Prostatacancer

I Almedalen och nu även senast på Seniormässan i Stockholm har jag stannat till vid Prostatacancerförbundets bord och pratat lite med några gubbar som alltid varit trevliga och velat informera om en av Sveriges vanligaste cancersjukdom som drabbar 10 000 män bara i Sverige varje år. Bakgrunden till mitt intresse är att jag haft släktingar som lidit av sjukdomen men kanske mest för att jag mött män med olika sexuella problem på grund av prostatacancer. Idag är det nära 100 000 som lever med diagnosen. På seniormässan tipsade de om Peter Örns bok, Prostatacancer – en bok om hopp. Den lånade jag på biblo och har nu läst.

Det börjar med problem att kissa och en svullen fot. Det är foten som för Peter Örn till akuten med en misstanke om blodpropp. Hans bror som är läkare tycker att han skall be om ett PSA-prov men sköterskan vill inte ta fler prov än vad läkaren ordinerat så det blir inget. Så småningom dyker fler lågmälda tecken upp på att något är fel och författaren beskriver upplevelsen som en förkylning i underlivet.

Det finns en fin sekvens där Peter Örn äter lunch med sin vän Göran Cars som är professor i samhällsplanering som även han haft prostatacancer. Göran berättar om när han och några fler gubbar träffade en urologsköterska som de kunde prata med och som gav goda råd gällande potens. Hon hade uppmuntrat dem att träna på potensen och sagt runka på som kaniner i ungdomen dagar pojkar

Som medlem i Företagarna har han haft en privat sjukförsäkring som även täcker canceroperationer. Försäkringsbolaget kan därför ordna med operationstid på Carlanderska sjukhuset i Göteborg och den läkare som Peter Örn fått rekommenderad som en av Sveriges främsta kirurger på området, Jonas Hugosson. Brodern är däremot uppbragt för att han har en privat försäkring som ger honom företräde till operation och säger; Du har tur, andra kan få stå i kö under flera månader. Bröderna är oense. Peter Örn menar att han som försäkringstagare och egenföretagare är med och betalar sin egen operation medan brodern Thomas har sett de långa köerna och menar att resurserna bör stanna inom den offentliga vården.

Boken skildrar väldigt tydligt och pedagogiskt problemet med behandling av prostatacancer. Inkontinens och impotens är två vanliga konsekvenser. Prostatan ligger inom ett mycket känsligt område, nära slutmuskeln i anus. Om cancern växt utanför prostatan måste man offra potensen då nerverna ligger klistrade på prostatan.

Hans vän Christian har också genomgått en prostataoperation och berättar om sina våndor inför beslut på vilket sätt sjukdomen skulle behandlas. Hans stora skräck var att bli en pissegubbe, någon som inte kan hålla tätt och som därmed luktar. Sedan kommer den stora och viktiga frågan om potens. Författaren berättar om sin vånda att skriva om potens och sexualitet och använder vännens ord. De konstaterar att kvinnan bär ägget, hon är den mottagande. Och mannen är den penetrerande. det präglar hela vår existens. Mannen upplever sig som den aktiva och drivande. /…/ Prostatacancer skakar oss i våra grundvalar. Jag hade aldrig förstått vikten av mitt underliv, och den där lilla körteln producerar själva beviset att jag som man verkligen presterar något under kärleksakten. Vi känner oss vilsna när den är borta och orgasmen mest är blå rök. Vi får vänja oss vid att det känns helt annorlunda. Detta är en personlig upplevelse och långt ifrån min syn på sexualitet men det säger något viktigt om människors upplevelse som vi alltid måste försöka förstå och respektera men också ge bra sexologisk rådgivning så personer kan få fler perspektiv.

Lars och Barbro har levt med prostatacancer sedan 1995. De intervjuas av Peter Örn och berättar om hur de ser makens sjukdom som gemensam, de har den tillsammans. Barbro sade upp sig från sitt jobb då Lars behövde hennes stöd. Jag ville inte att han skulle vara ensam hemma och grubbla över sjukdomen.  Hon är med i en anhöriggrupp som skapat andrum för henne. Lars berättar att hustrun var hans kurator i början. Hon är alltid med mig numera i alla sammanhang säger Lars. Viet är viktigt för oss. Det är inte endast en person som drabbas av sjukdomen utan ofta finns också en partner eller partners.

Att genomföra ett samlag kan bli svårt efter ett ingrepp trots att det idag finns både tekniska och medicinska hjälpmedel. Det insiktsfulla och viktiga budskapet finns dock med; Det är möjligt att upprätthålla ett aktivt kärleksliv även när potensen är förlorad, tillfälligt eller för alltid förlorat potensen. Det ställer krav på en enda sak – att man vill och vågar göra det. Att man vågar prata om potensen, att man inte vänder varandra ryggen därför att det är genant, att man inte låter relationen eroderas av stumhet och tystnad.

PSA räddar liv och minskar dödligheten med hälften då de män som regelbundet tar prov har väsentligt mycket mindre risk att dö i prostatacancer. Problemet med att införa en allmän screening är dock att testet inte är tillräckligt träffsäkert. Ett förhöjt värde kan indikera andra saker än cancer och att upptäckten av cancer som aldrig kommer att vara till besvär gör personer till patienter helt i onödan.

Det är tidvis en lite grabbig bok ofta utifrån en mycket priviligerad persons perspektiv. Peter Örn har kontakter och är vältalig. Han ser till att skaffa sig kunskap och har goda kontakter så jag undrar flera gånger hur en man från arbetarklassen uppfattar bokens innehåll.

Peter Örn arbetar som föreläsare, författare och styrelseproffs. Han har tidigare varit partisekreterare i Folkpartiet och chef för Svenska Röda Korset, Riksteatern och Sveriges Radio.

