Arkiv för kategori ‘Sexualhistoria’

Sexköpsfrågan är och har alltid varit en infekterad fråga för kvinnorörelsen. Detta skildras i ett historiskt perspektiv i de senaste avsnitten i tv-serien om Fröken Friman.

skarmavbild-2016-12-30-kl-14-01-05

Att engagera sig i arbetet för bättre villkor för sexsäljare är oerhört tufft. Det rådande horstigmat faller på alla kvinnor som ens uttrycker en vilja till att förbättra villkoren för kvinnor som säljer sexuella tjänster. Kvinnor måste hålla sig på avstånd från dem som fått horstämpeln på sig, skriver Petra Östegren i artikeln De oberörbara. Kvinnorörelsen har alltid varit mån om att vinna respektlabilitet i samhället och det är den konflikten som de senaste avsnitten av Fröken Friman handlar om. Jag  önskar att kvinnorörelsen då och den feministiska rörelsen idag i ännu större utsträckning hade arbetat för alla kvinnor och att fokus inte bara skulle ligga på dem som ska inlemmas i den ”goda” och ärbara kvinnokategorin igen.

friman1Foto: Peter Cederling/SVT

Så är även fallet med i Fröken Friman då den stereotypt skildrade underdåniga arbetarklassflickan Britta Knutas står i så bjärt kontrast till de andra också stereotypt skildrade frimodiga, fräcka och vackra kvinnorna som säljer sex iklädda tjusiga kläder. Brita är mest tyst, gråter och är bara så oändligt tacksam och programserien handlar en del om att det är hennes heder som skall upprättas. Britta kommer till Stockholm som så många dalkullor tidigare för att kunna tjäna lite pengar. Hon blir bjuden på mat och dryck av en riksdagsman som super henne full och våldtar henne. Därefter låter han anmäla henne som prostituerad och därigenom kan fortsätta utnyttja henne. Fröken Friman handlar nu om att rentvå Brittas rykte och få henne att slippa gå till reglementeringen. Britta skildras helt asexuell och precis som en Madonna. I denna omgång är konflikten viktig för Kinna, hon som själv kommer från arbetarklassen och har erfarenhet av sex utanför den välsignade cirkeln men det görs det inte så mycket av.

I Fröken Friman finns också en läkare vid namn Nea Olsson och hennes rollkaraktär är inspirerad av Sveriges första läkare, gynekologen och sexpionjären Karolina Wideström. Hon hade också i verkligheten en avgörande betydelse för opinionsbildningen mot reglementeringen och de återkommande tvångsundrsökningarna av de registrerade kvinnorna. Reglementeringen innebar att kvinnor som sålde – eller antogs sälja – sexuella tjänster mellan åren 1847 och 1918 skrevs in vid den så kallade Besiktningsbyrån i Stockholm. En gång i veckan fick de genomgå en gynekologisk undersökning vars syfte var att kontrollera deras hälsa och hindra spridningen av könssjukdomar. Om någon var smittad av en könssjukdom exempelvis syfilis måste hon till kurhuset Eira på Kungsholmen för att bli smittfri. Vid sekelskiftet fanns cirka 7 000 sådana ”byråflickor” i Stockholm som fick sina namn präntade i besiktningsbyråns rullor. Johan ”Jöns” Erik Johansson, professor i medicin gjorde i början av 1900-talet en undersökning om reglementeringen och de byråskrivna kvinnorna. Detta finns beskrivet i en boken Reglementeringen i Stockholm som går att läsa på den fantastiska Stockholmskällan.

Joh_Reg_002a_liten.jpg

Han beskriver kvinnornas sociala bakgrund och förhållanden, om inskrivningen och de regler de tvingades följa.

När det var dags att gå och sova igår tog jag med mig min absoluta favoritbok i sammanhanget, Malaria urbana : om byråflickan Anna Johannesdotter och prostitutionen i Stockholm kring 190o. Det är Rebecka Lennartssons avhandling i etnologi och så läsvärd.

malariaurbana

Genom denna bok kan vi förstå verkligheten bakom skildringarna i Fröken Friman. Den handlar om sexsäljande kvinnors liv i Stockholm vid sekelskiftet och om den dåtida debatten om moral och omoral. Den sexuellt tillgängliga kvinnan var en förutsättning för den borgerlighetens dygdefullo kvinnoideal och lösningen bakom uppfattningen runt det asymmetriska förhållandet som rådde mellan mäns och kvinnors sexualdrift. Prostituerade kvinnor sågs om en hygienisk utväg för tillfredsställande av det fysiska könsbehovet. Mannens könsinstinkt fick vid denna tid inte levas ut via onani, det vara ett själsligt och kroppsligt fördärv. Det fanns, gudbevars vetenskapliga bevis för självbefläckelsens konsekvenser. Nej tvärtom var samlaget den enda naturliga vägen för tillfredsställande av könsdriften. I praktiken innebar detta att till och med läkare kunde rekommendera manliga patienter att söka upp en prostituerad vilket också skildras i Fröken Friman.

Tyvärr lever denna myt fortfarande kvar och titt som tätt hör jag talas om den upphetsade mannen som i grunden är oförmögen att kontrollera sin starka drift. Även myten om den asexuella madonnan och den sexuella horan lever och frodas med den modifikationen att kvinnor ska vara sexuella men inte för mycket, det passar sig fortfarande inte…

I övrigt tycker jag mycket om serien om Fröken Friman och dess fantastiska svenska kvinnliga skådespelare.

 

 

För några veckor sedan var jag och en vän på Fäbodland, den feministiska kabarén som även kallats Thelma & Louise –  i allmogestil. Det är de duktiga musikerna Sara Parkman och Samantha Ohlander som står bakom uppsättningen.

Jag tänkte mycket på Fäboland när jag firade jul i släktens fäbodstuga i Torsmo, en by i Orsa kommun, 9 km från Skattungbyn. Byn Torsmo har anor från 1700-talet och var från början en fäbod. Min farfars mormor och morfar flyttade dit och bodde inledningsvis i ladugården innan de byggde boningshuset Ollargården som vi firade jul i. När min farmor slutade skolan fick hon börja tjäna som piga och tog hand om andras kor. Hon tillbringade somrar på fäboden och kunde kula. Jag tänkte mycket på min älskade och saknade farmor när jag såg fäboland. Kulningen var ett sätt att kalla på djuren och kommunicera med varandra på flera kilometers avstånd. Denna kvinnosång och dess melodier har idag blivit en självklar del av svensk folkmusik

Fäbolands utgångspunkt är den traditionella fäbodmusiken och skaparna bakom har som syfte att uppmärksamma kvinnornas roll i svensk folkmusik. Mycket av underlaget till pjäsen är hämtad från Sången i skogen, studier kring den svenska fäbodmusiken”, en doktorsavhandling av Anna Ivarsdotter. På fäboden var sång och kulning ett naturligt inslag i vardagen, berättar Samantha Ohlanders och Sara Parkman. För att kalla på eller skrämma bort djur, eller som hjälp i arbetet. Men i efterhand har den svenska, instrumentala folkmusiken i hög grad tillskrivits männen, trots att vallmusiken många gånger legat till grund. Så utan de här fäbotanterna hade inte den svenska folkmusiken låtit som den gör idag. Så gubbarna har fäbotanterna att tacka för mycket, säger Samantha Ohlander.

