Dr. Meg-John Barker är en av mina stora förebilder. Hen är författare, terapeut, den där ljuvliga kombinationen av akademiker och aktivist och har specialiserat sig på sex, relationer och genusfrågor. Hen är också upphovspersonen till mycket spännande som händer inom den kritiska sexologin.

Jag har läst flera av hens tidigare böcker och kastade mig därför också över Queer: A Graphic History som är skriven i ett samarbete med Julia Scheele.

9781785780714

Den här boken är en fantastiskt bra introduktion till den akademiska förståelsen av queerteori. Den går igenom både alla stora och viktiga personer som präglat ämnet och alla vetenskapliga discipliner som är en viktig del av det tvärvetenskapliga komplexet som queerteori innebär. Samtidigt som ursprungsteorier och tänkare redovisar passar författaren också på att kritisera desamma, vilket blir mycket uppfriskande i läsningen. Queerteorins kärna är motstånd mot det binära tänkande baserade på kön eller sexualitet. Queer är huvudsakligen något vi gör och inte en identitet. Queerteori har sitt ursprung i poststrukturalistiska/postmoderna tankar. Syftet är i stort att ifrågasätta och dekonstruera heteronormativiteten.

Jag har läst en del queerteori på universitet och högskolor ändå ger denna skrift nya små insikter och ger en bra sammanfattande överblick. För de som är nya inför queer som akademiskt ämne är det en bra introduktion för att förstå queerteori. Genom korta små kapitel bryter den ner  teorin i hanterbara bitar och illustrationerna hjälper till att skapa förståelse.

Boken har en mycket större komplexitet än vad jag kan ge uttryck för i detta korta inlägg.

Meg-John Barker är en av föregångarna inom området kritisk sexologi. IMG_6831 2

IMG_6829

Författarna är också en av de få akademiker som verkligen både forskar och är aktivist gällande synliggörandet av bisexuella.

 

Det finns också spännande referenser till populärkulturen och beskriver hur människor varje dag förhåller sig till queerteori.

Till sist varnar författaren för att om vi väl lyckats kravla oss ur hinken med heteronormativitet är risken stor att vi lockas till att krypa ner i en annan hink med nya regler, normer ideologiska förhållningsorder.

fullsizeoutput_451a

Meg-John Barkers hemsida kan du vilka andra böcker som hen givit ut och det går också att hitta mycket annan matnyttig information.

Läs gärna mer om boken hos de underbara Oh Joy Sex Toy.

Icon book har en hel serie med böcker som handlar om introduktion till olika ämnen och personer. Deras koncept är att försöka göra komplexa akademiska eller politiska idéer tillgängliga och engagerade för alla med hjälp av serietidningsformat. Här är bara ett fåtal ur deras utbud.

Skärmklipp 2017-07-16 16.17.45

Synd

Publicerat: 16 juli, 2017 i Uncategorized

Seriealbumet Synd av Elin Lucassi är en genomgång av de sju dödssynderna.

synd

Synd kommer från hebreiskan och betyder  ungeför ”att missa målet” det vill säga att inte följa Guds vilja. 17862752_10156062432899972_718804445872920114_n

De sju dödssynderna (Septem peccata mortalia), är ett katolskt begrepp. De inte finns nämnda i Bibeln utan det var påven Gregorius I, även kallad Gregorius den store, som levde på 500-600-talet i Rom som är upphovsman till den sju dödssynderna.

unnamed

Är samma handlingar synd även idag? Eller har begreppen ändrats? Det reder Elin Lucassi ut i den här boken om synd.

Hon börjar med en genomgång av skillnaden mellan skam och skuld. Skam handlar om självkritik grundad på den känsla som kommer av att du känner att du svikit allmänhetens förväntningar. Skam däremot är snarare att svika sina egna ideal. Sedan konstateras så viktigt att vi ofta sammanblandar dessa då vi internaliseras samhället krav och normer i oss själva.

Sedan konstateras att det visserligen kan vara dumt att ägna sig åt dödssynderna men det är inte alltid av ondo.

Elin Lucassi benar i denna bok ut ordet synd och illustrerar de sju dödssynderna; Högmod, Girighet, Lust, Avund, Frosseri, Vrede och Lättja. Med igenkänning, humor och allvar visar hon även upp dagens dilemman: jobbiga nyblivna pappa-feminister, hur man blir av med sitt kroppskomplex (enligt Michael Douglas) och hur reaktionerna skulle vara om en kvinna betedde sig som Plura i rutan.

Hela boken bygger på igenkänning (åtminstone om en är feminist) och humor. Exempelvis så delar jag och författaren förkärlek för de galna kvinnorna.

Speciellt älskar jag Ursula och porträttet av henne är bara helt underbart.

un

Bilderna är enkla men mycket uttrycksfulla och det är kreativa porträtt av olika personer. Temat är många gånger orättvisor och dubbelmoral.

