Feministisk erotik flopp

Leopard förlag släppte för någon månad sedan en ny ljudboksserie med feministisk erotik som finns hos alla de större ljudboksdistributörer. Den första novellen som jag lyssnade på heter Amelie och beskrivs som en vacker men likaså snuskig sexscen mellan två kvinnor.

Jag skulle säga att det varken är snuskigt eller vackert. Snarare lite småtrist och dåligt skrivet. Kanske kan detta väcka någon form av upphetsning hos en fjortonåring med begränsade eller inga erfarenheter av sexuella möten.

Tanken på att producera något bortom heteronormen och med annat än normkroppar lät onekligen lockande men om kvalitén skall hålla den här nivån så föredrar jag många gånger hellre något från mainstreamkulturen.

Novellen består av ett sexuellt möte mellan två kvinnor som beskrivs detaljerat med alla kroppsdelar som möts men det är helt utan känsla i läsandet och där finns inget som skaver eller heller intresserar. Det är som att köra autobahn från en plats till en annan utan någon form av upplevelse. Vi vet vart vi är på väg och vägen dit är tämligen förutsägbar och ointressant.

Amelie är en erotisk kortnovell skriven och inläst av bloggaren Alejandra Cerda, även känd som JandiheartEco.

 

 

Kärlekens tunga är vass…

I mitt kök ligger en hög med böcker som skall tillbaka till bibblan. Det är sällan tomt där, många böcker går och fram och tillbaka till Stockholms Stadsbibliotek. Överst i högen låg en guldskimrande bok som jag läste ut redan innan påsk men som jag verkligen ville blogga om innan den skulle tillbaka.

En dag när jag var hemma och sjuk kom ett eget ex i lådan signerad av författaren själv. Det gjorde mig genuint lycklig.

I det allra första kapitlet Jag älskar lesbianer så radar Anna Åhlund upp de ständigt återkommande klichéerna, fördomarna och de alltid så jävla välvilliga idiotfrågorna som  de flesta lesbiska någon gång fått i ett socialt sammanhang. Det är alltid från

”Åh vad kul att du är lesbisk! Lesbianer är ju jättetrevliga! Min syrras kompis är det. Hon är så himla rolig. Hon heter Linda, känner du henne?”

eller

”Jaha så du är lesbisk? Men hur kan du veta det om du inte ens varit med en kille? Vaddå du har varit med en kille också? Men då är du inte lesbisk. Då är du bi!”

Detta mästerverk kan ses som vår gemensamma hämnd på alla som fällt dessa oerhört tröttsamma kommentarer. Här blir det till och med roligt när de illustreras av Åhlunds fulcharmiga figurer och de får framstå i all sin djävla enfald och idioti. I kapitlet efter låter hon dessutom Rövhatt (en random manschauvinistisk heterosnubbe) bli nedpissad efter diverse vanliga kvinnoförnedrande kommentarer.

Ett av de längsta kapitlen heter precis om boken, Kärlekens tunga och fokuserar på en tvåsam destruktiv relation mellan två kvinnor. Kapitlet är en tragikomisk historia om ett uppbrott. En av kvinnorna agerar med överlägsen egoism och är totalt självcentrerad i relation till den ångestladdade andra. Det otäcka är hon inte äger någon form av självinsikt utan säkerligen känner sig förfördelad.

Det är ett fysiskt smärtsamt kapitel att läsa. Jag mår illa när jag ser på bilderna och läser texterna. Tyvärr är det inslag som går att känna igen både från mitt eget liv och vänners men också från många års arbete med våld i nära relationer. Sättet som den ena hela tiden lägger ansvaret på den andre som blir förvirrad är så otroligt nedbrytande.

 Och sedan att ändå, trots allt, längta tillbaka till en relation som inte var bra. Så otroligt mänskligt och så otroligt tragiskt.

Det mesta i boken är så bra och kaxiga gubbar får svar på tal. Åhlund driver med de där tröttsamma typerna som förnekar personer som använder hen sitt eget pronomen och de egentligen så jämställda fina snubbarna.

Anna Åhlund är konstnär och illustratör. Hon har tidigare gett ut ”Fortfarande konstig stämning men ingen verkar bry sig” och ”En snippa om dagen”.

Dödfödd

På Stockholms Stadsbibliotek intervjuade Patrik Schylström fantasy, socialrealism och skräckförfattaren Pål Eggert i mitten av augusti.

Rysningarna for längs ryggraden när jag hörde författaren stå på den lilla upphöjda scenen i rotundan i Stockholms stadsbibliotek. Han valde att läsa en av de mest otäcka scenerna i boken. Det handlade om en grov våldtäkt mot en ung kille i skolan. Hans röst hördes i hela det stora rummet som är mycket högt i tak. Runt om oss fanns tre våningsplan fyllda med böcker. Scenen som beskrevs handlar om det fenomen som jag ofta stött på hos våldtagna män. Känslan av det yttersta sveket när till och med kroppen vägrar lyda och ger en ejakulation trots övergrepp och ångest.

