Arkiv för kategori ‘Relationer’

Jag sitter i den gamla katolska kyrkan i Gävle. Det är en vacker lokal med välvda tak och dekorerade glasfönster. Vid altaret hänger ett krucifix med Jesus men predikstolen är övertäckt med plast. Här inne har en man bestämt möte med en ung kille för sex mot ersättning.

Två killar står på scenen och borstar tänderna. Den vita tandkrämen bubblar ur munnen och rinner ner på deras tröjor. Skådespelarna Samuel Astor och Björn Elgerd berättar om sexuella möten med olika former av transaktioner, ibland är det pengar, andra gånger ett märkesplagg, alkohol eller droger. Symboliken är smärtsamt tydlig med tandkrämen som symbol för sperman som rinner ut ur munnen och tandborstarna som stötvis förs in och ut ur munnen.

affischwebbFoto och form: Nicklas Hultman

I torsdags hade jag förmånen att vara inbjuden till premiären på pjäsen Transaktion på Gävle Folkteater då jag varit med som sakkunnig från RFSU i inledningsarbetet. En snabbt växande grupp av sexsäljare finns bland unga killar, på nätet. För att belysa detta  har Folkteatern i Gävleborg, skådespelarna tillsammans med regissören Mattias Brunn satt upp en pjäs som baseras på autentiska berättelser, nyskriven musik, drömmar, fakta och fantasier.

Björn Elgerd    Samuel Astor
Foto: Märta Thisner

Jag har länge undrat varför samhället inte vill prata om unga killar och män som säljer sex? När jag skrev min masteruppsats i sexologi om män som har sex mot ersättning fick jag till och med höra från vissa håll att det kunde vara farligt att lägga för mycket fokus på killar och män då detta skulle dra resurser från tjejer och kvinnor. Är detta fortfarande en rådande uppfattning?

Samhället och politikers ingång till frågan är så oerhört svart/vit. När jag var projektledare för Osynliga Synliga Aktörer och intervjuade många sexsäljare och när jag pratat med klienter, vänner och bekanta med dessa erfarenheter finns det ofta en komplex förklaringsmodell men i debatten bara två utgångspunkter, den lyckliga horan och OFFRET. Pjäsen ger istället uttryck för den komplicerade bilden av att vara människa och ibland eller ofta haft sex i utbyte mot en transaktion.

Det är skönast när de inte vill prata.
Jag tänker på Nicke som kom in i en lägenhet i Stockholm och snubblade på en röd leksakstraktor när han följde med en ung tvåbarnspappa hem  för en transaktion där familjefadern betalade Nicke för lite sex på lunchen när frun jobbade och barnen var på dagis. Nicke ville inte prata utan knulla och gå men pappan ville berätta om sina barn och fru.

Han gav mig sina djupaste hemligheter.
Jag tänker på Christian som sålde BFE (boyfriendexperience) och ibland åkte med män på utlandssemester som en betald pojkvän. Hur svårt det var att spela en roll när någon delade med sig av sina existensiella funderingar om relationer, barn och livsmål.

Jag hade kunnat göra det (ha sex) med honom utan ersättning.
Jag tänker på Lena som hade en stamkund till vilken hon kände attraktion och alltid längtade efter att få träffa. Möten gav dem båda tillfredsställelse och kraft i tillvaron.

En av killarna blir hotad, en annan blir våldtagen och kommer hem med blodiga kläder. Jag tänker på Sandra, en transtjej som blev våldtagen av en man i en lägenhet i Farsta. Hon kom också hem blodig men i våra samtal var de fysiska skadorna ingenting mot att ha förnekats sin egen könsidentitet och fått veta att hon aldrig kommer vara något annat än en misslyckad man.

”Farbrorn längtar efter närhet. Han är så liten.
Jag börjar känna ömhet för honom. Lite äcklad på samma gång.
Hur ofta gör han det här? Är han schyst mot dom andra killarna?
Hur kommer det kännas att kyssa någon som skulle kunna vara min morfar?”

En av killarna nekar en kund en ansiktsbild. Kunden blir arg så säger att han inte vill köpa grisen i säcken.Transaktion istället för en relation är ibland eftertraktansvärd och skönt andra gånger en plåga och ett substitut. Är det inte så att vi i vårt postmoderna samhälle börjar betrakta människor mer och mer som varor som kan bli sålda, köpta och marknadsförda på ett sätt som höjer efterfrågan på dem. Jag tänker på sociologen Zygmunt Baumans teorier om  konsumtionssamhället som gynnar det som är färdigt för omedelbar användning, snabba lösningar, momentära tillfredsställelser med mera. Denna typ av kultur verkar kunna förvandla varje aspekt av våra liv till konsumtionsvaror, även löftet om en ”kärlekserfarenhet”. Pjäsen utforskar livets ständiga transaktioner där många säljer sin kropp till arbetsgivare som utnyttjar den och ger konsekvenser av livslånga arbetsskador och förtidspension. Coco Chanel nämns, hon som från början var verkligen fattig men blev en av 1900-talets stora framgångssagor i Paris, detta med hjälp av talang, målmedvetenhet och hänsynslöshet samt omsorgsfullt utvalda rika och framgångsrika älskare. Vi får frågan hur många som sålt sin kropp till vetenskapen och fått betalt för att äta mediciner som håller på att utprovas eller tagit emot behandlingar som ännu inte är godkända. De berättar om en kompis som genomgick regelbundna rektoskopiundersökningar mot betalning i läkemedelsindustrins namn. Det finns så många fler lager av vad en människa kan tänkas göra än vad vi accepterar, säger pjäsens regissör i en intervju och jag tänker att precis så är fallet.

Jag tänker oundvikligen på en annan pjäs, Mark Ravenhills ”Shopping och fucking” om några personer som talar om varandra som transaktioner. Även där var jag inbjuden som sakkunnig till Stockholms Stadsteater.

Hur kan vi börja prata om att killar också kan sälja sexuella tjänster. Hur talar vi om det utan skam, och utan att utgå från redan förutfattade meningar?

Jag har egentligen bara berättat det här för två vänner.
Dom som jag visste skulle kunna ta det.
Inte skuldbelägga, skrika eller bli rädda.
Men säga, ta hand om dig, prata med mig.”

transaktion_mg_1935

Pjäsen är oerhört stark, visuellt fantastisk och ett absolut MÅSTE för alla som på något sätt kommer i kontakt med frågan genom sin profession eller kanske ännu viktigare för alla de som arbetar med människor och inte kommit i kontakt med detta. Kanske kan denna pjäs få oss alla att sluta blunda för en verklighet som finns precis i vår närhet. Det är humor OCH tragik, det är utsatthet och maktlöshet men också medvetna val och njutning. Det handlar om prostitutionspolitik och enskilda personers högst subjektiva upplevelser. Samuel Astor och Björn Elgerd briljerar och ger allt. De lämnar en omskakad publik som alla går därifrån med något substantiellt i ryggsäcken.

