Arkiv för kategori ‘HBT’

Caspar och David träffas på resecentrum på väg och ifrån olika ställen. Som magneter dras de till varandra och inleder en relation som får dem att pröva och ifrågasätta sina ideal och bakgrund. David flyttar in till Caspar och de blir pojkvänner i en vecka på prov för att se hur det känns. Efter en vecka ska relationen utvärderas. Det blir händelserik vecka framförallt inom de själva och i relation till omgivningen. De har helt olika bakgrund och även olika sexuell läggning vilket leder fram till konflikter som måste hanteras.

Veckopojkvännen_inbunden_omslag4-1499364997229

Det här är en bok av någon som älskar språk och skrivande. Den skulle däremot behöva en bättre redigering. Många gånger glimmar det till av språkliga och formuleringsmässiga guldkorn. Beskrivningen av en kvinna är en av mina favoriter;

Bakom honom kommer en kvinna med en brun Lilla My-tofs och en tunika vars mönster är en blandning mellan ett Rorscharchtest, utspilld juice och barnteckning.

Boken är skriven av Emil Åkerö, kulturvetare som inriktar sig speciellt HBTQ-frågor. Jag har träffat Emil i en rad sammanhang och det är sällan en författare lyckas fånga sin egen personlighet i så tydliga glimtar som i denna bok.

Emil Åkerö 2 - foto av Kristoffer Hellman

Frihet eller trygg tvåsamhet? I alla förhållanden gäller det att hitta en balans däremellan. Oftast så sker det förälskelsen klingat av men den finns hos Caspar och David från början. Det här är en svår balansgång som nästan alla brottas med, Hur mycket närhet ska det finnas och hur mycket avstånd? Det är två grundläggande mänskliga behov som båda behöver få utrymme. Balansgången i relationen finns som en röd tråd genom hela boken.

Längre än så kommer han inte för David snyftar inte längre utan gråter så att salta tårar droppar nedför Caspars bröst och mage.

Det här är en ovanlig bok då den inte lever upp till de vanliga stereotypa bilderna av vare sig maskulina eller fjolliga bögar. Caspar och David får vara primärt människor utanför stereotypa genusgestaltningar. Det finns scener i boken som är så välkomna i konstrast till konstruktionen av bögar som översexualiserade karikatyrer som ständigt lever sitt sexuellt utsvävande liv.

Sträcker sig mot skrevet, knäpper upp knappen, drar i dragkedjan, det är slakt innanför, tröttheten går genom kroppen, som en strömlinje. Han tar tag i Davids hand.
”David jag tror inte att det här funkar just nu. Jag är ledsen.”

I en heteronormativ värld brottas killarna även med att få epitetet bög klistrad på sin existens. Vad betyder det? När blir det en trång föreställning att leva upp till, en slags färdigstöpt form som en alltid måste förhålla sig till?

Helst vill han vända sig bort, eller säga att han är Davids kusin, för att slippa konfronteras med att behöva vara ”bögen” igen. Istället för att vara Caspar som är ihop med David är han bögen som har bögsex med en annan bög.

Män gestaltar ofta sin maskulinitet i grupp. Socialiseringsprocesserna präglas ofta av en tvingande heterosexualitet och när män är bögar blir det ännu viktigare att de är manliga män och riktiga bögar det vill säga inga fjollor. Sexism och ett avståndstagande från kvinnor i allmänhet och fittor i synnerhet är inte ovanligt när man umgås i vissa grupper av homosexuella män. I boken protesterar Caspar mot både synen på bögar men också mot obegripligheten i att förstå de kvinnliga genitalierna. Han hävdar tvärtom att det är mäns ansvar att hitta en karta för att hitta klitoris. Detta trots att precis innan ändå sagt att han aldrig varit med en kvinna

”Och du är medveten om att abara för att man är två killar så betyder inte det att man bara har sex hela tiden, eller hur?” Caspar plockar upp allvarlighetstråden, låter dem inte skämta bort det. Det sticker i honom, sticker av alla tillfällen då han behövt förklara och förklara och förklara för de toleranta heterosarna som vill väl  och vars skämt är en initieringsrit i en manlighet han inte vill tillhöra.

Om det är en mycket lyckad problematisering av stereotypa genus och sexualitetsmönster är det dock en stereotyp uppvisning av ett möte mellan två killar från helt olika klassbakgrund. Jag som vanligtvis slukar böcker där jag kan identifiera mig i en klassresa från arbetarklass till medelklass så blir det för mycket av det goda till slut. Det blir alltför tröttsamt ensidiga upprepningar även om jag fnissar förtjust i att jag emellanåt hör ekot av författaren själv mästra någon som inte riktigt har samma intelektuella kapacitet.

David ger Caspar en komplimang;
”Ja, som Manet eller Monet eller vad han nu heter.”
”Nu är det ju rätt stor skillnad på Éduoard Manet och Claude Monet, Monet är ju impressionist till att börja med och jag vet inte riktigt om jag vill bli jämförd med några oskarpa näckrosor”

Jag älskar bokens skildringar av de sexuella mötena. Det blir hett och naket. Ett citat kommer jag att använda i kommande föreläsningar för det beskriver sexualitetens komplexitet på ett fantastiskt sätt.

