Cruising på dåtidens pissoarer

En vän kommenterade sex med orden, vitt och fräscht när det kan vara svettigt och lite sunkigt… Jag tillhör också gruppen som föredrar det senare.

I sommar har jag varit på två intressanta guideturer i min egen stad, Stockholm. Den första var arrangerad av Halwylska museet och heter Bekantskap sökes. Det var en vandring i kvarteren runt Hallwylska palatset med en mycket skicklig och underhållande guide vid namn Leif som inlevelsfullt berättar om de anonyma kontaktytor som pissoarer och offentliga toaletter innebar i en tid där samkönade relationer fortfarande var olagliga. Den andra arrangerades av Queer Tours Stockholm med Emil Åkerö och handlade om queera spår på Östermalm.

För män som ville ha sex med män i början av förra seklet fanns förstås inga dejtingappar och det var olagligt att ha samkönat sex. Samkönade sexuella kontakter var kriminaliserat fram till 1944 och de som blev tagna av polisen riskerade hårda straff. Men på de offentliga toaletterna kunde en sorts kontaktannonser klottras anonymt. På pissoarernas väggar kunde företrädesvis män söka kontakt för förbjudna sexuella möten. De fungerade ungefär som dagens Grindr, Flashback och Qruiser. På toaletterna finns inte bara kontaktannonser utan även recensioner, sexualundervisande råd eller bara betraktelser.

Mycket av innehållet bygger på anteckningar från anteckningar från Bengt Claudelin (1879–1939) som var anställd av Wilhelmina von Hallwyl för arbetet med att katalogisera hennes samlingar. Han ägnade sin fritid till att bland annat åt att dokumentera snuskigt klotter som han hittade på offentliga toaletter.  Efter hans död skänktes hans anteckningar till museet men föreståndarinnan ansåg att innehållet var för vågat. De fem anteckningsböckerna fick inte publiceras förrän på 2000-talet. De så kallade klotterböckerna innehåller en blandning av klotter från offentliga toaletter och historier av sexuell natur som Claudelin fick höra av människor som han mötte. De är troligen skrivna mellan 1910 och 1930.

Printscreen från Bengt Claudelins anteckningsbok 2 men benämningar av manslemmen.

Soldatprostitution var vanligt. De tjänade dåligt och hade mycket tid att fördriva. De civila männen föredrog flottisterna och de stiliga hästgardisterna med sin svarta skinnstövlar och uniform.

Runt sekelskiftet 1800-1900 var militärer i stadsmiljö inget ovanligt. Lönen från regementet var ofta låg, och många sålde sex för att få en extra inkomst. Gardister till häst är en grupp som dyker upp i Claudelins Klotterboken vid upprepade tillfällen. 

Exempel på klotter som Claudelin dokumenterat var; Lördag kväll 16/11 kl 12 vid Molins fontän. Endast hästgardister göre sig besvär.

På Operan 1913 fanns följande klotter:
Igår låg jag med två stiliga hästgardister. Jag knullade den ena i röven, och sög samtidigt den andres store kuk. Härligt! Vem vill göra om det?”

Konstnären Gösta Adrian Nilsson, GAN var en av dem som fascineras och tjusas av sjömännen på stadens gator och söker på lördagskvällarna upp de prostituerade flottister från Skeppsholmen som håller till kring Berns, Kungsträdgården och Norrmalmstorg. Här är en målning av GAN och lägg märke till sjömännens runda rumpor.

GAN, ”Söndagspromenad”, 1917, olja. Foto: Sven-Harrys konstmuseum

År 1965 försvann uniformstvånget och därmed försvann soldaterna från gatorna då de inte längre var lika synliga. ”Då gick solen ner”, som någon ska ha uttryckt det.

Det är något sant fascinerande med cruisingmiljöer som handlar långt mer än bara om sex och jag drar mig till minnes texten från ArkDes spännande utställning om gaysex och arkitektur; Cruising har varit en urban aktivitet som ägt rum i staden – i parkerna, på offentliga toaletter och parkeringsplatser men även i lokaler avsedda för ändamålet som sex- och bastuklubbar. Men cruising är mer än så och den omfattar fler än män och homosexuella. Den traditionella cruisingen har utvecklats och en kombination av appar, stadsutveckling och kommersialiseringen av HBTQ+-kulturen (homo- och bisexuella, trans- och queerpersoner) har lett till en fortsatt anpassning av de traditionella platserna för cruising.

Då: väggen på en urinoar – idag: på Grindr – imorgon: ?

Blogginlägget har hämtat material från:
Guidad visning med Hallwylska museet, Bekantskap sökes.
Guidad visning med Queer Tours Stockholm
Hallwylska museets samlingsdatabas online
https://www.picuki.com/media/2099277036566058513
https://sverigesradio.se/avsnitt/1315129
https://sverigesradio.se/artikel/7272550
https://www.dn.se/sthlm/hon-guidar-till-sekelskiftets-toaklotter
https://www.qx.se/samhalle/8337/soldatprostitution-en-dold-varld
https://www.svd.se/gans-energi-och-optimism-kanns-an-i-dag
https://pressrum.arkdes.se/posts/pressreleases/cruising-pavilion-arkitektur-gaysex-och-cruis-1
Dodo Parikas (1999) Stockholms soldaters hemliga liv. Unga soldater och civila män i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960, (red) Göran Söderström, Stockholm , s. 522- 629.

Varför ska allt vara så jävla snyggt?

Folkkär och färgstark är epitet för Ulrica Hydman Vallien. Inget av detta är passande i de fina rummen. Hennes konstverk har aldrig visats på någon riktigt stor, samlande, utställning. Det är först nu som konstnären efter sin död begåvats med en stor utställning på Liljevalchs. En lördag i coronaland går vi dit. Det är glest med människor trots att utställningen öppnade igår och det råder inga problem med att hålla fysiskt avstånd. Psykiskt kan jag inte värja mig. Det är mycket som går rakt in i in genom den coronatunna huden.

Bild från framsidan av Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

I mitten av utställningen ser vi en film om hennes liv och konstnärskap. Det är en berättelse som inleds med nakenbad i en vak som en stark metafor.

