Sex med allsköns otyg

Att idka älskog med naturens väsen var på 1600-talet detsamma som att ligga med djävulen. Straffet för denna synd var döden. Historikern Mikael Häll tog igår med oss till en tid när väsen som skogsrået och näcken kunde locka en människa i fördärvet. Det var Vasamuseet som hade en föreläsning för att fira Maria Eleonora-dagen. Maria Eleonora  har inspirerat till ett årligt seminarium på museet.

Jag har hört Mikael Häll tidigare och återkommer med jämna mellanrum till hans bok tillika hans doktorsavhandling. Det är en enorm källa till kunskap om en som jag är mycket intresserad av ämnet sex med övernaturliga väsen.

Utgiven på Malört förlag

Igår berättade Mikael Häll om hur pigan Anna Larsdotter år 1630 förhördes eftersom hon misstänktes ha fött näckens monstruösa avkomma.

Ur Göta hovrätts protokoll och Västra härads tingsrätts protokoll 1656:

Pigan Karin Svensdotter bekänner sig haft lägersmål (samlag) med Älven (Älvakungen) och avlat med honom 7 stycken barn /…/ Hon säger att han var till statut och skapnad som en ung utstofferad karls, såsom klädd i idel guld. Detta lägersmål bekänner hon att hon haft med honom både i skogen och hemma där hon arbetar. När födseln kommit över henne kom denna Älven till henne och tog barnen sin kos.

En natt bekänner hon sig ha varit med honom uti en kulle som kallas Grönekulle där de dansade, var lustiga och sjöng. Där som hon mycket kråll, såsom smått folk och där var också en stor person för vilken hon säger sig någorlunda förfärad. Men hur hon kom in eller ut det vet hon inte, men när hon ut på vägen tycktes det springa en stor svart hund framför henne.

Mikael Häll menar att vi måste vara ytterst försiktiga med moderna förklaringar då vi inte har kunskap om hur kontexten och förståelsen för världen såg ut för människorna som levde på 1600-talet. En modern förklaring kan i detta fall eventuellt handlat om ett epileptisk anfall med syner då det står att kvinnan i fråga svimmade med jämna mellanrum.

Häll gick också genom incubus vilket är när en demon som i form av en man förför kvinnor.

Böcker om  häxor från tiden 1500-1600-talet beskriver dessa fenomen som vanligare förekommande än den kvinnliga motsvarigheten succubor.

Detta blir också mycket intressant i teologisk mening. Under denna tid såg man naturväsen som fallna änglar. Att ligga med gestalter som näcken och skogsrået betydde med andra ord om samlag med Djävulen eller hans demoner. Under denna tid var man både i folktron och representanter för kyrkan fullkomligt överens om att dessa kunde skifta gestalt. Hur skulle det då dömas? Hur skulle man se på uppsåt och skuld? Hur skulle brott respektive synd definieras? Det fanns en brist på kunskap om detta både hos kungliga förordningar och kyrkolagar. Vad som i folktron kunde vara en kontakt med naturens magiska makter blev officiellt ett djävulskt brott mot naturens gudagivna ordning. Det dömdes på samma sätt som tidelag men sågs inte som sex med djur. Tanken var istället att man inte fick sammanblanda två olika kategorier som människor och väsen.

Ur kyrkoherde Erik Johan Prytz, Magia Incantatrix 1632.

De onda andarna blev såsom ljungeld nedkastade från himlen, men gud har likväl låtit dem behålla sin make, uti denna världens mörker, där de är flitiga till att göra skada /../ Alltså är de icke allenast till helvetet nedkastade, utan är i luften, i bergen, i skogen, i öde mark, hemma i husen, i vattnet.

De som är i luften kallar de onda andar under himlen. De i bergen kallas bergstroll. De om i skog och ödemark vanka kallas skogsrå, älvor och gastar. De som i husen och eljest ute på vägar häcka, kallas Oden och tomtenissar. De andar som är i vattnet kallas strömkarlen, näcken, havsfrun och ont bett.