Suga av någon gör man rätt enkelt, det kan vara en snabbt avklarad affär eller ett konststycke i flera akter. Det kan vara en vedergällning med en axelryckning eller ett passionerat sätt att säga det som inte munnen inte förmår att formulera med ord. Sex kan vara komplicerat, lidelsefullt eller bara en känslomässig uttömning och behöver inte vara mer än vad man gör det till.

Boken andra stora tillgång är en levande interaktion mellan två homosexuella (män)niskor som försöker hitta fram till en gemensam relation. Det blir så tydligt med svårigheterna i relationsskapande där vi upprepar många av våra tidiga beteendemönster, vill ha trygghet och frihet, utrymme och vara behövd. Därtill har vi hela det individualistiska och postmoderna samhället att förhålla oss till. Mitt i allt detta uppstår kärlek, konstruktion eller inte. När den finns där måste vi oss förhålla oss till det och se om där finns något bortom förälskelsen.

Caspar känner sig mer naken och utlämnad än vanligt, han har legat med fler killar än vad han kan vågar räkna till. Även om detta är en väldigt enkel rutin som han har genomgått och genomlidit med att för många män och killar än vad han vågar räkna till och trots att det knappt ens är sex ur hans eget och många andra bögars penetrationsfixerade normativa tänkande där tre-stegs-raketen med ”hand-oralt-analt” känns som en inlärd och utlärd läxa i form av korvstoppning, så känner han för första gången rodnad på sina kinder. Han skäms inte, men det känns som att det finns mer substans i deras enkla rörelser än vad det någonsin har funnits i alla dessa både knapplösa och namnlösa knull han haft men inte minns. 

Boken rekommenderas varmt!

 

Leopard förlag släppte för någon månad sedan en ny ljudboksserie med feministisk erotik som finns hos alla de större ljudboksdistributörer. Den första novellen som jag lyssnade på heter Amelie och beskrivs som en vacker men likaså snuskig sexscen mellan två kvinnor.

9789173437998.jpg

Jag skulle säga att det varken är snuskigt eller vackert. Snarare lite småtrist och dåligt skrivet. Kanske kan detta väcka någon form av upphetsning hos en fjortonåring med begränsade eller inga erfarenheter av sexuella möten.

Tanken på att producera något bortom heteronormen och med annat än normkroppar lät onekligen lockande men om kvalitén skall hålla den här nivån så föredrar jag många gånger hellre något från mainstreamkulturen.

Novellen består av ett sexuellt möte mellan två kvinnor som beskrivs detaljerat med alla kroppsdelar som möts men det är helt utan känsla i läsandet och där finns inget som skaver eller heller intresserar. Det är som att köra autobahn från en plats till en annan utan någon form av upplevelse. Vi vet vart vi är på väg och vägen dit är tämligen förutsägbar och ointressant.

Amelie är en erotisk kortnovell skriven och inläst av bloggaren Alejandra Cerda, även känd som JandiheartEco.

 

 

I mitt kök ligger en hög med böcker som skall tillbaka till bibblan. Det är sällan tomt där, många böcker går och fram och tillbaka till Stockholms Stadsbibliotek. Överst i högen låg en guldskimrande bok som jag läste ut redan innan påsk men som jag verkligen ville blogga om innan den skulle tillbaka.
9789175152646
En dag när jag var hemma och sjuk kom ett eget ex i lådan signerad av författaren själv. Det gjorde mig genuint lycklig.
IMG-0868
I det allra första kapitlet Jag älskar lesbianer så radar Anna Åhlund upp de ständigt återkommande klichéerna, fördomarna och de alltid så jävla välvilliga idiotfrågorna som  de flesta lesbiska någon gång fått i ett socialt sammanhang. Det är alltid från
”Åh vad kul att du är lesbisk! Lesbianer är ju jättetrevliga! Min syrras kompis är det. Hon är så himla rolig. Hon heter Linda, känner du henne?”
eller
”Jaha så du är lesbisk? Men hur kan du veta det om du inte ens varit med en kille? Vaddå du har varit med en kille också? Men då är du inte lesbisk. Då är du bi!”
Detta mästerverk kan ses som vår gemensamma hämnd på alla som fällt dessa oerhört tröttsamma kommentarer. Här blir det till och med roligt när de illustreras av Åhlunds fulcharmiga figurer och de får framstå i all sin djävla enfald och idioti. I kapitlet efter låter hon dessutom Rövhatt (en random manschauvinistisk heterosnubbe) bli nedpissad efter diverse vanliga kvinnoförnedrande kommentarer.
FullSizeRender-5
Ett av de längsta kapitlen heter precis om boken, Kärlekens tunga och fokuserar på en tvåsam destruktiv relation mellan två kvinnor. Kapitlet är en tragikomisk historia om ett uppbrott. En av kvinnorna agerar med överlägsen egoism och är totalt självcentrerad i relation till den ångestladdade andra. Det otäcka är hon inte äger någon form av självinsikt utan säkerligen känner sig förfördelad.
kärlekenstunga1.jpg
Det är ett fysiskt smärtsamt kapitel att läsa. Jag mår illa när jag ser på bilderna och läser texterna. Tyvärr är det inslag som går att känna igen både från mitt eget liv och vänners men också från många års arbete med våld i nära relationer. Sättet som den ena hela tiden lägger ansvaret på den andre som blir förvirrad är så otroligt nedbrytande.
FullSizeRender-5
 Och sedan att ändå, trots allt, längta tillbaka till en relation som inte var bra. Så otroligt mänskligt och så otroligt tragiskt.
Det mesta i boken är så bra och kaxiga gubbar får svar på tal. Åhlund driver med de där tröttsamma typerna som förnekar personer som använder hen sitt eget pronomen och de egentligen så jämställda fina snubbarna.
Anna Åhlund är konstnär och illustratör. Hon har tidigare gett ut ”Fortfarande konstig stämning men ingen verkar bry sig” och ”En snippa om dagen”.