Genom en vän som är sjuksköterska, sexolog och forskare fick jag dessutom tips om att det finns information om prostatacancer specifikt riktat till MSM (män som har sex med män)

Var sjunde man i Sverige får prostatacancer för 75 år ålder vilket gör denna cancersjukdom till en av de allra vanligaste cancerformerna. De flesta får inga symptom i början utan får sin diagnos vid en hälsokontroll. Prostatacancer kan upptäckas genom ett vanligt PSA-prov vilket man kan ta vid ett besök på vårdcentralen. Det är ett vanligt blodprov. Vid förhöjda värden så skall dessa följas upp för de kan (men måste inte vara) ett tecken på Prostatacancer.

Mustaschkampen är prostatacancerförbundets kampanj som samlar in pengar till forskning och opinonsbildning. De vill även sprida kunskap om sjukdomen och öka mäns hälsa och livskvalitet.

 

Porr som ett sätt att utveckla den feministiska kampen!

Några timmar innan klubben öppnar får vi som föranmält intresse att gå på sverigepremiären av den queerfeministiska porrfilmen WHEN WE ARE TOGETHER WE CAN BE EVERYWHERE av Marit Östberg ett mail med adressen. Jag letar mig dit och och hittar en anonym dörr i ett stort garage där jag och några andra flator som jag hittat på vägen går in. Det är lite förvirrande först, för där är enbart ett stort garage men vi hittar fram till ytterligare en dörr och där är det klubb. Arrangörerna är den suveräna gruppen 6film som skapat en unik scen för alternativ queer sexfilm och porrkultur i Stockholm. Jag har varit  på flera av deras visningar och filmerna håller alltid hög kvalitet.

Det är alltid lite speciellt att se på porr i storgrupp men även denna gång är stämningen på topp. Det är härligt att få garva, känna allvar och bli kåt i grupp. Filmen inleds med sårad regissör som precis lämnat en relation och behöver en paus men dras till en fascinerande person, Liz Rosenfeld och ett sammanhang som hon senare väljer att dokumentera. Liz är själv konstnär och filmskapare men ville nu pröva att också vara framför kameran. De går på sexklubb gemensamt och ser ett par ha hett sex och därefter knullar Liz med en av personerna i ett toalettbås. Marit finns med och en scen där hon kissar på en toalett fladdrar förbi.

Det är mycket sex och de ligger med varandra i en soffa, på en kamin och kanske på golvet i en typ husvagn. Filmen innehåller flera heta porrscener och det är främst personer som jag läser som kvinnor som har sex med kvinnor förutom en transman med testokuk. De är svettiga, nakna och en kan nästan erfara doften av kön i rummet.

När en porrfilm görs är alla i rummet på något sätt med i sexakten – antingen som voyeur genom en kamera eller som regissör som konkret bryter in och talar om vad skådespelarna ska göra (även om sexscenerna i filmen är till största delen bestämda av skådespelarna själva). Mina skådespelare är mina förebilder, så oskamliga och stolta säger Östberg i en intervju.

Regissören Marit Östberg är både en feministiska aktivist och porrfilmsregissör. För henne är porren ett sätt att utveckla den feministiska kampen. Filmen innehåller långt ifrån bara porr och kan ses som en dokumentärfilm då den även handlar om relationerna under en porrfilmsinspelning både framför och bakom kameran och om relationen mellan  skådespelare och regissör. Ändå vill Marit Östberg kalla det för porr. Det är ett politiskt ställningstagande att gå in och ta över de dominerande porrarenorna. Eftersom hela filmen är 68 minuter lång är det för långt att bara se som porr men här flyter de dokumentära inslagen in i en skön blandning vilket gör att det aldrig blir trist. Marit Östberg finns tydligt med som person i hela filmen. Den dokumentära känslan förstärks när en av kvinnorna efter en sexscen slår huvudet i kameran.

Filmen har också föregåtts av många möten där det också handlat mycket om gränssättning och säkerhet för alla inblandade. Filmen har ett manus och det är skådespelare som är med samtidigt som en av skådisarna som intervjuas på scen efter filmen känner att det inte var så mycket skådespeleri eftersom de också agerade på ett sätt som gav sann njutning. Marit Östberg berättar att den är inspelad i en liten queer bubbla  i Berlin. Det har hela tiden funnits en pågående dialog mellan regissören, filmare och skådespelare och filmen är produkten av ett samarbete runt åtrå och fantasier. Själv är jag helt fångad i filmen från början till slut.

Etik har varit i fokus och filmen ett sätt att skapa säkra ytor. Detta är också är ämnet för Ingrid Rybergs doktorsavhandling där hon undersöker  kroppsligt åskådarskap i förhållande till queer, feministisk och lesbisk pornografi. Hon ger i sina texter en fördjupad förståelse av spänningsfältet mellan åskådare av film, kropp, tid och plats och hur detta samverkar i filmupplevelsen. Samarbetet mellan Squirt Season och 6 film med det efterföljande samtalet och klubb blir precis ett sådan säkert utrymme.

Filmen är gjord i Berlin, en förutsättning för dess tillkomst berättar Marit Östberg. Flatporr har producerats länge i Berlin och hade en storhetstid redan på 80-talet. Den hade inte kunnat spelas i Stockholm där stämningen är betydligt mer ängslig säger Östberg. Sexpositiva blir lätt brännmärkta i Stockholm säger Östberg och fortsätter här finns så starka idéer om vad som är rätt och fel och jag kommer på mig själv med att nicka intensivt. Intervjun hålls på engelska och Marit har någon gång svårt att hitta orden så hon säger You get so easily förminskad i Stockholm mött berättar att hon fått höra att Berlin hjärntvättat henne.

