Inlägg märkta ‘abort’

Jag gillade ”Konsten att vara kvinna” av Caitlin Moran så därför var jag snabb på att boka den nyutkomna antologin ”Morantologi” av samma författare på biblo. Det skall blir spännande att lyssna på henne IRL på höstens bokmässa i Göteborg.

9789100135201

En måste bara gilla en kvinna som varit på sexklubb med Lady Gaga..

Morantologi är en samling av hennes tidigare utgivna essäer, de flesta skrivna för The Times. Det finns något i hennes sätt att skriva som jag älskar, det är de där överdrivna komiska ibland satiriska poängerna som hon får till samtidigt som hon rör sig fritt mellan ämnen som barnfattigdom och socialförsäkringsfrågor för att sedan ta ett raskt kliv över till att hänge sig åt tonårsaktig idoldyrkan. En sådan formulering är när hon släpps in på inspelningen till Doctor Who och får se någon farkost och utbrister att åsynen av detta gör att det vattnas i nördkörtlarna på varenda käft mellan sjutton och femtio år i Västvärlden.

Boken är uppdelad i fyra delar varav ett heter homosexuella, transsexuella, tjejer och internet. Det tänder till när hon ger hätsk kritik till föräldrar som reagerat på att en tioårig pojke efter sommarlovet kom till skolan som flicka. Föräldrarna till hennes barns skolkamrater ansåg helt vanvettigt att de skulle blivit tillfrågade. Skolan som också ville föra upp transjämlikhet på schemat mottogs med samma klagomål. En av företrädarna menade på att barnen tyngs av frågor de skulle slippa tänka på (känns argumenten igen?). Moran menar att det blir en intressant ståndpunkt, främst för att den är så oklädsam och så ytterst ohyfsad. Hon menar istället att det är mycket mer vettigt att ge barnen möjlighet att sätta sig in i frågan på ett tidigt stadium innan de tillägnar sig samma knäppa sätt som en del vuxna. Hon undervisar om cis och använder hen som pronomen.

207237bCopyright/fotograf: Gareth Iwan Jones

Hennes argumentation i abortfrågan är också värd att nämna. Hon drar paralleller med att bli på prackad något som en inte alls vill ha av någon person som hävdar, det är en gåva, det är en gåva. En försöker fint att avböja och förklara, men personen ihärdar och säger att det är en present, du måste ta emot den! Tänk om lagen skrivs om så jag måste ta emot gåvor som jag inte alls vill ha funderar Moran och fortsätter, en gåva skall väl vara något en vill ha, inget som någon främmande person lägger i min ficka. Rick Santorum, republikanernas presidentkandidat hade visst sagt att om hans fjortonåriga dotter blev gravid efter en våldtäkt så skulle han inte vilja att hon gjorde abort utan skulle se barnet som en gåva från Gud. Moran ser med oro på hur antiabortrörelsen vinner mark i Storbritannien. Hon menar att föreställningen om barn som en gåva till kvinnor får kvinnor att framstå som maktlösa. Kvinnor blir som ett skåp eller soffbord att lämpa över gåvan på och inte en rationell vuxen människa som faktiskt själv kan komma fram till att hon vill ha ett barn.

I en hyllning till Elisabeth Taylor finns dessutom en otroligt vacker kärleksförklaring från Richard Burton som lär ha sagt; efter fyrtio år dallrar den fortfarande av pur lusta. Han har tydligen också tillsammans med nämnda Elisabeth Taylor åkt fast för erotiskt lösdriveri i Vatikanen på den gamla goda tiden.

Som helhet är den kul med ett otroligt tempo dock ingen ”alla måste läsa” bok.

För oss i Sverige är rätten till abort en självklarhet. Men i flera andra Europeiska länder råder abortförbud som leder till illegala och osäkra aborter där kvinnor utsätts för fara. 2008 gjorde världens kvinnor mer än 21 miljoner osäkra aborter, de allra flesta av dom var illegala. De ledde till 47 000 dödsfall.

Jag har läst en mycket viktig bok; Anna Dahlqvists bok I det tysta utgiven på Atlas. Hon har besökt Malta, Polen och Irland, som alla har en mycket restriktiv abortpolitik och ägnar vart och ett av dessa länder ett kapitel i boken. På Irland och på Malta ses en gravid kvinna som gör abort som en brottsling. Hon riskerar fängelse mellan 18 månader och tre år.

