En hyllning till det som klibbar, droppar, rinner och sprutar.

Häromdagen gick Anna Dahlqvist, en av tidningen Ottars chefredaktörer förbi min plats på jobbet med nyaste numret av Ottar i handen och sade lite retfullt;
-Nu har den kommit och jag tror att du kommer att älska den.
Sedan fortsatte hon vidare utan att låta mig så lite som att lukta på den…
Igår kom den hem i brevlådan och hon hade fullständigt rätt. Jag älskar senaste numret av Ottar passionerat.

För er som är på  Bokmässan i Göteborg – kom till Releasemingel för OTTAR #3 med tema KROPPSVÄTSKOR! Mingel, dryck och samtal! Plats: Kulturtidskriftsmonterns scen B 02:41

Temat är kroppsvätskor, ett av alla mina favoritämnen när det gäller sex. En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.

I OTTAR finns också en underbar text lubrikationslektion av Ulrika Dahl som är erotiskt vacker.
Att skriva lustfyllt om lubrikation, lärorikt om kontaktlära, djupt om ytfriktion, hämningslöst om hemliga sekret; kan det bli annat än ett förringande förrådande av hondjurens hemligheter? Tänk inte med musen, skriv med sekreten, säger du som är musan och drar silkestrådar ur mig.
Detta är så vackert att jag vill ha det i min dödsannons eller tatuera in det på kroppen; Lubrikationslektioner; kunskapsfrukter om oändligt mycket mer än slemhinnornas fuktning vid sexuell upphetsning hos hondjur som rör sig i rädslans och heterosexualitetens temporala geografier. Tribiologi; läran om en process eller teknik som reducerar friktion mellan och slitning av en eller båda ytor som är i kontakt med varandra genom en substans kallad lubrikant. 

I OTTAR går det också att läsa om fascination för urin, mansblodets tabu, fittutlösningar och bristen på sperma. Du kan inte missa detta fantastiska nummer. bli medlem i RFSU eller teckna en prenumeration.

Dessutom tar redaktionen tempen på kroppsvätskornas samhällsstatus. där mäter de nivån av äckel, sexighet, politik och pengar i olika kroppsvätskor.

Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de olika delarna i menscykeln genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet. Mest av allt älskar jag när lubrikationen formligen flödar. Om detta har Sandra Dahlén skrivit en fantastisk text.

På den gamla hemsidan lubrikation.nu finns också en vacker bild från utställningen Oh it´s a beaver av Gisela Schink.

Hur flödar kroppsvätskorna i litteraturen då? Jo, om det har jag skrivit en hel del. I många böcker (liksom filmer) är det ett manligt privilegium att skvätta kroppsvätskor, i porren är det alltid männen som får spruta och skvätta men aldrig någon kvinna. Därför är det så befriande att läsa om kvinnor som luktar och lubricerar. I en bok som en av mina socionompraktikanter tipsade om,  Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson finns ljuvliga beskrivningar av slidsekret.

Och så tittar jag på porr och onanerar, mitt fittsekret bokstavligen skvätter ner väggarna hemma vid sängen. Ibland försöker jag läsa en bok som inte är så full av snusk, men efter några sidor tar frustrationen över och jag bläddrar fram till de få rader där sex som finns och så runkar jag igen. Mitt kön är ömt efter allt gnuggande.
Huvudpersonen Anna vill aldrig vill gå miste om ett knull även om hon har mens och  konstaterar krasst att  hon skiter fullständigt i om det blir blod och sekretspår i sängen. Hennes trosor är ofta våta och mysbyxorna stinker fittslem och rök and I Love It!
Så tar jag fingrarna och känner på klägget i i könet. Drar bort torkad flytning, hårstrå från hårstrå, det här är ibland det bästa jag vet. Nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt när det är klart och håren är rena och fina igen.

En annan favorit är Filmen och boken Våtmarker av Charlotte Roche. Jag  älskar kladdet med slidsekret men också att de förmår att även utmana mina tabun. Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet utan man reagerar omedvetet på dem. Därför fascineras jag oerhört över Helens fenomenala sätt att använda sitt slidsekret. Vet ni, jag tror dessutom att det fungerar. Jag blir alltid lite extra omsvärmad när jag följt hennes råd;
Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.

Det är inte bara unga kvinnors trosor som fuktas. I Oscar Levertins vänner av Martina Montelius fuktas den medelålders kulturtantens mörklila trosor och ofrivilligt kniper hon med fittmuskulaturen vid åsynen av hans tydliga kukbula i uniformen.

I novellen Tänk på mig av Tove Nordh finns en kvinna som möter sin egen kropp och sexualitet.
Jag håller fingrarna mot ansiktet och luktar på dem. En varm doft, lite som bittermandel. Slickar på fingret som smakar syrligt men underbart och jag låter tungan rulla över det.