Lucassi har verkligen en politisk ambition som hon för det allra mesta lyckas att förmedla på ett trovärdigt och skönt ironiskt sätt. Ibland sätter man skrattet i halsen för tyvärr är det såhär illa i diskussionerna om samtyckeslag. Från att länge ha varit tveksam till lagen då jag varit rädd för att ännu mer fokus kommer att läggas på brottsoffret så har jag nu ändå övertygats att det är en bra förändring och välkomnar lagen. Lagändringen syftar till att ge ett ”tydligt normativt budskap”och det är gott. Att däremot tro att andelen personer fällda för sexuellt våld skulle öka i och med denna lagstiftning är naivt. Sexuella övergrepp är brott som är svåra att bevisa. Ofta står ord mot ord. Få anmälda våldtäkter leder till åtal och friande domar är vanligt.

lucassi

Elin Lucassi är förutom serietecknare,också illustratör och skribent.

229073

 

 

 

I mina fantasier så delar jag och den både otroligt vackra och fantastiska konstnären Nina Hemmingsson både erfarenheter av ångest och förkärlek för kvinnlig sexualitet, och starka tanter. Egentligen har jag ingen aning om vem hon är och har bara träffat henne på ett antal signeringar. Det har dock blivit så många att hon numera kommer ihåg mitt namn. Varje gång blir jag stolt men hon kanske ser mig mest som en galen stalker.

IMG_4709

För en månad sedan var det dags igen att ohejdat beundra Nina Hemmingsson. Denna gång på ett mingel och releaseparty hos Pocket Shop på Götgatan. Där släpptes för första gången Pixiböcker för vuxna. Det är Nina Hemmingsson och Martin Kellerman som är de första författarna i Kartago förlags satsning på Pixiböcker  – för vuxna.

Pixiboken är ett fenomen. Den första utkom 1955 på Lindqvists förlag. Sedan har det kommit över 1.300 titlar  på svenska. De har sålts i över 60 miljoner exemplar.

Det lilla formatets 60-årsjubileum firas bland annat med Pixiboxar med böcker av Jan Lööf och Stina Wirsén men också med ett nytt och ännu mindre format: Minipixi, lagom för dockskåpet.

Dessutom finns nu två små kartonger med Pixiböcker för vuxna. En av Nina Hemmingsson och en av Martin Kellerman, om Rocky. Nina Hemmingssons lilla box består av sex olika böcker Varje bok har ett eget teman och handlar om djur, relationer, fest, sex, barn och ångest.

IMG_4736

Så till det vikigaste, världens första Pixibok om sex.

IMG_4737

Det är en riktigt liten goding med Nina Hemmingsons fantastiska enrutare.

IMG_4741

Jag blev otroligt glad över att flera av de härliga favoriterna om tanter finns med.

IMG_4739

IMG_4740

Jag fick min signerad av fantastiska Nina Hemmingsson som nu dessutom numera är ny förläggare på Kartago.

IMG_4738

Kärlek kräver mer än tusen ord är rubriken på en artikel ett nummer av Språktidningen, från i år. En tidning som jag emellanåt tar en prenumeration på.

ST1702_lrez.jpg

Nämnda artikel är skriven av Katarina Byding och Mona Blåsjö. Författarna bakom boken Orden vi älskar med. Här fortsätter de sina spaningar och reflektioner över olika relationsord. Från engelskan kommer till exempel commitment och crush, där commitment ungefär står för ’engagemang’, och crush är en förälskelse på avstånd, någon som man (ännu) inte har en relation med.

IMG_4422.jpg

Idag finns ett enormt behov av nya ord för ombildade och nya familjeformer. Stjärnfamilj är den egendefinierade familjen där släktskap, kön eller antal personer  inte spelar någon roll. Exfamilj är en familj som en tidigare levt i. Särbo som enligt mig är ett etablerat begrepp nämns för särboende partner, flersamma relationer handlar om personer som har flera relationer parallellt, utan att vara otrogen. Sedan nämner de det där avskyvärda begreppet är du lite busig i dag vilket betyder något helt annat än på lekplatsen. Det borde enbart gälla ungar med glimten i ögat och inte män utan urskiljning som försöker flirta men mest liknar bulldozrar med ovanligt rik uppsjö av kukbilder.

Man kan också se det som att de här sätten att leva tillsammans alltid har funnits, men under ytan – man har inte pratat om dem. Man pratade till exempel inte om att statsminister Per Albin Hansson i början av 1900-talet hade två familjer samtidigt.

IMG_4423.jpg

Nya kreativa ord som kärleksvänskap finns nämnda. De senare betyder en vänskapsrelation som gränsar till kärleksrelation.

