Arkiv för kategori ‘Leva tillsammans’

År 2000 skrev jag en c-uppsats i tros och livsåskådning på teologiska institutionen på Uppsala universitet. Titeln var, Vägra kallas hora! – En studie av hora/madonna dikotomin i myt och verklighet. Upptakten till den där uppsatsen var att jag under en tid arbetat på Tierps sjukhus som kurator. Jag pendlade med buss till Uppsala och i busskuren utanför sjukhuset fanns ett  klotter. Ofta stod jag och funderade på vad raderna ”PIA FREDRIKSSON KLASS 8B I ÖRBYHUS ÄR EN FET JÄVLA FITTIG HORA!”innebar för henne det berörde och vilket samhälle som det speglade. En tjej som jag intervjuade inför uppsatsen hette Linda och var 17 år och sade såhär; Har man fri sex ofta är man horig och slampig, har man aldrig sex är man pryd. Skillnaden mellan att vara okej och en hora verkar för mej hårfin! Hur lätt är det att leva efter killarnas krav? 

För någon månad sedan kom Katarina Wennstam ut med en ny bok. Det är ett kritiskt reportage om ryktesspridning, sexualitet och skam, och är skriven i samma anda som de tidigare utgivna böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.

9789100166632

En av kvinnorna som Wennstam intervjuat säger: Man får inte underdriva för mycket, för då verkar man ju vara värsta nuckan – men han skulle aldrig kunna hantera att jag har legat med så många som jag faktiskt har gjort.

En annan kvinna berättar att hon alltid tyckt om sex och därför följaktligen fick epitetet hora. Det var ett stort problem att vara kvinna och gillar sex. Hon menar att tjejers kåthet ska tystas ner, knappt finnas.

En tredje berättar: Och även om jag inte ville, tänkte jag att de män jag har mött är ju sådana… kåta. Och om de är kåta så får man väl ställa upp. Det känns som om jag i hela mitt liv har fått lära mig att vi kvinnor finns till för mäns sexuella tillfredsställelse.

Här menar Wennstam att tjejer som gång efter annan blivit kallad hora och slampa till slut tar den roll som samhället tilldelat dem både utifrån andras förakt och det egna självhatet och slutar med att säga att vi måste förpassa hora-madonna komplexet till skräphögen.

I bokens inledning lyfter Wennstam fram att tjejer själva sprider horrykten om andra tjejer En socialpsykologisk förklaring är att det handlar om internaliserat förtryck, det vill säga att kvinnor själva har internaliserat den manliga blicken och värderingen om slampor i sig själva. Det handlar också om att definiera sin egen kvinnlighet inte bara utifrån vem man är utan också utifrån vem man inte är. Även kvinnlighet är hierarkiskt ordnad och värderas olika. Längst ner på stegen står horan. Hon refererar till en amerikansk avhandling  Good Girl att horstämpeln primärt används för de tjejer som inte lever upp till den feminina kriterierna. Tjejer får inte vara slampor men inte heller oskulder för de var misslyckade och lite tragiska. De förväntas utforska sin sexualitet men enbart försiktigt och diskret inom den givna mallen. Antalet partners får inte vara för många och de fick inte gå killarna till mötes för lätt.

t1a7570_nyFörfattarbild av Elisabeth Ohlson Wallin

Katarina Wennstam drar fram flera intressanta exempel från kultur och populärkultur. Hon nämner hur det vanliga är att manliga vänner på bröllopsmiddagar håller tal till brudgummen och pratar om hur vild han var i ungdomsåren och hur lätt han hade att få ragg men hur glada de är att han nu hittat fröken X. Det omvända är dock omöjligt. Hon fortsätter om hur vitt är färgen för oskulden vid bröllop och de fruktansvärda sedvänjan att låta brudens far leda dottern upp för altargången till den blivande maken.

Hon nämner också succubus-gestalter som jag skrivit om tidigare. Demoner som antar gestalten av en vacker kvinna och förför män. De är farliga kanske just därför de har en stark sexualitet. En kåt kvinna är en farlig kvinna. Därefter berättar hon om den svenska filmatiseringen av Män som hatar kvinnor att Lisbeth Salander (Noomi Rapace) och Mikael Blomqvist (Michael Nyqvist) har sex med varandra och Lisbeth rider Mikael till hon får orgasm. Därefter lämnar hon honom för en cigarett på trappan. Hon är sexuell på egna villkor och detta blir en ovanlig scen. Däremot i den amerikanska versionen så grenslar Lisbeth Daniel Craig som spelar Blomqvist men då tar han tag i henne och med stor kraft får han henne under sig istället och samlaget fortsätter med den patriarkala könsmaktsordningen upprättad. En annan reflektion från populära filmer är skräckfilm, deckare och tv-serier som ofta handlar om hur en ung kvinna hittas mördad ofta med bakgrund som prostituerad, porrfilmsskådespelare eller levt ett liv som ”sexuellt lösaktig”. Vår tids fabel är deckaren, och den kommer ständigt med undermeningen att kvinnor ska passa sig för att vara lösaktiga.

Ett viktigt kapitel handlar om socialt utsatta tjejer och här finns referenser till Astrid Schlytters studie Kön och juridik i socialt arbete där Schlytter studerat länsrättsdomar gällande LVU (lagen om vård av unga). En bok som haft stor betydelse för mig. För att pojkar respektive flickor skulle tvångsomhändertas rådde olika informella regler. För tjejer handlade det främst om beteendet, exempelvis om en tjej haft sex med flera killar på en fest så handlade detta om berusningen medan det för killar handlade om den faktiska konsumtionen av alkohol eller droger. Flickors sexualitet granskades och värderades utifrån klädsel och beteende medan pojkars sexualitet inte synliggjordes alls. detta är inget nytt utan redan på 1970-talet så skrev Skå-Gustav om samma fenomen. Ändå går Wennstam inte vidare med detta. Frågorna om hur professionella kan medverka till att synliggöra och ifrågasätta normerna som bakomliggande faktor till att framförallt tjejer och kvinnor upplever så mycket skuld och skam kommer aldrig.

Wennstam refererar till Leora Tanenbaum och hennes bok Slut! om hur det idag är ännu svårare för tjejer att veta hur de skall bete sig då de får så många dubbla budskap. Tjejer ska vara sexiga men inte för sexiga. Flickor förväntas att dölja om de är kåta och vill ha sex. Tanenbaum citerar Spike Lee-filmen där Mars Blackmon säger att alla män vill ha sexgalna tjejer. Vi vill bara inte ha dem som våra fruar. Tjejer och kvinnors lust balanserar hela tiden på gränsen till att vara äcklig och smutsig eller för tydlig. Mäns sexualitet ses däremot som mycket mer svårkontrollerad och kraftfull.