Allt handlar inte om tittsekret och lubrikation. En härlig scen med saliv finns i När han kysste mig förlorade jag allt av Kristofer Folkhammar.
Samlar länge, länge till den största spottloskan. Tjock som klister i motljus. Den blänker och din stjärt blänker. Du kommer aldrig förstå hur lycklig jag är över att se dig med bar underkropp i solljus.

 I Dagbok om min kropp av Daniel Pennac återfinns många fascinerande skildringar om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner. Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för sperma finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonin borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.

Även två av mina favoritforskare har ägnat kroppsvätskor sin uppmärksamhet. Dels är det Filmvetaren dr Mariah Larsson har skrivit en mycket intressant artikel Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis.  Mariah Larsson skriver att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation. Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig annars visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.

Sara Johsndotter menar i ett kapitel i Sexual Fantasies,  ”The flow of her cum”: On a recent semantic shift in an erotic word att det skett en semantisk förskjutning i det pornografiska ordet cum. Traditionellt används ordet för sperma. Nu används det mer och mer för att även beteckna kvinnliga vätskor under sexuell aktivitet. Begreppet diskuteras i relation till två hundra erotiska noveller som samlats in från Internet.Numera används det för att beskriva vätskor som kvinnor ger ifrån sig under sex och orgasm. Den nya användningen av ordet »cum« bidrar inte bara till att synliggöra vätskor från slidan utan erotiserar även desamma. Västkorn från fittan blir alltså ett sätt att väcka sexuell upphetsning. Det välkomnar vi!

 

Till sist,

<3 Yayoi Kusama

Mitt första möte med den fängslande Yayoi Kusama var på en gata i Helsingfors. Jag stannade till som förhäxad framför ett skyltfönster för Louis Vuitton. Sedan var jag tvungen att återvända flera gånger.

När Kusamautställningen kom till Louisiana vill jag åka dit men det blev aldrig av. NU har jag äntligen besökt Moderna Museet i Stockholm och sett hennes fantastiska verk. Dagen till ära tog jag på mig min röda klänning med vita prickar.

Yayoi Kusama är född 1929 och växte upp i Nagano nordväst om Tokyo. Hon verkar ha haft en förfärlig barndom med en mamma som misshandlande henne fysiskt och psykiskt och en från­varande, ständigt otrogen pappa – som Kusama av sin mor blev tvingad att spionera på under hans sessioner med älskarinnor.

87 år gammal är hon en storartad konstnär, rebell och har i sina litterära verk utforskat förkärleken för det fantastiska och groteska. Det finns teman som abort, BDSM, homoerotik och existensiella dilemman som kvinnor upplever i ett patriarkalt och androcentriskt samhälle.

Nedanstående är en printscreen från SvD, Foto: Kirsty Wigglesworth / TT

Jag vänder mig fortfarande starkt emot alla former av relationer mellan män och kvinnor. Och som någon som på 60-talet blev arresterad av polisen för aktioner som jag arrangerade, är jag glad att se att marginaliserade grupper har fått erkännande i samhället, som till exempel i form av legaliserandet av samkönade äktenskap. På så sätt skapar jag nu konst för en ny värld.

En skulle kunna tro att jag skulle ha lite svårt för alla dessa fallosfigurer som fullkomligt tränger igenom varje skrymsle och vrå och uppkommer i ofta och i synnerligen stor mångfald. Men inte då, jag fascineras. Efter en kort stund i kö, enbart fyra personer får vara inne i rummet samtidigt, så får vi komma in i rummet med falliska fält. Rummet är täckt av speglar som re­flekterar de många mjuka formerna så att de bildar ett oändligt fält av fallosar. Kusama har ett laddat förhållande till sex­:

Det antas ofta att jag måste vara en sexgalning eftersom jag tillverkar så många objekt av detta slag, men det är helt och hållet ett missför­stånd. Det förhåller sig tvärt­om – jag tillverkar objekten för att de skrämmer mig. /Yayoi Kusama

En av hennes dikter heter, De berusade gudarna   En musikal

Kusama arbetar hårt för att hantera sin psykiska ohälsa och konsten är ett sätt att hantera och bearbeta sina tvångssyndrom och hallucinationer. Tvångssyndromet och hallucinationerna som Kusama utvecklade i tidig ålder, finner hon utlopp för i sin konst. Efter att ha bott i USA, återvände hon till Japan 1973, och efter några år skrev hon frivilligt in sig på ett litet privat mentalsjukhus. Här har Japans största levande konstnär själv valt att bo ända sedan 1977 och kliniken ligger bara några minuters gångfärd från hennes ateljé.

Narkissos trädgård är ett av Kusumas mest kända verk och ställdes ut på Venedigbiennalen 1966. Verket består av en mängd blanka spegelklot utlagda på ett vackert trägolvet. Ljuset  faller in genom de stora fönstren och gör att det blänker i kulorna och det blir en magisk stämning i rummet.Så snart verket var installerat I Venedig började Kusama sälja kloten till besökare för två dollar styck och mitt i in­stallationen hade hon placerat en skylt med texten, din narcisium till salu. Utställarna förbjöd henne att fortsätta med detta. Jag speglar mig likt Narcissus i kulornas glans och ser mig själv i många upplagor…

På Moderna Museet säljs en bok (läs utställningskatalog) som finns översatt till svenska om personen Kusama och om henne konst. En riktig liten guldgruva för alla intresserade.