Tami T’s har gjort den fantastiska musiken. Tami har tidigare gjort låten I never loved this hard before, som utgjorde signaturlåten för filmen Någonting måste gå sönder i regi av Ester Martin Bergsmark.

Ella och Charlie är bästa vänner, det skulle alltid vara de två. Charlie är Ellas ett år äldre nästanbrorsa och boken börjar med deras roadtrip till Köpenhamn.
De pratar om allt och hänger ofta. Sedan träffar Charlie en tjej och blir uppöver öronen kär  och det blir först lite jobbigt för Ella men hon blir sedan ihop med en annan kille vilket aldrig blir speciellt bra. Efter detta blir hon kär i någon annan som verkligen hotar henne och Charlies långa nära relation…

ingen-normal-star-i-regnet-och-sjunger

Ingen normal står i regnet och sjunger är en feel-good bok för unga, skriven av författaren Sara Ohlsson och utgiven på gilla böcker (en del av barn- och ungdomsboksförlaget Lilla Piratförlaget).

sara-ohlsson_foto-annika-goldhammer

Ella har en skön feministisk medvetenhet, bor med sin pappa och blir ofta förbannad på sina jämnåriga klasskamrater som omedvetet häver ur sig misogyna uttalanden och är allmänt nedvärderande mot tjejer nu och då. Ella och Niki samt några till är inspirerande tjejer som i sin vardag visar på motstånd och utmanar strukturella problem.

Ella tar ofta till sprit och supande som ett botemedel för de flesta känslor som gör ont. Här saknar jag den djupare analysen och samhällsmedvetenheten som finns i resten av boken. Det är ofta Ella blir redlöst berusad och somnar på olika ställen eller måste bäras hem. Detta framställs som helt naturligt och blir aldrig något problem och inte ens hennes pappa verkar bekymra sig speciellt mycket. Lite trist att alkoholnormen får passera helt oproblematiserat när boken annars är så befriande normkritisk.

En av de saker som jag uppskattar allra mest med boken är att den är så befriande ohämmad vad gäller tjejer som har sex. Ella hånglar och ligger med flera utan att det blir ett problem. Hon kan nojja över att det var fel kille, fel situation eller att hon kanske inte ens ville ligga men borta är detta ständiga problematiserande över kvinnors (tjejers) sexuella uttryck. Sara Ohlsson beskriver också ett sextillfälle på ett fantastiskt sätt;

Han trär på kondomen och trycker ut glidmedel i handen, han känner inte ens efter om jag är våt först utan tar bara sin kletiga hand och pressar mot mig, han trycker in sin kuk och ligger ovanpå mig, stöter mekaniskt fram och tillbaka, han mm:ar konstant som om det vore en jäkla chokladreklam men jag känner absolut ingenting. så jag vänder honom på rygg, jag rider honom och trycker mig nedåt, gnider mig mot honom. Kommer på någon minut. Efteråt lägger jag mig på sidan och låtsas somna. Orkar inte bry mig om han inte kom.

Först det knapplösa knullet som det flesta som legat med män kan känna igen sig i och sedan tar hon över kommandot på ett fantastiskt sätt och ser till at hon får den njutning hon behöver. Eftersom han inte tar några hänsyn till henne, varför skulle hon tänka på honom?

Ella ligger också utan skydd och måste gå och lägga hundrafemtio spänna på en läskig hormonboost i form av dagen efter-piller. Hon önskade att apotekstanten skulle vara barsk och läxa upp henne men det händer inte. Hon känner skam för att ha gjort någonting bara för att hon var kåt. Samma skam återkommer när hon tänker på nallen från barndomen som hette Majken. Nallen Majken hade två egenskaper, dels var den mjuk och skön att krama och dels var plastnosen magiskt skön att gnugga mot snippan. Detta gjorde att Majken fick en liten uppnäsa. Ella skrev till kropp och knopp i KP och frågade runt detta men fick aldrig något svar vilket hon tolkade som att hon var för äcklig för att kunna ha i tidningen. Så otroligt mänskligt och fint skildrat.

När tjejer som har sex med tjejer beskrivs är det både långt ifrån de tragiska skildringarna från Ensamhetens Brunn men inte heller romantiska omskrivningar utan här blir Ella kåt, längtar att klä av, kyssa, smeka och knulla en annan tjej. När hennes dröm går i uppfyllelse händer detta;

Jag hittar henne i vardagsrummet, hon står ensam med en öl. Jag tar den ur hennes hand och leder henne tillbaka till våningssängen. Viskar att hon är sexig och pressar mitt lår mot hennes skrev. Hon stönar och fingrar med handen under min kjol, drar ner strumpbyxorna och trosorna i ett tag. Smeker mig med ena handen till jag kommer.

En fantastiskt fin ungdomsbok som jag vill ge till alla tonåringar jag känner!

I Almedalen och nu även senast på Seniormässan i Stockholm har jag stannat till vid Prostatacancerförbundets bord och pratat lite med några gubbar som alltid varit trevliga och velat informera om en av Sveriges vanligaste cancersjukdom som drabbar 10 000 män bara i Sverige varje år. Bakgrunden till mitt intresse är att jag haft släktingar som lidit av sjukdomen men kanske mest för att jag mött män med olika sexuella problem på grund av prostatacancer. Idag är det nära 100 000 som lever med diagnosen. På seniormässan tipsade de om Peter Örns bok, Prostatacancer – en bok om hopp. Den lånade jag på biblo och har nu läst.

omslagprostatacancer-hog

Det börjar med problem att kissa och en svullen fot. Det är foten som för Peter Örn till akuten med en misstanke om blodpropp. Hans bror som är läkare tycker att han skall be om ett PSA-prov men sköterskan vill inte ta fler prov än vad läkaren ordinerat så det blir inget. Så småningom dyker fler lågmälda tecken upp på att något är fel och författaren beskriver upplevelsen som en förkylning i underlivet.