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.
(Foto: privat)

Hon är en konstnär som i mycket gått sin egen väg, bryter mot normer och den goda smaken. Samtidigt så visar filmen hur familjen, moderskapet och kapitalismen blivit några av viktigaste områdena i hennes liv. Hon är normbrytande och upprätthåller starka normer. Hennes make sedan många år, konstnären Bertil Vallien bidrar till den komplexa bilden av människan bakom. Hon ville vara fri men när han hade erotiska äventyr utanför ramen klarade hon trots allt inte av det. Han berättar om sin svartsjuka när hon riktat sin erotik och sexualitet åt andra håll än honom. Han gör det dock utan att värdera utan enbart konstatera. Hon dog bokstavligen makens i famn 21 mars 2018.

Jag formligen älskar de färgstarka bilderna, erotiken och sexualiteten i hennes konst. Stannar längre framför målningar som jag som psykoterapistuderande försöker analysera utifrån någon form av psykodynamisk utgångspunkt men sedan knackar den inre teologen på axeln och reflekterar över ormarnas slingrade…

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

I Dagens Nyheter kan vi läsa hur konsthallschefen Mårten Castenfors är nöjd med att ha fått till denna extra-allt-utställning utan gränser. Han säger: – Mitt budskap inför utställningsarbetet var ”MYCKET!”. Jag har inte velat göra någon … estetisk presentation. Ulrica Hydman Vallien var aldrig någon Ingegerd Råman utan gillade att kötta på, påpekar han.

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

Sedan kommer vi in i det allra heligaste rummet, in i fittan kanske man kan säga.

Rummet visar ett samarbete med min absoluta favoritkonstnär Åsa Jungnelius som gjorde utställningen Fun Fearless Female tillsammans med Ulrica HV på Smålands museum i Växjö 2004. Utställningen blev Jungnelius genombrott som glaskonstnär och den fick stort medialt genomslag, inte minst tack vare sin erotiska frispråkighet.

Åsa Jungnelius

Glaskonstnären Åsa Jungnelius visar sina fallossymboler i form av dildos, vissa bär kedjor och halsband men där finns också stilettklackar i glas och hennes snippor någon fylld med kaninpäls.

Jag älskar hennes bastanta vackra fittor i glas.

Åsa Jungnelius

En del handlar också om Björn Kjelltoft som på Konstfack gjorde ett examensarbete där han på gamla PET-flaskor målade hennes karaktäristiska tulpaner och ormar och ögon à la Ulrica. Han vill skapa en diskussion om varumärket Hydman-Vallien.

Björn Kjelltoft

Hon kontrar med att göra Kjelltofts pet-flaskor gjorda i handblåst glas signerade Ulrica Hydman-Vallien.
– Med de här flaskorna vill jag säga precis det han sa med sina flaskor: Är det bra att vara så kommersiell? Men jag vände på det och gjorde flaskorna till en personlig grej. När han ställde ut sina flaskor trodde han nog att jag skulle bli riktigt arg och kanske stämma honom. Men jag bjussar gärna på det. Tack för en bra idé säger hon vi kan alla konstatera att det ytterligare blev en ny kommersiell succé!

Ulrica Hydman-Vallien Foto Hans Runesson

Jag blir starkt berörd, ibland irriterad och nästan förbannad över det ibland stereotypt kvinnliga men jag älskar komplexiteten, det fula, oviljan att passa in, skönheten, färgerna, erotiken, det raka utan vilja att behaga och inte minst sexualitetens och fittornas närvarande.

Mina närbilder på Ulrica HVs fittor

TO COME (EXTENDED)

På scenen kommer femton personer i turkosblå kroppsstrumpor in. De bär en  heltäckande dräkt från topp till tå och den är verkligen kroppsnära. På vissa går det att urskilja bröst och penis och jag sätter genast igång och köna olika personer av gammal vana tills jag intellektuellt behöver påminna mig själv om att detta varken är nödvändigt eller tillförlitligt.

Ikväll var jag på Dansens Hus med en vän och kollega och ser Mette Ingvartsens To Come (Extended).

Foto: Jens Sethzman

Scenen är starkt upplyst ungefär som en operationssal. Publiken är dödstyst förutom en hostande man på första bänk. Personerna på scenen intar olika sexuella poser med varandra och stelnar. Med de heltäckande kroppsstrumporna är det lätt att se dem som statyer. Så börjar de röra på sig och fortsätter ha sex på alla upptänkliga sätt. Förutom anala, vaginala och orala samlag så ser jag rimming, smeksex med fötter, händer och lår. Fyra skådespelare bildar ett torn av stjärtar som får smisk. Längre bak på scenen är två kvinnor fullt upptagna med en scissor sister och det är så erotiskt bländande vackert. Jag ser scenen med all sin mångfald av praktiker och tänker att jag bara för någon timme sedan föreläste om penetrationsnormen och vikten av att som terapeut inte reproducera denna. Vill ge denna scen till alla för att se sexualitetens många ansikten.

Det är något häpnadsväckande att se hur dessa kroppsstrumpor klär av dansarna delar av sin personlighet när vi inte ens kan se deras ansikte. Det är en oerhört spännande scen för jag är säker på att vi alla uppfattat den på olika sätt. De anonymiserande kroppsstrumporna möjliggör att vi kan lägga våra egna projektioner på dem och det är befriande. Som psykoterapi-student tänker jag att det hade varit intressant att höra vad människor ser.

Mette Ingvartsen – to come (extended) from Dansens Hus on Vimeo.

Jag tänker också på en film från Dirty Diaries, filmen ”Skin”. Där finns två personer som är klädda i kroppsstrumpor som hånglar. Efter hand börjar de två att klippa upp strumporna för att klä av sig till naken hud och ha sex. Mette Ingvartsen berättar att det inte är helt ovanligt att ha sex i kroppsstrumpor i Japan. Jag skulle vilja bjuda in femton person till ett gruppsexparty i kroppsstrumpor. Fysisk närhet med begränsningar, vad händer? Koreografen berättar också att de inför föreställningen arbetat mycket med dansarnas egna gränser. Vissa har inte velat ha fysisk kontakt på vissa områden och för andra har det varit okey. När något inte känts bra så har de direkt fått säga ifrån och man har hittat en annan lösning på koreografin. Kan jag ha min hand här? Avvakta svar och förhålla sig till detta. Våga fråga och våga lyssna in svaren.