9173894133

I maltesisk media kan författaren inte hitta en enda kvinna som vittnar om att hon gjort abort. Hon får under starkt tysthetslöfte intervjua 18-åriga Kate som åkt på en uppdiktad nöjesresa till London för att kunna få abort.

Många kvinnor från både Irland och Malta åker till England för att få göra en abort, men detta innebär naturligtvis en mycket dyr kostnad och de rekommenderas alltid vila efter en abort men måste oftast direkt återvända hem för att dra ner på kostnaderna. Kyrkan har en stark ställning på Malta och på Irland. På Malta ses inte abort som en kvinnorättsfråga utan där talar man om abort utifrån att det inte kan vara rätt att mörda små bebisar.

Boken behandlar också det politiska maktspel som finns runt frågan. I EU.s maktcentrum inom europeiska rådet där medlemsländernas regeringschefer samlas är abort en icke-fråga. Likaså är det i EU-kommissionen där den verkställande makten äger rum. Däremot i Europaparlamentet hos de folkvalda är abortfrågan synlig och närvarande.

I FN:s kvinnokonvention CEDAW från 1979 finns artikel 16 som reglerar rätten till att fritt och under ansvar bestämma om antalet barn och tidsrymden mellan havandeskapen, samt rätt till upplysning och utbildning. Både Polen, Irland och Malta har ratificerat denna men Malta har reserverat sig just för artikel 16. Tyvärr är det få internationella sammanhang där man uttryckligen sagt att abort är en mänsklig rättighet, frågan uppfattas vara allt för känslig.

Idag finns det 68 länder som har ett totalt abortförbud eller tillåter abort enbart när kvinnans eget liv är i fara, bland dessa återfinns bland annat Syrien, Afghanistan, Iran, Senegal, Uganda, Malta, Irland, Mexico och Egypten. Enbart 40% av världens befolkning bor i länder där det finns fri abort dvs abort på kvinnans egen begäran.

Det finns också andra hot mot aborträtten. I Italien så visar en studie från 2007 att drygt 69% av alla gynekologer nekar att göra abort utifrån samvetsbetänkligheter. Ett annat land där detta börjat bli ett problem är Slovakien.

Förbud mot aborter gör inte att de upphör eller blir färre, enligt WHO. Bara farligare. En kvinna som anser att hon behöver en abort genomför den oftast oavsett lagstiftning, men riskerar att skadas eller dö som följd av osäkra ingrepp.

Tvärtom vad antiabortorganisationer framhåller så visar forskning att kvinnor sällan drabbas av några allvarliga psykiska problem efter en abort. Abort är i sig ingen risk för den mentala hälsan.

Efter att jag läst ut boken och under tiden stiftat bekantskap med Women on Web bestämneer jag mig för att göra en liten donation. De gör ett fantastiskt viktigt arbete där de erbjuder kvinnor som lever i länder där säker abort inte är tillgänglig, information, medicinsk vägledning och en medicinsk abort. De informerar om vad en skall tänka på före, under och efter en abort. De informerar om vart en kan hitta tillförlitliga medel för en medicinsk abort. I Polen har det växt fram en stor illegal marknad där en aldrig kan veta vart pillren kommer ifrån och vilken verkan de har. Därför går det att beställa läkemedel från deras webb. Här granskas svaren av en läkare och både konsultation och mediciner är gratis men de tar gärna emot donationer.

dsc8087_2_2.jpe(mediaclass-base-page-main.d2c518cc99acd7f6b176d3cced63a653791dedb3)

Det är lätt att tro att vår aborträtt i Sverige är helt ohotad men den politiska utvecklingen i Europa visar på ett ökat inflytande från kristna fundamentalister och främlingsfientliga partier som de flesta har en konservativ uppfattning runt  kvinnor och deras kroppar. Det syns fler och fler grupper som vill inskränka aborträtten, inskränka möjligheter till sexualundervisning i skolan och vill sänka tillgången till preventivmedel. Redan nu är tillgången till preventivmedel dålig på många håll i Europa.

Sveriges utrikes- och EU-politik måste fortgående vara progressiv och driva dessa frågor hårt. I Sverige får vi inte heller koppla av och tro att vår abortlagstiftning för evigt är oss given. Jimmie Åkesson (SD) har i tv hävdat att han vill inskränka aborträtten med syfte att minska antalet aborter vilket kritiserades hårt av RFSU:s Kristina Ljungros.

Läs gärna även vad Feministbiblioteket skrivit om boken:

Feministbiblioteket om I det Tysta

Feministbiblioteket om samvetsklausuler

#blogg100, dag 97.