Stephanie Sarley – the juicy fruit- fingering artist.

Hört talas om Stephanie Sarley? Kanske inte, men du har väl inte missat de erotiska fruktvideofilmerna som bland annat sprids via Facebook? Det är synnerligen erfarna fingrar som smeker, gnuggar och låter sig omslutas av svullna klyftor, allt medan fruktjuicer sprutar.

Stephanie Sarley är ännu en av dessa fantastiska fittaktivistpionjärer som slåss för att återta den kvinnliga sexualiteten bortanför mäns tolkningsramar. Sarley vill vissa fittbärares njutning bortanför den manliga blicken och tolkningsföreträdet. Hon säger i en intervju; I’m showing you the female gaze. These narratives are outdated. A lot of how people act is defined by cultural norms. With my art I have my vision of a new women and I embody her in my “Crotch Monster,” “Orcunts,” and my yonic fruits.

I en intervju berättar hon att citrusfrukter är hennes favoriter. De är saftiga och sprutar lätt vätska vid ett visst tryck.

Jag tror att min konst förmår att göra människor upphetsade i och med det sensuella i smekningarna av frukten säger Sarley. Det stämmer med mina erfarenheter av att ha pratat med några personer.

Det finns många korta filmer av denna konstnär, bland annat när en saftig honungsmelon blir fistad.

Hon har lagt upp alla sina filmer på Youtube och där kan du till och med hitta en squash som blir smekt om du mer är lagd åt det håller.

En vän skrev om att hon faktiskt blev kåt och tyckte det var lite annorlunda att tända på frukt. Jag håller med och letade rätt på vår konversation som utanför sitt sammanhang blir lite rolig.

På hennes hemsida går det också att se andra av hennes konstverk.

The Intellectual

Girlie Beer

Bloody Mary

Ate a Dick

 

Som alltid finns det människor som upprörs, trots att det här faktiskt bara handlar om frukter. Sarley berättar i en intervju att flera blivit riktigt förbannade för att det är slöseri med mat och hävdar att detta inte är konst. Hennes slutsats är att det nog snarare handlar om att människor är både obekväma med att se fittor gestaltade på detta sätt och jag är beredd att hålla med. Dessutom har hon fått en rad homofobiska påhopp, både från män och kvinnor och hennes reflektion är; They just can’t handle a women touching a fruit.

Hon har också skapat en målarbok för vuxna, den heter, Dick Dog and Friends

 

Stephanie Sarley finns även på Instagram med 147,000 följare.

Älskarinnor

För kanske ett år sedan berättade en vän till mig om en spännande utställning som skulle öppnas till våren. Det var kvinnornas historia –  med lusten i fokus. Historien är fylld av skildringar av kungarnas mätresser och presidenternas älskarinnor, men är det  egentligen med kvinnornas amorösa äventyr? Var de moraliska dygdemönster eller skötte de bara sina affärer snyggt? För någon vecka sedan fick jag möjlighet att besöka Skarhults slott och se utställningen  Älskare och älskarinnor – Njutning och åtrå i 500 år.

Historien tar sin början i 1500-talet och jag fascineras av historien om Cecilia Vasa. Gustav Vasa hade nio barn, fyra söner och fem döttrar. Det jag minns från skolans historielektion var att rabbla de TRE Vasa sönerna, Erik XIV, Johan III och Karl IX. Att han också hade fem döttrar hade jag ingen aning om, Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet.

Detta gjorde mig sur över den patriarkala historieskrivningen och jag kände att jag behövde öka min bildning varför jag köpte boken om Vasadöttrarna av den spännande personen Karin Tegenborg Falkdalen som är författare, doktor i idéhistoria och sommelier.

Cecilia Vasa, Gustav Vasas näst äldsta dotter, var en mycket driftig kvinna.

På sitt CV hade hon bland annat sjörövarerfarenheter då hon lät hon sina piratskepp kapa fartyg genom sjöröveri. Cecilia var slösaktig och älskade vackra kläder och prakt. Hon hade Vasaättens häftiga humör och var en självständig och stark kvinna som gick sin egen väg. När Cecilia var 19 år och en av huvudgästerna på systern Katarinas bröllop på Vadstena slott utspelade sig Vadstenabullret. Systern gifte sig med greve Edzard av Ostfriesland men hans bror, greve Johan klättrade in genom Cecilias fönster flera nätter på raken. En natt väntade vakter utanför och när de fick höra ett välbekant ljud stormade de in och mannen ertappades i bara skjortan ”havandes näppeligen hoson på sig” i Cecilias sovkammare., som det stod i rapporten efteråt. Efter skandalen i Vadstena måste Vasaätten försvara Cecilias kyskhet. Hon svärtades ner och man angrep henne med sexuella förtecken, hon beskrevs ofta som promiskuös, liksom kvinnor i alla tider. Att gifta sig med en prins var vid det här laget inte att tänka på så det fick bli markgreven Kristoffer av Baden-Rodermachern. De flyttade till England men Cecilia gillade shopping men inte att betala för densamma. Skulderna blev så stora att fordringsägare knackade på dörren till det magnifika slottet Hampton Court så under tumultartade omständigheter fick Cecilia och Kristoffer fly landet. Innan ombordstigning blev dock stora delar av deras bagage beslagtaget.

