Inlägg märkta ‘abortmotstånd’

För oss i Sverige är rätten till abort en självklarhet. Men i flera andra Europeiska länder råder abortförbud som leder till illegala och osäkra aborter där kvinnor utsätts för fara. 2008 gjorde världens kvinnor mer än 21 miljoner osäkra aborter, de allra flesta av dom var illegala. De ledde till 47 000 dödsfall.

Jag har läst en mycket viktig bok; Anna Dahlqvists bok I det tysta utgiven på Atlas. Hon har besökt Malta, Polen och Irland, som alla har en mycket restriktiv abortpolitik och ägnar vart och ett av dessa länder ett kapitel i boken. På Irland och på Malta ses en gravid kvinna som gör abort som en brottsling. Hon riskerar fängelse mellan 18 månader och tre år.

9173894133

I maltesisk media kan författaren inte hitta en enda kvinna som vittnar om att hon gjort abort. Hon får under starkt tysthetslöfte intervjua 18-åriga Kate som åkt på en uppdiktad nöjesresa till London för att kunna få abort.

Många kvinnor från både Irland och Malta åker till England för att få göra en abort, men detta innebär naturligtvis en mycket dyr kostnad och de rekommenderas alltid vila efter en abort men måste oftast direkt återvända hem för att dra ner på kostnaderna. Kyrkan har en stark ställning på Malta och på Irland. På Malta ses inte abort som en kvinnorättsfråga utan där talar man om abort utifrån att det inte kan vara rätt att mörda små bebisar.

Boken behandlar också det politiska maktspel som finns runt frågan. I EU.s maktcentrum inom europeiska rådet där medlemsländernas regeringschefer samlas är abort en icke-fråga. Likaså är det i EU-kommissionen där den verkställande makten äger rum. Däremot i Europaparlamentet hos de folkvalda är abortfrågan synlig och närvarande.

I FN:s kvinnokonvention CEDAW från 1979 finns artikel 16 som reglerar rätten till att fritt och under ansvar bestämma om antalet barn och tidsrymden mellan havandeskapen, samt rätt till upplysning och utbildning. Både Polen, Irland och Malta har ratificerat denna men Malta har reserverat sig just för artikel 16. Tyvärr är det få internationella sammanhang där man uttryckligen sagt att abort är en mänsklig rättighet, frågan uppfattas vara allt för känslig.

Idag finns det 68 länder som har ett totalt abortförbud eller tillåter abort enbart när kvinnans eget liv är i fara, bland dessa återfinns bland annat Syrien, Afghanistan, Iran, Senegal, Uganda, Malta, Irland, Mexico och Egypten. Enbart 40% av världens befolkning bor i länder där det finns fri abort dvs abort på kvinnans egen begäran.

Det finns också andra hot mot aborträtten. I Italien så visar en studie från 2007 att drygt 69% av alla gynekologer nekar att göra abort utifrån samvetsbetänkligheter. Ett annat land där detta börjat bli ett problem är Slovakien.

Förbud mot aborter gör inte att de upphör eller blir färre, enligt WHO. Bara farligare. En kvinna som anser att hon behöver en abort genomför den oftast oavsett lagstiftning, men riskerar att skadas eller dö som följd av osäkra ingrepp.

Tvärtom vad antiabortorganisationer framhåller så visar forskning att kvinnor sällan drabbas av några allvarliga psykiska problem efter en abort. Abort är i sig ingen risk för den mentala hälsan.

Efter att jag läst ut boken och under tiden stiftat bekantskap med Women on Web bestämneer jag mig för att göra en liten donation. De gör ett fantastiskt viktigt arbete där de erbjuder kvinnor som lever i länder där säker abort inte är tillgänglig, information, medicinsk vägledning och en medicinsk abort. De informerar om vad en skall tänka på före, under och efter en abort. De informerar om vart en kan hitta tillförlitliga medel för en medicinsk abort. I Polen har det växt fram en stor illegal marknad där en aldrig kan veta vart pillren kommer ifrån och vilken verkan de har. Därför går det att beställa läkemedel från deras webb. Här granskas svaren av en läkare och både konsultation och mediciner är gratis men de tar gärna emot donationer.

dsc8087_2_2.jpe(mediaclass-base-page-main.d2c518cc99acd7f6b176d3cced63a653791dedb3)

Det är lätt att tro att vår aborträtt i Sverige är helt ohotad men den politiska utvecklingen i Europa visar på ett ökat inflytande från kristna fundamentalister och främlingsfientliga partier som de flesta har en konservativ uppfattning runt  kvinnor och deras kroppar. Det syns fler och fler grupper som vill inskränka aborträtten, inskränka möjligheter till sexualundervisning i skolan och vill sänka tillgången till preventivmedel. Redan nu är tillgången till preventivmedel dålig på många håll i Europa.

