Arkiv för kategori ‘Leva tillsammans’

Hiv 2.0 är ingen bok utan snarare ett seriealbum om hur det är att leva med hiv i Sverige idag. Den bygger på olika autentiska röster. Det är Positiva gruppen Väst* som samlat in delar av livsberättelser under de senaste åren. Dessa har sedan gestaltats av  serietecknarna Hilda-Maria Sandgren, Hanna Stenman och Lina Vain Illalla. Resultatet är Hiv 2.0.

uv5drenbydjeotghsmp0

Albumet består av tre lite längre serier och ett antal kortare serier eller enrutingar. Den första längre texten är en fruktansvärt sorglig och sann historia om en mormor som inte längre får träffa sina barnbarn. Dotterns reaktion när mamman berättar om att hon bär på hiv blir till en smärre katastrof på grund av felaktiga uppfattningar och onödig rädsla.

En annan historia handlar om svårigheterna med att flirta, ragga och ligga när en skall berätta om att en bär på ett virus. En kär vän till mig har uttryckt det så fenomenalt bra så jag brukar alltid använda det här citatet när jag föreläser;

För det är just sexlivet som förändras med hiv. För mig har det blivit lättare att stanna hos en partner även om det inte är sådär stormande fantastiskt som man har läst i pastellfärgade pocketböcker att det ska vara. På gott och ont är det numera lite besvärligare att kasta sig in i nya sexuella relationer. Orka informera en gång till. Det blir ju aldrig bara: »Ok, nu har vi hånglat och händerna har börjat glida in under kläderna, enligt konventionens alla regler ska vi snart idka könsligt umgänge, men innan dess vill jag bara informera om att jag har lite hiv. Kan vi fortsätta nu? Nähä, men jag har typ jättelite hiv, knappt några virus alls.

Informationsplikten föreskriver att man ska uppge sin hivstatus innan sex. Men i realiteten innebär det att man också får informera om smittsamhet, sexuella praktiker, risker, virusnivåer, medicinering, allmänhälsa och förväntad livslängd, trauman, stigman och mobbning samt avsaknaden av trauma, stigma och mobbning. När den föreläsningen är över, har fingrarna för länge sedan slutat pilla.

Skärmklipp 2016-06-02 23.13.16Bild från sidan 44 i albumet Hiv 2.0

Tänk dig själv, hur kul är det att få nobben i sängen? Att ha sex med någon som bär på hiv men står på behandling innebär ingen risk. Att ha oskyddat sex med någon som inte vet om sin hivstatus kan däremot innebära en risk för överföring av hiv och andra sexuellt överförbara infektioner.

Den tredje storyn är mer av en solskenshistoria om att finna någon att älska och leva med. Förutom detta finns bra information och kunskap. Hiv 2.0 finns att beställa från PG Väst eller att läsa på nätet. Känner du att du inte har full koll, ägna en stund åt detta seriealbum  och skaffa mer kunskap.

Skärmklipp 2016-06-02 22.59.12 (1)Bild från sidan 10 i albumet Hiv 2.0

Jag har många vänner och bekanta som lever med hiv. Hur många de är har jag aldrig tänkt på för det har aldrig någon betydelse. Vissa är helt öppna med att de bär på ett hiv medan andra har berättat i djupaste förtroende med en försäkran om att jag aldrig skall föra det vidare. Några har säkert inte berättat och det är helt okey. Bara en fjärdedel av alla som lever med hiv är öppna. Varför är det så?  Jo, för att ett av de största problemen är fördomar och stigma. Idag finns mycket effektiva behandlingar som gör att viruset inte överförs till andra även om man har oskyddat sex. Ändå så är det människors föreställningar, fördomar och myter som ibland radikalt försämrar livskvaliteten för många som lever med hiv. Vi bär alla ett ansvar för att minska stigmat. Läs Hiv 2.0!

*Positiva Gruppen Väst är en rättighetsorganisation som arbetar för att stärka hivpositiva i sin livssituation. De ger hjälp till självhjälp och vänder sig till alla som är berörda av hiv, oavsett kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung. De har kurser, informerar om hiv och arbetar hela tiden med att förbättra villkoren för personer som lever med hiv.

 


I vår bokcirkel med det ödmjuka och icke-pretentiösa namnet Stockholmska litteratursällskapet läste vi senast boken Mama Dolly av idéhistorikern och kulturskribenten Patricia Lorenzoni. Boken är utgiven på Nordsteds förlag.

1423955232652

Inledningsvis riktar Lorenzoni kritik mot Freuds androcentriska världsbild och det faktum att vi fortsätter att se den genitala heterosexualiteten som det enda rimliga och önskvärda valet för människor.

Fenomenet Vagina Dentata presenteras genom bland annat den brittiska antropologen James George Frazer som under 1880-talet analyserat ”vildar” (läs män från en annan kultur än honom själv) och deras rädsla för kvinnokroppen. Rädslan hänger tätt samman med att könet blöder ur samma hål som han förväntas föra in sin lem, menar Frazer. Blodet är ett tecken på att hon är besatt av en demon som sitter inuti slidan och hugger henne med en kniv. Denna demon kan också plötsligt hugga till mot vildens manlighet (läs kuk). Varje samlag innebär därför en fasansfull risk.