Enligt medeltidens folktro kunde djävulen eller hans hantlangare ha samlag med människorna och avla barn med dem. Hur kunde då detta gå till? Jo, om en man hade haft sex exempelvis med ett skogsrå så kunde det ha varit en succuba. Den behöll då mannens sperma och förvandlade sig till en incubus. Sedan förförde den en kvinna och hade sex med henne. Om barn föddes med någon missbildning så var det inte ovanligt att man kunde misstänka att kvinnan fått detta med djävulen. Häll menar att oäkta barn, barn med missbildningar, våldtäkter kanske inte riktigt var pratbart under denna tid och därmed får dessa förklaringsmodeller sin funktion och fyller ett syfte för enskilda individer.

Detta var en tid då människor kunde dömas till döden för berättelser om sex med naturväsen. Förvånansvärt nog är många av de som förhörts mycket vältaliga och berättar sina historier kanske ovetande om hur hårda konsekvenserna kunde bli. Kvinnor kunde få ett lindrigare straff med tanke på deras svaghet och därmed fick man ha ett visst överseende för att djävulen kunde övertala dem.

Det var först i slutet av 1700-talet det inte längre blev straffbart att ha samlag med näcken, ett skogsrå eller något annat naturväsen.

***

När jag i oktober var på Island på en sexologisk konferens berättade en av de isländska sexologerna om att ungefär hälften av islänningarna fortfarande tror på älvor. Bakgrunden är en grundläggande respekt för naturen som förs vidare från generation till generation.

When your house can be destroyed by an earthquake, when you can can be blown over by the wind, when boiling water from your taps tells you there’s lava not far beneath your feet – then you don’t mess with nature.

Dessutom berättade hon om sex med älvor. Ämnet och fenomenet är tabu. En bör helt enkelt inte ha sex med älvor. Tydligen är det så att om en är gravid måste det absolut undvikas för annars kan barnet bli missbildat eller så är chansen för missfall hög. En vanlig sexuell fantasi hos (heterosexuella) kvinnor är att bli tagen av en manlig älva och sedan vakna upp och han är borta.

Lyssna på en älvsex expert!
http://www.vbs.tv/watch/the-vice-guide-to-sex/icelandic-elf-sex

Hallgerdur Hallgrímsdóttir, ifrån Island hävdar att hon haft sex med älvor och hävdar att många isländare har haft detta i hundratals år. Hon uppger att det är  skönt och säkert. Dessutom är de vackra, ståtliga och nästan självlysande. Älvorna är känsliga, flexibla och uppges ha helt annorlunda möjligheter att tillfredsställa människor sexuellt. Älvsex är helt enkelt bättre, och sex med människor tråkigt. Nu verkar dock Hallgerður Hallgrímsdóttir nöja sig med sin pojkvän.

Elf sex is possibly the safest sex on earth. They don’t carry sexually transmitted diseases and you cant get pregnant or make an Elverine pregnant unless you both want to, which is not unheard of. And YES there are female elves, elverines. And they’re HOT HOT HOT, even to girls. That reminds me: All elves are bisexual, but guys and girls not ready for some same sex action don’t worry, no elf will do anything you don’t want to. They can sense your longings and not-longings.

Under min Islandsvistelse hann jag inte träffa någon älva och därmed inte heller ha sex med någon. Nästa gång jag åker till Island skall jag ha mer tid och se om jag kanske blir inbjuden på något äventyr. Då skall jag också se till att köpa en t-shirt.

Sexual Fantasies

I det senaste numret av OTTAR recenserar jag en spännande bok. Följ denna länk och läs recensionen på Ottars hemsida.

 

 

Okänd kvinna 2009-349701

Igår blev det äntligen av att se Anna Odells utställning Okänd kvinna 2009-349701 på Kulturhuset i Stockholm.

Anna Odell hade tretton år innan hon gjorde detta konstverk som sitt examensarbete på Konstfack, själv varit tvånginstagen på S:t Görans sjukhus. Hon iscensatte sin egen erfarenhet utan att veta att det var just på S:t Görans sjukhus som hon återigen skulle bli bälteslagd och tillfälligt berövad alla sina rättigheter.