Filmens affisch anspelar på de svarta handskarna som återfinns på många av tjejerna när de stimulerar varandra. En scen lyfter också fram det sexiga med pådragandet av plasthandskar och den sista snäppet när en släpper handskarna vilket får fittan att reagera likt Pavlovs hundar. Påminns snabbt om att de också säljer svarta plasthandskar i entrén.

Porrsekvenserna visar vanliga kroppar och jag njuter av detta. Det är kroppar som de flesta av oss möter i våra sexuella möten med bristningar, födelsemärken och olika knottror och hudutslag vilket bidrar till känslan av autenticitet. Det är heta kroppar, sexiga människor och det är lätt att förstå att de njuter och framför allt att de ger sig själv tillåtelse till detsamma. Här har kvinnorna inga pornokroppar med silikonbröst och långt svallande hår, här är de kortklippta och brösten varierar i storlek och form. En av sekvenserna heter Paulitas morning pee och visar när en ung kortklippt flata går ut från en barackvagn iklädd enbart jeanshorts och svarta pumps och går för att kissa i ett fält av höga gröna växter och blommor. Därefter står hon i jorden och onanerar till orgasm. Det är så vackert och läckert att bilden fastnat på min näthinna. Innan hon går markerar hon målar hon ett kort på marken med sprayfärg och vi förstår att detta skett på fler platser eftersom dessa skymtat förbi i landskapet tidigare.

Hela salongen brister i ett förlösande garv när en av tjejerna på filmen förtvivlat ropar efter sin vibrator i väskan för att få den där extra lilla knuffen för att komma över gränsen till orgasm. Motståndet till den heterosexuella scenografin för hur sex skall gå till är slående. Här hjälper en till med fingrar och vibratorer samtidigt som någon stimulerar en kropp. Klitorial stimulans är viktigt även vid ett intensivt handknullande i slidan.

Marit Östberg har även tidigare gjort porr. Hon står nämligen bakom en av mina favoritfilmer i Dirty Diaries, ”Authority”.

Hon har jobbat på RFSL som chefredaktör för tidningen Kom Ut men bor numera i Berlin. Hon har en bakgrund som skribent, journalist and queerfeministiskt aktivist. Hon ser porr som ett kreativt sätt att arbeta med sexualpolitik och ett sätt att utveckla möjligheterna att vara. Hon säger: When women, trans* and queers take their sexuality into their own hands, patriarchy is lost. 

Bild från Bon: https://bon.se/article/valkommen-till-det-queerfeministiska-porrummet/

Sexualmedicin och trans

En forskningspresentation från Tim van de Grift från VUmc handlade om kroppstillfredsställelse hos personer med gender dysphoria.

De uppgav att MtFs kroppstillfredsställelse är koncentrerad till sociala aspekter och hår-karaktäristika.

FtMs kroppstillfredsställelse är koncentrerad till muskler och hållning

I hela gruppen är tillfredsställelsen störst relaterad till ansikte, figur och röst

Centrala karaktäristika är möjligt att förändra med hormonbehandling och kirurgi, annat måste förändras med andra interventioner.

Sammanfattningsvis så menar denna forskare att genitalt missnöje ligger högst men även andra karaktäristika är starkt relaterade till kroppstillfredsställelse

FtM

MtF

Det finns dock studier som visar på att det inte alls är nödvändigt med genitala rekonstruktioner.

Hela konferensens bästa bilder var dessa;

Sexleksaker

Sexleksaker har inget vidare rykte specifikt inte hos experter. Sexleksaker kan dock ha en stor betydelse för många. Yacov Reisman som höll i ett mycket bra seminarium om Sex Toys; Use in sexual pleasure and dysfunction säger att ordet sexleksaker ger en mer erotisk känsla än medicinska hjälpmedel. Själv tänker jag att det nog har betydelse i vilken kontext och vem det presenteras för. Han menar vidare att vi bör lyfta upp tanken på tillfredsställelse för att reducera medikaliseringen av desamma. Att älska, ha roligt och njuta bör stå i fokus. Med sexleksaker kan en få en bredd av sexuella upplevelser, öka upphetsning och återuppväcka sensualitet. Kvinnor som nyligen använd någon form av vibrator uppvisar också högre tal på de flesta sexuella funktioner.

En intressant fakta var att hbt-personer använder sexleksaker mer frekvent än heterosexuella. 75-80% av msm och ksk använder sexleksaker. Inte undra på att vi har så roligt då 😉

Sexleksaker kan med fördel användas vid sexuella problem och dysfunktioner, vid fysiska funktionsnedsättningar och begränsningar.

Denna lilla skrift tipsade Yacov Reisman om och där finns många bra tips och råd.

Populärvetenskapliga tidskrifter om sex

Detta blogginlägg kommer att beröra ett smalt område, populärvetenskapliga tidskrifter om sex. Jag tänker inte på de som traditionellt brukar kallas porrtidningar och inte heller vetenskapliga tidskrifter som exempelvis Journal of Sex Research. Istället vill jag undersöka tidskrifter som har till syfte att presentera populärvetenskapliga rön och reflekterande reportage runt sexualiteter.

En tidskrift som jag gillar mer och mer är Insikt. Den kommer ut med fyra nummer per år och berör olika ämnen och aktuella frågor som berör området sexualitet och hälsa. Den ges ut av LAFA- Enheten för sexuell hälsa inom Stockholms Läns Landsting. Det är kostnadsfritt att teckna en prenumereration

Nr 3 2014 gillade jag otroligt mycket. Den hade tre mycket spännande reportage om: Gravida män – är vården redo, om hur det är omgivningen som skapar problemen för transbarn samt ett reportage om hur oskuldsnormen kan påverka lusten.

Tidningens utkomna nummer från och med 2009 går att läsa på webben.

