Första Pixiboken om sex

I mina fantasier så delar jag och den både otroligt vackra och fantastiska konstnären Nina Hemmingsson både erfarenheter av ångest och förkärlek för kvinnlig sexualitet, och starka tanter. Egentligen har jag ingen aning om vem hon är och har bara träffat henne på ett antal signeringar. Det har dock blivit så många att hon numera kommer ihåg mitt namn. Varje gång blir jag stolt men hon kanske ser mig mest som en galen stalker.

För en månad sedan var det dags igen att ohejdat beundra Nina Hemmingsson. Denna gång på ett mingel och releaseparty hos Pocket Shop på Götgatan. Där släpptes för första gången Pixiböcker för vuxna. Det är Nina Hemmingsson och Martin Kellerman som är de första författarna i Kartago förlags satsning på Pixiböcker  – för vuxna.

Pixiboken är ett fenomen. Den första utkom 1955 på Lindqvists förlag. Sedan har det kommit över 1.300 titlar  på svenska. De har sålts i över 60 miljoner exemplar.

Det lilla formatets 60-årsjubileum firas bland annat med Pixiboxar med böcker av Jan Lööf och Stina Wirsén men också med ett nytt och ännu mindre format: Minipixi, lagom för dockskåpet.

Dessutom finns nu två små kartonger med Pixiböcker för vuxna. En av Nina Hemmingsson och en av Martin Kellerman, om Rocky. Nina Hemmingssons lilla box består av sex olika böcker Varje bok har ett eget teman och handlar om djur, relationer, fest, sex, barn och ångest.

Så till det vikigaste, världens första Pixibok om sex.

Det är en riktigt liten goding med Nina Hemmingsons fantastiska enrutare.

Jag blev otroligt glad över att flera av de härliga favoriterna om tanter finns med.

Jag fick min signerad av fantastiska Nina Hemmingsson som nu dessutom numera är ny förläggare på Kartago.

Om Lust, 37 äldre kvinnor berättar om sex.

Jag fick ett boktips, en bok från 1988 utgiven på Sesam förlag (RFSUs gamla förlag). Den fanns inte kvar att låna på biblo men på underbara Bokbörsen hittade jag den. Boken är skriven av danska Sanne Neergaard och översatt till svenska.

Det är 37 äldre kvinnor som skriver till psykologen Sanne Neergaard om sitt sexliv och sin lust. Jag citerar ur deras berättelser men lyfter ut specifika partier som jag tycker att säger något speciellt. Detta är en underbar bok och jag tycker att de små berättelserna säger allt om bokens innehåll. Allt är inte rosenrött utan det är ibland kämpigt och ensamt. Det är ändå skönt att veta att sexlivet inte slutar vare sig vid 70, 80 eller 90 år.

*

Idag är jag 72 år och min man är död sedan tio år tillbaka. För mig växer längtan efter sex ju äldre jag blir. Jag har två fasta partners. Den ena har jag känt i sju år, den andre bara i ett. De är unga män i 30-40-års åldern, härliga och stiliga, med bra arbeten. /…/ Jag tycker om att onanera en gång i veckan. Då får jag alltid orgasm – det tar ungefär en kvart. Jag använder fingrarna handduschen eller en konstgjord penis (glöm inte att detta är skrivet på 80-talet). Men allra mest bäst känns det med en man som jag tycker om. Och jag tycker om unga män. Naturligtvis finns det vissa problem att ha det såhär – särskilt om männen är gifta. Men båda mina älskare har såna arbeten att de kan komma till mig på dagarna.

*

Jag är 79 år och min största sorg är att jag aldrig blivit sexuellt tillfredsställd. Det skulle betyda så mycket för mig att få uppleva hur det känns, och att jag inte är en onormal kvinna. Mitt äktenskap var ett lidande och sex ett gräsligt måste. Min man var så egoistisk och tänkte aldrig på att göra det skönt för mig, det var en lättnad att bli ensam.