Hela utställningen är mycket stark och förstärks av att Kulturhuset verkligen återskapat en sjukhusmiljö med skarpt upplysta vita korridorer med stängda dörrar. Vi börjar i en stor vit sal upplyst av starka lysrör och ser tidningsurklipp från debatten som uppstod efter hennes iscensättning.

Vi passerar rum sju som har en riktigt sjukhussäng med möjlighet till bältesläggning. Jag och mitt sällskap går in och tittar på bältena som är slitna och väl använda. Tänk om de kunde berätta sin historia. Någon har provat att lägga sig i sängen för på de vita lakanen finns tydliga avtryck av ett par skor. Som om det på något sätt skulle kunna ge en känsla av hur det är att bli lagd i bälte, men det kanske enbart skulle bli en cool bild till Instagram.

Efter sjukhusmiljön går vi in mot utställningens mörka del, en stor sal med cementväggar. Där visas hennes filmer och det finns också ett antal filmade researchintervjuer på tv-skärmar. Anna Odell gjorde ett mycket grundligt researcharbete innan och ringde runt till flera olika psykiatriska akutmottagningar och talade med mentalvårdare, någon psykiater, advokat och ett par psykologer. Frågan som ofrånkomligen uppkommer är om den infekterade debatten uteblivit om detaljer och delar i verket från början varit kända. Som alltid är verkligheten mycket mer komplex än våra försök till förenklingar som sker i debatt.

Det är intervjun med två psykologer som starkast finns kvar i mitt inre. Den ena är positiv till hennes idé och säger att han finner det viktigt att belysa den psykiatriska vården, där har det alldeles för länge varit för många slutna och stängda rum. De skall tåla att granskas. Den andra psykologen varnar henne för att även om hon är frisk nu så kan ett gestaltande trigga igång någon slags sovande psykisk sjukdom som hon kan ha latent i sig. En gång psykfall alltid psykfall och hon blir behandlad som ett barn som inte vet sitt eget bästa.

Anna Odells verk Okänd, kvinna 2009-349701 består av följande fyra filmer:
1. Epilog. Längd: 40:00 min
2. Liljeholmsbron. Längd: 10:00 min
3. Avslöjandet. Längd:  07:00 min
4. Rättegången. Längd: 35:00 min

Anna Odell ställdes inför rätta i Stockholms tingsrätt den 24:e augusti 2009. Åtalet gäller falskt alarm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande.Utanför byggnaden demonstrerade medlemmar i RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa). De höll upp plakat med texten ”Reformera tvångsvården” och ”Fria Anna Odell”.

Odell döms till 50 dagsböter á 25, total 2500 kr för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Hon frias för falskt alarm då hon gjort tydlig research innan och fått besked från en advokat att hennes agerande inte kan handla om detta. Även skadeståndskrav från psykiatrin ogillas.

I verket Epilog finns en intervju med den numera legendariske Johan Cullberg, professor i psykatri, psykoanalytiker och författare. Han får frågan om han tror att det blivit ett annat bemötande om en man iscensatt samma händelse. Hans svar blir, kanske. Det är mer provocerande att bli lurad av en kvinna. Konstkritikern Siniziana Ravini är inne på samma linje. Detta hade aldrig hänt om Odell hade varit man och journalist. När två reportrar från Dagens Nyheter 24 maj lurade läkare att skriva ut antibiotika väcktes inget åtal mot dem och heller inte mot Uppdrag granskning när de wallraffade ute i valstugorna.

I programkatalogen för utställningen finns en text av Lars Vilks som refererar till Siniziana Ravini som ser en parallell mellan att polismännen lägger ner Anna Odell på marken, fängslar henne med handbojor och bär henne till bilen till att det under 1600-talets barockmåleri var det fint att måla och betrakta kvinnor som bars eller rövades bort. Rubens skildring av bortförandet av sabinskorna såg inte som ett våldtäktsscenario utan som fin konst.