Inför den andra delen klär dansarna av stående på sidorna av scenen i dunkelt ljust. De sätter på sig skor och strumpor och kommer sedan in fullständigt nakna på scenen. Först bildar de en kör där de synkroniserat stönar sig fram till orgasm gemensamt. Stönen ökar i styrka och andningen blir häftigare och mer okontrollerat tills det slutar i ett njutningsfyllt längre stön och sedan börjar det om igen. Det är multipla orgasmer, de byggs upp, kommer och rullar iväg som vågrörelser. Det är njutningsfyllt att se känna igen och uppleva (om än distanscerat i sin egenkropp. Tänker på ett fantastiskt radioprogram där jag fick vara gäst. I sånger från sängkanten  talade vi om orgasmens crescendo, rytm och takt.

Fortfarande helt nakna börjar dansarna dansa en fullkomligt glädjefylld dans som övergår i Lindy Hop. I en efterföljande intervju med koreografen berättar hon varför hon valt just denna dans. I tango är det strikta steg och en som för en annan som följer berättar hon. I Lindy hop är dansen mycket mer fri och det finns stort utrymme för improvisation där både förare och följare kan påverka dansen. Lindy hop är häftigt, intensivt och bygger på dynamiken mellan de som dansar, precis som sex.

2014 började Mette Ingvartsen göra en serie av verk under samlingsnamnets ”The Red Pieces”. För några år sedan såg jag en av de andra delarna om sexualitetens historia och uttryck, också på Dansens Hus. Jag älskade även 7 pleasures och bloggade om den.

Från kvällens eftersnack med Mette Ingvartsen på Dansens Hus.

 

A Royal Vagina

I romantiska filmer och böcker vinner ofta den ”äkta kärleken”. Pengar och makt har ingen chans mot genuin kärlek. Men hur stämmer det överens med verkligheten? Detta behandlas i ett avsnitt av radioprogrammet Till sängs i kulturen med titeln Royal Vagina.

Den här programserien förenar två av mina stora intressen kultur och sexualitet på ett fantastiskt sätt. Seriens behållning bygger till stor på Samanda Ekmans orädda frågor och reflektioner och att både verkligen äger ett kulturellt kapital och tar upp aktuella frågor.

Programmet inleds med citat från Strindbergs, (En dåres försvarstal, s 22).
»O, låt mig ligga på mitt ansigte och kyssa dina knäppkängor tills jag blir svart som den bleka döden om mina blåa läppar!»

Han anklagar senare Siri von Essen för att tagit honom för att göra en egen karriär. Att hon skulle vara en Royal Vagina utan att använda just detta begrepp.

Malena Ivarsson och Samanda Ekman. Foto: Pierre Björk

Begreppet Royal Vagina kommer från Hilary Mantel, författare till i huvudsak historiska romaner. Hilary Mantels första bok om Tudortidens England blev en stor succé. 2012 var Mantel den första kvinnan och även den första från Storbritannien att vinna Bookerpriset i skönlitteratur två gånger. Hon fick också utstå mycket offentlig vrede genom att påpeka, in the end she [Anne Boleyn] was valued for her body parts, not her intellect or her soul; it was her womb that was central to her story… a royal lady is a royal vagina.Hilary Mantel has delivered a withering assessment of Kate Middleton, dismissing the Duchess of Cambridge as a personality-free “shop window mannequin”, whose sole purpose is to deliver an heir to the throne. The pregnant Duchess is a bland, “machine-made” Princess, “designed by committee” who lacks Anne Boleyn’s cleverness and Diana’s ability to transform herself into an avenging wraith, the double Booker Prize-winning writer claimed.

A Royal Vagina

Ett byte med ett slott mot en kunglig slida.

Pengar, attraktion, kärlek och sex, vad har de för koppling egentligen? 

Pengar är vattnet som vi alla simmar i säger Malena Ivarsson i programmet. Väljer vi relationer utifrån vad de kan ge i utdelning? Till viss mån är det så.

– Vi sitter alla på olika kapital, det kan vara pengar, fertilitet, utseende eller begåvning, säger Malena Ivarsson. Och det kan också vara en del av vår attraktionskraft. Men det är inte alltid vi är medvetna om vad vi attraheras av.

Skulle jag valt den här personen om denne inte hade en bostad, utbildning, pengar eller  haft det vackra yttre? Det är viktigt att vara medveten, först då du är medveten kan du göra ett val säger Malena Ivarsson klokt. Det är lätt att bli kär i ytan.

Går allt att köpas för pengar? Robert Redford menar i filmen Indecent Proposal (Ett oanständigt förslag) att det går att köpa kärlek, allt annat vore en kliché. Han erbjuder där Demi Moores karaktär en miljon dollar för en natt med en miljardär (Robert Redford). Hon säger ja och blir dessutom även kär…

Jag kommer att tänka på en bok som jag nyligen läste, en rolig feel-good roman om Julia som sitter på en parkbänk och där möter hon Ben och kärlek uppstår. Allt är perfekt, förutom det lilla faktum att Ben är uteliggare och bor i en buske… Den presenteras från förlaget med att det är en kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder. Minns att jag läste en recension där recensenten menade att detta var helt orealistiskt. Ja, saken är väl den att det åtminstone är ovanligt även om detta visst har en verklighetsbakgrund.

Tänker på Sexperternas dejtingbok som jag skrev om häromdagen när jag lyssnar på programmet. Idag har vi sex utan att känna varandra eller vara kära. Trots det behöver man faktiskt inte vara en douchebag. I programmet lyfter Samanda och Malena att det kan vara viktigt att motverka att någon mår dåligt efteråt eller känner sig berövad något. Direkt när sex är klart bör det ske någon form av transaktion. Om det är någon som bara drar utan att säga något så är det taskigt. En kan i alla fall säga något som;

• Tack för att vi delade den här natten
• Tack för att du har så sköna lakan 😉

Jag har med stor glädje lyssnat på alla avsnitt om Till sängs i kulturen och kan varmt rekommendera dem!

Royal Vagina skall inte sammanblandas med Royal Pussy som är en drink.

Den har följande innehåll:

Crown Royal Whiskey
Peach Schnapps
Red Bull

Pour 3/4 shot of Crown Royal into shot glass. Pour 1/4 shot floater of Peach Schnapps on top of Crown into shot glass. Pour half can of Redbull into a cocktail glass. Drop the Crown and Schnapps shot glass into the Redbull and slam.

Jag och Karolina i Aftonland

Idag kom nomineringarna till Augustpriset, boken som jag läste ut igår och skriver om här fanns med.

