A Royal Vagina

I romantiska filmer och böcker vinner ofta den ”äkta kärleken”. Pengar och makt har ingen chans mot genuin kärlek. Men hur stämmer det överens med verkligheten? Detta behandlas i ett avsnitt av radioprogrammet Till sängs i kulturen med titeln Royal Vagina.

Den här programserien förenar två av mina stora intressen kultur och sexualitet på ett fantastiskt sätt. Seriens behållning bygger till stor på Samanda Ekmans orädda frågor och reflektioner och att både verkligen äger ett kulturellt kapital och tar upp aktuella frågor.

Programmet inleds med citat från Strindbergs, (En dåres försvarstal, s 22).
»O, låt mig ligga på mitt ansigte och kyssa dina knäppkängor tills jag blir svart som den bleka döden om mina blåa läppar!»

Han anklagar senare Siri von Essen för att tagit honom för att göra en egen karriär. Att hon skulle vara en Royal Vagina utan att använda just detta begrepp.

Malena Ivarsson och Samanda Ekman. Foto: Pierre Björk

Begreppet Royal Vagina kommer från Hilary Mantel, författare till i huvudsak historiska romaner. Hilary Mantels första bok om Tudortidens England blev en stor succé. 2012 var Mantel den första kvinnan och även den första från Storbritannien att vinna Bookerpriset i skönlitteratur två gånger. Hon fick också utstå mycket offentlig vrede genom att påpeka, in the end she [Anne Boleyn] was valued for her body parts, not her intellect or her soul; it was her womb that was central to her story… a royal lady is a royal vagina.Hilary Mantel has delivered a withering assessment of Kate Middleton, dismissing the Duchess of Cambridge as a personality-free “shop window mannequin”, whose sole purpose is to deliver an heir to the throne. The pregnant Duchess is a bland, “machine-made” Princess, “designed by committee” who lacks Anne Boleyn’s cleverness and Diana’s ability to transform herself into an avenging wraith, the double Booker Prize-winning writer claimed.

A Royal Vagina

Ett byte med ett slott mot en kunglig slida.

Pengar, attraktion, kärlek och sex, vad har de för koppling egentligen? 

Pengar är vattnet som vi alla simmar i säger Malena Ivarsson i programmet. Väljer vi relationer utifrån vad de kan ge i utdelning? Till viss mån är det så.

– Vi sitter alla på olika kapital, det kan vara pengar, fertilitet, utseende eller begåvning, säger Malena Ivarsson. Och det kan också vara en del av vår attraktionskraft. Men det är inte alltid vi är medvetna om vad vi attraheras av.

Skulle jag valt den här personen om denne inte hade en bostad, utbildning, pengar eller  haft det vackra yttre? Det är viktigt att vara medveten, först då du är medveten kan du göra ett val säger Malena Ivarsson klokt. Det är lätt att bli kär i ytan.

Går allt att köpas för pengar? Robert Redford menar i filmen Indecent Proposal (Ett oanständigt förslag) att det går att köpa kärlek, allt annat vore en kliché. Han erbjuder där Demi Moores karaktär en miljon dollar för en natt med en miljardär (Robert Redford). Hon säger ja och blir dessutom även kär…

Jag kommer att tänka på en bok som jag nyligen läste, en rolig feel-good roman om Julia som sitter på en parkbänk och där möter hon Ben och kärlek uppstår. Allt är perfekt, förutom det lilla faktum att Ben är uteliggare och bor i en buske… Den presenteras från förlaget med att det är en kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder. Minns att jag läste en recension där recensenten menade att detta var helt orealistiskt. Ja, saken är väl den att det åtminstone är ovanligt även om detta visst har en verklighetsbakgrund.

Tänker på Sexperternas dejtingbok som jag skrev om häromdagen när jag lyssnar på programmet. Idag har vi sex utan att känna varandra eller vara kära. Trots det behöver man faktiskt inte vara en douchebag. I programmet lyfter Samanda och Malena att det kan vara viktigt att motverka att någon mår dåligt efteråt eller känner sig berövad något. Direkt när sex är klart bör det ske någon form av transaktion. Om det är någon som bara drar utan att säga något så är det taskigt. En kan i alla fall säga något som;

• Tack för att vi delade den här natten
• Tack för att du har så sköna lakan 😉

Jag har med stor glädje lyssnat på alla avsnitt om Till sängs i kulturen och kan varmt rekommendera dem!

Royal Vagina skall inte sammanblandas med Royal Pussy som är en drink.

Den har följande innehåll:

Crown Royal Whiskey
Peach Schnapps
Red Bull

Pour 3/4 shot of Crown Royal into shot glass. Pour 1/4 shot floater of Peach Schnapps on top of Crown into shot glass. Pour half can of Redbull into a cocktail glass. Drop the Crown and Schnapps shot glass into the Redbull and slam.

Fröken Friman, kvinnorörelsen och frågan om sexköp.

Sexköpsfrågan är och har alltid varit en infekterad fråga för kvinnorörelsen. Detta skildras i ett historiskt perspektiv i de senaste avsnitten i tv-serien om Fröken Friman.

Att engagera sig i arbetet för bättre villkor för sexsäljare är oerhört tufft. Det rådande horstigmat faller på alla kvinnor som ens uttrycker en vilja till att förbättra villkoren för kvinnor som säljer sexuella tjänster. Kvinnor måste hålla sig på avstånd från dem som fått horstämpeln på sig, skriver Petra Östegren i artikeln De oberörbara. Kvinnorörelsen har alltid varit mån om att vinna respektlabilitet i samhället och det är den konflikten som de senaste avsnitten av Fröken Friman handlar om. Jag  önskar att kvinnorörelsen då och den feministiska rörelsen idag i ännu större utsträckning hade arbetat för alla kvinnor och att fokus inte bara skulle ligga på dem som ska inlemmas i den ”goda” och ärbara kvinnokategorin igen.

Foto: Peter Cederling/SVT

Så är även fallet med i Fröken Friman då den stereotypt skildrade underdåniga arbetarklassflickan Britta Knutas står i så bjärt kontrast till de andra också stereotypt skildrade frimodiga, fräcka och vackra kvinnorna som säljer sex iklädda tjusiga kläder. Brita är mest tyst, gråter och är bara så oändligt tacksam och programserien handlar en del om att det är hennes heder som skall upprättas. Britta kommer till Stockholm som så många dalkullor tidigare för att kunna tjäna lite pengar. Hon blir bjuden på mat och dryck av en riksdagsman som super henne full och våldtar henne. Därefter låter han anmäla henne som prostituerad och därigenom kan fortsätta utnyttja henne. Fröken Friman handlar nu om att rentvå Brittas rykte och få henne att slippa gå till reglementeringen. Britta skildras helt asexuell och precis som en Madonna. I denna omgång är konflikten viktig för Kinna, hon som själv kommer från arbetarklassen och har erfarenhet av sex utanför den välsignade cirkeln men det görs det inte så mycket av.

I Fröken Friman finns också en läkare vid namn Nea Olsson och hennes rollkaraktär är inspirerad av Sveriges första läkare, gynekologen och sexpionjären Karolina Wideström. Hon hade också i verkligheten en avgörande betydelse för opinionsbildningen mot reglementeringen och de återkommande tvångsundrsökningarna av de registrerade kvinnorna. Reglementeringen innebar att kvinnor som sålde – eller antogs sälja – sexuella tjänster mellan åren 1847 och 1918 skrevs in vid den så kallade Besiktningsbyrån i Stockholm. En gång i veckan fick de genomgå en gynekologisk undersökning vars syfte var att kontrollera deras hälsa och hindra spridningen av könssjukdomar. Om någon var smittad av en könssjukdom exempelvis syfilis måste hon till kurhuset Eira på Kungsholmen för att bli smittfri. Vid sekelskiftet fanns cirka 7 000 sådana ”byråflickor” i Stockholm som fick sina namn präntade i besiktningsbyråns rullor. Johan ”Jöns” Erik Johansson, professor i medicin gjorde i början av 1900-talet en undersökning om reglementeringen och de byråskrivna kvinnorna. Detta finns beskrivet i en boken Reglementeringen i Stockholm som går att läsa på den fantastiska Stockholmskällan.

