Dödfödd

På Stockholms Stadsbibliotek intervjuade Patrik Schylström fantasy, socialrealism och skräckförfattaren Pål Eggert i mitten av augusti.

Rysningarna for längs ryggraden när jag hörde författaren stå på den lilla upphöjda scenen i rotundan i Stockholms stadsbibliotek. Han valde att läsa en av de mest otäcka scenerna i boken. Det handlade om en grov våldtäkt mot en ung kille i skolan. Hans röst hördes i hela det stora rummet som är mycket högt i tak. Runt om oss fanns tre våningsplan fyllda med böcker. Scenen som beskrevs handlar om det fenomen som jag ofta stött på hos våldtagna män. Känslan av det yttersta sveket när till och med kroppen vägrar lyda och ger en ejakulation trots övergrepp och ångest.

Boken utspelar sig i Göteborg på Hisinge vid ett kommunalt boende, Lundbygården. Sebastian jobbar där som behandlingsassistent. Likheterna mellan Sebastian och författaren Pål Eggert är slående. Inte minst när det gäller yrkesval. När Patrik Schylström frågar om Pål liksom Sebastian är eller varit huligan svarar han undvikande på frågan och odlar därmed myten om sig själv.

Bokens Sebastian är engagerad i att försöka hjälpa gravrået Isa med hjälp av sin roll som socialarbetare och magi.  Till boendet flyttar även Viktor efter att ha muckat från ett fängelsestraff. Han är aspirant till ett mc-gäng. Historien utspelar sig i Göteborgs undre värld, bland missbrukare, gängkrig, kriminella och socialt utsatta. Flera bär på övernaturliga förmågor och använder magi.

Ett tema genom boken är huvudpersonernas föräldrar som inte fungerat som de borde göra. Pål konstaterar torrt att de flesta har något svårt med sig från uppväxten men skillnaden är stor om man haft ett starkt stöd hemifrån eller svåra uppväxtförhållanden.
Han var inte bara tvungen att släpa på sin sociala historia utan var för alltid bunden till sitt ursprung via genetiska bojor. Fjättrar som gick ända tillbaka till livmodern, bakåt i tiden till samlaget som alstrade honom. Den helt tanklösa spermieflocken som studsat mellan väggarna i livmodern tills en enda till slut låtit sig slukas av det uppsvällda ägget. Han var kött av deras kött, blod av deras blod. Han ville slå det köttet.

I historien finns mylingar, försummade barn, ända in i döden. En av huvudpersonerna blir gravid – en nekrofil surrogatmoder som får fungera som en monsterkuvös.

Boken kan därför med fördel läsas av alla socialarbetare då referenserna till yrket och kunskapen om människors utsatthet är stor. Pål Eggert berättar också att delar av historien är hämtad från klienter han mött inom yrket och från Vanvårdsutredningen (Vanvård i social barnavård – SOU 2011:61).

Förutom socialrealismen finns det ett annat tema som intresserar mig mycket och det är sex med övernaturliga varelser. I Dödfödd får vi träffa ett flertal väsen från den nordiska folktron. Ett skogsrå som har sex med ett gravrå. Skogsrået är precis så förförisk och sensuell som en kan läsa om i gamla berättelser. Hon har också den traditionellt ihåliga rygg som ett gammalt träd. Gravrået är också en förförisk gestalt men med en mer gotisk gestaltning och hon lockar sina offer till depression, självanklagelser och självmord.

Dödfödd är en uppföljare av boken Borde vara död, som jag skrivit om tidigare. Sedan dess har jag dessutom haft förmånen att träffa författaren vid några olika tillfällen. Vid ett av dessa tillfällen drack vi öl på några pubar på Andra Lång i Göteborg och pratade om lesbiskt sex. För det fick jag ett officiellt TACK i boken vilket jag är stolt över.

Hur lyckades Pål Eggert med sexscenerna? Mycket bra, skulle jag säga. Han kan hantverket och vågar skriva detaljerat. Det blir riktigt hett när det kommer en ny kvinnogestalt i form av ett skogsrå och väcker Isas fitta ur dess Törnrosasömn med djupa tungkyssar. Hon öppnar de förtorkade källorna av könssekret. För Isa hade sex tidigare bara varit någon som dunkade sin svettiga kropp mot hennes. En erigerad kuk något som skavde i fittan som vägrade bli blöt. Lika väl som det blir sexigt och upphetsande beskriver Eggert också de sexuella akterna som inte drivs av kåthet och ömsesidighet. En traffickerad  kvinna som tvingas sälja sexuella tjänster har en stum klitoris. Blygdläpparna var som tilltäppta av silvertejp för att de inte skulle försäga sig. Att höra kvinnan stöna och låta och samtidigt känna hennes tillkämpade likgiltighet var som att se en dåligt dubbad film där skådespelarnas läpprörelser inte var synkroniserades med rösterna.

Det är många sinnen som aktiveras i boken, jag blir rörd, berörd, kåt, ledsen, arg och fnissar faktiskt till vid något tillfälle. Det ska kännas menar författaren och många är de sinnliga bilder som tränger sig på.

