Dödfödd

På Stockholms Stadsbibliotek intervjuade Patrik Schylström fantasy, socialrealism och skräckförfattaren Pål Eggert i mitten av augusti.

Rysningarna for längs ryggraden när jag hörde författaren stå på den lilla upphöjda scenen i rotundan i Stockholms stadsbibliotek. Han valde att läsa en av de mest otäcka scenerna i boken. Det handlade om en grov våldtäkt mot en ung kille i skolan. Hans röst hördes i hela det stora rummet som är mycket högt i tak. Runt om oss fanns tre våningsplan fyllda med böcker. Scenen som beskrevs handlar om det fenomen som jag ofta stött på hos våldtagna män. Känslan av det yttersta sveket när till och med kroppen vägrar lyda och ger en ejakulation trots övergrepp och ångest.

Boken utspelar sig i Göteborg på Hisinge vid ett kommunalt boende, Lundbygården. Sebastian jobbar där som behandlingsassistent. Likheterna mellan Sebastian och författaren Pål Eggert är slående. Inte minst när det gäller yrkesval. När Patrik Schylström frågar om Pål liksom Sebastian är eller varit huligan svarar han undvikande på frågan och odlar därmed myten om sig själv.

Bokens Sebastian är engagerad i att försöka hjälpa gravrået Isa med hjälp av sin roll som socialarbetare och magi.  Till boendet flyttar även Viktor efter att ha muckat från ett fängelsestraff. Han är aspirant till ett mc-gäng. Historien utspelar sig i Göteborgs undre värld, bland missbrukare, gängkrig, kriminella och socialt utsatta. Flera bär på övernaturliga förmågor och använder magi.

Ett tema genom boken är huvudpersonernas föräldrar som inte fungerat som de borde göra. Pål konstaterar torrt att de flesta har något svårt med sig från uppväxten men skillnaden är stor om man haft ett starkt stöd hemifrån eller svåra uppväxtförhållanden.
Han var inte bara tvungen att släpa på sin sociala historia utan var för alltid bunden till sitt ursprung via genetiska bojor. Fjättrar som gick ända tillbaka till livmodern, bakåt i tiden till samlaget som alstrade honom. Den helt tanklösa spermieflocken som studsat mellan väggarna i livmodern tills en enda till slut låtit sig slukas av det uppsvällda ägget. Han var kött av deras kött, blod av deras blod. Han ville slå det köttet.

I historien finns mylingar, försummade barn, ända in i döden. En av huvudpersonerna blir gravid – en nekrofil surrogatmoder som får fungera som en monsterkuvös.

Boken kan därför med fördel läsas av alla socialarbetare då referenserna till yrket och kunskapen om människors utsatthet är stor. Pål Eggert berättar också att delar av historien är hämtad från klienter han mött inom yrket och från Vanvårdsutredningen (Vanvård i social barnavård – SOU 2011:61).

Förutom socialrealismen finns det ett annat tema som intresserar mig mycket och det är sex med övernaturliga varelser. I Dödfödd får vi träffa ett flertal väsen från den nordiska folktron. Ett skogsrå som har sex med ett gravrå. Skogsrået är precis så förförisk och sensuell som en kan läsa om i gamla berättelser. Hon har också den traditionellt ihåliga rygg som ett gammalt träd. Gravrået är också en förförisk gestalt men med en mer gotisk gestaltning och hon lockar sina offer till depression, självanklagelser och självmord.

Dödfödd är en uppföljare av boken Borde vara död, som jag skrivit om tidigare. Sedan dess har jag dessutom haft förmånen att träffa författaren vid några olika tillfällen. Vid ett av dessa tillfällen drack vi öl på några pubar på Andra Lång i Göteborg och pratade om lesbiskt sex. För det fick jag ett officiellt TACK i boken vilket jag är stolt över.

Hur lyckades Pål Eggert med sexscenerna? Mycket bra, skulle jag säga. Han kan hantverket och vågar skriva detaljerat. Det blir riktigt hett när det kommer en ny kvinnogestalt i form av ett skogsrå och väcker Isas fitta ur dess Törnrosasömn med djupa tungkyssar. Hon öppnar de förtorkade källorna av könssekret. För Isa hade sex tidigare bara varit någon som dunkade sin svettiga kropp mot hennes. En erigerad kuk något som skavde i fittan som vägrade bli blöt. Lika väl som det blir sexigt och upphetsande beskriver Eggert också de sexuella akterna som inte drivs av kåthet och ömsesidighet. En traffickerad  kvinna som tvingas sälja sexuella tjänster har en stum klitoris. Blygdläpparna var som tilltäppta av silvertejp för att de inte skulle försäga sig. Att höra kvinnan stöna och låta och samtidigt känna hennes tillkämpade likgiltighet var som att se en dåligt dubbad film där skådespelarnas läpprörelser inte var synkroniserades med rösterna.

Det är många sinnen som aktiveras i boken, jag blir rörd, berörd, kåt, ledsen, arg och fnissar faktiskt till vid något tillfälle. Det ska kännas menar författaren och många är de sinnliga bilder som tränger sig på.

Vissa partier av boken läste jag med finaste sällskapet.

Pål Eggerts bok Dödfödd är utgiven på förlag Swedish Zombie. Jag rekommenderar den varmt.

 

Flickan och skammen

År 2000 skrev jag en c-uppsats i tros och livsåskådning på teologiska institutionen på Uppsala universitet. Titeln var, Vägra kallas hora! – En studie av hora/madonna dikotomin i myt och verklighet. Upptakten till den där uppsatsen var att jag under en tid arbetat på Tierps sjukhus som kurator. Jag pendlade med buss till Uppsala och i busskuren utanför sjukhuset fanns ett  klotter. Ofta stod jag och funderade på vad raderna ”PIA FREDRIKSSON KLASS 8B I ÖRBYHUS ÄR EN FET JÄVLA FITTIG HORA!”innebar för henne det berörde och vilket samhälle som det speglade. En tjej som jag intervjuade inför uppsatsen hette Linda och var 17 år och sade såhär; Har man fri sex ofta är man horig och slampig, har man aldrig sex är man pryd. Skillnaden mellan att vara okej och en hora verkar för mej hårfin! Hur lätt är det att leva efter killarnas krav? 

För någon månad sedan kom Katarina Wennstam ut med en ny bok. Det är ett kritiskt reportage om ryktesspridning, sexualitet och skam, och är skriven i samma anda som de tidigare utgivna böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.

En av kvinnorna som Wennstam intervjuat säger: Man får inte underdriva för mycket, för då verkar man ju vara värsta nuckan – men han skulle aldrig kunna hantera att jag har legat med så många som jag faktiskt har gjort.

En annan kvinna berättar att hon alltid tyckt om sex och därför följaktligen fick epitetet hora. Det var ett stort problem att vara kvinna och gillar sex. Hon menar att tjejers kåthet ska tystas ner, knappt finnas.