Boken utspelar sig i Göteborg på Hisinge vid ett kommunalt boende, Lundbygården. Sebastian jobbar där som behandlingsassistent. Likheterna mellan Sebastian och författaren Pål Eggert är slående. Inte minst när det gäller yrkesval. När Patrik Schylström frågar om Pål liksom Sebastian är eller varit huligan svarar han undvikande på frågan och odlar därmed myten om sig själv.

Bokens Sebastian är engagerad i att försöka hjälpa gravrået Isa med hjälp av sin roll som socialarbetare och magi.  Till boendet flyttar även Viktor efter att ha muckat från ett fängelsestraff. Han är aspirant till ett mc-gäng. Historien utspelar sig i Göteborgs undre värld, bland missbrukare, gängkrig, kriminella och socialt utsatta. Flera bär på övernaturliga förmågor och använder magi.

Ett tema genom boken är huvudpersonernas föräldrar som inte fungerat som de borde göra. Pål konstaterar torrt att de flesta har något svårt med sig från uppväxten men skillnaden är stor om man haft ett starkt stöd hemifrån eller svåra uppväxtförhållanden.
Han var inte bara tvungen att släpa på sin sociala historia utan var för alltid bunden till sitt ursprung via genetiska bojor. Fjättrar som gick ända tillbaka till livmodern, bakåt i tiden till samlaget som alstrade honom. Den helt tanklösa spermieflocken som studsat mellan väggarna i livmodern tills en enda till slut låtit sig slukas av det uppsvällda ägget. Han var kött av deras kött, blod av deras blod. Han ville slå det köttet.

I historien finns mylingar, försummade barn, ända in i döden. En av huvudpersonerna blir gravid – en nekrofil surrogatmoder som får fungera som en monsterkuvös.

Boken kan därför med fördel läsas av alla socialarbetare då referenserna till yrket och kunskapen om människors utsatthet är stor. Pål Eggert berättar också att delar av historien är hämtad från klienter han mött inom yrket och från Vanvårdsutredningen (Vanvård i social barnavård – SOU 2011:61).

Förutom socialrealismen finns det ett annat tema som intresserar mig mycket och det är sex med övernaturliga varelser. I Dödfödd får vi träffa ett flertal väsen från den nordiska folktron. Ett skogsrå som har sex med ett gravrå. Skogsrået är precis så förförisk och sensuell som en kan läsa om i gamla berättelser. Hon har också den traditionellt ihåliga rygg som ett gammalt träd. Gravrået är också en förförisk gestalt men med en mer gotisk gestaltning och hon lockar sina offer till depression, självanklagelser och självmord.

Dödfödd är en uppföljare av boken Borde vara död, som jag skrivit om tidigare. Sedan dess har jag dessutom haft förmånen att träffa författaren vid några olika tillfällen. Vid ett av dessa tillfällen drack vi öl på några pubar på Andra Lång i Göteborg och pratade om lesbiskt sex. För det fick jag ett officiellt TACK i boken vilket jag är stolt över.

Hur lyckades Pål Eggert med sexscenerna? Mycket bra, skulle jag säga. Han kan hantverket och vågar skriva detaljerat. Det blir riktigt hett när det kommer en ny kvinnogestalt i form av ett skogsrå och väcker Isas fitta ur dess Törnrosasömn med djupa tungkyssar. Hon öppnar de förtorkade källorna av könssekret. För Isa hade sex tidigare bara varit någon som dunkade sin svettiga kropp mot hennes. En erigerad kuk något som skavde i fittan som vägrade bli blöt. Lika väl som det blir sexigt och upphetsande beskriver Eggert också de sexuella akterna som inte drivs av kåthet och ömsesidighet. En traffickerad  kvinna som tvingas sälja sexuella tjänster har en stum klitoris. Blygdläpparna var som tilltäppta av silvertejp för att de inte skulle försäga sig. Att höra kvinnan stöna och låta och samtidigt känna hennes tillkämpade likgiltighet var som att se en dåligt dubbad film där skådespelarnas läpprörelser inte var synkroniserades med rösterna.

Det är många sinnen som aktiveras i boken, jag blir rörd, berörd, kåt, ledsen, arg och fnissar faktiskt till vid något tillfälle. Det ska kännas menar författaren och många är de sinnliga bilder som tränger sig på.

Vissa partier av boken läste jag med finaste sällskapet.

Pål Eggerts bok Dödfödd är utgiven på förlag Swedish Zombie. Jag rekommenderar den varmt.

 

En (stolt) Pride Dildo

Under Stockholm Pride höll jag och Malinda Flodman en strap-on workshop arrangerad av Wish i samarbete med RFSU och RFSL i Prideparkens Kinkykvarter. Detta var inte direkt första gången vi gjorde det utan vi har gjort det förr och jag har även bloggat om det tidigare.