Vissa partier av boken läste jag med finaste sällskapet.

Pål Eggerts bok Dödfödd är utgiven på förlag Swedish Zombie. Jag rekommenderar den varmt.

 

Facehugger från Alien – en fittsymbol för aggressiv sexuell energi?

Det började med en fantastisk bild i Facebook gruppen Fittorna mitt ibland oss på den här saken.

Det var en vän som hittat detta fascinerande ting för 60 kr i Stadsmissionens butik på Hagagatan i Stockholm. Dagen efter skyndade jag dit för att se om den var kvar. Jag hade ingen aning om vart jag skulle leta och gick planlöst omkring för att försöka identifiera den bland inredning, leksaker och porslin. Eftersom jag inte hittade den så fick jag sonika visa upp bilden från Facebook för tre av personalen men ingen visste. Någon ropade på en fjärde och han visste exakt och kom strax tillbaka med den. 60 kr och den var min. Som bonus fick jag veta att det var en Facehugger från filmen Alien. En snabb blick på föremålet och det gick direkt att konstatera att detta verkligen är en fitta. Mer än så behövs inte för att väcka en sann fittnörds intresse och sedan har jag läst spaltmeter med text på området.

Vi tar det från början. Det  var alltså i science fiction rysaren Alien (1979) som den spindelliknande fittan först gjorde sin entré. I uppföljaren av Alien går det att se ett litet klipp med en facehugger vars underrede väldigt mycket liknar en mardrömsfitta. Alien har designats av den schweiziska surrealisten HR Giger. Hans målning Nekronom V är bakgrunden och inspirationen till hela alienmytologin.

Gigers värld är en sammansmältning av teknologi och biologi.

En facehugger är en parasitoid (en organism som tillbringar en betydande del av sin livscykel fäst vid eller inuti en värdorganism i ett förhållande som är i grunden parasitiskt) av arten Xenomorph XX121 (Alien). Det går inte att ta bort facehuggers då parasiten pressar sin svans mot halsen. Greppet är också så fast att vid ett försök att ta bort det skulle det resultera i att hela ansiktet rivs av.

I Alien så sätter sig Facehuggern i ansiktet på en manlig besättningsman och kopplar sedan fast sina beniga fingerliknande spindelben genom att gripa tag i hans huvud. Den långa svansen lindas runt värdens hals för att sedan långsamt dra åt. Resultatet blir att mannen kippar efter andan och blir medvetslös.

Fittan som är vänd mot hans mun pressar ut en tentakel som utför en oral våldtäkt.Efter en tid lossnar facehuggern självmant från hans ansikte och dör. Detta är en Vagina dentata i dess mest formidabla inkarnation.

Men det är inte över med detta utan varelsen har befruktat mannen med ett embryo och något har börjat växa i hans inre. Graviditet är något som vanligtvis förknippas med en kvinnokropp men här blir mannen en person som efter en våldtäkt av ett spindelliknande djur med en stor fitta blir oönskat gravid. I en senare scen insjuknar han, överkroppen skakar och efter en kaskad av blod kommer ett litet fallosliknande monster med tänder ut. Han föder ett oönskat monster som tillkommit genom en våldtäkt.

För mig är det omöjligt att inte tänka hur kvinnor systematiskt blivit våldtagna under krig i olika delar av världen. Jag har mött några av dem i mitt arbete med kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Boken Mass Rape – The War Against Women in Bosnia-Herzegovina av Alexandra Stiglmayer bygger på intervjuer med både kvinnor som blivit våldtagna och män som våldtagit.

 

Stiglmayers rapportering från intervjuerna med de våldtagna kvinnorna är bitvis en ohygglig läsning. Tusentals kvinnor har varit fångna i så kallade Rape Camps. I dessa hus har allt från ett fåtal till ca 1500 kvinnor varit fängslade.  Varje dag har de blivit förödmjukade, torterade och våldtagna. I Doboj i norra Bosnien fanns ett ”Women´s camp” som inrymde ca 2000 kvinnor och några barn.

Hennes slutsats är att män våldtar därför att de vill använda våld och visa sin makt. Han våldtar därför att kvinnan är fiendens kvinna och han vill förödmjuka och tillintetgöra fienden men kvinnan är även i sig själv fiende som föraktas och skall förödmjukas och tillintetgöras. Den kvinnliga kroppen blir en bit territorium som skall erövras. Han våldtar för att bevisa sin egen virilitet. Han våldtar därför att någon annan skall få lida som han själv har fått göra och för att bli av med sin egen rädsla. Han kan våldta därför att det bara är något roligt som han gör med grabbarna. Han våldtar därför att det är krig, en mans sysselsättning som väckt hans aggressivitet och han förknippar det med kvinnan som har den underordnade rollen.

Kvinnor som överlever våld och våldtäkt i krig kan ibland bli ett bevis på fiendens bestialitet, en symbol för nationens misslyckande, en paria och ses som förstörd egendom. Våldtäkterna sker mot ett objekt som är dubbelt avhumaniserat både som kvinna och som fiende. Sexuella övergrepp på fiendens kvinnor är en del av tillfredsställelsen i en erövring, det handlar om att stjäla och erövra en kvinna.