En tredje berättar: Och även om jag inte ville, tänkte jag att de män jag har mött är ju sådana… kåta. Och om de är kåta så får man väl ställa upp. Det känns som om jag i hela mitt liv har fått lära mig att vi kvinnor finns till för mäns sexuella tillfredsställelse.

Här menar Wennstam att tjejer som gång efter annan blivit kallad hora och slampa till slut tar den roll som samhället tilldelat dem både utifrån andras förakt och det egna självhatet och slutar med att säga att vi måste förpassa hora-madonna komplexet till skräphögen.

I bokens inledning lyfter Wennstam fram att tjejer själva sprider horrykten om andra tjejer En socialpsykologisk förklaring är att det handlar om internaliserat förtryck, det vill säga att kvinnor själva har internaliserat den manliga blicken och värderingen om slampor i sig själva. Det handlar också om att definiera sin egen kvinnlighet inte bara utifrån vem man är utan också utifrån vem man inte är. Även kvinnlighet är hierarkiskt ordnad och värderas olika. Längst ner på stegen står horan. Hon refererar till en amerikansk avhandling  Good Girl att horstämpeln primärt används för de tjejer som inte lever upp till den feminina kriterierna. Tjejer får inte vara slampor men inte heller oskulder för de var misslyckade och lite tragiska. De förväntas utforska sin sexualitet men enbart försiktigt och diskret inom den givna mallen. Antalet partners får inte vara för många och de fick inte gå killarna till mötes för lätt.

Författarbild av Elisabeth Ohlson Wallin

Katarina Wennstam drar fram flera intressanta exempel från kultur och populärkultur. Hon nämner hur det vanliga är att manliga vänner på bröllopsmiddagar håller tal till brudgummen och pratar om hur vild han var i ungdomsåren och hur lätt han hade att få ragg men hur glada de är att han nu hittat fröken X. Det omvända är dock omöjligt. Hon fortsätter om hur vitt är färgen för oskulden vid bröllop och de fruktansvärda sedvänjan att låta brudens far leda dottern upp för altargången till den blivande maken.

Hon nämner också succubus-gestalter som jag skrivit om tidigare. Demoner som antar gestalten av en vacker kvinna och förför män. De är farliga kanske just därför de har en stark sexualitet. En kåt kvinna är en farlig kvinna. Därefter berättar hon om den svenska filmatiseringen av Män som hatar kvinnor att Lisbeth Salander (Noomi Rapace) och Mikael Blomqvist (Michael Nyqvist) har sex med varandra och Lisbeth rider Mikael till hon får orgasm. Därefter lämnar hon honom för en cigarett på trappan. Hon är sexuell på egna villkor och detta blir en ovanlig scen. Däremot i den amerikanska versionen så grenslar Lisbeth Daniel Craig som spelar Blomqvist men då tar han tag i henne och med stor kraft får han henne under sig istället och samlaget fortsätter med den patriarkala könsmaktsordningen upprättad. En annan reflektion från populära filmer är skräckfilm, deckare och tv-serier som ofta handlar om hur en ung kvinna hittas mördad ofta med bakgrund som prostituerad, porrfilmsskådespelare eller levt ett liv som ”sexuellt lösaktig”. Vår tids fabel är deckaren, och den kommer ständigt med undermeningen att kvinnor ska passa sig för att vara lösaktiga.

Ett viktigt kapitel handlar om socialt utsatta tjejer och här finns referenser till Astrid Schlytters studie Kön och juridik i socialt arbete där Schlytter studerat länsrättsdomar gällande LVU (lagen om vård av unga). En bok som haft stor betydelse för mig. För att pojkar respektive flickor skulle tvångsomhändertas rådde olika informella regler. För tjejer handlade det främst om beteendet, exempelvis om en tjej haft sex med flera killar på en fest så handlade detta om berusningen medan det för killar handlade om den faktiska konsumtionen av alkohol eller droger. Flickors sexualitet granskades och värderades utifrån klädsel och beteende medan pojkars sexualitet inte synliggjordes alls. detta är inget nytt utan redan på 1970-talet så skrev Skå-Gustav om samma fenomen. Ändå går Wennstam inte vidare med detta. Frågorna om hur professionella kan medverka till att synliggöra och ifrågasätta normerna som bakomliggande faktor till att framförallt tjejer och kvinnor upplever så mycket skuld och skam kommer aldrig.

Wennstam refererar till Leora Tanenbaum och hennes bok Slut! om hur det idag är ännu svårare för tjejer att veta hur de skall bete sig då de får så många dubbla budskap. Tjejer ska vara sexiga men inte för sexiga. Flickor förväntas att dölja om de är kåta och vill ha sex. Tanenbaum citerar Spike Lee-filmen där Mars Blackmon säger att alla män vill ha sexgalna tjejer. Vi vill bara inte ha dem som våra fruar. Tjejer och kvinnors lust balanserar hela tiden på gränsen till att vara äcklig och smutsig eller för tydlig. Mäns sexualitet ses däremot som mycket mer svårkontrollerad och kraftfull.

Boys will be boys. And girls will be ”sluts”
Leora Tanenbaum

Synen på sex skiljer åt beroende på om en uppfattas som kvinna eller man och detta ger olika möjligheter att leva ut sin sexualitet. Maskulinitet ger generellt män större möjlighet att leva ut sin sexualitet. Min professionella kollega Pelle Ullholm på RFSU finns intervjuad i boken och lyfter fram många viktiga perspektiv.

– Det här är en tvångströja inte bara för kvinnor utan också för män, de förväntas vara kåta hela tiden. Det finns också en förväntan kopplat till traditionell heterosexualitet som så klart inte alla känner igen i sig själva. Det finns rätt många killar som inte är intresserade av att vara players, men det är ändå en position som tolkas som positiv i grunden, en position som ger status, säger Pelle Ullholm.

Detta är ett otroligt viktigt ämne och kanske därför blir jag ändå besviken när jag når sista sidan. Katarina Wennstam beskriver en verklighet som varit i faktum i flera hundra år. Problematiken är lyft i många olika sammanhang och jag skrev en uppsats om detta redan 2000. Vad är det nya i hennes bok? Inte så mycket, tyvärr.

Jag saknar väldigt mycket en diskussion runt självdestruktivtetsdiskursen runt kvinnors sexualitet i relation till tjejer som har mycket sex, många olika partners, tittar på porr, säljer sexuella tjänster, gillar BDSM och analsex mm. Att bekräfta förståelsen av tjejer som offer blir ett sätt att undvika ett skuldbeläggande men konsekvensen kan bli att de fråntas rätten till sin egen sexualitet. En negativ bieffekt blir att sex är någonting farligt för tjejer. Sex används som ett sätt att skada sig själv och den kvarvarande känslan kan vara att sex (utanför normen) är lika med våld och således inget som en ”sund” tjej skulle vilja ha. Tjejerna har sex för att de är offer för sexuellt våld, skadade. Tolkningen av samma beteende blir olika beroende på om det är en tjej eller en kille. Killar blir svårare att placera i en offerroll då sex är en del av den manliga identiteten. De tillåts att ha kvar sin aktörsroll men till priset av att de inte blir sedda som några som kan behöva stöd. 