Denna fascinerande myt om Vagina Dentata finns över nästan hela jorden.

Chicanafeministen Gloria Anzaldúa har tittat på förcolumbianska traditioner som har mycket mer mångfacetterade kvinnobilder än som finns i vår kultur. Hos olmekerna förknippas kvinnlighet med ormens mun, en öppning bevakad av vassa huggtänder. Det var en helig plats och även tillflyktsort där allting fötts och allt sedan skulle återvända till.

Mama Dolly är en bok om barnlängtan och det är en kroppslig bok om vad det innebär att vara en kvinna med förväntan att vara fertil och vilja skaffa barn. Det är en bok om att vara en moder och ha en kropp vilket är kontroversiellt i en tid som präglas av postmodernism. När så många andra texter om moderskap börjar eller slutar i en uppgörelse med den egna mamman så avslutar Lorenzoni istället med en kort förklaring till varför hon skrivit om så många andra mödrar – från Loretta Lynn till Ellen Ripley i Alien – utom sin egen. Hennes analys är att det är döttrarnas förtvivlan över sina mödrar och den kvinnliga arvssynden som väcker kvinnors kvinnohat. ”Där min egen mor finns – bara en kompakt klump av ogenomskinligt” skriver Lorenzonis om sin egen relation till sin mamma.

Moderskapet analyseras även genom bortbytingar, Alien och Medea som lät mörda sina barn. Lorenzoni ställer frågan om varför vi egentligen vill ha barn. Att skaffa barn eller inte är idag för många en reell valmöjlighet. De flest västerländska kvinnor har makten över sin livmoder.  Varför måste alla oavsett om en är heterosexuell homosexuell, cisperson eller trans, lever i en relation eller är ensamstående skaffa barn?  Vad fyller detta för funktion?

 

 

Det är en spännande bok som är svår att definiera. Det närmaste jag kommer att kunna kalla den är essä. I ett medryckande språk kastar vi oss mellan författarens helt personliga erfarenheter, religion och kulturhistoriska referenser, politik och forskning. Akademikern i mig blir mäkta frustrerad emellanåt och samtidigt avundas jag sättet att skriva med forskning och vetenskap bara som en klangbotten som används i djupt personliga reflektioner och analyser.

 

 

Tre somrar på raken åkte jag till Sörängens folkhögskola och gick på Merete Mazzarellas skrivarkurs ”Skriv ditt liv”. Jag älskade kurserna och tyckte mycket om Merete Mazzarella både som lärare och person. Detta var många år sedan nu men jag har därefter försökt att läsa de flesta av hennes utgivna böcker. Detta handlar om hennes senaste bok, Solkattens år.

Solkattens år.jpg

Merete Mazzarella är docent i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och i finlandssvensk litteratur vid Helsingfors universitet, professor i nordisk litteratur och en mästarinna på att skriva essäer.

Meere.jpg

Den här boken spänner över en stor mängd olika ämnen. Klangbotten är hennes eget liv med många olika reflektioner över vår samtid, litteratur, sociologiska och filosofiska frågeställningar. En av utgångspunkterna är att hon under förra året fyllde 70 år.

När jag var boende i Uppsala såg jag Merete Mazzarella och hennes dåvarande make ibland i centrum och på olika kulturella aktiviteter. Ex-maken är sjutton år äldre än henne och hon lämnade honom när hon för några år sedan träffade en ny man och blev väldigt förälskad. Hon gifte om sig för tre år sedan och hon skriver med värme om deras gemensamma liv. Samtidigt berättar hon om skulden runt att hon lämnade sin ex-make och flyttade tillbaka till Finland. Fortfarande åker hon till Uppsala för att besöka honom med jämna mellanrum, ibland tar de en gemensam promenad, han med sin rullator. Flera gånger försäkrar Mazzarella att hon inte ångrar vare sig sitt uppbrott ur tidigare äktenskap eller sitt inträde i det nuvarande. Tvärtom beskriver hon en stark kärlek till sin nya make och vill ta vara på tiden tillsammans väl medveten om att de aldrig kommer att fira något guldbröllop tillsammans.

Hon säger också att det blir allt vanligare att göra fria val också på äldre dar. Också på riktigt gamla dar. Därefter refererar hon till Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald, som blev häftigt förälskade i varandra 83 respektive 88 år. Hon nämner också Bengt Hjelmquist som vid fyllda hundra år gifte om sig med orden; det här äktenskapet blir kanske inte så långt men det får bli desto mer passionerat. Även författaren Elsie Johansson nämns, 76 år som efter 55 års äktenskap bröt upp, skilde sig och flyttade till en egen lägenhet i stan.

Mazzarella riktar hård kritik mot den dominerande bilden av äldre som asexuella. Hon nämner ordet seniormys och som läsare förstår man att det går en rysning genom kroppen på henne när hon konstaterar att det finns stadigt växande kategori av filmen med seniora stjärnor som i huvudsak vill säga att det är viktigt att behålla ett gott humör och att de är gulliga till och med oemotståndeliga – precis som småbarn. Denna infantilisering av äldre ser hon även i dejtingprogram för äldre. Där får de frågan om de har pussats, som vilken 5-åring som helst.