TUZLA, Bosnia-Herzegovina — The pale woman sitting in the health clinic said she hates the son she just delivered and could not bring herself to look at him before nurses took him away.

She is Bosnian, and the baby’s father is the Serb soldier who raped her. The child is a Chetnik, she said, using the derisive word for Serbs. I hate the child. My brother was in a concentration camp for 10 months and I was raped by Chetniks,” she said.

 Påven Johannes Paulus II tvingade dessutom våldtagna kvinnorna i Bosnien att bära och föda sina barn.

Vissa kvinnor som våldtagits har dessutom i många fall också fått sina familjer dödade eller fängslade och deras hem har blivit nedbrända

Om jag hade blivit gravid och inte kunnat göra abort, skulle jag förmodligen tagit mitt liv, säger ett 18-årigt våldtäktsoffer.

För många kvinnor blev det svårare att hitta en make eftersom de bär stigmat av våldtäkter. De som redan var gifta förväntades bryta upp från sina äktenskap.

Jag kan inte föreställa mig känslan av att tvingas bära ett djupt oönskat barn. Det är inte utan att jag minns en skräckinjagande stund då jag bar ett efterlängtat barn men trots detta fick lite panik av att känna fostret röras sig i magen och plötsligt kände mig som invaderad av en parasit vilken tenderade att äta upp mig inifrån.

Något som gjort ett oerhört stort intryck på mig är Nina Björks text om ninjafeminism/cynismfeminim i boken Under Rosa täcket.

I en postmodern tid där ideologierna utropas som döda och de politiska rörelserna havererat uppkommer cynismfeminismen. Den har en grundläggande negativ syn på det moderna samhället och presenterar ingen utväg. Cynismfeministiska hjältinnor agerar ofta ut en manligt kodad ilska och hat och tar hämnd. Jag har alltid älskat böckerna En djävla helg / Dirty Weekend av Helen Zahavi och Rädslans Geografi av Anja Snellman.

och filmerna Thelma & Louise och Baise Moi. Inte för att våld är en framkomlig väg utan för att killar som bråkar och slåss är normala men tjej skall inte bråka och bete sig så enligt gällande genuskontrakt. Det är lättare att hantera en trumpen tjej som plågar sig genom att inte äta för då följer hon mönstret. Kvinnor som fallit offer för exempelvis en våldtäkt förväntas ha ett extremt självdestruktivt beteende medan män som misshandlats tvärtemot ska agera ut.

Alien och facehuggern kan ses som en symbol för aggressiv sexuell energi. En varelse som placerar en köttig fitta på män och gör dem gravida genom en regelrätt oral våldtäkt är en grym hämnd för alla män som har våldtagit och våldtar både kvinnor, män och transpersoner. Alien agerar ut allas vår ilska och hat. Konsekvensen blir en oönskad graviditet som dessutom är resultatet av en våldtäkt. Avkomman blir ett monster. Det är verkligen en riktig fasa.

Ytterligare källor:

Alien v Predator: Insemination Ch. 03

Urban Dictionary – Facehugger

19 Movie Monsters That Look Like Penises And Vaginas. As well as the occasional anus!

Alien, Prometheus and the Art of H.R. Giger

ALIEN (1979) – Är det där en Chestbuster eller är du bara glad att se mig?

HR Giger

Alien Rape Theme

Horrific Accounts of Rape of Bosnian Muslim Women and Girls during the Bosnian Genocide

 

 

 

Tentakelporren intar svensk litteratur

…är kanske en lite överdriven rubrik.

Men nu har jag läst ut och skrivit en recension om Ariel Helds nya bok, Säg inte det här till någon. Recensionen kommer att publiceras på annat forum så därför dröjer det lite innan jag lägger upp den här. Kan dock avslöja en sak, och det är förekomsten av tentakelerotik. Är riktigt fascinerad över att fenomenet nu är inskrivet i svensk litteratur. Vanligtvis är detta en genre som som nästan enbart återfinns inom japansk hentai-film. Jag är som kanske bekant, intresserad av genren sex med övernaturliga/artificiella/fantasiväsen, däribland tentakelporr.

Ur hans skrev höjde den sig, väsande snirklande. En blandning mellan orm och snabel. Levande hal med glansigt plastig. Stora sugproppar längs undersidan Vant gled den upp mellan mina ben. En stor sniffande näsa längst fram rörde sig över det tunna trostyget. Det måste gå att sära på benen mer än såhär…

Citat från; Säg inte det här till någon av Ariel Held.

En av mina favorit tentakelporr b-filmer är från Japan är Asami Ogawa Japanese nymph fight tentacle.

Det finns dock en upplevelse i mitt liv som var en blandning av erotik, sensualism och fascination inför tentakler. Det var en morgon i Helsingfors när jag var där på en sexologikonferens och passerade ett skyltfönster hos Louis Vitton.