Myten om mödomshinnan är ett faktum världen över. Därför medverkar en av mina favoritforskare Karin Milles med en artikel om slidkransen. Många unga snippbärare och tjejer har inte bara undvikit sex, utan även att springa, hoppa, gympa och rida. RFSU spred ordet slidkrans för att visa på att det inte existerar någon hinna som kan spricka vid penetrerande sex med penis i slida. Ordet finns numera i nyordlistan. Karin Milles har tillsammans med professor Kerstin Fugl-Meyer gjort en studie där de kontaktat ungdomsmottagningarna i Storstockholm. Ordet användas av de allra flesta professionella. Vissa ungdomarna  tror däremot fortfarande på myten om en hinna även om det vanligaste var att det var en myt eller som någon så fantastiskt uttryckte sig, patriarkalt trams. Sammanfattningsvis så finns ingen enighet, fortfarande säger vissa mödomshinna och tycker att det enbart är tramsigt med att använda nya ord som om det i sig skulle skapa förändring. Andra som RFSU tycker att det är viktigt att ha ord som gestaltar vad det egentligen handlar om, den töjbar krans i slidan. Ord kan ha politisk sprängkraft avslutar Karin Milles och använder en glasögonmetafor. Om vi använder glasögon som skärper synen så är ordet slidkrans ett bättre ord för att förstå hur det ser ut hos snippbärare.

Det svenska språket är ibland begränsande, jävligt torrt och tråkigt hävdar författaren Eija Hetekivi Olsson. I en spännande artikel beskrivs hur hon språkfångar saker som hon vill  förmedla. I hennes bok om förortsliv gick det inte att skriva akademiska utan hon behövde skriva på förortska. Boken Ingenbarnsland (som jag nu har bokat på biblo) beskriver hur Miira blir kåtkär i sin bildlärare. Hon kampkrampar hans lärarkropp och pressar pannan mot hans mansnacke och mörkmorrar. Språk är starka klassmarkörer och Miira har följdaktligen spärrat vissa ord som fika, fräscht, trevligt och mysigt. Håll ögonen på Eija Hetekivi Olsson. För vad sägs om att ögonhyscha någon som rumpstirrar?

100315_13038544_o_1@2x

Förväntningarna var höga efter att ha läst Marika Smiths mycket läsvärda artikel om varför japanska sexleksaker inte kommer att slå på den svenska marknaden. Av samma sexualupplysare fick jag också bra tips på butiker och saker att göra.

Under mitt två veckors besök i Tokyo var jag på ett tiotal olika sexleksaksbutiker + en vibratorbar. Hittade inte en enda tentakeldildo trots att jag letade intensivt. Det mest spännande i en liknande genré var en snigelvibrator som släppte ut glidmedel för att göra autentiska snigelspår. Kvalitén såg inte ut att vara den bästa och numera exfrun hävdade med bestämdhet att en snigel i plast inte var värda sexhundra svenska kronor. Då spelade det ingen roll hur starkt jag än hävdade att den faktiskt lämnade slemmiga snigelspår efter sig.

I Akihabara, en stadsdel i Tokyo som mest är känd för sina elektronikaffärer finns M´s Pop Life sex department store. En butik med sex våningar fyllda av sexleksaker.
IMG_3186

En av våningsplanen innehöll mest produkter från det populära märket Tenga. Alla dessa prylar var ungefär hälften så billiga som i Sverige. Denna butik är som traditonella sexleksaksbutiker i Sverige men såå mycket större.

IMG_3214Inhandlade detta diskreta paket på Pop Life sex department store. Paketet innehöll denna;

fullsizeoutput_4339

Något som verkar vara oerhört populärt i Tokyo är  Fleshligts eller så kallade lösvaginor. De säljs i en uppsjö av olika modeller. Även andra varuhus som för sexleksaker har en egen avdelning för detta.

IMG_4393

En annan kedja som jag besökte var Wild One. De har flera butiker runt om i Tokyo men det räcker att besöka en så vet en sortimentet. Det är ofta trånga affärslokaler med mest manliga kunder. Biliga Tengaprylar även där, men inget utbud som sticker ut specifikt från den svenska marknaden.

Ett höjdarställe var Vibe bar. I inträdet ingick två drinkar och ett par plasthandskar. Sedan kunde man fritt botanisera bland alla deras prylar och dildos.

IMG_4305

Vi hade lite funderingar innan om det skulle vara ett sjabbigt ställe med berusade heteromän men stället är enbart öppet för kvinnor och par. Vi pratade om både Japan och sexleksaker med ett yngre japanskt par vid vårt besök. Själva stället var inrett som en mysig bar och drinkarna var helt okey.

Deras egen presentation lyder som följer:

Our concept is “See, Touch and Feel” and with more that 300 Japanese and international brands of vibrators on display it’s a great chance to see, touch and feel any of them first-hand. It’s a great opportunity to find your dream vibe?