Till sist, vad kan vi då göra för att få bort ”slut-shaming”?  Jag vill avsluta med ytterligare citat från Pelle Ullholm;

Det är sorgligt att vi år 2016 fortfarande inte låter alla som älskar sex eller vill uttrycka sin sexualitet få göra det på det sätt de själva önskar. Vi kan få bort det genom att själva inte delta i ryktesspridning, genom att stötta personer som blir utsatta och genom att ifrågasätta ryktesspridningen i sig. Det är egentligen inte svårare än så, säger Pelle Ullholm.

 

Den svåra konsten att ha två bollar i luften samtidigt. Att tillåta barn sin egen sexualitet och samtidigt skydda dem mot övergrepp.

För någon vecka sedan fick jag förmånen att träffa en person som jag har beundrat länge. En pionjär på området barns sexualitet och en av de drivande krafterna för att lansera ordet snippa i Sverige. Jag har nämnt henne i en rad föreläsningar men aldrig fått möjligheten till ett möte IRL. Hon har skrivit en mycket viktigt skrift utgiven av Malmö Stad, som jag varmt kan rekommendera, förhållningssätt till barns sexualitet.

Alla intervjuade i denna skrift är helt överens om att ett öppet förhållningssätt gör en stor positiv skillnad för barnen. Både för deras tillvaro här och nu samt för deras framtid som vuxna människor. De efterfrågar mer fysiskt utrymme på förskolan, rum där barnen kan dra sig undan till och utforska sin sexualitet i lek.

Som det är nu kan inte förskolepersonalen förhålla sig till barns sexualitet på det sätt de önskar på grund av rädsla för negativa reaktioner från föräldrar och kollegor. Detta beror på  en stor kunskapsbrist gällande barns sexualitet och därtill en stor osäkerhet inför vilket förhållningssätt som är det bästa för barnen. Förskolepersonalen ser en tydlig förändring över tid där barn har fått minskat handlingsutrymme.

Nu är det så att onani och lekar med sexuellt innehåll är en naturlig del av barns sexualitet och ska mötas med respekt. Att få en uppväxt utan skuld och skam kopplat till sexualitet är en rättighet för barn. Likaväl är det är en absolut rättighet att barn aldrig skall förmå eller tvingas delta i någon olaglig eller psykiskt skadlig sexuell aktivitet.

Detta är två absoluta rättigheter. Som sexolog oroar jag mig för barns rätt till sin egen sexualitet inskränks av välmenande vuxna och pedagoger liksom att vuxna och pedagoger blundar eller inte väljer att göra orosanmälan till socialtjänsten vid misstänkta övergrepp.

Som jag tidigare skrivit så finns nu den pedofila blicken inkorporerad i många vuxna. Det uppstår en helt vansinnig koppling mellan vuxnas sexualitet och barns sexualitet som om de vore förenliga. Detta gör att ämnet barns sexualitet blir känslig och kontroversiellt. Jag hittar en artikel  i Sydsvenskan där Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet säger att han  föredrar det engelska begreppet sexual arousal när han ska beskriva barns upplevelse av sexuell stimulans. Han menar att ord som upphetsning blir för starkt. Barn får fysiologiska reaktioner på stimuli, men förstår inte innebörden av detta på samma sätt som vuxna gör, de har inte samma medvetenhet. Även om barnet redan i tre- till fyraårsåldern blir medvetet om skillnaderna mellan pojkar och flickor, och pojkar exempelvis märker att de får stånd om de smeker penis, har de inte någon sexuell identitet, säger han.

 Anna Kosztovics säger i samma artikel att vi måste minska laddningen kring vissa begrepp och våga använda dem även för att beskriva barnens känslor. Annars riskerar vi att osynliggöra barns egna upplevelser. Alternativt uppfinna nya ord, så att vi får både ett vuxensexspråk och ett barnsexspråk. Nu när små flickor äntligen har ett ord för sitt kön, snippa, är det dags att tänka ut ett ord för barns känslor när de är sexuellt stimulerade, menar hon. Säger man att ett barn är kåt blir det ramaskri. Därför behövs ett nytt ord så att vi kan prata om vad barnen faktiskt känner.

Övergrepp mot barn är en bister verklighet och skall på alla sätt bekämpas och måste hanteras på bästa sätt när de väl har inträffat MEN det gäller att inte slänga ut barnet med badvattnet. Elaine Eksvärd, retorikkonsult och författare till boken ”Medan han lever” på (Forum bokförlag) är en engagerad person i debatten om sexuella övergrepp mot barn. I boken berättar Elaine om hur hennes pappa kontinuerligt förgrep sig på henne under sin uppväxt. Hon berättar om hur hon agerade ut sexuellt men att omgivningen inte noterade detta. Hon berättar om känslor av skuld, skam och osynliggörande. Det är en stark bok om ett barn som växte upp med en gränslös förälder som utsatte henne för upprepade övergrepp. En på många sätt fruktansvärd berättelse och viktig insats att våga och vilja skriva om detta.

När sedan Elaine Eksvärd skriver i ett blogginlägg på sin blogg att  barn är inte sexuella av sig själva och insinuerar att barns sexuella uttryck alltid kommer från erfarenheter av övergrepp så blir det fel. Det blir också märkligt att hon kritiserar förskolan för att låta barn leka bakom stängda dörrar där gränslösa “lekar” tar plats. Lekar, där barn gör saker som en gränslös anhörig har gjort på nån av dem. Hon skriver vidare att hon skulle skicka ett mejl till samtliga föräldrar om detta beteende och förklara att barn inte är sexuella av sig själva och att det här måste komma från någon. /…/ Hon skriver vidare; Berätta om deras privata delar och att ingen får röra dom bara dom själva. Säg även att de inte ska röra andras. Har de redan börjat röra andra och låta andra röra dom så berätta att polisen kan komma om man gör så. Extremt? Vad säger ni om att ta saker från affärerna? Det är ju ett brott om man är straffmyndig, samma sak med att röra andra personer. Känns det laddat och obehagligt så är det för att det ÄR laddat och obehagligt. Berätta det inte för att skrämma barnen utan för att de ska förstå handlingens allvar. Sen kan de säga det till en vuxen att polisen kommer om de rör dom. Se till att det aldrig händer igen. Pratar man integritet med sina barn så lär de sig säga Stopp min kropp när deras kompisar försöker initiera sexlekar. Prata nu innan det händer dina barn.