Kvinnans sexdrift har alltid provocerat. Kyrka, stat och rådande samhällsnormer har under århundradena försökt kontrollera ”fresterskorna”.

Under 1500-talet så accepterades kvinnors lust. Detta hade bland annat att göra med det faktum att fram till upptäckten av spermier och ägg på 1700-talet, fanns uppfattningen att kvinnans orgasm var en förutsättning för att hon skulle bli gravid.

Matteo Renaldo Colombo, lektor i kirurgi vid universitetet i Padua, Italien, publicerar 1559, De re Anatomica, där han beskriver klitoris som ”sätet för kvinnans glädje” och ger klitoris namnet Venus sötma i hänvisning till den mytologiska Venus. I utställningen finns en fantastisk bild från ett träsnitt av Marcantonio Raimondi från 1527, föreställande en renässanskvinna som stimulerar sig med en slags dildo.

Denna konstnär gav ut en bok med flera av sina erotiska bilder och boken beslagtogs och medtogs så småningom i katolska kyrkans register över förbjudna böcker, index librorum prohibitorum.  Detta med att förbjuda erotiska bilder är inget nytt påfund från Kvinnolobbyn…

På 1600-talet var otrohet belagt med dödsstraff. Krigare sätter på kyskhetsbälten på sin hustrur när de drar ut i krig. 1608 skapar Karl IX Sveriges genom tidernas mest stränga sexuallagstiftning där Bibelns ord stod om förebild. Sexuella handlingar var enbart tillåtet inom äktenskapet i syfte att avla barn och då i missionärsställningen. Kvinnor sågs som en slags ofullständig man. Mellan åren 1635 och 1754 dokumenterades 100.000 fall av olagligt sex. Häxprocesserna inträffar i mitten av 1600-talet och kvinnor döms för att ha bolat med djävulen.

Som reaktion på detta kommer sedan 1700-talet och slotten fylls med maskeradbaler och sexorgier. Inte minst Gustaf III arrangerar fester för personer med sin älskare och älskarinnor istället för den vigde maken/makan.

Bellman sjunger skabrösa visor om lidelse och sex samtidigt som Sergel tecknar erotik
Carl von Linné skriver i boken Om sättet att tillsammans gå att kvinnan har samma sexuella begär som mannen, samma rätt till kärlekens nöjen och lika stor förmåga av famntagens sötma. En bok som jag för övrigt nyligen gav bort i 30-års present till min vän och sexologkollega.

Pendeln svänger  och under 1800-talet patologiskas kåta kvinnor och spärras in på dårhus. Deras livmoder vandrar runt i kroppen och de får diagnosen hysteri. Kvinnor har blivit asexuella och ska ligga stilla i sängen. Kvinnors sexualitet sågs som å ena sidan ett otyglat vilddjur som måste tämjas och frustrationer kunde ta sig i uttryck av hysteri, nymfomani och nervretlighet. Å andra sidan sågs hon som frigid och kall. Kvinnornas plats var i hemmet medan det vanliga var att män köpte sexuella tjänster på någon av de kommunala bordellerna som fanns i Sverige.

 

Förra veckans erotik

I februari skrev jag om olika erotiska ritböcker och i förra veckan hämtade jag ut förlagsnytt ex från  Vertigo förlag. Vi Stormtruppsmedlemmar kunde lite före alla andra hämta ut en nyutgiven bok till ett något lägre pris.

Det är illustratören och grafisk den designern Magnus Frederiksen som skapat denna sköna målarbok. Här finns både bilder att färglägga och pyssel som prick till prick att sysselsätta dig och och dina vänner med.

Vertigo förlag har redan tidigare givit ut Magnus Frederiksens, Erotisk ritbok som blivit en succé, både nationellt och internationellt.

* *  *

I fredags hade jag jobbat en dag nere i Malmö men hastade ändå från ett försenat tåg till klubben Celeste. Klubben är belägen i  Hessensteinska palatset /Bengt Oxenstiernas palats på Riddarholmen. Hög faktor av flator och queers så också ett gäng av mina vänner.

Ville se när 6 film visade en porrfilm av Émilie Jouvet som jag av någon outgrundlig anledning missat. Jouvet har gjort den fantastiska To Much Pussy. Nu visades One Night Stand vilken är Frankrikes första queer-porrfilm.

