Förbjudet erotisk möte

Erland är en konservativ präst, han tar tydligt ställningstagande mot kvinnliga präster och är abortmotståndare. Han är minst sagt tvångsneurotisk och använder ett gummiband som sitter runt handleden, väl dolt under manschetten för att snärta till när begären ger sig till känna. Erland väljer att avhålla sig från självbefläckelsen. Han ser ingen anledning att mata odjuret som annars bara växer sig starkare och aldrig ger upp. Han äger vissheten om att människan liksom alla andra djur bara upplever tomhet efter en orgasm. Däremot i det fördolda drömmer Erland om att bara en gång i livet få  uppleva ett passionerat möte.

Claudia lider av psykisk ohälsa och har en ångest som är avgrundsdjup. Hon skulle helst av allt vilja skriva dikter och vara poet, men har mest varit sjukskriven. Ibland har hon arbetat som personlig assistent. Hon bär alltid rött nagellack och klarrött läppstift.

Claudia söker upp kyrkoherden Erland. Det är länge sedan de träffades där på Evangeliska gymnasiet. Hon frågar honom om han vill bli hennes själasörjare men han är tveksam och ifrågasätter detta med tanke på att de har en förhistoria och varit vänner förr.

Claudia ihärdar och åker på retreat till Själavårdsinstitutet där Erland är en av ledarna. Hon är inte stabil och vet att hon måste spela sina kort rätt för att komma honom nära.

Vilken kyla. Hon kände sig som en törstande unge, som till varje pris ville tränga sig fram och dricka av bröstet fastän hon var för stor. Hon kunde inte bära sig själv. Men att hänga på andra, att inte kunna härbärgera sig själv, sådant passade nog inte här på Själavårds-institutet. Då fick man väl hänvisa till psykakuten,

Han tar sig motvilligt an henne. Så händer det ofrånkomliga. Erland får i mötet med Claudia äntligen känna sig som en man och inte bara som en präst.

Erland; Alla dessa regler som han levde efter. Ja, han behövde burens galler. Utan dem vore han utlämnad åt begär och lidelser. Vilken regel skulle skydda honom ikväll?

Claudia: Önskade hon sig inte en man som kunde älska hennes själsliga skrymslen? Som kunde skrapa melankolin av hennes kropp. Allt var väl inte bara kött och svällkroppar?

Romanen handlar om tro och bekännelse, åtrå, dominans och underkastelse, sexualitet och återhållsamhet,

Carl-Michael Edenborg menar i en recension i Aftonbladet att bokens sexscener kvalificerar för ”Bad sex awards. Jag tycker tvärtom att de är berikande. Speciellt scenen när Claudia bara ger sig hän och där fittan får vara en aktiv agent och inte enbart en passiv mottagare.

Nu befallde Claudia med ens och innan han hann reagera satte hon sig över honom, hon hade gränslat honom och började gnida sitt blanka svullna kön mot hans mun, haka och näsa. Erland kunde inte andas, han fäktade med armarna, han höll nästan på att kräkas. Som en bläckfisk sög sig fittan fast över hans ansikte. En alkalisk blodsmak, ostronslem, trögflytande honung. Claudia stötte mot hans tunga, läppar, haka och näsa. Hon kvävde honom och hennes fingrar med de rödmålade naglarna drog de mörka blygdläpparna åt sidorna och tvingade honom att sticka in tungan. Övermogen fallfrukt, något kemiskt.

Falkenland hittar också fascinerande metaforer för smaken av fitta; krämiga smaker av salt mjölk gamla mynt och syrlig ananas.

På knä fick han stå och dyrka den bultande fittan. En ätbar doft, en doftande smak av metall, salt god fisk och syrlig frukt. Mittpunktens smärtglansande pärla i sitt skimrande skal.

I ett kapitel talar Claudias son Isak om sin mor. I ett annat kapitel talar Claudia om sin stora moderskärlek till sonen Isak. Allt inspirerat från Bibelns Höga Visan. Det blir en smärtsam konflikt mellan modern och sonens bekännelser.

En skräckinjagande scen som jag minns allt för väl under min tid i trosrörelsen är när Erland befaller att Claudia ska vara fri från kemisk påverkan. Det vill säga att hon ska sluta med alla sina mediciner för annars uppstår ett ett motstånd hos henne. Medicinen anses skapa en barriär mellan dem. Det var flera gånger i trosrörelsen som människor uppmanades att  sluta med alla sina mediciner i tro på att de var helade. Här händer det inför den förbön eller rättare sagt exorcism som Erland med hjälp av en äldre kollega utsätter Claudia för. När jag läste till präst hade vi en lektion om exorcism och även om läraren betonade att det var ovanligt så förekom det även i Svenska kyrkan påpekade han.

Boken får sedan ett lite oväntat slut men tyvärr med stor aktualitet. Följ länken om du vill få en spoiler.

Christine Falkenland var länge en stor favorit hos mig men på senare år har jag inte läst något. Det var med glädje (och viss ångest) som jag slukade Själasörjaren. Boken är utgiven hos Wahlström och Widstrand, 2018.

Copyright/fotograf: Kristin Lidell

Sex mellan två män bortanför klichéerna.

Caspar och David träffas på resecentrum på väg och ifrån olika ställen. Som magneter dras de till varandra och inleder en relation som får dem att pröva och ifrågasätta sina ideal och bakgrund. David flyttar in till Caspar och de blir pojkvänner i en vecka på prov för att se hur det känns. Efter en vecka ska relationen utvärderas. Det blir händelserik vecka framförallt inom de själva och i relation till omgivningen. De har helt olika bakgrund och även olika sexuell läggning vilket leder fram till konflikter som måste hanteras.

Det här är en bok av någon som älskar språk och skrivande. Den skulle däremot behöva en bättre redigering. Många gånger glimmar det till av språkliga och formuleringsmässiga guldkorn. Beskrivningen av en kvinna är en av mina favoriter;

Bakom honom kommer en kvinna med en brun Lilla My-tofs och en tunika vars mönster är en blandning mellan ett Rorscharchtest, utspilld juice och barnteckning.

Boken är skriven av Emil Åkerö, kulturvetare som inriktar sig speciellt HBTQ-frågor. Jag har träffat Emil i en rad sammanhang och det är sällan en författare lyckas fånga sin egen personlighet i så tydliga glimtar som i denna bok.

Frihet eller trygg tvåsamhet? I alla förhållanden gäller det att hitta en balans däremellan. Oftast så sker det förälskelsen klingat av men den finns hos Caspar och David från början. Det här är en svår balansgång som nästan alla brottas med, Hur mycket närhet ska det finnas och hur mycket avstånd? Det är två grundläggande mänskliga behov som båda behöver få utrymme. Balansgången i relationen finns som en röd tråd genom hela boken.