IMG_4308

fullsizeoutput_433e

 

 

Det fanns ett stort utbud av sexleksaker och försäljning. Jag köpte en av deras egen producerade Magic Wand. Förutom Womanizern en av de bästa modellerna på marknaden enligt mig.

Var bara tvungen att köpa Magic Wands lillasyster också. Det är alltid bra att ha en liten vibrator i handväskan 😉 Den laddas med usb-sladd vilket är praktiskt

fullsizeoutput_433c

 

 

 

 

 

 

 

Där finns också möjlighet att prova på en mängd olika glidmedel med smak och även titta i erotiska böcker.

fullsizeoutput_4066

När man träder in gör man naturligtvis det genom en fitta. Ovanför mig the holy Clit.

IMG_4359

Glöm inte att besöka toaletten, det är en upplevelse i sig själv.

IMG_4319

Vibe bar ligger i Shibuya och enbart några minuters gångväg från stationen.

I samma område, Shibuya ligger även restaurangen Alcatraz. Det är ytterligare en av Tokyos alla temarestauranger. Här är det ruffig fängelsemiljö och sjukhus som gäller. Där fick jag blanda min drink med en Pearl and Rabbit.

IMG_4084

Till drinken åt jag en rostbiffsfitta och till efterätt en binda med bloody good gel..

Som teolog och sexolog var jag otroligt sugen på att köpa denna men jag kunde hålla mig….
IMG_3246 2

Ett gäng Mangaerotica och vackra Shibari bokmärken fick dock plats i resväskan tillbaka till Sverige.

 

 

Natten till idag drömde jag om att jag föll ned på Roslagsbanans spår och i den drömmen var jag min lekamens glatta flisor, delvis inhamrade i den grågröna makadamen mellan syllarna vid Täby Centrum. Mitt vänstra öga var intakt. Ungefär så börjar Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius. Det är hennes tredje roman. Till skillnad från kulturtanten Boel Märgåker i Oscar Levertins vänner som jag älskade går det inte att tycka om huvudpersonen Rakel i denna bok.

Rakel, 32 år bor på Marknadsvägen 181 i Täby . Hon har ständig panikångest och svårt att andas i en lägenhet på tre rum och kök som mest påminner om ett grovsoprum. Där finns mängder av odiskad disk och även någon använd tampong på golvet. Hon stalkar en man som hon ständigt skriver brev till. Rakel jobbar på en skola i Djursholm där hon är lärarassistent åt Grüber, 10 år. Han har någon form av diagnos som gör honom våldsam och föräldrar är så rika att Rakel aldrig träffat dem.

Det finns något i boken  som hon kallar för ”hinnorna”. Dessa många gånger otäcka väsen kan dela sig, hänga likt fladdermöss i taket, vråla och uttrycka otäcka ljud men också njuta av skönsång och ett varmt bad.

Jag har sparkat in ångesthinnorna bakom toalettstolen och låst dörren utifrån med en sax. Det verkar inte troligt att hinnor utan lemmar kan pilla upp dassdörrens lås. Ansamlingen har redan förökat sig. Eftersom den, vilket inte nog kan understrykas, är asexuell, kan den föröka sig utan bistånd av en köttpartner. Tänk om jag också kunde det. Då vore jag inte så ensam.

Varför skriver jag om den här boken i en blogg om sexualiteter? Jo, för att Montelius beskriver en kvinnas sexuella frustration och ensamhet eller är det faktiskt en rasande uppgörelse med tvåsamhetstvånget, förväntan över att alltid behöva vara sexuell i en tid där ett tecken på framgång är ett fantastiskt sexliv. En av de förbjudna företeelserna idag är att leva i så kallade vita äktenskap (relationer utan sex). Vardagspuls gjorde en intervju med mig tidigare i år runt frånvaro av lust.

Hennes kollega Åke är en fullfjädrad manschauvinist som påminner om en del män som inspirerats lite väl mycket av evolutionssexologiska teorier. Dessa handlar nästan alltid om att det för män inte är evolutionära korrekt att fixera sig vid en enskild parningskontrahent. Åker går längre än de flesta men konstaterar att kvinnor som inte finner någon villig partner troligen ger vid handen att hennes feromoner utsöndrar dåliga gener, hon har orena drag och eller fet kropp, att hon är för gammal och det är meningslöst att betäcka henne annat än i tillfällig brist på rekreation. Detta för att män ibland behöver tömmas sig i vad som helst för att bli av med gammal sperma.

Rakel kan visserligen känna sig en aning varmblaskig åt sittfläsket till men det är ändå inget att agera på tycker hon, tvärtom.