Tentaklerna hade uppkommit genom ett samarbete mellan designern Yayoi Kusama och hennes tentakler och tungor som fick prägla en hel kollektion. Visst är de sexiga?

 

 

Om sexualmoral och normbrytare

Hade en fantastiskt uppslutning på seminariet om sexualpolitisk odyssé med fokus på KSK och den lesbiska härvan. Det var väldigt roligt!

Förutom det, hann jag med att ha möten på jobbet, två föreläsningar dessutom springa iväg till Armémuseum på en visning om sexualmoral och normbrytare. Under 1600- och 1700-talet kunde tillhörighet betyda skillnaden mellan liv och död. Att ingå i ett hushåll, en by eller församling var otroligt viktigt. Vad hände med alla de som inte passade in i kärnfamilj och könsnormer? Varför var man så rädd för den annorlunda sexualiteten och könsöverskridare? Armémuseum bjöd på en visning om kretsar samhällets normer, om könsroller och sexmoral, och om de som inte passade in.

De berättade om soldaten som rymde ifrån sin tjänstgöring och skyllde på att ett skogsrå lockat bort honom och att det idkat samlag. Historien kommer antagligen från Mikael Hälls avhandling. I den avhandlingen finns en skatt av kunskap. ”Skapelsen inhyser uthi monga skogar ock bäckar diur tusenfalt nogh, men ingen kan dem fånga eller gripa, uthan de som aff diefvulen haffua friskott eller medh skogsråå boola” skriver prästen Erik Johan Prytz år 1632. Enligt kyrkan var dessa naturväsen under 1600-talet sedda som demoner, och det var i både kyrkans och statens intresse att stävja samröret med dem. Ett antal dödsdomar avkunnades för samlag med naturväsen, men bara en blev avrättad.

Det var också spännande att höra att det under 1600-talet var viktigt att män hade sex med kvinnliga skogsrån, den kvinnliga Näcken och många tidelagsrapporter handlar om sex med kvigor och tackor. Sex med någon av samma kön var uteslutet. Kvinnor och män fick inte heller gå i samma kläder. Både kön och klass skulle uttryckas i kläder. När guiden sade detta kom jag på att jag många gånger är otroligt känslig för människor som klär sig i enlighet med övre medelklass eller överklass. Genast sätter min arbetarklassbakgrund igång att spöka och tyvärr påverkar detta mig lite för mycket för att det skall vara nyttigt.

Det var också en hel del kvinnor som tog värvning som soldater och levde som män, men bara så länge ingen kom på dem. En av dem mest kända historierna handlar om Anna Jöransdotter var en svensk-finländsk kvinna som tjänstgjorde i Karl XII:s armé under det stora nordiska kriget 1712–1714, och som gifte sig med en kvinna. Hennes fall är det mest utförligt behandlade av alla fall av kvinnor som ställdes inför rätta i Sverige efter att ha tjänstgjort som soldater utklädda till män under tiden 1600–1800

Under 15-och 1600-talet var de trots detta inte så värst upptagna av några biologiska skillnader mellan könen. Könsorganen hos män och kvinnor var detsamma. Både hade en penis. Skillnaden var att den hos kvinnor var inåtvänd. Den hade förövrigt samma funktion och vid upphetsning svullnade den och avsöndrade ett sekret. Började kvinnor att bete sig som män och utförde deras arbetsuppgifter så kunde deras penis trilla ut och bli utåtvänd. Detsamma kunde även ske hos män där penis kunde dra sig inåt. Detta tycker jag är otroligt spännande, det sociala könet kunde påverka det biologiska och inte tvärtom. Det sociala könet var det naturliga, oföränderliga, självklara och givna medan det biologiska kunde förändras.

En fruktansvärd bestraffning var att ”rida på hästen”. En planka hyvlas så att den bildar en triangel, den vassa kanten vänds uppåt och sedan får en person ”rida på hästen”. Detta var oerhört smärtsamt men straffet försvinner 1734 när  alla lagar som handlar om sexuella brott tas bort, förutom tidelag och hor då förstås. Vid 1865 år strafflag återinförs kriminalisering av samkönade sexuella kontakter.

 Klockan 13 tis-fre under Prideveckan så har Armémuseum denna visning. Personer som har prideband går in för halva priset.

Annars kan jag inför tisdagen tipsa om Queer Intersektionell Sexualupplysning:

 #stockholmpride

#bögbotarna

Med en filt kröp jag ikväll ensam upp i soffan och tittade på kvällens avsnitt av Uppdrag Granskning. Min fru är bortrest och med en klump i magen blev jag plötsligt rädd för att återvända till en tid när homosexualitet sågs som en grov synd som skiljer människan från Gud.