På ett hoppfullt sätt konstaterar hon att riktigt gamla kvinnor generellt är nöjdare med sin kropp än unga. De är glada att kroppen fungerar som den ska. Däremot krävs det av 50-åringar att de ska jobba stenhårt för att avvärja apelsinhud, bullmage, muffinsmidja, kärringgardiner mm. När man blivit äldre kan man rimligtvis inte ha förväntningar på en perfekt kropp.

Mazzarella konstaterar också att hon hört äldre kvinnor som inte längre vill gå till sin gynekolog därför att de inte verkar tycka att kvinnor i den åldern behöver ett underliv. Detta är något som jag också hört från andra håll. Inom vården förutsätter de helt felaktigt att äldre inte har något sexliv.

Erotik kan till och med vara bättre på äldre dar konstaterar Mazzarella. Man har tid och frid, man hinner tala och lyssna, man kan i princip älska ostörd vilken tid på dygnet som helst. Hon är ibland ute och talar om äldre och sexualitet och var en av talarna på NACS-2014. På ett av dessa tillfällen berättade en dam för henne att det var först efter 70 som hon verkligen upplevt den stora fysiska passionen. På äldre dagar kan också sexlivet bli mer lekfullt och mindre prestationsbundet konstaterar hon. Som äldre förväntas man ha en värdighet och i sex finns många möjligheter till lek

Detta är en mycket välbehövlig motvikt mot den dominerande bilden av sex som enbart förbehållen de unga och vackra människorna. Här finns förutom ett varmt bejakande av sexualiteten även knivskarpa politiska reflektioner om flyktingfrågan och mycket annat. Kort och gott, en mycket läsvärd bok.

 

 

Vi kan aldrig slå oss till ro och tro att vunna segrar varar för alltid. Nu mobiliserar religiösa aktörer från en karismatisk och konservativ bakgrund och ger sig i den sexualpolitiska debatten.

Skärmavbild 2015-04-01 kl. 22.51.30

Igår hade Svenska Dagbladet en debattartikel av Olof Edsinger, väckelsepredikant, debattör och författare och vice ordförande i det nybildade nätverket NfS. Han skriver en artikel som handlande om att svensk genuspolitik är en tickande bomb i integrationsfrågan.

Idag skriver en Therése Ewert skolkurator på en kristen friskola, lärare och läromedelsförfattare, Johan Semby, överläkare och ordförande för NfS – Nätverket för samlevnad och sexualitet och Jovanna Dahlgren, professor i pediatrisk endokrinologi och överläkare vid Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus alla med koppling till det nybildade nätverket NfS en debattartikel i Expressen om att RFSUs nya material är ett övergrepp på eleverna.

Jovanna Dahlgren och Johan Semby är både medlemmar i kristna läkare och medicinstudenter, doctors4christ vars målsättning är att fortlöpande analysera och påverka hälso- och sjukvården utifrån kristen människosyn och etik och att stimulera den enskilde medlemmen att forma en kristen syn på sitt liv, sitt yrke och sina studier.

Det är bland annat det nystartade nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS) som börjat sprida sitt moraliserande budskap, djupt förankrat i en karismatisk och konservativ kristen åskådning i någon form av protest mot ”organisationer som RFSU och RFSL har fått en monopolliknande ställning i både skola och samhälle, något som är olyckligt inte minst för att deras vägledning sällan återspeglar den helhetssyn på relationer – inklusive kopplingen mellan kärlek och sex – som vi menar är avgörande för ett gott sexuellt samliv.”

I NfS styrelse ingår personer från bland annat Svenska evangeliska alliansen, Katolska kyrkan, EFS, Kristna friskolerådet, Oasrörelsen, Kristna läkare och medicinstudenter, Sveriges kristna sjukvårdsförbund och Claphaminstitutet. Med andra ord är de ett nätverk som i huvudsak består av kristna personer med en mer konservativ kristen hållning. De har till syfte att verka för en sund vägledning kring sex, relationer och samlevnad.

Olof Edsinger skriver i SvD att om vi fortsätter att blunda för svåra frågor när det gäller sexualitet, normer och tolerans, kommer klyftan mellan våra etniska och religiösa minoriteter och det offentliga Sverige att djupna.

Han fortsätter senare i artikeln med att min egen erfarenhet säger mig att ganska få av dagens föräldrar är intresserade av denna omprogrammering, där man i normkritikens namn inte ens får tala om att pojkar och flickor kan fatta tycke för varandra. Eller så att man hindrar barnen från att leka på ett sätt som råkar vara representativa för deras biologiska kön. Men som svenskar är vi ju i regel laglydiga och har överseende med det mesta som grundar sig på statligt sanktionerade direktiv. Detta är naturligtvis raljant och ironiskt skrivet alternativt bottnar det i djup okunnighet om vad jämställdhet innebär. Därefter följer; vad vi däremot kan vara säkra på är att de flesta av våra nysvenskar ställer sig frågande till denna sociala ingenjörskonst. Detta är ett rasistiskt uttalande, hur kan någon påstå att de flesta nysvenskar är homofober? Dessutom har Edsinger gjort fullkomligt klart att den kristna tron är den enda rätta vägen så att använda andra grupper som ett hot mot integrationen känns närmast löjligt.