Sexperterna är en fantastisk webbsajt som också existerar utanför nätet och bedriver ett uppsökande arbete bland huvudsakligen MSM (män som har sex med män) runt frågor som rör sexuell hälsa. De har nu givit ut en fabulös liten dejtingbok.

image002-1-890x1412

Jag hade förmånen att få läsa denna lilla pärla och presentera den i Metro redan i slutet av maj men nu finns den ute för alla.

Sexperterna  har gjort djupintervjuer med 23 personer från communityt som delat med sig av sina erfarenheter och tankar. Avsikten är att försöka bidra till att skapa ett
schysstare dejtingklimat och inspirera människor till att dejta mer, eller kanske mindre.

Även om boken primärt riktar sig till gay -och bikillar så fungerar den i stort till ALLA som vill få ny inspiration, lära sig vett och etikett, ha nya tips eller funderar på hur den senaste dejtens agerande egentligen betyder.

Min kära vän och tidigare kollega Caro Wikbro Carlén var dessutom i Nyhetsmorgon och presenterade boken.

De här sex tipsen gav de i Metro och det sammanfattar bokens budskap.

1. Var schyssta mot varandra
Ingen tjänar på att stärka sitt ego genom att vara otrevlig. Att på ett drygt sätt dissa något sker på en annan persons bekostnad och kan slå tillbaka på dig själv. Rak kommunikation och lite omtanke ger roligare och bättre dejting. (Dessutom slipper du gömma dig bakom ostdisken när du ser en gammal dejt som du inte skötte särskilt snyggt.)

2. Tänk efter före: Vad vill du ha?
Är det en fling, en Mr/Ms Right eller Ms/Mr Right Now kanske? Vad är det som ger dig mening och gör dig lycklig? Är det en speciell person, eller skön sex med främlingar på anonyma platser?

3. Den rätte kanske finns i plural
Många har en bild i sitt huvud av den perfekte drömpartnern, ofta med en lång kravlista över ytliga saker som den rätte ska ha. Sexperterna tänker att det kan finnas flera ”den rätte” och ofta är det genom vissa rimliga kompromisser man blir rätt för varandra. Reducera kravlistan något och ställ dig dessa frågor:
* Är du den du vill vara när du är med din partner?
* Tar personen fram dina bästa sidor?
* Vad ger pluspoäng men är inte nödvändigt?
* Delar ni sexuella intressen?

4. Njut av singellivets fördelar
Är du nöjd med att vara singel? Grattis! Vila i det, njut av friheten och de fördelar som finns. Den som dejtar och samtidigt är nöjd med att vara singel skapar en lätthet, som smittar av sig på dejting-upplevelse.

5. Konsten att säga nej (utan att vara otrevlig)
Det är faktiskt möjligt att tacka nej till en dejt och att göra slut utan att vara otrevlig. Det gäller oavsett om någon frågar ”Läget?” på en dejtingapp eller om ni är ihop. Några tips:
* Lova inte sådant du inte kan hålla. Säg inte ”vi hörs” om du inte menar det.
* Undvik ”det är lite dålig tajming just nu” eller andra lama ursäkter. Då håller du bara personen på sträckbänken. Var rak och tacka nej.
* Bete dig mot folk så som du önskar att de betedde sig mot dig.

6. Värna din och andras sexhälsa!
Kondomen är för många en självklarhet, även om studier från RFSU visar att gays är bättre på att använda kondom än heteros. Samma studier visar att de allra flesta uppskattar när ens partner tar initiativ till att ta fram en kondom. Ingen oro, gör det bara!

Läs och ladda ner boken här

De uppmärksammar dessutom frågan om dicpics med ett mycket viktigt grundbudskap. Det är helt okey att vara stolt över sin kuk MEN Don´t be a Dick 😉 

 

Skärmklipp 2017-07-16 22.59.32

Kolla in sajten http://www.dontbeadick.se

Jag som själv börjat hänga ute på dejtingmarknaden fastnade för de för mig personligen viktigaste tipsen;

  • Stärk inte ditt ego genom att vara onödigt dissig. Det går att säga nej utan att vara en douche.
  • Svara gärna på en invit även om det blir ett kort, Sorry är inte intresserad.
  • Ett NEJ är ett NEJ! Om någon inte vill ligga eller ses så respektera det och tjata inte.

Jag sitter i den gamla katolska kyrkan i Gävle. Det är en vacker lokal med välvda tak och dekorerade glasfönster. Vid altaret hänger ett krucifix med Jesus men predikstolen är övertäckt med plast. Här inne har en man bestämt möte med en ung kille för sex mot ersättning.