Karolina Andersson är professor i konstvetenskap. Hon arbetar på Stockholms universitet och lever ensam i lägenhet efter ett uppbrott från en lång relation med Karl Johan. Hon får en ny doktorand som bedrivit ett års studier i Berlin men knappt hört av sig till henne. Han har hittat en tämligen okänd kvinnlig konstnär, verksam runt förra sekelskiftets som skulle kunna förändra svensk historieskrivning. Karolina älskar konst, sex med män och vin. Det sistnämnda kanske lite för mycket. Hennes avhandling hette något i stil med förförerskor och förgörerskor, om den farliga kvinnan vilket inte är svårt att förstå att även är en beskrivning av hennes själv. Hon lever ett liv som utifrån kan te sig både framgångsrikt och intressant men bakom ridån i hennes eget inre finns en tomhet och ensamhet som bär  depressiva drag.

Den här bokens olika delar blev för mig mer värdefull än handlingens förlopp. Det var en riktig bra bok med spännande handling men ändå var delarna mer värdefulla just för mig.

Foto: Göran Segeholm, Nordstedt

Therese Bohman är författare och kulturjournalist och har även skrivit Den andra kvinnan (2014).

Detta är en roman om att stå utanför tvåsamhetsnormen. Soliga söndagar var vad hon hatade mest av allt nu förtiden, de var de mest uppfodrande av dagar då männikor tittade undrande på henne om varför hon inte hade något sällskap till Fotografiska. Efter ett sexuellt möte med en gammal klasskamrat i Gusum frågar mannen om hon börjat dejta efter sin separation och Karolina förvånas över den rationella frågan som att ett singelskap logiskt nog bör följas av dejtande som att anmäla sig till a-kassan efter att ha blivit arbetslös. Karolina är inte en monogam person i den mån de existerar. Även under en lång relation med en man var hon otrogen, vid något tillfälle med två män samtidigt. Hon brukade föreställa sig tillvaron som ett kraftnät av attraktioner där människor studsar fram och tillbaka i, där inget är konstant eller självklart. Ibland kan man luras att tro att det är det, att alla relationer vilar på en stadig grund, men nästan alltid finns det en öppning. Ingenting var fast, ofta var det inte ens fast från början.

Det är också en komplex beskrivning av en kvinna som tar för sig i sexuella hänseenden och det är Karolina som förför och i viss mån också förgör, både sig själv och andra. Det är omöjligt att inte tänka på den pågående ensidiga porrdebatten som tidvis framstår som så enfaldig när kvinnor inte ses som aktiva porrkonsumenter

Hon öppnade ett nytt fönster i webbläsaren och skrev i adressen till en av de porrsajter som hon brukade besöka ibland. På sätt och vis kunde det betraktas som forskning tänkte hon, hon sysslade trots allt med kvinnobilder. På startsidan fanns de senaste filmerna, Ebony honey gets it deep, Mature lesbian licking, Chubby teen swallows it all. Hon hade kunna nöja sig med vad som helst, bara det kändes förbjudet så dög det för henne och på arbetsrummet kändes allt förbjudet. Hon valde en film med två män och en kvinna, en brunett med stora bröst som blev tagen i en skinnsoffa av de båda männen som var generiskt porrfilmssnygga, overkliga och egentligen inte alls särskilt upphetsande just därför, men vetskapen om att någon skulle kunna passera i korridoren utanför, kanske till och med knacka på dörren, gjorde att hon kom nästan genast.

Senare i boken beskriver Karolina den tyske symbolisten Franz von Stucks mest berömda målning på en kvinna med ormar. En bild från den tyska symbolismen beskrivs föreställa Bibelns Eva som fallit för frestelsen utan skam. Eva som oftast framställs som skamfylld, gråtande med hukat huvud och syndfull kropp. Stuck hade istället målat en kvinna som inte skäms över sin sexualitet. Ibland tänker jag på att det moraliska inslaget i porrdebatten och över det faktum att kvinnor inte skäms över sin kåthet och att de i sig nog faktiskt väcker en hel del personers oro och ilska. Det som förargar mig mest är när dessutom människor har mage till att påstå att ingen skulle kunna njuta av sex på det sättet.

Det är alltid spännande med litteratur som föder nyfikenhet på faktan bakom olika beskrivna fenomen. Hon beskriver en målning av  Gustav Adolf Mossas Elle som föreställer en gigantisk naken kvinna med svällande bröst och som satt ihopkrupen på en hög med små människor – blodiga kadaver av manskroppar, såg man om man tittade noga. Hennes blick var kylig. Mellan hennes lår kurade en liten djävul ihop sig.

Googlar på konstnären och läser, letar rätt på bilden och konstaterar att den är fantastisk.

Liksom Karolina är jag upptagen av listor som människor har sagts konstruera över vad de saknat i sina liv och vad de ångrat att de inte lagt mer tid på vid sin dödsbädd. Naivt, jag vet, för den stunden är satt i sin specifika kontext och kan naturligtvis inte motsvara upplevelsen i en annan del av livet. Karolina refererar till en lista på någon klicksajt, som sade bygga på intervjuer med personer som jobbade i den palliativa vården. Den hade rangordnat vad människor oftast ångrade på sin dödsbädd. Att de inte haft mer sex kom överst på listan. Efter den reflektionen erbjuder hon en kulturchefen på en av Sveriges största dagstidningar, en upptagen men attraktiv man att följa med henne hem. Tomheten som hon erfar efteråt får henne att reflektera över Eleonora av Akvitanien, den franske 1100-tals drottningen som låtit inrätta en kärleksdomstol. Var det egentligen inte så att Karolina förtjänade denna man mer än den skådespelande flickvännen. Samtidigt är hon väl medveten att  kärlek inte är något en kan förtjäna, inte ett konto där vissa ständigt har ett minussaldo och kan förvänta sig att någon ska göra insättningar så det hamnar på plus igen. Karolina reflekterar liksom jag så ofta gör över hur så många i sociala medier skriver att de förtjänar olika saker eller är värd det. Vad det handlar om är olika, ibland är det en god middag på restaurang, ett lyxigt och kanske inte helt nödvändigt inköp eller en partner.

