Den sista dagen

Jag minns mitt första möte med Leif Holmstrand. Blev imponerad av både hans konst och författarskap och köpte några av hans böcker. Eftersom jag har förmånen att var vän med Holmstrand på Facebook så ser jag ofta hans konstnärliga uttryck och blir alltid fascinerad och berörd.

Copyright/fotograf: Leif Holmstrand

På tidningarnas kultursidor har hans senaste diktsamling ”den sista dagen” hyllats och jag blev naturligtvis nyfiken. Nu har jag läst den tunna boken, tre gånger. Den är inte lättillgänglig men växer när man intar den teskedsvis.

Jag fastnar för några rader som jag tycker att sammanfattar hela boken och som även bär på ett mycket angeläget budskap;

Inga skuggor, bara ljus

tillåts i normala hus.

Det är en klockren beskrivning av vårt samhälles oupphörliga men omöjliga normalitetssträvan. Normalitet är egentligen ett mycket farligt begrepp.

Man är ense, överlag:

du får bli normal som jag.

Detta är också en bok om erfarenheter av kroppslig förändring, sjukdom och döden som lurar bakom nästa gathörn. Hela boken bär på känslor av ensamhet och sorg.

Ingen Skugga, inget Ljus

tillåts leva, andas ord, besjunga

Var är ditt normala hus?

Ingenstans finns mördad, hackad tunga.

Ingenstans finns våldet som jag saknar.

Kanske är det nu som ögat vaknar.

Det handlar också om könsidentitet och att ha en ambivalent könsidentitet. Ett kapitel heter följaktligen CIS  (NÄRSAGA) respektive TRANS (NÄRSAGA).

Jag har funderat en del både på transvestism och kulturell appropriering det senaste halvåret och hittar ett slags svar på mina funderingar i en intervju med Holmstrand. I en intervju SVD säger Leif Holmstrand att medan transsexualism och könskorrigering fått mycket uppmärksamhet på sistone, inte minst genom populärkulturen, har det transvestitiska nästan helt försvunnit ur den svenska diskursen. Vilket är märkligt, eftersom transvestiterna själva knappast upphört att existera.

– Dragqueenuttryck däremot har synts och misstänkliggjorts väldigt mycket – inte sällan hör jag föraktfulla människor säga att dragqueens bara är cispersoner med ett jobb. Vilket inte alls behöver vara sant.

– Min idol Pyuupiru började som dragqueen, och gick sedan in i ett transvestitiskt modus. Sedan genomförde hon gradvis de första behandlingarna och påbörjade därefter en könstransition. Så det kan vara en kultur som ger möjlighet och öppnar dörrar för olika könsidentiteter.

Leif Holmstrand tror att det delvis handlar om en rädsla för appropriering.

– Jag har börjar tycka att man kanske inte ska vara så ängslig för det. Bra kulturuttryck är väl till för att smitta. Och för att bearbetas, omformuleras, stöpas om och berika. Många bekanta tycker att dragqueenkulturen blivit för upplockad, för normaliserad och sönderälskad av heterovärlden. Vilket jag på många sätt kan förstå. Men samtidigt: det har öppnat för så många andra subkulturer helt plötsligt, som har grott och ploppat upp. Det är väl så det fungerar.

 

 

Erotik och BDSM i litteraturen

Vad/vem avgör huruvida en erotisk roman är bra eller dålig? Finns det några gränser i den fiktiva världen? Vilka är författarna som lyckas? Efter att själv ha medverkat vid Malmö Pride med en workshop, en föreläsning och en paneldiskussion var det min tur att slå mig ner och lyssna på ett seminarium om erotik och BDSM i litteraturen.

Författarna Caroline (f.d. L Jensen) och Leffe (f.d. Delo) Grimwalker tillsammans med Vertigos nya förlagschef Alexandra Nedstam och författaren Ariel Held hade ett seminarium på Malmö Pride för att samtala kring erotik och BDSM i litteraturen.