Fäboland visar kvinnornas friare roll ute på fäbodarna. De blev en plats där de slapp manlig makt under några sommarmånader och kunde ta ut svängarna i både tanke och musik, samtidigt som de skötte om djuren och skötte ett många gånger hårt arbete. Fäboden blev ett slags matriarkat under sommaren, med kvinnor i alla åldrar och barn.

Hur kom det sig att det bara var kvinnor ute på fäbodarna? Förklaringen är sexualpolitisk berättar skådespelarna och musikerna i kabarén. Jag blir nyfiken och går till mina gamla ORSA-böcker, tre inbundna böcker utgivna av Orsa jordägande sockenmän och dyker ner i i del II. Där konstateras att livet på fäboden ofta var ett tungt och ansvarsfullt arbete med långa arbetsdagar, primitiva bostadsförhållanden och en minimal lön.

DIGITAL CAMERA

Hur kunde det vara så att det nästan uteslutande var bara kvinnor ofta med barn som medhjälpare som gjorde detta arbete? Förklaringen finns i ett kungligt brev 1686 den 17 nov som påbjuder att icke några pojkar uthan heller quinfolk, skola brukas till wallhjon på grund av den fahrliga och wederstyggeliga Tidjelags syndh och missgärning på en och annan ort i landet ganska mycket skall förföras och taga öfwerhanden. Påbudet har lästs upp i kyrkor och ting runt om i Dalarna.

Detta lockar mitt sexologiska intresse och jag kastar mig genast över avhandlingen Brott, synd och straff – tidelagsbrottet i Sverige under 16- och 1700- talen av Jonas Liliequist. I denna mycket intressanta skrift kan vi läsa att arbetsdelningen mellan könen i det svenska bondesamhället var långt ifrån rigid och flera arbetsuppgifter hade enbart vaga könsbestämningar och kunde variera utifrån många olika förutsättningar. I relation till djuren fanns dock ett uttalat och bestämd skillnad mellan manligt och kvinnligt. Vuxna män och drängar som regelbundet skötte djur var mycket ovanligt. Det dagliga arbetet i i ladugården hörde som regel till den kvinnor och sköttes av män endast i nödfall vid frun eller pigornas frånvaro. Mjölkning var närapå ett manligt tabu. Att mjölka ansågs opassande och inte minst skamligt för en man. Om män och kor var en ekvation som absolut inte gick ihop så hörde kvinnor och kor ihop. Allra tydligast framkommer detta inom fäbodområdena i Sverige där hustrur och pigor flyttade ut med djuren på somrarna och bildade en sammanhållen kvinnlig arbetskultur. Tillbaka igen i byn så sov även unga ogifta kvinnor och flickor enligt sedvanan i uthus och fähus under somrarna.

Jonas Liliequist skriver i sin avhandling att de kulturella mönster troligen funnits långt innan sextonhundratalet men intensifierade av den religösa fördömelsen och rättslig förföljelsen av tidelag.

img_2405

Lilieqvist påpekar att även kvinnor kunde ha problematiska realtioner till husdjur. I ett par av de mål som gåller kvinnliga tidelagare har misstänksamheten våckts och rykten spridits når kvinnor har gått omkring bygden med en hund som sällskap eller når vallhunden har fått gå hemma ”sysslolös” hos pigan på gården. Men i 1600- och 1700-talets Sverige gällde ambivalensen och tvetydigheten i första hand männen. Tidelagsprocesserna var i stor utsträckning ett uttryck för detta.

Faran med rovdjur som kunde skada eller döda boskapen var ett ständigt återkommande problem och en annan sak som fascinerade mig i kabarén var idén om att skrämma bort rovdjur genom att skrika högt som fan och visa röven. Jag hade aldrig hört talas om detta innan och fick googla länge tills jag i en C-uppsats om björnförekomst i ett tätortsnära skogsområde i Norrlands kustland där författaren skriver;Skärmavbild 2016-12-30 kl. 01.39.57.png

Fäboden har varit ett isolerat matriarkat under ett antal månader om året och fäbodland spekulerar i om det fanns lesbiska relationer och/eller handlingar ute på fäboden. Jag tänker på en annan fantastisk pjäs som jag såg tidigare i år som också handlade om homosociala miljöer där med kvinnliga missionärer. Jag tänker att det är klart att kvinnor låg med varandra ute på fäbodarna.

Jag blev genast nyfiken när en ny bok om pornografi skulle komma ut nu till hösten och jag satte den på bevakning hos min favoritnätbokhandlare. Boken är en lättläst historia som tog tre kvällar att läsa ut.visuell_drog_3d1

Författaren Maria Ahlin arbetar förebyggande med frågor som rör människohandel för sexuella och andra ändamål genom ungdomsorganisationen Freethem. Författaren Ulrica Stigberg är författare och präst, och jobbar med inriktning på samtal i Fryshuset i Stockholm.

Bokförlaget Kalla Kulor presenterar denna bok med följande presentation; Vad händer i hjärnan hos den som konsumerar pornografi? Finns det några samband mellan pornografikonsumtion och hälsa, attityd, relationer och sexliv som vi behöver ta på allvar? Och till sist, hur pratar vi med barn och ungdomar om detta? I Visuell drog granskar Maria Ahlin och Ulrica Stigberg dessa frågor med syftet att utforska barns och ungdomars relation och inställning till pornografi.

Titeln i sig avslöjar författarnas hypotes som också går som en röd tråd genom hela boken, det går att bli porrberoende. Tyvärr är denna bok en spekulativ medikalisering utifrån enskilda case utan så mycket vilja att se fenomenets komplexitet. Författarna är inte forskare utan bygger sitt underlag på en utvald skara unga människor som har ”rätt åsikt”, de plockar lite forskning som passar deras egen uppfattning och blandar detta med intervjuer med porrkonsumenter samt olika professionella som stärker deras hypotes. På några ställen finns lite kritisk diskussion och några ord nämns om att det finns studier som visar på motsatt resultat men mestadels handlar det om anektodisk evidens.