I gångarna under Slussen låg människor och sov, på kartongbitar och skitiga madrasser med sina tillhörigheter i blå Ikea-kassar, det luktade illa där inne, av smuts och kropp. Kanske tycker man att förtjänar ett betyg eller en befodran för att man har arbetat hårt, men i verkligheten är livet fullt av tillfällen då insats och ansträngning inte står in någon som helst proportion till utdelning. Man har inte förtjänat att sova på en kartong i en pisstinkande gångtunnel, lika lite som man kan förtjäna kärlek.

Så vidrigt att inget i livet gick att förutse. Kanske var det ett mått på livsduglighet, hur väl man klarade att gång på gång, anpassa sig till hastigt förändrade förutsättningar utan att bryta ihop eller bli galen.

Karolinas nuvarande forskning handlar om Manpanzee vilket handlar om en hybrid mellan schimpans och människa. Eftersom schimpansen till 98 % är likt människan så har det spekulerats i att de skulle gå att förena. Det enda kända seriösa avelsexperimentet gjordes i Sovjet på 1920-talet av en person, Ilya Ivanov. Även det blir jag nyfiken på och måste läsa mer om. Han försökte tydligen i en serie experiment med mänsklig sperma göra en honschimpans gravid men misslyckades och 1929 gjorde han en rad försök att inseminera en kvinna med sperma från en schimpans. Det slutade dock med att han fick kritik och senare arresterades. Karolina tänker mycket på den ryska kvinnan som gav sin kropp till vetenskapliga experiment och lät sig insemineras med sperma från en schimpans för att kunna föda en ny sorts människa till staten. Hon fanns en mening med livet genom att finnas för Ilya Ivanov och att faktiskt vara behövd av någon.

Ilya Ivanov

Kanske är min identifikation med bokens Karolina så stark trots våra uppenbara och omfattande olikheter då vi båda drivs av en vilja att underkasta sig något större, vetenskapen, konsten eller religionen. Vi bär också på samma motstånd där vi inte kan hantera för enkla förklaringar, brist på intellektuell trovärdighet och den stora besvikelsen när en avslöjar det en så gärna ville tro på som något som faktiskt inte håller för kritisk granskning.

 

 

 

 

7 pleasures

Igår satt jag i stora salen på Dansens Hus och plötsligt börjar flera personer i publiken ta av sig sina kläder. Tjejen som sitter framför mig knäpper långsamt, långsamt upp sin bh efter att hon tagit av sig sin tröja. Det stannar inte där utan alla kläder åker av. Snett åt höger börjar en kille göra samma sak, sakta faller plagg efter plagg. Efter en stund samlas tolv helt nakna dansare i en hög på scenen och sju expeditioner i ämnet lust tar sin början. Så börjar händer lösgöras från massan och gruppen dansare sprider sig som en mycket trögflytande vätska iväg bakom en soffa, över soffan och ut på golvet under ett bord till en ensam fåtölj med en ensam kvinna. Hon rullar åt sidan och blir liggande en bit bort. Så splittras alla och börjar interagera med olika objekt på scenen. Alla undersöker olika föremåls sexuella potential. En veritabel objektorgie tar sin början. Någon har en sexuell akt med en yuccapalm, där hon  lustfyllt slickar längs de långa bladen som om de vore ett kukskaft, hon samlar ihop yuccapalmens bladverk och dyker ner i en typisk gest av muffdiving. Uttrycken hos de olika dansarna blir allt mer extatiska och grupper samlas i gangbangs, de stöter, gnider och smeker varandras kroppar. Trummors rytmiska ljud dånar i salongen och det blir nästan en smärtsam intensitet på scenen.

Foto: Marc Coudrais

En av kvinnorna har skalat en apelsin och doften når oss ut i salongen. Hon reser sig och kramar den skalade apelsinen så fruktsaften strilar över en naken man som ligger ner. Hon tar fruktens saft och smeker den över hans kropp samtidigt som hon daskar till honom med resterna. Dominans och underordning. Det blir en stark symbolisk innebörd när kvinnan ejakulerar över den nakna mannens kropp och sedan smetar ut vätskan på hans hud. En allt starkare upphetsning inför klimax, extas och orgasm förstärks av tunga fladdrande ridåer, svängande rep,  blinkande lampor och personer som skälver och skakar. Någon leker med ett gäng spännband över en annans kropp och spännena slår i en metallskål vilket för tankarna till ljudet som skapas av tibetanska klangskålar vilka sägs ska ge kontakt med medvetandet i den mänskliga själen. I den tibetanska traditionen sägs de kraftfulla ljuden från ”the singing bowl” respondera ljudet av Universums skapelse och vår inre medvetenhet. Ljudet och vibrationen från skålarna ska lösa upp spänningar och blockeringar fysiskt, mentalt och känslomässigt. Samma spännband används sedan i en bondagescen där en person naken blir uppspänd mot en vägg. En scen med asfyxofili fångar min blick i detta intensiva kaos. Personens njutning är så stark och det är farligt vackert.

Halva ensamblen klär på sig och plötsligt sker något med maktbalansen. Naken och påklädd. Personer kläs av och kläs på och jag förundras över på så många olika sätt som det kan ske. Plötsligt står en man och en kvinna bredvid varandra med byxorna neddragna och könen blottade. Inser med tyngd i mitt inre att det egna tolkningsramen inte räcker längre än till att det som jag uppfattar som en kvinna blir ett offer och det som jag tolkar som en man en möjlig förövare.

Det är dansares muskulösa nakna kroppar vi ser men också en stor kroppslig mångfald med bristningar i huden, bröst som tänjts ut, könshår som växer frodigt, födelsemärken, finnar, olika nyanser av hud och celluliter som även finns på dessa vackra kroppar. Det är inga standardiserade kroppar för de kan enbart uppstå i datorer med goda möjligheter till retuschering. Det handlar om rätten att vara något annat än en sexualiserad kliché.

Som åskådare erfar jag så många olika emotioner under lite mindre än två timmar, det blir  nästan blir svårhanterligt. Spänning, förvirring, glädje, lust och kåthet, alienation och rädsla är lättast att identifiera men jag förhandlar med mig själv och hinner omförhandla ett flertal gånger innan föreställningen är slut.

Det mest fascinerande är den oerhört mångfacetterade bilden av sexualitet och könsuttryck. Föreställningen är så sant queer därför att här råder inga heteronormativitet utan tolkningarna av kropparnas rörelser och sexuella uttryck kan inte hänföras till deras förmodade kön utifrån genitalieuppsättning. Det är också en gränsöverskridande sexualitet som vägrar att inrymmas i den dikotoma uppdelningen av fin och fulsex, samkönad eller olikkönad, njutningsfyllt eller smärtsamt.

