Under några månader har jag tvekat om jag ens kan skriva om denna lästa bok. Detta är den mest fruktansvärda bok som jag någonsin läst och ändå inte. Tröstar mig med att flera recensenter har haft samma problem. Här skriver Athena Farrokhzad om exakt vad det handlar om;
Boken är Barnahandlerskan skriven av Gabrielle Wittkop (även författare till boken Nekrofilen) och utspelar sig i 1700-talets dekadenta Paris. Anledningen att jag gav mig i kast med boken var min fascination över just boken Nekrofilen och denna märkliga men intressanta författare Gabrielle Wittkop.
Boken utspelar sig på en bordell i Paris där barn säljs inte bara för sexuella tjänster utan även för andra avskyvärda ändåmål. Bordellmamman Marguerite berättar i brev för sin väninna, som själv är på väg att starta upp en bordell om hur hon bör gå till väga för att få tag på barn, hur de bäst förbereds för bordellivet och vart och hur lik smidigast dumpas. Hon berättar i sina brev om alla grymheter som händer på hennes bordell vilket inkluderar pedofili, våldtäktsscener och barnamord i total avsaknad av all moralism. Allt händer med ett amoraliskt Paris och den franska revolutionen som en fond. I boken finns också markis de Sade som en av romankaraktär vilken besöker hennes bordell.
Språket är vackert dock inte lika tjusigt som i Nekrofilen, däremot iskallt kalkylerande utan den minsta medkänsla. Detta gör att barnen aldrig blir några subjekt utan vi som läsare står på avstånd och betraktar bara det avskyvärda som händer. Antagligen är det därför som det går att läsa. Om boken hade varit i nutid och skildrat barn som säljs som sexslavar hade det inte varit möjligt att läsa denna bok, det hade varit för fruktansvärt och nära. Är faktiskt tveksam om den ens är moraliskt försvarbart att läsa denna bok men landar i att det ändå är viktigt att författare kan gå över gränser och våga skriva även det mest förbjudna. Trots allt så är det en läsupplevelse, dock en sådan som inte bara ger trevliga efterdyningar utan också en hel del avsky och vämjelse.
Wittkop ville att Barnahandlerskan skulle ges ut efter hennes död, då hon anande att denna bok skulle väcka oerhörd uppståndelse. Författaren själv hävdade dock att ”det går att skriva om allt, bara man vet hur”.
Barnahandlerskan är utgiven på Vertigo förlag.
#blogg100, dag 69.
Suzann Sexeducator 