Sveriges utrikes- och EU-politik måste fortgående vara progressiv och driva dessa frågor hårt. I Sverige får vi inte heller koppla av och tro att vår abortlagstiftning för evigt är oss given. Jimmie Åkesson (SD) har i tv hävdat att han vill inskränka aborträtten med syfte att minska antalet aborter vilket kritiserades hårt av RFSU:s Kristina Ljungros.

Läs gärna även vad Feministbiblioteket skrivit om boken:

Feministbiblioteket om I det Tysta

Feministbiblioteket om samvetsklausuler

#blogg100, dag 97.

Under en period i mitt liv var jag med i olika Livets Ords inspirerade församlingar och gjorde täta besök på Livets Ord i Uppsala. Senare var jag med i Pingströrelsen och EFS. Alla dessa församlingar präglades av en stark rädsla för synd och specifikt de sexuella synderna. Främst i de första var kopplingen till den kristna högern stark och jag minns än idag hur jag läste Ulf Ekmans, Gud Staten och Individen där socialismen beskrevs som en ond andemakt, hur jag engagerade mig i abortmotståndarrörelsen och var tvungen att omvärdera min positiva inställning till en homosexuell släkting – jag skäms! Det tog tid att bli fri men är så glad att jag lämnat allt detta bakom mig.9178660726

I Sverige liksom i USA återfinns de högerkristna mer i den evangeliska protestantiska kyrka. Jag har precis läst ut boken ”Guds folk – ett reportage om USA:s kristna höger”.

9185949388

Författaren Malin Beeck beskriver hur den kristna högerns världsbild har kunnat bli så etablerad i USA. Hon skriver om det ständigt närvarande aborthotet, om hur Darwins evolutionsteorier förkastas till förmån för skapelseberättelsen och organisationer som har för avsikt att omvända homosexuella.

Beeck skriver om Pro Life organisationer som bedriver trottoarrådgivning till abortsökande kvinnor i form av bilder på blodiga foster och genom att upplysa dem om att ”barnet kan känna smärta”. När en av företrädarna intervjuas framgår kvinnosynen tydligt då han menar att kvinnor oftast blir övertalade till sex och tvingas till abort av män. Kvinnor själva brukar instinktivt förstå att de bär på liv och detta måste uppmuntras. Kvinnor är livgivare och mödrar i första hand.

I USA arbetar fortfarande Exodusgrupper med att få personer att avhålla sig från att leva ut sin homosexualitet och Tea-Party rörelsen arbetar fortfarande mot att hbt-personer skall få rättigheter i samhället.

Skärmavbild 2013-03-05 kl. 23.45.21

Beeck beskriver också avhållsamhetsundervisningen som fortfarande är stark i USA. I undervisningen tas inte preventivmedel upp och inte heller vart och hur man kan testa sig för könssjukdomar. Alternativ till äktenskapet skall helst inte ventileras. Könssjukdomar, oönskade graviditeter, depressioner och andra känslomässiga problem ses som en naturlig följd om unga har sex med någon som de verkligen inte hör ihop med (läs är gift med).

I boken kopplar även Malin Beeck ihop mordet på den ugandiske hbt-kämpen David Kato (vilken jag haft förmånen att träffa vid några tillfällen) med USAs politik. Ett halvår innan lagförslaget om att kriminalisera hbt-personer hade flera amerikanska religiösa ledare bjudits in för att tala vid en konferens. På denna konferens framställdes homosexualitet som en konspiration som syftar till våldtäkt mot minderåriga och dessutom sågs som en dekadent västerländsk sedvänja på export. I USA finns en sedan länge uppskruvad retorik runt så kallade perversioner med koppling till pedofili och homosexualitet. Det finns också klara bindningar mellan amerikanska evangelikala och inflytelserika politiker i Ugandas parlament. Exemplet Uganda är bara ett av flera länder i Afrika, Mellanamerika, Östeuropa och Asien som stöds av små konservativa frikyrkor.

#Blogg100, dag 42.