RFSLs fantastiska kommunikationschef Mathilda Piehl gjorde sedan en kort film om att använda strap on under Stockholm Pride.  En viktig del var att gestalta den fantastiska känslan av att suga av din sexpartners dildo när hen bär sin strap-on. Detta kan var otroligt upphetsande. Ett hett tips är att tänka på att din partner tittar på dig när du suger. Använd händer, mun och låt tungan cirkla över hela dildon. Gör det hela till en skön show. Använd med fördel andra handen till att med trycka basen mot könet eller varför inte låta några fingrar glida in och ge lite direkt stimulans.  Detta kan bli en riktig fysisk och psykisk toppenupplevelse.

De senaste tillfällena som jag hållit denna workshop har en ny dildo väckt mycket uppmärksamhet och förtjusning. Det är en Pride Dildo i regnbågsfärgerna. En av anledningarna till att denna  blivit så omtyckt är att den signalerar PRIDE och är varken djur, grönsak eller eller en ådrig kuk i naturlig färg.

Efter att ha googlat prisjämförelser kom jag fram till att den fanns billigast på

som dessutom bjuder på frakten och har snabba leveranser. De säljer också många andra spännande sexleksaker.

Dildon är handgjord, 20 cm lång och med en omkrets på 14 cm. Den är tillverkad av kroppsäker silikon och det finns med andra ord inga giftiga ftalater som tyvärr inte är helt ovanliga i sexleksaker. Den har en sugkopp som fastnar på alla icke-porösa ytor. Ett tips är att sätta den på en centrifugerande tvättmaskin…;-)

Vill du läsa mer om hur en kan använda olika sexleksaker, olika tekniker, intervjuer och sexleksrecensioner? Då kan jag varmt rekommendera både hemsidan Oh Joy SexToy och böckerna. Hitintill har tre kommit ut men en fjärde är på G

 

Ingen normal står i regnet och sjunger

Ella och Charlie är bästa vänner, det skulle alltid vara de två. Charlie är Ellas ett år äldre nästanbrorsa och boken börjar med deras roadtrip till Köpenhamn.
De pratar om allt och hänger ofta. Sedan träffar Charlie en tjej och blir uppöver öronen kär  och det blir först lite jobbigt för Ella men hon blir sedan ihop med en annan kille vilket aldrig blir speciellt bra. Efter detta blir hon kär i någon annan som verkligen hotar henne och Charlies långa nära relation…

Ingen normal står i regnet och sjunger är en feel-good bok för unga, skriven av författaren Sara Ohlsson och utgiven på gilla böcker (en del av barn- och ungdomsboksförlaget Lilla Piratförlaget).

Ella har en skön feministisk medvetenhet, bor med sin pappa och blir ofta förbannad på sina jämnåriga klasskamrater som omedvetet häver ur sig misogyna uttalanden och är allmänt nedvärderande mot tjejer nu och då. Ella och Niki samt några till är inspirerande tjejer som i sin vardag visar på motstånd och utmanar strukturella problem.

Ella tar ofta till sprit och supande som ett botemedel för de flesta känslor som gör ont. Här saknar jag den djupare analysen och samhällsmedvetenheten som finns i resten av boken. Det är ofta Ella blir redlöst berusad och somnar på olika ställen eller måste bäras hem. Detta framställs som helt naturligt och blir aldrig något problem och inte ens hennes pappa verkar bekymra sig speciellt mycket. Lite trist att alkoholnormen får passera helt oproblematiserat när boken annars är så befriande normkritisk.

En av de saker som jag uppskattar allra mest med boken är att den är så befriande ohämmad vad gäller tjejer som har sex. Ella hånglar och ligger med flera utan att det blir ett problem. Hon kan nojja över att det var fel kille, fel situation eller att hon kanske inte ens ville ligga men borta är detta ständiga problematiserande över kvinnors (tjejers) sexuella uttryck. Sara Ohlsson beskriver också ett sextillfälle på ett fantastiskt sätt;

Han trär på kondomen och trycker ut glidmedel i handen, han känner inte ens efter om jag är våt först utan tar bara sin kletiga hand och pressar mot mig, han trycker in sin kuk och ligger ovanpå mig, stöter mekaniskt fram och tillbaka, han mm:ar konstant som om det vore en jäkla chokladreklam men jag känner absolut ingenting. så jag vänder honom på rygg, jag rider honom och trycker mig nedåt, gnider mig mot honom. Kommer på någon minut. Efteråt lägger jag mig på sidan och låtsas somna. Orkar inte bry mig om han inte kom.

Först det knapplösa knullet som det flesta som legat med män kan känna igen sig i och sedan tar hon över kommandot på ett fantastiskt sätt och ser till at hon får den njutning hon behöver. Eftersom han inte tar några hänsyn till henne, varför skulle hon tänka på honom?