Emilie Jouvet har i en intervju i FLM sagt att i heteroporren används lesbiska ofta för en manlig fantasi. På så vis har representationen av lesbiska blivit totalt perverterad. Det är viktigt att vi skapar våra egna bilder, fantasier och visar vad vi gillar, säger hon. Samtidigt påpekar hon att hon helst vill kalla sina filmer för queerporr eftersom de inte bara görs med lesbiska i rollerna, utan även med transkillar och bisexuella tjejer.

Filmen One Night Stand har vunnit en hel del priser;
2006: First Price, Porn Film Festival Berlin
2007: First Price, Amsterdam Porn Film Festival
2008: Special Price of the Jury, Copenhagen Gay and Lesbian Film Festival
2009: Sexiest Dyke Movie Price, Feminist Porn Award, Toronto

Filmen börjar med intervjuer med de tjejer och transkillar som medverkar och det är spännande att höra deras motiv. Någon vill visa att lesbisk sex inte alls är mjukt och fint utan kan vara tämligen rått och rakt på. Andra vill visa transkroppar och några tänder på att visa upp sig. Någon blev väldigt stärkt av att göra porr och skulle gärna fortsätta och göra mer film. Poängen med detta  inslag menar Jouvet är att i porr förlorar människor en del av sin identitet. Om du bara ser sex så kan du inte föreställa dig tjejens liv. Men genom att lyssna när hon pratar kan du koppla till ditt eget liv, dina vänner, du kan se att det där är som jag, jag har vänner som är så. Man kan se sig själv i filmen.

One night stand är tämligen typisk lesbisk porr med den dokumentära stilen som innebär en skakig kamera där även misstagen får vara med. Det är lite befriande med tampongsnören och autentiska icke-redigerade bilder men inte det faktum att flera envisas med att dra på sig plasthandskar i någon form överdriven säkrare sex iver.

Jag tänker på porrfilmsmakare som säger att det är så svårt att skildra kvinnlig orgasm i närbild och det är verkligen inte sant. Här ser du sannerligen genuin njutning när du tittar på andning, fittans färg och sammandragningar.

På gott och ont är det också ganska mycket lesbisk porr utifrån att det är intervjuer, politik och alla scener är inte så heta. Det fanns dock några som skapade både väta och hetta. Då tyckte jag att det var speciellt roligt att sitta på en Stockholmsklubb en sen kväll och titta på lesbisk porr. Inte så lite befriande med porr på klubb.

* *  *

Lördagen fortsatte i erotikens tecken då jag och en vän besökte Erotik i trädgården i Bagis. Det är Jorma Toivonen som troligen har Sveriges största samling av erotik.

Nytt för i år var en vägg med en målad fitta och små ramar med fitthår från olika fittbärare. En dam stod också på alla fyra i gröngräset och donerade hår under rådande utställning. I en artikel i tidningen Mitt i säger Jorma: När jag växte upp så fanns det knappt några orakade kvinnor. Hade de det så hamnade de kvinnorna på förstasidorna i porrtidningarna. Så jag är emot trenden att folk vill raka bort allt könshår. Min installation är en paradox till det. Jag ska måla ett väldigt stort rakat kvinnligt könsorgan, på två gånger två meter. Sedan under vintern har vänner och bekanta skickat sitt eget könshår i olika nyanser och form till mig som jag har ramat in. Då ska jag fästa de cirka 30-tal små tavlorna runt könsorganet.

Annars var det sig tämligen likt med utställda fotografier, konst, vykort, skivomslag och annat, allt i en salig röra och lite amatörmässigt framställt. Det har sin charm men många gånger skulle jag önska en tydligare struktur och mer information runt de olika utställda objekten. Vi stannade och läste ett antal artiklar från Aftonbladet på 1990-talet om Madame Kerstin från den legendariska klubben Hjärter Dam. Jag är glad att jag hade förmånen att få möta henne medan hon levde.

 

CENSUR

Jag står ensam på Leslie-Lohman Museum of Gay and Lesbian Art. Det är bara jag och personalen som finns på stället. Går nästan omedelbart fram till Andres Serranos stora fotografier och ser hur vandaliserade de är. Börjar gråta.

Min bild av tavlan

Museets bild av skadan.

Läser texten bredvid tavlan; In 2007, in a spectacular performance of terror and vandalism, four masked men stormed the Kulturen Gallery in Lund, Sweden and used axes and crowbars to destroy Andres Serrano’s photographic series A History of Sex. They smashed $200,000 worth of photographs while shouting expletives and, ”We don’t support this” in Swedish. The vandals, whom local authorities believed to be part of a Neo-Nazi organization, left behind leaflets reading, ”Against decadence and for a healthier culture.” No arrests were made. Two of the pieces shown here were the ones damaged in Sweden.

Leslie-Lohman Museum of Gay and Lesbian Art har en utställning om censur.

Utställningen är inte stor men så oerhört stark.