Barn är sexuella subjekt och måste få vara  sexuella på sin nivå och på sina villkor. Att säga att barn inte är sexuella av sig själva är att göra dem en otjänst.

Barn har liksom vuxna rätt till sin kroppsliga integritet och ska alltid respekteras om de inte vill pussa faster, sitta i knä på någon eller krama mormor hejdå. Barn måste få veta att de alltid får säga nej till om någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som man inte själv vill. När någon gör något som inte känns bra får man berättade det för någon vuxen fast den vuxna säger att det är en hemlighet. Barn har också rätt att utforska sin egen och andra jämnåriga barns kroppar så länge det sker i ömsesidighet och inte någon känner sig tvingad. Barn har rätt till sin egen kropp och att få tillfredsställa sig själv. Barn har rätt att få leka familj, doktor eller andra lekar som går ut på att de utforskar sin egen och andras kroppar.

Facehugger från Alien – en fittsymbol för aggressiv sexuell energi?

Det började med en fantastisk bild i Facebook gruppen Fittorna mitt ibland oss på den här saken.

Det var en vän som hittat detta fascinerande ting för 60 kr i Stadsmissionens butik på Hagagatan i Stockholm. Dagen efter skyndade jag dit för att se om den var kvar. Jag hade ingen aning om vart jag skulle leta och gick planlöst omkring för att försöka identifiera den bland inredning, leksaker och porslin. Eftersom jag inte hittade den så fick jag sonika visa upp bilden från Facebook för tre av personalen men ingen visste. Någon ropade på en fjärde och han visste exakt och kom strax tillbaka med den. 60 kr och den var min. Som bonus fick jag veta att det var en Facehugger från filmen Alien. En snabb blick på föremålet och det gick direkt att konstatera att detta verkligen är en fitta. Mer än så behövs inte för att väcka en sann fittnörds intresse och sedan har jag läst spaltmeter med text på området.

Vi tar det från början. Det  var alltså i science fiction rysaren Alien (1979) som den spindelliknande fittan först gjorde sin entré. I uppföljaren av Alien går det att se ett litet klipp med en facehugger vars underrede väldigt mycket liknar en mardrömsfitta. Alien har designats av den schweiziska surrealisten HR Giger. Hans målning Nekronom V är bakgrunden och inspirationen till hela alienmytologin.

Gigers värld är en sammansmältning av teknologi och biologi.

En facehugger är en parasitoid (en organism som tillbringar en betydande del av sin livscykel fäst vid eller inuti en värdorganism i ett förhållande som är i grunden parasitiskt) av arten Xenomorph XX121 (Alien). Det går inte att ta bort facehuggers då parasiten pressar sin svans mot halsen. Greppet är också så fast att vid ett försök att ta bort det skulle det resultera i att hela ansiktet rivs av.

I Alien så sätter sig Facehuggern i ansiktet på en manlig besättningsman och kopplar sedan fast sina beniga fingerliknande spindelben genom att gripa tag i hans huvud. Den långa svansen lindas runt värdens hals för att sedan långsamt dra åt. Resultatet blir att mannen kippar efter andan och blir medvetslös.

Fittan som är vänd mot hans mun pressar ut en tentakel som utför en oral våldtäkt.Efter en tid lossnar facehuggern självmant från hans ansikte och dör. Detta är en Vagina dentata i dess mest formidabla inkarnation.

Men det är inte över med detta utan varelsen har befruktat mannen med ett embryo och något har börjat växa i hans inre. Graviditet är något som vanligtvis förknippas med en kvinnokropp men här blir mannen en person som efter en våldtäkt av ett spindelliknande djur med en stor fitta blir oönskat gravid. I en senare scen insjuknar han, överkroppen skakar och efter en kaskad av blod kommer ett litet fallosliknande monster med tänder ut. Han föder ett oönskat monster som tillkommit genom en våldtäkt.

För mig är det omöjligt att inte tänka hur kvinnor systematiskt blivit våldtagna under krig i olika delar av världen. Jag har mött några av dem i mitt arbete med kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Boken Mass Rape – The War Against Women in Bosnia-Herzegovina av Alexandra Stiglmayer bygger på intervjuer med både kvinnor som blivit våldtagna och män som våldtagit.

 

Stiglmayers rapportering från intervjuerna med de våldtagna kvinnorna är bitvis en ohygglig läsning. Tusentals kvinnor har varit fångna i så kallade Rape Camps. I dessa hus har allt från ett fåtal till ca 1500 kvinnor varit fängslade.  Varje dag har de blivit förödmjukade, torterade och våldtagna. I Doboj i norra Bosnien fanns ett ”Women´s camp” som inrymde ca 2000 kvinnor och några barn.

Hennes slutsats är att män våldtar därför att de vill använda våld och visa sin makt. Han våldtar därför att kvinnan är fiendens kvinna och han vill förödmjuka och tillintetgöra fienden men kvinnan är även i sig själv fiende som föraktas och skall förödmjukas och tillintetgöras. Den kvinnliga kroppen blir en bit territorium som skall erövras. Han våldtar för att bevisa sin egen virilitet. Han våldtar därför att någon annan skall få lida som han själv har fått göra och för att bli av med sin egen rädsla. Han kan våldta därför att det bara är något roligt som han gör med grabbarna. Han våldtar därför att det är krig, en mans sysselsättning som väckt hans aggressivitet och han förknippar det med kvinnan som har den underordnade rollen.

Kvinnor som överlever våld och våldtäkt i krig kan ibland bli ett bevis på fiendens bestialitet, en symbol för nationens misslyckande, en paria och ses som förstörd egendom. Våldtäkterna sker mot ett objekt som är dubbelt avhumaniserat både som kvinna och som fiende. Sexuella övergrepp på fiendens kvinnor är en del av tillfredsställelsen i en erövring, det handlar om att stjäla och erövra en kvinna.

TUZLA, Bosnia-Herzegovina — The pale woman sitting in the health clinic said she hates the son she just delivered and could not bring herself to look at him before nurses took him away.

She is Bosnian, and the baby’s father is the Serb soldier who raped her. The child is a Chetnik, she said, using the derisive word for Serbs. I hate the child. My brother was in a concentration camp for 10 months and I was raped by Chetniks,” she said.

 Påven Johannes Paulus II tvingade dessutom våldtagna kvinnorna i Bosnien att bära och föda sina barn.

Vissa kvinnor som våldtagits har dessutom i många fall också fått sina familjer dödade eller fängslade och deras hem har blivit nedbrända

Om jag hade blivit gravid och inte kunnat göra abort, skulle jag förmodligen tagit mitt liv, säger ett 18-årigt våldtäktsoffer.

För många kvinnor blev det svårare att hitta en make eftersom de bär stigmat av våldtäkter. De som redan var gifta förväntades bryta upp från sina äktenskap.