Det går inte att börja, menade panelen, utan att benämna Fifty Shades, kanske är det så, kanske inte? Flera tyckte att den inte kittlar men alla var inte eniga. Helt klart är att den kittlar en hel del företrädesvis kvinnor vilket kanske kan ses som problematiskt, eller inte. Den är ingen manual för BDSM utan underhållning men samtidigt så erotiserar den manlig överordning och kvinnliga underordning på ett sätt som är minst sagt problematiskt. Sedan jag läste Emma Vossens text i antologin Sexual Fantasies kan jag inte se Fifty Shades lika ensidigt negativt, hon gav ett nytt perspektiv med sin pornografiska tolkning. Som Ariel Held mycket väl påpekade under kvällen har dock Christian Grey ett mycket obehagligt stalkerbeteende och det är fruktansvärt tröttsamt att hans intresse för BDSM härrör sig från en destruktiva erfarenheter i barndomen.

Författarna tillika förläggarna och manusgranskarna berättade att det nu inkommit fler manus med sexscener och även BDSM men fortfarande saknas ett normkritik och HBTQ i skönlitteraturen.

Vertigos förlagschef Alexandra Nedstam tipsade om två erotiska klassiker med BDSM-tema från Vertigo förlag. Jag har inte läst Bilden och återkommer med reflektioner runt denna när den är läst.

Erotisk klassiker utgiven 1956

Berättelsen om O är en gammal klassiker i sammanhanget, utgiven 1954.

Det blev också ett spännande samtal om vad som är god erotisk litteratur. Även här finns en uppdelning mellan fin och ful litteratur. Det är fult med brukslitteratur som enbart är till för att framkalla en fysisk reaktion (läs kåthet) hos personer medan en bok med bra språk, litterära kvaliteter + att det knullas mycket är finlitteratur. Här passade Alexandra Nedstam på att hinta om att Vertigo kommer att ge ut den första texten om Dorian Gray av Oscar Wilde. Den har länge stoppats på grund av att innehållet anses vara för grovt och flirtandet med homosexualitet för uppenbart.

Delar av panelen avslöjade en något bristande kunskap i fråga om transkompetens men var ödmjuka och erkände bristen och efterfrågade mer kunskap och skönlitteratur på området. Både Alexandra Nedstam och Ariel Held fascinerades mycket av boken Lost Boi.

Det blev en spännande diskussion med delar av publiken om hur vi präglas av heteronormen i vårt läsande och därmed gärna tolkar litterära gestalter genusstereotypt. Både tyckte dock inte att boken höll ända fram. Jag blev nyfiken och sätter den på läslistan.

Fabulösa  Ariel Held läste ur sin roman Säg inte det här till någon. Till min stora glädje valde hon avsnittet med tentakelerotik.

Förra veckans erotik

I februari skrev jag om olika erotiska ritböcker och i förra veckan hämtade jag ut förlagsnytt ex från  Vertigo förlag. Vi Stormtruppsmedlemmar kunde lite före alla andra hämta ut en nyutgiven bok till ett något lägre pris.

Det är illustratören och grafisk den designern Magnus Frederiksen som skapat denna sköna målarbok. Här finns både bilder att färglägga och pyssel som prick till prick att sysselsätta dig och och dina vänner med.

Vertigo förlag har redan tidigare givit ut Magnus Frederiksens, Erotisk ritbok som blivit en succé, både nationellt och internationellt.

* *  *

I fredags hade jag jobbat en dag nere i Malmö men hastade ändå från ett försenat tåg till klubben Celeste. Klubben är belägen i  Hessensteinska palatset /Bengt Oxenstiernas palats på Riddarholmen. Hög faktor av flator och queers så också ett gäng av mina vänner.

Ville se när 6 film visade en porrfilm av Émilie Jouvet som jag av någon outgrundlig anledning missat. Jouvet har gjort den fantastiska To Much Pussy. Nu visades One Night Stand vilken är Frankrikes första queer-porrfilm.

Emilie Jouvet har i en intervju i FLM sagt att i heteroporren används lesbiska ofta för en manlig fantasi. På så vis har representationen av lesbiska blivit totalt perverterad. Det är viktigt att vi skapar våra egna bilder, fantasier och visar vad vi gillar, säger hon. Samtidigt påpekar hon att hon helst vill kalla sina filmer för queerporr eftersom de inte bara görs med lesbiska i rollerna, utan även med transkillar och bisexuella tjejer.