Och det gjorde mig stundom aningen upphetsad: saker styvnade och savade enligt föreliggande lathund. Det är dock ingenting jag vill fästa större vikt vid än vid barrträd. Att ignorera kroppsliga reaktioner inför andras åtbörder är mig veterligen inte belagt med fängelsestraff. Det är bara att fortsätta med dagens id, så torkar blädderfläsket inom några timmar på sin höjd. Ingen anledning finns att om man nu tillfälligt savat, bli fullkomligt ifrån sig på ett sätt som man väl inte blir av att till exempelvis ha haft diarré.
Det konsekventa för den som inte vill låta sig domineras av naturen är att se alla naturliga fenomen som samfällt irrelevanta. Oavsett om det rör sig om reflux, panikattacker eller allt glesare fall av kättja. Det är funktioner, bara funktioner, att likna vid tidvattnets mekanismer. Intellekt och min uttalade vilja ska vara min herre. Inte evolutionsbaserade hugskott.

Rakel menar att den tidigare relationen med den framlidne Mauritz bevisat att det går att frigöra sig från naturlagar. De hade i princip ingen sexualitet. Rakel menar att,

sexuell attraktion överfaller människor lika slumpmässigt som narkotikapåverkade emotionellt skadade personer på bärsärkargång genom stadskärnor världen över. Sexuell attraktion är helt opersonlig och snabbt övergående varför det inte har med mänskliga relationer att göra. Problemet är att folk inte fattar detta utan får för sig att de är olycklig kära, men sanningen att säga, tar de livet av sig för att de är kåta.

Martina Montelius leverar alltid, så också denna gång. Hon är en ordkonstnär och som Helsingborgs Dagblad skrev, hon är drottningen av skrattet-i-halsen.

 

 

Bild  —  Publicerat: 26 mars, 2017 i Böcker om sex & sex i böcker
Etiketter:,

Snipp och snopp är två sköna typer som nu återkommer i sin tredje bok. Deras förälder heter Tony Cronstam och han är nog mest känd för serien om Elvis.

snippsnopp3_400-500x500

Snipp fyller år och gör fina inbjudningskort och istället för att skicka dem så tar Snipp med sig Snopp och går ut för att dela ut dessa. De besöker en rad olika familjer som ser ut på många olika vis. Hos den första (heterosexuella) familjen är inget är märkligt men…

skarmavbild-2017-01-22-kl-20-33-42

Hos alla de andra familjerna är något knasigt eller konstigt, på en vägg hänger en klocka upp och ner och hos en annan har hunden en tröja på sig. Det är troligtvis en pik till vuxna som kanske tycker att det är märkligt att en Snippima bor hos sina pappor där en har snippa och en har snopp eller att Snippott har två pappor, en mamma och sex syskon. Barn har sällan samma fördomar.

Bokens upplägg kan nog glädja många barn som efter några genomläsningar kan lära sig att känna igen vad som är fel hos de olika familjerna. Handlingen går ut på att förbereda till fest vilket är ett tacksamt tema.

En annan skön sak är att det inledningsvis nämns att det går att få bebis genom att sätta ihop en snippa och en snopp samt att det kan kännas skönt att ta på dem men sedan lämnar vi sexualiteter därhän och fokuserar på en underbar story med fantastiskt illustrerade figurer.
skarmavbild-2017-01-22-kl-20-34-19

Denna bok är ännu en fantastisk bok i raden av normkritiska böcker för barn. Utgiven 2016 på Idus förlag. Jag kommer att köpa några ex och ge bort till barn i min närhet.

skarmavbild-2017-01-22-kl-20-34-08

Snopparna och snipporna på alla bilder uppvisar en fantastisk mångfald inte bara gällande familjernas sammansättning utan också avseende könsidentitet, ålder, färg, form, utseende, funktionsförmåga och storlek.

skarmavbild-2017-01-22-kl-20-35-45

Jag sitter i den gamla katolska kyrkan i Gävle. Det är en vacker lokal med välvda tak och dekorerade glasfönster. Vid altaret hänger ett krucifix med Jesus men predikstolen är övertäckt med plast. Här inne har en man bestämt möte med en ung kille för sex mot ersättning.

Två killar står på scenen och borstar tänderna. Den vita tandkrämen bubblar ur munnen och rinner ner på deras tröjor. Skådespelarna Samuel Astor och Björn Elgerd berättar om sexuella möten med olika former av transaktioner, ibland är det pengar, andra gånger ett märkesplagg, alkohol eller droger. Symboliken är smärtsamt tydlig med tandkrämen som symbol för sperman som rinner ut ur munnen och tandborstarna som stötvis förs in och ut ur munnen.

affischwebbFoto och form: Nicklas Hultman

I torsdags hade jag förmånen att vara inbjuden till premiären på pjäsen Transaktion på Gävle Folkteater då jag varit med som sakkunnig från RFSU i inledningsarbetet. En snabbt växande grupp av sexsäljare finns bland unga killar, på nätet. För att belysa detta  har Folkteatern i Gävleborg, skådespelarna tillsammans med regissören Mattias Brunn satt upp en pjäs som baseras på autentiska berättelser, nyskriven musik, drömmar, fakta och fantasier.