Ella ligger också utan skydd och måste gå och lägga hundrafemtio spänna på en läskig hormonboost i form av dagen efter-piller. Hon önskade att apotekstanten skulle vara barsk och läxa upp henne men det händer inte. Hon känner skam för att ha gjort någonting bara för att hon var kåt. Samma skam återkommer när hon tänker på nallen från barndomen som hette Majken. Nallen Majken hade två egenskaper, dels var den mjuk och skön att krama och dels var plastnosen magiskt skön att gnugga mot snippan. Detta gjorde att Majken fick en liten uppnäsa. Ella skrev till kropp och knopp i KP och frågade runt detta men fick aldrig något svar vilket hon tolkade som att hon var för äcklig för att kunna ha i tidningen. Så otroligt mänskligt och fint skildrat.

När tjejer som har sex med tjejer beskrivs är det både långt ifrån de tragiska skildringarna från Ensamhetens Brunn men inte heller romantiska omskrivningar utan här blir Ella kåt, längtar att klä av, kyssa, smeka och knulla en annan tjej. När hennes dröm går i uppfyllelse händer detta;

Jag hittar henne i vardagsrummet, hon står ensam med en öl. Jag tar den ur hennes hand och leder henne tillbaka till våningssängen. Viskar att hon är sexig och pressar mitt lår mot hennes skrev. Hon stönar och fingrar med handen under min kjol, drar ner strumpbyxorna och trosorna i ett tag. Smeker mig med ena handen till jag kommer.

En fantastiskt fin ungdomsbok som jag vill ge till alla tonåringar jag känner!

Kysstäckt

Nu har jag läst den sista delen i Katerina Janouch erotiska trilogi. De tidigare böckerna Hudhunger och Nakenlek har fått halvljumma omdömen av mig men den sista kysstäckt är faktiskt den bästa.

Det handlar fortfarande om Rosanna Wildes erotiska äventyr. Denna gång kommer oväntat nog ett erbjudande från exmaken Nathan. Han som nu bor med sin älskarinna, den unga Solange föreslår att Rosanna ska flytta in till dem. De har i en tidigare bok sex under en swingersfest och han vill nu prova en alternativ livsstil. Rosanna grunnande över erbjudandet går som en röd tråd genom stora delar av boken, medan hon ligger med lite olika personer och fortsatt bor hos Gilda.

Kanske har jag någon slags socialrealistisk skada eftersom jag arbetar mycket med människors sexuella problem och retar mig på när Rosanna träffar en man från en dejtingapp och någon timme senare knullar med honom på sitt hotellrum med orden; Det krävs inga instruktioner. Jag vet vad han gillar, hur han vill bli smekt och sugen och han vet allt om mig. Ärligt talat, det har varit tämligen mycket prat om porrens farlighet de senaste veckorna men jag tror att detta är snudd på ännu farligare eller åtminstone lika illa. Likväl som med porr är detta gestaltade fantasier som inte skall blandas ihop med verkligheten men problemet blir när människor tror att det fungerar som i erotiska böcker för kvinnor. En behöver inte säga något, utan när den rätte kommer kan denne läsa av en som en öppen bok. Det största problemet många människor har är tron på älskare och älskarinnor som tankeläsare varför sexologer väldigt mycket får arbeta med kommunikation.

När jag några sidor senare läser om att Rosanna inte kan svara på ett sms från en älskare direkt hon får, då det kan signalera desperation så stönar jag högt och det är INTE av vällust.
Är jag så ängslig för att visa mitt rätta jag? Än sen om han tror att jag väntat på hans sms! Men innerst inne vet jag att det kan vara avgörande. Kontakten måste skötas omsorgsfullt för att inte ge fel signaler/…/Det är en balansgång, i synnerhet för de män som vill jaga sitt byte i den erotiska leken. Man kan stånga pannan blodig i sin kamp för kvinnlig frihet, men spelet mellan könen rår man inte på. Regel nummer ett: Var inte för angelägen. 
– Det spelar ingen roll om killen påstår att han avskyr att spela spel medan han uppvaktar dig eller ni har sex. Hör du av dig för mycket, för nära inpå, för långrandigt, så kommer han att sticka sin väg.

Samtidigt så funderar Rosanna över kvinnors sexuella frihet, hon reflekterar över hur den kvinnliga sexualiteten ständigt har setts som ett hot men det väger ändå inte upp mot det traditionella heterokvinnoerotiken som jag själv är less på då den känns så unken.

Efter att Rosanna legat med Gildas ex har deras relation förändrats och den genomgår ytterligare en metamorfos under läsningens gång. En rolig passage är när Rosannas vilda vän, Gilda går och testar sig för könssjukdomar och träffar en kurator för smittspårning. Igenkänning på den!

När Rosanna skall ha sex med en transkvinna känns så suckar jag igen när hon lägger märke till att hon är van att vara svag och feminin och den som låter sig omhändertas vilket visserligen följs av, men i relationen till Corinne finns ingen sådan uppdelning, de måste stötta varandra. Ändå blir det en tveksam sexscen som också känns lite unken då det fetischerar ett slags porrigt shemaleideal.