Längre än så kommer han inte för David snyftar inte längre utan gråter så att salta tårar droppar nedför Caspars bröst och mage.

Det här är en ovanlig bok då den inte lever upp till de vanliga stereotypa bilderna av vare sig maskulina eller fjolliga bögar. Caspar och David får vara primärt människor utanför stereotypa genusgestaltningar. Det finns scener i boken som är så välkomna i konstrast till konstruktionen av bögar som översexualiserade karikatyrer som ständigt lever sitt sexuellt utsvävande liv.

Sträcker sig mot skrevet, knäpper upp knappen, drar i dragkedjan, det är slakt innanför, tröttheten går genom kroppen, som en strömlinje. Han tar tag i Davids hand.
”David jag tror inte att det här funkar just nu. Jag är ledsen.”

I en heteronormativ värld brottas killarna även med att få epitetet bög klistrad på sin existens. Vad betyder det? När blir det en trång föreställning att leva upp till, en slags färdigstöpt form som en alltid måste förhålla sig till?

Helst vill han vända sig bort, eller säga att han är Davids kusin, för att slippa konfronteras med att behöva vara ”bögen” igen. Istället för att vara Caspar som är ihop med David är han bögen som har bögsex med en annan bög.

Män gestaltar ofta sin maskulinitet i grupp. Socialiseringsprocesserna präglas ofta av en tvingande heterosexualitet och när män är bögar blir det ännu viktigare att de är manliga män och riktiga bögar det vill säga inga fjollor. Sexism och ett avståndstagande från kvinnor i allmänhet och fittor i synnerhet är inte ovanligt när man umgås i vissa grupper av homosexuella män. I boken protesterar Caspar mot både synen på bögar men också mot obegripligheten i att förstå de kvinnliga genitalierna. Han hävdar tvärtom att det är mäns ansvar att hitta en karta för att hitta klitoris. Detta trots att precis innan ändå sagt att han aldrig varit med en kvinna

”Och du är medveten om att abara för att man är två killar så betyder inte det att man bara har sex hela tiden, eller hur?” Caspar plockar upp allvarlighetstråden, låter dem inte skämta bort det. Det sticker i honom, sticker av alla tillfällen då han behövt förklara och förklara och förklara för de toleranta heterosarna som vill väl  och vars skämt är en initieringsrit i en manlighet han inte vill tillhöra.

Om det är en mycket lyckad problematisering av stereotypa genus och sexualitetsmönster är det dock en stereotyp uppvisning av ett möte mellan två killar från helt olika klassbakgrund. Jag som vanligtvis slukar böcker där jag kan identifiera mig i en klassresa från arbetarklass till medelklass så blir det för mycket av det goda till slut. Det blir alltför tröttsamt ensidiga upprepningar även om jag fnissar förtjust i att jag emellanåt hör ekot av författaren själv mästra någon som inte riktigt har samma intelektuella kapacitet.

David ger Caspar en komplimang;
”Ja, som Manet eller Monet eller vad han nu heter.”
”Nu är det ju rätt stor skillnad på Éduoard Manet och Claude Monet, Monet är ju impressionist till att börja med och jag vet inte riktigt om jag vill bli jämförd med några oskarpa näckrosor”

Jag älskar bokens skildringar av de sexuella mötena. Det blir hett och naket. Ett citat kommer jag att använda i kommande föreläsningar för det beskriver sexualitetens komplexitet på ett fantastiskt sätt.

Suga av någon gör man rätt enkelt, det kan vara en snabbt avklarad affär eller ett konststycke i flera akter. Det kan vara en vedergällning med en axelryckning eller ett passionerat sätt att säga det som inte munnen inte förmår att formulera med ord. Sex kan vara komplicerat, lidelsefullt eller bara en känslomässig uttömning och behöver inte vara mer än vad man gör det till.

Boken andra stora tillgång är en levande interaktion mellan två homosexuella (män)niskor som försöker hitta fram till en gemensam relation. Det blir så tydligt med svårigheterna i relationsskapande där vi upprepar många av våra tidiga beteendemönster, vill ha trygghet och frihet, utrymme och vara behövd. Därtill har vi hela det individualistiska och postmoderna samhället att förhålla oss till. Mitt i allt detta uppstår kärlek, konstruktion eller inte. När den finns där måste vi oss förhålla oss till det och se om där finns något bortom förälskelsen.

Caspar känner sig mer naken och utlämnad än vanligt, han har legat med fler killar än vad han kan vågar räkna till. Även om detta är en väldigt enkel rutin som han har genomgått och genomlidit med att för många män och killar än vad han vågar räkna till och trots att det knappt ens är sex ur hans eget och många andra bögars penetrationsfixerade normativa tänkande där tre-stegs-raketen med ”hand-oralt-analt” känns som en inlärd och utlärd läxa i form av korvstoppning, så känner han för första gången rodnad på sina kinder. Han skäms inte, men det känns som att det finns mer substans i deras enkla rörelser än vad det någonsin har funnits i alla dessa både knapplösa och namnlösa knull han haft men inte minns. 

Boken rekommenderas varmt!

 

För att de ville det

Den medelålders Tess har flyttat till Egypten efter att hon träffat sin stora kärlek, Omar. Hon försörjer sig som internetterapeut och tar emot sina klienter framför datorn. Omar dör plötsligt och oväntat ifrån henne. Men hon blir kvar i Egypten. Hon börjar på en kurs i salsa för att han hon vill känna något i kroppen som liknar sex men ändå inte är det. På salsakursen faller hennes ögon på Rodriguez som är läraren. Hans relation och maktspel med flickvännen Isabella fascinerar henne då den verkar bygga på dominans och underkastelse. Hon bjuder hem dem båda.

Rodriguez och Isabella talar med Tess om sitt förhållande. Isabella är den underordnade men styr fullständigt över sin underkastelse och visar inte de känslor som Rodrigo häftigt tycks längta efter. Han älskar att dominera och bestraffa henne med samma intensitet som han vill att hon ska ge sig hän till honom även i kärlekens tecken.

På Natur och Kulturs hemsida står det att Kajsa Sundins nya roman handlar om sex, för en enkelspårig människa som mig räcker det för att väcka min nyfikenhet.

Fotograf: Ylva Sundgren

Boken är i många stycken en fascinerande beskrivning av BDSM. Isabella förklarar; Föreställ dig att du har tio bilder av vår relation. I nio av dem ser det ut som att du är en fruktansvärd person och jag liksom råkat i händerna på dig. Det kan vara som den gången när vi låtsades att du bedrog mig med den där andra kvinnan. Eller som den gången när du lämnade mig i rummet med alla spikarna. Men i den tionde bilder förändras perspektivet och man kan se sig själv utifrån och tolka bilderna på ett helt annat sätt.