Utställningen ger inga snabba och enkla svar. Istället gestaltar den en svårlös konflikt runt frågan om psykoser och galenskap, rätten att frihetsberöva och bälta en människa mot dennes uppenbara vilja. Patologisering och medikalisering av vår psykiska hälsa. Jag slås starkt av att det  främst är unga kvinnor som läggs i bälte och att antalet ökar.

 

Fastnar på nätet och läser om många olika unga kvinnor med tuffa erfarenheter från psykiatrin. Psykiatrins bältesläggning skadar mig – Sigrid har bältats 268 gånger

Efteråt sitter jag och min vän i Kulturhusets café, dricker kaffe och äter en macka samtidigt som vi pratar om våra upplevelser. Hon har tidigare jobbat inom psykiatrin och är utbildad psykoterapeut. Hennes reflektioner berör djupare än de allra flestas röster. När vi börjar prata om annat frågar jag om hon funderat på att öppna eget, då säger hon nej, hon vill hellre arbeta i det offentliga för allmänheten och skulle inte ha något emot att återvända till psykiatrin. Där och då blir hon en stor och viktig förebild.

På vägen till rätt galleri passerar vi förberedelserna till Makode Lindes utställning. En annan mycket kontroversiell konstnär som snart har premiär på Kulturhuset. Marianne Lindberg De Geer var den som konst- och designchef på Kulturhuset som tog dit Anna Odells Okänd, kvinna 2009-349701 och som även bjudit in konstnären Makode Linde att göra en stor utställning på Galleri 3. Utställningen har lett till att Kulturhuset Stadsteaterns chef Benny Fredriksson och Marianne Lindberg De Geer blev mycket oeniga omkring utställningens titel. I dagarna avgick Lindberg De Geer på grund av att drömmen om Kulturhuset Stadsteatern som fri och djärv plats för konsten, yttrandefriheten och de dagsaktuella frågorna är borta. Frågan om den fria konsten fortsätter…

Suzann är tillbaka i bloggosfären!

Det är åtta månader sedan jag fick ett nytt drömjobb och var tvungen att sluta med mitt bloggande. Var och varannan dag har jag sörjt min blogg och har till och med övervägt att sluta på mitt  fantastiska jobb för att kunna blogga. Nu har vi kommit fram till en kompromiss, jag fortsätter att blogga, men huvudsakligen om böcker.

Jag är en av de där bloggdinosaurierna som började med dagbok på nätet runt millenieskiftet. Jag har levt och lever en hel del tid på nätet och är otroligt glad att få vara en del av bloggosfären igen. Avsikten är att fortsätta men om det blir här eller på något annat ställe, ensam eller med sällskap återstår att se.

Välkomnar mig själv tillbaka!

 

Suzann Sexeducator tar farväl!

Det här blir mitt sista inlägg i Suzann Sexeducator. Kanske kommer jag tillbaka hit, uppstår på ett nytt ställe med bokbloggande eller dyker upp i helt ny regi någon annanstans.

Imorgon börjar jag en ny tjänst på RFSU och det innebär att jag delvis kommer att vara RFSUs ansikte utåt i sexualupplysningsfrågor/ sexualpolitik och det är därför inte lämpligt att jag fortsätter frifräsa här.

Just nu sitter jag och skriver på min hemtenta i Grekisk Eros. Det är otroligt fascinerande med de gamla antika texternas köttsliga lusta. Kan rekommendera denna lilla pärla.

I veckan som gick fick jag diplomet för min nya auktorisation som specialist in sexological counselling Förutom att vara specialist i sexologiskt hälso- och utbildningsarbete så är jag nu även auktoriserad specialist i sexologisk rådgivning. Det känns så otroligt bra.

Vår New York resa var fantastiskt fin och jag fyndade en hel del böcker inom området sexologi. Hittade två fina Kinseyverk på den legendariska STRAND bookshop.

Shere Hites Reader och en del andra verk fick också följa med hem.

Andra fina upplevelser förutom de helt privata var Museum of Sex som jag tidigare bloggade om. Tänkte bjuda på två sköna bilder därifrån till slut.