Björn Elgerd    Samuel Astor
Foto: Märta Thisner

Jag har länge undrat varför samhället inte vill prata om unga killar och män som säljer sex? När jag skrev min masteruppsats i sexologi om män som har sex mot ersättning fick jag till och med höra från vissa håll att det kunde vara farligt att lägga för mycket fokus på killar och män då detta skulle dra resurser från tjejer och kvinnor. Är detta fortfarande en rådande uppfattning?

Samhället och politikers ingång till frågan är så oerhört svart/vit. När jag var projektledare för Osynliga Synliga Aktörer och intervjuade många sexsäljare och när jag pratat med klienter, vänner och bekanta med dessa erfarenheter finns det ofta en komplex förklaringsmodell men i debatten bara två utgångspunkter, den lyckliga horan och OFFRET. Pjäsen ger istället uttryck för den komplicerade bilden av att vara människa och ibland eller ofta haft sex i utbyte mot en transaktion.

Det är skönast när de inte vill prata.
Jag tänker på Nicke som kom in i en lägenhet i Stockholm och snubblade på en röd leksakstraktor när han följde med en ung tvåbarnspappa hem  för en transaktion där familjefadern betalade Nicke för lite sex på lunchen när frun jobbade och barnen var på dagis. Nicke ville inte prata utan knulla och gå men pappan ville berätta om sina barn och fru.

Han gav mig sina djupaste hemligheter.
Jag tänker på Christian som sålde BFE (boyfriendexperience) och ibland åkte med män på utlandssemester som en betald pojkvän. Hur svårt det var att spela en roll när någon delade med sig av sina existensiella funderingar om relationer, barn och livsmål.

Jag hade kunnat göra det (ha sex) med honom utan ersättning.
Jag tänker på Lena som hade en stamkund till vilken hon kände attraktion och alltid längtade efter att få träffa. Möten gav dem båda tillfredsställelse och kraft i tillvaron.

En av killarna blir hotad, en annan blir våldtagen och kommer hem med blodiga kläder. Jag tänker på Sandra, en transtjej som blev våldtagen av en man i en lägenhet i Farsta. Hon kom också hem blodig men i våra samtal var de fysiska skadorna ingenting mot att ha förnekats sin egen könsidentitet och fått veta att hon aldrig kommer vara något annat än en misslyckad man.

”Farbrorn längtar efter närhet. Han är så liten.
Jag börjar känna ömhet för honom. Lite äcklad på samma gång.
Hur ofta gör han det här? Är han schyst mot dom andra killarna?
Hur kommer det kännas att kyssa någon som skulle kunna vara min morfar?”

En av killarna nekar en kund en ansiktsbild. Kunden blir arg så säger att han inte vill köpa grisen i säcken.Transaktion istället för en relation är ibland eftertraktansvärd och skönt andra gånger en plåga och ett substitut. Är det inte så att vi i vårt postmoderna samhälle börjar betrakta människor mer och mer som varor som kan bli sålda, köpta och marknadsförda på ett sätt som höjer efterfrågan på dem. Jag tänker på sociologen Zygmunt Baumans teorier om  konsumtionssamhället som gynnar det som är färdigt för omedelbar användning, snabba lösningar, momentära tillfredsställelser med mera. Denna typ av kultur verkar kunna förvandla varje aspekt av våra liv till konsumtionsvaror, även löftet om en ”kärlekserfarenhet”. Pjäsen utforskar livets ständiga transaktioner där många säljer sin kropp till arbetsgivare som utnyttjar den och ger konsekvenser av livslånga arbetsskador och förtidspension. Coco Chanel nämns, hon som från början var verkligen fattig men blev en av 1900-talets stora framgångssagor i Paris, detta med hjälp av talang, målmedvetenhet och hänsynslöshet samt omsorgsfullt utvalda rika och framgångsrika älskare. Vi får frågan hur många som sålt sin kropp till vetenskapen och fått betalt för att äta mediciner som håller på att utprovas eller tagit emot behandlingar som ännu inte är godkända. De berättar om en kompis som genomgick regelbundna rektoskopiundersökningar mot betalning i läkemedelsindustrins namn. Det finns så många fler lager av vad en människa kan tänkas göra än vad vi accepterar, säger pjäsens regissör i en intervju och jag tänker att precis så är fallet.

Jag tänker oundvikligen på en annan pjäs, Mark Ravenhills ”Shopping och fucking” om några personer som talar om varandra som transaktioner. Även där var jag inbjuden som sakkunnig till Stockholms Stadsteater.

Hur kan vi börja prata om att killar också kan sälja sexuella tjänster. Hur talar vi om det utan skam, och utan att utgå från redan förutfattade meningar?