*

Jag har levt i celibat i sju år på grund av min mans sjukdom. Han har inte längre någon känsla för sex och det är plågsamt för mig eftersom jag är mycket varmblodig. /…/ Jag känner mig mycket dragen till mitt eget kön och därför har jag stått ut. För män har jag inte längre något intresse av. /…/ Min mans sjukdom under så många år har nästan tagit kål på mig trots att jag bara är 75 år. /…/ Jag har haft sexuella kontakter med tre kvinnor under de senaste tio, elva åren. Mörka, eleganta och vackra med stora bröst. Platta kvinnor ger mig ingenting. Det är så skönt att bli tillfredsställd av kvinnor, med kyssar och smekningar. Jag har bara använt handen, men om jag visste om att en kvinna bara var tillsammans med mig och var mycket renlig, tror jag faktiskt att jag skulle tycka om att smeka hennes klitoris med tungan. Jag skulle gärna vilja att en kvinna gjorde det med mig. Jag skulle vara lycklig om jag hade en fast, kär väninna men det går inte som jag har det nu, bunden till händer och fötter.

*

Jag har varit gift två gånger. Min första man var en härlig älskare, vi låg ofta med varandra flera gånger om dagen. Min andra man var ganska skral, men med honom fick jag dock två barn som jag har det fint med. De är så omtänksamma mot mig. Jag blev änka för sex år sedan. När jag var 80 år fick jag orgasm för första gången. Det var en obeskrivlig upplevelse. Det kändes från tårna ända upp till hjässan. Först blev jag lite förskräckt, men sedan uppstod en underbar lättnad i kroppen. Idag är jag 84 år och var tredje eller var fjärde vecka har jag det lika skönt. /…/ Ända sedan jag var ung har jag varit blyg och har aldrig pratat med sexuella ting med någon. Men jag hoppas innerligt att det jag berättar kan hjälpa ensamma kvinnor. Sätt igång flickor! Livet kommer att förändras helt. Kasta förlägenheten ”överbord”. På apoteket kan man få vaselin, det använder jag. Lev livet och ägna er åt er själva.

*

Jag är i början av de sextio och har inte haft samlag med min man under de senaste tio åren. Det har gjort mig bitter och förtvivlad, jag tycker mig sakna en dimension i tillvaron. /…/ Min man har alltid lidit av många sexuella komplex och hämningar och nu vill han överhuvudtaget inte beröra ämnet. Det är tabu! /…/Nu är han impotent. /…/ Vi har absolut inget gemensamt, kan inte tala om saken. /…/ Och nu kommer en fruktansvärd bekännelse: Det händer ofta att jag grips av en önskan att han vore död, så jag kunde få uppleva några år med en ny sexpartner. Det är tunga tankar och drömmar som jag måste slå ifrån mig för att inte känna mig omänsklig.

*

Sedan min menstruation upphörde har min lust blivit större. Jag har fyllt 68 år och blev änka för ett och ett halvt år sedan. /…/ För ett par veckor sedan hände det att jag på en semesterresa gick till sängs med en ganska ung man. /…/ Det blev en fantastisk upplevelse. Hans ungdom och uthållighet ”parad” med min erfarenhet gjorde att det blev så skönt för oss båda, trots vissa språksvårigheter.

*

Varje gång jag läser om onani frågar jag mig om det verkligen är riktigt att det finns så inskränkta människor att de inte klarar av att tillfredsställa sig själva! Jag är en kvinna som börjar närma mig de åttio och jag har känt till den tekniken sedan jag var 15 år. En väninna gav mig en snusktidning och där läste jag bland annat om hur kvinnan var skapad, om könsorganen och om, som man skrev, kittlaren. Det måste jag naturligtvis prova på, och det gick med en gång. /…/ När jag var ung var behovet märkligt nog inte så stort som nu. Jag är änka sedan några år, men är fortfarande lättpåverkad och får lätt orgasm varje dag. Ibland två gånger. Ja, jag tror faktiskt att jag lätt kunde få fler, men jag vet inte om det är nyttigt i min ålder.