Mette Ingvartsen utforskar kroppens politik, hon balanserar på gränsen mellan det privata och det offentliga, mellan biologi, konst och samhälle.

Koreograf Mette Ingvartsen, foto Danny Willems.

Det uppstår också en mycket stark spänning mellan den offentliga scenen och den privata situationen där främmande människor rör sig nakna på ett sexuellt sätt i ett rum där vi har tillträde. Detta bryter sönder uppdelningen av offentligt och privat. Vad kan vi visa och vad vill vi dölja. Av vilka skäl fattar vi dessa beslut? Detta får ett närapå absurt slut när Facebook tar bort min tagg på Dansens Hus därför att föreställningens bild bryter mot deras regler.

Mitt jag blir överväldigad och förvirrad i den medvetna världen. Det inre kravet att förstå och analysera denna föreställning  kräver psykologiska försvarsmekanismer. Tar till en av mina favoriter och lägger mig nu för att läsa koreografen Mette Ingvartsens avhandling som hon gick upp med idag lördag.

Missionären

Jag är ledsen över att göra er besvikna om ni med rubriken missionären hade väntat er en recension över samlagsställningar. Nej tyvärr, det här inlägget handlar om

lesbiska kristna missionärer i Västerbotten i början av 1900-talet. Det är den så ofta geniala koreografen Malin Hellkvist Sellén som bjuder på en berättarföreställning där vi i tal, rörelse och sång möter en rad kvinnor under väckelsen som drog fram i Sverige under 1800-början av 1900-talet. Kvinnor som på olika sätt bröt mot dåtidens normer och konventioner. Missionären är ett sätt att skapa och skildra den utraderade lesbiska historien.

På Skarpnäcks kulturhus sitter vi i publiken på stolar i en ring  Alla har fått välja en namnbricka med ett äldre kvinnonamn. Ikväll heter jag Berta. De för kvällen utsedda gudstjänstledarna går runt och tar alla i hand, de hälsar oss alla välkomna med namn och ser oss i  ögonen. I den lågkyrkliga väckelserörelsen hade prästerna ingen nödvändig roll utan det var lekmän som hade mycket av den framträdande rollen, även kvinnor. Förkunnelsen var det centrala, att människan blir frälst, rättfärdiggjord, uteslutande av nåd. Förkunnaren inleder traditionellt på härligt frikyrkovis att spela och sjunga en psalm.

Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Det blir ett stycke het lesbisk erotik från 1800-talet. Denna psalm är dessutom en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker.

Lotti Törnros och Meliz Karlge. Foto: Sofia Runarsdotter

Livet som missionär öppnade upp för en tät och nära samvaro med andra kvinnor. Liksom lesbiska har funnits på sjuksköterskehem och andra homosociala miljöer så fanns det naturligtvis även lesbiska bland de kvinnliga missionärerna. De missionerade dessutom främst för andra kvinnor. Under tiden de reste och arbetade tillsammans kunde de vara i en längre relation utan att omgivningen märkte det. Den lågkyrkliga rörelsen var inte heller så auktoritetsbunden som övrig kyrka och samhälle. Här fick även kvinnor vara missionärer, de hade rösträtt och drev mången social verksamhet för de allra mest utsatta i samhället. I Sverige var det många fristående församlingar som tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg för det demokratiska genombrottet i Sverige.

Samtidigt fanns hotet hela tiden där, inte alltid synligt men ständigt närvarande. På den ena missionärens gitarrband finns texten Var skall du tillbringa evigheten? broderad. Detta sker i en tid innan det fanns ord för sådana som oss. I min tid i frikyrkan hade jag en röd collegetröja från dekalmissionen med texten HAVE MORE FUN, saken var bara den att före stod det Christians have och efter especially later. Det handlade om alla de fruktansvärda kval och hemskheter man kommer att lida av i eviga tider såvida man inte följer Jesus på ett rättfärdigt sätt. Livet på jorden är kort men helvetet är för evigt.

Det finns starka erotiska inslag i frikyrkan med både extas och svärmeri. DN:s recension över pjäsen har också rubriken Lesbisk historia återskapas i orgasmiskt väckelsemöte. En av de mest klassiska exemplen är herrnhutismen som uppstod på 1700-talet och främst betonade det rätta hjärteförhållande till Kristus Jesus. Här var de emotionella upplevelserna en central del av gudstjänstlivet. I sina mest radikala uttryck fanns starkt sensuella och känslosvärmiska euforiska uttryck där återkommande teman var bröllops, blod och sårmystik.

I pjäsen får ett antal lesbiska kvinnor sina tystade röster åter. De har inte fått finnas och därför är deras historia både oskriven och ogestaltad.

Jag fascineras över Malin Hellkvist Sellén geniala sätt att visa på hur kvinnor har sex med kvinnor i en dans med stigande kåthet, åtrå och flera orgasmer. Första gången paret dansar sker en trevande flirt där vi anar oss till ett första möte där båda är osäkra på om de andra också vill. Dansen i slutet av föreställningen är så erotiskt laddad att flera i publiken vänder bort blicken medan andra fnittrar förtjust. De två strikt klädda kvinnorna låter skjortorna glida upp från kjollinningen, kläder hamnar i oordning, hårstrån från den välordnade och uppsatta frisyren rymmer och fladdrar fritt, kinderna är rosigt röda och vi hör alla den ökade andhämtningen samtidigt som de far runt i en het dans. Jag överväldigas av hur begränsad den heterosexuella sexuella koreografin ofta gestaltas, den är ofta så enfaldig. Det traditionella kulturella scenografin innebär alltid en  man med penis som via stötar  genomför en vaginal penetration på en mer eller mindre passiv kvinna. Den samkönade sexuella praktiken är mindre förkoreograferad än den heterosexuella praktiken. Det finns ett större utrymme för att välja vilka praktiker som ska ingå i det sexuella samspelet, framför allt är det möjligt att välja bort vaginalpenetrerande sex utan att det blir en komplikation i relation till ens sexuella partners, skriver Renita Sörensdotter i sin forskning runt kvinnor med vulvasmärtor.