178198

Boys will be boys. And girls will be ”sluts”
Leora Tanenbaum

Synen på sex skiljer åt beroende på om en uppfattas som kvinna eller man och detta ger olika möjligheter att leva ut sin sexualitet. Maskulinitet ger generellt män större möjlighet att leva ut sin sexualitet. Min professionella kollega Pelle Ullholm på RFSU finns intervjuad i boken och lyfter fram många viktiga perspektiv.

– Det här är en tvångströja inte bara för kvinnor utan också för män, de förväntas vara kåta hela tiden. Det finns också en förväntan kopplat till traditionell heterosexualitet som så klart inte alla känner igen i sig själva. Det finns rätt många killar som inte är intresserade av att vara players, men det är ändå en position som tolkas som positiv i grunden, en position som ger status, säger Pelle Ullholm.

Detta är ett otroligt viktigt ämne och kanske därför blir jag ändå besviken när jag når sista sidan. Katarina Wennstam beskriver en verklighet som varit i faktum i flera hundra år. Problematiken är lyft i många olika sammanhang och jag skrev en uppsats om detta redan 2000. Vad är det nya i hennes bok? Inte så mycket, tyvärr.

Jag saknar väldigt mycket en diskussion runt självdestruktivtetsdiskursen runt kvinnors sexualitet i relation till tjejer som har mycket sex, många olika partners, tittar på porr, säljer sexuella tjänster, gillar BDSM och analsex mm. Att bekräfta förståelsen av tjejer som offer blir ett sätt att undvika ett skuldbeläggande men konsekvensen kan bli att de fråntas rätten till sin egen sexualitet. En negativ bieffekt blir att sex är någonting farligt för tjejer. Sex används som ett sätt att skada sig själv och den kvarvarande känslan kan vara att sex (utanför normen) är lika med våld och således inget som en ”sund” tjej skulle vilja ha. Tjejerna har sex för att de är offer för sexuellt våld, skadade. Tolkningen av samma beteende blir olika beroende på om det är en tjej eller en kille. Killar blir svårare att placera i en offerroll då sex är en del av den manliga identiteten. De tillåts att ha kvar sin aktörsroll men till priset av att de inte blir sedda som några som kan behöva stöd. 

Till sist, vad kan vi då göra för att få bort ”slut-shaming”?  Jag vill avsluta med ytterligare citat från Pelle Ullholm;

Det är sorgligt att vi år 2016 fortfarande inte låter alla som älskar sex eller vill uttrycka sin sexualitet få göra det på det sätt de själva önskar. Vi kan få bort det genom att själva inte delta i ryktesspridning, genom att stötta personer som blir utsatta och genom att ifrågasätta ryktesspridningen i sig. Det är egentligen inte svårare än så, säger Pelle Ullholm.

 

Idag kom nomineringarna till Augustpriset, boken som jag läste ut igår och skriver om här fanns med.

Karolina Andersson är professor i konstvetenskap. Hon arbetar på Stockholms universitet och lever ensam i lägenhet efter ett uppbrott från en lång relation med Karl Johan. Hon får en ny doktorand som bedrivit ett års studier i Berlin men knappt hört av sig till henne. Han har hittat en tämligen okänd kvinnlig konstnär, verksam runt förra sekelskiftets som skulle kunna förändra svensk historieskrivning. Karolina älskar konst, sex med män och vin. Det sistnämnda kanske lite för mycket. Hennes avhandling hette något i stil med förförerskor och förgörerskor, om den farliga kvinnan vilket inte är svårt att förstå att även är en beskrivning av hennes själv. Hon lever ett liv som utifrån kan te sig både framgångsrikt och intressant men bakom ridån i hennes eget inre finns en tomhet och ensamhet som bär  depressiva drag.

13072364_o_2

Den här bokens olika delar blev för mig mer värdefull än handlingens förlopp. Det var en riktig bra bok med spännande handling men ändå var delarna mer värdefulla just för mig.

bohman_therese_16Foto: Göran Segeholm, Nordstedt

Therese Bohman är författare och kulturjournalist och har även skrivit Den andra kvinnan (2014).

Detta är en roman om att stå utanför tvåsamhetsnormen. Soliga söndagar var vad hon hatade mest av allt nu förtiden, de var de mest uppfodrande av dagar då männikor tittade undrande på henne om varför hon inte hade något sällskap till Fotografiska. Efter ett sexuellt möte med en gammal klasskamrat i Gusum frågar mannen om hon börjat dejta efter sin separation och Karolina förvånas över den rationella frågan som att ett singelskap logiskt nog bör följas av dejtande som att anmäla sig till a-kassan efter att ha blivit arbetslös. Karolina är inte en monogam person i den mån de existerar. Även under en lång relation med en man var hon otrogen, vid något tillfälle med två män samtidigt. Hon brukade föreställa sig tillvaron som ett kraftnät av attraktioner där människor studsar fram och tillbaka i, där inget är konstant eller självklart. Ibland kan man luras att tro att det är det, att alla relationer vilar på en stadig grund, men nästan alltid finns det en öppning. Ingenting var fast, ofta var det inte ens fast från början.

Det är också en komplex beskrivning av en kvinna som tar för sig i sexuella hänseenden och det är Karolina som förför och i viss mån också förgör, både sig själv och andra. Det är omöjligt att inte tänka på den pågående ensidiga porrdebatten som tidvis framstår som så enfaldig när kvinnor inte ses som aktiva porrkonsumenter

Hon öppnade ett nytt fönster i webbläsaren och skrev i adressen till en av de porrsajter som hon brukade besöka ibland. På sätt och vis kunde det betraktas som forskning tänkte hon, hon sysslade trots allt med kvinnobilder. På startsidan fanns de senaste filmerna, Ebony honey gets it deep, Mature lesbian licking, Chubby teen swallows it all. Hon hade kunna nöja sig med vad som helst, bara det kändes förbjudet så dög det för henne och på arbetsrummet kändes allt förbjudet. Hon valde en film med två män och en kvinna, en brunett med stora bröst som blev tagen i en skinnsoffa av de båda männen som var generiskt porrfilmssnygga, overkliga och egentligen inte alls särskilt upphetsande just därför, men vetskapen om att någon skulle kunna passera i korridoren utanför, kanske till och med knacka på dörren, gjorde att hon kom nästan genast.