Jag har egentligen bara berättat det här för två vänner.
Dom som jag visste skulle kunna ta det.
Inte skuldbelägga, skrika eller bli rädda.
Men säga, ta hand om dig, prata med mig.”

transaktion_mg_1935

Pjäsen är oerhört stark, visuellt fantastisk och ett absolut MÅSTE för alla som på något sätt kommer i kontakt med frågan genom sin profession eller kanske ännu viktigare för alla de som arbetar med människor och inte kommit i kontakt med detta. Kanske kan denna pjäs få oss alla att sluta blunda för en verklighet som finns precis i vår närhet. Det är humor OCH tragik, det är utsatthet och maktlöshet men också medvetna val och njutning. Det handlar om prostitutionspolitik och enskilda personers högst subjektiva upplevelser. Samuel Astor och Björn Elgerd briljerar och ger allt. De lämnar en omskakad publik som alla går därifrån med något substantiellt i ryggsäcken.

Tami T’s har gjort den fantastiska musiken. Tami har tidigare gjort låten I never loved this hard before, som utgjorde signaturlåten för filmen Någonting måste gå sönder i regi av Ester Martin Bergsmark.

Ella och Charlie är bästa vänner, det skulle alltid vara de två. Charlie är Ellas ett år äldre nästanbrorsa och boken börjar med deras roadtrip till Köpenhamn.
De pratar om allt och hänger ofta. Sedan träffar Charlie en tjej och blir uppöver öronen kär  och det blir först lite jobbigt för Ella men hon blir sedan ihop med en annan kille vilket aldrig blir speciellt bra. Efter detta blir hon kär i någon annan som verkligen hotar henne och Charlies långa nära relation…

ingen-normal-star-i-regnet-och-sjunger

Ingen normal står i regnet och sjunger är en feel-good bok för unga, skriven av författaren Sara Ohlsson och utgiven på gilla böcker (en del av barn- och ungdomsboksförlaget Lilla Piratförlaget).

sara-ohlsson_foto-annika-goldhammer

Ella har en skön feministisk medvetenhet, bor med sin pappa och blir ofta förbannad på sina jämnåriga klasskamrater som omedvetet häver ur sig misogyna uttalanden och är allmänt nedvärderande mot tjejer nu och då. Ella och Niki samt några till är inspirerande tjejer som i sin vardag visar på motstånd och utmanar strukturella problem.

Ella tar ofta till sprit och supande som ett botemedel för de flesta känslor som gör ont. Här saknar jag den djupare analysen och samhällsmedvetenheten som finns i resten av boken. Det är ofta Ella blir redlöst berusad och somnar på olika ställen eller måste bäras hem. Detta framställs som helt naturligt och blir aldrig något problem och inte ens hennes pappa verkar bekymra sig speciellt mycket. Lite trist att alkoholnormen får passera helt oproblematiserat när boken annars är så befriande normkritisk.

En av de saker som jag uppskattar allra mest med boken är att den är så befriande ohämmad vad gäller tjejer som har sex. Ella hånglar och ligger med flera utan att det blir ett problem. Hon kan nojja över att det var fel kille, fel situation eller att hon kanske inte ens ville ligga men borta är detta ständiga problematiserande över kvinnors (tjejers) sexuella uttryck. Sara Ohlsson beskriver också ett sextillfälle på ett fantastiskt sätt;

Han trär på kondomen och trycker ut glidmedel i handen, han känner inte ens efter om jag är våt först utan tar bara sin kletiga hand och pressar mot mig, han trycker in sin kuk och ligger ovanpå mig, stöter mekaniskt fram och tillbaka, han mm:ar konstant som om det vore en jäkla chokladreklam men jag känner absolut ingenting. så jag vänder honom på rygg, jag rider honom och trycker mig nedåt, gnider mig mot honom. Kommer på någon minut. Efteråt lägger jag mig på sidan och låtsas somna. Orkar inte bry mig om han inte kom.

Först det knapplösa knullet som det flesta som legat med män kan känna igen sig i och sedan tar hon över kommandot på ett fantastiskt sätt och ser till at hon får den njutning hon behöver. Eftersom han inte tar några hänsyn till henne, varför skulle hon tänka på honom?

Ella ligger också utan skydd och måste gå och lägga hundrafemtio spänna på en läskig hormonboost i form av dagen efter-piller. Hon önskade att apotekstanten skulle vara barsk och läxa upp henne men det händer inte. Hon känner skam för att ha gjort någonting bara för att hon var kåt. Samma skam återkommer när hon tänker på nallen från barndomen som hette Majken. Nallen Majken hade två egenskaper, dels var den mjuk och skön att krama och dels var plastnosen magiskt skön att gnugga mot snippan. Detta gjorde att Majken fick en liten uppnäsa. Ella skrev till kropp och knopp i KP och frågade runt detta men fick aldrig något svar vilket hon tolkade som att hon var för äcklig för att kunna ha i tidningen. Så otroligt mänskligt och fint skildrat.