Genom historien har det funnits många olika diagnoser som senare har behövts revideras därför att det har varit kulturella uttryck för något som samhället har betraktat som avvikande. Det finns en specifik stjärna på detta område i form av forskaren och författaren Karin Johannisson som skrivit att diagnoser skapar mening och blir ett sätt att förstå och förhålla sig till sjukdom eller avvikelse vid en given tidpunkt, i ett givet kunskapsläge och ett bestämt meningsbärande sammanhang. Samtidigt som diagnoser är meningsprocesser och ett sätt att förhålla sig till avvikelser, ter det sig som samhället har ett stort behov av att konstruera sjukdomar. Enligt Karin Johannissons definition är kultursjukdomar (eller kulturdiagnoser) sådana tillstånd som definieras som sjukdom under en viss tidsperiod och som uppkommer, namnges och sprids i samspel med kulturen. Det innebär att de styrs av tidsandan i form av normer, värderingar, föreställningar och aktuella hotbilder (Läkartidningen nr 46, 2007).

full_image
Professor Karin Johannisson har skrivit många intressanta böcker.

Kultursjukdomarna har en viktig betydelse för upplevd ohälsa i samhället. De uppstår i en process mellan medicin, samhälle och individ och sjukdomsbegreppen ger namn och bekräftelse åt individens symtom. De ger också en tolkningsmall och en förklaring som i sin tur kan påverka hur man känner sig. Symtomen upplevs och tolkas i enlighet med den diagnos som etableras. I mitt arbete på RFSU så märker jag att flera unga män oroar sig för porrimpotens vilket är en helt ny diagnos utan förankring. Många får plötslig en tolkningsmall till sina problem.

Onanin kunde under 1700–1800-talet liknas vid ett beroende, ungefär som alkoholism. Fram till 1920-talet gjordes liknelser till alkoholism eller beroende av morfin, både ansågs ge konsekvenser som plötslig död, somatiska sjukdomar och en lång lista mentalsjukdomar. Detta sätt att se på onani hade sin början i det tidiga 1700-talet, och en bit in på 1900-talet.  Onani betraktades som onaturligt, och som ett ofullkomligt samlag, som just därför tärde mer på nervsystemet. Senare har homosexualitet också varit sjukdomsstämplat och först 1979 ströks sjukdomsstämpeln. Fram till 1979 klassade Världshälsoorganisationen homosexualitet under siffran 302, en term som innebär mental rubbning.

The nineteenth-century homosexual become a personage, a past, a case history, and a childhood, in addition to being a type of life, a life form, and a morphology… The sodomite had been a temporary aberration; the homosexual was now a species (Foucault, 1976)

Självklart kan människor uppleva ett problem med för hög konsumtion av porr, att de har för många sexuella kontakter som inte känns tillfredsställande men det behöver inte vara en diagnos utan mycket mer troligt ett sätt att hantera t ex ångest, meningslöshet, sociala svårigheter med mera. Personen hade lika gärna använt andra medel som bedövning/ångestdämpande osv, vilket gör att problemet i sig naturligtvis inte ska bagatelliseras. Däremot är det naivt att tro att det är närvaron av porr i vårt samhälle som skapar problem. Jag har under min yrkesmässiga bana arbetat cirka tio år med missbruk och vet att detta är ett mångfacetterat problem som inte enbart beror på tillgång av droger, alkohol, mat, spel, sex eller porr.

De senaste åren har forskning runt hjärnan fått ny renässans. Utsagor om dopaminnivåer i hjärnan åberopas ofta från personer med ingen eller mycket låg kunskap i frågan. Det låter övertygande och vetenskapligt men få kan på djupet egentligen berätta vad detta innebär. Problemet är också att det är ytterst lite forskning som faktiskt tittar på hjärnan och användning av porr vilket gör att utsagor ofta är baserade på retorik, slutsatser och andra forskningsresultat för att försöka förklara sexuella beteenden. Att enbart hänföra detta till att det skulle handla om en neurologisk fråga där vissa stimuli i hjärnan aktiveras är uttryck för en reduktionistisk människosyn som jag ser som mycket fjärran.

Sexmissbruk eller porrmissbruk finns INTE heller som en vetenskapligt erkänd diagnos. Den togs bort i arbetet med att skapa en ny psykiatrisk diagnosmanual

porrimpotens

2013 skrev Språktidningen om veckans nyord som då var porrimpotens.

tidningenEtt av de mest intressanta avsnitten som också innehåller problematiserande av ett slag som den övriga delen lider stor brist på handlar om en psykolog som arbetar på en kriminalvårdsanstalt med personer dömda för sexualbrott. Här slipper vi den enkla formeln porr + man = sexualförbrytare. Istället pratar han om en komplex bakgrund som ofta finns hos de intagna där ensamhet, isolering, svårigheter att lösa problem och sämre relationer finns med i bilden. Han konstaterar helt i enlighet med nyare forskning på området att porr och sexuella relationer snarare har använts som en form av copingstrategi för att dämpa oro och ångest. Porr blir ett sätt att hantera ångest vilket många gånger kan vara detsamma med sex, mat eller träning. Han säger att det viktigaste är att man är vänlig, att man försöker förstå snarare än att avfärda och hata. Jag tror att det är precis rätt väg att gå.

I en diskussion om porrens influenser och påverkan på sexualbrott så sker först en bra redovisning av forskningsläget vilket är mycket oklart. Därefter kommer ett långt kapitel utifrån anekdotisk evidens där författarna hänvisar till enstaka fall, ofta personliga erfarenheter och upplevelser där bland annat kriminologen Nina Rung menar att det finns ett direkt samband mellan pornografi och sexuellt våld. Det är nästan skrattretande om det inte vore för det allvarliga ämnet när exempelvis en polis anställd på citypolisen säger att de ofta hittar porr som liknar hur övergreppet skett hos gärningsmän. Det är analsex och bundna kvinnor. Inte sällan misstänker jag att det även skett vaginala samlag…

För mig som ofta tänker på Gayle Rubins välsignade cirkel och de sex axiom som hon konstruerat för att förstå den västerländska kulturens tankemönster runt sex så är det lätt att finna dessa i denna bok. De reproduceras till och med om och om igen. Exempelvis när socionomen Jenny Sonesson i ett avsnitt säger att dokumenterade övergrepp mot barn har en absolut koppling till vuxenpornografi. Övergrepp mot barn är naturligtvis ett fruktansvärt brott som bör bekämpas det är nog de flesta överens om. Ett citat från nämnda person lyder;

Jag minns när rollspelet Drakar och demoner kom. Det skapade en jättedebatt i Sverige om att det borde förbjudas och att barnen inte kunde skilja på rollspel och verklighet. Jag tror väldigt många människor kan spela krigsspel utan att bli särskilt påverkade. Men detta med porren handlar om sexualitet. Och sexualitet är något annat. När man onanerar till detta går det man ser in i kroppen på ett annat sätt.