Senare i boken beskriver Karolina den tyske symbolisten Franz von Stucks mest berömda målning på en kvinna med ormar. En bild från den tyska symbolismen beskrivs föreställa Bibelns Eva som fallit för frestelsen utan skam. Eva som oftast framställs som skamfylld, gråtande med hukat huvud och syndfull kropp. Stuck hade istället målat en kvinna som inte skäms över sin sexualitet. Ibland tänker jag på att det moraliska inslaget i porrdebatten och över det faktum att kvinnor inte skäms över sin kåthet och att de i sig nog faktiskt väcker en hel del personers oro och ilska. Det som förargar mig mest är när dessutom människor har mage till att påstå att ingen skulle kunna njuta av sex på det sättet.

Det är alltid spännande med litteratur som föder nyfikenhet på faktan bakom olika beskrivna fenomen. Hon beskriver en målning av  Gustav Adolf Mossas Elle som föreställer en gigantisk naken kvinna med svällande bröst och som satt ihopkrupen på en hög med små människor – blodiga kadaver av manskroppar, såg man om man tittade noga. Hennes blick var kylig. Mellan hennes lår kurade en liten djävul ihop sig.

Googlar på konstnären och läser, letar rätt på bilden och konstaterar att den är fantastisk.

elle-jpgoriginal

Liksom Karolina är jag upptagen av listor som människor har sagts konstruera över vad de saknat i sina liv och vad de ångrat att de inte lagt mer tid på vid sin dödsbädd. Naivt, jag vet, för den stunden är satt i sin specifika kontext och kan naturligtvis inte motsvara upplevelsen i en annan del av livet. Karolina refererar till en lista på någon klicksajt, som sade bygga på intervjuer med personer som jobbade i den palliativa vården. Den hade rangordnat vad människor oftast ångrade på sin dödsbädd. Att de inte haft mer sex kom överst på listan. Efter den reflektionen erbjuder hon en kulturchefen på en av Sveriges största dagstidningar, en upptagen men attraktiv man att följa med henne hem. Tomheten som hon erfar efteråt får henne att reflektera över Eleonora av Akvitanien, den franske 1100-tals drottningen som låtit inrätta en kärleksdomstol. Var det egentligen inte så att Karolina förtjänade denna man mer än den skådespelande flickvännen. Samtidigt är hon väl medveten att  kärlek inte är något en kan förtjäna, inte ett konto där vissa ständigt har ett minussaldo och kan förvänta sig att någon ska göra insättningar så det hamnar på plus igen. Karolina reflekterar liksom jag så ofta gör över hur så många i sociala medier skriver att de förtjänar olika saker eller är värd det. Vad det handlar om är olika, ibland är det en god middag på restaurang, ett lyxigt och kanske inte helt nödvändigt inköp eller en partner.

I gångarna under Slussen låg människor och sov, på kartongbitar och skitiga madrasser med sina tillhörigheter i blå Ikea-kassar, det luktade illa där inne, av smuts och kropp. Kanske tycker man att förtjänar ett betyg eller en befodran för att man har arbetat hårt, men i verkligheten är livet fullt av tillfällen då insats och ansträngning inte står in någon som helst proportion till utdelning. Man har inte förtjänat att sova på en kartong i en pisstinkande gångtunnel, lika lite som man kan förtjäna kärlek.

Så vidrigt att inget i livet gick att förutse. Kanske var det ett mått på livsduglighet, hur väl man klarade att gång på gång, anpassa sig till hastigt förändrade förutsättningar utan att bryta ihop eller bli galen.

Karolinas nuvarande forskning handlar om Manpanzee vilket handlar om en hybrid mellan schimpans och människa. Eftersom schimpansen till 98 % är likt människan så har det spekulerats i att de skulle gå att förena. Det enda kända seriösa avelsexperimentet gjordes i Sovjet på 1920-talet av en person, Ilya Ivanov. Även det blir jag nyfiken på och måste läsa mer om. Han försökte tydligen i en serie experiment med mänsklig sperma göra en honschimpans gravid men misslyckades och 1929 gjorde han en rad försök att inseminera en kvinna med sperma från en schimpans. Det slutade dock med att han fick kritik och senare arresterades. Karolina tänker mycket på den ryska kvinnan som gav sin kropp till vetenskapliga experiment och lät sig insemineras med sperma från en schimpans för att kunna föda en ny sorts människa till staten. Hon fanns en mening med livet genom att finnas för Ilya Ivanov och att faktiskt vara behövd av någon.

ilya_ivanovIlya Ivanov

Kanske är min identifikation med bokens Karolina så stark trots våra uppenbara och omfattande olikheter då vi båda drivs av en vilja att underkasta sig något större, vetenskapen, konsten eller religionen. Vi bär också på samma motstånd där vi inte kan hantera för enkla förklaringar, brist på intellektuell trovärdighet och den stora besvikelsen när en avslöjar det en så gärna ville tro på som något som faktiskt inte håller för kritisk granskning.

 

 

 

 

Ibland, det är sällan men ändå ibland läser man en bok där man absolut inte vill att den skall ta slut. Det är precis vad jag gjort nu. En bok som lätt kommer att kvala in bland årets bästa. Den här boken handlar om Jonna, Adrian och Mika. Tre helt olika personer vars vägar korsas i oväntade möten.

Boken jag har läst heter Jetlag, är skriven av Bobbi A Sand och utgiven på Transcenders media.

41056-071e41ebb0254b0d946fc136173da9b6

Jonna är tillsammans med Mattias sedan sju år tillbaka. De lever i en fin och trygg relation vilket börjar skava hos Jonna medan Mattias vill att de ska gå vidare med barn och hus. Det är inte svårt att känna igen sig hos paret som nu lärt känna varandra och vet hur sexakten kommer att gå till i detalj, att veta hur den andra rör sig och kunna förutse hur tillfredsställelsen ska ske för att den andra skall få orgasm. Det handlar om att älska någon men ändå känna stark nyfikenhet på hur det är att ha sex med andra.

Jonna_webb

Det var bara det att hennes törst inte handlade om att för en natt få känna en okänd persons hud mot sin, utan om hela upptäckten av en annan människa. Att se någon och bit för bit avtäcka mer. Det huden bara var en del av den varma och skälvande helheten. För det räckte inte en enda natt. För det räckte inte att bara få vara hud mot hud.Hon behövde också få dricka ur en annan persons ögon som om det vore en brunn. Och hon behövde bli drucken tillbaka.

Hur kan resan från en monogam tvåsamhet till en polyamorös/öppen relation se ut? Är det möjligt att genomdriva den utan att någon behöver offras sina egna känslor.

Mika är svart kajal och ibland en blå korsett. Inuti honom finns en stekel som långsamt äter upp honom inifrån. Han är en skör person som letar efter sin tvilling och lever mest i en fantasivärld som emellanåt kan uppfattas som ett gränspsykotiskt tillstånd.