En natt när hon inte kan sova går hon in på en dejtingapp och bläddrar bland män som man rotar bland kläder på rea. En snabb blick så avfärdar jag det som inte passar. Ändå kan man inte låta bli att rota, någonstans i botten kanske det döljs ett fynd. Det är en nattlig vuxenlek, vackert nätsex och fint beskrivet. Här lyckas Rosanna framstå som en säker kvinna som vet vad hon vill ha och inte. Jag tänker också på vikten av att inte demonisera frivilliga dicpics som kan vara till njutning för många. De ber om att vi ska flytta till något annat forum så att i kan skicka bilder. bland kvinnor finns en attityd att man ska förakta sådant. Jag förstår inte varför. Deras iver att visa upp sig är rörande. Rosanna njuter och blir upphetsad och skickar bilder på sig själv tillbaka. Det är fint!

De sista fyrtio sidorna är de allra bästa, här händer något viktigt. Där börjar Rosanna fundera över sina relationer. Är hennes frosseri i sexuella relationer sund eller bär den ett destruktivt drag. Hon känner en tomhet och ogillar den riktning den har tagit. Hennes härliga vän Gilda går i samma funderingar och tänker: Det är som att besegras av konventioner. Som att ge ett kvitto till alla dem som har kritiserat henne. Ni hade rätt, min livsstil var inte den sundaste och nu är jag tom och trasig. Detta är tankar som drabbar de flesta som bryter mot normer runt sexualitet och är naturligtvis inte helt enkla att sortera i alla gånger. Ofta tror jag att det är de sexualfientliga normerna främst mot kvinnor som skaver men visst bör alla fundera på det man håller på med skadar en själv.

Gilda tänker snart andra tankar och funderar på att öppna ett erotiskt center för kvinnor långt bort från Sverige. Där ska de bland annat erbjuda yonimassage och vaginal akupressur. Gilda tycker att yonimassage borde vara obligatoriskt för alla tonårstjejer samma dag som de kommer i puberteten. Vaginal akupressur är något Gilda sällan känt maken till och en upplevelse som gjorde att klitoris glödde och blygdläpparna brann. En rolig men liite överdriven betydelse av praktiker som jag önskade kunna spridas lite mer.

Då Rosanna är en framgångsrik erotikförfattare skall hon naturligtvis bevista bokmässan. Janouch väver här på klassiskt manér in två av Sveriges mest kända kulturpersonligheter här kallad, Estrid Lindblom konstnär och författare vars roman om äktenskapet med den rikskända idéhistorikern Hector Prasinski skapat en litterär skandal. Hector är en klassisk kulturman som själv tycker att han är förträfflig som alla kvinnor måste älska. Först kommer Estrid Lindblom fram och uttalar sig kritisk med en röst som kunde liknas vid ättika och menar att sex borde vara lite mer mystiskt. Medan en annan man i sällskapet tycker att det mest blir som en medicinsk journal att läsa erotik. Men det är också Hector som hon senare knullar med på ett hotellrum. Medan han knullar henne bakifrån tänker hon att det här blir en bra story. Han är ett slags troféligg, och vad passar bättre på en bokmässa än att fälla en litterär tolvtaggare?

Författaren Katerina Janouch frekventerar ofta bokmässan liksom Rosanna Wilde…

© 2015 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Samtidigt som Rosanna upprätthåller tämligen unkna feminina traditionella ideal så vänder hon och blir radikal när hon påstår att de unga som talar om pansexualitet är mer moderna och att tonåringar som är gender fluid och ligger med vem som helst oberoende av kön bör ses som förebilder.

Sammanfattat så ger jag boken tre stön då det finns potential till god erotik men den är fortfarande alldeles för genusstereotyp för att jag skall kunna uppskatta den som helhet.

Åhh   Åhh   Åhh   Åhh   Åhh

 

 

Kvinnor som har sex med kvinnor får fler orgasmer.

Lyssnar till forskaren Jessica Hille från Indiana University & The Kinsey Institute. Hon säger något som är så självklart men som vi ofta glömmer – heterosexuella kvinnors upplevelser och erfarenheter blir ofta sedda som universella.

KSK (kvinnor som har sex med kvinnor) var i hennes studie (liksom som i många tidigare)  betydligt mer nöjda med sitt sexliv i jämförelse med heterosexuella kvinnor. De hade också orgasm som mål för sexuella kontakter i högre utsträckning än kvinnor som har sex med män (KSM). KSK är mer benägna att få den stimulans som de behöver för att uppleva orgasm. Kombinationen av adekvat stimulans och att partnern ser den andras orgasm som central för det sexuella samspelet  bidrar till högre sannolikhet för orgasm för KSK.

Generellt uppger kvinnor att deras partners orgasm är viktigare än den egna i relation till upplevd sexuell lycka.

Ju äldre deltagare var, ju mer sannolikt var det att de skulle ha orgasm som ett mål för sig själva, sin partner eller båda.  Äldre kvinnor var också mer benägna att få orgasm. Äldre kvinnors sexualitet bör inte förbises, speciellt eftersom orgasm och tillfredsställelse kan öka med åldern.