När tjejer som har sex med tjejer beskrivs är det både långt ifrån de tragiska skildringarna från Ensamhetens Brunn men inte heller romantiska omskrivningar utan här blir Ella kåt, längtar att klä av, kyssa, smeka och knulla en annan tjej. När hennes dröm går i uppfyllelse händer detta;

Jag hittar henne i vardagsrummet, hon står ensam med en öl. Jag tar den ur hennes hand och leder henne tillbaka till våningssängen. Viskar att hon är sexig och pressar mitt lår mot hennes skrev. Hon stönar och fingrar med handen under min kjol, drar ner strumpbyxorna och trosorna i ett tag. Smeker mig med ena handen till jag kommer.

En fantastiskt fin ungdomsbok som jag vill ge till alla tonåringar jag känner!

Lynx är en femtonårig fittbärare som definierar sig som vaginosexuelll, lithstraight, cassgensder och som har skrivit en bok om Fundersamma Siri. Boken är utgiven på S.T.O.P.Bok. En Siri är en person som finns inom oss alla och som funderar och vill veta mer. Boken har uppkommit utifrån behovet av att hitta sin identitet och Lynx gjorde viss research på området och på den vägen är det.

Fundersamma Siri beskrivs som en tänk-om-baserad faktabok som beskriver och förklarar könsidentiteter och läggningar med hjälp av berättelser utifrån Siri.

utxvmfr8iftrrisxhhiu

Vad är könsidentitet? Vad är sexuell läggning? Vilka olika varianter på dessa finns? De frågorna försöker Lynx besvara genom sin uppslagsbok över olika könsidentitet och sexuella läggningar.

För att förstå Lynx bok måste en utgå ifrån att könsidentitet och sexuell läggning är två icke stabila och föränderliga kategorier. Här är nämligen utgångspunkten att sexuell läggning och könsidentitet alltid handlar om en persons självidentifierade kön och läggning. Kön förstås alltså som något som görs och skapas. Det är med andra ord personens egna subjektiva upplevelse av att tillhöra ett genus eller en sexuell läggning, med andra ord är kön inte baserat på biologisk fakta. Lynx beskriver många olika gender eller genus som den svenska översättningen brukar vara. Här finns agenter, agenderflux, abimegender, adamasgender, astralgender och många många fler. Vad gäller sexuell läggning så är det långt mer än bara hetero, homo eller bi och här finns ficto, cass eller cetero- emotionell/romantisk eller sexuell och många andra.

Uppfattningen om vad som är och utmärker män och kvinnor har förändrats över tid, är olika i skilda delar av världen och beroende av den omgivande kontexten. I vårt samhälle börjar uppfattningen om kön som något socialt konstruerat växa fram även om samhället forfarande präglas av en heteronormativ könsdikotomi, dvs vi ser kön som två uteslutande kategorier som ska begära varandra. Samhället ”straffar” fortfarande personer som bryter mot tvåkönsnormen för att ”de gör sitt kön fel”. Bland unga finns det ett ökat motstånd och det är vanligare att höra att en ung person definierar sig som är exempelvis genderfluid.

astralgender_by_pride_flags-d96sbvfPrideflaggan för astralgender*

Astralgender förklaras i Lynx bok som ett gender som är sammanhängande med rymden på något sätt.

Läggningar delas in i attraktionsnivå och grundläggningar. Könsidentitet delas in i olika fyra delar, pronomen, grundgender, beskrivande gender och könsuttryck.

Transaktivisten Maria Ramnehill skriver i ett inlägg på Feministiskt Perspektiv, men könsidentitet behöver inte vara det essentialiserande begrepp det ofta är i dag – könsidentiteten är inte stabil ens när den upplevs så. Och det är meningslöst att tala om könsidentitet som något annat än individuell. Eftersom könsidentiteten är individuell och unik för varje person är den också ointressant som något att grunda sin analys på. 

Lynx bok är en liten uppslagsbok på många olika genus och sexuella läggningar. Kön kräver upprepningar för att uppfattas som stabila över tid. Många av de genus och sexuella läggningar som beskrivs är nog enbart känt för ett fåtal varför de ännu inte kan uppfattas som etablerade kategorier. Många frågor väcks när jag läser boken. Vanligtvis är jag en stark försvarare av identitetspolitiska projekt men i bakhuvudet finns några ord från Kenan Malik i SvD; Det som är annorlunda nu är inte att vi har konflikter kring värderingar eller ideal. Det är sättet på vilket dessa konflikter kommer till uttryck. /…/Folk sitter i sina separata identitetssilos och skriker åt varandra. Är det nödvändigt med alla dessa nya kategoriseringar? Är detta ett tecken på en hyperindividualistisk kultur där kön och sexuell läggning också måste vara ett helt privat projekt där vi alla skall hitta vår specifika kategori?  Eller är det bara ett sunt uttryck för könsidentiteter som något individuellt definierat?