Han beskriver kvinnornas sociala bakgrund och förhållanden, om inskrivningen och de regler de tvingades följa.

När det var dags att gå och sova igår tog jag med mig min absoluta favoritbok i sammanhanget, Malaria urbana : om byråflickan Anna Johannesdotter och prostitutionen i Stockholm kring 190o. Det är Rebecka Lennartssons avhandling i etnologi och så läsvärd.

Genom denna bok kan vi förstå verkligheten bakom skildringarna i Fröken Friman. Den handlar om sexsäljande kvinnors liv i Stockholm vid sekelskiftet och om den dåtida debatten om moral och omoral. Den sexuellt tillgängliga kvinnan var en förutsättning för den borgerlighetens dygdefullo kvinnoideal och lösningen bakom uppfattningen runt det asymmetriska förhållandet som rådde mellan mäns och kvinnors sexualdrift. Prostituerade kvinnor sågs om en hygienisk utväg för tillfredsställande av det fysiska könsbehovet. Mannens könsinstinkt fick vid denna tid inte levas ut via onani, det vara ett själsligt och kroppsligt fördärv. Det fanns, gudbevars vetenskapliga bevis för självbefläckelsens konsekvenser. Nej tvärtom var samlaget den enda naturliga vägen för tillfredsställande av könsdriften. I praktiken innebar detta att till och med läkare kunde rekommendera manliga patienter att söka upp en prostituerad vilket också skildras i Fröken Friman.

Tyvärr lever denna myt fortfarande kvar och titt som tätt hör jag talas om den upphetsade mannen som i grunden är oförmögen att kontrollera sin starka drift. Även myten om den asexuella madonnan och den sexuella horan lever och frodas med den modifikationen att kvinnor ska vara sexuella men inte för mycket, det passar sig fortfarande inte…

I övrigt tycker jag mycket om serien om Fröken Friman och dess fantastiska svenska kvinnliga skådespelare.

 

 

Porr som ett sätt att utveckla den feministiska kampen!

Några timmar innan klubben öppnar får vi som föranmält intresse att gå på sverigepremiären av den queerfeministiska porrfilmen WHEN WE ARE TOGETHER WE CAN BE EVERYWHERE av Marit Östberg ett mail med adressen. Jag letar mig dit och och hittar en anonym dörr i ett stort garage där jag och några andra flator som jag hittat på vägen går in. Det är lite förvirrande först, för där är enbart ett stort garage men vi hittar fram till ytterligare en dörr och där är det klubb. Arrangörerna är den suveräna gruppen 6film som skapat en unik scen för alternativ queer sexfilm och porrkultur i Stockholm. Jag har varit  på flera av deras visningar och filmerna håller alltid hög kvalitet.

Det är alltid lite speciellt att se på porr i storgrupp men även denna gång är stämningen på topp. Det är härligt att få garva, känna allvar och bli kåt i grupp. Filmen inleds med sårad regissör som precis lämnat en relation och behöver en paus men dras till en fascinerande person, Liz Rosenfeld och ett sammanhang som hon senare väljer att dokumentera. Liz är själv konstnär och filmskapare men ville nu pröva att också vara framför kameran. De går på sexklubb gemensamt och ser ett par ha hett sex och därefter knullar Liz med en av personerna i ett toalettbås. Marit finns med och en scen där hon kissar på en toalett fladdrar förbi.

Det är mycket sex och de ligger med varandra i en soffa, på en kamin och kanske på golvet i en typ husvagn. Filmen innehåller flera heta porrscener och det är främst personer som jag läser som kvinnor som har sex med kvinnor förutom en transman med testokuk. De är svettiga, nakna och en kan nästan erfara doften av kön i rummet.

När en porrfilm görs är alla i rummet på något sätt med i sexakten – antingen som voyeur genom en kamera eller som regissör som konkret bryter in och talar om vad skådespelarna ska göra (även om sexscenerna i filmen är till största delen bestämda av skådespelarna själva). Mina skådespelare är mina förebilder, så oskamliga och stolta säger Östberg i en intervju.

Regissören Marit Östberg är både en feministiska aktivist och porrfilmsregissör. För henne är porren ett sätt att utveckla den feministiska kampen. Filmen innehåller långt ifrån bara porr och kan ses som en dokumentärfilm då den även handlar om relationerna under en porrfilmsinspelning både framför och bakom kameran och om relationen mellan  skådespelare och regissör. Ändå vill Marit Östberg kalla det för porr. Det är ett politiskt ställningstagande att gå in och ta över de dominerande porrarenorna. Eftersom hela filmen är 68 minuter lång är det för långt att bara se som porr men här flyter de dokumentära inslagen in i en skön blandning vilket gör att det aldrig blir trist. Marit Östberg finns tydligt med som person i hela filmen. Den dokumentära känslan förstärks när en av kvinnorna efter en sexscen slår huvudet i kameran.

Filmen har också föregåtts av många möten där det också handlat mycket om gränssättning och säkerhet för alla inblandade. Filmen har ett manus och det är skådespelare som är med samtidigt som en av skådisarna som intervjuas på scen efter filmen känner att det inte var så mycket skådespeleri eftersom de också agerade på ett sätt som gav sann njutning. Marit Östberg berättar att den är inspelad i en liten queer bubbla  i Berlin. Det har hela tiden funnits en pågående dialog mellan regissören, filmare och skådespelare och filmen är produkten av ett samarbete runt åtrå och fantasier. Själv är jag helt fångad i filmen från början till slut.

Etik har varit i fokus och filmen ett sätt att skapa säkra ytor. Detta är också är ämnet för Ingrid Rybergs doktorsavhandling där hon undersöker  kroppsligt åskådarskap i förhållande till queer, feministisk och lesbisk pornografi. Hon ger i sina texter en fördjupad förståelse av spänningsfältet mellan åskådare av film, kropp, tid och plats och hur detta samverkar i filmupplevelsen. Samarbetet mellan Squirt Season och 6 film med det efterföljande samtalet och klubb blir precis ett sådan säkert utrymme.

Filmen är gjord i Berlin, en förutsättning för dess tillkomst berättar Marit Östberg. Flatporr har producerats länge i Berlin och hade en storhetstid redan på 80-talet. Den hade inte kunnat spelas i Stockholm där stämningen är betydligt mer ängslig säger Östberg. Sexpositiva blir lätt brännmärkta i Stockholm säger Östberg och fortsätter här finns så starka idéer om vad som är rätt och fel och jag kommer på mig själv med att nicka intensivt. Intervjun hålls på engelska och Marit har någon gång svårt att hitta orden så hon säger You get so easily förminskad i Stockholm mött berättar att hon fått höra att Berlin hjärntvättat henne.

Filmens affisch anspelar på de svarta handskarna som återfinns på många av tjejerna när de stimulerar varandra. En scen lyfter också fram det sexiga med pådragandet av plasthandskar och den sista snäppet när en släpper handskarna vilket får fittan att reagera likt Pavlovs hundar. Påminns snabbt om att de också säljer svarta plasthandskar i entrén.