 

 

En hyllning till det som klibbar, droppar, rinner och sprutar.

Häromdagen gick Anna Dahlqvist, en av tidningen Ottars chefredaktörer förbi min plats på jobbet med nyaste numret av Ottar i handen och sade lite retfullt;
-Nu har den kommit och jag tror att du kommer att älska den.
Sedan fortsatte hon vidare utan att låta mig så lite som att lukta på den…
Igår kom den hem i brevlådan och hon hade fullständigt rätt. Jag älskar senaste numret av Ottar passionerat.

För er som är på  Bokmässan i Göteborg – kom till Releasemingel för OTTAR #3 med tema KROPPSVÄTSKOR! Mingel, dryck och samtal! Plats: Kulturtidskriftsmonterns scen B 02:41

Temat är kroppsvätskor, ett av alla mina favoritämnen när det gäller sex. En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.

I OTTAR finns också en underbar text lubrikationslektion av Ulrika Dahl som är erotiskt vacker.
Att skriva lustfyllt om lubrikation, lärorikt om kontaktlära, djupt om ytfriktion, hämningslöst om hemliga sekret; kan det bli annat än ett förringande förrådande av hondjurens hemligheter? Tänk inte med musen, skriv med sekreten, säger du som är musan och drar silkestrådar ur mig.
Detta är så vackert att jag vill ha det i min dödsannons eller tatuera in det på kroppen; Lubrikationslektioner; kunskapsfrukter om oändligt mycket mer än slemhinnornas fuktning vid sexuell upphetsning hos hondjur som rör sig i rädslans och heterosexualitetens temporala geografier. Tribiologi; läran om en process eller teknik som reducerar friktion mellan och slitning av en eller båda ytor som är i kontakt med varandra genom en substans kallad lubrikant. 

I OTTAR går det också att läsa om fascination för urin, mansblodets tabu, fittutlösningar och bristen på sperma. Du kan inte missa detta fantastiska nummer. bli medlem i RFSU eller teckna en prenumeration.

Dessutom tar redaktionen tempen på kroppsvätskornas samhällsstatus. där mäter de nivån av äckel, sexighet, politik och pengar i olika kroppsvätskor.

Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de olika delarna i menscykeln genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet. Mest av allt älskar jag när lubrikationen formligen flödar. Om detta har Sandra Dahlén skrivit en fantastisk text.

På den gamla hemsidan lubrikation.nu finns också en vacker bild från utställningen Oh it´s a beaver av Gisela Schink.

Hur flödar kroppsvätskorna i litteraturen då? Jo, om det har jag skrivit en hel del. I många böcker (liksom filmer) är det ett manligt privilegium att skvätta kroppsvätskor, i porren är det alltid männen som får spruta och skvätta men aldrig någon kvinna. Därför är det så befriande att läsa om kvinnor som luktar och lubricerar. I en bok som en av mina socionompraktikanter tipsade om,  Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson finns ljuvliga beskrivningar av slidsekret.

Och så tittar jag på porr och onanerar, mitt fittsekret bokstavligen skvätter ner väggarna hemma vid sängen. Ibland försöker jag läsa en bok som inte är så full av snusk, men efter några sidor tar frustrationen över och jag bläddrar fram till de få rader där sex som finns och så runkar jag igen. Mitt kön är ömt efter allt gnuggande.
Huvudpersonen Anna vill aldrig vill gå miste om ett knull även om hon har mens och  konstaterar krasst att  hon skiter fullständigt i om det blir blod och sekretspår i sängen. Hennes trosor är ofta våta och mysbyxorna stinker fittslem och rök and I Love It!
Så tar jag fingrarna och känner på klägget i i könet. Drar bort torkad flytning, hårstrå från hårstrå, det här är ibland det bästa jag vet. Nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt när det är klart och håren är rena och fina igen.

En annan favorit är Filmen och boken Våtmarker av Charlotte Roche. Jag  älskar kladdet med slidsekret men också att de förmår att även utmana mina tabun. Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet utan man reagerar omedvetet på dem. Därför fascineras jag oerhört över Helens fenomenala sätt att använda sitt slidsekret. Vet ni, jag tror dessutom att det fungerar. Jag blir alltid lite extra omsvärmad när jag följt hennes råd;
Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.

Det är inte bara unga kvinnors trosor som fuktas. I Oscar Levertins vänner av Martina Montelius fuktas den medelålders kulturtantens mörklila trosor och ofrivilligt kniper hon med fittmuskulaturen vid åsynen av hans tydliga kukbula i uniformen.

I novellen Tänk på mig av Tove Nordh finns en kvinna som möter sin egen kropp och sexualitet.
Jag håller fingrarna mot ansiktet och luktar på dem. En varm doft, lite som bittermandel. Slickar på fingret som smakar syrligt men underbart och jag låter tungan rulla över det.