Artikeln i Expressen får ett mycket välformulerat och bra svar från sexualrådgivare Hedvig Nathorst-Böös på RFSU genom en diskussion med en av artikelförfattarna i Sveriges Radio, studio ett. Materialet handlar om sex, ömsesidighet och gränser.

NfS håller på att ta fram ett alternativt läromedel med arbetsnamnet ”Nära varandra”. Innehållet i detta kommer bland annat att diskutera skillnaden mellan begreppen eros, fileo, agape och sexualitetens gränser. Vad betyder då detta?

För de som inte är så bevandrad i teologisk etik kan jag som förutom att vara sexolog även är teolog, berätta att inom den lutherska teologin har en dualism mellan agape och eros länge funnits. Den lutherska teologin har präglats av teorier som betonar skillnaden mellan Guds sanna kärlek (agape) och mänsklig kärlek (eros). Eros är egocentrisk och självhävdande och agape ses som osjälvisk och självutgivande. Eros förknippas med den passionerade och/eller sexuella kärleken. Eros hemvist är alltid inom ett äktenskap. Agape är den ädlaste typ av kärlek: uppoffrande kärlek. Det är mer än en känsla, det är en viljeakt. Jesus var agape kärlek personifierad. Fileo handlar om broderlig kärlek som oftast tar sig uttryck i nära vänskap. Bästa vänner kommer att visa denna generösa och tillgiven kärlek till varandra som var och syftar till att göra den andra lycklig. Jonathan och Davids vänskap i Bibeln brukar lyftas fram som ett exempel på detta. Fileo involverar känslor av värme och tillgivenhet mot en annan person. Detta är teologisk tolkning som flera av skribenter ser som sanning medan många av oss andra ser detta som en möjlig tolkning bland många andra.

Nyare teologi har försökt att förena andlighet och kroppslighet i en lustbejakande erotik/sexualitet för att övervinna den gamla polariseringen av Eros och Agape. Företrädarna för NfS tillhör dock de mer konservativa och karismatiska delen av den svenska kristenheten.

Vidare skall de nya materialet till skolornas sexualundervisning handla om sexualitetens gränser, vart dessa dras juridisk och moraliskt. Dessutom skall synen på hur relationer och sexualitet har förändrats över tid behandlas med tillägget om hur ungdomar faktiskt mår i dag. De har ambitionen att ta fram ett heltäckande material i ämnet som bland annat innefattar ovan nämnda som som enligt tidningen DAGEN gått ut i ett brev till de kristna skolledarna, Syftet är att detta skall göra ”att skolorna inte måste köpa RFSU:s fyra böcker, som i stora stycken inte underlättar för folkhälsan”.

För att få en hint om det kommande innehållet finns sex och samlevnads undervisning på Edsingers blogg; Tillbaka till detta med otukten. Vad handlar egentligen detta om? Ja, den djupaste mekanismen i otukten tror jag kan beskrivas som att vi gör sexualiteten till vår herre i stället för till vår tjänare. Att vi helt enkelt lever ut den utanför de ramar som vår Skapare har gett oss, och att vi på så sätt hamnar på kollisionskurs med Herren själv.

En utförlig förteckning på sexuella beteenden som kan inkluderas i otuktsbegreppet skulle därmed kunna se ut så sätt:

  • Sex innan äktenskapet (1 Kor 7:8-9; Hebr 13:4)
  • Otrohet/äktenskapsbrott (Ords 5:15-20; 1 Kor 6:13)
  • Incest (1 Kor 5:1; 3 Mos 18, 20)
  • Polygami eller gruppsex (1 Mos 2:24)
  • Våldtäkt (5 Mos 22:25-27)
  • Prostitution (1 Kor 6:15)
  • Homosexualitet (Rom 1:24-28)
  • Transvestism (5 Mos 22:5)
  • Tidelag (3 Mos 18:23)

 Det finns inte några formella hinder för skolorna att ta in ”Nära varandra” i undervisningen. Numera sker all kontroll i efterhand och kvalitetssäkringen ligger i dag på lärarna enligt Skolverket på sin webbplats.

Igår skrev dessutom Ottar om att apotekspersonal nekat tjejer under 15 år preventivmedel. Enligt barnmorskor som Ottar pratat med är förklaringen att utrymmet för personliga moraliska argument ökat sedan sexualbrottslagen skärptes.

Kampen går vidare mot moralism och för kunskap och upplysning!

Sexleksaker har inget vidare rykte specifikt inte hos experter. Sexleksaker kan dock ha en stor betydelse för många. Yacov Reisman som höll i ett mycket bra seminarium om Sex Toys; Use in sexual pleasure and dysfunction säger att ordet sexleksaker ger en mer erotisk känsla än medicinska hjälpmedel. Själv tänker jag att det nog har betydelse i vilken kontext och vem det presenteras för. Han menar vidare att vi bör lyfta upp tanken på tillfredsställelse för att reducera medikaliseringen av desamma. Att älska, ha roligt och njuta bör stå i fokus. Med sexleksaker kan en få en bredd av sexuella upplevelser, öka upphetsning och återuppväcka sensualitet. Kvinnor som nyligen använd någon form av vibrator uppvisar också högre tal på de flesta sexuella funktioner.