Porrsekvenserna visar vanliga kroppar och jag njuter av detta. Det är kroppar som de flesta av oss möter i våra sexuella möten med bristningar, födelsemärken och olika knottror och hudutslag vilket bidrar till känslan av autenticitet. Det är heta kroppar, sexiga människor och det är lätt att förstå att de njuter och framför allt att de ger sig själv tillåtelse till detsamma. Här har kvinnorna inga pornokroppar med silikonbröst och långt svallande hår, här är de kortklippta och brösten varierar i storlek och form. En av sekvenserna heter Paulitas morning pee och visar när en ung kortklippt flata går ut från en barackvagn iklädd enbart jeanshorts och svarta pumps och går för att kissa i ett fält av höga gröna växter och blommor. Därefter står hon i jorden och onanerar till orgasm. Det är så vackert och läckert att bilden fastnat på min näthinna. Innan hon går markerar hon målar hon ett kort på marken med sprayfärg och vi förstår att detta skett på fler platser eftersom dessa skymtat förbi i landskapet tidigare.

Hela salongen brister i ett förlösande garv när en av tjejerna på filmen förtvivlat ropar efter sin vibrator i väskan för att få den där extra lilla knuffen för att komma över gränsen till orgasm. Motståndet till den heterosexuella scenografin för hur sex skall gå till är slående. Här hjälper en till med fingrar och vibratorer samtidigt som någon stimulerar en kropp. Klitorial stimulans är viktigt även vid ett intensivt handknullande i slidan.

Marit Östberg har även tidigare gjort porr. Hon står nämligen bakom en av mina favoritfilmer i Dirty Diaries, ”Authority”.

Hon har jobbat på RFSL som chefredaktör för tidningen Kom Ut men bor numera i Berlin. Hon har en bakgrund som skribent, journalist and queerfeministiskt aktivist. Hon ser porr som ett kreativt sätt att arbeta med sexualpolitik och ett sätt att utveckla möjligheterna att vara. Hon säger: When women, trans* and queers take their sexuality into their own hands, patriarchy is lost. 

Bild från Bon: https://bon.se/article/valkommen-till-det-queerfeministiska-porrummet/

Ännu ett fall av anekdotisk evidens utan stringens…

Jag blev genast nyfiken när en ny bok om pornografi skulle komma ut nu till hösten och jag satte den på bevakning hos min favoritnätbokhandlare. Boken är en lättläst historia som tog tre kvällar att läsa ut.

Författaren Maria Ahlin arbetar förebyggande med frågor som rör människohandel för sexuella och andra ändamål genom ungdomsorganisationen Freethem. Författaren Ulrica Stigberg är författare och präst, och jobbar med inriktning på samtal i Fryshuset i Stockholm.

Bokförlaget Kalla Kulor presenterar denna bok med följande presentation; Vad händer i hjärnan hos den som konsumerar pornografi? Finns det några samband mellan pornografikonsumtion och hälsa, attityd, relationer och sexliv som vi behöver ta på allvar? Och till sist, hur pratar vi med barn och ungdomar om detta? I Visuell drog granskar Maria Ahlin och Ulrica Stigberg dessa frågor med syftet att utforska barns och ungdomars relation och inställning till pornografi.

Titeln i sig avslöjar författarnas hypotes som också går som en röd tråd genom hela boken, det går att bli porrberoende. Tyvärr är denna bok en spekulativ medikalisering utifrån enskilda case utan så mycket vilja att se fenomenets komplexitet. Författarna är inte forskare utan bygger sitt underlag på en utvald skara unga människor som har ”rätt åsikt”, de plockar lite forskning som passar deras egen uppfattning och blandar detta med intervjuer med porrkonsumenter samt olika professionella som stärker deras hypotes. På några ställen finns lite kritisk diskussion och några ord nämns om att det finns studier som visar på motsatt resultat men mestadels handlar det om anektodisk evidens.

Genom historien har det funnits många olika diagnoser som senare har behövts revideras därför att det har varit kulturella uttryck för något som samhället har betraktat som avvikande. Det finns en specifik stjärna på detta område i form av forskaren och författaren Karin Johannisson som skrivit att diagnoser skapar mening och blir ett sätt att förstå och förhålla sig till sjukdom eller avvikelse vid en given tidpunkt, i ett givet kunskapsläge och ett bestämt meningsbärande sammanhang. Samtidigt som diagnoser är meningsprocesser och ett sätt att förhålla sig till avvikelser, ter det sig som samhället har ett stort behov av att konstruera sjukdomar. Enligt Karin Johannissons definition är kultursjukdomar (eller kulturdiagnoser) sådana tillstånd som definieras som sjukdom under en viss tidsperiod och som uppkommer, namnges och sprids i samspel med kulturen. Det innebär att de styrs av tidsandan i form av normer, värderingar, föreställningar och aktuella hotbilder (Läkartidningen nr 46, 2007).

Professor Karin Johannisson har skrivit många intressanta böcker.

Kultursjukdomarna har en viktig betydelse för upplevd ohälsa i samhället. De uppstår i en process mellan medicin, samhälle och individ och sjukdomsbegreppen ger namn och bekräftelse åt individens symtom. De ger också en tolkningsmall och en förklaring som i sin tur kan påverka hur man känner sig. Symtomen upplevs och tolkas i enlighet med den diagnos som etableras. I mitt arbete på RFSU så märker jag att flera unga män oroar sig för porrimpotens vilket är en helt ny diagnos utan förankring. Många får plötslig en tolkningsmall till sina problem.

Onanin kunde under 1700–1800-talet liknas vid ett beroende, ungefär som alkoholism. Fram till 1920-talet gjordes liknelser till alkoholism eller beroende av morfin, både ansågs ge konsekvenser som plötslig död, somatiska sjukdomar och en lång lista mentalsjukdomar. Detta sätt att se på onani hade sin början i det tidiga 1700-talet, och en bit in på 1900-talet.  Onani betraktades som onaturligt, och som ett ofullkomligt samlag, som just därför tärde mer på nervsystemet. Senare har homosexualitet också varit sjukdomsstämplat och först 1979 ströks sjukdomsstämpeln. Fram till 1979 klassade Världshälsoorganisationen homosexualitet under siffran 302, en term som innebär mental rubbning.

The nineteenth-century homosexual become a personage, a past, a case history, and a childhood, in addition to being a type of life, a life form, and a morphology… The sodomite had been a temporary aberration; the homosexual was now a species (Foucault, 1976)

Självklart kan människor uppleva ett problem med för hög konsumtion av porr, att de har för många sexuella kontakter som inte känns tillfredsställande men det behöver inte vara en diagnos utan mycket mer troligt ett sätt att hantera t ex ångest, meningslöshet, sociala svårigheter med mera. Personen hade lika gärna använt andra medel som bedövning/ångestdämpande osv, vilket gör att problemet i sig naturligtvis inte ska bagatelliseras. Däremot är det naivt att tro att det är närvaron av porr i vårt samhälle som skapar problem. Jag har under min yrkesmässiga bana arbetat cirka tio år med missbruk och vet att detta är ett mångfacetterat problem som inte enbart beror på tillgång av droger, alkohol, mat, spel, sex eller porr.

De senaste åren har forskning runt hjärnan fått ny renässans. Utsagor om dopaminnivåer i hjärnan åberopas ofta från personer med ingen eller mycket låg kunskap i frågan. Det låter övertygande och vetenskapligt men få kan på djupet egentligen berätta vad detta innebär. Problemet är också att det är ytterst lite forskning som faktiskt tittar på hjärnan och användning av porr vilket gör att utsagor ofta är baserade på retorik, slutsatser och andra forskningsresultat för att försöka förklara sexuella beteenden. Att enbart hänföra detta till att det skulle handla om en neurologisk fråga där vissa stimuli i hjärnan aktiveras är uttryck för en reduktionistisk människosyn som jag ser som mycket fjärran.

