Mama Dolly – en bok om att bära en Alien eller Jesus.

---

I vår bokcirkel med det ödmjuka och icke-pretentiösa namnet Stockholmska litteratursällskapet läste vi senast boken Mama Dolly av idéhistorikern och kulturskribenten Patricia Lorenzoni. Boken är utgiven på Nordsteds förlag.

Inledningsvis riktar Lorenzoni kritik mot Freuds androcentriska världsbild och det faktum att vi fortsätter att se den genitala heterosexualiteten som det enda rimliga och önskvärda valet för människor.

Fenomenet Vagina Dentata presenteras genom bland annat den brittiska antropologen James George Frazer som under 1880-talet analyserat ”vildar” (läs män från en annan kultur än honom själv) och deras rädsla för kvinnokroppen. Rädslan hänger tätt samman med att könet blöder ur samma hål som han förväntas föra in sin lem, menar Frazer. Blodet är ett tecken på att hon är besatt av en demon som sitter inuti slidan och hugger henne med en kniv. Denna demon kan också plötsligt hugga till mot vildens manlighet (läs kuk). Varje samlag innebär därför en fasansfull risk.

Denna fascinerande myt om Vagina Dentata finns över nästan hela jorden.

Chicanafeministen Gloria Anzaldúa har tittat på förcolumbianska traditioner som har mycket mer mångfacetterade kvinnobilder än som finns i vår kultur. Hos olmekerna förknippas kvinnlighet med ormens mun, en öppning bevakad av vassa huggtänder. Det var en helig plats och även tillflyktsort där allting fötts och allt sedan skulle återvända till.

Mama Dolly är en bok om barnlängtan och det är en kroppslig bok om vad det innebär att vara en kvinna med förväntan att vara fertil och vilja skaffa barn. Det är en bok om att vara en moder och ha en kropp vilket är kontroversiellt i en tid som präglas av postmodernism. När så många andra texter om moderskap börjar eller slutar i en uppgörelse med den egna mamman så avslutar Lorenzoni istället med en kort förklaring till varför hon skrivit om så många andra mödrar – från Loretta Lynn till Ellen Ripley i Alien – utom sin egen. Hennes analys är att det är döttrarnas förtvivlan över sina mödrar och den kvinnliga arvssynden som väcker kvinnors kvinnohat. ”Där min egen mor finns – bara en kompakt klump av ogenomskinligt” skriver Lorenzonis om sin egen relation till sin mamma.

Moderskapet analyseras även genom bortbytingar, Alien och Medea som lät mörda sina barn. Lorenzoni ställer frågan om varför vi egentligen vill ha barn. Att skaffa barn eller inte är idag för många en reell valmöjlighet. De flest västerländska kvinnor har makten över sin livmoder.  Varför måste alla oavsett om en är heterosexuell homosexuell, cisperson eller trans, lever i en relation eller är ensamstående skaffa barn?  Vad fyller detta för funktion?

 

 

Det är en spännande bok som är svår att definiera. Det närmaste jag kommer att kunna kalla den är essä. I ett medryckande språk kastar vi oss mellan författarens helt personliga erfarenheter, religion och kulturhistoriska referenser, politik och forskning. Akademikern i mig blir mäkta frustrerad emellanåt och samtidigt avundas jag sättet att skriva med forskning och vetenskap bara som en klangbotten som används i djupt personliga reflektioner och analyser.

 

 

Kvinnor och mäns syn på otrohet är helt olika

På 100 % Charlotte, Charlotte Rudenstams blogg om lusten, livet och sexualiteten finns idag ett inlägg runt en ny forskningsartikel. Hon hade uppmärksammat artikeln genom Huffington Post som hade denna rubrik;

Till deras försvar måste jag säga att de slutade med dessa ord; What do you think: Can it really be so black and white?

Charlotte hintade om den till mig häromdagen på Facebook och frågade vad jag tycker, en sådan inbjudan vill jag naturligtvis besvara.

Explaining Sex Differences in Reactions to Relationship Infidelities: Comparisons of the Roles of Sex, Gender, Beliefs, Attachment, and Sociosexual Orientation i tidskriften Evolutionary Psychology.