Rodrigo beskriver som många BDSM-utövare att detta var något som han erfor redan som barn; När Rodrigo var liten hade han en leksak som gav ifrån sig elektriska stötar. Han förstod direkt hur han skulle leka med den. Han insåg något om sin kropp och han kunde tänka ut det vildaste sätt att använda den där leksaken på. Det tog en halv livstid att förstå att den kunskapen handlade om sex.

Rodrigo vill vara på gränsen där saker håller på att gå över styr men det handlar aldrig om ilska och frustration, aldrig om att förstöra eller skada. Jag tänker på titeln på en avhandling om BDSM av Lotta Carlström, BDSM: paradoxernas praktiker. Han gör det för att de ville det…

Historien förs framåt och triangeldramat växer och slår sedan ut i blom på ett lite oväntat men behagligt sätt.

Detta är inte primärt en BDSM-skildring, inte heller en erotisk roman även om den bär spår av båda. Det handlar lika mycket om tomheten efter sorg som inte går över och om mänskliga relationer och intimitet. Det är en lockande roman som jag liksom slukar ändå ger den ett fragmentariskt intryck och blir vag och faktiskt lite ljummen emellanåt.

 

Kärlekens tunga är vass…

I mitt kök ligger en hög med böcker som skall tillbaka till bibblan. Det är sällan tomt där, många böcker går och fram och tillbaka till Stockholms Stadsbibliotek. Överst i högen låg en guldskimrande bok som jag läste ut redan innan påsk men som jag verkligen ville blogga om innan den skulle tillbaka.

En dag när jag var hemma och sjuk kom ett eget ex i lådan signerad av författaren själv. Det gjorde mig genuint lycklig.

I det allra första kapitlet Jag älskar lesbianer så radar Anna Åhlund upp de ständigt återkommande klichéerna, fördomarna och de alltid så jävla välvilliga idiotfrågorna som  de flesta lesbiska någon gång fått i ett socialt sammanhang. Det är alltid från

”Åh vad kul att du är lesbisk! Lesbianer är ju jättetrevliga! Min syrras kompis är det. Hon är så himla rolig. Hon heter Linda, känner du henne?”

eller

”Jaha så du är lesbisk? Men hur kan du veta det om du inte ens varit med en kille? Vaddå du har varit med en kille också? Men då är du inte lesbisk. Då är du bi!”

Detta mästerverk kan ses som vår gemensamma hämnd på alla som fällt dessa oerhört tröttsamma kommentarer. Här blir det till och med roligt när de illustreras av Åhlunds fulcharmiga figurer och de får framstå i all sin djävla enfald och idioti. I kapitlet efter låter hon dessutom Rövhatt (en random manschauvinistisk heterosnubbe) bli nedpissad efter diverse vanliga kvinnoförnedrande kommentarer.

Ett av de längsta kapitlen heter precis om boken, Kärlekens tunga och fokuserar på en tvåsam destruktiv relation mellan två kvinnor. Kapitlet är en tragikomisk historia om ett uppbrott. En av kvinnorna agerar med överlägsen egoism och är totalt självcentrerad i relation till den ångestladdade andra. Det otäcka är hon inte äger någon form av självinsikt utan säkerligen känner sig förfördelad.

Det är ett fysiskt smärtsamt kapitel att läsa. Jag mår illa när jag ser på bilderna och läser texterna. Tyvärr är det inslag som går att känna igen både från mitt eget liv och vänners men också från många års arbete med våld i nära relationer. Sättet som den ena hela tiden lägger ansvaret på den andre som blir förvirrad är så otroligt nedbrytande.

 Och sedan att ändå, trots allt, längta tillbaka till en relation som inte var bra. Så otroligt mänskligt och så otroligt tragiskt.

Det mesta i boken är så bra och kaxiga gubbar får svar på tal. Åhlund driver med de där tröttsamma typerna som förnekar personer som använder hen sitt eget pronomen och de egentligen så jämställda fina snubbarna.

Anna Åhlund är konstnär och illustratör. Hon har tidigare gett ut ”Fortfarande konstig stämning men ingen verkar bry sig” och ”En snippa om dagen”.

A Royal Vagina

I romantiska filmer och böcker vinner ofta den ”äkta kärleken”. Pengar och makt har ingen chans mot genuin kärlek. Men hur stämmer det överens med verkligheten? Detta behandlas i ett avsnitt av radioprogrammet Till sängs i kulturen med titeln Royal Vagina.

Den här programserien förenar två av mina stora intressen kultur och sexualitet på ett fantastiskt sätt. Seriens behållning bygger till stor på Samanda Ekmans orädda frågor och reflektioner och att både verkligen äger ett kulturellt kapital och tar upp aktuella frågor.

Programmet inleds med citat från Strindbergs, (En dåres försvarstal, s 22).
»O, låt mig ligga på mitt ansigte och kyssa dina knäppkängor tills jag blir svart som den bleka döden om mina blåa läppar!»

Han anklagar senare Siri von Essen för att tagit honom för att göra en egen karriär. Att hon skulle vara en Royal Vagina utan att använda just detta begrepp.

Malena Ivarsson och Samanda Ekman. Foto: Pierre Björk

Begreppet Royal Vagina kommer från Hilary Mantel, författare till i huvudsak historiska romaner. Hilary Mantels första bok om Tudortidens England blev en stor succé. 2012 var Mantel den första kvinnan och även den första från Storbritannien att vinna Bookerpriset i skönlitteratur två gånger. Hon fick också utstå mycket offentlig vrede genom att påpeka, in the end she [Anne Boleyn] was valued for her body parts, not her intellect or her soul; it was her womb that was central to her story… a royal lady is a royal vagina.Hilary Mantel has delivered a withering assessment of Kate Middleton, dismissing the Duchess of Cambridge as a personality-free “shop window mannequin”, whose sole purpose is to deliver an heir to the throne. The pregnant Duchess is a bland, “machine-made” Princess, “designed by committee” who lacks Anne Boleyn’s cleverness and Diana’s ability to transform herself into an avenging wraith, the double Booker Prize-winning writer claimed.

A Royal Vagina

Ett byte med ett slott mot en kunglig slida.

Pengar, attraktion, kärlek och sex, vad har de för koppling egentligen? 

Pengar är vattnet som vi alla simmar i säger Malena Ivarsson i programmet. Väljer vi relationer utifrån vad de kan ge i utdelning? Till viss mån är det så.

