Dags att uppvärdera den slaka kukens status

Fick det senaste numret av Amelia där jag intervjuats och märker att det lagt en inte så rolig bild som illustration.

Varför alla dessa tragiska bilder på slaka kukar? När jag skrev ett examensarbete på en kurs i andrologi så gjorde jag en diskursanalys på Pfizers Viagrareklam och fann bland annat dessa symboliska bilder;

En snabb googling ger en rad mer eller mindre tragiska bilder över erektila svårigheter.

***

Modeskaparen Rick Owens, presenterade i sin höstkollektion 2015 plagg som visade de manliga modellernas slappa kukar. I papermag kunde vi läsa att Rick Owen sagt; Let’s consider a world where there’s no shame. /…/ ”Why did your parents teach you that your penis is ugly? All the most conservative or vehement reactions were: ‘How disgusting! Why would anyone want to show a shriveled up nutsack like that?’ And: ‘Why was it so small?

Photo by Francois Durand/Getty Images)

I det senaste avsnittet av STIL i Sveriges Radio P1 öppnar de gylfen och drar ner brallorna på män – för att ta en titt på hur man, inom modet, har paketerat penisen genom tiderna. I avsnittet intervjuas även Rick Owens och säger att kuken ofta kräver orimlig respekt och vördnad. Det var därför viktigt att modellerna inte skulle vara sexiga för då hade det varit den traditionella bilden av mannen.

***

Linnéa Claeson  skriver i en krönika i Aftonbladet;

Det är inte sex som står i fokus, det är makt. Mannens könsorgan nyttjas systematiskt för att trycka ner kvinnor och upprätthålla vår underordning. /…/ Feminister och HBTQ-kvinnor får ofta höra att de bara fått för lite kuk. Bilderna jag får skickas för att kränka mig som kvinna. De är ämnade att skrämma mig med ett underliggande hot om våldtäkt. 

Hon har rätt i att kuken blir ett vapenhot, det har jag också skrivit om tidigare. Men genom att acceptera bilden av den erigerade kuken som ett vapen upprätthåller vi också dess makt och reproducerar skräcken för densamma. Vi behöver uppvärdera den slaka kukens status. Den skräck som många män och andra penisbärare känner inför bristen på kontroll gör erektionen till en  bräcklig komponent i den sociala konstruktionen av manlighet. Frånvaro av erektion framhålls ofta inte sällan som en frånvaro av manlighet. 

***

Läser en nyutkommen bok om kukar, manhood the bare reality av Laura Dodsworth.

Laura Dodsworth har fotograferat kukar från 100 män och intervjuat dem om sitt förhållande till densamma. Det är 100 helt unika bilder.

Photograph: Laura Dodsworth

På varje foto ser du penis och testiklar, mage, händer och lår. I texten kan du läsa personens förhållandet till dessa kroppsdelar. Det som förvånade författaren allra mest under processen var att många fler män känner en skam eller ångest runt storlek, eller prestation. Det som verkligen rörde henne på djupet är hur mycket skam och otillräckligheten styrde olika mäns liv och leverne. Hon säger att många som blev retade som barn runt deras penis  aldrig återhämtade sig från det.

Boken är uppbyggd med bild och mannens egna berättelse om sin kuk. Här är män från olika delar av världen, icke-binära och transmän representerade.

I’ve spent my life feeling my penis is too small. For as long as I can remember, I’ve felt shame about it. I believe how I feel about my penis shaped my life, particularly up to my mid-20s. I’m doing this interview and photograph to help other men.

My teenage years were difficult: I’d look at other guys in the showers and feel ashamed and “less than”. I worried about it being too small to function. I went to an all-male school and then an all-male college. I didn’t have sex until I was 21. I wanted to before that, but every time I got close, I went, “Ah, she’s going to discover my penis is so small.” When I finally had sex, it was with someone I felt very close to and trusted, and I was relaxed about it.

I looked at penile enlargement and thought it was a waste of time. The journey for me was accepting my body. If I’d had a larger penis, I think I would have moved in the world of men with more confidence. You see men stroll through the showers and gym, all confident and “Look at me”, and I’m in the corner with a towel. I’m successful in my life, so I don’t think a small penis has held me back. I’m a business leader, I perform on stage. It is more of an inner wound, and has served me by giving me humility. 

Size has never been a factor with partners. In fact, it’s been the other way round. A couple of partners have said they like my size, because it doesn’t hurt. Close female friends have told me large penises have been intimidating or painful.

I was born in a female body, but never felt I was a girl, from at least the age of three. When I reached puberty, it started to dawn on me that I was different. I didn’t feel comfortable in this body.

Sexuality felt massive, loaded with shame, because at my all-girls school, if you were a lesbian, that’s it, you’d be bullied. The problem was, I didn’t think I was a lesbian, anyway. I was attracted to women, but I felt like a guy.

I changed my gender when I was 26. I was treated as male in public by the time I was 28. I noticed changes, certainly in the business world. When I was female and in the company of men, I was treated as “less than”, inferior, stereotyped. As soon as I was perceived as being male, men would assume that I was the one in charge. Always. I’m a small guy in height, so I was surprised to feel that power, and actually didn’t know what to do with it.