Mika_webb

Adrian Wendel är en karismatisk rockmusiker och både Mika och Jonnas idol. I bokens inledning har han en spelning som inte är fulländad då han han är krasslig och febrig. Han tvingas söka läkare och läget är mer allvarligt än vad han tänkt sig.

Adrian_webb

I den här boken är det främst männen som längtar efter de frånvarande och ibland ouppnåeliga kvinnorna. Adrian längtar efter sitt ex, den rebelliska Rickie. Mattias längtar efter att få bygga bo och skaffa barn med sin Jonna. Det var länge sedan jag läste en bok med så komplexa romangestalter vilka är fullkomligt fri från alla förutfattade genus- stereotypa beskrivningar och klichémässiga beskrivningar. Här finns dessutom oproblematiskt formulerade kåta kvinnor.

Sexleksaksbutiken Silver och Salt som ägs och drivs av flatan Vanda och utgör ett nav runt vilket huvudpersonerna rör sig. En repbondage workshop i Silver och Salt slutar på ett oväntat sätt och en stark och föredömligt skildrad het sexscen utspelar sig – en riktig trosfuktare.

En ljus upprymdhet gnistrade. Det är första gången jag knullar en kille, tänkte hon, istället för han mig. Jag tog honom. 

Jonna, Adrian och Mika slits mellan sina hemliga drömmar och sin önskan om att passa in. för som Bobbi A Sand uttrycker det:

Att gå emot normen är som att hamna utanför tiden. Som att ha ständig jetlag 
och aldrig kunna sova ikapp. 

Alla tre bär på sin alldeles egen skuld, längtan och drömmar, men går det verkligen att få ihop drömmar och verklighet?

Köp boken, den är billig (bara 139 kr) och såå läsvärd!

Alla bilder är hämtade från http://transcenders.se/jetlag/jetlag/

Imorse var jag med i nyhetsmorgon i TV4. Det var ett samtal om temat för Stockholm Pride 2016 vilket är ”Vem bestämmer?” Med detta vill Stockholm Pride öppna upp för diskussioner kring vem, eller vilka, som sätter upp ramarna för hur vi förväntas leva våra liv. Hur ser normerna ut och hur formar de vår verklighet?  Var ligger makten, och hur hamnade den där den är? Fem olika fokusområden finns; samhället i stort, i familjen, i vårt eget community, i sängen och vem som bestämmer över din kropp. Jag deltog som representant för RFSLs förbundsstyrelse.

Skärmavbild 2016-07-25 kl. 22.07.10

Jag hade fått uppdraget från tv 4 researcher att prata om vem som bestämmer i familjen. I Sverige finns det en politik som bygger på strävan efter heteronormalisering. Detta förstärker hela tiden normativa antaganden om sexualitet och genus samt tanken att äktenskapsliknande tvåsamhet står över andra former av relationer. Det finns en politik som bygger på strävan efter heteronormalisering. Detta förstärker normativa antaganden om sexualitet och genus samt tanken att äktenskapsliknande tvåsamhet står över andra former av relationer.Även när man befinner sig vid sidan av normen finns en upplevelse av att behöva infoga sig i vad som ofta förväntas av den heterosexuella samlevnadsformen, exempelvis äktenskap och föräldraskap. Fortfarande 2016 är det bestämt att ett barn bara kan ha två juridiska vårdnadshavare.

Skärmavbild 2016-07-25 kl. 22.08.24

I alla kärleksförhållanden finns ett embryo till en över- och underordning. I heterosexuella parrelationen blir detta sammankopplat med biologiskt kön och maktskillnader tolkas ofta utifrån genus. Inom alla parrelationer finns ofta en under- och överordning.. Parförhållanden struktureras ofta kring under- och överordning vilket också erotiseras. Underordning och orättvisa relationer beskrivs ofta som konsekvenser av fria individuella val, detta har dokumenterats inte minst av forskare som Hanne Haavind och Carin Holmberg. Idag ska alla par vara jämställda och det betyder att alla individer, oavsett sexualitet och könsidentitet tvingas förhåller sig till detta ideal. Därför blir också bådas uppdrag att dölja om så inte är fallet oavsett om det är en samkönad eller olikkönad relation. Det är ofta lätt att påverka, få makt och kontroll över en annan människa i en parrelation då det skall vara en person som skall vara den närmaste, denna ska förstå mig bäst och utgör det mest viktiga stödet när det uppstår en kris. Kärleksrelationer innebär alltid en sårbarhet, beroende och rädsla för risken för att förlora sin käresta.

Anna Norberg, fil.dr i sociologi skrev sin avhandling om Samkönad tvåsamhet. Vardagsliv och heteronormativa praktiker i Umeå 2009. Hon såg i sin forskning att samkönade par precis som hos heterosexuella par, ofta gör en distinktion mellan de ideal som de presenterar och hur paren i praktiken beskriver sitt vardagsliv;

Ingenting i min studie indikerar dock att det finns något självklart samband mellan samkönade parrelationer och en högre grad av jämställdhet gällande vardagens organisering och ekonomiska fördelning.

Även  homo- och bisexuella personer konstruerar kön och olika beteenden och ageranden tolkas som feminina eller maskulina och värderas utifrån detta. Anna Norberg formulerar detta så bra när hon säger;

Idén om att två personer av samma biologiska kön är jämlika och jämnstarka, både fysiskt och psykiskt, bidrar till att samkönade förhållanden ses som en maktfri zon och också ett osynliggörande av t ex samkönat partnervåld vilket kan få förödande konsekvenser.

En ökad förståelse kring vad makt och roller konstrueras utifrån i ett samkönat förhållande kan vara användbart t ex i familjeterapeutiska sammanhang och även leda till en ökad uppmärksamhet på att maktojämlikhet och dess extrem våld kan förekomma också i samkönade relationer.

Förutom kön så  finns naturligtvis också andra maktordningar som påverkar. Klass och ekonomiska förutsättningar har visat sig ha stor betydelse. Tänk diskrimineringsgrunderna och du har snabbt en rad olika maktordningar som har betydelse för hur vi arrangerar vår vardag.

Som ett ljus i tvåsamhetens mörker finns en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Är lesbiska föräldrar mer jämställda? Är lesbiska föräldrar mer jämställda? Den är skriven av Ylva Moberg och utgiven under 2016.
I studien har inkomstskillnader registrerats mellan partner i lesbiska och heterosexuella par före och efter att de skaffat barn. Huvudresultatet är att lesbiska par, jämfört med heterosexuella, har en jämnare inkomstfördelning inom paren efter att de blivit föräldrar. Detta gäller även vid en jämförelse av lesbiska och heterosexuella par som hade samma inkomstnivåer och inkomstskillnad inom paret innan de fick barn. Resultaten kan tolkas som att lesbiska par har en mer jämlik fördelning av hushållsarbete och omsorg om barnen. Att lesbiska par är mer jämställda kan delvis förklaras av att de kan ”turas om” att föda parets barn och därmed tar varsin längre period med föräldraledighet. Detta bidrar till en mer jämlik inkomstutveckling inom lesbiska par. 

