Kärlekens tunga är vass…

I mitt kök ligger en hög med böcker som skall tillbaka till bibblan. Det är sällan tomt där, många böcker går och fram och tillbaka till Stockholms Stadsbibliotek. Överst i högen låg en guldskimrande bok som jag läste ut redan innan påsk men som jag verkligen ville blogga om innan den skulle tillbaka.

En dag när jag var hemma och sjuk kom ett eget ex i lådan signerad av författaren själv. Det gjorde mig genuint lycklig.

I det allra första kapitlet Jag älskar lesbianer så radar Anna Åhlund upp de ständigt återkommande klichéerna, fördomarna och de alltid så jävla välvilliga idiotfrågorna som  de flesta lesbiska någon gång fått i ett socialt sammanhang. Det är alltid från

”Åh vad kul att du är lesbisk! Lesbianer är ju jättetrevliga! Min syrras kompis är det. Hon är så himla rolig. Hon heter Linda, känner du henne?”

eller

”Jaha så du är lesbisk? Men hur kan du veta det om du inte ens varit med en kille? Vaddå du har varit med en kille också? Men då är du inte lesbisk. Då är du bi!”

Detta mästerverk kan ses som vår gemensamma hämnd på alla som fällt dessa oerhört tröttsamma kommentarer. Här blir det till och med roligt när de illustreras av Åhlunds fulcharmiga figurer och de får framstå i all sin djävla enfald och idioti. I kapitlet efter låter hon dessutom Rövhatt (en random manschauvinistisk heterosnubbe) bli nedpissad efter diverse vanliga kvinnoförnedrande kommentarer.

Ett av de längsta kapitlen heter precis om boken, Kärlekens tunga och fokuserar på en tvåsam destruktiv relation mellan två kvinnor. Kapitlet är en tragikomisk historia om ett uppbrott. En av kvinnorna agerar med överlägsen egoism och är totalt självcentrerad i relation till den ångestladdade andra. Det otäcka är hon inte äger någon form av självinsikt utan säkerligen känner sig förfördelad.

Det är ett fysiskt smärtsamt kapitel att läsa. Jag mår illa när jag ser på bilderna och läser texterna. Tyvärr är det inslag som går att känna igen både från mitt eget liv och vänners men också från många års arbete med våld i nära relationer. Sättet som den ena hela tiden lägger ansvaret på den andre som blir förvirrad är så otroligt nedbrytande.

 Och sedan att ändå, trots allt, längta tillbaka till en relation som inte var bra. Så otroligt mänskligt och så otroligt tragiskt.

Det mesta i boken är så bra och kaxiga gubbar får svar på tal. Åhlund driver med de där tröttsamma typerna som förnekar personer som använder hen sitt eget pronomen och de egentligen så jämställda fina snubbarna.

Anna Åhlund är konstnär och illustratör. Hon har tidigare gett ut ”Fortfarande konstig stämning men ingen verkar bry sig” och ”En snippa om dagen”.

Du, bara – en ungdomsbok med fantastiska sexscener

Du, bara är en fantastisk ungdomsbok om den sextonårige John, relationen till hans första kärlek, kompisen och syrran. Det är en mycket fin skildring av en kärleksrelation och vacker historia om vänskap. Den är utgiven i maj, 2016 på Rabén & Sjögren.

Anna Ahlund som skrivit boken var med på samma seminarium som Sara Lövestam och Sebastian Lönnlöv om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride.

Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv pratar om HBTQ i ungdomslitteraturen

Du, bara handlar om John och hans syster Caroline som är ensamma hemma i bostaden i Uppsala under sommaren när föräldrarna är borta på annat. Syrran träffar en kille, Frank som John också blir huvudlöst förälskad i. Det är komplicerat men John besöker honom i pappershandeln där han jobbar. Han står vid disken och viker papperstranor och lyssnar på Nick Drake.

Jag älskar Anna Ahlunds sexskildringar. Hon berättar i seminariet att hon gillade Sara Lövestams ungdomsböcker men saknar sexskildringar. Till skillnad från Sara skriver Anna gärna om sex och det får gärna sträcka sig över flera sidor. Hennes sexscener är heta och inte det minsta stereotypa. Hon är ett föredöme vad gäller att skriva om sex och kan lyftas fram som en förebild i skrivarkurser i erotik. Vid ett tillfälle kan inte John somna och vet grej som brukar fungera. En beskrivning av ett onanitillfälle som sträcker sig över flera sidor börjar såhär: Jag flyttar ner handen mot mitt skrev. Det börjar susa långt ner i magen redan innan jag hunnit fram, och när jag nuddar kukens mjuka hud med pekfingret rycker den till. Jag smeker långsamt fram och tillbaka, väcker den, lägger fingrarna runt den och känner hur den växer i min hand. Det gör mig kåt.

En av Annas stora förebilder och inspirationsromaner är Spela roll av min kära kollega Hans Olsson.

Hon säger att hon älskar den boken då den präglas av kropp och svett och det lilla universumet. Det finns dessutom en referens i hennes bok till Spela roll. Annars är Annas favoritförfattare David Levithan och hon rekommenderar även Kristoffer Folkehammars böcker och specifikt Magisterlekarna

Nu skriver Anna på boken Saker ingen ser och den kommer ut på Rabén & Sjögren nästa sommar. I den får vi följa sex personer under ett år på gymnasiet.

Av en slump kom jag till boktältet när Anna satt där och signerade och då ville jag naturligtvis köpa den av henne.

Anna Ahlund och jag på Stockholm Pride

Moderator för seminariet på Pride var Sebastian Lönnlöv. Han har skrivit en av de böcker som är mycket vällästa hemma i min bokhylla. Det handlar om boken HBTQ, böcker bortom normen utgiven på BTJ förlag. Den var en skattkista när jag jobbade på RFSL och utbildade bibliotek i samband med hbtq-certifieringar. Upptäckte till min glädje att han också bokbloggar under Tekoppens tankar.

Detta blogginlägg innehåller inte mindre än fyra bra lästips;

Du, bara av Anna Ahlund

Spela roll av Hans Olsson.

Magisterlekarna av Kristofer Folkehammar

HBTQ, böcker bortom normen av Sebastian Lönnlöv