When I started taking hormones, I felt a complete mix of fear and excitement. Then I started getting facial hair, which was wonderful.

During the process, you focus on the new things, exciting changes. But then it’s not enough, and you want more. Getting rid of my breasts was fantastic. I spent nine years researching surgery to create a penis. I went all round Europe, because in the UK people were having real problems – the only stories I ever heard were bad. So I travelled around Europe and met other trans men. I finally settled on surgeons in Belgium.

“Why the hell am I going to go through nine hours of surgery, when that’s all I’m going to get?” I thought I might as well get something of a decent size. So I had a thigh phalloplasty. The surgeons take a couple of nerves from the arm and the inner thigh to hook up to the clitoral nerve to give you the erotic sensation. The nerves are still growing and changing. It won’t be the same as a penis, but it is amazing.

I can still orgasm, but it’s different, it takes a bit longer. I can have an erection for as long as I want, because it’s a mechanical pump. I still have a lot of issues around using the penis. I haven’t had a relationship that would allow me to build up the confidence, but I have been a little bit experimental. I climaxed with one woman.

I’ve also experienced lots of unhealthy rejections. I’ve just had enough. I hope for love. I want to be desired.

 

 

 

 

 

 

Snipp och snopp och kalaset som växte

Snipp och snopp är två sköna typer som nu återkommer i sin tredje bok. Deras förälder heter Tony Cronstam och han är nog mest känd för serien om Elvis.

Snipp fyller år och gör fina inbjudningskort och istället för att skicka dem så tar Snipp med sig Snopp och går ut för att dela ut dessa. De besöker en rad olika familjer som ser ut på många olika vis. Hos den första (heterosexuella) familjen är inget är märkligt men…

Hos alla de andra familjerna är något knasigt eller konstigt, på en vägg hänger en klocka upp och ner och hos en annan har hunden en tröja på sig. Det är troligtvis en pik till vuxna som kanske tycker att det är märkligt att en Snippima bor hos sina pappor där en har snippa och en har snopp eller att Snippott har två pappor, en mamma och sex syskon. Barn har sällan samma fördomar.

Bokens upplägg kan nog glädja många barn som efter några genomläsningar kan lära sig att känna igen vad som är fel hos de olika familjerna. Handlingen går ut på att förbereda till fest vilket är ett tacksamt tema.

En annan skön sak är att det inledningsvis nämns att det går att få bebis genom att sätta ihop en snippa och en snopp samt att det kan kännas skönt att ta på dem men sedan lämnar vi sexualiteter därhän och fokuserar på en underbar story med fantastiskt illustrerade figurer.

Denna bok är ännu en fantastisk bok i raden av normkritiska böcker för barn. Utgiven 2016 på Idus förlag. Jag kommer att köpa några ex och ge bort till barn i min närhet.

Snopparna och snipporna på alla bilder uppvisar en fantastisk mångfald inte bara gällande familjernas sammansättning utan också avseende könsidentitet, ålder, färg, form, utseende, funktionsförmåga och storlek.

Prostatacancer

I Almedalen och nu även senast på Seniormässan i Stockholm har jag stannat till vid Prostatacancerförbundets bord och pratat lite med några gubbar som alltid varit trevliga och velat informera om en av Sveriges vanligaste cancersjukdom som drabbar 10 000 män bara i Sverige varje år. Bakgrunden till mitt intresse är att jag haft släktingar som lidit av sjukdomen men kanske mest för att jag mött män med olika sexuella problem på grund av prostatacancer. Idag är det nära 100 000 som lever med diagnosen. På seniormässan tipsade de om Peter Örns bok, Prostatacancer – en bok om hopp. Den lånade jag på biblo och har nu läst.

Det börjar med problem att kissa och en svullen fot. Det är foten som för Peter Örn till akuten med en misstanke om blodpropp. Hans bror som är läkare tycker att han skall be om ett PSA-prov men sköterskan vill inte ta fler prov än vad läkaren ordinerat så det blir inget. Så småningom dyker fler lågmälda tecken upp på att något är fel och författaren beskriver upplevelsen som en förkylning i underlivet.

Det finns en fin sekvens där Peter Örn äter lunch med sin vän Göran Cars som är professor i samhällsplanering som även han haft prostatacancer. Göran berättar om när han och några fler gubbar träffade en urologsköterska som de kunde prata med och som gav goda råd gällande potens. Hon hade uppmuntrat dem att träna på potensen och sagt runka på som kaniner i ungdomen dagar pojkar

Som medlem i Företagarna har han haft en privat sjukförsäkring som även täcker canceroperationer. Försäkringsbolaget kan därför ordna med operationstid på Carlanderska sjukhuset i Göteborg och den läkare som Peter Örn fått rekommenderad som en av Sveriges främsta kirurger på området, Jonas Hugosson. Brodern är däremot uppbragt för att han har en privat försäkring som ger honom företräde till operation och säger; Du har tur, andra kan få stå i kö under flera månader. Bröderna är oense. Peter Örn menar att han som försäkringstagare och egenföretagare är med och betalar sin egen operation medan brodern Thomas har sett de långa köerna och menar att resurserna bör stanna inom den offentliga vården.