Detta är ett tydligt uttryck för vad Rubin kallar för sexualitetens överdrivna betydelse. Sex innebär alltid att det måste behandlas som ett specialfall. Sexualiteten utgör en särskild kategori som inte bedöms på samma sätt som andra kategorier av mänskligt handlande.

En av den bärande kritiken som går likt en röd tråd genom hela boken handlar om att porr lär unga heterosexuella män att erotisera manlig överordning och kvinnlig underordning. I detta sammanhang kan pornografin ses i ett kontinuum av många olika medierepresentationer i samhället som reklam, musikvideor, populärkultur och tidskrifter. Forskaren Linda Williams menar att pornografin inte nödvändigtvis är mer misogyn och patriarkal än resten av samhället, trots att det traditionellt har varit en manlig genre. Precis som alla andra kulturella produkter av detta samhälle är några av dess uttryck mer subversiva, medan de flesta helt enkelt reproducerar de föreställningar som finns i samhällets ideologiska strukturer som helhet.

En annan av Gayle Rubins axiom handlar om det hierarkiska systemet av sexuella värderingar. I vår västerländska kultur organiseras olika former av hierarkiska sexuella system jmfr den välsignade cirkeln. Privilegierade former av sexualitet beskyddas och belönas, medan de mindre privilegierade är utsatta för stigmatisering och osynliggörande. De som utför de dåliga och mindre värdefulla sexuella handlingarna hamnar långt nere i hierarkin.

Gayle Rubin skriver också om ett axiom runt sex som bryter mot normen är dålig: Det finns en uppfattning om att sexualiteten som något som ser likadant ut för alla människor, som att det finns en viss sexuell standard som alla ska anpassa sig till. Det existerar ingen förståelse av att det finns en god mångfald av sexuella praktiker utan för ofta sker en sammanblandning mellan egna och andras sexuella preferenser och önskemål. Alldeles för många uppfattar de egna sexuella preferenserna som ett universellt system som alla bör följa. I Visuell drog är en av de stora farorna analsex. Jag ser en övergripande risk att vissa sexuella beteende som avviker från de normativa sexuella praktikerna patologiseras.

Jag har en föreställning om att unga tjejer går med på analsex mycket oftare än de kanske vill. Just för att det är så vanligt inom porrens värld. Jag tror att många unga tjejer gör det för att uppfylla killens behov och så vågar de inte riktigt säga nej. Ann Thörnblad, terapeut.

Nu till skillnad från då, är analsex något som man har. Ja, det var analsex säger brottsoffren oberört när jag frågar vilket typ av sex förövaren haft med dem. //Exempelvis kan Ulrika Hammarin ibland få höra från de tjejer som hon möter som har utsatts för sexualbrott, att så kallat ATM (ass to mouth) är något de inte vill göra. Ulrika Hammarin, polis

Elaine Eksvärd har även träffat unga tjejer som berättat för henne hur analsex är något man måste ha. Alternativet är att man ses som märklig. Det var efter detta som jag reagerade. Plötsligt är sex något som angår alla och som porrindustrin prackar på oss, istället för något som vi själva upptäcker när vi blir kära i varandra och hittar varandras personliga njutning.

Ofta är det just analsex som problematiseras när det kanske är ett betydligt större problem med vaginalsex och smärtproblematik i samband med detta. Men gudbevars det ligger i den inre och välsignade cirkeln. I det sista citatet kan vi också se hur kärleksnormen lyfts fram som ett viktigt ideal.

I boken står att det är viktigt att vi börjar prata om porr. När någon berättar sin egen historia vågar andra också göra det. Jag vill att andra ska veta att det går att komma ur det. Och att det är värt det. Jag är så enig med författarna vad gäller den första meningen, vi måste prata mer om porr med unga. Det jag däremot känner mig kritisk till är om vi ska komma med färdiga uppfattningar och döma de som har en annan upplevelse av porr än att det är förkastligt och något som ska fördömas.

 

 

 

Jag är ledsen över att göra er besvikna om ni med rubriken missionären hade väntat er en recension över samlagsställningar. Nej tyvärr, det här inlägget handlar om

lesbiska kristna missionärer i Västerbotten i början av 1900-talet. Det är den så ofta geniala koreografen Malin Hellkvist Sellén som bjuder på en berättarföreställning där vi i tal, rörelse och sång möter en rad kvinnor under väckelsen som drog fram i Sverige under 1800-början av 1900-talet. Kvinnor som på olika sätt bröt mot dåtidens normer och konventioner. Missionären är ett sätt att skapa och skildra den utraderade lesbiska historien.

img_1314

På Skarpnäcks kulturhus sitter vi i publiken på stolar i en ring  Alla har fått välja en namnbricka med ett äldre kvinnonamn. Ikväll heter jag Berta. De för kvällen utsedda gudstjänstledarna går runt och tar alla i hand, de hälsar oss alla välkomna med namn och ser oss i  ögonen. I den lågkyrkliga väckelserörelsen hade prästerna ingen nödvändig roll utan det var lekmän som hade mycket av den framträdande rollen, även kvinnor. Förkunnelsen var det centrala, att människan blir frälst, rättfärdiggjord, uteslutande av nåd. Förkunnaren inleder traditionellt på härligt frikyrkovis att spela och sjunga en psalm.

Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Det blir ett stycke het lesbisk erotik från 1800-talet. Denna psalm är dessutom en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker.

missionaren-topLotti Törnros och Meliz Karlge. Foto: Sofia Runarsdotter

Livet som missionär öppnade upp för en tät och nära samvaro med andra kvinnor. Liksom lesbiska har funnits på sjuksköterskehem och andra homosociala miljöer så fanns det naturligtvis även lesbiska bland de kvinnliga missionärerna. De missionerade dessutom främst för andra kvinnor. Under tiden de reste och arbetade tillsammans kunde de vara i en längre relation utan att omgivningen märkte det. Den lågkyrkliga rörelsen var inte heller så auktoritetsbunden som övrig kyrka och samhälle. Här fick även kvinnor vara missionärer, de hade rösträtt och drev mången social verksamhet för de allra mest utsatta i samhället. I Sverige var det många fristående församlingar som tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg för det demokratiska genombrottet i Sverige.