I början av 2001 upptäckte bibliotekarierna på ett av San Franciscos bibliotek att någon karvat i böcker med något vasst föremål samt att en del böcker gömts undan. Mer än 600 böcker som hade LHBTQ och feministiskt tema hade förstörts. Biblioteket började se detta som hatbrott. James Van Buskirk, en av bibliotekarierna började skicka de förstörda böcker till konstnärer runt om i landet för att de skulle kunna göra konst av dem istället. På så sätt blev de vandaliserade böckerna förvandlade till något kreativt.

Hammond “repurposed” two damaged books, one of which was A Queer Reader: 2500 Years of Male Homosexuality. It was an anthology of writings by gay male authors. The original cover included Pierre et Gilles’s photograph Le Marin (The Sailor). Hammond made a digitized print of the damaged cover without the subtitle or the editor’s name to bring attention to the removal of the sailor’s eyes, a violent act of extraction that evoked the mythological theme of blinding and the psychoanalytic symbol of sexual mutilation.

Jag har tidigare skrivit om konstnären Zanele Muholi som under många år dokumenterat afrikanska HBTQ-communitys. Hon har blivit en ambassadör för motstånd mot den retoriska uppfattningen homosexualitet är ”un-African” eller en produkt från Väst. Under några år var jag med och jobbade med ett International Trainee Project på RFSL och fick då höra att denna myt lever och frodas.

In April 2012, thieves broke into Muholi’s Cape Town apartment stealing nothing but her archives of photography, video, interviews, and camera equipment. Muholi believes the theft was a targeted hate crime. Little has been done to retrieve her works. In the wake of the theft, Palm Wine, a Nigerian LGBTQ community group, started an Indiegogo campaign to replace her lost equipment. Despite the attempt to censor Muholi’s work and cease her efforts to preserve and make visible LGBTQ African history, Muholi and her team continue to produce positive imagery of African queer experience.

2012 öppnades utställningen Aykiri på Izmir Art Center i Turkiet. Tjänstemän från kommunen kom då och tog bort dessa tre fotografier. Konstnärerna ville starta en politisk debatt runt kvinnors skyldighet/rätt att bära slöja, eller inte, och framtiden för HBTQ-rättigheter.

Det fanns många fler konstverk som genomgått censur.  För mig personligen blev detta en stark påminnelse om att vi inte kan ta några rättigheter för självklara och att bakom den moraliska fasaden finns ofta något betyder farligare vilket gäller att genomskåda.

Dagen efter gick vi till Stonewall Inn som brukar kallas för den moderna HBTQ-rörelsens vagga. Stonewall-upproret ägde rum i stadsdelen Greenwich Village New York, den 28 juni 1969.

Myten runt detta säger att rasande transor till motattack mot polisen när de inte fick vara ifred med sin sorg över gayikonen Judy Garland som begravts samma dag. Det finns troligen någon sanning i detta men kan vara en stor överdrift.

Upproret har i alla fall fått sitt namn efter nattklubben och baren Stonewall Inn  Stället drevs som en privatklubb, fast vem som helst fick bli medlem mot ett inträde på tre dollar. Stonewall Inn drog till sig gatukids, lesbianer och hippies i unisexkläder likaväl som galadrottningar.

Polischefen valde att slå när fredag blivit lördagen den 28 juni. Polisen grep bartendern, dörrvakten och några av gästerna och övriga uppmanades lämna stället. Ute på gatan växte folksamlingen, men stämningen var inte hotfull. Allt urartade dock när polisen skulle föra bort de gripna. Person började kasta saker mot poliserna och de var tvungna att barrikadera sig med dragna vapen inne i baren. Den uppretade mobben hann smasha entrédörren med en uppryckt parkeringsmätare och sätta eld på stället innan förstärkning anlände och skingrade massan. Kvällen efter drabbade polisen samman med invånare i Greenwich Village, som satte eld på soptunnor och skrek slagord som ”Gay Power” och ”Befria Christopher Street”.

Hur det än är med historien så ses den som en viktig plats och jag kände sådan enorm tacksamhet till alla som kämpat för HBTQ-personers rättigheter över världen och för alla oss som fortsätter att bedriva kampen för alla människors lika rättigheter.

Jag och min fru Lotta framför Stonewall Inn.

Källor;

https://www.leslielohman.org/exhibitions/2015/irreverent/irreverent.html

http://www.rfsl.se/?p=431

Utställning av fittkonst i Stockholm.

I torsdags kom jag då äntligen dit. Jag gjorde ett besök på utställning av fittkonst. Arrangörerna skriver såhär‚

Det är hög tid för fittan att ta en självklar plats i det offentliga rummet. Trots att fittan är ett könsorgan som cirka hälften av jordens befolkning har, är den för många ett tabubelagt ämne. Vi vill normalisera fittan, vi vill att fittan ska få komma ut i ljuset och ha en lika självklar plats i vår kultur och vårat samhälle som snoppen har.