Två killar står på scenen och borstar tänderna. Den vita tandkrämen bubblar ur munnen och rinner ner på deras tröjor. Skådespelarna Samuel Astor och Björn Elgerd berättar om sexuella möten med olika former av transaktioner, ibland är det pengar, andra gånger ett märkesplagg, alkohol eller droger. Symboliken är smärtsamt tydlig med tandkrämen som symbol för sperman som rinner ut ur munnen och tandborstarna som stötvis förs in och ut ur munnen.

affischwebbFoto och form: Nicklas Hultman

I torsdags hade jag förmånen att vara inbjuden till premiären på pjäsen Transaktion på Gävle Folkteater då jag varit med som sakkunnig från RFSU i inledningsarbetet. En snabbt växande grupp av sexsäljare finns bland unga killar, på nätet. För att belysa detta  har Folkteatern i Gävleborg, skådespelarna tillsammans med regissören Mattias Brunn satt upp en pjäs som baseras på autentiska berättelser, nyskriven musik, drömmar, fakta och fantasier.

Björn Elgerd    Samuel Astor
Foto: Märta Thisner

Jag har länge undrat varför samhället inte vill prata om unga killar och män som säljer sex? När jag skrev min masteruppsats i sexologi om män som har sex mot ersättning fick jag till och med höra från vissa håll att det kunde vara farligt att lägga för mycket fokus på killar och män då detta skulle dra resurser från tjejer och kvinnor. Är detta fortfarande en rådande uppfattning?

Samhället och politikers ingång till frågan är så oerhört svart/vit. När jag var projektledare för Osynliga Synliga Aktörer och intervjuade många sexsäljare och när jag pratat med klienter, vänner och bekanta med dessa erfarenheter finns det ofta en komplex förklaringsmodell men i debatten bara två utgångspunkter, den lyckliga horan och OFFRET. Pjäsen ger istället uttryck för den komplicerade bilden av att vara människa och ibland eller ofta haft sex i utbyte mot en transaktion.

Det är skönast när de inte vill prata.
Jag tänker på Nicke som kom in i en lägenhet i Stockholm och snubblade på en röd leksakstraktor när han följde med en ung tvåbarnspappa hem  för en transaktion där familjefadern betalade Nicke för lite sex på lunchen när frun jobbade och barnen var på dagis. Nicke ville inte prata utan knulla och gå men pappan ville berätta om sina barn och fru.

Han gav mig sina djupaste hemligheter.
Jag tänker på Christian som sålde BFE (boyfriendexperience) och ibland åkte med män på utlandssemester som en betald pojkvän. Hur svårt det var att spela en roll när någon delade med sig av sina existensiella funderingar om relationer, barn och livsmål.

Jag hade kunnat göra det (ha sex) med honom utan ersättning.
Jag tänker på Lena som hade en stamkund till vilken hon kände attraktion och alltid längtade efter att få träffa. Möten gav dem båda tillfredsställelse och kraft i tillvaron.

En av killarna blir hotad, en annan blir våldtagen och kommer hem med blodiga kläder. Jag tänker på Sandra, en transtjej som blev våldtagen av en man i en lägenhet i Farsta. Hon kom också hem blodig men i våra samtal var de fysiska skadorna ingenting mot att ha förnekats sin egen könsidentitet och fått veta att hon aldrig kommer vara något annat än en misslyckad man.

”Farbrorn längtar efter närhet. Han är så liten.
Jag börjar känna ömhet för honom. Lite äcklad på samma gång.
Hur ofta gör han det här? Är han schyst mot dom andra killarna?
Hur kommer det kännas att kyssa någon som skulle kunna vara min morfar?”

En av killarna nekar en kund en ansiktsbild. Kunden blir arg så säger att han inte vill köpa grisen i säcken.Transaktion istället för en relation är ibland eftertraktansvärd och skönt andra gånger en plåga och ett substitut. Är det inte så att vi i vårt postmoderna samhälle börjar betrakta människor mer och mer som varor som kan bli sålda, köpta och marknadsförda på ett sätt som höjer efterfrågan på dem. Jag tänker på sociologen Zygmunt Baumans teorier om  konsumtionssamhället som gynnar det som är färdigt för omedelbar användning, snabba lösningar, momentära tillfredsställelser med mera. Denna typ av kultur verkar kunna förvandla varje aspekt av våra liv till konsumtionsvaror, även löftet om en ”kärlekserfarenhet”. Pjäsen utforskar livets ständiga transaktioner där många säljer sin kropp till arbetsgivare som utnyttjar den och ger konsekvenser av livslånga arbetsskador och förtidspension. Coco Chanel nämns, hon som från början var verkligen fattig men blev en av 1900-talets stora framgångssagor i Paris, detta med hjälp av talang, målmedvetenhet och hänsynslöshet samt omsorgsfullt utvalda rika och framgångsrika älskare. Vi får frågan hur många som sålt sin kropp till vetenskapen och fått betalt för att äta mediciner som håller på att utprovas eller tagit emot behandlingar som ännu inte är godkända. De berättar om en kompis som genomgick regelbundna rektoskopiundersökningar mot betalning i läkemedelsindustrins namn. Det finns så många fler lager av vad en människa kan tänkas göra än vad vi accepterar, säger pjäsens regissör i en intervju och jag tänker att precis så är fallet.

Jag tänker oundvikligen på en annan pjäs, Mark Ravenhills ”Shopping och fucking” om några personer som talar om varandra som transaktioner. Även där var jag inbjuden som sakkunnig till Stockholms Stadsteater.