Boken skildrar väldigt tydligt och pedagogiskt problemet med behandling av prostatacancer. Inkontinens och impotens är två vanliga konsekvenser. Prostatan ligger inom ett mycket känsligt område, nära slutmuskeln i anus. Om cancern växt utanför prostatan måste man offra potensen då nerverna ligger klistrade på prostatan.

Hans vän Christian har också genomgått en prostataoperation och berättar om sina våndor inför beslut på vilket sätt sjukdomen skulle behandlas. Hans stora skräck var att bli en pissegubbe, någon som inte kan hålla tätt och som därmed luktar. Sedan kommer den stora och viktiga frågan om potens. Författaren berättar om sin vånda att skriva om potens och sexualitet och använder vännens ord. De konstaterar att kvinnan bär ägget, hon är den mottagande. Och mannen är den penetrerande. det präglar hela vår existens. Mannen upplever sig som den aktiva och drivande. /…/ Prostatacancer skakar oss i våra grundvalar. Jag hade aldrig förstått vikten av mitt underliv, och den där lilla körteln producerar själva beviset att jag som man verkligen presterar något under kärleksakten. Vi känner oss vilsna när den är borta och orgasmen mest är blå rök. Vi får vänja oss vid att det känns helt annorlunda. Detta är en personlig upplevelse och långt ifrån min syn på sexualitet men det säger något viktigt om människors upplevelse som vi alltid måste försöka förstå och respektera men också ge bra sexologisk rådgivning så personer kan få fler perspektiv.

Lars och Barbro har levt med prostatacancer sedan 1995. De intervjuas av Peter Örn och berättar om hur de ser makens sjukdom som gemensam, de har den tillsammans. Barbro sade upp sig från sitt jobb då Lars behövde hennes stöd. Jag ville inte att han skulle vara ensam hemma och grubbla över sjukdomen.  Hon är med i en anhöriggrupp som skapat andrum för henne. Lars berättar att hustrun var hans kurator i början. Hon är alltid med mig numera i alla sammanhang säger Lars. Viet är viktigt för oss. Det är inte endast en person som drabbas av sjukdomen utan ofta finns också en partner eller partners.

Att genomföra ett samlag kan bli svårt efter ett ingrepp trots att det idag finns både tekniska och medicinska hjälpmedel. Det insiktsfulla och viktiga budskapet finns dock med; Det är möjligt att upprätthålla ett aktivt kärleksliv även när potensen är förlorad, tillfälligt eller för alltid förlorat potensen. Det ställer krav på en enda sak – att man vill och vågar göra det. Att man vågar prata om potensen, att man inte vänder varandra ryggen därför att det är genant, att man inte låter relationen eroderas av stumhet och tystnad.

PSA räddar liv och minskar dödligheten med hälften då de män som regelbundet tar prov har väsentligt mycket mindre risk att dö i prostatacancer. Problemet med att införa en allmän screening är dock att testet inte är tillräckligt träffsäkert. Ett förhöjt värde kan indikera andra saker än cancer och att upptäckten av cancer som aldrig kommer att vara till besvär gör personer till patienter helt i onödan.

Det är tidvis en lite grabbig bok ofta utifrån en mycket priviligerad persons perspektiv. Peter Örn har kontakter och är vältalig. Han ser till att skaffa sig kunskap och har goda kontakter så jag undrar flera gånger hur en man från arbetarklassen uppfattar bokens innehåll.

Peter Örn arbetar som föreläsare, författare och styrelseproffs. Han har tidigare varit partisekreterare i Folkpartiet och chef för Svenska Röda Korset, Riksteatern och Sveriges Radio.

Genom en vän som är sjuksköterska, sexolog och forskare fick jag dessutom tips om att det finns information om prostatacancer specifikt riktat till MSM (män som har sex med män)

Var sjunde man i Sverige får prostatacancer för 75 år ålder vilket gör denna cancersjukdom till en av de allra vanligaste cancerformerna. De flesta får inga symptom i början utan får sin diagnos vid en hälsokontroll. Prostatacancer kan upptäckas genom ett vanligt PSA-prov vilket man kan ta vid ett besök på vårdcentralen. Det är ett vanligt blodprov. Vid förhöjda värden så skall dessa följas upp för de kan (men måste inte vara) ett tecken på Prostatacancer.

Mustaschkampen är prostatacancerförbundets kampanj som samlar in pengar till forskning och opinonsbildning. De vill även sprida kunskap om sjukdomen och öka mäns hälsa och livskvalitet.

 

Starstruck på Stockholm Pride

Jag har många idoler, eller kanske heter det förebilder när en är närmare 50 än 14 år. En av dessa idoler förebilder är forskaren och språkvetaren Karin Milles. Idag var jag med i ett samtal på Stockholm Pride med just Karin Milles.

