga krav på kvinnor som har sex med kvinnor. Vår sexualitet skall inte problematiseras i onödan och därför behövs inte propaganda för slicklappar.

 

Imorse var jag med i nyhetsmorgon i TV4. Det var ett samtal om temat för Stockholm Pride 2016 vilket är ”Vem bestämmer?” Med detta vill Stockholm Pride öppna upp för diskussioner kring vem, eller vilka, som sätter upp ramarna för hur vi förväntas leva våra liv. Hur ser normerna ut och hur formar de vår verklighet?  Var ligger makten, och hur hamnade den där den är? Fem olika fokusområden finns; samhället i stort, i familjen, i vårt eget community, i sängen och vem som bestämmer över din kropp. Jag deltog som representant för RFSLs förbundsstyrelse.

Skärmavbild 2016-07-25 kl. 22.07.10

Jag hade fått uppdraget från tv 4 researcher att prata om vem som bestämmer i familjen. I Sverige finns det en politik som bygger på strävan efter heteronormalisering. Detta förstärker hela tiden normativa antaganden om sexualitet och genus samt tanken att äktenskapsliknande tvåsamhet står över andra former av relationer. Det finns en politik som bygger på strävan efter heteronormalisering. Detta förstärker normativa antaganden om sexualitet och genus samt tanken att äktenskapsliknande tvåsamhet står över andra former av relationer.Även när man befinner sig vid sidan av normen finns en upplevelse av att behöva infoga sig i vad som ofta förväntas av den heterosexuella samlevnadsformen, exempelvis äktenskap och föräldraskap. Fortfarande 2016 är det bestämt att ett barn bara kan ha två juridiska vårdnadshavare.

Skärmavbild 2016-07-25 kl. 22.08.24

I alla kärleksförhållanden finns ett embryo till en över- och underordning. I heterosexuella parrelationen blir detta sammankopplat med biologiskt kön och maktskillnader tolkas ofta utifrån genus. Inom alla parrelationer finns ofta en under- och överordning.. Parförhållanden struktureras ofta kring under- och överordning vilket också erotiseras. Underordning och orättvisa relationer beskrivs ofta som konsekvenser av fria individuella val, detta har dokumenterats inte minst av forskare som Hanne Haavind och Carin Holmberg. Idag ska alla par vara jämställda och det betyder att alla individer, oavsett sexualitet och könsidentitet tvingas förhåller sig till detta ideal. Därför blir också bådas uppdrag att dölja om så inte är fallet oavsett om det är en samkönad eller olikkönad relation. Det är ofta lätt att påverka, få makt och kontroll över en annan människa i en parrelation då det skall vara en person som skall vara den närmaste, denna ska förstå mig bäst och utgör det mest viktiga stödet när det uppstår en kris. Kärleksrelationer innebär alltid en sårbarhet, beroende och rädsla för risken för att förlora sin käresta.

Anna Norberg, fil.dr i sociologi skrev sin avhandling om Samkönad tvåsamhet. Vardagsliv och heteronormativa praktiker i Umeå 2009. Hon såg i sin forskning att samkönade par precis som hos heterosexuella par, ofta gör en distinktion mellan de ideal som de presenterar och hur paren i praktiken beskriver sitt vardagsliv;

Ingenting i min studie indikerar dock att det finns något självklart samband mellan samkönade parrelationer och en högre grad av jämställdhet gällande vardagens organisering och ekonomiska fördelning.

Även  homo- och bisexuella personer konstruerar kön och olika beteenden och ageranden tolkas som feminina eller maskulina och värderas utifrån detta. Anna Norberg formulerar detta så bra när hon säger;

Idén om att två personer av samma biologiska kön är jämlika och jämnstarka, både fysiskt och psykiskt, bidrar till att samkönade förhållanden ses som en maktfri zon och också ett osynliggörande av t ex samkönat partnervåld vilket kan få förödande konsekvenser.

En ökad förståelse kring vad makt och roller konstrueras utifrån i ett samkönat förhållande kan vara användbart t ex i familjeterapeutiska sammanhang och även leda till en ökad uppmärksamhet på att maktojämlikhet och dess extrem våld kan förekomma också i samkönade relationer.

Förutom kön så  finns naturligtvis också andra maktordningar som påverkar. Klass och ekonomiska förutsättningar har visat sig ha stor betydelse. Tänk diskrimineringsgrunderna och du har snabbt en rad olika maktordningar som har betydelse för hur vi arrangerar vår vardag.

Som ett ljus i tvåsamhetens mörker finns en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Är lesbiska föräldrar mer jämställda? Är lesbiska föräldrar mer jämställda? Den är skriven av Ylva Moberg och utgiven under 2016.
I studien har inkomstskillnader registrerats mellan partner i lesbiska och heterosexuella par före och efter att de skaffat barn. Huvudresultatet är att lesbiska par, jämfört med heterosexuella, har en jämnare inkomstfördelning inom paren efter att de blivit föräldrar. Detta gäller även vid en jämförelse av lesbiska och heterosexuella par som hade samma inkomstnivåer och inkomstskillnad inom paret innan de fick barn. Resultaten kan tolkas som att lesbiska par har en mer jämlik fördelning av hushållsarbete och omsorg om barnen. Att lesbiska par är mer jämställda kan delvis förklaras av att de kan ”turas om” att föda parets barn och därmed tar varsin längre period med föräldraledighet. Detta bidrar till en mer jämlik inkomstutveckling inom lesbiska par. 