Heterosexuella mäns inkomster påverkas minst av att bli förälder, medan heterosexuella kvinnors inkomster minskar kraftigt och förblir sedan lägre. Sammantaget leder detta till en långvarigt mer ojämställd inkomstfördelning inom de heterosexuella paren efter att de blivit föräldrar. Slutsatsen är att vid jämförbara ekonomiska förhållanden innan paren fick barn så väljer lesbiska par en mer jämställd arbetsfördelning. Båda grupperna har ofta fattat sina beslut utifrån liknande ekonomiska förhållanden vilket gör att deras val av arbetsfördelning inte enbart kan förklaras som ett ekonomiskt rationellt beteende utan snarare hänger ihop med synen på kön.

 

 

Jag har flera gånger tyckt till om Ebba Witt-Brattströms texter och framträdanden. Inte alltid har det varit så positivt. Det var därför med blandade känslor som jag tog mig an hennes skönlitterära debut: Århundradets kärlekskrig utgiven på Norstedts förlag.

Boken uppges vara en punktroman och när jag googlar på detta begrepp framkommer att det är en roman i punktform. Ett slags kortprosa som är skriven med få ord men mycket tankar. Den ligger närmare poesi än prosa.

Litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström har varit gift med Horace Engdahl, före detta ständige sekreteraren i Svenska Akademien i 25 år och skilde sig i en uppslitande skilsmässa för några år sedan.

Witt-Brattström_Ebba_11

Det är närmast omöjligt att inte tänka sig att drag från deras relation och skilsmässa finns med i boken. Speciellt som när romanens han är ledamot av Styrelsen. Vad som är sanning och fiktion behöver vi som läsare inte veta, men det går inte att låta bli att se dem framför sig  i rollerna som ”han” respektive ”hon” i boken. Hela storyn handlar om just vad hon respektive han sade.

13074580_O_1

 

Han sa:

Kvinnorna lärde sig 
och tog efter långsamt
och trevande.

Först i vår tid 
verkar alla spärrar
ha släppt

Vilka skrivarkonster
har gjort de största framstegen
under de senaste trettio åren?

Damernas och kokkonsten?

Hon sa:

Nej
snarare har 
manligt självynk
översvämmat marknaden.

Det är en strid mellan ett par i skilsmässa men det är mycket mer än så. Det är en feministisk frigörelse från äktenskapet som en samlevnadsform dömd att misslyckas. Witt-Brattström låter den kvinnliga jaget anklaga inte bara sin egen make och utan ser honom som en representant för hela det patriarkala systemet. Orättvist, javisst men också befriande.

Han sa:

Det finns inget kvinnoförtryck.
Det beror på seder och dumhet
att trettio miljoner flickor
aborterats eller dödats
vid födseln i Kina.

Det är inte heller sant 
att det existerar oförklarliga löneskillnader 
mellan könen i Sverige.

Det beror på att män vet
hur man kräver bra betalt.

Hon sa:

Å att leva i detta töcken
av korkad maskulin
självgodhet.

Detta är ingen rättvis bild av två stridande parter utan en häftig partsinlaga där hennes ilska får fritt utrymme.

Är det din uppriktiga mening
att det enda en hustru kan begära
är en make som kommer hem
och som inte är otrogen?

Men som i övrigt ostört får
köra sin dagordning
som en sovjetisk tank
över sin hustru och familjen.

Texterna handlar inte bara om psykisk misshandel och kvinnoförtryck utan även det fysiska våldet och misshandeln finns närvarande. Jag hör i hans ord ekot från samtalsrum och mängder av telefonsamtal jag hade i arbetet på Kvinnofridslinjen.

Han sa:

Det är bara skitsnack.
Om du har fått några dussin
örfilar och sparkar
är det högt räknat

Jag har inte misshandlat dig.

Vem är du?
En feministkärring 
som vill hämnas.

Det tuffa är trots allt inte det fysiska våldet utan det ständigt närvarande psykiska våldet som går innanför vår hudkostym och skapar sår som aldrig läker.

Hon sa:

Denna eviga
mainsplaining.

Om du lyssnat på mig
istället för att mobba
tillrättavisa
korrigera
trycka ner
hota
plåga  mig
hade vi varit fria nu.

Kanske vänner .
Kanske älskande igen.

Den fåfänga manliga sexualiteten får sig också en välbehövlig känga. Män som ständigt laddar sitt kön som stridsspetsar vilka kvinnor ständigt skall känna rädsla för lever samtidigt i fullkomligt kastrationsskräck.

Han sa:

Jag låter mig inte
läxas upp av dig.
Du är ute efter att kastrera mig.

I allt du gör
sparkar du män
på kuken.

Hon vägrar och utbrister i orden:

Jag tänder inte


när du kräver att jag ska säga:

”ge mig kuken Monsieur”.

 

 

Förutom denna kortprosa finns mängder av litterära referenser inte minst till Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga men citat både från Bob Dylan, Bibelns höga visan och Lena Anderssons litterära skapelse Hugo Rask finns med.

 

 

 

 

Hiv 2.0 är ingen bok utan snarare ett seriealbum om hur det är att leva med hiv i Sverige idag. Den bygger på olika autentiska röster. Det är Positiva gruppen Väst* som samlat in delar av livsberättelser under de senaste åren. Dessa har sedan gestaltats av  serietecknarna Hilda-Maria Sandgren, Hanna Stenman och Lina Vain Illalla. Resultatet är Hiv 2.0.

uv5drenbydjeotghsmp0

Albumet består av tre lite längre serier och ett antal kortare serier eller enrutingar. Den första längre texten är en fruktansvärt sorglig och sann historia om en mormor som inte längre får träffa sina barnbarn. Dotterns reaktion när mamman berättar om att hon bär på hiv blir till en smärre katastrof på grund av felaktiga uppfattningar och onödig rädsla.