Alfred Kinsey på 1950-talet, Shere Hite på 1970-talet och många, många forskare har sedan dess visat att många kvinnor föredrar den form av sexuella praktiker som ingår i lesbiskt sex därför att det ger orgasmer i betydligt högre utsträckning. Vi ser oralsex, smeksex, olika former av tribbing, kyssar, BDSM-inslag och det är så långt ifrån nidbilden av den lesbiska sexuella relationen med lite smeksex på sin höjd.

 I slutet går de omkring och delar ett bröd, ikväll i form av syltkakor (den klassiska symbolen för fittan) samtidigt som de återigen ser oss var och en i ögonen. Någon av de sista replikerna blir; Då stillar vi oss i bön en stund och tänker på de systrar som gått före oss. Frid över deras minnen!

<3 Yayoi Kusama

Mitt första möte med den fängslande Yayoi Kusama var på en gata i Helsingfors. Jag stannade till som förhäxad framför ett skyltfönster för Louis Vuitton. Sedan var jag tvungen att återvända flera gånger.

När Kusamautställningen kom till Louisiana vill jag åka dit men det blev aldrig av. NU har jag äntligen besökt Moderna Museet i Stockholm och sett hennes fantastiska verk. Dagen till ära tog jag på mig min röda klänning med vita prickar.

Yayoi Kusama är född 1929 och växte upp i Nagano nordväst om Tokyo. Hon verkar ha haft en förfärlig barndom med en mamma som misshandlande henne fysiskt och psykiskt och en från­varande, ständigt otrogen pappa – som Kusama av sin mor blev tvingad att spionera på under hans sessioner med älskarinnor.

87 år gammal är hon en storartad konstnär, rebell och har i sina litterära verk utforskat förkärleken för det fantastiska och groteska. Det finns teman som abort, BDSM, homoerotik och existensiella dilemman som kvinnor upplever i ett patriarkalt och androcentriskt samhälle.

Nedanstående är en printscreen från SvD, Foto: Kirsty Wigglesworth / TT

Jag vänder mig fortfarande starkt emot alla former av relationer mellan män och kvinnor. Och som någon som på 60-talet blev arresterad av polisen för aktioner som jag arrangerade, är jag glad att se att marginaliserade grupper har fått erkännande i samhället, som till exempel i form av legaliserandet av samkönade äktenskap. På så sätt skapar jag nu konst för en ny värld.

En skulle kunna tro att jag skulle ha lite svårt för alla dessa fallosfigurer som fullkomligt tränger igenom varje skrymsle och vrå och uppkommer i ofta och i synnerligen stor mångfald. Men inte då, jag fascineras. Efter en kort stund i kö, enbart fyra personer får vara inne i rummet samtidigt, så får vi komma in i rummet med falliska fält. Rummet är täckt av speglar som re­flekterar de många mjuka formerna så att de bildar ett oändligt fält av fallosar. Kusama har ett laddat förhållande till sex­:

Det antas ofta att jag måste vara en sexgalning eftersom jag tillverkar så många objekt av detta slag, men det är helt och hållet ett missför­stånd. Det förhåller sig tvärt­om – jag tillverkar objekten för att de skrämmer mig. /Yayoi Kusama

En av hennes dikter heter, De berusade gudarna   En musikal

Kusama arbetar hårt för att hantera sin psykiska ohälsa och konsten är ett sätt att hantera och bearbeta sina tvångssyndrom och hallucinationer. Tvångssyndromet och hallucinationerna som Kusama utvecklade i tidig ålder, finner hon utlopp för i sin konst. Efter att ha bott i USA, återvände hon till Japan 1973, och efter några år skrev hon frivilligt in sig på ett litet privat mentalsjukhus. Här har Japans största levande konstnär själv valt att bo ända sedan 1977 och kliniken ligger bara några minuters gångfärd från hennes ateljé.

Narkissos trädgård är ett av Kusumas mest kända verk och ställdes ut på Venedigbiennalen 1966. Verket består av en mängd blanka spegelklot utlagda på ett vackert trägolvet. Ljuset  faller in genom de stora fönstren och gör att det blänker i kulorna och det blir en magisk stämning i rummet.Så snart verket var installerat I Venedig började Kusama sälja kloten till besökare för två dollar styck och mitt i in­stallationen hade hon placerat en skylt med texten, din narcisium till salu. Utställarna förbjöd henne att fortsätta med detta. Jag speglar mig likt Narcissus i kulornas glans och ser mig själv i många upplagor…

På Moderna Museet säljs en bok (läs utställningskatalog) som finns översatt till svenska om personen Kusama och om henne konst. En riktig liten guldgruva för alla intresserade.

Stephanie Sarley – the juicy fruit- fingering artist.

Hört talas om Stephanie Sarley? Kanske inte, men du har väl inte missat de erotiska fruktvideofilmerna som bland annat sprids via Facebook? Det är synnerligen erfarna fingrar som smeker, gnuggar och låter sig omslutas av svullna klyftor, allt medan fruktjuicer sprutar.

Stephanie Sarley är ännu en av dessa fantastiska fittaktivistpionjärer som slåss för att återta den kvinnliga sexualiteten bortanför mäns tolkningsramar. Sarley vill vissa fittbärares njutning bortanför den manliga blicken och tolkningsföreträdet. Hon säger i en intervju; I’m showing you the female gaze. These narratives are outdated. A lot of how people act is defined by cultural norms. With my art I have my vision of a new women and I embody her in my “Crotch Monster,” “Orcunts,” and my yonic fruits.

I en intervju berättar hon att citrusfrukter är hennes favoriter. De är saftiga och sprutar lätt vätska vid ett visst tryck.

Jag tror att min konst förmår att göra människor upphetsade i och med det sensuella i smekningarna av frukten säger Sarley. Det stämmer med mina erfarenheter av att ha pratat med några personer.

Det finns många korta filmer av denna konstnär, bland annat när en saftig honungsmelon blir fistad.

Hon har lagt upp alla sina filmer på Youtube och där kan du till och med hitta en squash som blir smekt om du mer är lagd åt det håller.

En vän skrev om att hon faktiskt blev kåt och tyckte det var lite annorlunda att tända på frukt. Jag håller med och letade rätt på vår konversation som utanför sitt sammanhang blir lite rolig.

På hennes hemsida går det också att se andra av hennes konstverk.