Hur kan vi börja prata om att killar också kan sälja sexuella tjänster. Hur talar vi om det utan skam, och utan att utgå från redan förutfattade meningar?

Jag har egentligen bara berättat det här för två vänner.
Dom som jag visste skulle kunna ta det.
Inte skuldbelägga, skrika eller bli rädda.
Men säga, ta hand om dig, prata med mig.”

transaktion_mg_1935

Pjäsen är oerhört stark, visuellt fantastisk och ett absolut MÅSTE för alla som på något sätt kommer i kontakt med frågan genom sin profession eller kanske ännu viktigare för alla de som arbetar med människor och inte kommit i kontakt med detta. Kanske kan denna pjäs få oss alla att sluta blunda för en verklighet som finns precis i vår närhet. Det är humor OCH tragik, det är utsatthet och maktlöshet men också medvetna val och njutning. Det handlar om prostitutionspolitik och enskilda personers högst subjektiva upplevelser. Samuel Astor och Björn Elgerd briljerar och ger allt. De lämnar en omskakad publik som alla går därifrån med något substantiellt i ryggsäcken.

Tami T’s har gjort den fantastiska musiken. Tami har tidigare gjort låten I never loved this hard before, som utgjorde signaturlåten för filmen Någonting måste gå sönder i regi av Ester Martin Bergsmark.

Lynx är en femtonårig fittbärare som definierar sig som vaginosexuelll, lithstraight, cassgensder och som har skrivit en bok om Fundersamma Siri. Boken är utgiven på S.T.O.P.Bok. En Siri är en person som finns inom oss alla och som funderar och vill veta mer. Boken har uppkommit utifrån behovet av att hitta sin identitet och Lynx gjorde viss research på området och på den vägen är det.

Fundersamma Siri beskrivs som en tänk-om-baserad faktabok som beskriver och förklarar könsidentiteter och läggningar med hjälp av berättelser utifrån Siri.

utxvmfr8iftrrisxhhiu

Vad är könsidentitet? Vad är sexuell läggning? Vilka olika varianter på dessa finns? De frågorna försöker Lynx besvara genom sin uppslagsbok över olika könsidentitet och sexuella läggningar.

För att förstå Lynx bok måste en utgå ifrån att könsidentitet och sexuell läggning är två icke stabila och föränderliga kategorier. Här är nämligen utgångspunkten att sexuell läggning och könsidentitet alltid handlar om en persons självidentifierade kön och läggning. Kön förstås alltså som något som görs och skapas. Det är med andra ord personens egna subjektiva upplevelse av att tillhöra ett genus eller en sexuell läggning, med andra ord är kön inte baserat på biologisk fakta. Lynx beskriver många olika gender eller genus som den svenska översättningen brukar vara. Här finns agenter, agenderflux, abimegender, adamasgender, astralgender och många många fler. Vad gäller sexuell läggning så är det långt mer än bara hetero, homo eller bi och här finns ficto, cass eller cetero- emotionell/romantisk eller sexuell och många andra.

Uppfattningen om vad som är och utmärker män och kvinnor har förändrats över tid, är olika i skilda delar av världen och beroende av den omgivande kontexten. I vårt samhälle börjar uppfattningen om kön som något socialt konstruerat växa fram även om samhället forfarande präglas av en heteronormativ könsdikotomi, dvs vi ser kön som två uteslutande kategorier som ska begära varandra. Samhället ”straffar” fortfarande personer som bryter mot tvåkönsnormen för att ”de gör sitt kön fel”. Bland unga finns det ett ökat motstånd och det är vanligare att höra att en ung person definierar sig som är exempelvis genderfluid.

astralgender_by_pride_flags-d96sbvfPrideflaggan för astralgender*

Astralgender förklaras i Lynx bok som ett gender som är sammanhängande med rymden på något sätt.

Läggningar delas in i attraktionsnivå och grundläggningar. Könsidentitet delas in i olika fyra delar, pronomen, grundgender, beskrivande gender och könsuttryck.

Transaktivisten Maria Ramnehill skriver i ett inlägg på Feministiskt Perspektiv, men könsidentitet behöver inte vara det essentialiserande begrepp det ofta är i dag – könsidentiteten är inte stabil ens när den upplevs så. Och det är meningslöst att tala om könsidentitet som något annat än individuell. Eftersom könsidentiteten är individuell och unik för varje person är den också ointressant som något att grunda sin analys på. 

Lynx bok är en liten uppslagsbok på många olika genus och sexuella läggningar. Kön kräver upprepningar för att uppfattas som stabila över tid. Många av de genus och sexuella läggningar som beskrivs är nog enbart känt för ett fåtal varför de ännu inte kan uppfattas som etablerade kategorier. Många frågor väcks när jag läser boken. Vanligtvis är jag en stark försvarare av identitetspolitiska projekt men i bakhuvudet finns några ord från Kenan Malik i SvD; Det som är annorlunda nu är inte att vi har konflikter kring värderingar eller ideal. Det är sättet på vilket dessa konflikter kommer till uttryck. /…/Folk sitter i sina separata identitetssilos och skriker åt varandra. Är det nödvändigt med alla dessa nya kategoriseringar? Är detta ett tecken på en hyperindividualistisk kultur där kön och sexuell läggning också måste vara ett helt privat projekt där vi alla skall hitta vår specifika kategori?  Eller är det bara ett sunt uttryck för könsidentiteter som något individuellt definierat?