Sexmissbruk eller porrmissbruk finns INTE heller som en vetenskapligt erkänd diagnos. Den togs bort i arbetet med att skapa en ny psykiatrisk diagnosmanual

2013 skrev Språktidningen om veckans nyord som då var porrimpotens.

tidningenEtt av de mest intressanta avsnitten som också innehåller problematiserande av ett slag som den övriga delen lider stor brist på handlar om en psykolog som arbetar på en kriminalvårdsanstalt med personer dömda för sexualbrott. Här slipper vi den enkla formeln porr + man = sexualförbrytare. Istället pratar han om en komplex bakgrund som ofta finns hos de intagna där ensamhet, isolering, svårigheter att lösa problem och sämre relationer finns med i bilden. Han konstaterar helt i enlighet med nyare forskning på området att porr och sexuella relationer snarare har använts som en form av copingstrategi för att dämpa oro och ångest. Porr blir ett sätt att hantera ångest vilket många gånger kan vara detsamma med sex, mat eller träning. Han säger att det viktigaste är att man är vänlig, att man försöker förstå snarare än att avfärda och hata. Jag tror att det är precis rätt väg att gå.

I en diskussion om porrens influenser och påverkan på sexualbrott så sker först en bra redovisning av forskningsläget vilket är mycket oklart. Därefter kommer ett långt kapitel utifrån anekdotisk evidens där författarna hänvisar till enstaka fall, ofta personliga erfarenheter och upplevelser där bland annat kriminologen Nina Rung menar att det finns ett direkt samband mellan pornografi och sexuellt våld. Det är nästan skrattretande om det inte vore för det allvarliga ämnet när exempelvis en polis anställd på citypolisen säger att de ofta hittar porr som liknar hur övergreppet skett hos gärningsmän. Det är analsex och bundna kvinnor. Inte sällan misstänker jag att det även skett vaginala samlag…

För mig som ofta tänker på Gayle Rubins välsignade cirkel och de sex axiom som hon konstruerat för att förstå den västerländska kulturens tankemönster runt sex så är det lätt att finna dessa i denna bok. De reproduceras till och med om och om igen. Exempelvis när socionomen Jenny Sonesson i ett avsnitt säger att dokumenterade övergrepp mot barn har en absolut koppling till vuxenpornografi. Övergrepp mot barn är naturligtvis ett fruktansvärt brott som bör bekämpas det är nog de flesta överens om. Ett citat från nämnda person lyder;

Jag minns när rollspelet Drakar och demoner kom. Det skapade en jättedebatt i Sverige om att det borde förbjudas och att barnen inte kunde skilja på rollspel och verklighet. Jag tror väldigt många människor kan spela krigsspel utan att bli särskilt påverkade. Men detta med porren handlar om sexualitet. Och sexualitet är något annat. När man onanerar till detta går det man ser in i kroppen på ett annat sätt.

Detta är ett tydligt uttryck för vad Rubin kallar för sexualitetens överdrivna betydelse. Sex innebär alltid att det måste behandlas som ett specialfall. Sexualiteten utgör en särskild kategori som inte bedöms på samma sätt som andra kategorier av mänskligt handlande.

En av den bärande kritiken som går likt en röd tråd genom hela boken handlar om att porr lär unga heterosexuella män att erotisera manlig överordning och kvinnlig underordning. I detta sammanhang kan pornografin ses i ett kontinuum av många olika medierepresentationer i samhället som reklam, musikvideor, populärkultur och tidskrifter. Forskaren Linda Williams menar att pornografin inte nödvändigtvis är mer misogyn och patriarkal än resten av samhället, trots att det traditionellt har varit en manlig genre. Precis som alla andra kulturella produkter av detta samhälle är några av dess uttryck mer subversiva, medan de flesta helt enkelt reproducerar de föreställningar som finns i samhällets ideologiska strukturer som helhet.

En annan av Gayle Rubins axiom handlar om det hierarkiska systemet av sexuella värderingar. I vår västerländska kultur organiseras olika former av hierarkiska sexuella system jmfr den välsignade cirkeln. Privilegierade former av sexualitet beskyddas och belönas, medan de mindre privilegierade är utsatta för stigmatisering och osynliggörande. De som utför de dåliga och mindre värdefulla sexuella handlingarna hamnar långt nere i hierarkin.

Gayle Rubin skriver också om ett axiom runt sex som bryter mot normen är dålig: Det finns en uppfattning om att sexualiteten som något som ser likadant ut för alla människor, som att det finns en viss sexuell standard som alla ska anpassa sig till. Det existerar ingen förståelse av att det finns en god mångfald av sexuella praktiker utan för ofta sker en sammanblandning mellan egna och andras sexuella preferenser och önskemål. Alldeles för många uppfattar de egna sexuella preferenserna som ett universellt system som alla bör följa. I Visuell drog är en av de stora farorna analsex. Jag ser en övergripande risk att vissa sexuella beteende som avviker från de normativa sexuella praktikerna patologiseras.

Jag har en föreställning om att unga tjejer går med på analsex mycket oftare än de kanske vill. Just för att det är så vanligt inom porrens värld. Jag tror att många unga tjejer gör det för att uppfylla killens behov och så vågar de inte riktigt säga nej. Ann Thörnblad, terapeut.

Nu till skillnad från då, är analsex något som man har. Ja, det var analsex säger brottsoffren oberört när jag frågar vilket typ av sex förövaren haft med dem. /…/Exempelvis kan Ulrika Hammarin ibland få höra från de tjejer som hon möter som har utsatts för sexualbrott, att så kallat ATM (ass to mouth) är något de inte vill göra. Ulrika Hammarin, polis

Elaine Eksvärd har även träffat unga tjejer som berättat för henne hur analsex är något man måste ha. Alternativet är att man ses som märklig. Det var efter detta som jag reagerade. Plötsligt är sex något som angår alla och som porrindustrin prackar på oss, istället för något som vi själva upptäcker när vi blir kära i varandra och hittar varandras personliga njutning.

Ofta är det just analsex som problematiseras när det kanske är ett betydligt större problem med vaginalsex och smärtproblematik i samband med detta. Men gudbevars det ligger i den inre och välsignade cirkeln. I det sista citatet kan vi också se hur kärleksnormen lyfts fram som ett viktigt ideal.

I boken står att det är viktigt att vi börjar prata om porr. När någon berättar sin egen historia vågar andra också göra det. Jag vill att andra ska veta att det går att komma ur det. Och att det är värt det. Jag är så enig med författarna vad gäller den första meningen, vi måste prata mer om porr med unga. Det jag däremot känner mig kritisk till är om vi ska komma med färdiga uppfattningar och döma de som har en annan upplevelse av porr än att det är förkastligt och något som ska fördömas.

 

 

 

Förra veckans erotik

Publicerat: 7 juni, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, Erotik, Film, HBT, konst, Konst och kultur, Kvinnor som har sex med kvinnor (KSK), Orgasm, Sex i ord och bild, sex på film, Trans
Etiketter:6 film, Émilie Jouvet, Emelie Jouvet, Erotik i trädgården, Jorma Toivonen, könshår, klubb Celezte, Magnus Frederiksen, one night stand, Snuskiga ritboken, Stormgrupperna, Vertigo förlag

0

I februari skrev jag om olika erotiska ritböcker och i förra veckan hämtade jag ut förlagsnytt ex från  Vertigo förlag. Vi Stormtruppsmedlemmar kunde lite före alla andra hämta ut en nyutgiven bok till ett något lägre pris.

Det är illustratören och grafisk den designern Magnus Frederiksen som skapat denna sköna målarbok. Här finns både bilder att färglägga och pyssel som prick till prick att sysselsätta dig och och dina vänner med.

Vertigo förlag har redan tidigare givit ut Magnus Frederiksens, Erotisk ritbok som blivit en succé, både nationellt och internationellt.