The Intellectual

Girlie Beer

Bloody Mary

Ate a Dick

 

Som alltid finns det människor som upprörs, trots att det här faktiskt bara handlar om frukter. Sarley berättar i en intervju att flera blivit riktigt förbannade för att det är slöseri med mat och hävdar att detta inte är konst. Hennes slutsats är att det nog snarare handlar om att människor är både obekväma med att se fittor gestaltade på detta sätt och jag är beredd att hålla med. Dessutom har hon fått en rad homofobiska påhopp, både från män och kvinnor och hennes reflektion är; They just can’t handle a women touching a fruit.

Hon har också skapat en målarbok för vuxna, den heter, Dick Dog and Friends

 

Stephanie Sarley finns även på Instagram med 147,000 följare.

Älskarinnor

För kanske ett år sedan berättade en vän till mig om en spännande utställning som skulle öppnas till våren. Det var kvinnornas historia –  med lusten i fokus. Historien är fylld av skildringar av kungarnas mätresser och presidenternas älskarinnor, men är det  egentligen med kvinnornas amorösa äventyr? Var de moraliska dygdemönster eller skötte de bara sina affärer snyggt? För någon vecka sedan fick jag möjlighet att besöka Skarhults slott och se utställningen  Älskare och älskarinnor – Njutning och åtrå i 500 år.

Historien tar sin början i 1500-talet och jag fascineras av historien om Cecilia Vasa. Gustav Vasa hade nio barn, fyra söner och fem döttrar. Det jag minns från skolans historielektion var att rabbla de TRE Vasa sönerna, Erik XIV, Johan III och Karl IX. Att han också hade fem döttrar hade jag ingen aning om, Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet.

Detta gjorde mig sur över den patriarkala historieskrivningen och jag kände att jag behövde öka min bildning varför jag köpte boken om Vasadöttrarna av den spännande personen Karin Tegenborg Falkdalen som är författare, doktor i idéhistoria och sommelier.

Cecilia Vasa, Gustav Vasas näst äldsta dotter, var en mycket driftig kvinna.

På sitt CV hade hon bland annat sjörövarerfarenheter då hon lät hon sina piratskepp kapa fartyg genom sjöröveri. Cecilia var slösaktig och älskade vackra kläder och prakt. Hon hade Vasaättens häftiga humör och var en självständig och stark kvinna som gick sin egen väg. När Cecilia var 19 år och en av huvudgästerna på systern Katarinas bröllop på Vadstena slott utspelade sig Vadstenabullret. Systern gifte sig med greve Edzard av Ostfriesland men hans bror, greve Johan klättrade in genom Cecilias fönster flera nätter på raken. En natt väntade vakter utanför och när de fick höra ett välbekant ljud stormade de in och mannen ertappades i bara skjortan ”havandes näppeligen hoson på sig” i Cecilias sovkammare., som det stod i rapporten efteråt. Efter skandalen i Vadstena måste Vasaätten försvara Cecilias kyskhet. Hon svärtades ner och man angrep henne med sexuella förtecken, hon beskrevs ofta som promiskuös, liksom kvinnor i alla tider. Att gifta sig med en prins var vid det här laget inte att tänka på så det fick bli markgreven Kristoffer av Baden-Rodermachern. De flyttade till England men Cecilia gillade shopping men inte att betala för densamma. Skulderna blev så stora att fordringsägare knackade på dörren till det magnifika slottet Hampton Court så under tumultartade omständigheter fick Cecilia och Kristoffer fly landet. Innan ombordstigning blev dock stora delar av deras bagage beslagtaget.

Kvinnans sexdrift har alltid provocerat. Kyrka, stat och rådande samhällsnormer har under århundradena försökt kontrollera ”fresterskorna”.

Under 1500-talet så accepterades kvinnors lust. Detta hade bland annat att göra med det faktum att fram till upptäckten av spermier och ägg på 1700-talet, fanns uppfattningen att kvinnans orgasm var en förutsättning för att hon skulle bli gravid.

Matteo Renaldo Colombo, lektor i kirurgi vid universitetet i Padua, Italien, publicerar 1559, De re Anatomica, där han beskriver klitoris som ”sätet för kvinnans glädje” och ger klitoris namnet Venus sötma i hänvisning till den mytologiska Venus. I utställningen finns en fantastisk bild från ett träsnitt av Marcantonio Raimondi från 1527, föreställande en renässanskvinna som stimulerar sig med en slags dildo.

Denna konstnär gav ut en bok med flera av sina erotiska bilder och boken beslagtogs och medtogs så småningom i katolska kyrkans register över förbjudna böcker, index librorum prohibitorum.  Detta med att förbjuda erotiska bilder är inget nytt påfund från Kvinnolobbyn…

På 1600-talet var otrohet belagt med dödsstraff. Krigare sätter på kyskhetsbälten på sin hustrur när de drar ut i krig. 1608 skapar Karl IX Sveriges genom tidernas mest stränga sexuallagstiftning där Bibelns ord stod om förebild. Sexuella handlingar var enbart tillåtet inom äktenskapet i syfte att avla barn och då i missionärsställningen. Kvinnor sågs som en slags ofullständig man. Mellan åren 1635 och 1754 dokumenterades 100.000 fall av olagligt sex. Häxprocesserna inträffar i mitten av 1600-talet och kvinnor döms för att ha bolat med djävulen.

Som reaktion på detta kommer sedan 1700-talet och slotten fylls med maskeradbaler och sexorgier. Inte minst Gustaf III arrangerar fester för personer med sin älskare och älskarinnor istället för den vigde maken/makan.

Bellman sjunger skabrösa visor om lidelse och sex samtidigt som Sergel tecknar erotik
Carl von Linné skriver i boken Om sättet att tillsammans gå att kvinnan har samma sexuella begär som mannen, samma rätt till kärlekens nöjen och lika stor förmåga av famntagens sötma. En bok som jag för övrigt nyligen gav bort i 30-års present till min vän och sexologkollega.

Pendeln svänger  och under 1800-talet patologiskas kåta kvinnor och spärras in på dårhus. Deras livmoder vandrar runt i kroppen och de får diagnosen hysteri. Kvinnor har blivit asexuella och ska ligga stilla i sängen. Kvinnors sexualitet sågs som å ena sidan ett otyglat vilddjur som måste tämjas och frustrationer kunde ta sig i uttryck av hysteri, nymfomani och nervretlighet. Å andra sidan sågs hon som frigid och kall. Kvinnornas plats var i hemmet medan det vanliga var att män köpte sexuella tjänster på någon av de kommunala bordellerna som fanns i Sverige.