– Vi sitter alla på olika kapital, det kan vara pengar, fertilitet, utseende eller begåvning, säger Malena Ivarsson. Och det kan också vara en del av vår attraktionskraft. Men det är inte alltid vi är medvetna om vad vi attraheras av.

Skulle jag valt den här personen om denne inte hade en bostad, utbildning, pengar eller  haft det vackra yttre? Det är viktigt att vara medveten, först då du är medveten kan du göra ett val säger Malena Ivarsson klokt. Det är lätt att bli kär i ytan.

Går allt att köpas för pengar? Robert Redford menar i filmen Indecent Proposal (Ett oanständigt förslag) att det går att köpa kärlek, allt annat vore en kliché. Han erbjuder där Demi Moores karaktär en miljon dollar för en natt med en miljardär (Robert Redford). Hon säger ja och blir dessutom även kär…

Jag kommer att tänka på en bok som jag nyligen läste, en rolig feel-good roman om Julia som sitter på en parkbänk och där möter hon Ben och kärlek uppstår. Allt är perfekt, förutom det lilla faktum att Ben är uteliggare och bor i en buske… Den presenteras från förlaget med att det är en kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder. Minns att jag läste en recension där recensenten menade att detta var helt orealistiskt. Ja, saken är väl den att det åtminstone är ovanligt även om detta visst har en verklighetsbakgrund.

Tänker på Sexperternas dejtingbok som jag skrev om häromdagen när jag lyssnar på programmet. Idag har vi sex utan att känna varandra eller vara kära. Trots det behöver man faktiskt inte vara en douchebag. I programmet lyfter Samanda och Malena att det kan vara viktigt att motverka att någon mår dåligt efteråt eller känner sig berövad något. Direkt när sex är klart bör det ske någon form av transaktion. Om det är någon som bara drar utan att säga något så är det taskigt. En kan i alla fall säga något som;

• Tack för att vi delade den här natten
• Tack för att du har så sköna lakan 😉

Jag har med stor glädje lyssnat på alla avsnitt om Till sängs i kulturen och kan varmt rekommendera dem!

Royal Vagina skall inte sammanblandas med Royal Pussy som är en drink.

Den har följande innehåll:

Crown Royal Whiskey
Peach Schnapps
Red Bull

Pour 3/4 shot of Crown Royal into shot glass. Pour 1/4 shot floater of Peach Schnapps on top of Crown into shot glass. Pour half can of Redbull into a cocktail glass. Drop the Crown and Schnapps shot glass into the Redbull and slam.

Sexperternas Dejtingbok

Sexperterna är en fantastisk webbsajt som också existerar utanför nätet och bedriver ett uppsökande arbete bland huvudsakligen MSM (män som har sex med män) runt frågor som rör sexuell hälsa. De har nu givit ut en fabulös liten dejtingbok.

Jag hade förmånen att få läsa denna lilla pärla och presentera den i Metro redan i slutet av maj men nu finns den ute för alla.

Sexperterna  har gjort djupintervjuer med 23 personer från communityt som delat med sig av sina erfarenheter och tankar. Avsikten är att försöka bidra till att skapa ett
schysstare dejtingklimat och inspirera människor till att dejta mer, eller kanske mindre.

Även om boken primärt riktar sig till gay -och bikillar så fungerar den i stort till ALLA som vill få ny inspiration, lära sig vett och etikett, ha nya tips eller funderar på hur den senaste dejtens agerande egentligen betyder.

Min kära vän och tidigare kollega Caro Wikbro Carlén var dessutom i Nyhetsmorgon och presenterade boken.

De här sex tipsen gav de i Metro och det sammanfattar bokens budskap.

1. Var schyssta mot varandra
Ingen tjänar på att stärka sitt ego genom att vara otrevlig. Att på ett drygt sätt dissa något sker på en annan persons bekostnad och kan slå tillbaka på dig själv. Rak kommunikation och lite omtanke ger roligare och bättre dejting. (Dessutom slipper du gömma dig bakom ostdisken när du ser en gammal dejt som du inte skötte särskilt snyggt.)

2. Tänk efter före: Vad vill du ha?
Är det en fling, en Mr/Ms Right eller Ms/Mr Right Now kanske? Vad är det som ger dig mening och gör dig lycklig? Är det en speciell person, eller skön sex med främlingar på anonyma platser?

3. Den rätte kanske finns i plural
Många har en bild i sitt huvud av den perfekte drömpartnern, ofta med en lång kravlista över ytliga saker som den rätte ska ha. Sexperterna tänker att det kan finnas flera ”den rätte” och ofta är det genom vissa rimliga kompromisser man blir rätt för varandra. Reducera kravlistan något och ställ dig dessa frågor:
* Är du den du vill vara när du är med din partner?
* Tar personen fram dina bästa sidor?
* Vad ger pluspoäng men är inte nödvändigt?
* Delar ni sexuella intressen?

4. Njut av singellivets fördelar
Är du nöjd med att vara singel? Grattis! Vila i det, njut av friheten och de fördelar som finns. Den som dejtar och samtidigt är nöjd med att vara singel skapar en lätthet, som smittar av sig på dejting-upplevelse.

5. Konsten att säga nej (utan att vara otrevlig)
Det är faktiskt möjligt att tacka nej till en dejt och att göra slut utan att vara otrevlig. Det gäller oavsett om någon frågar ”Läget?” på en dejtingapp eller om ni är ihop. Några tips:
* Lova inte sådant du inte kan hålla. Säg inte ”vi hörs” om du inte menar det.
* Undvik ”det är lite dålig tajming just nu” eller andra lama ursäkter. Då håller du bara personen på sträckbänken. Var rak och tacka nej.
* Bete dig mot folk så som du önskar att de betedde sig mot dig.

6. Värna din och andras sexhälsa!
Kondomen är för många en självklarhet, även om studier från RFSU visar att gays är bättre på att använda kondom än heteros. Samma studier visar att de allra flesta uppskattar när ens partner tar initiativ till att ta fram en kondom. Ingen oro, gör det bara!

Läs och ladda ner boken här

De uppmärksammar dessutom frågan om dicpics med ett mycket viktigt grundbudskap. Det är helt okey att vara stolt över sin kuk MEN Don´t be a Dick 😉 

 

Kolla in sajten http://www.dontbeadick.se

Jag som själv börjat hänga ute på dejtingmarknaden fastnade för de för mig personligen viktigaste tipsen;

• Stärk inte ditt ego genom att vara onödigt dissig. Det går att säga nej utan att vara en douche.
• Svara gärna på en invit även om det blir ett kort, Sorry är inte intresserad.
• Ett NEJ är ett NEJ! Om någon inte vill ligga eller ses så respektera det och tjata inte.

Transaktion Om sex mot ersättning bland unga killar.