Ett samtal som föredömligt modererades av Elin Bengtsson från RFSU Stockholm. Elin började med att konstatera att RFSU länge arbetat för specifika förändringar av ord relaterade till kropp, sex och relationer; RFSUhar lanserat begrepp som slidkrans istället för mödomshinna, pratar om sexdebut istället för ”förlora oskulden”,  lanserat ordet ”klittra” som ett nytt ord för onani för personer med fitta.

Har orden då någon betydelse? Där var jag och Karin Milles fullkomligt överens, språket sätter gränser för vad som är möjligt att tänka på samma sätt som det ökar möjligheterna för att förstå vår omvärld. Sexualpolitiska begrepp och ord kring kropp, kön och sexualitet kan bidra till förändring och motverka fördomar och myter (eller bekräfta dem). Det skapas hela tiden nya begrepp för att systematisera och förstå vår omvärld. Dessutom är det så att de ord man använder för att prata om kropp, kön och sex kan påverka både den egna upplevelsen av kroppen men också hur man känner sig med sexpartner(s). Att hitta sätt att ha sex som bekräftar ens könsidentitet kan handla både om kommunikation, ord och benämningar, och om hur man faktiskt har sex. Debatten kring ord och benämningar är en viktig del av den politiska diskussionen tyckte vi båda.

Under seminariet fick också RFSU en fantastisk eloge från Karin Milles i arbetet med att lansera begreppet slidkrans istället för mödomshinna. Slidkrans används numera av  nästan alla på ungdomsmottagningarna och dessutom vet många unga idag att hinnan är en myt och att slidkransen är elastisk visar ny forskning.

Elin frågade oss om vad som händer om vi tittar på framtiden, vilka ord inom köns- och sex- och samlevnadssfären är i behov av förändring? Utan att ha förankrat det på RFSU tänkte jag direkt på CUV-komplexet. Det som förr kallades G-punkten har visat sig vara en dynamisk interaktion mellan klitoris, urinröret och främre vaginalväggen vilket benämns med det inte så sexiga ordet clitourethrovaginala (CUV) komplexet. Jag menar vem vill viska i mörkret till sin sexpartner, åhh ta mig på CUV-komplexet?

Passade på att också prata mig varm om Karin Milles fantastiska bok; Kung Karl och kärleksgrottan Lek lust och ideologi i de svenska könsorden. Utgiven 2010 på Nordstedts förlag.

Förutom att den är en språkvetenskaplig guldgruva till ordens bakgrund så är det dessutom en suverän genuskritisk betraktelse av hur språket konstruerat den manliga respektive kvinnliga sexualiteten. Personer med kuk har en Kung Karl, ett spjut eller  falukorv medan personer med fitta gömmer sin lilla Doris, gullhöna eller kärleksgrotta. På en rad olika sätt återspeglar könsorden de mycket traditionella könsrollerna i sex där mannen är den aktiva som bär på vapenmetaforer, är aktiv och aggressiv medan kvinnan får stå för kärlek, gullighet och ett passivt mottagande. Ordet fitta används dessutom som skällsord i likhet med amerikanskans pussy (mes). Genom dessa negativa innebörder blir det också mer laddat. Detta blir också ett sätt att håna kvinnor som bejakar sin sexualitet enligt Milles.

Karin Milles har också skrivit en intressant artikel i det senaste numret av tidningen Ottar. LÄS!

Stärk ditt genitala självförtroende och få bättre sex

I RFUS:s rapport Kådiskollen visade det sig att…

… 38 procent inte var särskilt bekväma med utseendet på sitt könsorgan.

… I gruppen 21–35 år var andelen missnöjda högre än snittet, 44 procent.

… Singlar var mer missnöjda med utseendet på sitt könsorgan, där var 48 procent  missnöjda medan motsvarande siffra var 33 procent bland dem som var i ett fast förhållande.

Detta med genialt självförtroende tycker jag att är spänannde. Jag möter en del personer som skulle kunna må bättre och även få bättre sex om de fick lite bättre genialt självförtroende.

Alla kan hjälpa till med att motverka dåligt genialt självförtroende. Att ge komplimanger till sexpartners eller andra kan vara fantastiskt bra för att stärka någons självförtroende då många saknar bekräftelse för sitt kön. Säg exempelvis ”vilka vackra blygdläppar du har!”

Testet (FGSIS – Female Genital Self Image Scale )  mäter det geniala självförtroendet hos kvinnor och andra fittbärare. Forskning visar att metoden har bra tillförlitlighet. Det egna geniala självförtroendet visat sig dessutom vara signifikant korrelerad med sexuell funktion.

Jag har gjort en översättning från engelska på frågorna. På varje fråga har man möjlighet att svara om det stämmer helt, ganska bra, delvis eller inte alls.