En annan historia handlar om svårigheterna med att flirta, ragga och ligga när en skall berätta om att en bär på ett virus. En kär vän till mig har uttryckt det så fenomenalt bra så jag brukar alltid använda det här citatet när jag föreläser;

För det är just sexlivet som förändras med hiv. För mig har det blivit lättare att stanna hos en partner även om det inte är sådär stormande fantastiskt som man har läst i pastellfärgade pocketböcker att det ska vara. På gott och ont är det numera lite besvärligare att kasta sig in i nya sexuella relationer. Orka informera en gång till. Det blir ju aldrig bara: »Ok, nu har vi hånglat och händerna har börjat glida in under kläderna, enligt konventionens alla regler ska vi snart idka könsligt umgänge, men innan dess vill jag bara informera om att jag har lite hiv. Kan vi fortsätta nu? Nähä, men jag har typ jättelite hiv, knappt några virus alls.

Informationsplikten föreskriver att man ska uppge sin hivstatus innan sex. Men i realiteten innebär det att man också får informera om smittsamhet, sexuella praktiker, risker, virusnivåer, medicinering, allmänhälsa och förväntad livslängd, trauman, stigman och mobbning samt avsaknaden av trauma, stigma och mobbning. När den föreläsningen är över, har fingrarna för länge sedan slutat pilla.

Skärmklipp 2016-06-02 23.13.16Bild från sidan 44 i albumet Hiv 2.0

Tänk dig själv, hur kul är det att få nobben i sängen? Att ha sex med någon som bär på hiv men står på behandling innebär ingen risk. Att ha oskyddat sex med någon som inte vet om sin hivstatus kan däremot innebära en risk för överföring av hiv och andra sexuellt överförbara infektioner.

Den tredje storyn är mer av en solskenshistoria om att finna någon att älska och leva med. Förutom detta finns bra information och kunskap. Hiv 2.0 finns att beställa från PG Väst eller att läsa på nätet. Känner du att du inte har full koll, ägna en stund åt detta seriealbum  och skaffa mer kunskap.

Skärmklipp 2016-06-02 22.59.12 (1)Bild från sidan 10 i albumet Hiv 2.0

Jag har många vänner och bekanta som lever med hiv. Hur många de är har jag aldrig tänkt på för det har aldrig någon betydelse. Vissa är helt öppna med att de bär på ett hiv medan andra har berättat i djupaste förtroende med en försäkran om att jag aldrig skall föra det vidare. Några har säkert inte berättat och det är helt okey. Bara en fjärdedel av alla som lever med hiv är öppna. Varför är det så?  Jo, för att ett av de största problemen är fördomar och stigma. Idag finns mycket effektiva behandlingar som gör att viruset inte överförs till andra även om man har oskyddat sex. Ändå så är det människors föreställningar, fördomar och myter som ibland radikalt försämrar livskvaliteten för många som lever med hiv. Vi bär alla ett ansvar för att minska stigmat. Läs Hiv 2.0!

*Positiva Gruppen Väst är en rättighetsorganisation som arbetar för att stärka hivpositiva i sin livssituation. De ger hjälp till självhjälp och vänder sig till alla som är berörda av hiv, oavsett kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung. De har kurser, informerar om hiv och arbetar hela tiden med att förbättra villkoren för personer som lever med hiv.

 


I vår bokcirkel med det ödmjuka och icke-pretentiösa namnet Stockholmska litteratursällskapet läste vi senast boken Mama Dolly av idéhistorikern och kulturskribenten Patricia Lorenzoni. Boken är utgiven på Nordsteds förlag.

1423955232652

Inledningsvis riktar Lorenzoni kritik mot Freuds androcentriska världsbild och det faktum att vi fortsätter att se den genitala heterosexualiteten som det enda rimliga och önskvärda valet för människor.

Fenomenet Vagina Dentata presenteras genom bland annat den brittiska antropologen James George Frazer som under 1880-talet analyserat ”vildar” (läs män från en annan kultur än honom själv) och deras rädsla för kvinnokroppen. Rädslan hänger tätt samman med att könet blöder ur samma hål som han förväntas föra in sin lem, menar Frazer. Blodet är ett tecken på att hon är besatt av en demon som sitter inuti slidan och hugger henne med en kniv. Denna demon kan också plötsligt hugga till mot vildens manlighet (läs kuk). Varje samlag innebär därför en fasansfull risk.

Denna fascinerande myt om Vagina Dentata finns över nästan hela jorden.

Chicanafeministen Gloria Anzaldúa har tittat på förcolumbianska traditioner som har mycket mer mångfacetterade kvinnobilder än som finns i vår kultur. Hos olmekerna förknippas kvinnlighet med ormens mun, en öppning bevakad av vassa huggtänder. Det var en helig plats och även tillflyktsort där allting fötts och allt sedan skulle återvända till.

Mama Dolly är en bok om barnlängtan och det är en kroppslig bok om vad det innebär att vara en kvinna med förväntan att vara fertil och vilja skaffa barn. Det är en bok om att vara en moder och ha en kropp vilket är kontroversiellt i en tid som präglas av postmodernism. När så många andra texter om moderskap börjar eller slutar i en uppgörelse med den egna mamman så avslutar Lorenzoni istället med en kort förklaring till varför hon skrivit om så många andra mödrar – från Loretta Lynn till Ellen Ripley i Alien – utom sin egen. Hennes analys är att det är döttrarnas förtvivlan över sina mödrar och den kvinnliga arvssynden som väcker kvinnors kvinnohat. ”Där min egen mor finns – bara en kompakt klump av ogenomskinligt” skriver Lorenzonis om sin egen relation till sin mamma.

Moderskapet analyseras även genom bortbytingar, Alien och Medea som lät mörda sina barn. Lorenzoni ställer frågan om varför vi egentligen vill ha barn. Att skaffa barn eller inte är idag för många en reell valmöjlighet. De flest västerländska kvinnor har makten över sin livmoder.  Varför måste alla oavsett om en är heterosexuell homosexuell, cisperson eller trans, lever i en relation eller är ensamstående skaffa barn?  Vad fyller detta för funktion?

 

 

Det är en spännande bok som är svår att definiera. Det närmaste jag kommer att kunna kalla den är essä. I ett medryckande språk kastar vi oss mellan författarens helt personliga erfarenheter, religion och kulturhistoriska referenser, politik och forskning. Akademikern i mig blir mäkta frustrerad emellanåt och samtidigt avundas jag sättet att skriva med forskning och vetenskap bara som en klangbotten som används i djupt personliga reflektioner och analyser.

 

 

Tre somrar på raken åkte jag till Sörängens folkhögskola och gick på Merete Mazzarellas skrivarkurs ”Skriv ditt liv”. Jag älskade kurserna och tyckte mycket om Merete Mazzarella både som lärare och person. Detta var många år sedan nu men jag har därefter försökt att läsa de flesta av hennes utgivna böcker. Detta handlar om hennes senaste bok, Solkattens år.