Jag är ledsen över att göra er besvikna om ni med rubriken missionären hade väntat er en recension över samlagsställningar. Nej tyvärr, det här inlägget handlar om

lesbiska kristna missionärer i Västerbotten i början av 1900-talet. Det är den så ofta geniala koreografen Malin Hellkvist Sellén som bjuder på en berättarföreställning där vi i tal, rörelse och sång möter en rad kvinnor under väckelsen som drog fram i Sverige under 1800-början av 1900-talet. Kvinnor som på olika sätt bröt mot dåtidens normer och konventioner. Missionären är ett sätt att skapa och skildra den utraderade lesbiska historien.

img_1314

På Skarpnäcks kulturhus sitter vi i publiken på stolar i en ring  Alla har fått välja en namnbricka med ett äldre kvinnonamn. Ikväll heter jag Berta. De för kvällen utsedda gudstjänstledarna går runt och tar alla i hand, de hälsar oss alla välkomna med namn och ser oss i  ögonen. I den lågkyrkliga väckelserörelsen hade prästerna ingen nödvändig roll utan det var lekmän som hade mycket av den framträdande rollen, även kvinnor. Förkunnelsen var det centrala, att människan blir frälst, rättfärdiggjord, uteslutande av nåd. Förkunnaren inleder traditionellt på härligt frikyrkovis att spela och sjunga en psalm.

Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Det blir ett stycke het lesbisk erotik från 1800-talet. Denna psalm är dessutom en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker.

missionaren-topLotti Törnros och Meliz Karlge. Foto: Sofia Runarsdotter

Livet som missionär öppnade upp för en tät och nära samvaro med andra kvinnor. Liksom lesbiska har funnits på sjuksköterskehem och andra homosociala miljöer så fanns det naturligtvis även lesbiska bland de kvinnliga missionärerna. De missionerade dessutom främst för andra kvinnor. Under tiden de reste och arbetade tillsammans kunde de vara i en längre relation utan att omgivningen märkte det. Den lågkyrkliga rörelsen var inte heller så auktoritetsbunden som övrig kyrka och samhälle. Här fick även kvinnor vara missionärer, de hade rösträtt och drev mången social verksamhet för de allra mest utsatta i samhället. I Sverige var det många fristående församlingar som tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg för det demokratiska genombrottet i Sverige.

Samtidigt fanns hotet hela tiden där, inte alltid synligt men ständigt närvarande. På den ena missionärens gitarrband finns texten Var skall du tillbringa evigheten? broderad. Detta sker i en tid innan det fanns ord för sådana som oss. I min tid i frikyrkan hade jag en röd collegetröja från dekalmissionen med texten HAVE MORE FUN, saken var bara den att före stod det Christians have och efter especially later. Det handlade om alla de fruktansvärda kval och hemskheter man kommer att lida av i eviga tider såvida man inte följer Jesus på ett rättfärdigt sätt. Livet på jorden är kort men helvetet är för evigt.

Det finns starka erotiska inslag i frikyrkan med både extas och svärmeri. DN:s recension över pjäsen har också rubriken Lesbisk historia återskapas i orgasmiskt väckelsemöte. En av de mest klassiska exemplen är herrnhutismen som uppstod på 1700-talet och främst betonade det rätta hjärteförhållande till Kristus Jesus. Här var de emotionella upplevelserna en central del av gudstjänstlivet. I sina mest radikala uttryck fanns starkt sensuella och känslosvärmiska euforiska uttryck där återkommande teman var bröllops, blod och sårmystik.

fullsizerender-4

I pjäsen får ett antal lesbiska kvinnor sina tystade röster åter. De har inte fått finnas och därför är deras historia både oskriven och ogestaltad.

Jag fascineras över Malin Hellkvist Sellén geniala sätt att visa på hur kvinnor har sex med kvinnor i en dans med stigande kåthet, åtrå och flera orgasmer. Första gången paret dansar sker en trevande flirt där vi anar oss till ett första möte där båda är osäkra på om de andra också vill. Dansen i slutet av föreställningen är så erotiskt laddad att flera i publiken vänder bort blicken medan andra fnittrar förtjust. De två strikt klädda kvinnorna låter skjortorna glida upp från kjollinningen, kläder hamnar i oordning, hårstrån från den välordnade och uppsatta frisyren rymmer och fladdrar fritt, kinderna är rosigt röda och vi hör alla den ökade andhämtningen samtidigt som de far runt i en het dans. Jag överväldigas av hur begränsad den heterosexuella sexuella koreografin ofta gestaltas, den är ofta så enfaldig. Det traditionella kulturella scenografin innebär alltid en  man med penis som via stötar  genomför en vaginal penetration på en mer eller mindre passiv kvinna. Den samkönade sexuella praktiken är mindre förkoreograferad än den heterosexuella praktiken. Det finns ett större utrymme för att välja vilka praktiker som ska ingå i det sexuella samspelet, framför allt är det möjligt att välja bort vaginalpenetrerande sex utan att det blir en komplikation i relation till ens sexuella partners, skriver Renita Sörensdotter i sin forskning runt kvinnor med vulvasmärtor.