Den okrönta drottningen är och förblir enligt mig och säkerligen många andra, RFSUs tidning Ottar. Om du blir medlem i RFSU får du tidningen gratis annars kan du också teckna en prenumeration eller köpa lösnummer på Pressbyrån. Det är en tidning som vågar sticka ut och här kan du läsa om nya företeelser innan de landat i människors medvetande här i Sverige. I Ottar läste jag exempelvis första gången om pegging (sexuell praktik där (oftast) kvinnor penetrerar en man i anus med en strap-on dildo). De tar pulsen på svensk sexualpolitik och förutom egna skickliga medarbetare använder de spännande frilansreportar. Här finns också reportage med sexologiska frågeställningar och kunskap. Senaste numret har temat abortkamp.

Tidningen har vunnit Publishingpriset för Bästa medlemstidning 2014, 2013 och 2012. Året innan dess vann Ottar juryns specialpris för god journalistik. Ottar har alltid skarpa artiklar runt sexualitet i allmänhet och sexualpolitik i synnerhet.

 Om vi sneglar till Norge så finns magasinet Cupido – bladet for kåthet og glede. Cupido har ett eget sexualpolitiskt program och ett fantastiskt arkiv av äldre artiklar som är temabaserat. Någon av er kanske minns Lill-Marit Bugge som var chefredaktör för den svenska varianten CupidoZero i början av 90-talet. Den svenska tidningen gavs ut 1990-1992.

Cupido i Norge har nu givits ut i 30 år. Tidningen har bland annat haft en spännande serie artiklar om Perversionernas historia av historikern Julie Peakman. Innehållet har beskrivits som intellektualiserande pornografi. Detta på grund av att tidningen blandar populärvetenskapliga sexologiska artiklar med erotiska bilder och noveller.

Nu undrar jag om Du har några tips på andra nordiska, engelska eller amerikanska populärvetenskapliga tidskrifter?

Socialsekreterare som patologiseringsinstrument

Under min Thailandssemester läste jag åtta böcker. Fler än vad jag tagit med mig. På ett hotell hittar jag en kvarlämnad deckare, Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind som jag tar mig an.

Boken handlar bland annat om Enögda Vera och Jelle, två vindrivna gestalter som båda är hemlösa och försörjer sig på att bland annat sälja Situation Stockholm. Vera har glest rödlätt hår och bor i en grådaskig husvagn från sextiotalet. Jelle är 56 år, även han har tovigt hår och är i dålig kondition. Han medicinerar för att hålla sina psykoser i schack och övernattar i ett gammalt insjunket träskjul.

Vid ett tillfälle erbjuder Vera att Jalle gärna får slagga i hennes husvagn men Jalle vill inte. Det handlade inte om att sova i hennes husvagn. Det visste de båda två. Det handlade om något som Jelle inte var så sugen på, och det enklaste sättet att inte såra Vera för mycket var att tacka nej till husvagnsplats. Så blev det nej till det andra också. För stunden.

Lite senare känner Jalle dock på ett annat sätt.

Jelle visste vad som skulle komma. Han hade tänkt på det hela vägen hit. Han skulle älska med Enögda Vera. En tanke som börjat vid Medborgarplatsen. Så småningom hade det växt till något annat, märkte han. Till åtrå. Eller kåthet

Han utgick från att hon tänkte på samma sak. Det gjorde hon. Och det gjorde något med hennes kropp. Den ändrade temperatur och blev varm inifrån.

Sin kropp var hon inte orolig för. Den skulle svara upp. Det hade den alltid gjort när det behövts, vilket var väldigt länge sedan nu. Så hon längtade och var nervös. Hon ville att det skulle bli bra.

Det står lite medvind i skåpet där.Vera pekade på ett av fanérskåpen bakom Jelle. Han vred sig om och öppnade luckan. En liten flaska Explorer, halvfull, eller halvtom, en läggningsfråga.

Ingen av dem vill ha.

Vera tar av sig först och Jelle har inte sett Veras bröst innan. Det var första gången på sex år som han rörde vid en naken kvinnas bröst. Inte ens i tankarna. Han hade aldrig några sexfantasier. Nu satt han däremot framför ett par stora vackra bröst. Han kände hur lemmen styvnade under bordet. Han tittar och ser hu lemmen står i en vinkel som han nästan helt glömt bort. Ingen vill släcka ljuset i den slitna husvagnen.

Kvinnan i ljuset framför honom var den hon var och nu skulle han älska med henne. När han nådde upp till hennes sköte kände han hur fuktigt det var. Han gled med ett par fingrar längs hennes lena blygdläppar och Vera slöt sin högra hand runt Jelles lem. Sedan slöt hon ögonen. Hon hade all tid i världen.

Han hade inga problem att föra in sin lem, men gjorde det försiktigt, långsamt och hörde ett kort flämtande från Vera.

Nu var de här.

De älskade.

Deras kroppar vaggade upp och ner med små rytmiska stötar. Britsen begränsade deras rörelser på ett upphetsande sätt. Jelle fick hålla igen kraften, Vera hann med.

Jelle höll kvar sin lem länge till den gled ut av sig själv. Vera faller i en lugn sömn och Jelle lämnar husvagnen.

Var Vera Larsson prostituerad? Frågan ställs av en polis som utreder mordet på Vera.

Inte som vi fått fram, sa Forss. Men med dom där vet man aldrig.

Jag blir oerhört tagen av den fina scenen med två älskande, visserligen lite luggslitna men oerhört fint skildrat. Jag blir fruktansvärt arg på hur poliserna diskuterar men känner igen jargongen.