Solkattens år.jpg

Merete Mazzarella är docent i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och i finlandssvensk litteratur vid Helsingfors universitet, professor i nordisk litteratur och en mästarinna på att skriva essäer.

Meere.jpg

Den här boken spänner över en stor mängd olika ämnen. Klangbotten är hennes eget liv med många olika reflektioner över vår samtid, litteratur, sociologiska och filosofiska frågeställningar. En av utgångspunkterna är att hon under förra året fyllde 70 år.

När jag var boende i Uppsala såg jag Merete Mazzarella och hennes dåvarande make ibland i centrum och på olika kulturella aktiviteter. Ex-maken är sjutton år äldre än henne och hon lämnade honom när hon för några år sedan träffade en ny man och blev väldigt förälskad. Hon gifte om sig för tre år sedan och hon skriver med värme om deras gemensamma liv. Samtidigt berättar hon om skulden runt att hon lämnade sin ex-make och flyttade tillbaka till Finland. Fortfarande åker hon till Uppsala för att besöka honom med jämna mellanrum, ibland tar de en gemensam promenad, han med sin rullator. Flera gånger försäkrar Mazzarella att hon inte ångrar vare sig sitt uppbrott ur tidigare äktenskap eller sitt inträde i det nuvarande. Tvärtom beskriver hon en stark kärlek till sin nya make och vill ta vara på tiden tillsammans väl medveten om att de aldrig kommer att fira något guldbröllop tillsammans.

Hon säger också att det blir allt vanligare att göra fria val också på äldre dar. Också på riktigt gamla dar. Därefter refererar hon till Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald, som blev häftigt förälskade i varandra 83 respektive 88 år. Hon nämner också Bengt Hjelmquist som vid fyllda hundra år gifte om sig med orden; det här äktenskapet blir kanske inte så långt men det får bli desto mer passionerat. Även författaren Elsie Johansson nämns, 76 år som efter 55 års äktenskap bröt upp, skilde sig och flyttade till en egen lägenhet i stan.

Mazzarella riktar hård kritik mot den dominerande bilden av äldre som asexuella. Hon nämner ordet seniormys och som läsare förstår man att det går en rysning genom kroppen på henne när hon konstaterar att det finns stadigt växande kategori av filmen med seniora stjärnor som i huvudsak vill säga att det är viktigt att behålla ett gott humör och att de är gulliga till och med oemotståndeliga – precis som småbarn. Denna infantilisering av äldre ser hon även i dejtingprogram för äldre. Där får de frågan om de har pussats, som vilken 5-åring som helst.

På ett hoppfullt sätt konstaterar hon att riktigt gamla kvinnor generellt är nöjdare med sin kropp än unga. De är glada att kroppen fungerar som den ska. Däremot krävs det av 50-åringar att de ska jobba stenhårt för att avvärja apelsinhud, bullmage, muffinsmidja, kärringgardiner mm. När man blivit äldre kan man rimligtvis inte ha förväntningar på en perfekt kropp.

Mazzarella konstaterar också att hon hört äldre kvinnor som inte längre vill gå till sin gynekolog därför att de inte verkar tycka att kvinnor i den åldern behöver ett underliv. Detta är något som jag också hört från andra håll. Inom vården förutsätter de helt felaktigt att äldre inte har något sexliv.

Erotik kan till och med vara bättre på äldre dar konstaterar Mazzarella. Man har tid och frid, man hinner tala och lyssna, man kan i princip älska ostörd vilken tid på dygnet som helst. Hon är ibland ute och talar om äldre och sexualitet och var en av talarna på NACS-2014. På ett av dessa tillfällen berättade en dam för henne att det var först efter 70 som hon verkligen upplevt den stora fysiska passionen. På äldre dagar kan också sexlivet bli mer lekfullt och mindre prestationsbundet konstaterar hon. Som äldre förväntas man ha en värdighet och i sex finns många möjligheter till lek

Detta är en mycket välbehövlig motvikt mot den dominerande bilden av sex som enbart förbehållen de unga och vackra människorna. Här finns förutom ett varmt bejakande av sexualiteten även knivskarpa politiska reflektioner om flyktingfrågan och mycket annat. Kort och gott, en mycket läsvärd bok.

 

 

Vi kan aldrig slå oss till ro och tro att vunna segrar varar för alltid. Nu mobiliserar religiösa aktörer från en karismatisk och konservativ bakgrund och ger sig i den sexualpolitiska debatten.

Skärmavbild 2015-04-01 kl. 22.51.30

Igår hade Svenska Dagbladet en debattartikel av Olof Edsinger, väckelsepredikant, debattör och författare och vice ordförande i det nybildade nätverket NfS. Han skriver en artikel som handlande om att svensk genuspolitik är en tickande bomb i integrationsfrågan.

Idag skriver en Therése Ewert skolkurator på en kristen friskola, lärare och läromedelsförfattare, Johan Semby, överläkare och ordförande för NfS – Nätverket för samlevnad och sexualitet och Jovanna Dahlgren, professor i pediatrisk endokrinologi och överläkare vid Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus alla med koppling till det nybildade nätverket NfS en debattartikel i Expressen om att RFSUs nya material är ett övergrepp på eleverna.

Jovanna Dahlgren och Johan Semby är både medlemmar i kristna läkare och medicinstudenter, doctors4christ vars målsättning är att fortlöpande analysera och påverka hälso- och sjukvården utifrån kristen människosyn och etik och att stimulera den enskilde medlemmen att forma en kristen syn på sitt liv, sitt yrke och sina studier.

Det är bland annat det nystartade nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS) som börjat sprida sitt moraliserande budskap, djupt förankrat i en karismatisk och konservativ kristen åskådning i någon form av protest mot ”organisationer som RFSU och RFSL har fått en monopolliknande ställning i både skola och samhälle, något som är olyckligt inte minst för att deras vägledning sällan återspeglar den helhetssyn på relationer – inklusive kopplingen mellan kärlek och sex – som vi menar är avgörande för ett gott sexuellt samliv.”

I NfS styrelse ingår personer från bland annat Svenska evangeliska alliansen, Katolska kyrkan, EFS, Kristna friskolerådet, Oasrörelsen, Kristna läkare och medicinstudenter, Sveriges kristna sjukvårdsförbund och Claphaminstitutet. Med andra ord är de ett nätverk som i huvudsak består av kristna personer med en mer konservativ kristen hållning. De har till syfte att verka för en sund vägledning kring sex, relationer och samlevnad.

Olof Edsinger skriver i SvD att om vi fortsätter att blunda för svåra frågor när det gäller sexualitet, normer och tolerans, kommer klyftan mellan våra etniska och religiösa minoriteter och det offentliga Sverige att djupna.