Samtidigt fanns hotet hela tiden där, inte alltid synligt men ständigt närvarande. På den ena missionärens gitarrband finns texten Var skall du tillbringa evigheten? broderad. Detta sker i en tid innan det fanns ord för sådana som oss. I min tid i frikyrkan hade jag en röd collegetröja från dekalmissionen med texten HAVE MORE FUN, saken var bara den att före stod det Christians have och efter especially later. Det handlade om alla de fruktansvärda kval och hemskheter man kommer att lida av i eviga tider såvida man inte följer Jesus på ett rättfärdigt sätt. Livet på jorden är kort men helvetet är för evigt.

Det finns starka erotiska inslag i frikyrkan med både extas och svärmeri. DN:s recension över pjäsen har också rubriken Lesbisk historia återskapas i orgasmiskt väckelsemöte. En av de mest klassiska exemplen är herrnhutismen som uppstod på 1700-talet och främst betonade det rätta hjärteförhållande till Kristus Jesus. Här var de emotionella upplevelserna en central del av gudstjänstlivet. I sina mest radikala uttryck fanns starkt sensuella och känslosvärmiska euforiska uttryck där återkommande teman var bröllops, blod och sårmystik.

fullsizerender-4

I pjäsen får ett antal lesbiska kvinnor sina tystade röster åter. De har inte fått finnas och därför är deras historia både oskriven och ogestaltad.

Jag fascineras över Malin Hellkvist Sellén geniala sätt att visa på hur kvinnor har sex med kvinnor i en dans med stigande kåthet, åtrå och flera orgasmer. Första gången paret dansar sker en trevande flirt där vi anar oss till ett första möte där båda är osäkra på om de andra också vill. Dansen i slutet av föreställningen är så erotiskt laddad att flera i publiken vänder bort blicken medan andra fnittrar förtjust. De två strikt klädda kvinnorna låter skjortorna glida upp från kjollinningen, kläder hamnar i oordning, hårstrån från den välordnade och uppsatta frisyren rymmer och fladdrar fritt, kinderna är rosigt röda och vi hör alla den ökade andhämtningen samtidigt som de far runt i en het dans. Jag överväldigas av hur begränsad den heterosexuella sexuella koreografin ofta gestaltas, den är ofta så enfaldig. Det traditionella kulturella scenografin innebär alltid en  man med penis som via stötar  genomför en vaginal penetration på en mer eller mindre passiv kvinna. Den samkönade sexuella praktiken är mindre förkoreograferad än den heterosexuella praktiken. Det finns ett större utrymme för att välja vilka praktiker som ska ingå i det sexuella samspelet, framför allt är det möjligt att välja bort vaginalpenetrerande sex utan att det blir en komplikation i relation till ens sexuella partners, skriver Renita Sörensdotter i sin forskning runt kvinnor med vulvasmärtor.

Alfred Kinsey på 1950-talet, Shere Hite på 1970-talet och många, många forskare har sedan dess visat att många kvinnor föredrar den form av sexuella praktiker som ingår i lesbiskt sex därför att det ger orgasmer i betydligt högre utsträckning. Vi ser oralsex, smeksex, olika former av tribbing, kyssar, BDSM-inslag och det är så långt ifrån nidbilden av den lesbiska sexuella relationen med lite smeksex på sin höjd.

 I slutet går de omkring och delar ett bröd, ikväll i form av syltkakor (den klassiska symbolen för fittan) samtidigt som de återigen ser oss var och en i ögonen. Någon av de sista replikerna blir; Då stillar vi oss i bön en stund och tänker på de systrar som gått före oss. Frid över deras minnen!

img_1315

För kanske ett år sedan berättade en vän till mig om en spännande utställning som skulle öppnas till våren. Det var kvinnornas historia –  med lusten i fokus. Historien är fylld av skildringar av kungarnas mätresser och presidenternas älskarinnor, men är det  egentligen med kvinnornas amorösa äventyr? Var de moraliska dygdemönster eller skötte de bara sina affärer snyggt? För någon vecka sedan fick jag möjlighet att besöka Skarhults slott och se utställningen  Älskare och älskarinnor – Njutning och åtrå i 500 år.

Sarah_Bernhard_Affisch

Historien tar sin början i 1500-talet och jag fascineras av historien om Cecilia Vasa. Gustav Vasa hade nio barn, fyra söner och fem döttrar. Det jag minns från skolans historielektion var att rabbla de TRE Vasa sönerna, Erik XIV, Johan III och Karl IX. Att han också hade fem döttrar hade jag ingen aning om, Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet.

Detta gjorde mig sur över den patriarkala historieskrivningen och jag kände att jag behövde öka min bildning varför jag köpte boken om Vasadöttrarna av den spännande personen Karin Tegenborg Falkdalen som är författare, doktor i idéhistoria och sommelier.

VasaDottrarna-527x8001-e1442476094366

Cecilia Vasa, Gustav Vasas näst äldsta dotter, var en mycket driftig kvinna.

Cecilia_of_Baden-Rodemachern_c_1610

På sitt CV hade hon bland annat sjörövarerfarenheter då hon lät hon sina piratskepp kapa fartyg genom sjöröveri. Cecilia var slösaktig och älskade vackra kläder och prakt. Hon hade Vasaättens häftiga humör och var en självständig och stark kvinna som gick sin egen väg. När Cecilia var 19 år och en av huvudgästerna på systern Katarinas bröllop på Vadstena slott utspelade sig Vadstenabullret. Systern gifte sig med greve Edzard av Ostfriesland men hans bror, greve Johan klättrade in genom Cecilias fönster flera nätter på raken. En natt väntade vakter utanför och när de fick höra ett välbekant ljud stormade de in och mannen ertappades i bara skjortan ”havandes näppeligen hoson på sig” i Cecilias sovkammare., som det stod i rapporten efteråt. Efter skandalen i Vadstena måste Vasaätten försvara Cecilias kyskhet. Hon svärtades ner och man angrep henne med sexuella förtecken, hon beskrevs ofta som promiskuös, liksom kvinnor i alla tider. Att gifta sig med en prins var vid det här laget inte att tänka på så det fick bli markgreven Kristoffer av Baden-Rodermachern. De flyttade till England men Cecilia gillade shopping men inte att betala för densamma. Skulderna blev så stora att fordringsägare knackade på dörren till det magnifika slottet Hampton Court så under tumultartade omständigheter fick Cecilia och Kristoffer fly landet. Innan ombordstigning blev dock stora delar av deras bagage beslagtaget.

Kvinnans sexdrift har alltid provocerat. Kyrka, stat och rådande samhällsnormer har under århundradena försökt kontrollera ”fresterskorna”.

Under 1500-talet så accepterades kvinnors lust. Detta hade bland annat att göra med det faktum att fram till upptäckten av spermier och ägg på 1700-talet, fanns uppfattningen att kvinnans orgasm var en förutsättning för att hon skulle bli gravid.