* *  *

I fredags hade jag jobbat en dag nere i Malmö men hastade ändå från ett försenat tåg till klubben Celeste. Klubben är belägen i  Hessensteinska palatset /Bengt Oxenstiernas palats på Riddarholmen. Hög faktor av flator och queers så också ett gäng av mina vänner.

Ville se när 6 film visade en porrfilm av Émilie Jouvet som jag av någon outgrundlig anledning missat. Jouvet har gjort den fantastiska To Much Pussy. Nu visades One Night Stand vilken är Frankrikes första queer-porrfilm.

Emilie Jouvet har i en intervju i FLM sagt att i heteroporren används lesbiska ofta för en manlig fantasi. På så vis har representationen av lesbiska blivit totalt perverterad. Det är viktigt att vi skapar våra egna bilder, fantasier och visar vad vi gillar, säger hon. Samtidigt påpekar hon att hon helst vill kalla sina filmer för queerporr eftersom de inte bara görs med lesbiska i rollerna, utan även med transkillar och bisexuella tjejer.

Filmen One Night Stand har vunnit en hel del priser;
2006: First Price, Porn Film Festival Berlin
2007: First Price, Amsterdam Porn Film Festival
2008: Special Price of the Jury, Copenhagen Gay and Lesbian Film Festival
2009: Sexiest Dyke Movie Price, Feminist Porn Award, Toronto

Filmen börjar med intervjuer med de tjejer och transkillar som medverkar och det är spännande att höra deras motiv. Någon vill visa att lesbisk sex inte alls är mjukt och fint utan kan vara tämligen rått och rakt på. Andra vill visa transkroppar och några tänder på att visa upp sig. Någon blev väldigt stärkt av att göra porr och skulle gärna fortsätta och göra mer film. Poängen med detta  inslag menar Jouvet är att i porr förlorar människor en del av sin identitet. Om du bara ser sex så kan du inte föreställa dig tjejens liv. Men genom att lyssna när hon pratar kan du koppla till ditt eget liv, dina vänner, du kan se att det där är som jag, jag har vänner som är så. Man kan se sig själv i filmen.

One night stand är tämligen typisk lesbisk porr med den dokumentära stilen som innebär en skakig kamera där även misstagen får vara med. Det är lite befriande med tampongsnören och autentiska icke-redigerade bilder men inte det faktum att flera envisas med att dra på sig plasthandskar i någon form överdriven säkrare sex iver.

Jag tänker på porrfilmsmakare som säger att det är så svårt att skildra kvinnlig orgasm i närbild och det är verkligen inte sant. Här ser du sannerligen genuin njutning när du tittar på andning, fittans färg och sammandragningar.

På gott och ont är det också ganska mycket lesbisk porr utifrån att det är intervjuer, politik och alla scener är inte så heta. Det fanns dock några som skapade både väta och hetta. Då tyckte jag att det var speciellt roligt att sitta på en Stockholmsklubb en sen kväll och titta på lesbisk porr. Inte så lite befriande med porr på klubb.

* *  *

Lördagen fortsatte i erotikens tecken då jag och en vän besökte Erotik i trädgården i Bagis. Det är Jorma Toivonen som troligen har Sveriges största samling av erotik.

Nytt för i år var en vägg med en målad fitta och små ramar med fitthår från olika fittbärare. En dam stod också på alla fyra i gröngräset och donerade hår under rådande utställning. I en artikel i tidningen Mitt i säger Jorma: När jag växte upp så fanns det knappt några orakade kvinnor. Hade de det så hamnade de kvinnorna på förstasidorna i porrtidningarna. Så jag är emot trenden att folk vill raka bort allt könshår. Min installation är en paradox till det. Jag ska måla ett väldigt stort rakat kvinnligt könsorgan, på två gånger två meter. Sedan under vintern har vänner och bekanta skickat sitt eget könshår i olika nyanser och form till mig som jag har ramat in. Då ska jag fästa de cirka 30-tal små tavlorna runt könsorganet.

Annars var det sig tämligen likt med utställda fotografier, konst, vykort, skivomslag och annat, allt i en salig röra och lite amatörmässigt framställt. Det har sin charm men många gånger skulle jag önska en tydligare struktur och mer information runt de olika utställda objekten. Vi stannade och läste ett antal artiklar från Aftonbladet på 1990-talet om Madame Kerstin från den legendariska klubben Hjärter Dam. Jag är glad att jag hade förmånen att få möta henne medan hon levde.

 

Facehugger från Alien – en fittsymbol för aggressiv sexuell energi?

Publicerat: 13 mars, 2016 i Böcker om sex & sex i böcker, Feminism, Fittan, Genus, Sex och övernaturliga väsen, sex på film, Sexualpolitik, Sexuellt våld / sexualbrott
Etiketter:Alien, Facehugger, Fittorna mitt ibland oss, fittsymbol, HR Giger, Mass Rape - The War Against Women in Bosnia-Herzegovina, Massrape, ninjafeminism, sexuellt våld, Thelma och Louise, Under det rosa täcket

1

Det började med en fantastisk bild i Facebook gruppen Fittorna mitt ibland oss på den här saken.

Det var en vän som hittat detta fascinerande ting för 60 kr i Stadsmissionens butik på Hagagatan i Stockholm. Dagen efter skyndade jag dit för att se om den var kvar. Jag hade ingen aning om vart jag skulle leta och gick planlöst omkring för att försöka identifiera den bland inredning, leksaker och porslin. Eftersom jag inte hittade den så fick jag sonika visa upp bilden från Facebook för tre av personalen men ingen visste. Någon ropade på en fjärde och han visste exakt och kom strax tillbaka med den. 60 kr och den var min. Som bonus fick jag veta att det var en Facehugger från filmen Alien. En snabb blick på föremålet och det gick direkt att konstatera att detta verkligen är en fitta. Mer än så behövs inte för att väcka en sann fittnörds intresse och sedan har jag läst spaltmeter med text på området.

Vi tar det från början. Det  var alltså i science fiction rysaren Alien (1979) som den spindelliknande fittan först gjorde sin entré. I uppföljaren av Alien går det att se ett litet klipp med en facehugger vars underrede väldigt mycket liknar en mardrömsfitta. Alien har designats av den schweiziska surrealisten HR Giger. Hans målning Nekronom V är bakgrunden och inspirationen till hela alienmytologin.

Gigers värld är en sammansmältning av teknologi och biologi.

En facehugger är en parasitoid (en organism som tillbringar en betydande del av sin livscykel fäst vid eller inuti en värdorganism i ett förhållande som är i grunden parasitiskt) av arten Xenomorph XX121 (Alien). Det går inte att ta bort facehuggers då parasiten pressar sin svans mot halsen. Greppet är också så fast att vid ett försök att ta bort det skulle det resultera i att hela ansiktet rivs av.

I Alien så sätter sig Facehuggern i ansiktet på en manlig besättningsman och kopplar sedan fast sina beniga fingerliknande spindelben genom att gripa tag i hans huvud. Den långa svansen lindas runt värdens hals för att sedan långsamt dra åt. Resultatet blir att mannen kippar efter andan och blir medvetslös.

Fittan som är vänd mot hans mun pressar ut en tentakel som utför en oral våldtäkt.Efter en tid lossnar facehuggern självmant från hans ansikte och dör. Detta är en Vagina dentata i dess mest formidabla inkarnation.

Men det är inte över med detta utan varelsen har befruktat mannen med ett embryo och något har börjat växa i hans inre. Graviditet är något som vanligtvis förknippas med en kvinnokropp men här blir mannen en person som efter en våldtäkt av ett spindelliknande djur med en stor fitta blir oönskat gravid. I en senare scen insjuknar han, överkroppen skakar och efter en kaskad av blod kommer ett litet fallosliknande monster med tänder ut. Han föder ett oönskat monster som tillkommit genom en våldtäkt.