En intressant fakta var att hbt-personer använder sexleksaker mer frekvent än heterosexuella. 75-80% av msm och ksk använder sexleksaker. Inte undra på att vi har så roligt då 😉

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 21.33.02Sexleksaker kan med fördel användas vid sexuella problem och dysfunktioner, vid fysiska funktionsnedsättningar och begränsningar.

Denna lilla skrift tipsade Yacov Reisman om och där finns många bra tips och råd.

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 21.44.24

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 21.48.56

Häromdagen gick jag och en kär vän till Brunnsgatan fyra och såg Unni Drougges pjäs Nu ska här dös. Pjäsen handlar om Inga (suveränt spelad av Ia Langhammer) vilken är en äldre deprimerad överviktig kvinna med tovigt stripigt hår som håller på att gå under och dessutom försvarar sin rätt till detsamma.

Idag är det en medborgerlig plikt att hålla sig fräsch och frisk och leva så länge om möjligt. Men Inga tycker redan att hon har levt alltför länge. Det som återstår är korsord, cancer, halkolyckor och hyresavier. Medan en hantverkare snickrar ihop hennes likkista sveper Inga sin svunna kärlek i giftiga cynismer. Under tiden ringer väninnorna och ber om kärleksråd. På dörren bultar det. Någon vill in. Men Inga öppnar inte. För nu ska här dös

Nu_ska_har_dos

I sin ungdom kom Inga in på Balettakademin men blev våldtagen med en graviditet som följd. Sedermera även gift med nämnda man och senare dumpad.

Nu är hon irriterad över hemtjänsten som inte tycker om att köpa vin och cigaretter. De säger att det inte är bra med cigg och vin. Hon frågar sarkastiskt om det är farligt med cigaretter och lådvin? Kan man dö? Hemtjänsten svarar att det är farligt och man kan dö. Då konstaterar Inga nöjd, så bra då! Hon kedjeröker på sin divan, dricker lådvin och spyr galla över alla hälsofascister som menar att det är en medborgerlig skyldighet att hålla sig fräsch och leva så länge som möjligt. Inga vill inte leva länge, hon vill dö.

Nu-ska-här-dös-foto-elisabet-sverlander

Det är många tankar runt alla hopplösa män som hon levt och knullat med. Hon skriker knulla och vill visa att hon minsann både tittat på porr och just knullat. Inspirerad av porren har hon dessutom gjort samma saker själv med skillnad från att hon och hennes partners behållit könshåren. Trots en rejäl buske har kukarna ändå hittat rätt. En av hennes karlar dumpade henne med orden, du tillfredsställer mig varken sexuellt, emotionellt eller intellektuellt. Hon ser att hon blivit både förtryckt och utnyttjad av männen som passerat. Hon hånar väninnorna som inför henne framhållit sin lyckliga äktenskap med sina män, vilka Inga själv knullat i smyg.

Det är befriande vulgärt och oerhört skönt med en kvinna som är gammal och ful och vägrar den hälsofascistiska perfektionistiska kulturen. Hon står för sin kåthet och väljer sitt eget vulgära språk. Istället för att behaga som varit hennes och så otroligt många andra kvinnors lott väljer hon nu istället att gå omkring med mysbyxor i gummiband, en smutsig och trasig morgonrock, kedjeröka och dricka vitt lådvin. Detta är en hård markering mot samhällets dubbelmoral när det gäller åldrande kvinnor.

Att var ful är oftast ett manlig privilegium. Fula kvinnor, synnerhet i maktposition väcker vrede. Fula äldre kvinnor kan per definition aldrig vara sexiga och definitivt inte sexuella.