Filmen One Night Stand har vunnit en hel del priser;
2006: First Price, Porn Film Festival Berlin
2007: First Price, Amsterdam Porn Film Festival
2008: Special Price of the Jury, Copenhagen Gay and Lesbian Film Festival
2009: Sexiest Dyke Movie Price, Feminist Porn Award, Toronto

Filmen börjar med intervjuer med de tjejer och transkillar som medverkar och det är spännande att höra deras motiv. Någon vill visa att lesbisk sex inte alls är mjukt och fint utan kan vara tämligen rått och rakt på. Andra vill visa transkroppar och några tänder på att visa upp sig. Någon blev väldigt stärkt av att göra porr och skulle gärna fortsätta och göra mer film. Poängen med detta  inslag menar Jouvet är att i porr förlorar människor en del av sin identitet. Om du bara ser sex så kan du inte föreställa dig tjejens liv. Men genom att lyssna när hon pratar kan du koppla till ditt eget liv, dina vänner, du kan se att det där är som jag, jag har vänner som är så. Man kan se sig själv i filmen.

One night stand är tämligen typisk lesbisk porr med den dokumentära stilen som innebär en skakig kamera där även misstagen får vara med. Det är lite befriande med tampongsnören och autentiska icke-redigerade bilder men inte det faktum att flera envisas med att dra på sig plasthandskar i någon form överdriven säkrare sex iver.

Jag tänker på porrfilmsmakare som säger att det är så svårt att skildra kvinnlig orgasm i närbild och det är verkligen inte sant. Här ser du sannerligen genuin njutning när du tittar på andning, fittans färg och sammandragningar.

På gott och ont är det också ganska mycket lesbisk porr utifrån att det är intervjuer, politik och alla scener är inte så heta. Det fanns dock några som skapade både väta och hetta. Då tyckte jag att det var speciellt roligt att sitta på en Stockholmsklubb en sen kväll och titta på lesbisk porr. Inte så lite befriande med porr på klubb.

* *  *

Lördagen fortsatte i erotikens tecken då jag och en vän besökte Erotik i trädgården i Bagis. Det är Jorma Toivonen som troligen har Sveriges största samling av erotik.

Nytt för i år var en vägg med en målad fitta och små ramar med fitthår från olika fittbärare. En dam stod också på alla fyra i gröngräset och donerade hår under rådande utställning. I en artikel i tidningen Mitt i säger Jorma: När jag växte upp så fanns det knappt några orakade kvinnor. Hade de det så hamnade de kvinnorna på förstasidorna i porrtidningarna. Så jag är emot trenden att folk vill raka bort allt könshår. Min installation är en paradox till det. Jag ska måla ett väldigt stort rakat kvinnligt könsorgan, på två gånger två meter. Sedan under vintern har vänner och bekanta skickat sitt eget könshår i olika nyanser och form till mig som jag har ramat in. Då ska jag fästa de cirka 30-tal små tavlorna runt könsorganet.

Annars var det sig tämligen likt med utställda fotografier, konst, vykort, skivomslag och annat, allt i en salig röra och lite amatörmässigt framställt. Det har sin charm men många gånger skulle jag önska en tydligare struktur och mer information runt de olika utställda objekten. Vi stannade och läste ett antal artiklar från Aftonbladet på 1990-talet om Madame Kerstin från den legendariska klubben Hjärter Dam. Jag är glad att jag hade förmånen att få möta henne medan hon levde.

 

Viktig barnbok men tyvärr lite väl tillrättalagd.

När jag ser boken om Det är jag som är Mickan exponerad på hyllan i mitt lokala bibliotek blir jag glad. Vi behöver absolut fler ungdomsböcker med transtema. I den här boken får vi träffa Mickan 11 år som är född med en killes kropp fast hon är en tjej. Hon har det fruktansvärt tufft i sin skola och blir utsatt för mobbing och trakasserier.

När familjen bestämmer sig för att flytta så tar Mickan beslutet att lämna sitt gamla liv som Mikael och leva som den tjej hon känner sig som på heltid. Det är som första skoldagen på nytt när hon kommer till den nya skolan med sprillans ny jeanskjol.