Går det åt helvete ska jag ändå dö.

Min farmor pratade ofta om åldrandets plågor och om hur kroppen sakta och med stor tydlighet gav upp funktion och spänst. Jag tänker ofta på henne när jag läser Agneta Klingspors bok, Går det åt helvete ska jag ändå dö, utgiven på Atlas förlag.

Fru M är gammal och ska snart dö, inte riktigt ännu men snart, det står fullkomligt klart. Vi får följa Fru M i hennes vardag, där kroppen är motsträvig och minnet blir opålitligt. Fru M har inte investerat i en bostadsrätt trots att hennes bostadsrättsförening sålde ut lägenheterna, hon är barnlös, utan partner och har ingen sommarstuga. Hon har inte investerat och är fattig. Att åldras att begränsas, säger fru M.

Gammal, äldre, äldst låter respektfullt och fint. Gammal, gamlare, gamlast. Rått ända in i rynkan.

Parallellt med osentimentala funderingar runt åldrande och död finns en hela tiden närvarande ilska mot en kropp som sviker.

Fru M:s fingrar är stela varje morgon, även tårna, böja, sträcka hårt och töja, vartenda finger, varenda tå, hon rostar, ja, rostar är ordet.
Hon tänker på puberteten, hur brösten ömmade, blodet rann, tjocka blodklumpar ner i bindan, livmoderns krampade, höfterna svällde. Nu är det samma sak fast tvärtom, varje dag nya tecken, vad är detta? Är detta hon? Hon är stadd i förändring. Hon vill inte skriva förändras. Utan >>stadd i förändring <<. Det är omvälvande, men hon stampar inte, hon rusar inte det bultar inte, det rinner inte, istället viskar det: >>Vi går mot öden, vart vi går, min väg bland dolda skriften, den må löpa jämnad eller svår, så bär den dock till griften.<< Hon puttas mycket försiktigt mot kanten.

De krassa konstaterandena om åldrandets besvär, ett minne som sviker varvas med ett påtagligt kroppsligt och ett vackert erotiskt minne som återkommer boken igenom. Hon låg med en man när hon började att blöda och de reser sig gemensamt upp, Säden och blodet rinner ner för hennes lår och de kliver nakna ut på en terass. Där tar han sin hand och hämtar upp blodet som sipprar ut för handen med blodet upp över magen och hennes bröst. Sedan slickar han långsamt i sig det med sin skära tunga som en katt lapar mjölk

Nej hon är gammal nu och hon blir gamlare och gamlare och en dag sitter hon kanske i rullstol, nedpissad på ett uselt hem och har glömt vad hon heter, att hon skrivit böcker och haft älskare, det har hon också glömt bort, där hon sitter nedpissad i en blöja som vårdpersonalen struntat att byta, för de har de räknat ut på ören, hur mycket de ska spara in så att det blir god avkastning till aktieägarna, ja hon har glömt bort hur det ljuvliga organet gled in i hennes kropp och halkade bort i ett snurr, hur hon gled och klämde, hur könet tryckte och sprängde så hon blev alldeles yr i huvudet och hur det steg i kroppen och ut i armarna, o det kära utet och innet finns inte i minnet längre, det är borta nu när hon sitter i blöjans våta. Men hon är inte där än.

Författaren fick frågan om vem som ska läsa boken? Hennes svar var;
Till alla som lever och till slut ska dö. 

 

 

Dagbok om min kropp

En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.

Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de mest fertila dagarna genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet.