Charlotte Rudenstams blogg om lusten, livet och sexualiteten. – See more at: http://lustochliv.blogspot.se/2014/04/forskning-man-och-kvinnor-ser-olika-pa.html#sthash.XpHa9et9.dpuf

Charlotte Rudenstams blogg om lusten, livet och sexualiteten. – See more at: http://lustochliv.blogspot.se/2014/04/forskning-man-och-kvinnor-ser-olika-pa.html#sthash.XpHa9et9.dp

Ett primärt mål med artikeln har varit fastställa i vilken utsträckning det går att se könsskillnader gällande svartsjuka. De kommer till slutsatsen att det evolutionspsykologiskt finns en skillnad mellan kvinnor och mäns reaktioner på sexuell och känslomässig otrohet. Män verkar mer benägna än kvinnor att bli upprörda av tanken på sexuell otrohet i en relation, i motsats till känslomässig otrohet. Den motsatta situationen anses råda för kvinnor.

Den evolutionära grunden för dessa könsskillnaders betydelse för reaktionerna på olika typer av otrohet anses hänga ihop med konsekvenser av föräldrainvesteringsteorin.

Män står inför ett problem av att aldrig vara helt säker på att deras avkomma verkligen bär deras gener. Män har därför alltid en risk för att investera i barn som inte är deras faktiska biologiska avkomma. Att investera resurser i en annan mans avkomma är en dubbelt skadligt  utifrån en genetisk synvinkel, detta är inte bara är ett slöseri på resurser när det  gäller sin egen avkomma utan också det faktum att han också hjälper en konkurrents avkomma. Detta bör göra män känsliga för sexuell otrohet. Kvinnor, å andra sidan, bär ett annat potentiellt problem då de måste säkerställa fortsatt faderlig omsorg till deras barn. En man kan alltid sprida sina gener vidare genom att vända sig till andra kvinnor och därigenom minska investeringen i den aktuella relationen. Om en kvinna blir gravid har hon ett känslomässigt engagemang under minst 9 månader då hon är gravid och sedan efterföljande amning och vill därför inte riskera att bli utan investering från mannen. Detta gör kvinnor mer känsliga för en emotionell otrohet från sin partner.

För mig som är en socialkonstruktivist med postmoderna inslag så är trovärdigheten hos evolutionspsykologin mycket låg. Teorin utgår ofta från att dagens mänskliga beteenderepertoar avspeglar historisk avtryck som funnit mycket långt tillbaka i tiden. Den ger inget utrymme för det utvecklingsfaktorer och förändringar hos människan. Dessutom finns en rad forskningsmetodiska oklarheter att anmärka på.

Det som skrämmer mig är hur olika kliniker kan ta konsekvenserna av dessa resonemang och omsätta dessa i sitt kliniska arbete med olika klienter. Vad blir konsekvenserna?

Evolutions* psykologi och sexologi ser jag som tidigare nämnt mycket problematiskt på. I en svensk bok som jag skrivit om tidigare, Den sexuella evolutionen av Göran Burenholt menar författaren att mycket sexuellt våld skulle försvinna om den  naturliga sexdriften istället kunde få utlopp på olika sätt genom sexköp. Där framhålls oproblematiserat påståendet att pappor i de i latinska länderna tar med sina tonårspojkar till bordell för att få dem att bli duktiga älskare och därmed ser ett samband mellan att det är tjugo gånger vanligare med våldtäkt i Sverige än i Grekland där prostitution är laglig och där det finns statliga bordeller. 

Om vi vill dra det ännu längre, vem minns inte forskarna Randy Thornhill och Craig Palmer som i sin bok  A Natural History of Rape, utifrån evolutionsteorin hävdade att våldtäkt är en evolutionärt utvecklad strategi för män att öka och sprida sina gener och därmed ett biologiskt naturlig beteende.

#blogg100, dag 57.

 

Jakten på kapten klänning

Under åren 1999-2004 arbetade jag som socialsekreterare i Uppsala kommun. Redan då var jag engagerad i frågan om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Under samma tid var Göran Lindberg även kallad Kapten Klänning länspolismästare i Uppsala län. Han var en förebild för mig eftersom han så engagerat drev frågan om jämställdhet och uppmärksammade problem kring könsdiskriminering, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor, särskilt bland poliser. Han anställda gillade inte honom men det kunde lätt avfärdas som att de inte gillade en feministisk chef. Vid ett tillfälle talade vi på samma konferens. Jag kommer aldrig att glömma när han vid en konferens om våld på polishuset i Uppsala spände ögonen i publiken och sade att det inte gick att se på någon om de var våldsutövare. Man kunde aldrig vara säker, inte ens med honom och publiken skrattade.