Föräldrar och lärare på den nya skolan stöttar Mickan men hon vågar inte berätta om sin hemlighet vilket gör att det blir lite besvärligt vid ombyte på gympan och i en del andra situationer. Mickan trivs med sin snopp men är rädd för omgivningens bemötande.

Jag kan inte nog betona vikten av böcker där barn och unga kan identifiera sig med andra normbrytare. Förskole- och skolpersonal har ett ansvar i den pedagogiska verksamheten att synliggöra olika familjer och kön. Tyvärr är dock den litterära kvalitén på denna bok inte speciellt hög. Den är tvärtom väldigt tillrättalagd och låter Mickan gå från mobbingoffer till någon som är kompis med klassens coolaste tjej, räddar liv och får sin stora kärlek.

I avvaktan på en större mångfald i bokutbudet är detta ändå en mycket angelägen bok som kan ge unga viktig kunskap och skapa hopp för unga transpersoner.

Boken är skriven av Malin Nilsson och Vanessa López och illustrerad av Daniel Sjö. Utgiven på Vombat förlag.

 

Sexualmedicin och trans

En forskningspresentation från Tim van de Grift från VUmc handlade om kroppstillfredsställelse hos personer med gender dysphoria.

De uppgav att MtFs kroppstillfredsställelse är koncentrerad till sociala aspekter och hår-karaktäristika.

FtMs kroppstillfredsställelse är koncentrerad till muskler och hållning

I hela gruppen är tillfredsställelsen störst relaterad till ansikte, figur och röst

Centrala karaktäristika är möjligt att förändra med hormonbehandling och kirurgi, annat måste förändras med andra interventioner.

Sammanfattningsvis så menar denna forskare att genitalt missnöje ligger högst men även andra karaktäristika är starkt relaterade till kroppstillfredsställelse

FtM

MtF

Det finns dock studier som visar på att det inte alls är nödvändigt med genitala rekonstruktioner.

Hela konferensens bästa bilder var dessa;

Behov av mer kunskap runt transpersoner och sexuell hälsa

Det finns väldigt lite forskning runt transpersoners sexuella hälsa i Sverige. På RFSL är detta något som vi gång på gång konstaterat. Det finns viss forskning runt transpersoner som genomgått kirurgisk könsbekräftande behandling men inte mycket om transpersoners sexuella hälsa i stort. Det finns ett stort behov av ny kunskap om livskvalitet och livssituation inte minst i det hälsofrämjande arbetet, för att vid behov kunna förändra vård och bemötande i samhället. Syftet är att få fram kunskap som i förlängningen kan stärka transpersoners sexuella rättigheter. Detta innebär att det är av stor vikt att ny forskning görs.

Nu har Folkhälsomyndigheten givit uppdrag till Malmö Högskola och forskaren Malin Lindroth att utföra en studie runt transpersons sexuella hälsa.

Identifierar du dig som transperson (exempelvis transsexuell, transvestit, transgenderist/ transgendered), är över 18 år, och kan tänka dig att delta i en intervju och dela med dig av dina erfarenheter (vid ett möte, via Skype eller via telefon) så kontakta malin.lindroth@mah.se för mer information.

Om detta inte är aktuellt för dig, sprid gärna informationen vidare så studien kan genomföras.

 

Fredag på NACS

En av de allra härligaste sakerna med sexologiska konferenser är att möta alla underbara människor, idag mötte jag många som jag både beundrar och tycker att bedriver ett otroligt viktigt arbete. Det går inte att nämna alla men specifikt roligt var det att få Jack Lukkerz nya licentiatavhandling. Det blir min kvällslektyr i sängen.

Fotograf: Malin Lindroth

Alla som har möjlighet att lyssna tycker jag absolut skall ta tillfället i akt att lyssna på Jack Lukkerz;

En annan forskare vars vetenskapliga artiklar varit viktiga i mitt arbete som föreläsningar om funkisfrågor är Julia Bahner. Nu fick jag förutom en trevlig pratstund också gratulera henne till posten som kommunalpolitiker i Göteborg för Feministiskt Initiativ.