Det finns en fin sekvens där Peter Örn äter lunch med sin vän Göran Cars som är professor i samhällsplanering som även han haft prostatacancer. Göran berättar om när han och några fler gubbar träffade en urologsköterska som de kunde prata med och som gav goda råd gällande potens. Hon hade uppmuntrat dem att träna på potensen och sagt runka på som kaniner i ungdomen dagar pojkar

Som medlem i Företagarna har han haft en privat sjukförsäkring som även täcker canceroperationer. Försäkringsbolaget kan därför ordna med operationstid på Carlanderska sjukhuset i Göteborg och den läkare som Peter Örn fått rekommenderad som en av Sveriges främsta kirurger på området, Jonas Hugosson. Brodern är däremot uppbragt för att han har en privat försäkring som ger honom företräde till operation och säger; Du har tur, andra kan få stå i kö under flera månader. Bröderna är oense. Peter Örn menar att han som försäkringstagare och egenföretagare är med och betalar sin egen operation medan brodern Thomas har sett de långa köerna och menar att resurserna bör stanna inom den offentliga vården.

Boken skildrar väldigt tydligt och pedagogiskt problemet med behandling av prostatacancer. Inkontinens och impotens är två vanliga konsekvenser. Prostatan ligger inom ett mycket känsligt område, nära slutmuskeln i anus. Om cancern växt utanför prostatan måste man offra potensen då nerverna ligger klistrade på prostatan.

Hans vän Christian har också genomgått en prostataoperation och berättar om sina våndor inför beslut på vilket sätt sjukdomen skulle behandlas. Hans stora skräck var att bli en pissegubbe, någon som inte kan hålla tätt och som därmed luktar. Sedan kommer den stora och viktiga frågan om potens. Författaren berättar om sin vånda att skriva om potens och sexualitet och använder vännens ord. De konstaterar att kvinnan bär ägget, hon är den mottagande. Och mannen är den penetrerande. det präglar hela vår existens. Mannen upplever sig som den aktiva och drivande. /…/ Prostatacancer skakar oss i våra grundvalar. Jag hade aldrig förstått vikten av mitt underliv, och den där lilla körteln producerar själva beviset att jag som man verkligen presterar något under kärleksakten. Vi känner oss vilsna när den är borta och orgasmen mest är blå rök. Vi får vänja oss vid att det känns helt annorlunda. Detta är en personlig upplevelse och långt ifrån min syn på sexualitet men det säger något viktigt om människors upplevelse som vi alltid måste försöka förstå och respektera men också ge bra sexologisk rådgivning så personer kan få fler perspektiv.

Lars och Barbro har levt med prostatacancer sedan 1995. De intervjuas av Peter Örn och berättar om hur de ser makens sjukdom som gemensam, de har den tillsammans. Barbro sade upp sig från sitt jobb då Lars behövde hennes stöd. Jag ville inte att han skulle vara ensam hemma och grubbla över sjukdomen.  Hon är med i en anhöriggrupp som skapat andrum för henne. Lars berättar att hustrun var hans kurator i början. Hon är alltid med mig numera i alla sammanhang säger Lars. Viet är viktigt för oss. Det är inte endast en person som drabbas av sjukdomen utan ofta finns också en partner eller partners.

Att genomföra ett samlag kan bli svårt efter ett ingrepp trots att det idag finns både tekniska och medicinska hjälpmedel. Det insiktsfulla och viktiga budskapet finns dock med; Det är möjligt att upprätthålla ett aktivt kärleksliv även när potensen är förlorad, tillfälligt eller för alltid förlorat potensen. Det ställer krav på en enda sak – att man vill och vågar göra det. Att man vågar prata om potensen, att man inte vänder varandra ryggen därför att det är genant, att man inte låter relationen eroderas av stumhet och tystnad.

PSA räddar liv och minskar dödligheten med hälften då de män som regelbundet tar prov har väsentligt mycket mindre risk att dö i prostatacancer. Problemet med att införa en allmän screening är dock att testet inte är tillräckligt träffsäkert. Ett förhöjt värde kan indikera andra saker än cancer och att upptäckten av cancer som aldrig kommer att vara till besvär gör personer till patienter helt i onödan.

Det är tidvis en lite grabbig bok ofta utifrån en mycket priviligerad persons perspektiv. Peter Örn har kontakter och är vältalig. Han ser till att skaffa sig kunskap och har goda kontakter så jag undrar flera gånger hur en man från arbetarklassen uppfattar bokens innehåll.

Peter Örn arbetar som föreläsare, författare och styrelseproffs. Han har tidigare varit partisekreterare i Folkpartiet och chef för Svenska Röda Korset, Riksteatern och Sveriges Radio.

Genom en vän som är sjuksköterska, sexolog och forskare fick jag dessutom tips om att det finns information om prostatacancer specifikt riktat till MSM (män som har sex med män)

Var sjunde man i Sverige får prostatacancer för 75 år ålder vilket gör denna cancersjukdom till en av de allra vanligaste cancerformerna. De flesta får inga symptom i början utan får sin diagnos vid en hälsokontroll. Prostatacancer kan upptäckas genom ett vanligt PSA-prov vilket man kan ta vid ett besök på vårdcentralen. Det är ett vanligt blodprov. Vid förhöjda värden så skall dessa följas upp för de kan (men måste inte vara) ett tecken på Prostatacancer.

Mustaschkampen är prostatacancerförbundets kampanj som samlar in pengar till forskning och opinonsbildning. De vill även sprida kunskap om sjukdomen och öka mäns hälsa och livskvalitet.kvinnor_mustascher.jpg

 

Idag kom nomineringarna till Augustpriset, boken som jag läste ut igår och skriver om här fanns med.

Karolina Andersson är professor i konstvetenskap. Hon arbetar på Stockholms universitet och lever ensam i lägenhet efter ett uppbrott från en lång relation med Karl Johan. Hon får en ny doktorand som bedrivit ett års studier i Berlin men knappt hört av sig till henne. Han har hittat en tämligen okänd kvinnlig konstnär, verksam runt förra sekelskiftets som skulle kunna förändra svensk historieskrivning. Karolina älskar konst, sex med män och vin. Det sistnämnda kanske lite för mycket. Hennes avhandling hette något i stil med förförerskor och förgörerskor, om den farliga kvinnan vilket inte är svårt att förstå att även är en beskrivning av hennes själv. Hon lever ett liv som utifrån kan te sig både framgångsrikt och intressant men bakom ridån i hennes eget inre finns en tomhet och ensamhet som bär  depressiva drag.

13072364_o_2

Den här bokens olika delar blev för mig mer värdefull än handlingens förlopp. Det var en riktig bra bok med spännande handling men ändå var delarna mer värdefulla just för mig.

bohman_therese_16Foto: Göran Segeholm, Nordstedt

Therese Bohman är författare och kulturjournalist och har även skrivit Den andra kvinnan (2014).