Matteo Renaldo Colombo, lektor i kirurgi vid universitetet i Padua, Italien, publicerar 1559, De re Anatomica, där han beskriver klitoris som ”sätet för kvinnans glädje” och ger klitoris namnet Venus sötma i hänvisning till den mytologiska Venus. I utställningen finns en fantastisk bild från ett träsnitt av Marcantonio Raimondi från 1527, föreställande en renässanskvinna som stimulerar sig med en slags dildo.

IMG_9040

Denna konstnär gav ut en bok med flera av sina erotiska bilder och boken beslagtogs och medtogs så småningom i katolska kyrkans register över förbjudna böcker, index librorum prohibitorum.  Detta med att förbjuda erotiska bilder är inget nytt påfund från Kvinnolobbyn…

På 1600-talet var otrohet belagt med dödsstraff. Krigare sätter på kyskhetsbälten på sin hustrur när de drar ut i krig. 1608 skapar Karl IX Sveriges genom tidernas mest stränga sexuallagstiftning där Bibelns ord stod om förebild. Sexuella handlingar var enbart tillåtet inom äktenskapet i syfte att avla barn och då i missionärsställningen. Kvinnor sågs som en slags ofullständig man. Mellan åren 1635 och 1754 dokumenterades 100.000 fall av olagligt sex. Häxprocesserna inträffar i mitten av 1600-talet och kvinnor döms för att ha bolat med djävulen.

Som reaktion på detta kommer sedan 1700-talet och slotten fylls med maskeradbaler och sexorgier. Inte minst Gustaf III arrangerar fester för personer med sin älskare och älskarinnor istället för den vigde maken/makan.

Bellman sjunger skabrösa visor om lidelse och sex samtidigt som Sergel tecknar erotik
Carl von Linné skriver i boken Om sättet att tillsammans gå att kvinnan har samma sexuella begär som mannen, samma rätt till kärlekens nöjen och lika stor förmåga av famntagens sötma. En bok som jag för övrigt nyligen gav bort i 30-års present till min vän och sexologkollega.

IMG_9020

Pendeln svänger  och under 1800-talet patologiskas kåta kvinnor och spärras in på dårhus. Deras livmoder vandrar runt i kroppen och de får diagnosen hysteri. Kvinnor har blivit asexuella och ska ligga stilla i sängen. Kvinnors sexualitet sågs som å ena sidan ett otyglat vilddjur som måste tämjas och frustrationer kunde ta sig i uttryck av hysteri, nymfomani och nervretlighet. Å andra sidan sågs hon som frigid och kall. Kvinnornas plats var i hemmet medan det vanliga var att män köpte sexuella tjänster på någon av de kommunala bordellerna som fanns i Sverige.

 


I vår bokcirkel med det ödmjuka och icke-pretentiösa namnet Stockholmska litteratursällskapet läste vi senast boken Mama Dolly av idéhistorikern och kulturskribenten Patricia Lorenzoni. Boken är utgiven på Nordsteds förlag.

1423955232652

Inledningsvis riktar Lorenzoni kritik mot Freuds androcentriska världsbild och det faktum att vi fortsätter att se den genitala heterosexualiteten som det enda rimliga och önskvärda valet för människor.

Fenomenet Vagina Dentata presenteras genom bland annat den brittiska antropologen James George Frazer som under 1880-talet analyserat ”vildar” (läs män från en annan kultur än honom själv) och deras rädsla för kvinnokroppen. Rädslan hänger tätt samman med att könet blöder ur samma hål som han förväntas föra in sin lem, menar Frazer. Blodet är ett tecken på att hon är besatt av en demon som sitter inuti slidan och hugger henne med en kniv. Denna demon kan också plötsligt hugga till mot vildens manlighet (läs kuk). Varje samlag innebär därför en fasansfull risk.

Denna fascinerande myt om Vagina Dentata finns över nästan hela jorden.

Chicanafeministen Gloria Anzaldúa har tittat på förcolumbianska traditioner som har mycket mer mångfacetterade kvinnobilder än som finns i vår kultur. Hos olmekerna förknippas kvinnlighet med ormens mun, en öppning bevakad av vassa huggtänder. Det var en helig plats och även tillflyktsort där allting fötts och allt sedan skulle återvända till.

Mama Dolly är en bok om barnlängtan och det är en kroppslig bok om vad det innebär att vara en kvinna med förväntan att vara fertil och vilja skaffa barn. Det är en bok om att vara en moder och ha en kropp vilket är kontroversiellt i en tid som präglas av postmodernism. När så många andra texter om moderskap börjar eller slutar i en uppgörelse med den egna mamman så avslutar Lorenzoni istället med en kort förklaring till varför hon skrivit om så många andra mödrar – från Loretta Lynn till Ellen Ripley i Alien – utom sin egen. Hennes analys är att det är döttrarnas förtvivlan över sina mödrar och den kvinnliga arvssynden som väcker kvinnors kvinnohat. ”Där min egen mor finns – bara en kompakt klump av ogenomskinligt” skriver Lorenzonis om sin egen relation till sin mamma.

Moderskapet analyseras även genom bortbytingar, Alien och Medea som lät mörda sina barn. Lorenzoni ställer frågan om varför vi egentligen vill ha barn. Att skaffa barn eller inte är idag för många en reell valmöjlighet. De flest västerländska kvinnor har makten över sin livmoder.  Varför måste alla oavsett om en är heterosexuell homosexuell, cisperson eller trans, lever i en relation eller är ensamstående skaffa barn?  Vad fyller detta för funktion?

 

 

Det är en spännande bok som är svår att definiera. Det närmaste jag kommer att kunna kalla den är essä. I ett medryckande språk kastar vi oss mellan författarens helt personliga erfarenheter, religion och kulturhistoriska referenser, politik och forskning. Akademikern i mig blir mäkta frustrerad emellanåt och samtidigt avundas jag sättet att skriva med forskning och vetenskap bara som en klangbotten som används i djupt personliga reflektioner och analyser.

 

 

Hur många människor som drabbats av syfilis genom århundradena är oklart men det handlar troligtvis om många miljoner.

Innan penicillinet kom bestod botemedlet av både väldigt smärtsamma och tämligen verkningslösa kurer med kvicksilver och gråsalva. Kvicksilver var in på 1900-talet den vanligaste behandlingen mot sjukdomen.

Skärmavbild 2016-04-26 kl. 21.25.10

Ur läkarebok av Henric Berg (1919)

År 1905 upptäckte två tyska vetenskapsmän efter lång och mödosam forskning den bakterie som orsakar sjukdomen. Idag behandlas syfilis med antibiotika.