1. Jag känner mig positivt inställd till mitt könsorgan.
2. Jag är nöjd med utseendet på mitt könsorgan.
3. Jag skulle känna mig bekväm med att låta en sexpartner titta på mitt kön.
4. Jag tror att min kön luktar gott.
5. Jag tror att mitt könsorgan fungerar som det ska.
6. Jag känner mig okey med att låta en vårdgivare undersöka mitt könsorgan .
7. Jag är inte generad över mitt könsorgan .
8. Jag gillar utseendet på mitt könsorgan.
9. Jag kan se hur en sexpartner skulle blir upphetsad av mitt kön.
10. Jag kan se hur en sexpartner skulle njuta av smaken av mitt kön.
11.  Jag är bekväm med lukten från mitt könsorgan.Så här ser originalet ut:

Detta är naturligtvis till nytta både för professionella kliniker och även forskare när de vill lära sig mer om hur det genitala självförtroendet påverkar den sexuella funktionen.

Testet kan också uppmuntra till samtal mellan vårdpersonal och patienter. Här finns det stora möjligheter för sexologer och annan vårdpersonal att prata om någon känner sig negativ till vissa aspekter av könet såsom utseende, funktion, lukt, förmåga att känna sig bekväm med könet i en sexuell interaktion eller hos en vårdgivare.

Genom att använda testet före och efter olika behandlingar och kirurgiska ingrepp kan det också ge användbar kunskap om genialt självförtroende före och efter. Det är också användbart i förståelsen av personer som söker plastikkirurgi för att minska sina blygdläppar eller försnäva slidan. Även i olika terapeutiska situationer kan det vara användbart.

Det finns också en skala för genialt självförtroende för män och kukbärare. Den har något färre frågor

1. I feel positively about my genitals.

2. I am satisfied with the appearance of my genitals.

3. I would feel comfortable letting a sexual partner look at my genitals.

4. I am satisfied with the size of my genitals.

5. I think my genitals work the way they are supposed to work.

6. I feel comfortable letting a healthcare provider examine my genitals.

7. I am not embarrassed about my genitals.

Nyfiken på att få veta mer?

Kom till Pride House, Fredag 29 juli kl 13-14.45 och lyssna på undertecknad, Pelle Ullholm och Walentin Öckinger i föreläsningen; Har du ett bra genitalt självförtroende?

Källor: 

Development and Validation of the Female Genital Self-Image Scale. Debra Herbenick PhD, MPH and Michael Reece PhD, MPH. The Journal of Sexual Medicine, 2010:1822–1830.

The Development and Validation of the Male Genital Self-Image Scale: Results from a Nationally Representative Probability Sample of Men in the United States

Debby Herbenick, PhD, MPH, Vanessa Schick, PhD, Michael Reece, PhD, MPH,

Stephanie A. Sanders, PhD, and J. Dennis Fortenberry, MD, MS. The Journal of Sexual Medicine 2013;10:1516–1525

Snipp och snopp. Lika eller olika?

Självklart måste barn få kunskap om hela sin kropp. För dem är snoppen eller snippan inte mer märkvärdigt än ett knä eller ett öra. Det är vuxna som sexualiserar barns könsorgan, inte de själva.

Tony Cronstam, ni vet tecknaren bakom serien om sköldpaddan Elvis har gjort en charmig och fin barnbok om snoppar och snippor. Här visas mångfald och det råder ingen tvekan om att båda är lika bäst.

Boken handlar om Snipp och Snopp, de har visserligen några saker som skiljer dem åt, men de är precis lika bra. Till skillnad från Barnkanalens snippa och snopp har dessa karaktärer fått varken fått långa ögonfransar eller rosetter vilket är otroligt skönt. Dessutom hänger äntligen snoppen ner och vi får äntligen en charmig snopp som är i sitt mest vanliga läge

I sin ambition att  avdramatisera snippor och snoppar går Cronstam ändå lite vilse när han säger att skriver:

Sätter man ihop en vuxen snippa och snopp, så kan det bli en bebis. Det är därför vi föds med snippor och snoppar.

Någon rad om att det kan vara skönt att ta på sin snopp eller snippa hade inte skadat för det är erfarenheter som barn gör tidigt. Det hade också varit skönt att slippa reproduktionsfokus då allt annat i boken är så skönt normbrytande.

Sista sidorna berättar om att flickor faktiskt kan ha snopp och pojkar kan ha en snippa. Dessutom att man kan känna att man inte är varken pojke eller flicka och att det också självklart är okey. Mycket fin barnbok som varmt rekommenderas!

Boken är skriven av Tony Cronstam, utgiven 2015 på Idus förlag.

Sugen på att måla erotik eller en färgglad fitta?

Eller känner du en obegripligt stark lust att färglägga lite tentakelerotik? Då kommer jag att presentera lösningen för ditt begär.

Idag finns tusentals målarböcker för vuxna. De har förvisso funnits under lång tid men marknaden har fullkomligt exploderat de senaste åren. Psykologer hävdar att fenomenet att rita i målarböcker är en form av mindfullness. Genom att fylla i olika mönster med färg aktiveras olika delar av hjärnan på ett sätt som leder till att logik och kreativitet förenas. Det fokus som krävs gör att en stressar ner, oro och ångest dämpas. Det är inte för intet som de kallas för mindfulness då en blir mycket mer närvarande i ögonblicket och i själva handlingen att måla. C. G. Jung påstod redan på sin tid att färgläggande av mönster, närmare bestämt mandalas gör att människor slappnar av.