Allt handlar inte om tittsekret och lubrikation. En härlig scen med saliv finns i När han kysste mig förlorade jag allt av Kristofer Folkhammar.
Samlar länge, länge till den största spottloskan. Tjock som klister i motljus. Den blänker och din stjärt blänker. Du kommer aldrig förstå hur lycklig jag är över att se dig med bar underkropp i solljus.

 I Dagbok om min kropp av Daniel Pennac återfinns många fascinerande skildringar om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner. Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för sperma finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonin borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.

Även två av mina favoritforskare har ägnat kroppsvätskor sin uppmärksamhet. Dels är det Filmvetaren dr Mariah Larsson har skrivit en mycket intressant artikel Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis.  Mariah Larsson skriver att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation. Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig annars visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.

Sara Johsndotter menar i ett kapitel i Sexual Fantasies,  ”The flow of her cum”: On a recent semantic shift in an erotic word att det skett en semantisk förskjutning i det pornografiska ordet cum. Traditionellt används ordet för sperma. Nu används det mer och mer för att även beteckna kvinnliga vätskor under sexuell aktivitet. Begreppet diskuteras i relation till två hundra erotiska noveller som samlats in från Internet.Numera används det för att beskriva vätskor som kvinnor ger ifrån sig under sex och orgasm. Den nya användningen av ordet »cum« bidrar inte bara till att synliggöra vätskor från slidan utan erotiserar även desamma. Västkorn från fittan blir alltså ett sätt att väcka sexuell upphetsning. Det välkomnar vi!

 

Till sist,

Lustans tivoli

Lustans tivoli är en historia om en sjuttioårig kvinna som är ohämmat kåt och längtar efter het passion. Hon blir också besinningslöst förälskad, upplever osannolik vänskap och innerlig kärlek. Det är också en bok om att gå sina egna vägar trots att det gör illa människor i ens omgivning.

Redan på första sidan vaknar huvudpersonen pirr i kroppen och en klitoris som pulserar och sväller. Hon tillfredsställer sig själv då sexet med maken sedan trettio år tillbaka går på sparlåga då han troligtvis blivit impotent. Hon trivs dock i sitt äktenskap för i maken har hon en sann vän som alltid vill stärka hennes självförtroende och trygghet till skillnad från klasskamrater, lärare, socialarbetare, snutar och inte minst män som hon förnedrats av åtskilliga gånger. Huvudpersonen har en dotter, har gjort en klassresa och drivit framgångsrika företag och skapat ett vackert och välstädat hem. Det är då det förflutna knackar på dörren i form av ett ex som plågat och misshandlat henne. Det blir ett dramatiskt möte som resulterar i att hennes liv förändras radikalt.

Jag har jobbat en tredjedel av mitt yrkesverksamma liv med missbruk och trivdes alltid i det arbetet. Under nästan sex år bodde vi och arbetade på behandlingshem där hälften av personalen hade haft ett eget missbruk. Kanske är det därför jag gillar det lite hårda språket som när huvudpersonen vill skrika;

Hon skulle  behöva lite skit och mänskliga odörer i sitt desinficerade liv. Hon skulle må bra av att slicka sekretet från nedknackad bruds otvättade fitta eller bli vrålknullad bakifrån av en skitig, svettig tiggare

Boken rymmer fantastiska sexscener och vid ett tillfälle ligger hon med en man som får kroppsvätskorna att svämma över och och hon för hans ansikte mot sitt sköte för att han skall slicka henne ren. Vid ett annat tillfälle ligger hon med en kvinna som ger henne fler orgasmer på ett dygn än hon fått de senaste fem åren. De slickar och smeker, läpparna och tungorna virvlar över deras kroppar tills de exploderar.Birgitta Andersson säger att hon skrivit boken som en protest mot att alla kvinnor i den erotiska litteraturen alltid är så unga och vackra. Hon menar att äldre kvinnor är helt osynliggjorda och existerar inte. Ett faktum som hon ville ändra på.

Lustans Tivoli har givits ut på Ordberoende förlag.

Författaren Birgitta Andersson är 72 år och levt ett långt och många gånger komplicerat liv. Hon har varit intagen på en rad olika institutioner, allt från ungdomsvårdsskolor till rättspsykiatriska kliniker och kvinnofängelset Hinseberg. Hon är känd som ”Sveriges gangsterdrottning och har erfarenheter av att sälja sex mot ersättning.

Vid 67 års ålder romandebuterade hon med den självbiografiska romanen Blondie. Boken har sedan utgivningen 2010 sålt i närmare 90 000 ex. 

På Stockholm Pride sprang jag på henne i parken och vi hade ett samtal  och diskuterade eventuellt framtida samarbeten.

Sedan hade jag även den fina möjligheten att lyssna på Birgitta tillsammans med Petra Sandberg Holstensson och Sandra Vilppala. Det var ett författarsamtal om böcker utanför normen. Petra var med på vår skrivarresa till Sitges och har skrivit På andra sidan växer gräset – en komma-ut roman om att bryta normen och gå sin egen väg. Den handlar om hur man kommer ut som lesbisk när man är gift med en man och är över trettio år. Petra var volontär i Pride Park med ansvar för Kulturscenen.