Under läsningen av I smärtan riken drar jag mig till minnes att jag i min ungdom arbetade jag under några somrar som guide på Zorngården i Mora, hemmet  för konstnären Anders Zorn och hans fru Emma Zorn (även hon konstnär). Det viskades och skvallrades om att Zorn liksom så många av sina samtida kollegor hade syfilis. Detta var inget vi fick lära oss utan något det skvallrades om på raster och vid andra tillfällen. Tvärtom fick vi i våra guideturer berätta att hans dödsfall berodde på andra orsaker och att syfilis bara handlade om falskt förtal. Den fruktade och mytologiserade sjukdomen har varit en i Zornlitteraturen oftast förtigen kunskap. Det är skönt att vädra ut gamla instängda stigman och berätta historien om en sjukdom som då många led av.

Birgitta Sandström, konsthistoriker, var mellan 1989 till 2006, chef för Zornmuseet i Mora och har skrivit ett fantastiskt verk om Emma Zorn. Hon uppger att hon hittat gråsalva på Zorngården. Det fascinerade med deras hem är att det stått som det gjorde när Emma Zorn gick bort och deras tillhörigheter finns i mångt och mycket finns kvar i huset. I Sydsvenskan finns en intervju med Birgitta Sandström

– Jag hittade en flaska gråsalva i ateljén, kvicksilversalva. Det var det botemedel som fanns på den tiden.

Du hittade det?

– Ja, det låg i en låda i ateljén, uppe i Mora. Och sedan använde han sig av läkaren Edvard Welander, som var Sveriges främste expert på syfilis. Dessutom skriver Emma i sina efterlämnade ”Minnen” att Anders bröt sin hälsa ”i 37-årsåldern”.

 

Nämnde Edward Welander var överläkare vid S:t Görans sjukhus i Stockholm och professor i syfilidologi vid nämnda institut. Han forskade på syfilisbehandlingar och deras effekt och var därmed med om att skapa grunden för kommande forskning.

Anders Zorns dör 1920, troligen beroende på hans syfilis och omfattande alkoholvanor. Emma Zorn överlever honom med 22 år.

Anders_Zorn_-_Självporträtt_i_rött_(1915)

Många konstnärer och stora författare har lidit av syfilis. På Stockholms litteraturmässa stannade jag framför Alastor Press bokbord. De har sedan starten 2001 strävat efter att tillgodose spleen-ansatta sinnens och sensitiva själars behov av estetisk finkalibrering. Mina ögon fastnade på en bok med syfilissår, boken hette I smärtan riken och var skriven av

Alphonse Daudet och Edmond de Goncourt

Den franske författaren Alphonse Daudet led av syfilis i nästan 40 år och denna bok är en skildring av detta öde.

76095

Uppskattningsvis led ca 15 procent av Paris befolkning av syfilis i slutet av 1800-talet. Behandlingarna var förfärliga. Den sjuke fick bland annat sitta naken i ett tält där endast huvudet stack upp under tiden en kittel med kvicksilver kokade under honom. Personerna kunde hängas upp i huvudet eller tänderna. Andra mediciner var vismut (en metall) eller arsenik.

I bokens inledning beskrivs den franska litteraturens tre stora syfilitiker:  Charles Baudelaire, Guy de Maupassant och Gustave Flaubert.

charles-baudelaire-11 Charles Baudelaire levde ett dekadent liv och tog olika droger, han dog 46 år utfattig i Paris. En huvudanledning till hans tidiga död var syfilis.

guy_de_maupassant_51186260 Guy de Maupassant fick syfilis redan som ung. Detta ledde till  svåra psykiska problem vilket lämnat avtryck i hans författarskap. Han dog 1893 på en sluten vårdanstalt utanför Paris.

244550 Gustave Flaubert hade många olika sexuella kontakter och köpte gärna sexuella tjänster. Han fick syfilis, dog 1880 av en hjärnblödning

Den franske författaren Alphonse Daudet led även han av syfilis, i nästan 40 år. Den första delen av boken består av Alphonse Daudets nakna anteckningar om vägen mot en smärtsam död orsakad av syfilis. Den andra hälften är skriven av Edmond Goncourt och utgör dagboksanteckningar från hans umgänge med Daudet under hans sista år.

Daudet skryter vid ett tillfälle om att han fått syfilis från en sekreterare vid domstolen och inte någon prosituterad. Kanske var det ett sätt att försöka bita huvudet av skammen. Hans beskrivning av smärtorna är poesi, grymt gestaltad. Det är en rustning, grymt stramande över korsryggen i en snara av stål – glödande nitar, vassa som nålar.
I månader har denna rustning kramat mig, kan inte häkta upp den för att andas.
Vid ett tillfälle brister han ut i klagosång över att det tar så mycket tid att dö innan man dör…

I ett kapitel med reflektioner från kurorten Lamalou finns fabulösa gestaltningar av tillvaron där.

Patienterna konfererar:
– Gör det då!
– Gjorde det någon nytta för dig?
– Nej.
– Botad?
– Nej.
– Varför råder du mig till det då?
Vanvett

*

Mysterierna i kvinnornas plågor; klitorisjukdomar.
Svimningsanfallen hos den gamla 60-åriga kvinna.
     Kvinnans heroism inför sina sjukdomar

*

Monsieur C – och det ständiga oväsen han hör, som en ångvissla, eller snarare ett avloppsrör för ånga. Man vänjer sig vid allt.

*

Gamla fruktträd, berövade sin sav, förvridna som atatktiska: Lamalou.

Söndag 31 juli 1892 beskriver Goncourt sin vän Daudet som piggare. Han som länge har behövt stöd för att promenera själv i allén kan nu gå själv. Detta antas bero på en behandling vid namn Brown Séquards vilket bestod i subkutana injektioner av en vätska framställd av testiklarna från nyligen avlivade marsvin och hundar.

Boken är så djupt tragisk, plågorna är fruktansvärda men poetiskt skildrade och emellanåt är det mitt i allt elände också väldigt roligt.

 

 

Den 19 augusti 1897 ertappas två män bland snåren vid Ekbacken på Ladugårdsgärdet i Stockholm. De ligger på marken med byxorna neddragna. Männen är Frans Pettersson 41 år, och Lars Johansson 31 år. Tidigare under dagen har de varit hos Frans syster för att dricka brännvin. Nu har de gått upp i skogen för att knulla men blir upptäckta av två gardister. När gardisterna frågar vad de håller på med svarar Frans och Lars helt frankt ”vi håller på att knulla och det angår er inte”. De får följa med gardisterna som överlämnar dem till konstapeln Carl Herman Watz.