Från 1986-1996 levde jag i trosrörelsen och i en annan mycket konservativ del av frikyrkan. Redan 1986 hade jag kontakt med EKHO – ekumeniska gruppen för homosexuella kristna då jag någonstans anade att jag inte var straight. Jag lånade böcker och läste om lesbiska med en längtan i mitt hjärta men jag förstod att detta skulle jag aldrig kunna leva ut. Jag var gift med en man och så skulle det vara resten av livet. Även skilsmässa var så tabu att jag inte ens vågade tänka tanken. Jag levde och arbetade på ett behandlingshem som drevs av frikyrkan. Från min uppväxt hade jag en mycket positiv syn på homosexualitet och en av mina äldre släktingar var bög. Nu fick jag lov att lära om, homosexualitet var fel. Till behandlingshemmet kom personer som var homosexuella, de ville bli fria och vi skulle be för dem. Jag var så fruktansvärt kluven och sökte mig så småningom till den kristna gruppen Medvandrarna. De var ett kristet ekumeniskt nätverk med målsättning att hjälpa människor som brottades med sin sexualitet genom att uppmuntra till ett liv nära Jesus. Det var inte öppet uttalat att människor skulle omvändas men visst förekom förböner och många uppmuntrades att leva i celibat med sin homosexualitet. Det fanns kopplingar till det amerikanska Exodus. I kvällens program nåddes jag av det glada budskapet om att Alan Chambers, president i Exodus, en av de största organisationerna för att behandla människors sexualitet är nedlagd. I över 30 år verkade den kristna rörelsen helt öppet för att ”bota” homosexuella i framförallt USA, men med förgreningar över hela världen. På behandlingshemmet där jag arbetade fanns för dem som önskade att bli botade från sin homosexualitet förbön precis som det visas i kvällens Uppdrag Granskning. Jag var en tämligen passiv bög- och flatbotare men jag protesterade inte högt, det vågade jag aldrig då. Förlåt!

Jag pluggade teologi för att bli präst i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen där motståndet mot homosexualitet fortfarande råder. Under den här tiden fick jag äntligen börja bearbeta både den frikyrkliga teologin och framgångsteologin från trosrörelsen. Som grädde på moset kom min uppsats sedan att  handla om en befrielseteologisk reflektion över Ecce Homo som då 1998 hade haft premiär. Jag fick kämpa för att kunna få skriva klart min uppsats. Det var starka krafter som motarbetade mig men jag tog det första steg mot att äntligen få komma ut ur garderoben. Det blev en teologisk examen men jag blev aldrig prästvigd vilket jag är oerhört glad för idag, detta trots att många av mina fantastiska vänner är HBTQ-personer och präster. På den konservativa högskolan var vi många som for otroligt illa och utsattes för en hel del trakasserier i Guds namn. Vi är fortfarande ett gäng som ibland träffas för att bearbeta åren där.

En av mina älskade söner kom tidigt ut som bög men blev så illa behandlad när han arbetade som hjälpledare i konfirmationsundervisningen att han lämnade Svenska kyrkan.

För kanske fem år sedan övertalade en kollega mig att återvända till ett möte på Livets Ord. Till min stora lycka hade jag en väninna med mig. Denna dag predikade Ulf Ekman och han skanderade från scenen om hur oerhört fel det var med homosexualitet. Han sade bland annat, Vänd om, medan tid är. Jag var helt förstörd när jag gick därifrån.

Idag jobbar på RFSLs brottsofferjour och möter ofta personer som är uppvuxna i den kristna frikyrkan, Jehovas Vittnen och i muslimska sammanhang som varje dag kämpar med ett starkt internaliserad homofobi som har sin rötter i olika religiösa samfund.

Det är viktigt att komma ihåg att präster har total tystnadsplikt vilket innebär att de inte ens får avslöja att ett samtal har ägt rum. Ingen kan lösa prästen från tystnadsplikten. Präster har inte heller vittnesplikt inför domstol. Det är inte fel av prästerna att inte vilja tala om själavårdssamtalet men de kan absolut diskutera frågan generellt. Ikväll läser jag också kritiken från människor som jag lärde känna under tiden jag pluggade teologi. Det finns ett flertal som är kritiska mot Svenska Kyrkans ovilja att försvara sina präster.

Ändå tycker jag att Svenska Kyrkan förhållandevis är en fantastisk organisation som arbetat hårt med frågan och det finns många många homosexuella präster, diakoner, en biskop och annan personal som verkligen gör ett underbart jobb. Så vi bör inte slänga ut barnet med badvattnet. Ärkebiskop Anders Wejryd, tror inte heller att Gud kan ”bota” homosexualitet. Om präster ändå erbjuder förbön för att korrigera homosexuella ”lustar” blir det en fråga för domkapitlen att pröva, menar ärkebiskopen.

Kyrkoherden Ludvig Jönsson som redan 1980 öppnade Storkyrkan för gudstjänsten som avslutar den homosexuella frigörelseveckan sedermera Pride sade ”Där kärlek sker, sker något heligt” och det gäller att vi bejakar de goda krafterna oavsett om det gäller kyrkopolitik, Europapolitik eller Sveriges politiska styrning.

Vandrat i spåren av Moras häxavrättningar…

Idag tog jag med släkten på en vandring genom skogen fram till avrättningsplatsen. Den låg otroligt vackert vid Österdalälvens strand.

Stannade och läste samt berättade om häxjakten i Mora.

Syrran, systerdöttrar och sonen.