Jag kan inte föreställa mig känslan av att tvingas bära ett djupt oönskat barn. Det är inte utan att jag minns en skräckinjagande stund då jag bar ett efterlängtat barn men trots detta fick lite panik av att känna fostret röras sig i magen och plötsligt kände mig som invaderad av en parasit vilken tenderade att äta upp mig inifrån.

Något som gjort ett oerhört stort intryck på mig är Nina Björks text om ninjafeminism/cynismfeminim i boken Under Rosa täcket.

I en postmodern tid där ideologierna utropas som döda och de politiska rörelserna havererat uppkommer cynismfeminismen. Den har en grundläggande negativ syn på det moderna samhället och presenterar ingen utväg. Cynismfeministiska hjältinnor agerar ofta ut en manligt kodad ilska och hat och tar hämnd. Jag har alltid älskat böckerna En djävla helg / Dirty Weekend av Helen Zahavi och Rädslans Geografi av Anja Snellman.

och filmerna Thelma & Louise och Baise Moi. Inte för att våld är en framkomlig väg utan för att killar som bråkar och slåss är normala men tjej skall inte bråka och bete sig så enligt gällande genuskontrakt. Det är lättare att hantera en trumpen tjej som plågar sig genom att inte äta för då följer hon mönstret. Kvinnor som fallit offer för exempelvis en våldtäkt förväntas ha ett extremt självdestruktivt beteende medan män som misshandlats tvärtemot ska agera ut.

Alien och facehuggern kan ses som en symbol för aggressiv sexuell energi. En varelse som placerar en köttig fitta på män och gör dem gravida genom en regelrätt oral våldtäkt är en grym hämnd för alla män som har våldtagit och våldtar både kvinnor, män och transpersoner. Alien agerar ut allas vår ilska och hat. Konsekvensen blir en oönskad graviditet som dessutom är resultatet av en våldtäkt. Avkomman blir ett monster. Det är verkligen en riktig fasa.

Ytterligare källor:

Alien v Predator: Insemination Ch. 03

Urban Dictionary – Facehugger

19 Movie Monsters That Look Like Penises And Vaginas. As well as the occasional anus!

Alien, Prometheus and the Art of H.R. Giger

ALIEN (1979) – Är det där en Chestbuster eller är du bara glad att se mig?

HR Giger

Alien Rape Theme

Horrific Accounts of Rape of Bosnian Muslim Women and Girls during the Bosnian Genocide

 

 

 

Att ta makten över sin sexualitet innebär inte bara kul grejer som dildos, spetstrosor och kurser i pole-dans…

Under mitt feministiska uppvaknade så var det några böcker som hade stor betydelse. Jag läste under rosa täcket och det kallas kärlek många gånger. Kanske är Laurie Pennys bok sex, lögner och revolution feministbibeln för 80- och 90-talisterna.

ATT VARA UNG KVINNA IDAG är mer uppfuckat än någonsin. Alla älskar att förfasa sig över å ena sidan dina utseendenojor, dina klädval, din sexualitet och samtidigt över hur du riskerar att utnyttjas och hur dåligt självförtroende du har. En hel kultur projicerar sina förväntningar, moralneuroser och förbjudna lustar på dig. Det är dags att ge fan i det, skriver Laurie Penny. Och det är dags för en ny feminism en feminism som är modigare, mer radikal än någonsin.

Laurie Penny själv identifierar sig som ”genderqueer, men med cis-priviligium”, polyamorös och anarkist.

Författaren ser behovet av en sexuell kontrarevolution. Detta skall innefatta kvinnor men inte bara kvinnor, här finns också utrymme för de som inte trivs i de trånga maskulinitets- och cisnormerna, maktlösa, anarkister, sexsäljare, psykiskt sjuka, fattiga och rasifierade personer.

Kvinnor. Män. Pojkar och flickor. Orden förändras inte, men de gör resonansen. Redan inledningsvis slår Laurie Penny fast i enlighet med Judith Butler att arbetet med att gestalta kön är ett performanceuppdrag. Vad det betyder det att kalla sig det ena eller det andra kräver ett aktivt och många gånger hårt jobb. Hon säger vidare att att transsexuella, transgender, genusqueera och intersexuellas erfarenheter av att göra kön ofta har uteslutits från feminismens finrum och fortsätter med att konstatera kön är en tvångströja för människosjälen.

Penny riktar hård kritik mot den våldtäktskultur som råder. Kvinnor bär ansvaret för att inte dricka alkohol, ta droger och bjuda in till övergrepp. Kvinnor har under lång tid blev tillsagda att begränsa sig för sitt eget bästa. Dispyter om vilket ansvar kvinnor har för att inte bli våldtagna upprätthåller förövarnas makt menar Penny och det är svårt att inte tänka på den senaste tidens debatter om bl a övergreppen i Köln. Hon ser hopp genom det ökade fokus gällande samtycke men håller samtidigt upp ett varnande finger för de kontraproduktiva krafter som försöker hindra spridning av preventivmedel, abortmotståndet och inskränkningar i den reproduktiva friheten.

Att ta makten över sin sexualitet innebär inte bara kul grejer som dildos, spetstrosor och kurser i pole-dans utan om grundläggande feministiska frågor som fri abort och få stopp på våldtäktskulturen. Penny riktar också en känga mot hur sexualitet och intimitet blivit en produkt vår tids marknadslogik. Manliga fantasier säljs och kvinnor underordning består. Visionen är en framtid där kvinnor och queera inte tvingas till begär efter sex och innebär begär efter sin egen underordning.

Penny myntar begreppen Love™ och Sex™. Sex™ är det statiska maskinliknande heteroknullet i patriarkal porr. Love™ är det pornografiska narrativets andra sida, en slags evig sagoromantik. En stor bov i dramat är myten om den enda, sanna monogama kärleken. Båda skapar standardmått som vi tvingas att förhålla oss till. Både kräver också att vi blir kvar i en slags förljugenhet där vi måste följa redan skrivna roller.

Trots detta tror Penny inte på att radikala mål uppnås genom konservativa medel som censur och den ibland försåtliga illusionen om att skydda kvinnor. Det är inte sex som är problemet utan sexismen. Att förbjuda porr vore fel väg att gå. Hen skiljer sig också från min ungdoms feministiska förespråkare då hon är för en legalisering av sexarbete, är mot att på något sätt förbjuda eller censurera porr och kan se fördelar med objektifiering.

Dagens unga kvinnor har blivit itutade att de kan få allt men detta allt innebär äktenskap, barn, karriär, en garderob med snygga skor och kronisk utmattning säger Pennie. Hen menar att vi luras att tro att vi måste jobba hårt för att köpa saker som vi inte behöver. Dessutom kan inte alla få allt utan det gäller naturligtvis för den som är vit, rik, hetero och väluppfostrad.