Birgitta Andersson är en särdeles cool kvinna och jag kan varmt rekommendera båda hennes böcker.

 

 

 

Sara Lövestam – en favoritförfattare.

Utan wifi försmäktar jag på våran gård. Har lånat pappas bil och åkt in till Orsa bibliotek  för att kunna få en timmes wifi.

Sara Lövestam är en av mina favoritförfattare och inte mindre efter att ha fått förmånen att hänga med henne live genom skrivarresan i Sitges förra året.

Jag har älskat nästan alla hennes böcker kanske framförallt böckerna Udda och Tillbaka till henne.

Jag använder gärna citat från böckerna om Kouplan när jag föreläst om trans och sex och nu bloggar jag om hennes första ungdomsbok. Detta med anledning av att jag under förra veckan var jag på ett seminarium om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride där Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv medverkade.

Sara pratade om sin kommande ungdomsbok Skarven som kommer ut 7/9 och Som eld vilken kom ut 2015. Båda utgivna på Lilla Piratförlaget. Jag älskade Som eld, främst för den stora igenkänningen över att ha vuxit upp i ett arbetarhem med den ständigt närvarande känslan av att tillhöra en annan klass än flera av mina klasskamrater. Sara Lövestam gestaltar klassskillnaderna mellan de två tjejerna Lollo och Anna som boken handlar om på ett subtilt men tydligt sätt.

 

Inledningsvis möts Anna och Lollo på en skärgårdsbåt ut till sina respektive sommarställen på en ö i Stockholms skärgård. Anna åker med sin pappa till det slitna sommarstället där det regnar in vid skorstenen. Lollo åker med föräldrar och syskon till den stora sommarvillan med flera stora båtar och 4000 kvadratmeter gräsmatta. Lollo går på Östra Real och Anna i Rågsved och vanligtvis skulle de nog aldrig mötts. Familjerna hyser en slags klassförakt mot varandra och ser ner på den andra. Nu blir det dock så att Lollo och Anna ses vid bryggan när Anna på egen hand skall ta ut familjens eka och lägga nät.

Som eld är en ungdomsbok med en vacker och komplicerad kärlekshistoria. Den handlar om den där sommarförälskelsen som man känner igen efter att ha träffat någon när man bott i sommarhuset, varit på läger eller vistats någon vecka hos en kompis. Kommer kontakten att brytas när man väl kommer tillbaka till den vanliga vardagen?

Sara Lövestam är som vanligt en mästarinna på att mejsla ut fina personporträtt och se detaljer men framför allt är det en underbar kärlekshistoria för unga OCH en bok om klasskillnader. Faktum är att det ägnas mycket mer analys och tankar runt skillnaderna i social grupp än att det är två tjejer som blir förälskade i varandra, skönt!

Boken är skriven för unga mellan 12-15 år men det gick utmärkt att läsa den även som 47-åring. Den är utgiven på Lilla Piratförlaget.

Under seminariet pratade Sara om vad själv läste som ung och liksom många av oss andra började hon med att läsa barndeckare som serien på detektiven Kitty, Olov Svedelids böcker om betongrosorna men även Selma Lagerlöf.

Vilka ungdomsböcker saknas frågar Sebastian Lönnlöv, flera svarar Sara. Det har länge saknats transrepresentation i böcker men det kommer mer och mer. B finns inte som vanligt. Den vanliga historien är alltid hetero blir homo = allt är bra. Hon försvarar komma ut böckernas betydelse då det fortfarande finns behov av att komma ut. Det är fortfarande få som kommer ut utan några som helst problem. Lövestam lyfter fram att det finns få om än någon bok som handlar om att vara tillsammans med en partner av samma kön men sedan blev kär i någon av ett annat kön och leva lyckligt därefter. Jag återberättar detta i ett senare seminarium där jag talar om bisexuellas osynlighet på Pride. Hon saknar också böcker där en flata får en vara en flata utan att lyftas fram eller trycks tillbaka.

Hennes råd till andra skrivsugna är;

Gör mycket och noggrann research. Intervjua gärna personer från grupper som du ska skriva om. Ett bra tips är att fråga om den vanligaste fördomen och därmed försöka undvika att skriva om just det.

• Skriv det du vill skriva!
• Hitta på personer som du vill umgås med.
• Läs bloggar och tweets från de du vill skildra.
• Rollspel och spela böcker finns en likhet.
• Stoppar in sina egna erfarenheter där det passar.
• Börja med det som känns kul

På seminariet deltog även Anna Ahlund som skrivit en annan ungdomsbok Du bara, som nyligen utkommen på Raben & Sjögren. Den läste jag ut i natt i vår fäbodstuga och jag vara överförtjust i den. Blogg kommer snart.