I den strida ström av böcker som når marknaden kommer naturligtvis även böcker med erotiska och pornografiska motiv eller bilder på könsorganen.

Jag har två favoriter. Den första är en gammal klassiker, Cunt Coloring Book, som gavs ut första gången 1973 då som ett sätt att nå ut med sexualupplysning om hur fittan ser ut. Jag vet inte hur många ex som jag har nött ut men de är flitigt använda i olika kurser och utbildningar samt för mitt eget höga nöjes skull. Illustratören Tee Corinne dog 2006 men hennes livsverk levat kvar och finns att köpa på närmaste internetbokhandel.

Den andra av mina absoluta favoriter är Erotisk ritbok av Magnus Frederiksen utgiven på Vertigo förlag. Upphovspersonen är illustratör och grafisk designer och driver företaget Glafisk. Egentligen tycker jag att det danska namnet kinky malebog är bättre än erotisk ritbok. Den är nämligen skönt kinky.

Denna finns också i en amerikansk utgåva med namnet Fetish coloring book. De olika utgåvorna skiljer sig lite åt då det finns några nya bilder och andra är borttagna, allt för att passa den specifika marknaden i det landet.  I dessa finner vi fantastiska bilder på fetischer, kvinnor, män och transpersoner i olika åldrar och storlek. Som en bonus finns den sexiga Carl-Michael Edenborg med en motorsåg i handen.

Denna finns att köpa på Vertigo bokförlag eller på närmaste internetbokhandel.

En annan fittmålarbok som jag också uppskattar är The Big Coloring Book of Vaginas.

 

Den har förutom bilder att färglägga även lite roliga övningar som jag använt på lite olika kurser och träffar.

Det finns också en motsvarande bok för kukar, The Big Coloring Book of Cocks.

Båda går att köpa hos internetbokhandlare.

Två spännande projekt utanför den mer kommersialiserade världen är Queer Adult Coloring Book som finns att köpa på Etsy. Bilderna är ritade av Nathan Rapport. Det är ett 13 sidor häfte som är tryckt på fint konstpapper. Perfect for your own art therapy or makes a great gift for that heartbroken queen in your life.

 

Via Erika Lust hittar jag Yssa som i projektet Between the Lines målat vackra erotiska bilder inspirerade av Erika Lusts fantastiska kortfilmer Xconfessions. Hon har känslan för att teckna bilder som måste vara underbara att färglägga. Nu får vi hoppas att hon får ett förlag som ger ut hennes bilder.

Drawing Inspired by “I Fucking Love IKEA“

 Yssa was standing in a bookshop at an airport recently and  was puzzled to feel that as a veteran colouring book fan, none of the books actually appealed to her. “So I started a series of drawings that I—and my friends—would have fun with drawing on, around, upon. That’s how the Between the Lines project kicked off. And if the publishing houses can call colouring books  “art therapy”, I’ll go so far and describe this project as “sex therapy”. 

Däremot vill jag varna för många dåliga och fantasilösa målarböcker med erotiska motiv. Nedanstående målarböcker är några exempel. Bilderna i dessa är utformade utifrån stereotypa trista mainstream porrbilder eller mycket enkla bilder som är tråkiga att måla. Det är lätt att konstatera att många försöker tjäna pengar på intresset utan att ha någon som helst finess eller konstnärliga ambitioner med sina bilder.  Lägg speciellt märke till att den högra boken med två kvinnor är avsedd för män.

 

MoSex om Linda Lovelace

Idag besökte jag Museum of Sex (MoSex) i New York. Jag har varit här en gång tidigare men nu fanns här helt nya utställningar så kommer jag till N.Y igen så kommer jag definitivt att återvända hit.

The Mission of the Museum of Sex is to preserve and present the history, evolution and cultural significance of human sexuality. The Museum produces exhibitions, publications and programs that bring the best of current scholarship on sex and sexuality to the widest possible audiences and is committed to encouraging public enlightenment, discourse and engagement.

De har nu en utställning om Linda Lovelace, (Linda Boreman).

Hon är en av världens mest kända porrskådespelare och kanske mest känd för filmen Långt ner i halsen från 1972.

1980 gav hon ut självbiografin Skärseld och berättade där om sin   självdestruktiva karriär och om hur hon under flera års tid blev misshandlad, våldtagen, torterad, tvingad till prostitution och att spela in pornografiska filmer.

Det är få kurser som har inspirerat mig så mycket som Sexualitet i ord och bild på Malmö Högskola. Vår lärare, filmvetaren Mariah Larsson föreläste bland annat om Linda Lovelace och har även skrivit om henne på sin blogg.

Mariah Larsson har också skrivit en artikel i Sydsvenskan där hon förmedlar ännu mer kunskap runt filmen.