Mitt i den ibland dystopa bilden av vår samtid bekänner sig Penny vara en digital romantiker som tror på sex, kärlek och knull på nätet. Här finns inte den gamla uppdelningen av the real world och nätet. Allt sker i en verklighet. Nätet har inneburit så mycket nya rum för utsatta grupper som unga transpersoner, hbtq-tonåringar och andra i behov av slutna rum med likasinnade. På nätet finns gratis fanfiction, möjlighet till webcamsex när avstånden försvårar fysiska möten och amatörpornografiska bilder. Samtidigt ägnar hon en hel del utrymme till att visa på den utbredda cybersexismen-mäns rätt att hota och trakassera kvinnor och queera på nätet.

Om en läst genusteori, queerteori och hängt med i den feministiska debatten så kommer Penny inte med några stora nyheter men hon sammanfattar och reflekterar i en essäform som är både underhållande och utmanande. Boken rekommenderas!

 

 

16 år och pedofil?

De senaste två månaderna har jag rekommenderat tre olika personer att söka hjälp på Preventells hjälplinje. Det har varit olika personer med mycket skild problematik. Gemensamt har de erfarenheter av sexuella uttryck som är destruktiva för dem själva eller för någon/några i deras närhet. Något mer som de har gemensamt är skammen, skulden och rädslan för att söka hjälp. Nej, jag skulle inte hänvisat dem till deras lokala vårdcentral eller närmaste socialtjänstkontor. Varför inte? Jo på grund av kompetensen i dessa frågor är skrämmande låg, moralismen är utbredd och fördomarna många. Jag har däremot en stor tilltro och förtroende för Preventell och dess personal.

Orkar du? Vill du öka din kunskap och få en inblick i hur det kan vara att kämpa med en sexualitet som är oönskad men ändå en integrerad del i en själv? Klicka då på länken och läs; You’re 16. You’re a Pedophile. You Don’t Want to Hurt Anyone. What Do You Do Now? skriven av Luke Malone och illustrerad av Simon Prades, publicerad i tidskriften Matter.

Människor som har pedofila tändningsmönster är tonåringar och vuxna, människor och individer med intressen, familj och vänner. Många kämpar hårt men vågar aldrig prata om det i rädsla för att mötas med en total oförståelse och hat.

Jag har översatt slutet av historien;

 ”Det är en del av det som definierar mig. Du vet, en liten del av pusslet, ”sade han. ”En del av mig är en pedofil, men det är inte allt jag är. Jag är också, tror jag, en mycket anständigt människa på många andra sätt. Jag är definitivt en mycket omtänksam person … Jag har hobbies, jag har intressen, jag har studier, och saker som alla tillsammans definierar vem jag är. ”

Elin under havet

Jag har skrivit om en del böcker som handlar om hur en kan hjälpa barn att prata om sexuella övergrepp.

Jag har tidigare skrivit om boken Snaskgubben, Vilda säger NEJ! och Peter-Alexander den Stora

Lina Arvidsson tipsade om ännu en bok som riktar sig till lite äldre barn från 11 år och uppåt. Detta en mycket bra bok som kan hjälpa till att prata om det där svåra. Boken heter Elin och havet, är en seriebok skriven av Sofia Malmberg utgiven på Raben & Sjögren.

Elin är runt elva-tolv år och känner sig lite ensam. Hennes mamma är frånvarande och upptagen av annat även om hon är hemma. Pappan skymtar bara förbi i ett kort mobilsamtal. Jag känner igen mig som föräldrar hur en ibland inte alls var närvarande och därmed inte kunde fånga upp viktiga signaler från barnen.

Som andra unga är hon ibland ute och leker och ibland sitter hon vid datorn. På ett nätcommunity börjar hon prata med André, som är ledare för en egen kampsport. Han berättar inlevelsefullt om detta och ger Elin komplimanger. Han är finurligt manipulativ och får även Elin att förstå att detta bara är deras hemlighet. Med en växling mellan komplimanger och viss kritik skapar han en förtroendefull kontakt till Elin. Efter några tillfällen när han lärt känna henne bättre erbjuder han att ge Elin gratis massage för att hon skall kunna släppa loss Qi-kraften i sig.

André är en vuxen person men vi får aldrig se hans ansikte i bild. När Elin kommit till lokalen blir hon utsatt för övergrepp men vågar inte protestera. Efteråt tar hon bussen hem, som om ingenting hänt. Själva övergreppet finns inte gestaltat i serien men däremot Elins mycket kraftfulla reaktion finns makalöst bra skildrat. Hon tar sin tillflykt i en fantasivärld med starka metaforiska upplevelser. Det är suveränt skildrat och allt i svart och vitt utan färg.

Det finns ingen moralism om farorna på nätet eller pekpinnar däremot ett hoppfullt slut där Elin själv återerövrar sin kropp och sitt liv. En bra bok som också går att använda som samtalsunderlag för olika frågor runt övergrepp.

Rekommenderas varmt!

Border Disorder – Queer Film Festival

En av de starkaste och viktigaste Prideupplevelsen blev två pass på queerfilm festivalen, Border Disorder med Marit Östberg, filmskapare och journalist och Ingrid Ryberg, filmforskare på Stockholm Pride i samarbete med Svenska Filminstitutet. Många av filmerna var fantastiska, jag hade noggrant valt ut vad jag ville se och jag blev sannerligen inte besviken.

Filmen Seahorses av Julian Curico, 2014 var oerhört stark och berörande. Den handlar om ett sexuellt möte mellan två personer där den ena måste hantera de känslor kommer fram vid intimitet och sex i en relation och samtidigt konfronteras med påträngande minnen från ett traumatiskt förflutet. Filmen är så snyggt gjord. En röd färgen visar hur känslor och minnen påverkar under tiden de älskar med varandra, hur ansikten plötsligt kan förändras och bli någon annan. Den här filmen skulle jag vilja visa när jag utbildar om bearbetning av sexuella trauman. Filmens 11 minuter når långt mer djupgående än vad jag förmår med flera timmars föreläsning.

Bildkälla: http://nesting-dolls.org/

Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu 1+2 (Max Göran, 2012, 8 min)
Ett videoverk i två delar. Har varit med på Liljevalch vårutställning

I del 1 så sjunger fyra fittor sjunger om framtiden. Eller kanske rättare sagt så mimar de. Fittan med de längsta blygdläpparna har ett fantastiskt vibrato.

Del 2: skildrar tillkomsten av den första och en av fittbärarna säger precis Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu. MAX GÖRAN berättar att själva inspelningen blev väldigt betydelsefull för alla som var med. Kön är överhuvudtaget så hemligt och skamfullt, och att få relatera till sin fitta på det här sättet gjorde att man faktiskt blev ”bättre kompis” med den. Alla var skitnervösa innan för att deras fitta skulle vara konstig eller äcklig, men det släppte helt sen eftersom allas fittor såg konstiga/helt olika/fantastiska. Jag fastnar jag verkligen för att hen säger att fittor har en alldeles för snäv roll i världen, där de varken får ha personlighet eller humor.Vi leker alldeles för lite med fittor. Mitt i prick! Vi måste inte värna fittorna som mormors antika finporslin. De flesta fittor är verkligen tåliga och det är också otroligt kul att leka med dem. Genom att använda lite silvertejp och trådar kan du göra en fantastiskt show.