Alfred Kinsey på 1950-talet, Shere Hite på 1970-talet och många, många forskare har sedan dess visat att många kvinnor föredrar den form av sexuella praktiker som ingår i lesbiskt sex därför att det ger orgasmer i betydligt högre utsträckning. Vi ser oralsex, smeksex, olika former av tribbing, kyssar, BDSM-inslag och det är så långt ifrån nidbilden av den lesbiska sexuella relationen med lite smeksex på sin höjd.

 I slutet går de omkring och delar ett bröd, ikväll i form av syltkakor (den klassiska symbolen för fittan) samtidigt som de återigen ser oss var och en i ögonen. Någon av de sista replikerna blir; Då stillar vi oss i bön en stund och tänker på de systrar som gått före oss. Frid över deras minnen!

img_1315

Jag minns mitt första möte med Leif Holmstrand. Blev imponerad av både hans konst och författarskap och köpte några av hans böcker. Eftersom jag har förmånen att var vän med Holmstrand på Facebook så ser jag ofta hans konstnärliga uttryck och blir alltid fascinerad och berörd.

228414

Copyright/fotograf: Leif Holmstrand

På tidningarnas kultursidor har hans senaste diktsamling ”den sista dagen” hyllats och jag blev naturligtvis nyfiken. Nu har jag läst den tunna boken, tre gånger. Den är inte lättillgänglig men växer när man intar den teskedsvis.

9789100143275

Jag fastnar för några rader som jag tycker att sammanfattar hela boken och som även bär på ett mycket angeläget budskap;

Inga skuggor, bara ljus

tillåts i normala hus.

Det är en klockren beskrivning av vårt samhälles oupphörliga men omöjliga normalitetssträvan. Normalitet är egentligen ett mycket farligt begrepp.

Man är ense, överlag:

du får bli normal som jag.

Detta är också en bok om erfarenheter av kroppslig förändring, sjukdom och döden som lurar bakom nästa gathörn. Hela boken bär på känslor av ensamhet och sorg.

Ingen Skugga, inget Ljus

tillåts leva, andas ord, besjunga

Var är ditt normala hus?

Ingenstans finns mördad, hackad tunga.

Ingenstans finns våldet som jag saknar.

Kanske är det nu som ögat vaknar.

Det handlar också om könsidentitet och att ha en ambivalent könsidentitet. Ett kapitel heter följaktligen CIS  (NÄRSAGA) respektive TRANS (NÄRSAGA).

Jag har funderat en del både på transvestism och kulturell appropriering det senaste halvåret och hittar ett slags svar på mina funderingar i en intervju med Holmstrand. I en intervju SVD säger Leif Holmstrand att medan transsexualism och könskorrigering fått mycket uppmärksamhet på sistone, inte minst genom populärkulturen, har det transvestitiska nästan helt försvunnit ur den svenska diskursen. Vilket är märkligt, eftersom transvestiterna själva knappast upphört att existera.

– Dragqueenuttryck däremot har synts och misstänkliggjorts väldigt mycket – inte sällan hör jag föraktfulla människor säga att dragqueens bara är cispersoner med ett jobb. Vilket inte alls behöver vara sant.

– Min idol Pyuupiru började som dragqueen, och gick sedan in i ett transvestitiskt modus. Sedan genomförde hon gradvis de första behandlingarna och påbörjade därefter en könstransition. Så det kan vara en kultur som ger möjlighet och öppnar dörrar för olika könsidentiteter.

Leif Holmstrand tror att det delvis handlar om en rädsla för appropriering.

– Jag har börjar tycka att man kanske inte ska vara så ängslig för det. Bra kulturuttryck är väl till för att smitta. Och för att bearbetas, omformuleras, stöpas om och berika. Många bekanta tycker att dragqueenkulturen blivit för upplockad, för normaliserad och sönderälskad av heterovärlden. Vilket jag på många sätt kan förstå. Men samtidigt: det har öppnat för så många andra subkulturer helt plötsligt, som har grott och ploppat upp. Det är väl så det fungerar.

 

 

Vad/vem avgör huruvida en erotisk roman är bra eller dålig? Finns det några gränser i den fiktiva världen? Vilka är författarna som lyckas? Efter att själv ha medverkat vid Malmö Pride med en workshop, en föreläsning och en paneldiskussion var det min tur att slå mig ner och lyssna på ett seminarium om erotik och BDSM i litteraturen.

Författarna Caroline (f.d. L Jensen) och Leffe (f.d. Delo) Grimwalker tillsammans med Vertigos nya förlagschef Alexandra Nedstam och författaren Ariel Held hade ett seminarium på Malmö Pride för att samtala kring erotik och BDSM i litteraturen.

IMG_0500 (1).jpg

Det går inte att börja, menade panelen, utan att benämna Fifty Shades, kanske är det så, kanske inte? Flera tyckte att den inte kittlar men alla var inte eniga. Helt klart är att den kittlar en hel del företrädesvis kvinnor vilket kanske kan ses som problematiskt, eller inte. Den är ingen manual för BDSM utan underhållning men samtidigt så erotiserar den manlig överordning och kvinnliga underordning på ett sätt som är minst sagt problematiskt. Sedan jag läste Emma Vossens text i antologin Sexual Fantasies kan jag inte se Fifty Shades lika ensidigt negativt, hon gav ett nytt perspektiv med sin pornografiska tolkning. Som Ariel Held mycket väl påpekade under kvällen har dock Christian Grey ett mycket obehagligt stalkerbeteende och det är fruktansvärt tröttsamt att hans intresse för BDSM härrör sig från en destruktiva erfarenheter i barndomen.