För mig är det omöjligt att inte tänka hur kvinnor systematiskt blivit våldtagna under krig i olika delar av världen. Jag har mött några av dem i mitt arbete med kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Boken Mass Rape – The War Against Women in Bosnia-Herzegovina av Alexandra Stiglmayer bygger på intervjuer med både kvinnor som blivit våldtagna och män som våldtagit.

 

Stiglmayers rapportering från intervjuerna med de våldtagna kvinnorna är bitvis en ohygglig läsning. Tusentals kvinnor har varit fångna i så kallade Rape Camps. I dessa hus har allt från ett fåtal till ca 1500 kvinnor varit fängslade.  Varje dag har de blivit förödmjukade, torterade och våldtagna. I Doboj i norra Bosnien fanns ett ”Women´s camp” som inrymde ca 2000 kvinnor och några barn.

Hennes slutsats är att män våldtar därför att de vill använda våld och visa sin makt. Han våldtar därför att kvinnan är fiendens kvinna och han vill förödmjuka och tillintetgöra fienden men kvinnan är även i sig själv fiende som föraktas och skall förödmjukas och tillintetgöras. Den kvinnliga kroppen blir en bit territorium som skall erövras. Han våldtar för att bevisa sin egen virilitet. Han våldtar därför att någon annan skall få lida som han själv har fått göra och för att bli av med sin egen rädsla. Han kan våldta därför att det bara är något roligt som han gör med grabbarna. Han våldtar därför att det är krig, en mans sysselsättning som väckt hans aggressivitet och han förknippar det med kvinnan som har den underordnade rollen.

Kvinnor som överlever våld och våldtäkt i krig kan ibland bli ett bevis på fiendens bestialitet, en symbol för nationens misslyckande, en paria och ses som förstörd egendom. Våldtäkterna sker mot ett objekt som är dubbelt avhumaniserat både som kvinna och som fiende. Sexuella övergrepp på fiendens kvinnor är en del av tillfredsställelsen i en erövring, det handlar om att stjäla och erövra en kvinna.

TUZLA, Bosnia-Herzegovina — The pale woman sitting in the health clinic said she hates the son she just delivered and could not bring herself to look at him before nurses took him away.

She is Bosnian, and the baby’s father is the Serb soldier who raped her. The child is a Chetnik, she said, using the derisive word for Serbs. I hate the child. My brother was in a concentration camp for 10 months and I was raped by Chetniks,” she said.

 Påven Johannes Paulus II tvingade dessutom våldtagna kvinnorna i Bosnien att bära och föda sina barn.

Vissa kvinnor som våldtagits har dessutom i många fall också fått sina familjer dödade eller fängslade och deras hem har blivit nedbrända

Om jag hade blivit gravid och inte kunnat göra abort, skulle jag förmodligen tagit mitt liv, säger ett 18-årigt våldtäktsoffer.

För många kvinnor blev det svårare att hitta en make eftersom de bär stigmat av våldtäkter. De som redan var gifta förväntades bryta upp från sina äktenskap.

Jag kan inte föreställa mig känslan av att tvingas bära ett djupt oönskat barn. Det är inte utan att jag minns en skräckinjagande stund då jag bar ett efterlängtat barn men trots detta fick lite panik av att känna fostret röras sig i magen och plötsligt kände mig som invaderad av en parasit vilken tenderade att äta upp mig inifrån.

Något som gjort ett oerhört stort intryck på mig är Nina Björks text om ninjafeminism/cynismfeminim i boken Under Rosa täcket.

I en postmodern tid där ideologierna utropas som döda och de politiska rörelserna havererat uppkommer cynismfeminismen. Den har en grundläggande negativ syn på det moderna samhället och presenterar ingen utväg. Cynismfeministiska hjältinnor agerar ofta ut en manligt kodad ilska och hat och tar hämnd. Jag har alltid älskat böckerna En djävla helg / Dirty Weekend av Helen Zahavi och Rädslans Geografi av Anja Snellman.

och filmerna Thelma & Louise och Baise Moi. Inte för att våld är en framkomlig väg utan för att killar som bråkar och slåss är normala men tjej skall inte bråka och bete sig så enligt gällande genuskontrakt. Det är lättare att hantera en trumpen tjej som plågar sig genom att inte äta för då följer hon mönstret. Kvinnor som fallit offer för exempelvis en våldtäkt förväntas ha ett extremt självdestruktivt beteende medan män som misshandlats tvärtemot ska agera ut.

Alien och facehuggern kan ses som en symbol för aggressiv sexuell energi. En varelse som placerar en köttig fitta på män och gör dem gravida genom en regelrätt oral våldtäkt är en grym hämnd för alla män som har våldtagit och våldtar både kvinnor, män och transpersoner. Alien agerar ut allas vår ilska och hat. Konsekvensen blir en oönskad graviditet som dessutom är resultatet av en våldtäkt. Avkomman blir ett monster. Det är verkligen en riktig fasa.

Ytterligare källor:

Alien v Predator: Insemination Ch. 03

Urban Dictionary – Facehugger

19 Movie Monsters That Look Like Penises And Vaginas. As well as the occasional anus!

Alien, Prometheus and the Art of H.R. Giger

ALIEN (1979) – Är det där en Chestbuster eller är du bara glad att se mig?

HR Giger

Alien Rape Theme

Horrific Accounts of Rape of Bosnian Muslim Women and Girls during the Bosnian Genocide

 

 

 

Penis i film

Publicerat: 25 februari, 2015 i Film, Konst och kultur, Kuken, Sex i ord och bild, sex och vetenskap, sex på film, Sexuella praktiker
Etiketter:fallos, Mariah Larsson, penis i film, penisen

0

Det är en fredag kväll och jag ville koppla av med att läsa något spännande och intressant. Hittade en liten guldgruva i en sparad artikel som jag lagt på datorns skrivbord.

Filmvetaren dr Mariah Larsson har skrivit en mycket intressant artikel Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis. Kosmorama #258 om hur filmen förhåller sig till penisen.

Jag kommer här att återge och delvis tolka Mariah Larssons fantastiska text genom mina ögon. Jag rekommenderar dig å det bestämdaste att gå in och läsa orginaltexten som är betydligt mer fyllig och intressant än min korta sammanfattning, men se min text som en liten förrätt.

Genom att ta exempel från både icke-pornografiska filmer och pornografiska filmer konstaterar hon att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation.

Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.

Att utesluta penis, särskilt då den erigerade, från film har uppfattas på olika sätt. Mariah Larsson hänvisar till Peter Lehman’s numera klassiska verk Running Scared: Masculinity and the Representation of the Male Body.

Lehman menar att det finns ett gap mellan den mytologiska fallosen och den faktiska penisen. Följaktligen så måste penis förbli dolt, i syfte att behålla den ”fruktan och mystik” som finns runt fallos. Representationen av penis hotas från två håll, dels handlar det om den allmänna identitetskonstruktionen av maskulinitet och homofobi dels om kvinnors möjlighet att jämföra och döma.

Det är otroligt spännande med detta särskiljande av fallos och penis. Etikern James Nelson som jag tidigare skrivit om gör ett liknande resonemang.

Problemet med representationen av den erigerade penisen i jämförelse med att en kvinna visar sin vulva är det faktum att penisen alltid sätts i samband med sexuell aktivitet. Den erigerade penisen uppfattas entydigt som obscen. Som så många andra tidigare diskuterat så är de synliga tecknen på upphetsning hos en penis i jämförelse med en vulva ett representationsproblem.