Dessa två händelser är vad som slog mig när jag strövade omkring på bokhandelns bokrea i år. Förstrött vände jag på några böcker för att läsa på dess baksida, förvånansvärt lite inspirerad över att shoppa något. Bokförlaget Sekwa brukar kunna släppa böcker som är lite intressanta så lika oengagerat läste jag på  baksidan av dagbok om min kropp. Jag stelnade till, tog ett robust och fast grepp om boken fast besluten att  inte släppa den vad om än kunde inträffa.

Dagbok om min kropp av  Daniel Pennac (Sekwa Förlag 2014) är en fascinerande skildring om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner.

Med en noggrann åldersangivelse får vi följa berättarjaget från tidiga tonår tills döden hämtar honom.

13 år, 3 månader, 1 dag                                                                               Måndag den 11 januari 1937

Pojkar har tre sätt att kissa på: 1) Sittande. 2) Stående utan att dra upp strumpan. 3) Stående, när de dragit upp den. (Strumpan är förhuden). När man drar upp den pissar man mycket längre. det är otroligt att mamma inte lärt Dodo det. 

Fadern till berättarjaget får stegvis lära sig om pubertetens alla kroppsliga förändringar och förvarnar sonen om den kommande första ejakulationen ändå blir han förvånad men konstaterar..

13 år, 5 månader, 7 dagar                                                                 Onsdagen den 17 mars 1937

När sperman torkar på huden, krackelerar den. Den ser ut som glimmer.

Men en hänvisning till Montaignes essäer där den naturliga könsakten inte är talbar och därför hålls den utanför allmänna och anständiga samtal beskriver han sedan den mest underbara njutning. Det är ekvilibristens balansnummer, precis innan. Sperman finns där, färdig att spruta fram, men jag håller den tillbaka så mycket jag kan. Huden kring ollonet är knallröd, själva ollonet alldeles uppsvällt, så färdig att brista att jag släpper min lem. Jag håller tillbaka sperman allt jag förmår samtidigt som jag iakttar hur lemmen vibrerar. Jag pressar samman händer, ögonlock och käkar så hårt att hela min kropp darrar liksom den. 

Berättarjaget älskar familjens hushållerska, Violette och återkommer till hennes varma omsorg och omtanke genom hela livet. Alla känsloförnimmelser i allt från kärlek till skräck beskrivs ingående genom rent fysiska upplevelser. Det är också Violette som strängt säger åt honom att när krassen växt upp kring din fontän måste du verkligen plugga. Studera!

Det som blir bevarat till eftervärlden efter det första samlaget är en ihållande smärta i strängen på förhuden som närapå slitits av.

Denna dagboksförfattare tolkar livet genom sin kropp och det är en underhållande utvecklingsroman där han träffar Mona, gifter sig och blir förälder.

Mona, hans fru jagar liksom nästan alla kvinnor han känt hans pormaskar. Han beskriver mimiken när hon med tummarna trycker huden så hårt att pormasken långsamt trycks ut mellan hennes naglar. För att i nästa sekund undervisa hur talg oxiderar vid kontakt med luft. Den är vit tills den kommer ur huden då den svartnar och åldras. Åldrande är en allmän oxidering men Mona avrostar honom.

Dagboken vid 36 år, 7 månader och 3 dagar handlar inte om hur han fick ett väldigt viktigt kontrakt med de tyska leverantörerna utan hur han i någon slags barnslig upptäckarlusta kissade på sina egna händer och beskriver urinens värme. Ett år senare konstaterar han nöjt att han åstadkommit en felfri bajskorv, den är jämn, välformad, homogent brun, kompakt utan att vara klistrig, luktar utan att stinka. Den kom ut en sidenmjuk utgivning med ett tvärt avknipsande.

Jag ler igenkännande vid en beskrivning av en badutflykt med barnen till havet. Att låta huden smekas av det allomfattande havet och njuta av den tyngdlösa tillvaron i det silkesmjuka vattnet.