Jag minns det så väl för eftersom jag charmerats totalt av en fd klient tidigare dömd för mord tills han i våra samtal en dag vände totalt och blev någon helt annan. Efter detta mottog jag ett hot som aldrig blev uppklarat men gjorde att jag levde i skräck under några månader. Den händelsen fick mig att förstå att det inte går att ”döma hunden efter håren” även om jag aldrig med en tanke misstänkte Lindberg. Hans syster jobbade också inom socialtjänsten och var mycket stolt över sin bror. Jag vet att många poliser under honom närmast hatade sin chef och tyckte att han var en arrogant maktmänniska. Detta var svårt att sätta samman med bilden av jämställdhetsivraren.

Nu har jag läst boken Jakten på Kapten Klänning av polisen Jonas Trolle som själv var med i utredningen av Göran Lindberg.

Det hela tar sin början i när en sexutnyttjad kvinna berättar om en förövare som var polis. Hon har hört att han nyligen funnits med i tidningen Dagens Industri och en polis besöker Bonnierhuset för att gå igenom ett antal månaders tidningar ser hon Göran Lindberg, tidigare rektor för Polishögskolan och en flitigt anlitad föreläsare om jämställdhet och etik.

I Lindbergs dator påträffades våldspornografiska bilder. Lindberg träffade unga kvinnor, ofta via Telefiket. Många gånger vill Lindberg att kvinnorna skall låtsas vara yngre än vad de är. Han hade ofta ett både verbalt och fysiskt övertag som fick personer att göra det han ville mot deras egen vilja. Under sexakterna hade Lindberg ett vulgärt och sexuellt nedsättande språk. Han låg med unga tjejer som var intagna på institutioner ibland på LVU.

Jonas Trolle berättar också om hur det kan bli att arbeta med människohandel, grova kopplerier och köp av sexuella tjänster. Detta har förstört hans sexliv då han hyser en ständig rädsla för att vara äcklig, att bli otäck och inte kunna avläsa sin frus eventuella ovilja. Det är en viktig text om hur arbete med våld faktiskt kan smitta.

Jag håller inte med Jonas Trolle i hans analys av sexköp och sexsäljande. Han hävdar bland annat att det är rasande lätt att hålla kontroll över prostitutionen idag. Om kunder får tag på sexsäljare får även polisen det. Detta är verkligen inte sant. Han menar dessutom att internetannonsering innebär koppleri och människohandelsbrott. Problemet är att det naturligtvis inte så att människor har servern i Sverige på en sida som erbjuder eskortannonser. Jag retar mig på hans mästrande ton och ensidiga blick emellanåt. Med en gravid fru så blir han så otroligt bra och fin i stark kontrast till den avskyvärda Lindberg.

Boken ger inga svar och inte heller så många reflektioner utan beskriver mest jakten på Göran Lindberg och hur han kunde avslöjas, gripas och dömas till sex års fängelse. Det är intressant hur polisen diskuterat runt om han skall kunna ges möjlighet att begå ytterligare brott för att säkerställa bevis eller när han skall anhållas. Svaren på mysteriet Kapten Klänning får vi dock inga mer ledtrådar runt.

Cristina Gottfridsson har skrivit manus till pjäsen ”Fallet Kapten Klänning”, som visas på Uppsala Stadsteater. Hon säger i Upsala Nya Tidning;

Att eftersom han betalat tjejerna så tyckte han att det var på lika villkor. Och här är en intressant fråga när det gäller preferenser kring sex. Det är värt att diskutera när den fria sexualiteten går över gränsen och jag hoppas att föreställningen kan skapa en debatt kring de frågorna.

Kanske innebär pjäsen en något mer komplex analys av fallet Göran Lindberg.

Blogg100, dag 52.

 

Får man va med?

Om en själv är kvinna/tjej och är ute med en kvinna/tjej på en offentlig lokal där de serverar alkohol har många erfarenheten att en förr eller senare få en av två frågor. Den ena besvarade jag igår, hur gör ni då? Den andra frågan är, får man vara med? Kvinnor som har sex med kvinnor verkar vara en manlig angelägenhet, helt obegripligt.