Detta är en roman om att stå utanför tvåsamhetsnormen. Soliga söndagar var vad hon hatade mest av allt nu förtiden, de var de mest uppfodrande av dagar då männikor tittade undrande på henne om varför hon inte hade något sällskap till Fotografiska. Efter ett sexuellt möte med en gammal klasskamrat i Gusum frågar mannen om hon börjat dejta efter sin separation och Karolina förvånas över den rationella frågan som att ett singelskap logiskt nog bör följas av dejtande som att anmäla sig till a-kassan efter att ha blivit arbetslös. Karolina är inte en monogam person i den mån de existerar. Även under en lång relation med en man var hon otrogen, vid något tillfälle med två män samtidigt. Hon brukade föreställa sig tillvaron som ett kraftnät av attraktioner där människor studsar fram och tillbaka i, där inget är konstant eller självklart. Ibland kan man luras att tro att det är det, att alla relationer vilar på en stadig grund, men nästan alltid finns det en öppning. Ingenting var fast, ofta var det inte ens fast från början.

Det är också en komplex beskrivning av en kvinna som tar för sig i sexuella hänseenden och det är Karolina som förför och i viss mån också förgör, både sig själv och andra. Det är omöjligt att inte tänka på den pågående ensidiga porrdebatten som tidvis framstår som så enfaldig när kvinnor inte ses som aktiva porrkonsumenter

Hon öppnade ett nytt fönster i webbläsaren och skrev i adressen till en av de porrsajter som hon brukade besöka ibland. På sätt och vis kunde det betraktas som forskning tänkte hon, hon sysslade trots allt med kvinnobilder. På startsidan fanns de senaste filmerna, Ebony honey gets it deep, Mature lesbian licking, Chubby teen swallows it all. Hon hade kunna nöja sig med vad som helst, bara det kändes förbjudet så dög det för henne och på arbetsrummet kändes allt förbjudet. Hon valde en film med två män och en kvinna, en brunett med stora bröst som blev tagen i en skinnsoffa av de båda männen som var generiskt porrfilmssnygga, overkliga och egentligen inte alls särskilt upphetsande just därför, men vetskapen om att någon skulle kunna passera i korridoren utanför, kanske till och med knacka på dörren, gjorde att hon kom nästan genast.

Senare i boken beskriver Karolina den tyske symbolisten Franz von Stucks mest berömda målning på en kvinna med ormar. En bild från den tyska symbolismen beskrivs föreställa Bibelns Eva som fallit för frestelsen utan skam. Eva som oftast framställs som skamfylld, gråtande med hukat huvud och syndfull kropp. Stuck hade istället målat en kvinna som inte skäms över sin sexualitet. Ibland tänker jag på att det moraliska inslaget i porrdebatten och över det faktum att kvinnor inte skäms över sin kåthet och att de i sig nog faktiskt väcker en hel del personers oro och ilska. Det som förargar mig mest är när dessutom människor har mage till att påstå att ingen skulle kunna njuta av sex på det sättet.

Det är alltid spännande med litteratur som föder nyfikenhet på faktan bakom olika beskrivna fenomen. Hon beskriver en målning av  Gustav Adolf Mossas Elle som föreställer en gigantisk naken kvinna med svällande bröst och som satt ihopkrupen på en hög med små människor – blodiga kadaver av manskroppar, såg man om man tittade noga. Hennes blick var kylig. Mellan hennes lår kurade en liten djävul ihop sig.

Googlar på konstnären och läser, letar rätt på bilden och konstaterar att den är fantastisk.

elle-jpgoriginal

Liksom Karolina är jag upptagen av listor som människor har sagts konstruera över vad de saknat i sina liv och vad de ångrat att de inte lagt mer tid på vid sin dödsbädd. Naivt, jag vet, för den stunden är satt i sin specifika kontext och kan naturligtvis inte motsvara upplevelsen i en annan del av livet. Karolina refererar till en lista på någon klicksajt, som sade bygga på intervjuer med personer som jobbade i den palliativa vården. Den hade rangordnat vad människor oftast ångrade på sin dödsbädd. Att de inte haft mer sex kom överst på listan. Efter den reflektionen erbjuder hon en kulturchefen på en av Sveriges största dagstidningar, en upptagen men attraktiv man att följa med henne hem. Tomheten som hon erfar efteråt får henne att reflektera över Eleonora av Akvitanien, den franske 1100-tals drottningen som låtit inrätta en kärleksdomstol. Var det egentligen inte så att Karolina förtjänade denna man mer än den skådespelande flickvännen. Samtidigt är hon väl medveten att  kärlek inte är något en kan förtjäna, inte ett konto där vissa ständigt har ett minussaldo och kan förvänta sig att någon ska göra insättningar så det hamnar på plus igen. Karolina reflekterar liksom jag så ofta gör över hur så många i sociala medier skriver att de förtjänar olika saker eller är värd det. Vad det handlar om är olika, ibland är det en god middag på restaurang, ett lyxigt och kanske inte helt nödvändigt inköp eller en partner.

I gångarna under Slussen låg människor och sov, på kartongbitar och skitiga madrasser med sina tillhörigheter i blå Ikea-kassar, det luktade illa där inne, av smuts och kropp. Kanske tycker man att förtjänar ett betyg eller en befodran för att man har arbetat hårt, men i verkligheten är livet fullt av tillfällen då insats och ansträngning inte står in någon som helst proportion till utdelning. Man har inte förtjänat att sova på en kartong i en pisstinkande gångtunnel, lika lite som man kan förtjäna kärlek.

Så vidrigt att inget i livet gick att förutse. Kanske var det ett mått på livsduglighet, hur väl man klarade att gång på gång, anpassa sig till hastigt förändrade förutsättningar utan att bryta ihop eller bli galen.

Karolinas nuvarande forskning handlar om Manpanzee vilket handlar om en hybrid mellan schimpans och människa. Eftersom schimpansen till 98 % är likt människan så har det spekulerats i att de skulle gå att förena. Det enda kända seriösa avelsexperimentet gjordes i Sovjet på 1920-talet av en person, Ilya Ivanov. Även det blir jag nyfiken på och måste läsa mer om. Han försökte tydligen i en serie experiment med mänsklig sperma göra en honschimpans gravid men misslyckades och 1929 gjorde han en rad försök att inseminera en kvinna med sperma från en schimpans. Det slutade dock med att han fick kritik och senare arresterades. Karolina tänker mycket på den ryska kvinnan som gav sin kropp till vetenskapliga experiment och lät sig insemineras med sperma från en schimpans för att kunna föda en ny sorts människa till staten. Hon fanns en mening med livet genom att finnas för Ilya Ivanov och att faktiskt vara behövd av någon.

ilya_ivanovIlya Ivanov

Kanske är min identifikation med bokens Karolina så stark trots våra uppenbara och omfattande olikheter då vi båda drivs av en vilja att underkasta sig något större, vetenskapen, konsten eller religionen. Vi bär också på samma motstånd där vi inte kan hantera för enkla förklaringar, brist på intellektuell trovärdighet och den stora besvikelsen när en avslöjar det en så gärna ville tro på som något som faktiskt inte håller för kritisk granskning.