Författarna tillika förläggarna och manusgranskarna berättade att det nu inkommit fler manus med sexscener och även BDSM men fortfarande saknas ett normkritik och HBTQ i skönlitteraturen.

Vertigos förlagschef Alexandra Nedstam tipsade om två erotiska klassiker med BDSM-tema från Vertigo förlag. Jag har inte läst Bilden och återkommer med reflektioner runt denna när den är läst.

Det blev också ett spännande samtal om vad som är god erotisk litteratur. Även här finns en uppdelning mellan fin och ful litteratur. Det är fult med brukslitteratur som enbart är till för att framkalla en fysisk reaktion (läs kåthet) hos personer medan en bok med bra språk, litterära kvaliteter + att det knullas mycket är finlitteratur. Här passade Alexandra Nedstam på att hinta om att Vertigo kommer att ge ut den första texten om Dorian Gray av Oscar Wilde. Den har länge stoppats på grund av att innehållet anses vara för grovt och flirtandet med homosexualitet för uppenbart.

Delar av panelen avslöjade en något bristande kunskap i fråga om transkompetens men var ödmjuka och erkände bristen och efterfrågade mer kunskap och skönlitteratur på området. Både Alexandra Nedstam och Ariel Held fascinerades mycket av boken Lost Boi.

51ZuHSO0ccL

Det blev en spännande diskussion med delar av publiken om hur vi präglas av heteronormen i vårt läsande och därmed gärna tolkar litterära gestalter genusstereotypt. Både tyckte dock inte att boken höll ända fram. Jag blev nyfiken och sätter den på läslistan.

Fabulösa  Ariel Held läste ur sin roman Säg inte det här till någon. Till min stora glädje valde hon avsnittet med tentakelerotik.

Ariel Held

Du, bara är en fantastisk ungdomsbok om den sextonårige John, relationen till hans första kärlek, kompisen och syrran. Det är en mycket fin skildring av en kärleksrelation och vacker historia om vänskap. Den är utgiven i maj, 2016 på Rabén & Sjögren.

portletResources

Anna Ahlund som skrivit boken var med på samma seminarium som Sara Lövestam och Sebastian Lönnlöv om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride.

IMG_9671Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv pratar om HBTQ i ungdomslitteraturen

Du, bara handlar om John och hans syster Caroline som är ensamma hemma i bostaden i Uppsala under sommaren när föräldrarna är borta på annat. Syrran träffar en kille, Frank som John också blir huvudlöst förälskad i. Det är komplicerat men John besöker honom i pappershandeln där han jobbar. Han står vid disken och viker papperstranor och lyssnar på Nick Drake.

Jag älskar Anna Ahlunds sexskildringar. Hon berättar i seminariet att hon gillade Sara Lövestams ungdomsböcker men saknar sexskildringar. Till skillnad från Sara skriver Anna gärna om sex och det får gärna sträcka sig över flera sidor. Hennes sexscener är heta och inte det minsta stereotypa. Hon är ett föredöme vad gäller att skriva om sex och kan lyftas fram som en förebild i skrivarkurser i erotik. Vid ett tillfälle kan inte John somna och vet grej som brukar fungera. En beskrivning av ett onanitillfälle som sträcker sig över flera sidor börjar såhär: Jag flyttar ner handen mot mitt skrev. Det börjar susa långt ner i magen redan innan jag hunnit fram, och när jag nuddar kukens mjuka hud med pekfingret rycker den till. Jag smeker långsamt fram och tillbaka, väcker den, lägger fingrarna runt den och känner hur den växer i min hand. Det gör mig kåt.

En av Annas stora förebilder och inspirationsromaner är Spela roll av min kära kollega Hans Olsson.

Spelar roll

Hon säger att hon älskar den boken då den präglas av kropp och svett och det lilla universumet. Det finns dessutom en referens i hennes bok till Spela roll. Annars är Annas favoritförfattare David Levithan och hon rekommenderar även Kristoffer Folkehammars böcker och specifikt Magisterlekarna

Nu skriver Anna på boken Saker ingen ser och den kommer ut på Rabén & Sjögren nästa sommar. I den får vi följa sex personer under ett år på gymnasiet.

Av en slump kom jag till boktältet när Anna satt där och signerade och då ville jag naturligtvis köpa den av henne.

IMG_9704Anna Ahlund och jag på Stockholm Pride

Moderator för seminariet på Pride var Sebastian Lönnlöv. Han har skrivit en av de böcker som är mycket vällästa hemma i min bokhylla. Det handlar om boken HBTQ, böcker bortom normen utgiven på BTJ förlag. Den var en skattkista när jag jobbade på RFSL och utbildade bibliotek i samband med hbtq-certifieringar. Upptäckte till min glädje att han också bokbloggar under Tekoppens tankar.

1907568_670892129618552_1348843316_n

Detta blogginlägg innehåller inte mindre än fyra bra lästips;

Du, bara av Anna Ahlund

Spela roll av Hans Olsson.

Magisterlekarna av Kristofer Folkehammar

HBTQ, böcker bortom normen av Sebastian Lönnlöv