En annan av dagens höjdpunkter var Esben Esther Pirelli Benestads föreläsning; The pronoun “hir” and other simple words as therapeutic tools. Jag önskar att denna kort föreläsning kunde vara en del av alla utbildning för alla i människovårdande yrken.

Under hennes föreläsning påpekade hon det olämpliga i att kalla hen för ett genusneutralt begrepp och menade att det snarare förstärker det genusbinära tänkandet. Istället hade hon nedanstående förslag;

Vid årsmötet i Svensk förening för sexologi avgick jag som ordförande men blev invald som ledamot i NACS Authorization Committee for Sexological Education and Science (NACSES). Idag var jag med på mitt första möte. Innan hade vi noggrant studerat de olika ländernas ansökan och idag var jag med och diskuterade samt fattades beslut runt de två första auktorisationerna. Ett spännande och roligt arbete.

I Sverige finns fyra olika auktorisationer;

Specialist i sexologiskt hälso- och utbildningsarbete (NACS)

Specialist i sexologisk vetenskap (NACS)

Specialist i sexologisk rådgivning (NACS)

Specialist i klinisk rådgivning (NACS)

Otroligt roligt att också välkomna två av mina vänner till skaran av auktoriserade sexologer och den tredje som Sveriges enda innehavare av tre (!!!) auktorisationer.

GRATTIS!!!

Mats Christiansen, auktoriserad specialist i sexologiskt hälso- och utbildningsarbete

Kalle Norwald, auktoriserad specialist i sexologisk rådgivning

Lennie Hammarstedt; auktoriserad specialist i sexologiskt hälso- och utbildningsarbete, specialist sexologisk rådgivning och specialist i klinisk rådgivning.

Dessutom presenterade jag min poster från RFSL-studien Alkohol spelar roll. Hela rapporten går att läsa här.

Min fantastiska kollega Mathilda Piehl har layoutat postern och Bitte Andersson har gjort bilderna som alltid väcker förtjusning och många har kommenterat dem även idag. Hoppas hon får många nya jobb för jag har marknadsfört henne hårt idag.

Till sist, denna sexologiska konferens har ett normkritiskt perspektiv. Det fanns det föga av i det reklammail som jag fann i min mailbox så här på kvällskvisten.

Är rent ut sagt djävligt trött på bilden av de passiva kvinnorna som ligger ensamma hemma i sängen medan HAN är bortresta på affärsresa. För i helvete, låt henne använda sin dildo när hon är på humör.

#nacs2014

Border Disorder – Queer Film Festival

En av de starkaste och viktigaste Prideupplevelsen blev två pass på queerfilm festivalen, Border Disorder med Marit Östberg, filmskapare och journalist och Ingrid Ryberg, filmforskare på Stockholm Pride i samarbete med Svenska Filminstitutet. Många av filmerna var fantastiska, jag hade noggrant valt ut vad jag ville se och jag blev sannerligen inte besviken.

Filmen Seahorses av Julian Curico, 2014 var oerhört stark och berörande. Den handlar om ett sexuellt möte mellan två personer där den ena måste hantera de känslor kommer fram vid intimitet och sex i en relation och samtidigt konfronteras med påträngande minnen från ett traumatiskt förflutet. Filmen är så snyggt gjord. En röd färgen visar hur känslor och minnen påverkar under tiden de älskar med varandra, hur ansikten plötsligt kan förändras och bli någon annan. Den här filmen skulle jag vilja visa när jag utbildar om bearbetning av sexuella trauman. Filmens 11 minuter når långt mer djupgående än vad jag förmår med flera timmars föreläsning.

Bildkälla: http://nesting-dolls.org/

Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu 1+2 (Max Göran, 2012, 8 min)
Ett videoverk i två delar. Har varit med på Liljevalch vårutställning

I del 1 så sjunger fyra fittor sjunger om framtiden. Eller kanske rättare sagt så mimar de. Fittan med de längsta blygdläpparna har ett fantastiskt vibrato.