 

 

 

 

Jag är ledsen över att göra er besvikna om ni med rubriken missionären hade väntat er en recension över samlagsställningar. Nej tyvärr, det här inlägget handlar om

lesbiska kristna missionärer i Västerbotten i början av 1900-talet. Det är den så ofta geniala koreografen Malin Hellkvist Sellén som bjuder på en berättarföreställning där vi i tal, rörelse och sång möter en rad kvinnor under väckelsen som drog fram i Sverige under 1800-början av 1900-talet. Kvinnor som på olika sätt bröt mot dåtidens normer och konventioner. Missionären är ett sätt att skapa och skildra den utraderade lesbiska historien.

img_1314

På Skarpnäcks kulturhus sitter vi i publiken på stolar i en ring  Alla har fått välja en namnbricka med ett äldre kvinnonamn. Ikväll heter jag Berta. De för kvällen utsedda gudstjänstledarna går runt och tar alla i hand, de hälsar oss alla välkomna med namn och ser oss i  ögonen. I den lågkyrkliga väckelserörelsen hade prästerna ingen nödvändig roll utan det var lekmän som hade mycket av den framträdande rollen, även kvinnor. Förkunnelsen var det centrala, att människan blir frälst, rättfärdiggjord, uteslutande av nåd. Förkunnaren inleder traditionellt på härligt frikyrkovis att spela och sjunga en psalm.

Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Det blir ett stycke het lesbisk erotik från 1800-talet. Denna psalm är dessutom en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker.

missionaren-topLotti Törnros och Meliz Karlge. Foto: Sofia Runarsdotter

Livet som missionär öppnade upp för en tät och nära samvaro med andra kvinnor. Liksom lesbiska har funnits på sjuksköterskehem och andra homosociala miljöer så fanns det naturligtvis även lesbiska bland de kvinnliga missionärerna. De missionerade dessutom främst för andra kvinnor. Under tiden de reste och arbetade tillsammans kunde de vara i en längre relation utan att omgivningen märkte det. Den lågkyrkliga rörelsen var inte heller så auktoritetsbunden som övrig kyrka och samhälle. Här fick även kvinnor vara missionärer, de hade rösträtt och drev mången social verksamhet för de allra mest utsatta i samhället. I Sverige var det många fristående församlingar som tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg för det demokratiska genombrottet i Sverige.

Samtidigt fanns hotet hela tiden där, inte alltid synligt men ständigt närvarande. På den ena missionärens gitarrband finns texten Var skall du tillbringa evigheten? broderad. Detta sker i en tid innan det fanns ord för sådana som oss. I min tid i frikyrkan hade jag en röd collegetröja från dekalmissionen med texten HAVE MORE FUN, saken var bara den att före stod det Christians have och efter especially later. Det handlade om alla de fruktansvärda kval och hemskheter man kommer att lida av i eviga tider såvida man inte följer Jesus på ett rättfärdigt sätt. Livet på jorden är kort men helvetet är för evigt.

Det finns starka erotiska inslag i frikyrkan med både extas och svärmeri. DN:s recension över pjäsen har också rubriken Lesbisk historia återskapas i orgasmiskt väckelsemöte. En av de mest klassiska exemplen är herrnhutismen som uppstod på 1700-talet och främst betonade det rätta hjärteförhållande till Kristus Jesus. Här var de emotionella upplevelserna en central del av gudstjänstlivet. I sina mest radikala uttryck fanns starkt sensuella och känslosvärmiska euforiska uttryck där återkommande teman var bröllops, blod och sårmystik.

fullsizerender-4

I pjäsen får ett antal lesbiska kvinnor sina tystade röster åter. De har inte fått finnas och därför är deras historia både oskriven och ogestaltad.

Jag fascineras över Malin Hellkvist Sellén geniala sätt att visa på hur kvinnor har sex med kvinnor i en dans med stigande kåthet, åtrå och flera orgasmer. Första gången paret dansar sker en trevande flirt där vi anar oss till ett första möte där båda är osäkra på om de andra också vill. Dansen i slutet av föreställningen är så erotiskt laddad att flera i publiken vänder bort blicken medan andra fnittrar förtjust. De två strikt klädda kvinnorna låter skjortorna glida upp från kjollinningen, kläder hamnar i oordning, hårstrån från den välordnade och uppsatta frisyren rymmer och fladdrar fritt, kinderna är rosigt röda och vi hör alla den ökade andhämtningen samtidigt som de far runt i en het dans. Jag överväldigas av hur begränsad den heterosexuella sexuella koreografin ofta gestaltas, den är ofta så enfaldig. Det traditionella kulturella scenografin innebär alltid en  man med penis som via stötar  genomför en vaginal penetration på en mer eller mindre passiv kvinna. Den samkönade sexuella praktiken är mindre förkoreograferad än den heterosexuella praktiken. Det finns ett större utrymme för att välja vilka praktiker som ska ingå i det sexuella samspelet, framför allt är det möjligt att välja bort vaginalpenetrerande sex utan att det blir en komplikation i relation till ens sexuella partners, skriver Renita Sörensdotter i sin forskning runt kvinnor med vulvasmärtor.

Alfred Kinsey på 1950-talet, Shere Hite på 1970-talet och många, många forskare har sedan dess visat att många kvinnor föredrar den form av sexuella praktiker som ingår i lesbiskt sex därför att det ger orgasmer i betydligt högre utsträckning. Vi ser oralsex, smeksex, olika former av tribbing, kyssar, BDSM-inslag och det är så långt ifrån nidbilden av den lesbiska sexuella relationen med lite smeksex på sin höjd.

 I slutet går de omkring och delar ett bröd, ikväll i form av syltkakor (den klassiska symbolen för fittan) samtidigt som de återigen ser oss var och en i ögonen. Någon av de sista replikerna blir; Då stillar vi oss i bön en stund och tänker på de systrar som gått före oss. Frid över deras minnen!

img_1315

Jag minns mitt första möte med Leif Holmstrand. Blev imponerad av både hans konst och författarskap och köpte några av hans böcker. Eftersom jag har förmånen att var vän med Holmstrand på Facebook så ser jag ofta hans konstnärliga uttryck och blir alltid fascinerad och berörd.

228414

Copyright/fotograf: Leif Holmstrand

På tidningarnas kultursidor har hans senaste diktsamling ”den sista dagen” hyllats och jag blev naturligtvis nyfiken. Nu har jag läst den tunna boken, tre gånger. Den är inte lättillgänglig men växer när man intar den teskedsvis.