Bjuder på ytterligare ett kapitel ur rapporten; Alkohol spelar roll, utgiven av RFSL, skriven av bland annat mig.

Inom forskning kring alkohol och sexualitet finns det studier som visar att en kvinna som druckit alkohol, både av män och av kvinnor, uppfattas som mer sexuellt tillgänglig och mindre hämmad än en nykter kvinna (Wilsnack 1984).

Ett tema som kom upp i flera fokusgrupper var att icke-heterosexuella kvinnor måste förhålla sig till att män ser kvinnor som objekt för sin egen lust. På ett socialt plan upplever kvinnorna i fokusgrupperna att de ofta måste förhålla sig till att heteronormativiteten på offentliga klubbar och barer. Detta begränsar dem.

Äldre män tar sig friheten att tafsa på kroppen när man går förbi. På rumpan och att de liksom råkar snudda vid axeln. Jag blir så här: ”Vad fan! Det är min kropp, rör inte min kropp!” Män tar sig oerhörda friheter och tror at det är helt okej, jag blir förbannad för det är min kropp. Jag har inte gett dig tillåtelse att röra min kropp.

I essän Compulsory Heterosexuality and Lesbian Existence skriver Adrienne Rich om hur den påtvingade heterosexualiteten är en av de viktigaste ingredienserna i förtrycket av kvinnor. Ett uttryck för detta är mäns sexualiserade våld mot kvinnor och den uppenbara bristen på respekt för kvinnors egna sexuella uttryck (Rich 1993).

Även i samkönade gestaltningar har mäns sexualitet stått i centrum. Traditionellt har till exempel så kallad lesbisk porr varit heteronormativt framställd i syfte att attrahera heterosexuella män (Williams 2004). Det handlar ofta om två kvinnor som har sex med varandra för mannens skull och avslutas med att mannen kommer in och förlöser situationen genom att ha samlag med kvinnorna (Newman 2004). Flertalet kvinnor i fokusgrupperna vittnar om att män gör sexuella närmanden i miljöer där alkohol konsumeras, närmanden som följer den normativa dramaturgin enligt den ovan beskrivna pornografiska dramaturgin.

”Ja men kom igen då! Kan ni inte hångla lite för min skull bara.” Att få ett sms: ”Jag vill också vara med och kommer ni ha sex i kväll?”, sådana grejer. Det gör man ju inte till ett bögpar eller till ett heteropar, så klart. Men just det här att två tjejer är ju, ja…

Samma fenomen beskrivs i Hanna Hallgrens avhandling där lesbiska feministiska kvinnor gör motstånd mot att KSKs handlingar enbart ses som ett sätta att egga män, ”som om kvinnor inte skulle vara värda att vara tillsammans med för sin egen skull” (Hallgren 2008). En informant beskriver det som att män har svårt att föreställa sig hur kvinnor kan klara sig utan dem.

Mannen ska alltid vara med på något sätt, eftersom män har svårt att föreställa sig hur två kvinnor kan klara sig utan. Det kan vara jävligt provocerande att man är lesbisk, att man inte bryr sig om mannen. En del män har lite svårt för att man säger nej.

Många kvinnor i studien kände en rädsla för att uppmärksammas som icke-heterosexuella i relation till heterosexuella män i olika utemiljöer.

Det kan upplevas som ett hot och att det är farligt för säkerheten om det kommer fram att jag inte är hetero.

En bakomliggande faktor kan vara att kvinnor får ökad sexuell uppmärksamhet och närmanden från män i miljöer där det konsumeras alkohol.

Om två tjejer hånglar på en krog förutsätter killarna att de är där för deras skull. ”får vi vara med?” liksom.

Flera kvinnor beskriver att de har svårt att markera gränser gentemot män som stör, både på grund av rädsla och på grund av ett upplevt behov av att visa artighet.

Jag tror att man har blivit uppfostrad och inskolad i en roll där man alltid ska vara trevlig.

Fortfarande är den heteronormativa ordningen rådande. En ordning där killar traditionellt har uppmuntrats att vara aggressiva, fysiskt stridslystna, oberoende, icke-känslomässiga och utåtriktade medan tjejer oftare har lärt sig att vara passiva, beroende, emotionella och relationsorienterade (Covington 1997).