Filmens gimmick – att den kvinnliga huvudpersonen Linda Lovelace har sin klitoris i strupen och därför bara kan få orgasm genom att ge oralsex ”långt ner i halsen” – kan utan tvekan tolkas som en sexistisk maskulin våt dröm. Den kvinnliga njutningen filtreras, så att säga, genom ett manligt temperament.

Samtidigt innebär filmens gimmick att fokus sätts på klitoris. Den kvinnliga orgasmen kommer i centrum på ett sätt som är ovanligt i porrfilmer och den visualiseras metaforiskt med hjälp av bilder på raketer som avfyras, dammar som brister och klockor som slår. Under ett av de åtal filmen drabbades av argumenterade åklagaren bland annat för att filmen felaktigt propagerade för den (enligt freudiansk mytbildning) sämre och mer okvinnliga klitorisorgasmen framför vaginalorgasmen. I dokumentären ”Inside Deep Throat” antyds att domaren var så okunnig om den kvinnliga anatomin att han inte ens förstod vad åklagaren syftade på.

En originalupplaga av filmen finns på MoSex

Genomslaget för ”Deep Throat” var enormt. Det var långa köer runt kvarteren utanför biograferna. Den utropades till ”porn chic” och det är ingen slump att den anonyma källa som avslöjade Watergateskandalen kallades ”deep throat”.

Linda Lovelace dog 2002 i en bilkrasch 53 år gammal.

Japansk penisfestival och åtalad japansk fittaktivist

En av mina söner har nyligen kommit hem från Tokyo där han varit tillsammans med sin kusin.

Han bevistade bland annat Penisfestivalen, Kanamara Matsuri, vid Kanayama Shrine i Kawasaki, strax söder om Tokyo. Den äger rum första söndagen i april varje år. Kanamara betyder ”järnkuk”, och i det lokala templet finns en gigantisk  erigerad svartmålad penis i järn. Jag har fått låna några bilder från honom för att kunna beskriva denna fascinerande högtid.

En av aktiviteterna är att rida på stora träfallos.

Lägg märke till den penisdekorerade sjalen.

Penisen är det centrala temat för detta evenemang vilket återspeglas i illustrationer, godis, snidade grönsaker, dekorationer, och en parad.

Lägg märke till penisglassen som en av personerna håller i handen.

Festivalen bygger på en legenden om en skarptandad demon ( vagina dentata ) som gömde sig inne i slidan på en ung kvinna och av svartsjuka bet av penisen hennes make på deras bröllopsnatt. Kvinnan försökte senare gifta om sig med en ny man och historien upprepade sig och ytterligare en man blev kastrerad. Kvinnan sökte därefter hjälp hos en smed, som skapade en järnkuk. När kvinnan förde in denna i slidan gick demonens tänder sönder. Efter denna sägen heter festivalen således järnkuksfestivalen och  (か な ま ら 祭 り) hålls varje vår. En del menar att demonen i själva verket är en symbol för syfilis.

Under festivaldagen bärs ett litet minitempel, ett sk o-mikoshi, med en kraftigt erigerad och knallrosa penis på gatorna kring templet. Evenemanget har på senare år dragit till sig stora mängder utländska besökare och min son uppskattade att de utländska besökarna var fler än de som lokalt firade seden.

Jag fick en liten fin souvenir av honom, en liten bambuträpenis med en liten pingla på. Det fascinerande var innanmätet som precis ser ut som svällkroppsvävnad…

Det manliga könsorganet hyllas och det finns penisdräkter, penisstatyer, penisglass och penisgodis men någon vecka senare (i onsdags) åtalades den japanska konstnären Megumi Igarashi i Tokyo för att ha avbildat sitt eget könsorgan i form av en kajak. Här kan du läsa om processen om du kan bortse från en del nedvärderande ord.

Hon är en japansk skulptör och mangakonstnär som har fått internationell uppmärksamhet för sitt arbete med kvinnliga könsorgan. Hon ser sitt uppdrag att avmystifiera kvinnliga genitalier i Japan, där det enligt henne , är alltför dolda.  Svenska Dagbladet beskriver att rättegången mot Igarashi inleddes i onsdags. Hon kallar sig Rokudenashiko (ungefär: ”Den värdelösa flickan”). Igarashi greps i juli i fjol efter att ha delat ut underlag för 3D-modeller av sin vagina i utbyte mot finansiering av kajak-projektet. Hon släpptes senare efter en massiv kampanj för hennes rätt att uttrycka sig fritt, men greps igen i december och åtalades för obscenitet. Hon riskerar nu som mest två års fängelse och 180 000 kronor i böter för att ha ”distribuerat obscena objekt”.

Min underbara son hade även med sig en ljuvlig nyckelring med en järnfitta samt

en japansk bestseller, boken A Female Doctor´s Prescription Really Satisfying Sex.

TACK älskade Robin!

Penis i film

Det är en fredag kväll och jag ville koppla av med att läsa något spännande och intressant. Hittade en liten guldgruva i en sparad artikel som jag lagt på datorns skrivbord.

Filmvetaren dr Mariah Larsson har skrivit en mycket intressant artikel Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis. Kosmorama #258 om hur filmen förhåller sig till penisen.