Älskar bröst

Suzann 47 år hoppade runt bland gungande bröst

Sexualmedicin och BDSM

Det efterlängtade BDSM-passet började med en bra genomgång av Peer Briken från Tyskland. Han klargjorde att det är vanligt med sexuella icke-normativa intressen och de har inte i sig i samband med psykopatologi eller ångest . Det är inte heller en sexuell störning i relation till DSM-V.

I den nya diagnosmanualen DSM-V görs en skillnad mellan parafilier och parafila störningar.

A paraphilia corresponds to the A criteria, which define an atypical or deviant sexual interest, and would be “ascertained” according to the A criteria. However, to qualify for a diagnosis, the B criteria, which specify clinically significant distress or impairment, or, in the case of paraphilias which involve a victim (exhibitionism, frotteurism, pedophilia, sexual sadism and voyeurism) also include a specification that a person has acted on these sexual urges with a nonconsenting individual, must in addition be fulfilled.

Dessa konstruktioner kan dock aldrig vara fristående från sociala normer. När nya psykiatriska diagnoser etableras är de alltid inbäddade föränderliga sociala processer.

Därefter kom Marijke Vonk och pratade om ”Fifty Shades of Grey” med Mr Greys slips som bakgrund för sin presentation. Hon är något så fantastiskt som Dutch sex-positive psychologist specialised in working with sexual minorities. Besides working as a therapist, she is a writer and lecturer on various topics concerning sexuality.

När jag är ute och föreläser om BDSM för professionella yrkesutövare som i sin verksamhet kan stöta på personer som utövar BDSM brukar jag alltid förklara skillnaden mellan våld och BDSM. Marijke Vonk hade en bra modell som jag inspirerades av och översatte.

BDSM

VÅLD

För er som kan våld i nära relationer så ser ni att den blå modellen mycket följer det vi brukar kalla för våldsvågen.

Vonk tog också upp icke samtyckande BDSM-utövande vilket jag kommer att återkomma till här i bloggen.

Dr Andreas Wismeijer pratade om psykosexuella karaktäristika hos BDSM utövare.

Vidare har BDSM-utövare  i relation till den allmänna populationen större psykisk inre styrka, större självständighet och mer gynnsamma psykologiska egenskaper.
Hans resultat visar att BDSM-utövare inte är mer oroliga än befolkningen i allmänhet, tvärtom var de mer utåtriktade, öppna för nya upplevelser och mer samvetsgranna, de var också mindre neurotiska. Människor i BDSM-världen rapporterade högre nivåer av välbefinnande under de senaste två veckorna än människor utanför den.

Av de BDSM-utövare som undersökts, rapporterade 33 procent av männen att de var undergiven, 48 procent var dominanta och 18 procent switch. Cirka 75 procent av de kvinnliga BDSM respondenterna var undergivna, 8 procent dominanta och 16 procent switch. Dessa roller länkade till psykisk hälsa, så att dominanta tenderade ligga högst, undergivna lägst och switch i mitten. Men de undergivna var aldrig på lägre nivåer än vaniljdeltagarna avseende psykisk hälsa. De som fyllde i studien visste inte att denna undersökte BDSM-utövare. Vi hade inte några fynd som tyder på att människor som utövar BDSM har en skadad psykologisk profil eller har någon form av psykopatologi eller personlighetsstörning”, sade han.Wismeijer är inte riktigt säker på varför BDSM utövare kan vara psykiskt friskare än allmänheten. De tenderar att vara mer medvetna om sina sexuella behov och önskemål än vanilj–människor,sade vilket kan översättastill mindre frustration i sängen och i relationer. Med det sagt så är han verkligen tveksam över om BDSM verkligen bör placeras inom DSM-5.

Sedan kom Lotta Carlström från Malmö Högskola och berättade om sin kvalitativa forskning runt makt, kön, kropp, normer och sexuella praktiker och uttryckssätt. Hon håller på med en avhandling om BDSM (bondage/disciplin, dominans/submission (underkastelse) och sadomasochism). En fantastisk föreläsning som gav kropp åt de tidigare delvis kvantitativt inriktade presentationerna.

 Iscensättningen av sexuella fantasier är multifacetterad och bygger på en rad olika faktorer där sexualiteten bara är en.