En fruktansvärd tanke att en skulle gå mot sin egen avrättning genom skogen.

 

I mars 1669 kom häxhysterin till Mora. Under sommaren samma år rapporterade fogden till landshövding Duwall att Uti Mora förförs de unga av de gamla trollpackorna till Djävulen. Häxan antogs fara till ”Blåkulla” på en kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap, eller på t ex ett husdjur. Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom. På färden tog hon ibland med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Av ett sextiotal anklagade hade tjugotre erkänt sig skyldiga till Blåkullafärd samt bolande (knullat) med Djävulen. Ett fjärdingsting höll och klagomål från föräldrar gjorde att han skickade en lista på trettiofem barn som skulle ha bortförts och en  begäran om en trolldomskommission för att utrota det onda från trakten. Lördagskvällen den 12 augusti kom den nybildade Dalarnas trolldomskommission till Mora, och häxprocessen inleddes. Hälften av trolldomskommissionen bestod av präster. De förhörde sextiotre vuxna och många barn från Mora och byarna omkring. Rättegångar hölls  i sockenstugan och i Kaplansgården. Morgonen den 23 augusti, efter nio dagars rättegång, dömdes 23 av de 60 misstänkta till döden för trolldom, avfall från Gud, förbund med djävulen och barnaförande. Femton av dessa skulle avrättas, men de övriga sex skulle sättas i fängelse eftersom rätten var osäker på deras skuld.

Denne Jöns Marit Enkia i Bonääs bevitttnades af Maas Ericks tuenne döttrar Elin och Karin och tuenne broders döttrar Lars Erichs Karin och Elin. Hon förer och Back Hans Sonedotter. Hon haufer efter Koon en lång stång, den setter on full medh barn, och när hon affreeser finnas de i sälskaap vidjd Bonääs bäcken.

Det var en klar och vacker dag i Mora 24 augusti 1669. Efter nattvard och välsignelse vidtog vandringen ut mot avrättningsplatsen.  De skulle halshuggas, varefter deras lik skulle brännas på bål offentligt. ”Synderskorna gick alla fort, utom de båda sista, som började något jämra och gruva sig, dock sådant utan uppehåll av exekutionen”. Bålen hade ställts upp mitt emot kyrkan på en sandudde på andra sidan älven.

Därefter halshöggs de med yxa, fjorton kvinnor och en man, varefter deras lik lyftes upp på bålen ”först sju på det första bålet, fem på det andra, tre på det tredje, ett gräsligt spektakel”, och brändes.

Platsen för häxbränningen ligger otroligt vackert mittemot Mora Kyrka vid Österdalälven.

148 barn piskades med ris mellan sex och trettio gånger och en pojke fick löpa gatlopp mellan de andra sockenpojkarna. Dagen därpå lämnade kommissionen Mora. Ytterligare sex kvinnor blev senare avrättade.

Den svenska häxhysterin 1668-76 var vad man kallade ”endemisk”, dvs den spred sig ryktesvägen från bygd till bygd och utspelade sig inte isolerat inom en specifik bygd.

År 1608 hade Sverige fått en ny häxlag, som föreskrev dödsstraff för alla former av trolldom.Man stödde sig därvid på Moseböckerna i Gamla Testamentet: ”du skall icke låta en trollkona leva”.

#blogg100, dag 49.

 

 

Knulla med djävulen

Efter att ha ägnat en avsevärd mängd timmar för att läsa in mig på historier om häxor och färder till blåkulla måste jag säga att det i år känns lite märkligt att se barn utklädda till påskkärringar på väg till Blåkulla…

Under 1300-talet och 1400-talet, skärps hållningen mot trolldom. Lagarna som behandlar dessa frågor blir allt strängare. Under denna tid börjar talet om häxor som reser till Blåkulla uppkomma och därmed även historier om människor som ingår skriftliga överenskommelser med djävulen. Det finns också svenska kyrkmålningar från 1400-talet där kvinnor rider till Blåkulla i sällskap med nakna djävlar, spännande nog finns en i Knutby. Numera känd för andra saker.

Mot slutet av medeltiden växer den folkliga rädslan för häxor växer till att skapa en masshysteri 1600-talet.

Hur tog en sig dit då? Det är inte bara sopkvastar som kan nyttjas utan en mängd olika saker. Det är bakspadar, eldgafflar mm. Om en får för sig att använda en get och har många barn med sig så sätter en helt enkelt en stång i ändan på geten så att alla skall få plats.

För en vecka sedan passerade jag ett antikvariat med utförsäljning av alla sina böcker. I hyllan hittade jag ett lite guldkorn Blåkulle-färderna, Handlingar om Trolldoms-Väsendet i Dalarne 1668-1673. Jag har mitt ursprung i en trakt (Mora i Dalarna) som under 1600-talet hade för Sverige ovanligt många häxor.