En erigerad penis tolkas ofta i en dikotomi, antingen är den ett tecken på en vilja att ha sex eller en ovilja till detsamma, upphetsning eller icke-upphetsning, och till och med motsatta känslor som avsky eller likgiltighet kontra behov, till lust eller attraktion. Penis kan förminskas till att  betraktas som antingen ”on” eller ”off”. Detta är emellertid ett mycket förenklat sätt att se på penisens kroppsspråk. Fysiologiskt behöver erektioner inte nödvändigtvis ha med viljan att delta i sexuella aktiviteter att göra. Eftersom erektionen initieras av det parasympatiska autonoma nervsystemet. Denna brist på faktisk kontroll gör erektionen till en ganska bräcklig komponent i den sociala konstruktionen av manlighet. Denna bräcklighet förstärks fysiologiskt genom en det hämmande system som aktiveras exempelvis genom stress.

Radikalfeminister har dessutom framställt den erigerade penis som ett potentiellt vapen, vilket bidrar till att förtrycka kvinnor genom hot om våldtäkt.

Inte bara radikalfeminister har uttryckt denna tanke. Den återfinns i en rad sammanhang och jag har skrivit om kuken som vapenhot tidigare.

Erektil dysfunktion definieras i en medicinsk diskurs av både psykologiska eller fysiologiska orsaker. En frånvaro av erektion framhålls ofta även som en förlust av manlighet. Detta har att göra med att penis i slida betraktas som riktigt sex. Ordet impotens fungerar också som metafor för att understryka maktlöshet, värdelöshet, svaghet och oförmåga. Följaktligen blir en människas förmåga att få erektion, inte bara en del av hans sexualitet utan speglar även hans personlighet.

Många har kritiserat denna diskursiva fixering vid erektion och penetration, och menar att den reducerar och förminskar bilden av sexualiteten. Den konstruerar en bild av manlighet som en maskin som  med korrekt medicinering,  förstärker och medikaliserar synen på  sexualitet (Tiefer 2004). Den upprätthåller dessutom den fallocentriska världsbilden.

Penisen är beroende av dess fysiologiska funktioner, kulturella och sociala förståelser och kan även förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv.

Distinktionen mellan mjukporr och hårdporr dras vid linjen av erektioner och närbilder av genitalier under samlag. Om än inte lika ofta som kvinnliga nakenhet. Inga män, även om det i en sexuell situation, visar några tecken på fysiskt upphetsning, särskilt inte i USA. 

I pornografisk film har utlösningen en viktig funktion för att gestalta att njutning ägt rum.

I pornografi är erektion central till den grad att kameranivå och kameravinklar ibland offras på bekostnad av den manliga utövarens huvud och ansikte. Även i tjej-på-tjej scener, kräver frånvaron av penis ett substitut eller en stand-in i form av en dildo eller vibrator. Du kan se en slapp penis i början av en scen – i synnerhet i porr från 1970- och 1980-talen – men i så fall, är poängen med att visa den för att illustrera en successiv utveckling av fysisk upphetsning.

En av anledningarna till att erektion och närbilder av kvinnliga könsorgan är centralt i porr är just pornografins specifika avsikt att framkalla sexuell upphetsning hos betraktaren. Betraktarens kropp reagerar på bilder av sexuell aktivitet och genitalier. 

Innan lanseringen av Viagra 1998, var de manlig porrstjärnorna helt beroende av i vilken utsträckning de kunde förvärva och bibehålla en erektion framför kameran.

Smått och vått

Publicerat: 9 november, 2014 i Erotik, Film, Fittan, Kuken, Sex i ord och bild, sex på film
Etiketter:Fifty Shades of Grey utan penis, Jul i fittan, Mariah Larsson, tentakelerotik

0

I Metro kunde en i veckan läsa att Jamie Dornan har inskrivet i sitt kontrakt att han inte kommer behöva visa sin penis i filmatiseringen av ”Femtio nyanser av honom”. En erotisk heterofilm utan penis kan tyckas lite märkligt. Min stora förebild på området sex och film, Mariah Larsson, docent i filmvetenskap reder ut frågan varför manlig nakenhet är mer ovanligt på film i jämförelse med nakna kvinnor.

– Det handlar om konventioner, föreställningar och traditioner. Manlig nakenhet, där man ser könet, är mer svårsmält än kvinnlig. Det finns en tradition av att visa upp kvinnor mer eller mindre avklädda så därför anses den nakna kvinnokroppen inte vara lika uppseendeväckande.

Det finns flera exempel där det förekommer att män är nakna på film.

– Men en viktig sak att lägga märke till då är att de inte har erektion för då passerar det lätt gränsen för porr, säger Mariah Larsson.

Orsaken till detta beror på att filmbolagen är restriktiva med nakenhet handlar delvis om kommersiella skäl då det amerikanska klassificeringssystemet avgör vilken åldersgräns som filmen får.

 ♥ ♥ ♥

Vissa människor är oerhört upptagna av skillnaderna mellan porr och erotik. Jag gillar tentakelporr som jag tidigare skrivit om men för att vara lite behjälplig i sorterandet så tänker jag här visa en bild på tentakelerotik istället.

 ♥ ♥ ♥

Filadelfiakyrkan på Öckerö skulle bjuda in till ett traditionellt julfirande men de valde ett typsnitt som gjorde att texten mer liknar  ”Jul i Fittan”.

Limhamns kyrka var snabbt att tweeta en tänkvärd text om det hela.

Själv tyckte jag naturligtvis att det var en utmärkt tanke och inhandlade genaste ett julpynt att sätta i fitthåret.

Framsidan

Behändigt hårspänne på baksidan

 

Border Disorder – Queer Film Festival

Publicerat: 3 augusti, 2014 i Erotik, Film, Fittan, Hälsa, HBT, Kvinnor som har sex med kvinnor (KSK), Onani, Orgasm, Sex i ord och bild, sex på film, Sexuella praktiker, Sexuellt våld / sexualbrott, Trans
Etiketter:Baby youre frozen, Between The Waves, Border Disorder - Queer Film Festival, Egg, Ingrid Ryberg, Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu 1+2, Julian Curico, Marit Östberg, Max Göran, Sadie Lune, seahorses, Tejal Shah

0

En av de starkaste och viktigaste Prideupplevelsen blev två pass på queerfilm festivalen, Border Disorder med Marit Östberg, filmskapare och journalist och Ingrid Ryberg, filmforskare på Stockholm Pride i samarbete med Svenska Filminstitutet. Många av filmerna var fantastiska, jag hade noggrant valt ut vad jag ville se och jag blev sannerligen inte besviken.

Filmen Seahorses av Julian Curico, 2014 var oerhört stark och berörande. Den handlar om ett sexuellt möte mellan två personer där den ena måste hantera de känslor kommer fram vid intimitet och sex i en relation och samtidigt konfronteras med påträngande minnen från ett traumatiskt förflutet. Filmen är så snyggt gjord. En röd färgen visar hur känslor och minnen påverkar under tiden de älskar med varandra, hur ansikten plötsligt kan förändras och bli någon annan. Den här filmen skulle jag vilja visa när jag utbildar om bearbetning av sexuella trauman. Filmens 11 minuter når långt mer djupgående än vad jag förmår med flera timmars föreläsning.

Bildkälla: http://nesting-dolls.org/

Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu 1+2 (Max Göran, 2012, 8 min)
Ett videoverk i två delar. Har varit med på Liljevalch vårutställning

I del 1 så sjunger fyra fittor sjunger om framtiden. Eller kanske rättare sagt så mimar de. Fittan med de längsta blygdläpparna har ett fantastiskt vibrato.

Del 2: skildrar tillkomsten av den första och en av fittbärarna säger precis Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu. MAX GÖRAN berättar att själva inspelningen blev väldigt betydelsefull för alla som var med. Kön är överhuvudtaget så hemligt och skamfullt, och att få relatera till sin fitta på det här sättet gjorde att man faktiskt blev ”bättre kompis” med den. Alla var skitnervösa innan för att deras fitta skulle vara konstig eller äcklig, men det släppte helt sen eftersom allas fittor såg konstiga/helt olika/fantastiska. Jag fastnar jag verkligen för att hen säger att fittor har en alldeles för snäv roll i världen, där de varken får ha personlighet eller humor.Vi leker alldeles för lite med fittor. Mitt i prick! Vi måste inte värna fittorna som mormors antika finporslin. De flesta fittor är verkligen tåliga och det är också otroligt kul att leka med dem. Genom att använda lite silvertejp och trådar kan du göra en fantastiskt show.