Berättelsen om de gamla kvinnorna

Jag älskar gamla kvinnor,

fula kvinnor,

arga kvinnor

de är jordens salt

de äcklas inte

av mänskligt avfall

de känner frånsidan

av medaljen

av kärleken

av tron

de kommer och går

diktatorerna uppför sina narrspel

har händerna fläckade

av mänskliga varelsers blod

de gamla kvinnorna står upp i gryningen

köper kött, frukt, bröd

städar, lagar mat

står på gatan med händerna i kors, tiger

gamla kvinnor

är odödliga

Hamlet kastar sig hit och dit i nätet

Faust spelar en lumpen och löjlig roll

Raskolnikov hugger till med yxan

de gamla kvinnorna är

oförstörbara

de ler överseende

Jag älskar gamla kvinnor,

fula kvinnor,

arga kvinnor

de är jordens salt

de äcklas inte

av mänskligt avfall

de känner frånsidan

av medaljen

av kärleken

av tron

de kommer och går

diktatorerna uppför sina narrspel

har händerna fläckade

av mänskliga varelsers blod

de gamla kvinnorna står upp i gryningen

köper kött, frukt, bröd

städar, lagar mat

står på gatan med händerna i kors, tiger

gamla kvinnor

är odödliga

Hamlet kastar sig hit och dit i nätet

Faust spelar en lumpen och löjlig roll

Raskolnikov hugger till med yxan

de gamla kvinnorna är

oförstörbara

de ler överseende

Gud dör

de gamla kvinnorna står upp som vanligt

varje dag

i gryningen köper bröd, vin, fisk

civilisationen dör

de gamla kvinnorna står upp i gryningen

öppnar fönstren

bär ut slaskhinken

människan dör

de gamla kvinnorna tvättar liket

begraver de döda

planterar blommor

på gravarna

jag älskar gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

de tror på det eviga livet

de är jordens salt

trädets bark

de är djurens ödmjuka ögon

feghet och hjältemod

storhet och ringhet

ser de i deras rätta dimensioner

anpassade till vardagens krav

deras söner upptäcker Amerika

stupar vid Thermopyle

dör på kors

erövrar kosmos

de gamla kvinnorna går ut i gryningen

på stan

köper mjölk, bröd, kött

lagar soppa

öppnar fönstren

bara dumbommar skrattar

åt gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

när de dör

flyter ur ögat

en tår

och förenar sig

vid munnen

med en ung flickas leende

Av Tadeusz Rózewicz

(Tadeusz Różewicz is widely considered to be the most influential post-war Polish poet. He has published over twenty volumes of poetry, and is a major playwright, essayist, and fiction writer).

Detta blogginlägg kommer att beröra ett smalt område, populärvetenskapliga tidskrifter om sex. Jag tänker inte på de som traditionellt brukar kallas porrtidningar och inte heller vetenskapliga tidskrifter som exempelvis Journal of Sex Research. Istället vill jag undersöka tidskrifter som har till syfte att presentera populärvetenskapliga rön och reflekterande reportage runt sexualiteter.

En tidskrift som jag gillar mer och mer är Insikt. Den kommer ut med fyra nummer per år och berör olika ämnen och aktuella frågor som berör området sexualitet och hälsa. Den ges ut av LAFA- Enheten för sexuell hälsa inom Stockholms Läns Landsting. Det är kostnadsfritt att teckna en prenumereration

Nr 3 2014 gillade jag otroligt mycket. Den hade tre mycket spännande reportage om: Gravida män – är vården redo, om hur det är omgivningen som skapar problemen för transbarn samt ett reportage om hur oskuldsnormen kan påverka lusten.

V57jz6HedmqvVf1-fRqITidningens utkomna nummer från och med 2009 går att läsa på webben.

Den okrönta drottningen är och förblir enligt mig och säkerligen många andra, RFSUs tidning Ottar. Om du blir medlem i RFSU får du tidningen gratis annars kan du också teckna en prenumeration eller köpa lösnummer på Pressbyrån. Det är en tidning som vågar sticka ut och här kan du läsa om nya företeelser innan de landat i människors medvetande här i Sverige. I Ottar läste jag exempelvis första gången om pegging (sexuell praktik där (oftast) kvinnor penetrerar en man i anus med en strap-on dildo). De tar pulsen på svensk sexualpolitik och förutom egna skickliga medarbetare använder de spännande frilansreportar. Här finns också reportage med sexologiska frågeställningar och kunskap. Senaste numret har temat abortkamp.

Ottar_4_2014_omslag_litenTidningen har vunnit Publishingpriset för Bästa medlemstidning 2014, 2013 och 2012. Året innan dess vann Ottar juryns specialpris för god journalistik. Ottar har alltid skarpa artiklar runt sexualitet i allmänhet och sexualpolitik i synnerhet.

 Om vi sneglar till Norge så finns magasinet Cupido – bladet for kåthet og glede. Cupido har ett eget sexualpolitiskt program och ett fantastiskt arkiv av äldre artiklar som är temabaserat. Någon av er kanske minns Lill-Marit Bugge som var chefredaktör för den svenska varianten CupidoZero i början av 90-talet. Den svenska tidningen gavs ut 1990-1992.
Skärmavbild 2015-01-27 kl. 20.55.58Cupido i Norge har nu givits ut i 30 år. Tidningen har bland annat haft en spännande serie artiklar om Perversionernas historia av historikern Julie Peakman. Innehållet har beskrivits som intellektualiserande pornografi. Detta på grund av att tidningen blandar populärvetenskapliga sexologiska artiklar med erotiska bilder och noveller.
Nu undrar jag om Du har några tips på andra nordiska, engelska eller amerikanska populärvetenskapliga tidskrifter?

En av de mest spännande sakerna med att arbeta på RFSL:s förbundskansli är möjligheten att påverka i många viktiga sammanhang. Att få förtroendet att företräda organisationen med sin kunskap och kompetens i vissa frågor är en av anledningarna till att jag fortfarande är kvar trots att jag aldrig tidigare stannat på en arbetsplats så länge som sex år tidigare.

Idag fick jag förmånen att ersätta vår förbundsordförande Ulrika Westerlund som på grund av ett annat möte var tvungen att ställa in sitt deltagande i en debatt i Lund; Förälder – till vilket pris?- En debatt angående den svenska rättens förhållningssätt till surrogatmoderskap vid AF-borgen i Lund.