Därför har vi, erfarna som mindre erfarna konstnärer, skapat en utställning med enbart fittkonst. Konst som föreställer fittor på olika sätt, eller väcker tankar kring fittan och allt som hör därtill.

Utställningen består av över 100 verk ifrån 20 konstnärer, och visas på Femtopia, på Hornsgatan 149 på Södermalm i Stockholm. Utställningen pågår till och med 19 december.

Utställningen består  både av glada amatörer och mer erfarna konstnärer. Deltagarna har använt många olika tekniker och tillvägagångssätt. Här är bilder på några av de utställda verken.

Kvällen till ära var också jag där för att hålla ett fitt-seminarium. Jag är verkligen fittaktivist i själ och hjärta. Efteråt var det några unga tjejer som kom fram och tackade och berättade samtidigt att de lärt sig massor av nya fakta. En av tjejerna hade ingen aning om klitoris anatomi och fysiologi och den andra berättade stolt att hon skulle gå hem och titta på sin egen fitta i en spegel. Sådant gör mig så otroligt lycklig. Det är värt allt att få kvinnor och andra med fitta att känna stolthet och glädje över sitt eget kön och kunna lära sig mer om sin egen kropp för att kunna kommunicera bättre och njuta mer sexuellt.

Dessutom var fina Anna där med sina smycken från Clit is the shit.För någon vecka sedan var det ett riktigt peppigt reportage i Upsala Nya tidning om Anna med den fina rubriken;

Jag har flera av hennes fina smycken och jag rekommenderar ett besök hos;

Vått och gott!

Idag har sajten Dagens bok tema: Sex.

Det är en guldgruva för dig som är nyfiken på böcker om sex. Sidan omfattar allt, det är ungdomsböcker, facklitteratur, erotiska verk och serieböcker. Där finns också min recension på Säg inte det här till någon av Ariel Held. Uppskattar att jag läst 80% av böckerna men hittade några till som nu föll i mitt intresse.

(i)  (i)  (i)  (i)(i)  (i)  (i)  (i)  (i)(i)  (i)  (i)  (i)  (i)(i)  (i)  (i)  (i)  (i) (i)  (i)(i) (i)  (i)  (i)  (i)(i)  (i)  (i)  (i)

Snart är det också dags för ett spännande VERNISSAGE, närmare bestämt den 19 november kl. 18:00 till 22:00. Utställningen kommer att bestå av samlade verk ifrån ett 20-tal konstnärer, och visas på Femtopia, Hornsgatan 149 på Södermalm i Stockholm. Utställningen pågår sedan i en månad framåt.

Det är hög tid för fittan att ta en självklar plats i det offentliga rummet. Trots att fittan är ett könsorgan som cirka hälften av jordens befolkning har, är den för många ett tabubelagt ämne. Vi vill normalisera fittan, vi vill att fittan ska få komma ut i ljuset och ha en lika självklar plats i vår kultur och vårat samhälle som snoppen har.

Därför har vi, erfarna som mindre erfarna konstnärer, skapat en utställning med enbart fittkonst. Konst som föreställer fittor på olika sätt, eller väcker tankar om varför fittan sällan får definieras av fittbäraren själv utan alltför ofta av samhället och betraktaren.

Följ deras facebooksida eller instagramkonto: facebook.com/fittkonststhlm & instagram.com/fittkonststhlm. De återfinns också på twitter: @ fittkonststhlm

(i)  (i)  (i)  (i)(i)  (i)  (i)  (i)  (i)(i)  (i)  (i)  (i)  (i)(i)  (i)  (i)  (i)  (i) (i)  (i)(i) (i)  (i)  (i)  (i)(i)  (i)  (i)  (i)

Dessutom kära bokvänner, 3 december är det dags för den årliga boksöders Julbasar. Det händer dagen innan vi drar till Thailand, var lite orolig där ett tag att jag skulle missa den, men inte då. Specifikt roligt att Vertigoförlag finns med i år. Det vore väldigt trevligt om någon kunde bjuda hem min fru och hålla henne borta till sådär 20.30 så jag lugnt och fint kan smyga hem med några kassar med böcker. Vänliga hälsningar hon som missat de senaste årets möten i föreningen för anonyma bok och biblioteksmissbrukare.

Ligga med konst

På den fantastiska butiken Justine och Juliettes hemsida fanns vackra konstföremål att ligga med. De var gjorda av den Malmöbaserade konstnären Karolina Hägg i ett projekt där hon lyfter fram sexleksaker som skulptural konstform. Projektet heter just Ligga med konst.

Jag älskar känslan av att ligga med ett vackert, exklusivt konstföremål och beställde hästdildon. Jag gillar inte hästar IRL men en tidigare rosa i enhörning i plast hade givit erfarenheten att formen av ett hästhuvud med den långa mulen passar perfekt att glida över den inre blygdläpparna och över klitorishuvan samtidigt som skaftet samtidigt kan vila mot venusberget.