Citerar några nedtecknade bekännelser från kvinnor i ovan beskrivna bok;

Gylichs Anna om sine 17 åhr, bekenner sig hafva hafft sin Farmoder Gylichs Marit till Lähremesterinna, hvilken ock fördt till Blåkulla, ved pass för 9 åhr sedan, gifvet sig Sathan i vålldh, till lijf och siähl; Bohlat 3 resor medh satan, hon tiljika medh mycket annat trollpack, mollkat Capellanen Her Giöstaff etc.

Britja Anderdotter, 20 åhr, nekar först alldelles sigh nogot veta af detta trolldoms-väsendet. Kommer dock omsidjer till bekennelse, och tillstår sig bohlat med Sathan, lärdt aff sin moder Britja Michels dotter. Som allt vijdlyftigare af sielfva. Rannsakningarae ähr till at see och förnimma.

Resultio

Dessa skola androm slikjom till sky och varnagel halshuggas och sedan å båhle brännas.

(Bola är ett ålderdomligt ord för att bedriva otukt, dvs. ha otillåtet samlag.)

25 augusti 1669 hölls rättegång i Mora. Ungefär 60 personer var anklagade men endast 23 personer erkände att de åkt till Blåkulla med barn och bolat med djävlulen. Detta resulterade i att femton kvinnor halshöggs och sedan brändes på ett bål. ”Synderskorna gick alla fort, utom de båda sista, som började något jämra och gruva sig, dock sådant utan uppehåll av exekutionen”.

Bålen hade ställts upp mitt emot kyrkan på en sandudde på andra sidan älven. Därefter halshöggs de med yxa, fjorton kvinnor och en man, varefter deras lik lyftes upp på bålen ”först sju på det första bålet, fem på det andra, tre på det tredje, ett gräsligt spektakel”, och brändes.

148 barn piskades med ris mellan sex och trettio gånger och en pojke fick löpa gatlopp mellan de andra sockenpojkarna. Dagen därpå lämnade kommissionen Mora. Ytterligare sex kvinnor blev senare avrättade.

Illustration till ett av 1600-talets mest spridda sensationsreportage från massavrättningen i Mora 1669. Bilden gjordes året därpå i Tyskland, varför konstnären låter bränna häxorna levande och fjättrade vid en påle. Flygande häxor och smådjävlar ger fart och fläkt åt reportagebilden, som förmodligen är en av de bilder genom alla tider  som mest påverkat omvärldens syn på Sverige. Berättelsen om häxorna i Mora hade exempelvis stor betydelse för en senare häxprocess i Nordamerika. Bild och bildtext från Jan Guillous bok, Häxornas försvarare.

Idag är vi på väg mot Mora och Orsa för att fira påsk. Tänkte passa på att besöka platsen för häxbränningen i Mora. Trots att jag är född och uppvuxen här har jag aldrig besökt platsen.

På sidan Mora Outdoor hittar jag en beskrivning över en tur  ca 1,5 km från Mora Kyrka. Starta vandringen vid grusplanen på vänster sida efter en liten bro över Sandängskanalen. Efter drygt en km på vandringen når man Orsasjön. Härliga sanddyner. Orsasjön och Orsälven på vänster sida av stigen. Små fina stränder finns att fika vid och eventuellt ta ett dopp. Banan går sedan utmed golfbanan och vid Österdalälven. I slutet, strax före “målet” passeras en ganska anonym plats i Mora. Platsen för häxbränningen 1669. Ett antal “häxor”, 15 st, brändes här på sluttningen mot Mora vid älven, ett 30 tal barn pryglades.  Läget förmodligen valt så att Moraborna på andra sidan älven skulle “ta varning”. Den här turen är helt ok för joggning, promenad eller stavgång. Familjeutflykt med fika rekommenderas.

#blogg100, dag 48.

Sexualiteten och andemakterna

Under 1600- 1700-talet skedde en uppdelningen mellan det som definierades som en god sexualitet vilket hör hemma inom äktenskapet och det som var synd och utanför den gudomliga ordningen. Sexuella praktiker som kyrkan ansåg fel var allt sex som inte ledde till fortplantning. Inom äktenskapet ansågs det vara både skamligt och konstigt om paret inte fick några barn. Äkta par som inte avlade barn fick ofta lida svårt och plågades av omgivningen som menade att de inte uppfyllde guds bud, att föröka sig. Här fanns en stark binär och dualistisk syn på på ont och gott. Gud och alla änglarna å ena sidan och  djävulen och demonerna å andra sidan bildade två läger som var oförenliga. Antingen tillhörde en den ena eller det andra.

Jag har varit utsatt för demonutdrivning i trosrörelsen och har även fått undervisning i exorcism på den konservativa högskola som jag läste till präst på, jämför med Gud och sexualiteter.

Bild på incubus i äldre stil

Redan Augustinus på 400-talet konstaterade att andar kunde ha könsumgänge med människor. Han nämnde sylvaner och fauner vilka misstänktes vara ett slags sexuella demoner. Martin Luther talar om dem på flera ställen i sina ”Tischreden”. Thomas Af Aquino har också haft funderingar runt om demoner kunde avla en avkomma med en människa. Detta är naturligtvis en mycket intressant fråga då andar enbart har en slags allegoriska kroppar av luft utan biologiska könsorgan. Förklaringen är att det sker en slags sexuell demonisering vilket kallas incubus när någon ikläder sig en manlig skepnad eller succubus i kvinnlig form. Demoner kunde också enligt Thomas Af Aquino ta sädesvätska från män genom att omvandla sig till en succubus och locka en man till samlag och därigenom erhålla sädesvätska och därefter locka en kvinna till samlag och befrukta henne med den insamlade sädesvätskan.