Del 2: skildrar tillkomsten av den första och en av fittbärarna säger precis Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu. MAX GÖRAN berättar att själva inspelningen blev väldigt betydelsefull för alla som var med. Kön är överhuvudtaget så hemligt och skamfullt, och att få relatera till sin fitta på det här sättet gjorde att man faktiskt blev ”bättre kompis” med den. Alla var skitnervösa innan för att deras fitta skulle vara konstig eller äcklig, men det släppte helt sen eftersom allas fittor såg konstiga/helt olika/fantastiska. Jag fastnar jag verkligen för att hen säger att fittor har en alldeles för snäv roll i världen, där de varken får ha personlighet eller humor.Vi leker alldeles för lite med fittor. Mitt i prick! Vi måste inte värna fittorna som mormors antika finporslin. De flesta fittor är verkligen tåliga och det är också otroligt kul att leka med dem. Genom att använda lite silvertejp och trådar kan du göra en fantastiskt show.

Källa: http://www.liljevalchs.se/utstallningar/varsalongen-2013/max-goran/

En annan film som gjorde starkt intryck var Tejal Shahs film Between The Waves. En sannerligen fascinerande konstfilm

Filmaren presenteras såhär på hemsidan; Tejal Shah (b.1979, Bhilai, India; currently lives in Goa, India) graduated with a BA in photography from RMIT, Melbourne and spent a year as an exchange student at The Art Institute of Chicago and another summer trying to get an MFA from Bard College. Their* practice incorporates video, photography, performance and installation and focuses on “the inappropriate/d other” – one whom you cannot appropriate and one who is inappropriate. Que(e)rying everything, they create alter-curious worlds riddled with fact, fiction, poetry and mythology, compelling us to re-engage with propositions on the complex relationships between interspecies, ecology, gender, sexuality and consciousness. Having recently come out as an ecosexual, they think of themselves as some kind of artist working on some kind of nature! (http://tejalshah.in)

Konstnären Tejal Shah låter olika kroppar gestalta olika queera personer/djur i ett sensuellt, poetiskt och även lite dystopiskt landskap. Det är ekofeminism och en svidande kritik mot samtiden samtidigt som det finns något mytiskt över hela filmen. Konstnärligt var ordet och öppet för många tolkningar.

Ett artificiellt skapat korallrev i en bassäng var fantastiskt gestaltat. Bilder från konstnärens hemsidan‚ http://tejalshah.in/home/

 

Av alla miljontals intryck på Stockholm Pride så har en person specifikt bränt sig fast i mitt inre. Det var mötet med Sadie Lune IRL och genom hennes filmer. På sin hemsida presenterar hon sig så här:

Sadie Lune is a multimedia artist, sex worker, and pleasure activist. She has won awards for her films and performances, exhibited explicit whore-positive work in venues from a former Army barracks latrine to the SFMOMA, and shown her cervix internationally (in homage to the great Annie Sprinkle). Her writing on art and sex is published in books and magazines in the United States and Europe such as Bend Over Magazine and $pread. She is featured in Too Much Pussy, an explicit documentary directed by Emilie Jouvet about the Queer X Show tour of Europe, and will appear in the upcoming adult comedy Mommy is Coming by Cheryl Dunye. Sadie is currently working on “Biological Clock” a queer fertility ritual performance as part of her ongoing project Teaching Myself to Love. She is also co-editing WhoreLover, an anthology of writing by the romantic partners of sex workers with P. Crego. She is looking for patrons, sperm donors, and a wife of any gender. Sadie lives in San Francisco and Berlin with her three snakes.(http://sadielune.com/about)

Egg var en fantastisk film som handlade om ett, jaaa, ett ägg, helt enkelt. Ett ägg som får åka på en fantastiskt kinky och kul resa. Den här filmen är fab! Den bjuder på  en rad erotiska ögonblick mellan två älskare. Det handlar om fertilitet, hungriga fittor (trans och andra sorter), penetration, utdrivning, överraskningar, glädje, orgasmer och kärlek. Det är helt otroligt att se ägget få komma in i fittan och därifrån också ut igen. Vi ser en cisfitta och en transfitta i närbild med hår, hårsäckar, födelsemärken och andra vanliga hudmärken och vi ser fittor som omsluter och arbetar med att ploppa ut ett ägg. Mycket inspirerande och ännu ett skäl till alltid köpa ekologiska ägg. Glöm inte att koka ägget först och använd mycket glidmedel! Filmen är gjord av  Kay Garnellen and Sadie Lune

Bild från http://sadielune.com/

Filmen Baby youre frozen är ett personligt och explicit porträtt av en distansrelation. Det visar hur den nya interaktiva tekniken kan skapa sex och intimitet över gränser mellan långa avstånd och tidszoner.