Jag sitter i den gamla katolska kyrkan i Gävle. Det är en vacker lokal med välvda tak och dekorerade glasfönster. Vid altaret hänger ett krucifix med Jesus men predikstolen är övertäckt med plast. Här inne har en man bestämt möte med en ung kille för sex mot ersättning.

Två killar står på scenen och borstar tänderna. Den vita tandkrämen bubblar ur munnen och rinner ner på deras tröjor. Skådespelarna Samuel Astor och Björn Elgerd berättar om sexuella möten med olika former av transaktioner, ibland är det pengar, andra gånger ett märkesplagg, alkohol eller droger. Symboliken är smärtsamt tydlig med tandkrämen som symbol för sperman som rinner ut ur munnen och tandborstarna som stötvis förs in och ut ur munnen.

Foto och form: Nicklas Hultman

I torsdags hade jag förmånen att vara inbjuden till premiären på pjäsen Transaktion på Gävle Folkteater då jag varit med som sakkunnig från RFSU i inledningsarbetet. En snabbt växande grupp av sexsäljare finns bland unga killar, på nätet. För att belysa detta  har Folkteatern i Gävleborg, skådespelarna tillsammans med regissören Mattias Brunn satt upp en pjäs som baseras på autentiska berättelser, nyskriven musik, drömmar, fakta och fantasier.

Björn Elgerd    Samuel Astor
Foto: Märta Thisner

Jag har länge undrat varför samhället inte vill prata om unga killar och män som säljer sex? När jag skrev min masteruppsats i sexologi om män som har sex mot ersättning fick jag till och med höra från vissa håll att det kunde vara farligt att lägga för mycket fokus på killar och män då detta skulle dra resurser från tjejer och kvinnor. Är detta fortfarande en rådande uppfattning?

Samhället och politikers ingång till frågan är så oerhört svart/vit. När jag var projektledare för Osynliga Synliga Aktörer och intervjuade många sexsäljare och när jag pratat med klienter, vänner och bekanta med dessa erfarenheter finns det ofta en komplex förklaringsmodell men i debatten bara två utgångspunkter, den lyckliga horan och OFFRET. Pjäsen ger istället uttryck för den komplicerade bilden av att vara människa och ibland eller ofta haft sex i utbyte mot en transaktion.

Det är skönast när de inte vill prata.
Jag tänker på Nicke som kom in i en lägenhet i Stockholm och snubblade på en röd leksakstraktor när han följde med en ung tvåbarnspappa hem  för en transaktion där familjefadern betalade Nicke för lite sex på lunchen när frun jobbade och barnen var på dagis. Nicke ville inte prata utan knulla och gå men pappan ville berätta om sina barn och fru.

Han gav mig sina djupaste hemligheter.
Jag tänker på Christian som sålde BFE (boyfriendexperience) och ibland åkte med män på utlandssemester som en betald pojkvän. Hur svårt det var att spela en roll när någon delade med sig av sina existensiella funderingar om relationer, barn och livsmål.

Jag hade kunnat göra det (ha sex) med honom utan ersättning.
Jag tänker på Lena som hade en stamkund till vilken hon kände attraktion och alltid längtade efter att få träffa. Möten gav dem båda tillfredsställelse och kraft i tillvaron.

En av killarna blir hotad, en annan blir våldtagen och kommer hem med blodiga kläder. Jag tänker på Sandra, en transtjej som blev våldtagen av en man i en lägenhet i Farsta. Hon kom också hem blodig men i våra samtal var de fysiska skadorna ingenting mot att ha förnekats sin egen könsidentitet och fått veta att hon aldrig kommer vara något annat än en misslyckad man.

”Farbrorn längtar efter närhet. Han är så liten.
Jag börjar känna ömhet för honom. Lite äcklad på samma gång.
Hur ofta gör han det här? Är han schyst mot dom andra killarna?
Hur kommer det kännas att kyssa någon som skulle kunna vara min morfar?”

En av killarna nekar en kund en ansiktsbild. Kunden blir arg så säger att han inte vill köpa grisen i säcken.Transaktion istället för en relation är ibland eftertraktansvärd och skönt andra gånger en plåga och ett substitut. Är det inte så att vi i vårt postmoderna samhälle börjar betrakta människor mer och mer som varor som kan bli sålda, köpta och marknadsförda på ett sätt som höjer efterfrågan på dem. Jag tänker på sociologen Zygmunt Baumans teorier om  konsumtionssamhället som gynnar det som är färdigt för omedelbar användning, snabba lösningar, momentära tillfredsställelser med mera. Denna typ av kultur verkar kunna förvandla varje aspekt av våra liv till konsumtionsvaror, även löftet om en ”kärlekserfarenhet”. Pjäsen utforskar livets ständiga transaktioner där många säljer sin kropp till arbetsgivare som utnyttjar den och ger konsekvenser av livslånga arbetsskador och förtidspension. Coco Chanel nämns, hon som från början var verkligen fattig men blev en av 1900-talets stora framgångssagor i Paris, detta med hjälp av talang, målmedvetenhet och hänsynslöshet samt omsorgsfullt utvalda rika och framgångsrika älskare. Vi får frågan hur många som sålt sin kropp till vetenskapen och fått betalt för att äta mediciner som håller på att utprovas eller tagit emot behandlingar som ännu inte är godkända. De berättar om en kompis som genomgick regelbundna rektoskopiundersökningar mot betalning i läkemedelsindustrins namn. Det finns så många fler lager av vad en människa kan tänkas göra än vad vi accepterar, säger pjäsens regissör i en intervju och jag tänker att precis så är fallet.

Jag tänker oundvikligen på en annan pjäs, Mark Ravenhills ”Shopping och fucking” om några personer som talar om varandra som transaktioner. Även där var jag inbjuden som sakkunnig till Stockholms Stadsteater.

Hur kan vi börja prata om att killar också kan sälja sexuella tjänster. Hur talar vi om det utan skam, och utan att utgå från redan förutfattade meningar?

Jag har egentligen bara berättat det här för två vänner.
Dom som jag visste skulle kunna ta det.
Inte skuldbelägga, skrika eller bli rädda.
Men säga, ta hand om dig, prata med mig.”

Pjäsen är oerhört stark, visuellt fantastisk och ett absolut MÅSTE för alla som på något sätt kommer i kontakt med frågan genom sin profession eller kanske ännu viktigare för alla de som arbetar med människor och inte kommit i kontakt med detta. Kanske kan denna pjäs få oss alla att sluta blunda för en verklighet som finns precis i vår närhet. Det är humor OCH tragik, det är utsatthet och maktlöshet men också medvetna val och njutning. Det handlar om prostitutionspolitik och enskilda personers högst subjektiva upplevelser. Samuel Astor och Björn Elgerd briljerar och ger allt. De lämnar en omskakad publik som alla går därifrån med något substantiellt i ryggsäcken.