Genast tänker jag på en uppsats av Frida Larsson. Hon har på avancerad nivå i socialt arbete skrivit en otroligt viktig och mycket bra uppsats, En diskursanalytisk studie om Hemlösa missbrukande kvinnor och sexuella identiteter på Göteborgs Universitet.

Studien visar föga förvånande att det råder en omfattande tystnad runt hemlösa missbrukande kvinnors sexualitet. Socialsekreterarna uppgav att de sällan pratade kvinnorna om sex.

Både kvinnorna och socialsekreterarna förhöll sig till samhälleliga diskurser om hemlösa missbrukande kvinnors sexualitet. Trots att de inte pratade med varandra om sexualitet var ändå socialsekreterarna betydelsefulla i kvinnornas konstruerande av sexuella identiteter. Identiteten missbrukare var dessutom avgörande för alla övriga identitetskonstruktioner.

Sexualitet hos hemlösa kvinnor tenderar att patologiseras, medan sexualitet ofta ses som en hälsofrämjande faktor när det gäller andra grupper.

Kvinnorna pratar mångfacetterat om hur sex kan upplevas på olika sätt och vilka faktorer som påverkar om sexet är bra.

Frida Larsson menar att det är viktigt att poängtera att kvinnorna har haft sex som de definierar som bra, något som ofta glöms bort när det gäller hemlösa missbrukande kvinnor vars sexualitet i regel patologiseras (se Acquaviva 2000; Loates & Walsh 2010; Milner & Myers 2007 m.fl). Den ensidiga bilden av kvinnan som utsätts för sex, och aldrig har det på egna villkor, motsägs således av hennes studie. Däremot är det den framställning socialsekreterarna främst håller sig till, i likhet mer personal som intervjuats i andra studier (Holmberg 2000; Laanemets 2002; Mattsson 2005; Pettersson 2013).

Jag har arbetat i närapå tio år i missbrukssvängen och inom socialtjänsten och levt över fem år på ett behandlingshem. Jag vet innerligt väl att många kvinnor som missbrukar far djävligt illa och utnyttjas i svängen, det kan vi vara oerhört överens om. MEN, jag inser mer och mer att inte lyssnat tillräckligt noggrant om kvinnornas egna upplevelser av den goda sexualiteten. Jag vet dessutom, att jag är långt ifrån ensam

 

 

Prevention riktad till sexköpare – om att stå i ett mediadrev.

De senaste dagarna har jag ägnat majoriteten av min arbetstid för att vara RFSLs talesperson i frågan om vår guide runt säkrare sex för sexköpare som nu är nedtagen för revidering. Det finns formuleringar som vi behöver se över men hivprevention till gruppen personer som köper sexuella tjänster är en del av den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, som antagits av Sveriges riksdag. Detta är också något som har stöd från WHO och UNAIDS.

Tyvärr har både media och sociala medier varit fylld av förenklade och felaktiga uppgifter.

Tänk om polisen och andra som har eller haft synpunkter på RFSLs sätt att formulera sig på en hemsida istället valt att vända sig direkt till oss så hade vi kunnat diskutera frågan och gjort revideringar och därmed sluppit en mediacirkus som i många avseenden inte fört frågan framåt.

I både riksmedia och på sociala medier har frågan om preventionsarbetet kan uppfattats som en uppmaning till brott kommit upp. Detta håller inte juridiskt enligt en åklagare då vårt uppsåt aldrig varit att uppmuntra till sexköp. Information om lagstiftningen på området och att sexköp är förbjudet enligt svensk lag har noggrant redovisats i samband med informationen på hemsidan.

En annan frågeställning som uppkommit är om jag verkligen tycker att brottslingar har rätt till hälsa. Denna fråga är avskyvärd. Svaret är naturligtvis ett rungande JA. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Detta gäller även personer som begått brott. Även om du sitter inne på en Kriminalvårdsanstalt och begått det grövsta av brott så har du rätt till hälso- och sjukvård, något annat vore inte värdigt ett demokratiskt samhälle.

En tämligen vanlig invändning har också varit;

–  Ska dom göra en guide för bankrån, bilstöld och mord också?

– Det är lite som att ge information om hur man bryter in sig i hus utan att skada sina egna händer när man bryter upp dörrar och fönster. Det är ju inte bra om människor skadar sina händer, men ingen får ju för sig att prata om hur man skyddar sin kropp från skador vid inbrottssituationer.

Låt mig därför klargöra några saker som det verkar finnas en enorm okunskap runt.

Hiv och sexuellt överförda infektioner, STI, kan få konsekvenser för den enskilde personen och samhället. Infektionerna kan förebyggas genom kunskapsspridning, testning och rådgivning och samt genom att stödja beteendeförändringar när det behövs. Det förebyggande arbetet mot hiv och STI i Sverige ska ske samordnat på olika arenor och i samverkan mellan olika aktörer. Arbetet utgår från proposition 2005/06:60, Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, som antagits av Sveriges riksdag.

En av de aktörer som erhåller bidrag för att arbeta med frågan är RFSL. Ideella organisationer och flera myndigheter är aktörer i det förebyggande och stödjande arbetet. Deras insatser ska sammantaget öka kunskapen om hiv och andra STI samt om konsekvenserna av att ha oskyddat sex. Aktörerna ska även verka för ökad kondomanvändning och tillgänglighet av kondomer samt ge förutsättningar för att främja den sexuella hälsan.

Hela befolkningen omfattas av de förebyggande insatserna mot hiv och STI samt vissa blodsjukdomar. Vissa grupper i samhället är särskilt utsatta för risk eller är särskilt sårbara. Dessa grupper ska prioriteras i det förebyggande arbetet. Preventionsgrupperna är enligt nationella strategin (prop. 05/06:60):

• män som har sex med män (MSM)
• personer med injektionsmissbruk
• personer med utländsk bakgrund
• unga och unga vuxna
• utlandsresenärer
• gravida kvinnor
• personer som köper och säljer sex

Behovet som alltså är fastslaget av Sveriges Riksdag är vi satta att förvalta och utföra. Hur detta skall utföras och hur vissa formuleringar skrivna på en sida som riktar sig till målgruppen kan vi däremot alltid diskutera.