Ett medier som också skapar digitala hinder. En verklig skildring av copingstrategier för långväga kärlek i 21-talet, där Skypesex är det bästa vi får, men att älska med en skärm uppfyller aldrig behovet av fysisk intimitet med alla våra sinnen.

Filmvisningen följdes av ett samtal mellan Sadie Lune och filmskaparen och journalisten Marit Östberg.

Sadie Lune är multimediakonstnär och sexarbetare. Hon har medverkat i queer porr, vunnit priser för sina kortfilmer och performances, ställt ut explicit hor-positiv konst och visat sin livmodertapp internationellt. Hennes installation Biological Clock är en rituell performance-serie om queer fertilitet. Hon bor i Berlin med sin bebis och är redaktör för WhoreLover, en kommande antologi med texter av älskare till sexarbetare.

http://sadielune.com

http://sadielune.tumblr.com

Twitter: @SadieLune

Avgiftas meddelst Orange is the New Black

Kom hem på kvällskvisten från Nordiskt Forum. Faktum är att jag kan inte formulera något runt mina erfarenheter ännu. Är lite uppfylld av en lite sexualfientlig stämning och är lätt illamående efter att ha hört Catharine MacKinnon orera om feministisk porr. Mycket var visserligen bra men det formulerar jag en annan dag.

Slänger mig i soffan med frun och tittar på några avsnitt av OINTB. Ett avsnitt heter Ett helt annat hål. Det handlar bland annat om kvinnors okunskap runt sitt kön. För något år sedan spelade jag Velvet med ett gäng och då var det en person som precis som i avsnittet inte hade en aning om att en person med fitta har tre hål, slidan, urinröret och anus. Hon trodde att hon kissade genom slidan. Sedan dess har jag förstått att alla inte har denna kunskap. Kunskapen om kvinnors kön är ibland väldigt dåligt och alldeles för få gör som kvinnorna/tjejerna i Orange is the New Black, tar en spegel och tittar efter. Det mest fantastiska av allt är att det är Sofia (Laverne Cox), en svart transkvinna som faktiskt spelas av en svart transkvinna som lär alla de andra om hur en fitta ser ut på traditionellt RFSU-vis med en uppritad fitta. En av kvinnorna tjuter av förtjusning när hon konstaterar att hon har en mons pubis. Pedagogisk som få berättar hon dessutom att om partnern kan ha svårt att hitta klitoris så kan det vara idé att dra tillbaka klitoriskappan en bit.

Utan några män att behaga och blidka, kan rollfigurerna i ”Orange is the New Black” utvecklas till riktiga människor, skriver Ann Heberlein i gårdagens Sydsvenskan. Sedan lyfter hon fram precis det som jag älskar i OINTB, det faktum att det finns många fantastiska, realistiska och heta sexscener. Aldrig tidigare har en tv-serie skildrat sex mellan kvinnor så utförligt, köttigt och primitivt säger Heberlein och fortsätter så här aggressivt begärande har jag aldrig tidigare sett kvinnor. Ann, om du vill se mer så kan jag rekommendera bra feministisk queerporr, långt borta från hyllorna med den lesbiska porren för heterosexuella män. Serien skildrar dessutom en mängd olika kvinnokroppar, långt borta från de normkroppar som vi alltid annars ser i media och film.#NF2014

Genderdysphoria or Gendereuphoria?

Vi (jag och min fantastiska kollega Fox på RFSL) lyckades efter många försök få hit läkaren, familjeterapeuten (IAP) och specialisten i klinisk sexologi (NACS) tillika professor i sexologi vid Universitetet i Agder, Espen Esther Pirelli Benestad från Norge hit till Stockholm. Hen är författare till en rad läroböcker i sexologi och är själv transaktivist og skeiv (queeraktivist). Espen Esther Pirelli Benestad höll idag en mycket uppskattad föreläsning för i huvudsak professionella från olika verksamheter och aktivister.