De andra debattörerna var Claes Borgström, advokat, och f.d. jämställdhetsombudsman, Pia Johansson, lagman vid Halmstad tingsrätt, Barbro Westerholm, läkare, forskare, ämbetsman och riksdagsledamot och Karin Svensson som är Sveriges Kvinnolobbys representant och ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer (ROKS). Debatten modererades fantastiskt bra av Eva Ryrstedt, professor i familjerätt vid universitetet.

Det blev en bra debatt där jag och Barbro Westerholm samarbetade mycket bra och understödde varandras argumentation.

Frågan är komplex och måste så få förbli. Jag tycker att SMER (statens medicinsk-etiska råd) som under 2013 släppte en stor utredning har gjort ett mycket gott förarbete i frågan. Fortfarande finns frågeställningar att utreda men det finns också många erfarenheter och kunskaper från andra länder att lära av.

En av  mina infallsvinklar under kvällen blev att möta och problematisera den uttalade heteronormativitet som debatten delvis präglades av.

Utgångspunkten för mig är att kvinnor själva måste få bestämma om sina egna kroppar. Jag har svårt att se varför kvinnor kan få bestämma om abort helt självständigt men inte i frågan om att välja att föda ett barn åt någon annan. Samma problematik förekommer runt påtryckningar till abort eller tvingas föda ett barn som egentligen inte är önskat. Där råder dock ingen tvekan om kvinnors egen immunitet vilket är fantastisk bra. Jag är verkligen beredd att problematisera frågan om fria val och håller med om att saken noggrant måste regleras. Självklart vill jag också värna om kvinnans rättighet att själv få bestämma över sin kropp, ha rätten till abort och rätten att ändra sig när barnet är fött. Däremot tycker jag det vore mycket olyckligt med ett tvärt nej.

En annan fråga som ligger mig varmt om hjärtat är hur olika ord och begrepp används för att konstruera vissa föreställningar. För mig är det svårt att se hur ett feministiskt ställningstagande kan vara förenligt med att kalla andra kvinnor som fattat ett beslut om att vara värdmödrar för avelskossor och behållare. Vilken människosyn grundar sig detta på? Ikväll användes också begreppet ”beställa ett barn”. Varför? Om jag genomgår en IVF på ett svenskt sjukhus, om jag står i adoptionskö, om jag åker till Danmark för att inseminera mig, beställer jag då ett barn?

Ytterligare en fråga är de barnen som redan finns i Sverige idag. Det finns redan många barn i Sverige som är komma ur en värdmödraskapsprocess och de har funnits i Sverige under lång tid. Det är bara något vi inte pratat om. Dessa barn finns runt omkring oss men det är inte säkert att deras föräldrar vill berätta, för att skydda barnen från det stigma som kan uppkomma. Det är avskyvärt att kalla dem för surrogatbarn. Som Barbro Westerholm sade, surrogat var något som användes under kriget . Beteckningen ”surrogat” indikerar nästan alltid att surrogatet inte anses lika bra som originalet. Dessa barn är någons son eller dotter likväl som vilket annat barn som helst.

I maj 2013 sades 103 barn finnas i Sverige som kommit från ett arrangemang med en värdmoder. Troligen finns ett stort mörkertal. Ett stort problem är att när ett barn blir till är att det inte finns någon juridisk reglering runt dessa barn. Barn som kommer till Sverige kommer i kläm när frågan inte är reglerad. I snitt tar det 10 månader innan ett barn får vårdnadshavare. Detta får en rad olika komplikationer som att föräldrarna inte kan få föräldrapenning, barnbidrag och kan inte teckna försäkringar för barnet. Detta kan absolut inte ses i relation till barnets bästa. I dag är det inte heller säkert att svenska myndigheter erkänner det föräldraskap som värdmammans land har fastställt.

Kvällens debatt rörde väldigt lite de postkoloniala frågorna mycket utifrån att debatten handlade om hur frågan skall regleras i Sverige med svenska värdmödrar. Med i publiken satte också en av regeringens utredare i frågan och de har uppdraget att ta fram ett nytt förslag till sommaren 2015.

Juridiska föreningen på Lunds Universitet arrangerade debatten och när jag kom fram till AF-borgen och hittade till rummet fanns där ca tjugo personer i kostym och slips alternativt byxdress eller kjol och kavaj. In stolpade jag i kulturtantsklänning och leopardfärgade tights. Jag konstaterade efter 30 sek panik, att det är bara att gilla läget och vara den en är…