Källa: http://www.liljevalchs.se/utstallningar/varsalongen-2013/max-goran/

En annan film som gjorde starkt intryck var Tejal Shahs film Between The Waves. En sannerligen fascinerande konstfilm

Filmaren presenteras såhär på hemsidan; Tejal Shah (b.1979, Bhilai, India; currently lives in Goa, India) graduated with a BA in photography from RMIT, Melbourne and spent a year as an exchange student at The Art Institute of Chicago and another summer trying to get an MFA from Bard College. Their* practice incorporates video, photography, performance and installation and focuses on “the inappropriate/d other” – one whom you cannot appropriate and one who is inappropriate. Que(e)rying everything, they create alter-curious worlds riddled with fact, fiction, poetry and mythology, compelling us to re-engage with propositions on the complex relationships between interspecies, ecology, gender, sexuality and consciousness. Having recently come out as an ecosexual, they think of themselves as some kind of artist working on some kind of nature! (http://tejalshah.in)

Konstnären Tejal Shah låter olika kroppar gestalta olika queera personer/djur i ett sensuellt, poetiskt och även lite dystopiskt landskap. Det är ekofeminism och en svidande kritik mot samtiden samtidigt som det finns något mytiskt över hela filmen. Konstnärligt var ordet och öppet för många tolkningar.

Ett artificiellt skapat korallrev i en bassäng var fantastiskt gestaltat. Bilder från konstnärens hemsidan‚ http://tejalshah.in/home/

 

Av alla miljontals intryck på Stockholm Pride så har en person specifikt bränt sig fast i mitt inre. Det var mötet med Sadie Lune IRL och genom hennes filmer. På sin hemsida presenterar hon sig så här:

Sadie Lune is a multimedia artist, sex worker, and pleasure activist. She has won awards for her films and performances, exhibited explicit whore-positive work in venues from a former Army barracks latrine to the SFMOMA, and shown her cervix internationally (in homage to the great Annie Sprinkle). Her writing on art and sex is published in books and magazines in the United States and Europe such as Bend Over Magazine and $pread. She is featured in Too Much Pussy, an explicit documentary directed by Emilie Jouvet about the Queer X Show tour of Europe, and will appear in the upcoming adult comedy Mommy is Coming by Cheryl Dunye. Sadie is currently working on “Biological Clock” a queer fertility ritual performance as part of her ongoing project Teaching Myself to Love. She is also co-editing WhoreLover, an anthology of writing by the romantic partners of sex workers with P. Crego. She is looking for patrons, sperm donors, and a wife of any gender. Sadie lives in San Francisco and Berlin with her three snakes.(http://sadielune.com/about)

Egg var en fantastisk film som handlade om ett, jaaa, ett ägg, helt enkelt. Ett ägg som får åka på en fantastiskt kinky och kul resa. Den här filmen är fab! Den bjuder på  en rad erotiska ögonblick mellan två älskare. Det handlar om fertilitet, hungriga fittor (trans och andra sorter), penetration, utdrivning, överraskningar, glädje, orgasmer och kärlek. Det är helt otroligt att se ägget få komma in i fittan och därifrån också ut igen. Vi ser en cisfitta och en transfitta i närbild med hår, hårsäckar, födelsemärken och andra vanliga hudmärken och vi ser fittor som omsluter och arbetar med att ploppa ut ett ägg. Mycket inspirerande och ännu ett skäl till alltid köpa ekologiska ägg. Glöm inte att koka ägget först och använd mycket glidmedel! Filmen är gjord av  Kay Garnellen and Sadie Lune

Bild från http://sadielune.com/

Filmen Baby youre frozen är ett personligt och explicit porträtt av en distansrelation. Det visar hur den nya interaktiva tekniken kan skapa sex och intimitet över gränser mellan långa avstånd och tidszoner.

Ett medier som också skapar digitala hinder. En verklig skildring av copingstrategier för långväga kärlek i 21-talet, där Skypesex är det bästa vi får, men att älska med en skärm uppfyller aldrig behovet av fysisk intimitet med alla våra sinnen.

Filmvisningen följdes av ett samtal mellan Sadie Lune och filmskaparen och journalisten Marit Östberg.

Sadie Lune är multimediakonstnär och sexarbetare. Hon har medverkat i queer porr, vunnit priser för sina kortfilmer och performances, ställt ut explicit hor-positiv konst och visat sin livmodertapp internationellt. Hennes installation Biological Clock är en rituell performance-serie om queer fertilitet. Hon bor i Berlin med sin bebis och är redaktör för WhoreLover, en kommande antologi med texter av älskare till sexarbetare.

http://sadielune.com

http://sadielune.tumblr.com

Twitter: @SadieLune

Om sexualmoral och normbrytare

Hade en fantastiskt uppslutning på seminariet om sexualpolitisk odyssé med fokus på KSK och den lesbiska härvan. Det var väldigt roligt!

Förutom det, hann jag med att ha möten på jobbet, två föreläsningar dessutom springa iväg till Armémuseum på en visning om sexualmoral och normbrytare. Under 1600- och 1700-talet kunde tillhörighet betyda skillnaden mellan liv och död. Att ingå i ett hushåll, en by eller församling var otroligt viktigt. Vad hände med alla de som inte passade in i kärnfamilj och könsnormer? Varför var man så rädd för den annorlunda sexualiteten och könsöverskridare? Armémuseum bjöd på en visning om kretsar samhällets normer, om könsroller och sexmoral, och om de som inte passade in.

De berättade om soldaten som rymde ifrån sin tjänstgöring och skyllde på att ett skogsrå lockat bort honom och att det idkat samlag. Historien kommer antagligen från Mikael Hälls avhandling. I den avhandlingen finns en skatt av kunskap. ”Skapelsen inhyser uthi monga skogar ock bäckar diur tusenfalt nogh, men ingen kan dem fånga eller gripa, uthan de som aff diefvulen haffua friskott eller medh skogsråå boola” skriver prästen Erik Johan Prytz år 1632. Enligt kyrkan var dessa naturväsen under 1600-talet sedda som demoner, och det var i både kyrkans och statens intresse att stävja samröret med dem. Ett antal dödsdomar avkunnades för samlag med naturväsen, men bara en blev avrättad.