Han fortsätter senare i artikeln med att min egen erfarenhet säger mig att ganska få av dagens föräldrar är intresserade av denna omprogrammering, där man i normkritikens namn inte ens får tala om att pojkar och flickor kan fatta tycke för varandra. Eller så att man hindrar barnen från att leka på ett sätt som råkar vara representativa för deras biologiska kön. Men som svenskar är vi ju i regel laglydiga och har överseende med det mesta som grundar sig på statligt sanktionerade direktiv. Detta är naturligtvis raljant och ironiskt skrivet alternativt bottnar det i djup okunnighet om vad jämställdhet innebär. Därefter följer; vad vi däremot kan vara säkra på är att de flesta av våra nysvenskar ställer sig frågande till denna sociala ingenjörskonst. Detta är ett rasistiskt uttalande, hur kan någon påstå att de flesta nysvenskar är homofober? Dessutom har Edsinger gjort fullkomligt klart att den kristna tron är den enda rätta vägen så att använda andra grupper som ett hot mot integrationen känns närmast löjligt.

Artikeln i Expressen får ett mycket välformulerat och bra svar från sexualrådgivare Hedvig Nathorst-Böös på RFSU genom en diskussion med en av artikelförfattarna i Sveriges Radio, studio ett. Materialet handlar om sex, ömsesidighet och gränser.

NfS håller på att ta fram ett alternativt läromedel med arbetsnamnet ”Nära varandra”. Innehållet i detta kommer bland annat att diskutera skillnaden mellan begreppen eros, fileo, agape och sexualitetens gränser. Vad betyder då detta?

För de som inte är så bevandrad i teologisk etik kan jag som förutom att vara sexolog även är teolog, berätta att inom den lutherska teologin har en dualism mellan agape och eros länge funnits. Den lutherska teologin har präglats av teorier som betonar skillnaden mellan Guds sanna kärlek (agape) och mänsklig kärlek (eros). Eros är egocentrisk och självhävdande och agape ses som osjälvisk och självutgivande. Eros förknippas med den passionerade och/eller sexuella kärleken. Eros hemvist är alltid inom ett äktenskap. Agape är den ädlaste typ av kärlek: uppoffrande kärlek. Det är mer än en känsla, det är en viljeakt. Jesus var agape kärlek personifierad. Fileo handlar om broderlig kärlek som oftast tar sig uttryck i nära vänskap. Bästa vänner kommer att visa denna generösa och tillgiven kärlek till varandra som var och syftar till att göra den andra lycklig. Jonathan och Davids vänskap i Bibeln brukar lyftas fram som ett exempel på detta. Fileo involverar känslor av värme och tillgivenhet mot en annan person. Detta är teologisk tolkning som flera av skribenter ser som sanning medan många av oss andra ser detta som en möjlig tolkning bland många andra.

Nyare teologi har försökt att förena andlighet och kroppslighet i en lustbejakande erotik/sexualitet för att övervinna den gamla polariseringen av Eros och Agape. Företrädarna för NfS tillhör dock de mer konservativa och karismatiska delen av den svenska kristenheten.

Vidare skall de nya materialet till skolornas sexualundervisning handla om sexualitetens gränser, vart dessa dras juridisk och moraliskt. Dessutom skall synen på hur relationer och sexualitet har förändrats över tid behandlas med tillägget om hur ungdomar faktiskt mår i dag. De har ambitionen att ta fram ett heltäckande material i ämnet som bland annat innefattar ovan nämnda som som enligt tidningen DAGEN gått ut i ett brev till de kristna skolledarna, Syftet är att detta skall göra ”att skolorna inte måste köpa RFSU:s fyra böcker, som i stora stycken inte underlättar för folkhälsan”.

För att få en hint om det kommande innehållet finns sex och samlevnads undervisning på Edsingers blogg; Tillbaka till detta med otukten. Vad handlar egentligen detta om? Ja, den djupaste mekanismen i otukten tror jag kan beskrivas som att vi gör sexualiteten till vår herre i stället för till vår tjänare. Att vi helt enkelt lever ut den utanför de ramar som vår Skapare har gett oss, och att vi på så sätt hamnar på kollisionskurs med Herren själv.

En utförlig förteckning på sexuella beteenden som kan inkluderas i otuktsbegreppet skulle därmed kunna se ut så sätt:

  • Sex innan äktenskapet (1 Kor 7:8-9; Hebr 13:4)
  • Otrohet/äktenskapsbrott (Ords 5:15-20; 1 Kor 6:13)
  • Incest (1 Kor 5:1; 3 Mos 18, 20)
  • Polygami eller gruppsex (1 Mos 2:24)
  • Våldtäkt (5 Mos 22:25-27)
  • Prostitution (1 Kor 6:15)
  • Homosexualitet (Rom 1:24-28)
  • Transvestism (5 Mos 22:5)
  • Tidelag (3 Mos 18:23)

 Det finns inte några formella hinder för skolorna att ta in ”Nära varandra” i undervisningen. Numera sker all kontroll i efterhand och kvalitetssäkringen ligger i dag på lärarna enligt Skolverket på sin webbplats.

Igår skrev dessutom Ottar om att apotekspersonal nekat tjejer under 15 år preventivmedel. Enligt barnmorskor som Ottar pratat med är förklaringen att utrymmet för personliga moraliska argument ökat sedan sexualbrottslagen skärptes.

Kampen går vidare mot moralism och för kunskap och upplysning!

Sexleksaker har inget vidare rykte specifikt inte hos experter. Sexleksaker kan dock ha en stor betydelse för många. Yacov Reisman som höll i ett mycket bra seminarium om Sex Toys; Use in sexual pleasure and dysfunction säger att ordet sexleksaker ger en mer erotisk känsla än medicinska hjälpmedel. Själv tänker jag att det nog har betydelse i vilken kontext och vem det presenteras för. Han menar vidare att vi bör lyfta upp tanken på tillfredsställelse för att reducera medikaliseringen av desamma. Att älska, ha roligt och njuta bör stå i fokus. Med sexleksaker kan en få en bredd av sexuella upplevelser, öka upphetsning och återuppväcka sensualitet. Kvinnor som nyligen använd någon form av vibrator uppvisar också högre tal på de flesta sexuella funktioner.

En intressant fakta var att hbt-personer använder sexleksaker mer frekvent än heterosexuella. 75-80% av msm och ksk använder sexleksaker. Inte undra på att vi har så roligt då 😉

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 21.33.02Sexleksaker kan med fördel användas vid sexuella problem och dysfunktioner, vid fysiska funktionsnedsättningar och begränsningar.

Denna lilla skrift tipsade Yacov Reisman om och där finns många bra tips och råd.

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 21.44.24

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 21.48.56