Detta verk är format som ett hästhuvud och har en inbäddad sten av aquamarine. Dildon är gjord av komposterbar polymerplast som liknar glas. Den är hård och robust och otroligt vacker som konstföremål. Förutom detta är den fullt användbar som dildo.

Även denna fungerar utmärkt med mulen och hästhuvudet som form för att ge en yttre stimulans. Med mulen kan en också stimulera alla de nervändar som finns i slidöppningen. Vid inre stimulans rekommenderar jag att använda den andra änden med äggformat slut som passar utmärkt till g-punkt stimulans.

Längd: 18,5cm
Diameter: Upp till 3,3cm
Material: Komposterbar polymerplast, aquamarine

Detta vackra konstverk får fyra av fem gnägg som sexleksak.

Blodet droppar…

Jag är ute och föreläser tämligen ofta. Genom min tjänst på RFSL kuskar jag landet runt men även ibland som frilansare. Det händer lite för ofta att en som föreläsare får en liten gåva. Det är absolut inte nödvändigt då jag oftast inte talar utan någon form av arvode. Ibland får en dock något som gör en hellycklig, detta hände förra veckan i Göteborg. Efter föreläsningen fick jag den nya serieantologin Kvinnor ritar bara serier om mens.

Det är ett trettiotal kvinnliga serietecknare som skapat en seriebok med roliga, sorgliga och ibland lite kladdiga upplevelser av mensen. Serieboken släpptes på Kartago förlag i augusti med serietecknaren Sara Olausson som redaktör. Medverkar gör bland annat Bitte Andersson, Malin Biller, Hanna Gustavsson, Karolina Bång, Lina Neidestam och många många fler.

Tillkomsten av boken kommer ifrån serietecknaren Liv Strömquists som i sitt sommarprogram i radion ägnade ett helt program åt att prata om mens. Hon berättade då om ett möte på en fest i början av hennes karriär med en äldre manlig serietecknare. Hon berättade då att hon också ritade serier varpå han svarade: ”Jag hatar serier av kvinnliga tecknare, kvinnor tecknar bara serier om mens.”

En av mina favoriter från boken är denna bild. Mycket tänkvärd bild på flera sätt.

Det är märkligt att vätskor från fittan fortfarande är så svåra att prata om, det spelar ingen roll om det är lubrikation, slidsekret eller mens. Det tillhör det privat och otalbara. Från barnsben har vi fått veta att det är något som vi behöver dölja och inte bör prata om. Detta vill författarkollektivet göra skillnad på. De vill att menstruerande personer ska sluta skämmas. Det skall bli enklare att prata om pms, mensont och andra relaterade ämnen.

Själv minns jag med sorg min rädsla och ångest över att behöva berätta för min mamma om att jag fått mens i mina gula utsvängda pyjamasbyxor någon gång på 70-talet. På eftermiddagen satt jag på golvet och lekte med mina Barbiedockor medan mamma berättade för en väninna vad som hänt trots att jag förbjudit henne att säga något till någon.

Är så glad för den feministiska mensaktivism som växt fram de senaste åren.

Som fantastiska Germaine Greer skrev redan någon gång på 70-talet;

”Om du tror att du är frigjord så smaka någon gång på ditt mensblod. Om tanken på det får dig att må illa, då har du långt kvar, min vän.”

Att jag är fittaktivist lär knappast ha gått så många förbi men nu har jag anmält mig till en studiecirkel i mens. Ser mycket fram emot det!

Här är det fantastiska upplägget;

Träff 1 Mens i Sverige – hur gjorde man förr?
Vi undersöker hur det svenska samhället sett på mens under 1800- och 1900-talet och hur dessa synsätt påverkar vår egen tids förhållande till mens. Litteratur är bland annat utdrag ur avhandlingen Skammens röda blomma av Denise Malmberg, fil. dr. och lektor i genusvetenskap.

Träff 2 Mens i populärkulturen
Vi diskuterar hur mens behandlas – eller snarare inte behandlas – i film och tv-serier. Vi letar efter mensteman i pop- och rocktexter. Litteratur är boken Flow – the cultural story of menstruation, av Elissa Stein och Susan Kim och Periods in Pop Culture: Menstruation in Film and Television, av Lauren Rosewarne.

Träff 3
Mens i konsten och menskonst
Vad driver de konstnärer som på ett eller annat sätt diskuterar mens, antingen genom riktigt mensblod eller på andra sätt? Vi diskuterar den aktuella menskonstutställningen Period Pieces, gruppen Mensmagi (gör eventuellt ett studiebesök) och de mest kända utländska menskonstnärerna.

Träff 4
Fritt valt tema
Till denna gång väljer gruppen gemensamt ut ett tema. Exempel på sådana kan vara mens och hälsa eller mens och religion.

 Tidigare inlägg på ämnet:

Slidsekret, mensblod, sperma och hemorrojder och analklåda på film.

Menstruösa monster

Har du förtjänat dina röda vingar?