Källa: http://www.liljevalchs.se/utstallningar/varsalongen-2013/max-goran/

En annan film som gjorde starkt intryck var Tejal Shahs film Between The Waves. En sannerligen fascinerande konstfilm

Filmaren presenteras såhär på hemsidan; Tejal Shah (b.1979, Bhilai, India; currently lives in Goa, India) graduated with a BA in photography from RMIT, Melbourne and spent a year as an exchange student at The Art Institute of Chicago and another summer trying to get an MFA from Bard College. Their* practice incorporates video, photography, performance and installation and focuses on “the inappropriate/d other” – one whom you cannot appropriate and one who is inappropriate. Que(e)rying everything, they create alter-curious worlds riddled with fact, fiction, poetry and mythology, compelling us to re-engage with propositions on the complex relationships between interspecies, ecology, gender, sexuality and consciousness. Having recently come out as an ecosexual, they think of themselves as some kind of artist working on some kind of nature! (http://tejalshah.in)

Konstnären Tejal Shah låter olika kroppar gestalta olika queera personer/djur i ett sensuellt, poetiskt och även lite dystopiskt landskap. Det är ekofeminism och en svidande kritik mot samtiden samtidigt som det finns något mytiskt över hela filmen. Konstnärligt var ordet och öppet för många tolkningar.

Ett artificiellt skapat korallrev i en bassäng var fantastiskt gestaltat. Bilder från konstnärens hemsidan‚ http://tejalshah.in/home/

 

Av alla miljontals intryck på Stockholm Pride så har en person specifikt bränt sig fast i mitt inre. Det var mötet med Sadie Lune IRL och genom hennes filmer. På sin hemsida presenterar hon sig så här:

Sadie Lune is a multimedia artist, sex worker, and pleasure activist. She has won awards for her films and performances, exhibited explicit whore-positive work in venues from a former Army barracks latrine to the SFMOMA, and shown her cervix internationally (in homage to the great Annie Sprinkle). Her writing on art and sex is published in books and magazines in the United States and Europe such as Bend Over Magazine and $pread. She is featured in Too Much Pussy, an explicit documentary directed by Emilie Jouvet about the Queer X Show tour of Europe, and will appear in the upcoming adult comedy Mommy is Coming by Cheryl Dunye. Sadie is currently working on “Biological Clock” a queer fertility ritual performance as part of her ongoing project Teaching Myself to Love. She is also co-editing WhoreLover, an anthology of writing by the romantic partners of sex workers with P. Crego. She is looking for patrons, sperm donors, and a wife of any gender. Sadie lives in San Francisco and Berlin with her three snakes.(http://sadielune.com/about)

Egg var en fantastisk film som handlade om ett, jaaa, ett ägg, helt enkelt. Ett ägg som får åka på en fantastiskt kinky och kul resa. Den här filmen är fab! Den bjuder på  en rad erotiska ögonblick mellan två älskare. Det handlar om fertilitet, hungriga fittor (trans och andra sorter), penetration, utdrivning, överraskningar, glädje, orgasmer och kärlek. Det är helt otroligt att se ägget få komma in i fittan och därifrån också ut igen. Vi ser en cisfitta och en transfitta i närbild med hår, hårsäckar, födelsemärken och andra vanliga hudmärken och vi ser fittor som omsluter och arbetar med att ploppa ut ett ägg. Mycket inspirerande och ännu ett skäl till alltid köpa ekologiska ägg. Glöm inte att koka ägget först och använd mycket glidmedel! Filmen är gjord av  Kay Garnellen and Sadie Lune

Bild från http://sadielune.com/

Filmen Baby youre frozen är ett personligt och explicit porträtt av en distansrelation. Det visar hur den nya interaktiva tekniken kan skapa sex och intimitet över gränser mellan långa avstånd och tidszoner.

Ett medier som också skapar digitala hinder. En verklig skildring av copingstrategier för långväga kärlek i 21-talet, där Skypesex är det bästa vi får, men att älska med en skärm uppfyller aldrig behovet av fysisk intimitet med alla våra sinnen.

Filmvisningen följdes av ett samtal mellan Sadie Lune och filmskaparen och journalisten Marit Östberg.

Sadie Lune är multimediakonstnär och sexarbetare. Hon har medverkat i queer porr, vunnit priser för sina kortfilmer och performances, ställt ut explicit hor-positiv konst och visat sin livmodertapp internationellt. Hennes installation Biological Clock är en rituell performance-serie om queer fertilitet. Hon bor i Berlin med sin bebis och är redaktör för WhoreLover, en kommande antologi med texter av älskare till sexarbetare.

http://sadielune.com

http://sadielune.tumblr.com

Twitter: @SadieLune

Avgiftas meddelst Orange is the New Black

Publicerat: 15 juni, 2014 i Erotik, Feminism, Film, Fittan, Kvinnor som har sex med kvinnor (KSK), sex på film, Sexuella praktiker, Trans, Utbildning
Etiketter:Ann Heberlein, OINTB, Orange is the new black, Sofia (Laverne Cox), Sydsvenskan

0

Kom hem på kvällskvisten från Nordiskt Forum. Faktum är att jag kan inte formulera något runt mina erfarenheter ännu. Är lite uppfylld av en lite sexualfientlig stämning och är lätt illamående efter att ha hört Catharine MacKinnon orera om feministisk porr. Mycket var visserligen bra men det formulerar jag en annan dag.

Slänger mig i soffan med frun och tittar på några avsnitt av OINTB. Ett avsnitt heter Ett helt annat hål. Det handlar bland annat om kvinnors okunskap runt sitt kön. För något år sedan spelade jag Velvet med ett gäng och då var det en person som precis som i avsnittet inte hade en aning om att en person med fitta har tre hål, slidan, urinröret och anus. Hon trodde att hon kissade genom slidan. Sedan dess har jag förstått att alla inte har denna kunskap. Kunskapen om kvinnors kön är ibland väldigt dåligt och alldeles för få gör som kvinnorna/tjejerna i Orange is the New Black, tar en spegel och tittar efter. Det mest fantastiska av allt är att det är Sofia (Laverne Cox), en svart transkvinna som faktiskt spelas av en svart transkvinna som lär alla de andra om hur en fitta ser ut på traditionellt RFSU-vis med en uppritad fitta. En av kvinnorna tjuter av förtjusning när hon konstaterar att hon har en mons pubis. Pedagogisk som få berättar hon dessutom att om partnern kan ha svårt att hitta klitoris så kan det vara idé att dra tillbaka klitoriskappan en bit.

Utan några män att behaga och blidka, kan rollfigurerna i ”Orange is the New Black” utvecklas till riktiga människor, skriver Ann Heberlein i gårdagens Sydsvenskan. Sedan lyfter hon fram precis det som jag älskar i OINTB, det faktum att det finns många fantastiska, realistiska och heta sexscener. Aldrig tidigare har en tv-serie skildrat sex mellan kvinnor så utförligt, köttigt och primitivt säger Heberlein och fortsätter så här aggressivt begärande har jag aldrig tidigare sett kvinnor. Ann, om du vill se mer så kan jag rekommendera bra feministisk queerporr, långt borta från hyllorna med den lesbiska porren för heterosexuella män. Serien skildrar dessutom en mängd olika kvinnokroppar, långt borta från de normkroppar som vi alltid annars ser i media och film.#NF2014