Till detta behöver vi också diskutera vad som är en effektiv evidensprövad hivprevention mot gruppen.

Förutom okunskap så är detta även en ideologisk frågan. Insatser riktade mot sexsäljare och sexköpare i Sverige har till skillnad från andra länder inte byggt på harm reduction (skadereducering). I Sverige är syftet ensidigt att hjälpa personer att sluta sitt sexsäljande eftersom det finns ett ställningstagande för en så kallad nolltolerans mot prostitution. Detta syfte är gott när det riktas till personer som vill sluta att sälja eller köpa sexuella tjänster. Problem uppstår vid möte med personer som inte vill sluta sälja eller köpa sexuella tjänster. Internationellt sett är skadereducering det mest förekommande arbetssättet. ”Nolltoleransen”innebär bland annat att hivpreventivt arbete mot gruppen försvåras då exempelvis kondomutdelning eller som i vårt fall en text som direkt riktar sig till målgruppen är en åtgärd som ej är tillämplig i Sverige då detta enligt vissa aktörer inte går att förena med principerna om nolltolerans.

Det är mycket angeläget att problematisera konflikten mellan nolltolerans och harm reduction. Även om Sverige på ett politiskt strukturellt plan fortsätter att inta ett nolltolerans-förhållningssätt bör detta kunna förenas med skadereducerande arbete mot enskilda individer.

(Skadereduktion eller harmreduction är en beteckning på en verksamhet som syftar till att reducera fysiska, psykiska och sociala skadeverkningar även om man finner handlingen som potentiellt orsakar dessa skador problematisk.)

Till slut vill jag påminna om att detta är min privata blogg.

Våldtagna män har svårt att söka hjälp

En av mina kollegor Thomas Wilkens-Johansson, Auktoriserad specialist i klinisk sexologi och sexualterapeut på RFSL-rådgivningen i Skåne har intervjuats i ETC. Eftersom det framkommer så många kloka infallsvinklar från honom så tar jag chansen att dela med mig lite av kunskaperna som som förmedlas.

Bild från ETC Malmö: Jenny Wickberg

Det är också hit en del av de män som har blivit våldtagna eller utsatta för andra former av sexuella övergrepp kommer för att få hjälp. Ofta har det gått lång tid mellan övergreppet och insikten om att det kan vara det som får dem att må dåligt.
På RFSLs brottsofferjour har vi liknande erfarenheter. Många män som söker hjälp hos oss har varit utsatta för sexuella övergrepp som barn eller unga och ibland har ett nytt trauma reaktiverat tidigare erfarenheter vilket gör att de söker hjälp.

De problem en sexuellt utsatt man möter när han ska söka hjälp finns på många plan, där en av svårigheterna ligger i att själv inse och definiera vad det är han har råkat ut för. Män använder sällan ordet våldtäkt om det de har råkat ut för, även om deras upplevelse stämmer överens med vad som allmänt uppfattas som en våldtäkt eller ett övergrepp. Det ingår helt enkelt inte i vår världsbild att män kan våldtas.
Jag har skrivit om detta förr. Det är svårt för många att hitta orden för vad de varit med om, men specifikt svårt kan det vara för personer som utsatts i en samkönad relation då det saknas en kulturell bild av utsattheten och därmed också ord för att beskriva erfarenheterna. En kvinna som blivit utsatt för sexuellt våld av en annan kvinna sade; Våldtäkt är ett sådant heterosexuellt ord!

En man kan få stånd under en våldtäkt, precis som en kvinna kan bli våt även när hon inte vill ha sex. En man som har fått erektion mot sin vilja har sedan också det att bearbeta.
Precis så är det. Detta finns också belagt i en forskningsöversikt där de undersökte oönskad eller icke-ömsesidig sexuell stimulering av män eller kvinnor och huruvida detta kan ​​leda till oönskad sexuell upphetsning och/eller orgasm. Slutsatsen är att detta är fullt möjligt trots att personen ej samtyckt till stimuleringen. Det kan vara oerhört viktigt att känna till att om gärningspersonens försvar bygger på det faktum att det inträffade en upphetsning eller orgasm hos brottsoffret så bevisar detta inte samtycke, har detta inte någon giltighet och bör bortses från (Levin & Berlo, 2004)

I Hans Knutagårds studie är det flera av informanterna som just pratar om detta och hur det skapat svårigheter för deras möjlighet att bearbeta det inträffade.

Bland de män som kommer till mottagningen efter att ha råkat ut för överfallsvåldtäkter så finns en kategori som har råkat ut för detta i samband med att de har sålt sex. Dessa övergrepp är ibland i form av gruppvåldtäkter. Enligt Thomas Wilkens-Johansson är offren för dessa våldtäkter mycket ovilliga att anmäla det som har skett. De som säljer sex har det oftast som en bisyssla och har därför ett annat jobb och ett socialt liv som de inte vill solka ner med uppgiften om att de också prostituerar sig, förklarar Thomas Wilkens-Johansson.
Även detta är i enlighet med mina erfarenheter. Här gäller det verkligen att vara empatisk och ha förmågan att lyssna in dem en möter i samtal. Inte sällan kommer detta fram efter att klienten först provat om en som samtalspartner klarar av att prata om sexualitet i allmänhet och sex mot ersättning i synnerhet. Det stigma som följer av sexsäljande gör att personer med dessa erfarenheter är mycket känsliga för hur vi som arbetar professionellt bemöter och förhåller oss till deras erfarenheter.