9789100143275

Jag fastnar för några rader som jag tycker att sammanfattar hela boken och som även bär på ett mycket angeläget budskap;

Inga skuggor, bara ljus

tillåts i normala hus.

Det är en klockren beskrivning av vårt samhälles oupphörliga men omöjliga normalitetssträvan. Normalitet är egentligen ett mycket farligt begrepp.

Man är ense, överlag:

du får bli normal som jag.

Detta är också en bok om erfarenheter av kroppslig förändring, sjukdom och döden som lurar bakom nästa gathörn. Hela boken bär på känslor av ensamhet och sorg.

Ingen Skugga, inget Ljus

tillåts leva, andas ord, besjunga

Var är ditt normala hus?

Ingenstans finns mördad, hackad tunga.

Ingenstans finns våldet som jag saknar.

Kanske är det nu som ögat vaknar.

Det handlar också om könsidentitet och att ha en ambivalent könsidentitet. Ett kapitel heter följaktligen CIS  (NÄRSAGA) respektive TRANS (NÄRSAGA).

Jag har funderat en del både på transvestism och kulturell appropriering det senaste halvåret och hittar ett slags svar på mina funderingar i en intervju med Holmstrand. I en intervju SVD säger Leif Holmstrand att medan transsexualism och könskorrigering fått mycket uppmärksamhet på sistone, inte minst genom populärkulturen, har det transvestitiska nästan helt försvunnit ur den svenska diskursen. Vilket är märkligt, eftersom transvestiterna själva knappast upphört att existera.

– Dragqueenuttryck däremot har synts och misstänkliggjorts väldigt mycket – inte sällan hör jag föraktfulla människor säga att dragqueens bara är cispersoner med ett jobb. Vilket inte alls behöver vara sant.

– Min idol Pyuupiru började som dragqueen, och gick sedan in i ett transvestitiskt modus. Sedan genomförde hon gradvis de första behandlingarna och påbörjade därefter en könstransition. Så det kan vara en kultur som ger möjlighet och öppnar dörrar för olika könsidentiteter.

Leif Holmstrand tror att det delvis handlar om en rädsla för appropriering.

– Jag har börjar tycka att man kanske inte ska vara så ängslig för det. Bra kulturuttryck är väl till för att smitta. Och för att bearbetas, omformuleras, stöpas om och berika. Många bekanta tycker att dragqueenkulturen blivit för upplockad, för normaliserad och sönderälskad av heterovärlden. Vilket jag på många sätt kan förstå. Men samtidigt: det har öppnat för så många andra subkulturer helt plötsligt, som har grott och ploppat upp. Det är väl så det fungerar.

 

 

Imorse var jag med i nyhetsmorgon i TV4. Det var ett samtal om temat för Stockholm Pride 2016 vilket är ”Vem bestämmer?” Med detta vill Stockholm Pride öppna upp för diskussioner kring vem, eller vilka, som sätter upp ramarna för hur vi förväntas leva våra liv. Hur ser normerna ut och hur formar de vår verklighet?  Var ligger makten, och hur hamnade den där den är? Fem olika fokusområden finns; samhället i stort, i familjen, i vårt eget community, i sängen och vem som bestämmer över din kropp. Jag deltog som representant för RFSLs förbundsstyrelse.

Skärmavbild 2016-07-25 kl. 22.07.10

Jag hade fått uppdraget från tv 4 researcher att prata om vem som bestämmer i familjen. I Sverige finns det en politik som bygger på strävan efter heteronormalisering. Detta förstärker hela tiden normativa antaganden om sexualitet och genus samt tanken att äktenskapsliknande tvåsamhet står över andra former av relationer. Det finns en politik som bygger på strävan efter heteronormalisering. Detta förstärker normativa antaganden om sexualitet och genus samt tanken att äktenskapsliknande tvåsamhet står över andra former av relationer.Även när man befinner sig vid sidan av normen finns en upplevelse av att behöva infoga sig i vad som ofta förväntas av den heterosexuella samlevnadsformen, exempelvis äktenskap och föräldraskap. Fortfarande 2016 är det bestämt att ett barn bara kan ha två juridiska vårdnadshavare.

Skärmavbild 2016-07-25 kl. 22.08.24

I alla kärleksförhållanden finns ett embryo till en över- och underordning. I heterosexuella parrelationen blir detta sammankopplat med biologiskt kön och maktskillnader tolkas ofta utifrån genus. Inom alla parrelationer finns ofta en under- och överordning.. Parförhållanden struktureras ofta kring under- och överordning vilket också erotiseras. Underordning och orättvisa relationer beskrivs ofta som konsekvenser av fria individuella val, detta har dokumenterats inte minst av forskare som Hanne Haavind och Carin Holmberg. Idag ska alla par vara jämställda och det betyder att alla individer, oavsett sexualitet och könsidentitet tvingas förhåller sig till detta ideal. Därför blir också bådas uppdrag att dölja om så inte är fallet oavsett om det är en samkönad eller olikkönad relation. Det är ofta lätt att påverka, få makt och kontroll över en annan människa i en parrelation då det skall vara en person som skall vara den närmaste, denna ska förstå mig bäst och utgör det mest viktiga stödet när det uppstår en kris. Kärleksrelationer innebär alltid en sårbarhet, beroende och rädsla för risken för att förlora sin käresta.

Anna Norberg, fil.dr i sociologi skrev sin avhandling om Samkönad tvåsamhet. Vardagsliv och heteronormativa praktiker i Umeå 2009. Hon såg i sin forskning att samkönade par precis som hos heterosexuella par, ofta gör en distinktion mellan de ideal som de presenterar och hur paren i praktiken beskriver sitt vardagsliv;

Ingenting i min studie indikerar dock att det finns något självklart samband mellan samkönade parrelationer och en högre grad av jämställdhet gällande vardagens organisering och ekonomiska fördelning.

Även  homo- och bisexuella personer konstruerar kön och olika beteenden och ageranden tolkas som feminina eller maskulina och värderas utifrån detta. Anna Norberg formulerar detta så bra när hon säger;

Idén om att två personer av samma biologiska kön är jämlika och jämnstarka, både fysiskt och psykiskt, bidrar till att samkönade förhållanden ses som en maktfri zon och också ett osynliggörande av t ex samkönat partnervåld vilket kan få förödande konsekvenser.

En ökad förståelse kring vad makt och roller konstrueras utifrån i ett samkönat förhållande kan vara användbart t ex i familjeterapeutiska sammanhang och även leda till en ökad uppmärksamhet på att maktojämlikhet och dess extrem våld kan förekomma också i samkönade relationer.