Polisbilder på Frans och Lars från Stockholms stadsarkiv.

Historien om Frans och Lars blev jag påmind om förra lördagen då jag var på Stockholms Stadsarkiv och gick en rundvandring i kärleken och sexualitetens tecken med den alltid så utmärkta och intressanta skribenten, historiska guiden och pedagogen Kettil Mannerheim. Han visade protokoll från polisen om när Frans och Lars häktades.

Skärmavbild 2016-02-13 kl. 18.25.07.png

Bild från Stockholms stadsarkiv, Stockholmskällan.

”På derefter framstäld fråga huruvida de förut med hvarandra öfvat otukt på liknande naturstridiga sätt, erkände de båda sammanstämmande: att de känt hvarandra sedan öfver tio år tillbaka, att de blifvit bekanta med hvarandra, under det Pettersson bodde i huset No 24 Stora nygatan, der Johansson samtidigt hade anställning, att Johansson derunder vid ett par tillfällen legat öfver nätterna hos Pettersson, att de vid dessa tillfällen legat afklädda tillsammans i Petterssons säng, att de vid dessa tillfällen på enahanda naturvidriga sätt haft samlag med varandra, att ingen af dem nu kunde erinra sig hvem som först framkommit med förslaget härom,
att Johansson derefter under båda åren 1895 och 1896, vid två tillfällen, en tid hade bott hos Pettersson i huset No 9 Kindstugatan 4 tr upp. att de derunder flere gånger med hvarandra haft samlag/…/ Wid de tillfällen då Johansson bott hos Pettersson, lågo de alltid afklädda bredvid hvarandra i samma säng. Båda förnekade de, att de med andra manliga personer haft samlag.”

Första gången som jag läste om Frans och Lars var i boken Sympatiens hemlighetsfulla makt. Detta praktverk är ständigt en källa till intressanta fakta och historiska infallsvinklar. Tyvärr är det huvudsakligen en studie över homosexuella mäns historia i Stockholm och jag saknar verkligen en kvinnlig dito. Här kan vi läsa omständigheterna runt att de blev tagna genom rättegångsprotokoll och juridiska  handlingar i ärendet.
images.jpg

Om dessa män har även Kalle Holmqvist skrivit boken Frans och Lars. Kärlek och klasskamp på 1890-talet. Utgiven på Sekel bokförlag, 2012. Holmqvist beskriver biografiskt allt som finns att veta om Frans och Lars. Han följer upp deras öden inte bara genom rättegångsprotokoll utan har grävt vidare i mantalslängderna, rotemansarkiv och mycket annat. Han försöker att gestalta deras liv men det är inte så mycket som vi kan veta om deras liv. Holmqvist väver samman deras liv med arbetarrörelsens framväxt i Sverige under sent 1800-tal.

9789187199042_200_frans-och-lars-karlek-och-klasskamp-pa-1890-talet_haftad.jpg

Det finns enbart ett fåtal rättsfall om homosexuella under 1800-talet. De som finns handlar nästan uteslutande om män som träffats för tillfälliga sexuella kontakter. Där sticker Frans och Lars ut för det visar sig att de av allt att döma levde ett långvarigt förhållande med varandra. De  jobbar hårt som de flesta andra vid den här tiden. Ingen verkar heller ha tagit avstånd från dem efter fängelsestraffet. Holmqvist skriver dessutom att deras relation antagligen varit både jämställt och troget men författaren har en något romantisk idealbild som skymtar fram mellan raderna. Detta visar sig på flera sätt då det inte enbart handlar om romantisk kärlek utan även runt arbetarrörelsen. När Frans och Lars blev upptäckta av gardisterna svarade de;

Vi hålla på och knulla.

och när gardisterna klandrade dem sa de helt sonika,

att detta var en sak, som ej anginge dem

Holmqvist menar att de vägrade lyda överheten och ifrågasatte lagen, de var som de moderna arbetarna, omstörtande, fria i tanken och nyskapande. Det var därför de rika var så rädda. Förfaren skriver även:

Förhållandet mellan Frans och Lars är så ömsesidigt och jämställt att de turas om att sätta på varandra. /…/ Under polisförhöret berättar de samstämmigt att de haft samlag genom att de ”växelvis infört sin manslem i hvarandras stolgång och att säden för den ofvanpå liggande vid dessa tillfällen avgått”.

Männen verkar ha varit tillsammans i ungefär tio år men enbart bott ihop i två. Det är unikt att för även om det naturligtvis fanns varaktiga samkönade relationer även förr så är det svårt att hitta historiska dokument som styreker detta på grund av det tabubeläggande som funnits.

Researcharbetet är imponerande och Holmqvist har fått fram handlingar från Långholmen där de båda satt för att avtjäna sitt straff. Där går det också att se vilka böcker och tidskrifter Frans och Lars lånat.

Författaren Kalle Holmqvist har tidigare skrivit för den socialistiska tidningen Flamman och på Aftonbladets kultursidor. Boken om Frans och Lars är skriven utifrån ett tydligt klassperspektiv som en hyllning arbetarklassen däribland Frans och Lars som verkligen haft ett slitigt liv med många korta anställning i tungt kroppsarbete. Det är ett stycke arbetarhistoria och ett folkets historia som vi så sällan läser om i våra historieböcker dock tolkat med klassromantiska glasögon.

Det här blir mitt sista inlägg i Suzann Sexeducator. Kanske kommer jag tillbaka hit, uppstår på ett nytt ställe med bokbloggande eller dyker upp i helt ny regi någon annanstans.

Imorgon börjar jag en ny tjänst på RFSU och det innebär att jag delvis kommer att vara RFSUs ansikte utåt i sexualupplysningsfrågor/ sexualpolitik och det är därför inte lämpligt att jag fortsätter frifräsa här.

Just nu sitter jag och skriver på min hemtenta i Grekisk Eros. Det är otroligt fascinerande med de gamla antika texternas köttsliga lusta. Kan rekommendera denna lilla pärla.

k7036

I veckan som gick fick jag diplomet för min nya auktorisation som specialist in sexological counselling Förutom att vara specialist i sexologiskt hälso- och utbildningsarbete så är jag nu även auktoriserad specialist i sexologisk rådgivning. Det känns så otroligt bra.

IMG_5558

Vår New York resa var fantastiskt fin och jag fyndade en hel del böcker inom området sexologi. Hittade två fina Kinseyverk på den legendariska STRAND bookshop.

Shere Hites Reader och en del andra verk fick också följa med hem.

index

Andra fina upplevelser förutom de helt privata var Museum of Sex som jag tidigare bloggade om. Tänkte bjuda på två sköna bilder därifrån till slut.