Hon pratade också runt att BDSM uppkommer i en specifik kontext där vissa praktiker får en symbolisk och rituell mening. När vi pratades vid igår nämnde hon också likheterna mellan religiösa ceremonier och BDSM.

Lotta kommer också att publicera en text i den kommande boken av forskarna Sara Johnsdotter &  Mariah Larsson som handlar om just sexuella fantasier.

Sexualisering – ett begrepp med stora problem

Jag är så oerhört trött på den slentrianmässiga användningen av begreppet sexualisering. Dels används det utan att definieras, så olika personer, kliniskt aktiva och tyvärr även vissa forskare diskuterar utifrån ett begrepp med olika innebörd. Dessutom får den påstådda ökade sexualiseringen av samhället allt för ofta får stå helt oemotsagt och oproblematiserad. Vad är egentligen sexualisering? Vilken forskning finns om att detta odefinierade fenomen skapar en rad problem?

Nu fick jag möjlighet att skriva en debattartikel på SVT Opinion med anledning av att ännu en tidning, denna gång Göteborgs-Posten, publicerat en artikel om hur sexualiteten påverkas av samhällets sexualisering, i detta fall att många män inte längre njuter av sex.

Läs min debattartikel här.

 

God Jul önskar Suzann Sexeducator

Bordellverksamhet i Uppsala.

Just nu har Postmuseum en utställning om rykten, könsmoral, skam och om att ta plats i det offentliga rummet, idag och för 150 år sedan. Utställningen är producerad i samarbete med Stockholms Stadsarkiv.

Med anledning av detta var jag i måndags där för att lyssna på den alltid så underhållande historikern, David Tjeder och se utställningen. Utställningen är till utseendet inte speciellt uppseendeväckande eller intressant men om en bara tar sig lite tid att läsa och titta närmare så döljer den en del intressanta reflektioner och historia. Förr var begreppet offentlig kvinna detsamma som om hon sålde sexuella tjänster, idag är det status att vara en offentlig person.

David Tjeder talade bland annat om synen på kvinnan genom historien. Hur enkönsmodellen länge var rådande och kvinnor sågs som lite mer misslyckade män. Föreställningen var att kvinnor också hade en penis men att denna var inåtvänd. Denna missbildning hade skapats på grund av att det var lite för hetta under samlaget. Kvinnor borde därför se upp vid ridning så att inte penisen trillade ur. Klitoris eller den tidigare benämningen kittlaren fanns beskriven i litteratur före 1900-talet men sedan försvann den ut i periferin och kvinnor förlorade sin sexuella agens.

Dessutom beskrev han en bordell på Dragarbrunnsgatan 59, i min forna hemstad, Uppsala. Uppgifterna har han hämtad från en student under 1800-talet som skrivet om sin erfarenheter. Studenten heter Axel Lekander och skriver;

Låt oss inte tala om moral, men nog var denna institution – bland andra nyttiga institutioner i Upsala – ett stort moraliskt skydd för stadens familjeflickor, det är säkert. Det var en hederssak att ej oskära eller ens försöka oskära dess, av ett idealistiskt skimmer omgivna varelser, vilka man dansade med, höll serenad för, måhända förlovade sig med och stundom gifte sig med. Man skaffade sig den nödvändiga lättnaden i körtlarnas överbelastning = säkerhetsventil hos de ofta vackra och snälla hetärerna på ”59:an”. – – – Ofta var den platsen för ett lätt och lekande nachspielsliv, som hade sina poänger och en doft av Bellmans glada tid.

Dragarbrunnsgatan 59 var en lika känd som ökänd adress i Uppsala för där fanns under flera decennier en bordell som förestods av en kvinna vid namn Emma Wengelin, som mest gick under namnet Tekla. Emma förlorade sin far när hon var 10 år gammal och började erbjuda sexuella tjänster när hon var 22 år gammal.

Under våren 1871 fick Emma sitt första barn, en dotter, Valborg Cecilia som dog av syfilis vid två månaders ålder. Sommaren 1875 födde Emma sitt andra barn, sonen Fritz Werner, han levde i nästan två år innan han dog i lunginflammation.

