Feministisk och våldsam vrede – Hackers av Aase Berg.

Jag går ut hårt och börjar med diktsamlingen Hackers av Aase Berg. Det är en bok som kokar av feministisk vrede och känns skön att läsa i spåren efter alla sexuella trakasserier och våld mot kvinnor i Köln och på festivaler och andra sammanhang i Sverige.

Vi är kvinnofällan. Vi är värdinnedjuret, uppkopplad
mot slappköttade parasiter såsom lata män och 
manipulativa knullviljor och bortskämt omedvetna
sällskapshjon.

Aase Bergs nya diktsamling handlar om utvägar ur kvinnofällan, om våldsam listighet och hur man fuckar upp systemen inifrån. I magen på den trojanska hästen sammangaddar sig amasoner, hackers, stalkers, parasiter, horor, haggor. De förlåter inte. De glömmer aldrig. De krossar det okrossbara. Se det här som ett hot: De är Här. 

Hackers är fascinerande, spännande och emellanåt tämligen svårgenomtränglig. Det är inte så mycket bokstäver men tar tid att läsa. Återkommande finns referenser och citat från många olika håll. Aase Berg citerar Natascha Kampusch som i sin självbiografiska  bok ”3096 dagar” beskriver hur hon under åtta år hölls fången och utsattes för övergrepp av en man, Wolfgang Priklopil i ett litet utrymme under garaget till hans bostadshus i utanför Wien.

Kärleken riktar sig bara  mot offer man 
kan känna sig överlägsen
Natascha Kampusch

Fina flickor blir slagna men fina flickor knullar inte och är framför allt inte våldsamma, det vet vi alla.

Hon vem
vem som får
slå henne

Underlydande
har mer
bukfett.

*

Hon slår tillbaka
piercingfetto,
grogghagga,
självskadesludder.

Den fostrade kvinnan
höjer aldrig
en hand.

Just nu läser jag även en avhandling i sociologi  från Lunds universitet av Susanne Boëthius. Studien Män, våld och moralarbete. Rapporter från män som sökt behandling för våld i nära relationer visar att männen resonerar kring våldshandlingarna utifrån förklaringar där de samtidigt kan bevara bilden av sig själva som moraliska personer. Det handlar inte bara om att rättfärdiga våldet genom att lägga skulden på andra personer eller yttre omständigheter. Även gränsdragningarna för vad som är våld har ofta förskjutits.

Ofrånkomligt tänker jag på den av Aase Berg mycket relevanta och intressanta fråga; Vem delade ut rätten till Mr Hyde-zoner?

 

Aase Berg samlar hämndlystna vapendragare Valerie Solanas och Kaninkokerskan från filmen Farlig förbindelse.

Det finns en kvinnlig frihet. Drönaren ska koka.

Kaninen i Le Creuset.

Naturligtvis älskar jag parallellen mellan kvinnofällan och Vagina Dentata. Det är en myt med en kraftfull symbolik, alldeles för lite använd.

Vem äger kvinnofällan, är det hon som fångas eller han, vem slår igen den?

Gallren omvässas till tandat sköte,

Vem är vem?

Diktsamlingen slutar med nedanstående text och på boken baksida kan vi läsa DET HÄR ÄR ETT HOT.

Tvångsavsluta: Överta mannens våld, man kan

queera det, går i slutändan under.

Under finns: List, Slughet, Framförhållning.

Gott nytt subversivt 2014!

Jag älskar konstnären Cindy Sherman, det sätt som hon dekonstruerar kvinnokroppar och begär, blandningen av det groteska, äckliga, sexualitet och åtrå. Jag älskar denna dekonstruktionernas drottning som skapar glidningen mellan  surrealism och verklighet, åtrå/begär och äckel. De kvinnliga stereotypa idealen är förstärkta med plasteffekter, till och med på den ammande jungfrun finns ett artificiellt plastbröst. Den tillrättalagda och konstruerade fasaden av stereotyp kvinnlighet döljer de kroppsliga utsöndringarna som spyor, sekret, slem, blod, mögel och förruttnelse vilket är det enda som närmar sig någon form av äkthet.

Kerstin Thorvall var kvinnan som fick en mängd människor att att förfasa sig när hon då som 50-åring berättade och skrev om hur hon åtrådde yngre män med fysiskt mycket påtagliga skildringar av sitt sexliv i romanen ”Det mest förbjudna”, 1976. Hon har inspirerat mig till att påbörja texter om hur alla mina älskare och älskarinnor brukade ta på mig, ett försök till att minnas alla och något speciellt från var och en av dem. På scenen ser vi Kerstin genom Ann Petrén älska, dansa, hysa alla helvetes kval i ångesten över ensamheten och kroppens svek. Hon konstaterar kallt att hon alltid varit otrogen och flytt det kvava familjelivet när frihetslängtan blivit för stor. Hennes engagemang i VPK och Grupp 8 utan att någonsin fullständigt kunna passa in, då det inte passar sig att gå i 1 maj demonstrationer i dräkt och målade naglar liksom hennes gränslösa sexualitet inte riktigt passar sig i Grupp 8. Kerstin Thorwall har alltid haft förmågan att som person gestalta ångest, aggressivitet och sexualitet i en helig förening.

I en essä av Aase Berg läser jag om gurlesque och trots att jag lagt mig för natten måste jag upp och leta på en överstrykningspenna. Citerar från artikeln ”Aggressiv befrielse i klänning och rosett”;

Riktig Flicka betyder: Duktig flicka. Anpassad flicka. Söt och vacker flicka. Sexig flicka. Leende flicka. Lyssnade och inkännande, omhuldande flicka.

I gurlesken är flickan både skör och förbannad. Hon går runt i finklänningar och rosetter och slajsar upp marsvin och sällskapshamstrar till blodiga slamsor, hon vadar i lera och skitar ner sig, hennes flätor ringlar sig ur prydligheten och förvandlas till ormar.

Om man så vill, en motrörelse mot de horder av kvinnor som försöker stå ut med underordningen genom att läsa Femtio nyanser av honom. Gurlesk utövas av personer som är fett trötta på underkastelsemystik.

Källa: http://hungershow.tumblr.com/post/65740006261/actionbookspress-to-engage-in-persona-is-to

Inspirationen till detta inlägg fick jag genom ett besök på Moderna museets utställning  Untitled Horrors som pågår fram till 19/1-2014.

Pjäsen Kvällarna med Kerstin på Stockholm Stadsteater med fantastiska Ann Petrén i huvudrollen

Jag läser det nya num­ret av 10TAL, nr 15  om Gurlesque och hittar något genuint intressant som griper tag.

Via sökningar på Google hittar jag ett fullkomligt fantastiskt förlag, Dockhaveri  och inser genast att jag hittat en skattkista fylld med inspirerande engagerande litteratur.