Tami T’s har gjort den fantastiska musiken. Tami har tidigare gjort låten I never loved this hard before, som utgjorde signaturlåten för filmen Någonting måste gå sönder i regi av Ester Martin Bergsmark.

Ingen normal står i regnet och sjunger

Ella och Charlie är bästa vänner, det skulle alltid vara de två. Charlie är Ellas ett år äldre nästanbrorsa och boken börjar med deras roadtrip till Köpenhamn.
De pratar om allt och hänger ofta. Sedan träffar Charlie en tjej och blir uppöver öronen kär  och det blir först lite jobbigt för Ella men hon blir sedan ihop med en annan kille vilket aldrig blir speciellt bra. Efter detta blir hon kär i någon annan som verkligen hotar henne och Charlies långa nära relation…

Ingen normal står i regnet och sjunger är en feel-good bok för unga, skriven av författaren Sara Ohlsson och utgiven på gilla böcker (en del av barn- och ungdomsboksförlaget Lilla Piratförlaget).

Ella har en skön feministisk medvetenhet, bor med sin pappa och blir ofta förbannad på sina jämnåriga klasskamrater som omedvetet häver ur sig misogyna uttalanden och är allmänt nedvärderande mot tjejer nu och då. Ella och Niki samt några till är inspirerande tjejer som i sin vardag visar på motstånd och utmanar strukturella problem.

Ella tar ofta till sprit och supande som ett botemedel för de flesta känslor som gör ont. Här saknar jag den djupare analysen och samhällsmedvetenheten som finns i resten av boken. Det är ofta Ella blir redlöst berusad och somnar på olika ställen eller måste bäras hem. Detta framställs som helt naturligt och blir aldrig något problem och inte ens hennes pappa verkar bekymra sig speciellt mycket. Lite trist att alkoholnormen får passera helt oproblematiserat när boken annars är så befriande normkritisk.

En av de saker som jag uppskattar allra mest med boken är att den är så befriande ohämmad vad gäller tjejer som har sex. Ella hånglar och ligger med flera utan att det blir ett problem. Hon kan nojja över att det var fel kille, fel situation eller att hon kanske inte ens ville ligga men borta är detta ständiga problematiserande över kvinnors (tjejers) sexuella uttryck. Sara Ohlsson beskriver också ett sextillfälle på ett fantastiskt sätt;

Han trär på kondomen och trycker ut glidmedel i handen, han känner inte ens efter om jag är våt först utan tar bara sin kletiga hand och pressar mot mig, han trycker in sin kuk och ligger ovanpå mig, stöter mekaniskt fram och tillbaka, han mm:ar konstant som om det vore en jäkla chokladreklam men jag känner absolut ingenting. så jag vänder honom på rygg, jag rider honom och trycker mig nedåt, gnider mig mot honom. Kommer på någon minut. Efteråt lägger jag mig på sidan och låtsas somna. Orkar inte bry mig om han inte kom.

Först det knapplösa knullet som det flesta som legat med män kan känna igen sig i och sedan tar hon över kommandot på ett fantastiskt sätt och ser till at hon får den njutning hon behöver. Eftersom han inte tar några hänsyn till henne, varför skulle hon tänka på honom?

Ella ligger också utan skydd och måste gå och lägga hundrafemtio spänna på en läskig hormonboost i form av dagen efter-piller. Hon önskade att apotekstanten skulle vara barsk och läxa upp henne men det händer inte. Hon känner skam för att ha gjort någonting bara för att hon var kåt. Samma skam återkommer när hon tänker på nallen från barndomen som hette Majken. Nallen Majken hade två egenskaper, dels var den mjuk och skön att krama och dels var plastnosen magiskt skön att gnugga mot snippan. Detta gjorde att Majken fick en liten uppnäsa. Ella skrev till kropp och knopp i KP och frågade runt detta men fick aldrig något svar vilket hon tolkade som att hon var för äcklig för att kunna ha i tidningen. Så otroligt mänskligt och fint skildrat.

När tjejer som har sex med tjejer beskrivs är det både långt ifrån de tragiska skildringarna från Ensamhetens Brunn men inte heller romantiska omskrivningar utan här blir Ella kåt, längtar att klä av, kyssa, smeka och knulla en annan tjej. När hennes dröm går i uppfyllelse händer detta;

Jag hittar henne i vardagsrummet, hon står ensam med en öl. Jag tar den ur hennes hand och leder henne tillbaka till våningssängen. Viskar att hon är sexig och pressar mitt lår mot hennes skrev. Hon stönar och fingrar med handen under min kjol, drar ner strumpbyxorna och trosorna i ett tag. Smeker mig med ena handen till jag kommer.

En fantastiskt fin ungdomsbok som jag vill ge till alla tonåringar jag känner!

Prostatacancer

I Almedalen och nu även senast på Seniormässan i Stockholm har jag stannat till vid Prostatacancerförbundets bord och pratat lite med några gubbar som alltid varit trevliga och velat informera om en av Sveriges vanligaste cancersjukdom som drabbar 10 000 män bara i Sverige varje år. Bakgrunden till mitt intresse är att jag haft släktingar som lidit av sjukdomen men kanske mest för att jag mött män med olika sexuella problem på grund av prostatacancer. Idag är det nära 100 000 som lever med diagnosen. På seniormässan tipsade de om Peter Örns bok, Prostatacancer – en bok om hopp. Den lånade jag på biblo och har nu läst.

Det börjar med problem att kissa och en svullen fot. Det är foten som för Peter Örn till akuten med en misstanke om blodpropp. Hans bror som är läkare tycker att han skall be om ett PSA-prov men sköterskan vill inte ta fler prov än vad läkaren ordinerat så det blir inget. Så småningom dyker fler lågmälda tecken upp på att något är fel och författaren beskriver upplevelsen som en förkylning i underlivet.

Det finns en fin sekvens där Peter Örn äter lunch med sin vän Göran Cars som är professor i samhällsplanering som även han haft prostatacancer. Göran berättar om när han och några fler gubbar träffade en urologsköterska som de kunde prata med och som gav goda råd gällande potens. Hon hade uppmuntrat dem att träna på potensen och sagt runka på som kaniner i ungdomen dagar pojkar

Som medlem i Företagarna har han haft en privat sjukförsäkring som även täcker canceroperationer. Försäkringsbolaget kan därför ordna med operationstid på Carlanderska sjukhuset i Göteborg och den läkare som Peter Örn fått rekommenderad som en av Sveriges främsta kirurger på området, Jonas Hugosson. Brodern är däremot uppbragt för att han har en privat försäkring som ger honom företräde till operation och säger; Du har tur, andra kan få stå i kö under flera månader. Bröderna är oense. Peter Örn menar att han som försäkringstagare och egenföretagare är med och betalar sin egen operation medan brodern Thomas har sett de långa köerna och menar att resurserna bör stanna inom den offentliga vården.