När barnbarnen leker halsduksleken, en låtsasstrypning som visserligen kan få ödesdigra konsekvenser och hans son orerar om detta ler dagboksförfattaren för sig själv och minns hur han och vännen Étienne ägnat sig åt samma lekar där de försökte närma sig gränsen för att svimma för att erfara den ljuvliga känslan av berusande känslan som syrebristen åstadkommer. Asfyxofili, en farlig lek som även vuxna leker för att öka den sexuella upphetsningen.

Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för speja finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonien borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.

När barnbarnet blivit nästan vuxen kommer han ut som homosexuell och kan genomskåda sin farfars funderingar runt rövknullandets faror och svarar glatt. Han ger också äran till sin farfar över både att ha blivit läkare och gay. Det senare utifrån att han tog med sitt barnbarn till Greystoke och som 8-åring blev fullkomligt förälskad i den helnakna pojken i trädet. Hans älskare som tidigare varit gift med en kvinna får frågan varför så många övergår till att bli homosexuella medan motsatsen är tämligen ovanligt. Han svarar snabbt och kyligt, Varför fortsätta leva i helvetet när man kan få tillträde till paradiset

Detta är också en bok om kroppens gradvisa förfall. Oklart när detta börjar blir det smärtsamt tydligt allt eftersom. Vid 70-års åldern börjat prostatan krångla och det blir dags för en cystoskopi. Tanken att någon skulle föra in något i min penis gjorde mig livrädd. Blir knullad genom kuken! En incident inträffar vid en middagbjudning där vänsterfoten trasslar sig in i kateterslangen och fick denna att lossna. Urinen rinner ner för den högra vaden och  bildar en pöl på golvet. han låtsat att tappa servetten och hinner därför torka upp urinen varvid han tar med servetten hem, bättre att bli ihågkommen som en servetttjuv än en gäst som pissar under bordet.

En ung kvinna sitter vid samma bänk ute och han kommer att tänka på en rolig historia.
Två uteliggare sitter på en bänk och tittar på en vacker flicka som går förbi. Den första säger till den andre:
-Ser du tjejen där? Igår skulle jag ha kunnat sätta på henne.
-Känner du henne?
– Nej, men igår fick jag stånd.
Det är en dålig historia men skildrar den åldrande mannens dilemma i vår samlagsfixerad värld.

Det är en krass skildring av kroppens egenheter där den enda lite onödigt franska utsvävningen blir ett möte med en ung kvinna som förför den gamla impotenta mannen med den storm att han förmår att få en kraftfull erektion och genomföra ett samlag. Han blir förlåten eftersom han beskriver sin unga vackra älskarinna könsorgan som omges av brunt, ockra, blått, rött och purpurviolett.

En natt vaknar han av att barnbarnen spelar hypokondrikerspelet som läkaren Grégoire gjort under en av sina journätter. Det är sju familjer som utgörs av 42 olika sjukdomar som man helst vill slippa. I familjen Cancer ber han att få prostatan , i familjen Läkare Parkinson, i familjen Säng ber jag om herpes på könsorganet och så vidare.

Så småningom börjar hyreskontraktet för kroppen löpa ut. Ingen städar längre och alla värden blir allt sämre.

Vi är till slutet våra kroppars förbryllade barn!

Erotik kan till och med vara bättre på äldre dar…

Tre somrar på raken åkte jag till Sörängens folkhögskola och gick på Merete Mazzarellas skrivarkurs ”Skriv ditt liv”. Jag älskade kurserna och tyckte mycket om Merete Mazzarella både som lärare och person. Detta var många år sedan nu men jag har därefter försökt att läsa de flesta av hennes utgivna böcker. Detta handlar om hennes senaste bok, Solkattens år.

Merete Mazzarella är docent i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och i finlandssvensk litteratur vid Helsingfors universitet, professor i nordisk litteratur och en mästarinna på att skriva essäer.