Under 1894 hamnade hon i fängelse 1894 på grund av att hon serverat alkohol på sommaren, vilket var förbjudet. Emma dog välbärgad 1913 i TBC. ”Femtinian” frekventerades främst av studenter. Hur kom det sig att hon riktade in sig mot studenter? Tydligen så sågs det som en statusfråga, då det var finare att betjäna studenter än kroppsarbetare. Det var lagligt att jobba som prostituerad under förutsättning av de registrerade sig och gick på regelbundna kontroller hos Besiktningsbyrån som låg på S:t Larsgatan.

Hittade ett foto på nätet från 1960-talet som visar den gamla ”Femtinian”.

Detta sägs också varit ett populärt tillhåll för Gustaf Fröding.

Det fanns under 1800-talet flera bordeller i Uppsala, det stora flertalet var placerade i Svartbäcken, som var stadens allra fattigaste kvarter.

Under 1880-talet fick Uppsala en egen sedlighetsförening, där välmenande borgare sökte rädda de fallna kvinnorna från deras omoraliska leverne, och under 1900-talets tillsattes en statlig utredning för att utreda den reglementerade prostitutionen.

Mensminne från farmor

Idag är mensskydd en något som nästan alla bär och en förutsättning för att vi skall röra oss i det offentliga rummet. Att bära binda, tampong, menskopp, svamp eller något annat är fullkomligt självklart. Så har det inte alltid varit. När kvinnorna i allmogesamhället fick mens så fick det rinna fritt. Det fick helt enkelt torka in på på kroppen, på ben och lår. En del av blodet sögs också upp av kläderna. Ett vanligt uttryck förr var att hon har på kläá eller har på särken. Blodet kom på särken (ett längre linne) som bars under blus och kjol och på strumporna som var långa och fästes ovanför knäna. Kvinnor bar inte underkläder, på vintern utan klädde sig istället med lager på lager av underkjolar Kjolarna var ofta mörka och blodet sögs in i tyget.

Just nu går jag en mycket intressant studiecirkel runt mens. Vid första tillfället skulle vi berätta om vi någon gång pratat mens med våra farmödrar eller mormödrar. Min farmor kom från en fattig familj i Skattungbyn i Orsa socken. Hon fick börja tjäna som piga när hon avslutat de få åren hon gick i skolan. Hon berättade en gång att de soart-tjossl´n (Orsakjolar) som  kvinnorna använde (och som vi idag använder som en del av Orsadräkten) ibland frös på vintern och blev alldeles stela på grund av att de ofta var fuktiga av urin och mensblod.

Lånar en bild (1902-1909) från Orsa bildarkiv för att visa på hur kjolen ser ut.

Det var först under 1800-talets slut som kvinnor började använda underbyxor. Ännu vid sekelskiftet 1900 fanns en stor skepticism och många ansåg det både oanständigt och onödigt. Sina behov uträttade man vanligen stående med benen brett isär, något som den nya underbyxan satte stopp för.

Under allmogesamhället uppfattades det inte som frånstötande att kvinnor gick omkring med kläder på vilka det fanns mensblod. Det berättas även att en på vintern kunde se blodvägen efter kvinnor som gick i snön under vintern och spillde blod efter sig. Även inomhus väcktes ingen uppmärksamhet om det droppade lite blod på golv eller möbler. Det var inte märkligare än att man efter uträttade behov torkade sig genom att trycka in kjolen i ”skåran” eller brukade fingrarna ( s. 61).

I allmogesamhället saknades möjligheter att försöka stoppa det rinnande blodet med trasor eller liknande. Där behövdes varje liten bit till att väva mattor, täcken eller lakan.

Menstruationstabut och äcklet som det inte allt för sällan ges uttryck för är således som så mycket annat en social konstruktion med kort historia.

Fakta i denna uppdatering kommer främst från Denise Malmbergs doktorsavhandling; Skammens röda blomma? Menstruationen och den menstruerande kvinnan i svensk tradition. Utgiven 1991.