Thomas avslutar med något mycket väsentligt;  På vårdcentraler och akutmottagningar måste personalen vara öppen för att detta kan ske och våga ställa de rätta frågorna. Den beredskap som finns för att ta emot kvinnor i samma situation kan lika gärna användas för männen, säger han.
En del vårdpersonal blir totalt ställda och vet inte hur de skall hantera situationen om det kommer in en man utsatt för sexuellt våld. Detta trots att de kan ha god erfarenhet och kompetens att ta emot kvinnor.

RFSL har en nationell telefonlinje dit hbtq-personer som utsatts för våld kan vända sig;

RFSL Brottsofferjour
Telefon: 020-34 13 16
E-post: boj@rfsl.se

 

Vansinne och sexualitet

Igår gjorde vi även ett besök på mentalvårdsmuseet på Säters sjukhus. Jag har varit där förr ett antal gånger men är lika fascinerad varje gång. 

Kring sekelskiftet 1900 fördes en intensiv debatt om vilken vård de sinnesslöa och sinnessjuka skulle ha. En utredning tillsattes och utmynnade i denna

Betänkandet  utmynnade i beslut att bygga ett antal anstalter däribland Säters hospital. I december 1903 fattade Kungl Maj:t beslut om det nya hospitalets förläggande till Säter. I januari 1912 kom sedan de första patienterna till Säter.

Jag har specifikt intresse i sexualitetsfrågor kopplat till psykiatrihistoria och i ovanstående betänkande finns onani nämnt som en problematisk bakgrund till psykisk sjukdom.

Påfallande ofta pekas just normavvikelser eller moraliska brister ut som exempelvis onani, omåttlighet vad gäller snus och kaffe eller ett utsvävande liv.

I boken Ryggen fri av Rune Pär Olofsson skildras livet som anställd på Säters hospital kring tiden för det första världskriget. I boken är 22 av kvinnorna intagna för kaffemissbruk och fyra fall av onani. Något som bekräftas på Säters sjukhus mentalvårdsmuseum.

Guiden på Säters mentalvårdsmuseumnberättar hur kvinnor bedömdes som sinnesjuka vid vissa tidpunkter i livet som vid puberteten, i samband med förlossning och vid menopausen. Föreställningar om menstruationens innebörd bidrog till att knyta sinnessjukdom till kroppsliga förhållanden.

Onani har i enstaka fall behandlats med klitorektomi i samband med sinnessjukdom. Vid sekelskiftet 1900 förefaller man tagit avstånd från metoden.Forskaren Gunnel Svedberg har i sin avhandling Omvårdnadstraditioner inom svensk psykiatrisk vårdunder 1900-talets första hälft inte funnit belägg för att metoden tillämpats i Sverige. Engelsmannen Baker Browns försökte att bota hysteri genom förstörandet av klitoris, men resultaten blev föga uppmuntrande. I en fotnot i avhandling framgår att Barbara Ehrenreich och Deirdre English uppger att den senaste klitorektomin de känner till utfördes i USA år 1948 på ett femårigt barn, som bot mot onani.

I samma avhandling refereras till Psykiatern Joel Braslow som studerat amerikansk psykiatrisk vård under 1900-talets första hälft, framförallt med utgångspunkt i sinnessjukhuset Stockton State Hospital i Kalifornien. Braslow har studerat genusaspekter i anslutning till lobotomi eftersom det visadesig att 85 procent av de lobotomerade var kvinnor vid det studerade sinnessjukhuset. Vid upprepad lobotomi på samma patient var 13 patienterav 14 kvinnor. Braslow har vid en genomgång av patientjournalerna över de lobotomerade kvinnorna noterat att ”okvinnligt uppförande”, onani eller annan form av sexuell utlevelse tycks ha haft betydelse för val av lobotomi som behandlingsmetod för kvinnor. Motsvarande resonemang beträffande manliga patienter förekommer inte, enligt Braslow. Medan lobotomi användes för att åtgärda kvinnors olämpliga eller störande uppförande och återföra dem till vad som betraktades som lämpliga kvinnosysslor och passande kvinnligt beteende, användes inte lobotomi till män för att försöka åtgärda förlorad manlighet i någotavseende. I motsats till vadsom gäller för manliga patienter förekommer ofta kommentarer om de kvinnliga patienternas ”perversa” sexuella beteende. Onani, homosexuellt beteende, våldsutövning gentemot personal eller patienter var återkommande beskrivningar i relation till kvinnliga patienter som genomgick lobotomi. Klitorektomi var ytterligare en åtgärd motonani hos kvinnor, som Braslow fann i fyra fall av de lobotomerade kvinnorna samt i ytterligare ett fall

I en studie av Kenneth Ögren, Stefan Sjöström och Nils-Olof Bengtsson om lobotomins svenska historia visas att även i Sverige var en majoritet av de lobotomerade kvinnor. Av beskrivningar i patientjournaler framgår att dessa kvinnor sågs som ett stort problem och förknippades med oordning och kaos, inte sällan ”onaniserande”.

Lobotomeringsborr och sond från Falu lasarett dit patienter från Säter fördes för lobotomering.

Gunnel Svedberg beskriver att kvinnliga patienter får nedsättande omdömen, som ”den omogna, barnsliga bråkigheten, retligheten, nyckfullheten, okynnigheten /. . ./.  En viktig anledning till behov av vård på sinnessjukhus för denna kategori kvinnor uppges vara ”sexuell hållningslöshet, fullständig ansvarslöshet beträffande barnalstring och risk för venerisk smittospridning.”