I Malleus Maleficarum från 1840-talet skriver Heinrich Kramer om Satans makt över sexualiteten. Den är den lägsta av alla drifter och präglade främst kvinnor. Att som kvinna ha mardrömmar om en incubi ansågs förr  vara ett tecken på att hon var en häxa.

Genom en tur ute på nätet upptäcker jag förvånansvärt nog att detta inte enbart är en historisk företeelse. På olika New Age inspirerade sidor finns olika vittnesbörd, här är ett exempel;

Ja vad ska man kalla det tro sex med ande/spöke? Har upplevt det flertalet ggr o då i vaket tillstånd o kommunicerat med en osynlig närvaro.

Ofta blir man inte ens rädd utan man blir avslappnad osv o ja som under riktig sex men ändå inte ja hur ska jag förklara. Det är nått bortom denna värld. O dom gånger det har hänt har vart intensivt o man går upp avslappnad oftast tar dom sig olika skepnader. Det mystiska e allt e så realistisk att man känner beröringen, närvaron, ser anden, känner dofter och känslor. Det är som om dom vet vad man tänker på o tar dess skepnad och gör saker man tänker på ibland. O det e intensivt verkligen är som om man haft riktig sex med vissa personer o skepnader samt tom kommit flera gånger fram till orgasmen Händer även på morgon ibland och man e ju vaken men ändå paralyserad och kan tänka men inte prata högt. Kan säga me att har inget emot d hahaha ingen chans o bli gravid samtidigt som man upplever saker som är så mystiska att det knappt går förklara. Sen har man ju upplevt dessa sämre gånger om ett väsen som såg ut som en vanlig man i början efter en stund förvandlades till djävulen o shit då blev jag skrämd men kunde inte motstå av en sån dragningskraft både för den sidan och världen (http://domina.blogg.se/2013/may/sex-med-andar-spoken.html).

Hittar också en intressant uppsats av Michael Marlow som bland annat handlar om hur neoexorcism utförs i dagens Stockholm. Den heter Neoexorcisterna. Fem utdrivare av demoner, gastar och onda rymdvarelser i nutida Stockholm och är skriven i en masterkurs i Religionshistoria. Marlow berättar om en av hans informanter Christer, vilken har en klient som anser sig vara uppvaktad av två stycken olika demoner. Han berättar;

Hon är mycket sund och hon är, alltså hon har det här problemet att hon blir uppvaktad från andra sidan. Eller också om hon halv(?), någonting som inte gått över riktigt, eller någonting som [sväljer]. Och hon är en smart, mycket rolig, spirituell kvinna som har varit gift ett antal gånger. Och som har barn. Men som har en, som är uppvaktad vissa nätter av någon som vill bli tillsammans. Och hennes problem är då att [jag avbryter]. Om någon som? Som har samlag med henne. På natten? Mm, eller på morgonkvisten. Andligt alltså? Ja hon känner det fysiskt.. … I sömnen, eller? Hm, halvvaket tillstånd. Och hon va knar?Ja hon vaknar. Men alltså ändå någon sorts halvmedvetet. Och en del av då det problemet som finns är ju att hon, hon är inte odelat negativ till det där. OK. Så det är ingen ren våldtäkt? Nej, det är ju inte det utan det är ju någon sorts kontrakt ju i botten. Och sen har hon, så är det någon man till som inte går så långt utan bara gruffar omkring och flyttar på lite stolar och ändrar på, så där.

Marlow konstaterar att demonernas erotiska väsen,  väldigt mycket liknar den kristna demonologins manliga incubi, som den drabbade själv kan attraherat till sig. Han nämner också ett colombianskt snarlikt fall där en artonårig flicka anser sig besatt och utsatt för en incubus på kvällarna i sin säng. Enligt religionspsykologen Wikström är besatthet accepterat i den colombianska kulturen men inte ses inte som något vanligt förekommande. Han menar att besatthet kan vara en försvarsmekanism för att skydda självbilden mot omedvetna sexuella begär.

Bild på incubus i nyare stil. Källa: http://drawheat510.deviantart.com/art/Demon-lover-incubus-398240579

På olika kristna religiösa sidor finns också åtskilliga referenser till att du kan öppna upp dig för onda andar om du bedriver otukt, vilket fortfarande för många fortfarande är allt sex utanför äktenskapet.På en skånsk församlingssajt finns ingående undervisning om andemakter. Onda andar kan komma in i en människa genom bland annat sex utanför äktenskapet och sexuella övergrepp. För det mesta anser de att andarna är osynliga, men de kan också manifestera sig i olika skepnader.

#blogg100, dag 44.