Den här boken spänner över en stor mängd olika ämnen. Klangbotten är hennes eget liv med många olika reflektioner över vår samtid, litteratur, sociologiska och filosofiska frågeställningar. En av utgångspunkterna är att hon under förra året fyllde 70 år.

När jag var boende i Uppsala såg jag Merete Mazzarella och hennes dåvarande make ibland i centrum och på olika kulturella aktiviteter. Ex-maken är sjutton år äldre än henne och hon lämnade honom när hon för några år sedan träffade en ny man och blev väldigt förälskad. Hon gifte om sig för tre år sedan och hon skriver med värme om deras gemensamma liv. Samtidigt berättar hon om skulden runt att hon lämnade sin ex-make och flyttade tillbaka till Finland. Fortfarande åker hon till Uppsala för att besöka honom med jämna mellanrum, ibland tar de en gemensam promenad, han med sin rullator. Flera gånger försäkrar Mazzarella att hon inte ångrar vare sig sitt uppbrott ur tidigare äktenskap eller sitt inträde i det nuvarande. Tvärtom beskriver hon en stark kärlek till sin nya make och vill ta vara på tiden tillsammans väl medveten om att de aldrig kommer att fira något guldbröllop tillsammans.

Hon säger också att det blir allt vanligare att göra fria val också på äldre dar. Också på riktigt gamla dar. Därefter refererar hon till Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald, som blev häftigt förälskade i varandra 83 respektive 88 år. Hon nämner också Bengt Hjelmquist som vid fyllda hundra år gifte om sig med orden; det här äktenskapet blir kanske inte så långt men det får bli desto mer passionerat. Även författaren Elsie Johansson nämns, 76 år som efter 55 års äktenskap bröt upp, skilde sig och flyttade till en egen lägenhet i stan.

Mazzarella riktar hård kritik mot den dominerande bilden av äldre som asexuella. Hon nämner ordet seniormys och som läsare förstår man att det går en rysning genom kroppen på henne när hon konstaterar att det finns stadigt växande kategori av filmen med seniora stjärnor som i huvudsak vill säga att det är viktigt att behålla ett gott humör och att de är gulliga till och med oemotståndeliga – precis som småbarn. Denna infantilisering av äldre ser hon även i dejtingprogram för äldre. Där får de frågan om de har pussats, som vilken 5-åring som helst.

På ett hoppfullt sätt konstaterar hon att riktigt gamla kvinnor generellt är nöjdare med sin kropp än unga. De är glada att kroppen fungerar som den ska. Däremot krävs det av 50-åringar att de ska jobba stenhårt för att avvärja apelsinhud, bullmage, muffinsmidja, kärringgardiner mm. När man blivit äldre kan man rimligtvis inte ha förväntningar på en perfekt kropp.

Mazzarella konstaterar också att hon hört äldre kvinnor som inte längre vill gå till sin gynekolog därför att de inte verkar tycka att kvinnor i den åldern behöver ett underliv. Detta är något som jag också hört från andra håll. Inom vården förutsätter de helt felaktigt att äldre inte har något sexliv.

Erotik kan till och med vara bättre på äldre dar konstaterar Mazzarella. Man har tid och frid, man hinner tala och lyssna, man kan i princip älska ostörd vilken tid på dygnet som helst. Hon är ibland ute och talar om äldre och sexualitet och var en av talarna på NACS-2014. På ett av dessa tillfällen berättade en dam för henne att det var först efter 70 som hon verkligen upplevt den stora fysiska passionen. På äldre dagar kan också sexlivet bli mer lekfullt och mindre prestationsbundet konstaterar hon. Som äldre förväntas man ha en värdighet och i sex finns många möjligheter till lek

Detta är en mycket välbehövlig motvikt mot den dominerande bilden av sex som enbart förbehållen de unga och vackra människorna. Här finns förutom ett varmt bejakande av sexualiteten även knivskarpa politiska reflektioner om flyktingfrågan och mycket annat. Kort och gott, en mycket läsvärd bok.