Boken skildrar väldigt tydligt och pedagogiskt problemet med behandling av prostatacancer. Inkontinens och impotens är två vanliga konsekvenser. Prostatan ligger inom ett mycket känsligt område, nära slutmuskeln i anus. Om cancern växt utanför prostatan måste man offra potensen då nerverna ligger klistrade på prostatan.

Hans vän Christian har också genomgått en prostataoperation och berättar om sina våndor inför beslut på vilket sätt sjukdomen skulle behandlas. Hans stora skräck var att bli en pissegubbe, någon som inte kan hålla tätt och som därmed luktar. Sedan kommer den stora och viktiga frågan om potens. Författaren berättar om sin vånda att skriva om potens och sexualitet och använder vännens ord. De konstaterar att kvinnan bär ägget, hon är den mottagande. Och mannen är den penetrerande. det präglar hela vår existens. Mannen upplever sig som den aktiva och drivande. /…/ Prostatacancer skakar oss i våra grundvalar. Jag hade aldrig förstått vikten av mitt underliv, och den där lilla körteln producerar själva beviset att jag som man verkligen presterar något under kärleksakten. Vi känner oss vilsna när den är borta och orgasmen mest är blå rök. Vi får vänja oss vid att det känns helt annorlunda. Detta är en personlig upplevelse och långt ifrån min syn på sexualitet men det säger något viktigt om människors upplevelse som vi alltid måste försöka förstå och respektera men också ge bra sexologisk rådgivning så personer kan få fler perspektiv.

Lars och Barbro har levt med prostatacancer sedan 1995. De intervjuas av Peter Örn och berättar om hur de ser makens sjukdom som gemensam, de har den tillsammans. Barbro sade upp sig från sitt jobb då Lars behövde hennes stöd. Jag ville inte att han skulle vara ensam hemma och grubbla över sjukdomen.  Hon är med i en anhöriggrupp som skapat andrum för henne. Lars berättar att hustrun var hans kurator i början. Hon är alltid med mig numera i alla sammanhang säger Lars. Viet är viktigt för oss. Det är inte endast en person som drabbas av sjukdomen utan ofta finns också en partner eller partners.

Att genomföra ett samlag kan bli svårt efter ett ingrepp trots att det idag finns både tekniska och medicinska hjälpmedel. Det insiktsfulla och viktiga budskapet finns dock med; Det är möjligt att upprätthålla ett aktivt kärleksliv även när potensen är förlorad, tillfälligt eller för alltid förlorat potensen. Det ställer krav på en enda sak – att man vill och vågar göra det. Att man vågar prata om potensen, att man inte vänder varandra ryggen därför att det är genant, att man inte låter relationen eroderas av stumhet och tystnad.

PSA räddar liv och minskar dödligheten med hälften då de män som regelbundet tar prov har väsentligt mycket mindre risk att dö i prostatacancer. Problemet med att införa en allmän screening är dock att testet inte är tillräckligt träffsäkert. Ett förhöjt värde kan indikera andra saker än cancer och att upptäckten av cancer som aldrig kommer att vara till besvär gör personer till patienter helt i onödan.

Det är tidvis en lite grabbig bok ofta utifrån en mycket priviligerad persons perspektiv. Peter Örn har kontakter och är vältalig. Han ser till att skaffa sig kunskap och har goda kontakter så jag undrar flera gånger hur en man från arbetarklassen uppfattar bokens innehåll.

Peter Örn arbetar som föreläsare, författare och styrelseproffs. Han har tidigare varit partisekreterare i Folkpartiet och chef för Svenska Röda Korset, Riksteatern och Sveriges Radio.

Genom en vän som är sjuksköterska, sexolog och forskare fick jag dessutom tips om att det finns information om prostatacancer specifikt riktat till MSM (män som har sex med män)

Var sjunde man i Sverige får prostatacancer för 75 år ålder vilket gör denna cancersjukdom till en av de allra vanligaste cancerformerna. De flesta får inga symptom i början utan får sin diagnos vid en hälsokontroll. Prostatacancer kan upptäckas genom ett vanligt PSA-prov vilket man kan ta vid ett besök på vårdcentralen. Det är ett vanligt blodprov. Vid förhöjda värden så skall dessa följas upp för de kan (men måste inte vara) ett tecken på Prostatacancer.

Mustaschkampen är prostatacancerförbundets kampanj som samlar in pengar till forskning och opinonsbildning. De vill även sprida kunskap om sjukdomen och öka mäns hälsa och livskvalitet.

 

Jag och Karolina i Aftonland

Idag kom nomineringarna till Augustpriset, boken som jag läste ut igår och skriver om här fanns med.

Karolina Andersson är professor i konstvetenskap. Hon arbetar på Stockholms universitet och lever ensam i lägenhet efter ett uppbrott från en lång relation med Karl Johan. Hon får en ny doktorand som bedrivit ett års studier i Berlin men knappt hört av sig till henne. Han har hittat en tämligen okänd kvinnlig konstnär, verksam runt förra sekelskiftets som skulle kunna förändra svensk historieskrivning. Karolina älskar konst, sex med män och vin. Det sistnämnda kanske lite för mycket. Hennes avhandling hette något i stil med förförerskor och förgörerskor, om den farliga kvinnan vilket inte är svårt att förstå att även är en beskrivning av hennes själv. Hon lever ett liv som utifrån kan te sig både framgångsrikt och intressant men bakom ridån i hennes eget inre finns en tomhet och ensamhet som bär  depressiva drag.

Den här bokens olika delar blev för mig mer värdefull än handlingens förlopp. Det var en riktig bra bok med spännande handling men ändå var delarna mer värdefulla just för mig.

Foto: Göran Segeholm, Nordstedt

Therese Bohman är författare och kulturjournalist och har även skrivit Den andra kvinnan (2014).