Utgångspunkten var två vetenskapliga artiklar som Esben Esther Pirelli Benestad har skrivit och som publicerats internationellt. Jag koncentrerar mig i detta inlägg i huvudsak på en av dessa. Förutom att vara en fantastisk karismatisk personlighet så är också Espen Esther en mycket skicklig föreläsare.

Några begrepp som jag tar till mitt inre och behåller som en gåva är frågan om TG är en förkortning av transgender eller kanske transgifted?
Varför skall vi prata om Gender Dysphoria och inte Gender Euphoria? Skall vi använda ordet könskorrigering? En brukar korrigera något som blivit fel och det bör inte vara utgångspunkten. Kanske könsbekräftelse (genderconfirmation) är bättre?

Esben Esther kritiserar uppdelning i två olika binära kön. Gender Euphoria handlar om att byta fokus från att ändra individers egna uppfattningar om sitt kön till att istället förändra omgivningens uppfattning om individen. Detta kan ske både genom en förstärkning av individens självförtroende, och genom utbildning av viktiga personer i individernas nätverk. Den terapeutiska processen har både en individuell och kulturell inriktning. Den individuella utmaningen är att utveckla en postiv köns eller icke-könssjälvuppfattning. Utmaningen för omgivningen är att erkänna detta. Det gäller att stödja processen i att efterforska sin egen könsidentitet och könsuppfattning och att erbjuda optimala möjligheter för olika könsuttryck.

Att få en tillhörighet innebär:
* Alltid en interaktion med andra
* Alltid en interaktion med sig själv
* Du behöver en inre kunskap om vem du är och vem du vill bli
* Andra måste uppfatta dig på samma sätt som du uppfattar dig själv.

Könstillhörighet blir positivt när det ges ett positivt värde, både från sig själv och andra. När kongruens finns mellan individens egen känsla av sitt kön eller icke-kön och omgivningens uppfattning får individen en positiv bekräftelse.

Många representerar en bipolaritet som skapar spänningar mellan ”polerna”. När könen inte är dikotoma kan en mängd köns och icke-könsuttryck
existera samtidigt utan konkurrens. Kultur och samhälle har en tendens att negativt sanktionera könsuttryck som inte överensstämmer med den binära könsuppfattningen. De som arbetar med människor måste därför hitta ett förhållningssätt till individer av alla olika kön.

Detta utesluter inte att det finns grupper av kvinnor och män, utan detta adderar enbart ytterligare några användbara könsidentiteter. Professionella måste bli bekväma i den uppsjö av könsidentiteter som existerar, bli bekväma med komplexiteten och hantera vår kulturs begränsade kulturella föreställningar runt kön. Den binära uppdelningen kräver att om jag inte är en kvinna, så måste jag vara en man, en man född i fel kropp. En vän sa till Esben Esther: Jag säger aldrig att jag är född i fel kropp, för om jag hade fötts i en annan kropp skulle inte jag ha varit jag.

Erotisk njutning uppnås för vissa transpersoner inte enbart genom könsorganen. Många tänker att sex för många är av mindre betydelse, både före
och efter könskonfirmering. Detta är förståeligt när man ser hur fel kropp begreppet alienerar. Erotisk njutning är kroppsbejakande, och även efter en kroppsjustering kommer kroppen i stor utsträckning förbli densamma. För att utveckla en egen kroppsbekräftelse måste vi ibland avköna de sexuella organen, penis, klitoris, blygdläppar, pungen eller bröst. De  kliniska erfarenhet hen har är att erotisk njutning från könsorganen som inte är i överensstämmelse med någons egen könsuppfattning  förändrar inte känslan av könsidentitet, men det gör att vissa känner sig mer säkra på sin framtida beslut. En klient uttryckte att hon ”gjorde allt rätt med en penis, men kände sig bättre med en fitta.

Pirelli Benestad, Esben Esther (2010) From gender dysphoria to gender euphoria: An assisted journey. Journal of Sexologies, no 19.