Förutom kön så  finns naturligtvis också andra maktordningar som påverkar. Klass och ekonomiska förutsättningar har visat sig ha stor betydelse. Tänk diskrimineringsgrunderna och du har snabbt en rad olika maktordningar som har betydelse för hur vi arrangerar vår vardag.

Som ett ljus i tvåsamhetens mörker finns en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Är lesbiska föräldrar mer jämställda? Är lesbiska föräldrar mer jämställda? Den är skriven av Ylva Moberg och utgiven under 2016.
I studien har inkomstskillnader registrerats mellan partner i lesbiska och heterosexuella par före och efter att de skaffat barn. Huvudresultatet är att lesbiska par, jämfört med heterosexuella, har en jämnare inkomstfördelning inom paren efter att de blivit föräldrar. Detta gäller även vid en jämförelse av lesbiska och heterosexuella par som hade samma inkomstnivåer och inkomstskillnad inom paret innan de fick barn. Resultaten kan tolkas som att lesbiska par har en mer jämlik fördelning av hushållsarbete och omsorg om barnen. Att lesbiska par är mer jämställda kan delvis förklaras av att de kan ”turas om” att föda parets barn och därmed tar varsin längre period med föräldraledighet. Detta bidrar till en mer jämlik inkomstutveckling inom lesbiska par. 

Heterosexuella mäns inkomster påverkas minst av att bli förälder, medan heterosexuella kvinnors inkomster minskar kraftigt och förblir sedan lägre. Sammantaget leder detta till en långvarigt mer ojämställd inkomstfördelning inom de heterosexuella paren efter att de blivit föräldrar. Slutsatsen är att vid jämförbara ekonomiska förhållanden innan paren fick barn så väljer lesbiska par en mer jämställd arbetsfördelning. Båda grupperna har ofta fattat sina beslut utifrån liknande ekonomiska förhållanden vilket gör att deras val av arbetsfördelning inte enbart kan förklaras som ett ekonomiskt rationellt beteende utan snarare hänger ihop med synen på kön.

 

 

Jag har flera gånger tyckt till om Ebba Witt-Brattströms texter och framträdanden. Inte alltid har det varit så positivt. Det var därför med blandade känslor som jag tog mig an hennes skönlitterära debut: Århundradets kärlekskrig utgiven på Norstedts förlag.

Boken uppges vara en punktroman och när jag googlar på detta begrepp framkommer att det är en roman i punktform. Ett slags kortprosa som är skriven med få ord men mycket tankar. Den ligger närmare poesi än prosa.

Litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström har varit gift med Horace Engdahl, före detta ständige sekreteraren i Svenska Akademien i 25 år och skilde sig i en uppslitande skilsmässa för några år sedan.

Witt-Brattström_Ebba_11

Det är närmast omöjligt att inte tänka sig att drag från deras relation och skilsmässa finns med i boken. Speciellt som när romanens han är ledamot av Styrelsen. Vad som är sanning och fiktion behöver vi som läsare inte veta, men det går inte att låta bli att se dem framför sig  i rollerna som ”han” respektive ”hon” i boken. Hela storyn handlar om just vad hon respektive han sade.

13074580_O_1

 

Han sa:

Kvinnorna lärde sig 
och tog efter långsamt
och trevande.

Först i vår tid 
verkar alla spärrar
ha släppt

Vilka skrivarkonster
har gjort de största framstegen
under de senaste trettio åren?

Damernas och kokkonsten?

Hon sa:

Nej
snarare har 
manligt självynk
översvämmat marknaden.

Det är en strid mellan ett par i skilsmässa men det är mycket mer än så. Det är en feministisk frigörelse från äktenskapet som en samlevnadsform dömd att misslyckas. Witt-Brattström låter den kvinnliga jaget anklaga inte bara sin egen make och utan ser honom som en representant för hela det patriarkala systemet. Orättvist, javisst men också befriande.

Han sa:

Det finns inget kvinnoförtryck.
Det beror på seder och dumhet
att trettio miljoner flickor
aborterats eller dödats
vid födseln i Kina.

Det är inte heller sant 
att det existerar oförklarliga löneskillnader 
mellan könen i Sverige.

Det beror på att män vet
hur man kräver bra betalt.

Hon sa:

Å att leva i detta töcken
av korkad maskulin
självgodhet.

Detta är ingen rättvis bild av två stridande parter utan en häftig partsinlaga där hennes ilska får fritt utrymme.

Är det din uppriktiga mening
att det enda en hustru kan begära
är en make som kommer hem
och som inte är otrogen?

Men som i övrigt ostört får
köra sin dagordning
som en sovjetisk tank
över sin hustru och familjen.

Texterna handlar inte bara om psykisk misshandel och kvinnoförtryck utan även det fysiska våldet och misshandeln finns närvarande. Jag hör i hans ord ekot från samtalsrum och mängder av telefonsamtal jag hade i arbetet på Kvinnofridslinjen.

Han sa:

Det är bara skitsnack.
Om du har fått några dussin
örfilar och sparkar
är det högt räknat

Jag har inte misshandlat dig.

Vem är du?
En feministkärring 
som vill hämnas.

Det tuffa är trots allt inte det fysiska våldet utan det ständigt närvarande psykiska våldet som går innanför vår hudkostym och skapar sår som aldrig läker.

Hon sa:

Denna eviga
mainsplaining.

Om du lyssnat på mig
istället för att mobba
tillrättavisa
korrigera
trycka ner
hota
plåga  mig
hade vi varit fria nu.

Kanske vänner .
Kanske älskande igen.

Den fåfänga manliga sexualiteten får sig också en välbehövlig känga. Män som ständigt laddar sitt kön som stridsspetsar vilka kvinnor ständigt skall känna rädsla för lever samtidigt i fullkomligt kastrationsskräck.

Han sa:

Jag låter mig inte
läxas upp av dig.
Du är ute efter att kastrera mig.

I allt du gör
sparkar du män
på kuken.

Hon vägrar och utbrister i orden:

Jag tänder inte


när du kräver att jag ska säga:

”ge mig kuken Monsieur”.

 

 

Förutom denna kortprosa finns mängder av litterära referenser inte minst till Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga men citat både från Bob Dylan, Bibelns höga visan och Lena Anderssons litterära skapelse Hugo Rask finns med.

 

 

 

 

Hiv 2.0 är ingen bok utan snarare ett seriealbum om hur det är att leva med hiv i Sverige idag. Den bygger på olika autentiska röster. Det är Positiva gruppen Väst* som samlat in delar av livsberättelser under de senaste åren. Dessa har sedan gestaltats av  serietecknarna Hilda-Maria Sandgren, Hanna Stenman och Lina Vain Illalla. Resultatet är Hiv 2.0.

uv5drenbydjeotghsmp0

Albumet består av tre lite längre serier och ett antal kortare serier eller enrutingar. Den första längre texten är en fruktansvärt sorglig och sann historia om en mormor som inte längre får träffa sina barnbarn. Dotterns reaktion när mamman berättar om att hon bär på hiv blir till en smärre katastrof på grund av felaktiga uppfattningar och onödig rädsla.