Detta är en roman om att stå utanför tvåsamhetsnormen. Soliga söndagar var vad hon hatade mest av allt nu förtiden, de var de mest uppfodrande av dagar då männikor tittade undrande på henne om varför hon inte hade något sällskap till Fotografiska. Efter ett sexuellt möte med en gammal klasskamrat i Gusum frågar mannen om hon börjat dejta efter sin separation och Karolina förvånas över den rationella frågan som att ett singelskap logiskt nog bör följas av dejtande som att anmäla sig till a-kassan efter att ha blivit arbetslös. Karolina är inte en monogam person i den mån de existerar. Även under en lång relation med en man var hon otrogen, vid något tillfälle med två män samtidigt. Hon brukade föreställa sig tillvaron som ett kraftnät av attraktioner där människor studsar fram och tillbaka i, där inget är konstant eller självklart. Ibland kan man luras att tro att det är det, att alla relationer vilar på en stadig grund, men nästan alltid finns det en öppning. Ingenting var fast, ofta var det inte ens fast från början.

Det är också en komplex beskrivning av en kvinna som tar för sig i sexuella hänseenden och det är Karolina som förför och i viss mån också förgör, både sig själv och andra. Det är omöjligt att inte tänka på den pågående ensidiga porrdebatten som tidvis framstår som så enfaldig när kvinnor inte ses som aktiva porrkonsumenter

Hon öppnade ett nytt fönster i webbläsaren och skrev i adressen till en av de porrsajter som hon brukade besöka ibland. På sätt och vis kunde det betraktas som forskning tänkte hon, hon sysslade trots allt med kvinnobilder. På startsidan fanns de senaste filmerna, Ebony honey gets it deep, Mature lesbian licking, Chubby teen swallows it all. Hon hade kunna nöja sig med vad som helst, bara det kändes förbjudet så dög det för henne och på arbetsrummet kändes allt förbjudet. Hon valde en film med två män och en kvinna, en brunett med stora bröst som blev tagen i en skinnsoffa av de båda männen som var generiskt porrfilmssnygga, overkliga och egentligen inte alls särskilt upphetsande just därför, men vetskapen om att någon skulle kunna passera i korridoren utanför, kanske till och med knacka på dörren, gjorde att hon kom nästan genast.

Senare i boken beskriver Karolina den tyske symbolisten Franz von Stucks mest berömda målning på en kvinna med ormar. En bild från den tyska symbolismen beskrivs föreställa Bibelns Eva som fallit för frestelsen utan skam. Eva som oftast framställs som skamfylld, gråtande med hukat huvud och syndfull kropp. Stuck hade istället målat en kvinna som inte skäms över sin sexualitet. Ibland tänker jag på att det moraliska inslaget i porrdebatten och över det faktum att kvinnor inte skäms över sin kåthet och att de i sig nog faktiskt väcker en hel del personers oro och ilska. Det som förargar mig mest är när dessutom människor har mage till att påstå att ingen skulle kunna njuta av sex på det sättet.

Det är alltid spännande med litteratur som föder nyfikenhet på faktan bakom olika beskrivna fenomen. Hon beskriver en målning av  Gustav Adolf Mossas Elle som föreställer en gigantisk naken kvinna med svällande bröst och som satt ihopkrupen på en hög med små människor – blodiga kadaver av manskroppar, såg man om man tittade noga. Hennes blick var kylig. Mellan hennes lår kurade en liten djävul ihop sig.

Googlar på konstnären och läser, letar rätt på bilden och konstaterar att den är fantastisk.

Liksom Karolina är jag upptagen av listor som människor har sagts konstruera över vad de saknat i sina liv och vad de ångrat att de inte lagt mer tid på vid sin dödsbädd. Naivt, jag vet, för den stunden är satt i sin specifika kontext och kan naturligtvis inte motsvara upplevelsen i en annan del av livet. Karolina refererar till en lista på någon klicksajt, som sade bygga på intervjuer med personer som jobbade i den palliativa vården. Den hade rangordnat vad människor oftast ångrade på sin dödsbädd. Att de inte haft mer sex kom överst på listan. Efter den reflektionen erbjuder hon en kulturchefen på en av Sveriges största dagstidningar, en upptagen men attraktiv man att följa med henne hem. Tomheten som hon erfar efteråt får henne att reflektera över Eleonora av Akvitanien, den franske 1100-tals drottningen som låtit inrätta en kärleksdomstol. Var det egentligen inte så att Karolina förtjänade denna man mer än den skådespelande flickvännen. Samtidigt är hon väl medveten att  kärlek inte är något en kan förtjäna, inte ett konto där vissa ständigt har ett minussaldo och kan förvänta sig att någon ska göra insättningar så det hamnar på plus igen. Karolina reflekterar liksom jag så ofta gör över hur så många i sociala medier skriver att de förtjänar olika saker eller är värd det. Vad det handlar om är olika, ibland är det en god middag på restaurang, ett lyxigt och kanske inte helt nödvändigt inköp eller en partner.

I gångarna under Slussen låg människor och sov, på kartongbitar och skitiga madrasser med sina tillhörigheter i blå Ikea-kassar, det luktade illa där inne, av smuts och kropp. Kanske tycker man att förtjänar ett betyg eller en befodran för att man har arbetat hårt, men i verkligheten är livet fullt av tillfällen då insats och ansträngning inte står in någon som helst proportion till utdelning. Man har inte förtjänat att sova på en kartong i en pisstinkande gångtunnel, lika lite som man kan förtjäna kärlek.

Så vidrigt att inget i livet gick att förutse. Kanske var det ett mått på livsduglighet, hur väl man klarade att gång på gång, anpassa sig till hastigt förändrade förutsättningar utan att bryta ihop eller bli galen.

Karolinas nuvarande forskning handlar om Manpanzee vilket handlar om en hybrid mellan schimpans och människa. Eftersom schimpansen till 98 % är likt människan så har det spekulerats i att de skulle gå att förena. Det enda kända seriösa avelsexperimentet gjordes i Sovjet på 1920-talet av en person, Ilya Ivanov. Även det blir jag nyfiken på och måste läsa mer om. Han försökte tydligen i en serie experiment med mänsklig sperma göra en honschimpans gravid men misslyckades och 1929 gjorde han en rad försök att inseminera en kvinna med sperma från en schimpans. Det slutade dock med att han fick kritik och senare arresterades. Karolina tänker mycket på den ryska kvinnan som gav sin kropp till vetenskapliga experiment och lät sig insemineras med sperma från en schimpans för att kunna föda en ny sorts människa till staten. Hon fanns en mening med livet genom att finnas för Ilya Ivanov och att faktiskt vara behövd av någon.

Ilya Ivanov

Kanske är min identifikation med bokens Karolina så stark trots våra uppenbara och omfattande olikheter då vi båda drivs av en vilja att underkasta sig något större, vetenskapen, konsten eller religionen. Vi bär också på samma motstånd där vi inte kan hantera för enkla förklaringar, brist på intellektuell trovärdighet och den stora besvikelsen när en avslöjar det en så gärna ville tro på som något som faktiskt inte håller för kritisk granskning.