Det var också spännande att höra att det under 1600-talet var viktigt att män hade sex med kvinnliga skogsrån, den kvinnliga Näcken och många tidelagsrapporter handlar om sex med kvigor och tackor. Sex med någon av samma kön var uteslutet. Kvinnor och män fick inte heller gå i samma kläder. Både kön och klass skulle uttryckas i kläder. När guiden sade detta kom jag på att jag många gånger är otroligt känslig för människor som klär sig i enlighet med övre medelklass eller överklass. Genast sätter min arbetarklassbakgrund igång att spöka och tyvärr påverkar detta mig lite för mycket för att det skall vara nyttigt.

Det var också en hel del kvinnor som tog värvning som soldater och levde som män, men bara så länge ingen kom på dem. En av dem mest kända historierna handlar om Anna Jöransdotter var en svensk-finländsk kvinna som tjänstgjorde i Karl XII:s armé under det stora nordiska kriget 1712–1714, och som gifte sig med en kvinna. Hennes fall är det mest utförligt behandlade av alla fall av kvinnor som ställdes inför rätta i Sverige efter att ha tjänstgjort som soldater utklädda till män under tiden 1600–1800

Under 15-och 1600-talet var de trots detta inte så värst upptagna av några biologiska skillnader mellan könen. Könsorganen hos män och kvinnor var detsamma. Både hade en penis. Skillnaden var att den hos kvinnor var inåtvänd. Den hade förövrigt samma funktion och vid upphetsning svullnade den och avsöndrade ett sekret. Började kvinnor att bete sig som män och utförde deras arbetsuppgifter så kunde deras penis trilla ut och bli utåtvänd. Detsamma kunde även ske hos män där penis kunde dra sig inåt. Detta tycker jag är otroligt spännande, det sociala könet kunde påverka det biologiska och inte tvärtom. Det sociala könet var det naturliga, oföränderliga, självklara och givna medan det biologiska kunde förändras.

En fruktansvärd bestraffning var att ”rida på hästen”. En planka hyvlas så att den bildar en triangel, den vassa kanten vänds uppåt och sedan får en person ”rida på hästen”. Detta var oerhört smärtsamt men straffet försvinner 1734 när  alla lagar som handlar om sexuella brott tas bort, förutom tidelag och hor då förstås. Vid 1865 år strafflag återinförs kriminalisering av samkönade sexuella kontakter.

 Klockan 13 tis-fre under Prideveckan så har Armémuseum denna visning. Personer som har prideband går in för halva priset.

Annars kan jag inför tisdagen tipsa om Queer Intersektionell Sexualupplysning:

 #stockholmpride

Våldtagna män har svårt att söka hjälp

En av mina kollegor Thomas Wilkens-Johansson, Auktoriserad specialist i klinisk sexologi och sexualterapeut på RFSL-rådgivningen i Skåne har intervjuats i ETC. Eftersom det framkommer så många kloka infallsvinklar från honom så tar jag chansen att dela med mig lite av kunskaperna som som förmedlas.

Bild från ETC Malmö: Jenny Wickberg

Det är också hit en del av de män som har blivit våldtagna eller utsatta för andra former av sexuella övergrepp kommer för att få hjälp. Ofta har det gått lång tid mellan övergreppet och insikten om att det kan vara det som får dem att må dåligt.
På RFSLs brottsofferjour har vi liknande erfarenheter. Många män som söker hjälp hos oss har varit utsatta för sexuella övergrepp som barn eller unga och ibland har ett nytt trauma reaktiverat tidigare erfarenheter vilket gör att de söker hjälp.

De problem en sexuellt utsatt man möter när han ska söka hjälp finns på många plan, där en av svårigheterna ligger i att själv inse och definiera vad det är han har råkat ut för. Män använder sällan ordet våldtäkt om det de har råkat ut för, även om deras upplevelse stämmer överens med vad som allmänt uppfattas som en våldtäkt eller ett övergrepp. Det ingår helt enkelt inte i vår världsbild att män kan våldtas.
Jag har skrivit om detta förr. Det är svårt för många att hitta orden för vad de varit med om, men specifikt svårt kan det vara för personer som utsatts i en samkönad relation då det saknas en kulturell bild av utsattheten och därmed också ord för att beskriva erfarenheterna. En kvinna som blivit utsatt för sexuellt våld av en annan kvinna sade; Våldtäkt är ett sådant heterosexuellt ord!

En man kan få stånd under en våldtäkt, precis som en kvinna kan bli våt även när hon inte vill ha sex. En man som har fått erektion mot sin vilja har sedan också det att bearbeta.
Precis så är det. Detta finns också belagt i en forskningsöversikt där de undersökte oönskad eller icke-ömsesidig sexuell stimulering av män eller kvinnor och huruvida detta kan ​​leda till oönskad sexuell upphetsning och/eller orgasm. Slutsatsen är att detta är fullt möjligt trots att personen ej samtyckt till stimuleringen. Det kan vara oerhört viktigt att känna till att om gärningspersonens försvar bygger på det faktum att det inträffade en upphetsning eller orgasm hos brottsoffret så bevisar detta inte samtycke, har detta inte någon giltighet och bör bortses från (Levin & Berlo, 2004)

I Hans Knutagårds studie är det flera av informanterna som just pratar om detta och hur det skapat svårigheter för deras möjlighet att bearbeta det inträffade.

Bland de män som kommer till mottagningen efter att ha råkat ut för överfallsvåldtäkter så finns en kategori som har råkat ut för detta i samband med att de har sålt sex. Dessa övergrepp är ibland i form av gruppvåldtäkter. Enligt Thomas Wilkens-Johansson är offren för dessa våldtäkter mycket ovilliga att anmäla det som har skett. De som säljer sex har det oftast som en bisyssla och har därför ett annat jobb och ett socialt liv som de inte vill solka ner med uppgiften om att de också prostituerar sig, förklarar Thomas Wilkens-Johansson.
Även detta är i enlighet med mina erfarenheter. Här gäller det verkligen att vara empatisk och ha förmågan att lyssna in dem en möter i samtal. Inte sällan kommer detta fram efter att klienten först provat om en som samtalspartner klarar av att prata om sexualitet i allmänhet och sex mot ersättning i synnerhet. Det stigma som följer av sexsäljande gör att personer med dessa erfarenheter är mycket känsliga för hur vi som arbetar professionellt bemöter och förhåller oss till deras erfarenheter.

Thomas avslutar med något mycket väsentligt;  På vårdcentraler och akutmottagningar måste personalen vara öppen för att detta kan ske och våga ställa de rätta frågorna. Den beredskap som finns för att ta emot kvinnor i samma situation kan lika gärna användas för männen, säger han.
En del vårdpersonal blir totalt ställda och vet inte hur de skall hantera situationen om det kommer in en man utsatt för sexuellt våld. Detta trots att de kan ha god erfarenhet och kompetens att ta emot kvinnor.

RFSL har en nationell telefonlinje dit hbtq-personer som utsatts för våld kan vända sig;

RFSL Brottsofferjour
Telefon: 020-34 13 16
E-post: boj@rfsl.se