Gång på gång märker jag att kunskapen om hiv inte är så stor som jag skulle önska. Människor i min närhet, som jag tycker om, kan rätt som det är säga saker som får mig att baxna. Oftast handlar det om okunskap, men det är ändå inte okej.
Sedan slutet av 1980-talet har jag haft vänner som levt med hiv. Jag har på nära håll fått följa människor som lever med hiv, för vilka det inledningsvis innebar en enorm tragedi tills idag när det mer kan ses som en kronisk sjukdom som en kan leva mycket väl med.
imagesEn stor del av mitt arbete på RFSL har också varit att arbeta med hiv-frågor. En viktig sak har varit arbetet för att avskaffa informationsplikten för personer som bär hiv. RFSU, RFSL och Hiv-Sverige har gemensamt jobbat för detta under lång tid.
Detta har varit svårt att förstå för flera som funnits runt omkring mig. De har ofta sagt typ: men jag vill veta om någon jag har sex med bär på hiv.
Jag gläds mycket över att personer som bär på hiv och har en välfungerande behandling av sin behandlande läkare kan få rätten att inte behöva upplysa om sin hivstatus vid sexuella kontakter, så länge de använder kondom.
Varför är det ett glädjande besked?
Jo, av två olika anledningar. För det första så har informationsplikten ökad stigmatiseringen av personer som lever med hiv. Jag vet att många inte velat träffa någon för att ha sex eller en relation i rädsla för att bli bortstött eller nobbad. Vetskapen om den nästan obefintliga överföringsrisken ger många en ny trygghet, självkänsla och frihet. Det är otroligt skönt för många, att exempelvis vid tillfälliga kontakter slippa berätta om sin hivstatus och vara ett vandrande uppslagsverk och kurator för personer som har lite eller ingen kunskap.
För det andra så har det invaggat människor i en falsk säkerhet om att människor som har hiv måste berätta det och därför tror en sig inte behöva skydda sig. Nu blir det som alltid varit ett faktum ännu tydligare. Alla som har sexuella kontakter måste ta ansvar för att skydda sig. Det är ett faktum att de flesta som får hiv får det av någon som inte vet om att denne bär på hiv.
heart-from-red-silk-ribbon-vector-705060Idag finns nya riktlinjer från Folkhälsomyndigheten. De har fastställt att överföringsrisken är minimal vid vaginala och anala samlag om den som bär på hiv har en välinställd antiretroviral behandling och kondom används under hela samlaget.
Smittrisken är även mycket låg vid vaginala och anala samlag om den som bär på hiv har en välinställd antiretroviral behandling och kondom inte används.
Ovanstående gäller vid varje enskild sexuell kontakt och vid upprepade kontakter över längre tid (år) samt oavsett om den hivinfekterade parten är kvinna eller man och oavsett om den hivinfekterade parten är penetrerande eller mottagande
i sexualakten.
Jag har ett bra tips! Börja med att läsa artikeln från Helsinborgs Dagblad om hur det är att leva med hiv. Komplettera sedan med annan fakta som du behöver. Det kommer att underlätta betydligt när ditt nästa ligg, din pappa, din syster, din kollega, din krogflirt, din vän eller blivande fru  kommer ut som hivpositiv.

I förra veckan frågade en bekant mig, hur många som jag känner som lever med hiv. För mig var det en märklig fråga, jag har aldrig delat in mina vänner utifrån vilka av oss som har diabetes, hiv, Menières sjukdom eller någon annan kronisk sjukdom. Det har liksom ingen betydelse utom i de fall vi av någon anledning beklagar oss över konsekvenserna av att leva med en kronisk sjukdom.

gift-of-the-heart

 

Det är få ämnen som väcker så mycket starka känslor som ”den andra kvinnan”. jag blev intervjuad i tidskriften Amelia för en tid sedan i ämnet och det är sällan jag fått så många ilskna mail som då. På årets bokmässa hade jag förmånen att få delta i ett frukostsamtal med just Breakfast bookclub mitt ute på mässgolvet. Vi var ett gäng som tillsammans med författaren bakom boken Therese Bohman pratade om romanen, ”Den andra kvinnan”.

IMG_0749

Boken handlar om en ung kvinna som arbetar på sjukhusrestaurangen i Norrköping. Hon alternerar mellan att servera, diska och utföra andra sysslor i köket. Hennes vardag är att ångan från diskmaskinerna tar bort allt smink och hon får rensa maskinen från matrester. I matkön där hon lägger upp mat får hon kontakt med en överläkarna på sjukhuset och de byter några ord. En dag skjutsar han hem henne efter jobbet. Detta blir startpunkten för en passionerad historia mellan en gift man och en yngre älskarinna.

13058016_O_3

Huvudpersonen har en timanställning och står längst ner i sjukhushierarkin. Hon ser detta enbart som ett jobb i avvaktan på något annat. Hon har läst på universitetet och hyser drömmar om att få bli författare. Hon har svårt att hitta gemenskapen med de kvinnliga kollegorna i restaurangen och har också svårt för sina jämnåriga studiekompisar som i sin vilja att framstå som feminister och normkritiska inte ser glappet mellan ambition och verklighet. Huvudpersonen identifierar sig snarare med Fjodor Dostojevskijs eremitiska källarvarelse, jämför sig med den manliga flanören och bygger på den traditionellt manliga konstnärsmyten.

Bohman förmår att skildra klasskillnaderna på ett sofistikerat sätt utan att skriva läsaren på näsan och ställer viktiga frågor om attraktion, kärlek och meningsfullhet.

Den klassiska klichémässiga bilden av den äldre framgångsrika läkaren och den yngre kvinnan av folket, dessutom i sjukhusmiljö avskräcker. Våga se bortanför detta för Therese Bohman gör dock något nyskapande av denna relation som blir riktigt spännande. Här ställs det postmoderna identitetsprojektet, mot klasskillnader och genustolkningar, allt skildrat med ett vackert och genomtänkt språk.

Rekommenderas varmt!