En annan historia handlar om svårigheterna med att flirta, ragga och ligga när en skall berätta om att en bär på ett virus. En kär vän till mig har uttryckt det så fenomenalt bra så jag brukar alltid använda det här citatet när jag föreläser;

För det är just sexlivet som förändras med hiv. För mig har det blivit lättare att stanna hos en partner även om det inte är sådär stormande fantastiskt som man har läst i pastellfärgade pocketböcker att det ska vara. På gott och ont är det numera lite besvärligare att kasta sig in i nya sexuella relationer. Orka informera en gång till. Det blir ju aldrig bara: »Ok, nu har vi hånglat och händerna har börjat glida in under kläderna, enligt konventionens alla regler ska vi snart idka könsligt umgänge, men innan dess vill jag bara informera om att jag har lite hiv. Kan vi fortsätta nu? Nähä, men jag har typ jättelite hiv, knappt några virus alls.

Informationsplikten föreskriver att man ska uppge sin hivstatus innan sex. Men i realiteten innebär det att man också får informera om smittsamhet, sexuella praktiker, risker, virusnivåer, medicinering, allmänhälsa och förväntad livslängd, trauman, stigman och mobbning samt avsaknaden av trauma, stigma och mobbning. När den föreläsningen är över, har fingrarna för länge sedan slutat pilla.

Skärmklipp 2016-06-02 23.13.16Bild från sidan 44 i albumet Hiv 2.0

Tänk dig själv, hur kul är det att få nobben i sängen? Att ha sex med någon som bär på hiv men står på behandling innebär ingen risk. Att ha oskyddat sex med någon som inte vet om sin hivstatus kan däremot innebära en risk för överföring av hiv och andra sexuellt överförbara infektioner.

Den tredje storyn är mer av en solskenshistoria om att finna någon att älska och leva med. Förutom detta finns bra information och kunskap. Hiv 2.0 finns att beställa från PG Väst eller att läsa på nätet. Känner du att du inte har full koll, ägna en stund åt detta seriealbum  och skaffa mer kunskap.

Skärmklipp 2016-06-02 22.59.12 (1)Bild från sidan 10 i albumet Hiv 2.0

Jag har många vänner och bekanta som lever med hiv. Hur många de är har jag aldrig tänkt på för det har aldrig någon betydelse. Vissa är helt öppna med att de bär på ett hiv medan andra har berättat i djupaste förtroende med en försäkran om att jag aldrig skall föra det vidare. Några har säkert inte berättat och det är helt okey. Bara en fjärdedel av alla som lever med hiv är öppna. Varför är det så?  Jo, för att ett av de största problemen är fördomar och stigma. Idag finns mycket effektiva behandlingar som gör att viruset inte överförs till andra även om man har oskyddat sex. Ändå så är det människors föreställningar, fördomar och myter som ibland radikalt försämrar livskvaliteten för många som lever med hiv. Vi bär alla ett ansvar för att minska stigmat. Läs Hiv 2.0!

*Positiva Gruppen Väst är en rättighetsorganisation som arbetar för att stärka hivpositiva i sin livssituation. De ger hjälp till självhjälp och vänder sig till alla som är berörda av hiv, oavsett kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung. De har kurser, informerar om hiv och arbetar hela tiden med att förbättra villkoren för personer som lever med hiv.

 

Detta blogginlägg kommer att beröra ett smalt område, populärvetenskapliga tidskrifter om sex. Jag tänker inte på de som traditionellt brukar kallas porrtidningar och inte heller vetenskapliga tidskrifter som exempelvis Journal of Sex Research. Istället vill jag undersöka tidskrifter som har till syfte att presentera populärvetenskapliga rön och reflekterande reportage runt sexualiteter.

En tidskrift som jag gillar mer och mer är Insikt. Den kommer ut med fyra nummer per år och berör olika ämnen och aktuella frågor som berör området sexualitet och hälsa. Den ges ut av LAFA- Enheten för sexuell hälsa inom Stockholms Läns Landsting. Det är kostnadsfritt att teckna en prenumereration

Nr 3 2014 gillade jag otroligt mycket. Den hade tre mycket spännande reportage om: Gravida män – är vården redo, om hur det är omgivningen som skapar problemen för transbarn samt ett reportage om hur oskuldsnormen kan påverka lusten.

V57jz6HedmqvVf1-fRqITidningens utkomna nummer från och med 2009 går att läsa på webben.

Den okrönta drottningen är och förblir enligt mig och säkerligen många andra, RFSUs tidning Ottar. Om du blir medlem i RFSU får du tidningen gratis annars kan du också teckna en prenumeration eller köpa lösnummer på Pressbyrån. Det är en tidning som vågar sticka ut och här kan du läsa om nya företeelser innan de landat i människors medvetande här i Sverige. I Ottar läste jag exempelvis första gången om pegging (sexuell praktik där (oftast) kvinnor penetrerar en man i anus med en strap-on dildo). De tar pulsen på svensk sexualpolitik och förutom egna skickliga medarbetare använder de spännande frilansreportar. Här finns också reportage med sexologiska frågeställningar och kunskap. Senaste numret har temat abortkamp.

Ottar_4_2014_omslag_litenTidningen har vunnit Publishingpriset för Bästa medlemstidning 2014, 2013 och 2012. Året innan dess vann Ottar juryns specialpris för god journalistik. Ottar har alltid skarpa artiklar runt sexualitet i allmänhet och sexualpolitik i synnerhet.

 Om vi sneglar till Norge så finns magasinet Cupido – bladet for kåthet og glede. Cupido har ett eget sexualpolitiskt program och ett fantastiskt arkiv av äldre artiklar som är temabaserat. Någon av er kanske minns Lill-Marit Bugge som var chefredaktör för den svenska varianten CupidoZero i början av 90-talet. Den svenska tidningen gavs ut 1990-1992.
Skärmavbild 2015-01-27 kl. 20.55.58Cupido i Norge har nu givits ut i 30 år. Tidningen har bland annat haft en spännande serie artiklar om Perversionernas historia av historikern Julie Peakman. Innehållet har beskrivits som intellektualiserande pornografi. Detta på grund av att tidningen blandar populärvetenskapliga sexologiska artiklar med erotiska bilder och noveller.
Nu undrar jag om Du har några tips på andra nordiska, engelska eller amerikanska populärvetenskapliga tidskrifter?