Kvinnornas arbetsuppgifter inskränktes till traditionella inomhussysslor enligt ett stereotypt mönster. En av anledningarna var att förhindra sexuella kontakter. Utevistelser inskränktes för många avsinnessjukhusens kvinnliga patienter till dagliga promenaderi grupp under övervakningav personal, eller till utevistelse i inhägnade promenadgårdar i anslutning till avdelningarna. Brist på möjligheter till utevistelse för kvinnliga patienter påtalades och beklagades i årsberättelser och inspektionsberättelser. Trots empatisk inlevelse i både mäns och kvinnors situation på sjukhusen, föreföll det dock som självklart att det var kvinnornas rörelsefrihet som skulle inskränkas (Svedberg, 2002)

Kungliga Medicinalstyrelsen hade en rad olika förklaringar till själslig ohälsa:

A: Moraliska orsaker

B:  Intellektuella orsaker

Detta kunde bland annat bero på öfveransträngning i studier och själsarbete.

C:  Sensuella orsaker

Det var under denna kategori onani och öfverdrift uti tillfredsställande af könddrift fanns men omfattade också oordentligt lefnadssätt i flera riktningar.

D: Förutgångna sjukdomar, organiska orsaker

E: Yttre orsaker

F: Ärftliga orsaker

G: Okända orsaker

 

Genderdysphoria or Gendereuphoria?

Vi (jag och min fantastiska kollega Fox på RFSL) lyckades efter många försök få hit läkaren, familjeterapeuten (IAP) och specialisten i klinisk sexologi (NACS) tillika professor i sexologi vid Universitetet i Agder, Espen Esther Pirelli Benestad från Norge hit till Stockholm. Hen är författare till en rad läroböcker i sexologi och är själv transaktivist og skeiv (queeraktivist). Espen Esther Pirelli Benestad höll idag en mycket uppskattad föreläsning för i huvudsak professionella från olika verksamheter och aktivister.

Utgångspunkten var två vetenskapliga artiklar som Esben Esther Pirelli Benestad har skrivit och som publicerats internationellt. Jag koncentrerar mig i detta inlägg i huvudsak på en av dessa. Förutom att vara en fantastisk karismatisk personlighet så är också Espen Esther en mycket skicklig föreläsare.

Några begrepp som jag tar till mitt inre och behåller som en gåva är frågan om TG är en förkortning av transgender eller kanske transgifted?
Varför skall vi prata om Gender Dysphoria och inte Gender Euphoria? Skall vi använda ordet könskorrigering? En brukar korrigera något som blivit fel och det bör inte vara utgångspunkten. Kanske könsbekräftelse (genderconfirmation) är bättre?

Esben Esther kritiserar uppdelning i två olika binära kön. Gender Euphoria handlar om att byta fokus från att ändra individers egna uppfattningar om sitt kön till att istället förändra omgivningens uppfattning om individen. Detta kan ske både genom en förstärkning av individens självförtroende, och genom utbildning av viktiga personer i individernas nätverk. Den terapeutiska processen har både en individuell och kulturell inriktning. Den individuella utmaningen är att utveckla en postiv köns eller icke-könssjälvuppfattning. Utmaningen för omgivningen är att erkänna detta. Det gäller att stödja processen i att efterforska sin egen könsidentitet och könsuppfattning och att erbjuda optimala möjligheter för olika könsuttryck.

Att få en tillhörighet innebär:
* Alltid en interaktion med andra
* Alltid en interaktion med sig själv
* Du behöver en inre kunskap om vem du är och vem du vill bli
* Andra måste uppfatta dig på samma sätt som du uppfattar dig själv.

Könstillhörighet blir positivt när det ges ett positivt värde, både från sig själv och andra. När kongruens finns mellan individens egen känsla av sitt kön eller icke-kön och omgivningens uppfattning får individen en positiv bekräftelse.

Många representerar en bipolaritet som skapar spänningar mellan ”polerna”. När könen inte är dikotoma kan en mängd köns och icke-könsuttryck
existera samtidigt utan konkurrens. Kultur och samhälle har en tendens att negativt sanktionera könsuttryck som inte överensstämmer med den binära könsuppfattningen. De som arbetar med människor måste därför hitta ett förhållningssätt till individer av alla olika kön.

Detta utesluter inte att det finns grupper av kvinnor och män, utan detta adderar enbart ytterligare några användbara könsidentiteter. Professionella måste bli bekväma i den uppsjö av könsidentiteter som existerar, bli bekväma med komplexiteten och hantera vår kulturs begränsade kulturella föreställningar runt kön. Den binära uppdelningen kräver att om jag inte är en kvinna, så måste jag vara en man, en man född i fel kropp. En vän sa till Esben Esther: Jag säger aldrig att jag är född i fel kropp, för om jag hade fötts i en annan kropp skulle inte jag ha varit jag.

Erotisk njutning uppnås för vissa transpersoner inte enbart genom könsorganen. Många tänker att sex för många är av mindre betydelse, både före
och efter könskonfirmering. Detta är förståeligt när man ser hur fel kropp begreppet alienerar. Erotisk njutning är kroppsbejakande, och även efter en kroppsjustering kommer kroppen i stor utsträckning förbli densamma. För att utveckla en egen kroppsbekräftelse måste vi ibland avköna de sexuella organen, penis, klitoris, blygdläppar, pungen eller bröst. De  kliniska erfarenhet hen har är att erotisk njutning från könsorganen som inte är i överensstämmelse med någons egen könsuppfattning  förändrar inte känslan av könsidentitet, men det gör att vissa känner sig mer säkra på sin framtida beslut. En klient uttryckte att hon ”gjorde allt rätt med en penis, men kände sig bättre med en fitta.

Pirelli Benestad, Esben Esther (2010) From gender dysphoria to gender euphoria: An assisted journey. Journal of Sexologies, no 19.