Heterosexuella mäns inkomster påverkas minst av att bli förälder, medan heterosexuella kvinnors inkomster minskar kraftigt och förblir sedan lägre. Sammantaget leder detta till en långvarigt mer ojämställd inkomstfördelning inom de heterosexuella paren efter att de blivit föräldrar. Slutsatsen är att vid jämförbara ekonomiska förhållanden innan paren fick barn så väljer lesbiska par en mer jämställd arbetsfördelning. Båda grupperna har ofta fattat sina beslut utifrån liknande ekonomiska förhållanden vilket gör att deras val av arbetsfördelning inte enbart kan förklaras som ett ekonomiskt rationellt beteende utan snarare hänger ihop med synen på kön.

 

 

I februari skrev jag om olika erotiska ritböcker och i förra veckan hämtade jag ut förlagsnytt ex från  Vertigo förlag. Vi Stormtruppsmedlemmar kunde lite före alla andra hämta ut en nyutgiven bok till ett något lägre pris.

Snuskiga_ritboken_omslag-510x671

Det är illustratören och grafisk den designern Magnus Frederiksen som skapat denna sköna målarbok. Här finns både bilder att färglägga och pyssel som prick till prick att sysselsätta dig och och dina vänner med.

Vertigo förlag har redan tidigare givit ut Magnus Frederiksens, Erotisk ritbok som blivit en succé, både nationellt och internationellt.

* *  *

I fredags hade jag jobbat en dag nere i Malmö men hastade ändå från ett försenat tåg till klubben Celeste. Klubben är belägen i  Hessensteinska palatset /Bengt Oxenstiernas palats på Riddarholmen. Hög faktor av flator och queers så också ett gäng av mina vänner.

13327436_1792265487669606_3673711280561531997_n

Ville se när 6 film visade en porrfilm av Émilie Jouvet som jag av någon outgrundlig anledning missat. Jouvet har gjort den fantastiska To Much Pussy. Nu visades One Night Stand vilken är Frankrikes första queer-porrfilm.

Emilie Jouvet har i en intervju i FLM sagt att i heteroporren används lesbiska ofta för en manlig fantasi. På så vis har representationen av lesbiska blivit totalt perverterad. Det är viktigt att vi skapar våra egna bilder, fantasier och visar vad vi gillar, säger hon. Samtidigt påpekar hon att hon helst vill kalla sina filmer för queerporr eftersom de inte bara görs med lesbiska i rollerna, utan även med transkillar och bisexuella tjejer.

Filmen One Night Stand har vunnit en hel del priser;
2006: First Price, Porn Film Festival Berlin
2007: First Price, Amsterdam Porn Film Festival
2008: Special Price of the Jury, Copenhagen Gay and Lesbian Film Festival
2009: Sexiest Dyke Movie Price, Feminist Porn Award, Toronto

300x300

Filmen börjar med intervjuer med de tjejer och transkillar som medverkar och det är spännande att höra deras motiv. Någon vill visa att lesbisk sex inte alls är mjukt och fint utan kan vara tämligen rått och rakt på. Andra vill visa transkroppar och några tänder på att visa upp sig. Någon blev väldigt stärkt av att göra porr och skulle gärna fortsätta och göra mer film. Poängen med detta  inslag menar Jouvet är att i porr förlorar människor en del av sin identitet. Om du bara ser sex så kan du inte föreställa dig tjejens liv. Men genom att lyssna när hon pratar kan du koppla till ditt eget liv, dina vänner, du kan se att det där är som jag, jag har vänner som är så. Man kan se sig själv i filmen.

One night stand är tämligen typisk lesbisk porr med den dokumentära stilen som innebär en skakig kamera där även misstagen får vara med. Det är lite befriande med tampongsnören och autentiska icke-redigerade bilder men inte det faktum att flera envisas med att dra på sig plasthandskar i någon form överdriven säkrare sex iver.

Jag tänker på porrfilmsmakare som säger att det är så svårt att skildra kvinnlig orgasm i närbild och det är verkligen inte sant. Här ser du sannerligen genuin njutning när du tittar på andning, fittans färg och sammandragningar.

På gott och ont är det också ganska mycket lesbisk porr utifrån att det är intervjuer, politik och alla scener är inte så heta. Det fanns dock några som skapade både väta och hetta. Då tyckte jag att det var speciellt roligt att sitta på en Stockholmsklubb en sen kväll och titta på lesbisk porr. Inte så lite befriande med porr på klubb.

* *  *

Lördagen fortsatte i erotikens tecken då jag och en vän besökte Erotik i trädgården i Bagis. Det är Jorma Toivonen som troligen har Sveriges största samling av erotik.

1934132_10207509237560322_6229292178204602536_n_zps8i95yuuj

Nytt för i år var en vägg med en målad fitta och små ramar med fitthår från olika fittbärare. En dam stod också på alla fyra i gröngräset och donerade hår under rådande utställning. I en artikel i tidningen Mitt i säger Jorma: När jag växte upp så fanns det knappt några orakade kvinnor. Hade de det så hamnade de kvinnorna på förstasidorna i porrtidningarna. Så jag är emot trenden att folk vill raka bort allt könshår. Min installation är en paradox till det. Jag ska måla ett väldigt stort rakat kvinnligt könsorgan, på två gånger två meter. Sedan under vintern har vänner och bekanta skickat sitt eget könshår i olika nyanser och form till mig som jag har ramat in. Då ska jag fästa de cirka 30-tal små tavlorna runt könsorganet.

IMG_7940

Annars var det sig tämligen likt med utställda fotografier, konst, vykort, skivomslag och annat, allt i en salig röra och lite amatörmässigt framställt. Det har sin charm men många gånger skulle jag önska en tydligare struktur och mer information runt de olika utställda objekten. Vi stannade och läste ett antal artiklar från Aftonbladet på 1990-talet om Madame Kerstin från den legendariska klubben Hjärter Dam. Jag är glad att jag hade förmånen att få möta henne medan hon levde.

IMG_7938