Jag kommer här att återge och delvis tolka Mariah Larssons fantastiska text genom mina ögon. Jag rekommenderar dig å det bestämdaste att gå in och läsa orginaltexten som är betydligt mer fyllig och intressant än min korta sammanfattning, men se min text som en liten förrätt.

Genom att ta exempel från både icke-pornografiska filmer och pornografiska filmer konstaterar hon att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation.

Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.

Att utesluta penis, särskilt då den erigerade, från film har uppfattas på olika sätt. Mariah Larsson hänvisar till Peter Lehman’s numera klassiska verk Running Scared: Masculinity and the Representation of the Male Body.

Lehman menar att det finns ett gap mellan den mytologiska fallosen och den faktiska penisen. Följaktligen så måste penis förbli dolt, i syfte att behålla den ”fruktan och mystik” som finns runt fallos. Representationen av penis hotas från två håll, dels handlar det om den allmänna identitetskonstruktionen av maskulinitet och homofobi dels om kvinnors möjlighet att jämföra och döma.

Det är otroligt spännande med detta särskiljande av fallos och penis. Etikern James Nelson som jag tidigare skrivit om gör ett liknande resonemang.

Problemet med representationen av den erigerade penisen i jämförelse med att en kvinna visar sin vulva är det faktum att penisen alltid sätts i samband med sexuell aktivitet. Den erigerade penisen uppfattas entydigt som obscen. Som så många andra tidigare diskuterat så är de synliga tecknen på upphetsning hos en penis i jämförelse med en vulva ett representationsproblem.

En erigerad penis tolkas ofta i en dikotomi, antingen är den ett tecken på en vilja att ha sex eller en ovilja till detsamma, upphetsning eller icke-upphetsning, och till och med motsatta känslor som avsky eller likgiltighet kontra behov, till lust eller attraktion. Penis kan förminskas till att  betraktas som antingen ”on” eller ”off”. Detta är emellertid ett mycket förenklat sätt att se på penisens kroppsspråk. Fysiologiskt behöver erektioner inte nödvändigtvis ha med viljan att delta i sexuella aktiviteter att göra. Eftersom erektionen initieras av det parasympatiska autonoma nervsystemet. Denna brist på faktisk kontroll gör erektionen till en ganska bräcklig komponent i den sociala konstruktionen av manlighet. Denna bräcklighet förstärks fysiologiskt genom en det hämmande system som aktiveras exempelvis genom stress.

Radikalfeminister har dessutom framställt den erigerade penis som ett potentiellt vapen, vilket bidrar till att förtrycka kvinnor genom hot om våldtäkt.

Inte bara radikalfeminister har uttryckt denna tanke. Den återfinns i en rad sammanhang och jag har skrivit om kuken som vapenhot tidigare.

Erektil dysfunktion definieras i en medicinsk diskurs av både psykologiska eller fysiologiska orsaker. En frånvaro av erektion framhålls ofta även som en förlust av manlighet. Detta har att göra med att penis i slida betraktas som riktigt sex. Ordet impotens fungerar också som metafor för att understryka maktlöshet, värdelöshet, svaghet och oförmåga. Följaktligen blir en människas förmåga att få erektion, inte bara en del av hans sexualitet utan speglar även hans personlighet.

Många har kritiserat denna diskursiva fixering vid erektion och penetration, och menar att den reducerar och förminskar bilden av sexualiteten. Den konstruerar en bild av manlighet som en maskin som  med korrekt medicinering,  förstärker och medikaliserar synen på  sexualitet (Tiefer 2004). Den upprätthåller dessutom den fallocentriska världsbilden.

Penisen är beroende av dess fysiologiska funktioner, kulturella och sociala förståelser och kan även förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv.

Distinktionen mellan mjukporr och hårdporr dras vid linjen av erektioner och närbilder av genitalier under samlag. Om än inte lika ofta som kvinnliga nakenhet. Inga män, även om det i en sexuell situation, visar några tecken på fysiskt upphetsning, särskilt inte i USA. 

I pornografisk film har utlösningen en viktig funktion för att gestalta att njutning ägt rum.

I pornografi är erektion central till den grad att kameranivå och kameravinklar ibland offras på bekostnad av den manliga utövarens huvud och ansikte. Även i tjej-på-tjej scener, kräver frånvaron av penis ett substitut eller en stand-in i form av en dildo eller vibrator. Du kan se en slapp penis i början av en scen – i synnerhet i porr från 1970- och 1980-talen – men i så fall, är poängen med att visa den för att illustrera en successiv utveckling av fysisk upphetsning.

En av anledningarna till att erektion och närbilder av kvinnliga könsorgan är centralt i porr är just pornografins specifika avsikt att framkalla sexuell upphetsning hos betraktaren. Betraktarens kropp reagerar på bilder av sexuell aktivitet och genitalier. 

Innan lanseringen av Viagra 1998, var de manlig porrstjärnorna helt beroende av i vilken utsträckning de kunde förvärva och bibehålla en erektion framför kameran.