Om man säger ifrån ordentligt blir det verkligen konflikt. Om man retar upp den andra personen så att det blir en öppen konflikt, då tänker man inte: ”Ja men gud, jag borde sagt ifrån på ett trevligare sätt. Det kanske var mitt fel att den här otrevliga mannen kallar mig för hora liksom.”

Att vara påverkad av alkohol kan i dessa sammanhang också vara ett hinder för gränssättning:

Har jag hamnat i underläge känner jag mig inte lika handlingskraftig som när jag är nykter. Och samtidigt har jag väl för fan all rätt i världen att få vara onykter. Helt plötsligt hamnar jag i ett underläge. Att jag inte vågar ställa mig upp och säga: ”Du din jävla skitstövel, gå härifrån! Jag vill inte ha med dig att göra liksom!”

Några kvinnor uppger att de har en rädsla för omvändelsevåldtäkt i bakhuvudet. Speciellt vid påståenden om att lesbiska kvinnor kommer blir heterosexuella bara de får smaka en riktig kuk/den specifika mannens kuk.

Någon som sammanfattat detta på ett utmärkt sätt är Filippa från Feministbloggen;

Det här är sjukt på så många nivåer att:

1. Att den kvinnliga, och därmed även den lesbiska sexualiteten, är så osynliggjord o uppfattas som så icke-existerande utan en man och hans kuk att en helt okänd snubbe upplever det legitimt att bjuda in sig+dase till ett förhållande mellan två kvinnor.

2. Den rådande situationen när frågan ställdes. Detta visar att patriarkatet, homofobin o exotiseringen av flator till en manlig porrfilmsdröm finns överallt och hela tiden, inte bara på en klubb full av fulla killar eller på väg hem genom natten när du o din tjej håller varandra i handen.

3. När hade frågan”är ni ihop” någonsin ställts till ett heterosexuellt par? Svar aldrig. Dels för att deras förhållande är något privat som andra inte behöver lägga sig i, dels för att deras förhållande är ”självklart” och ”naturligt” till skillnad från ett homosexuellt förhållande som behöver ”klargöras” o ifrågasättas.

#blogg 100, dag 51.

Hur har lesbiska (och bonoboapor) sex?

Nästan varannan tjej vill testa sex med en annan tjej, inget konstigt. De flesta har mycket att vinna på detta, åtminstone i fråga om orgasmfrekvens.

Men hur gör en då? Frågan alla flator är så inåthelvete trötta på att få. Då träder Suzann Sexedcuator in som en räddande ängel och har lektion.

Kvinnor som har sex med kvinnor brukar tycka om att göra en Scissor Sister. Var lugn, det är inget destruktivt självskadebeteende jag avser att beskriva, utan mer en ställning att ha sex i.

Det svenska Wikipedia beskriver tribadism på följande sätt;

Tribadism eller engelska: tribbing, av tribad ‘lesbisk kvinna’ av latinets tribas med samma betydelse av grekiska tribein ‘gnida’ är en samlagsställning. Den kallas i vardagligt språk för saxande och går vanligen till så att en kvinna gnider sitt underliv mot ett objekt eller en partners kropp  för sexuell stimulering.

Schimpanshonor av bonoboarten i Afrikanska republiken Kongo vet man utför tribadistiska handlingar på varandra för att knyta sociala band med andra honor. Tribadism är till och med den mest vanligt förekommande av alla sexuella aktiviteter bland bonoboapor.

Väldigt charmig övergång från hett sex till bonoboapor som gnider sig med varandra för att knyta social band (host host).

När jag sedan googlar på tribadism så ser jag att undertecknad själv har skrivit en text som kommer fram. Då dör jag lite av kåtslag, för här har ni en kvinna som kan uttrycka sig sexigt.

Praktiker som är intressanta ur STI-överföringssynpunkt är tribadism (att gnugga könen mot varandra) så att slemhinnor möter slemhinnor. Exempelvis i ställningen ”scissor sisters” sker en direktkontakt där slemhinnorna från båda kvinnorna gnider mot varandra och utgör en direkt möjlighet till överföring av STI. Även fingrar eller dildo som en kvinna haft i slidan och som sedan används på någon annan utgör en smittväg.

Not! Så osexigt det kunde bli!

Urban Dictionary utrycker sig såhär:

Se där, men vad säger Snuskiga Ordboken då?

Titta specifikt på vem som skickat in ordet! Författaren till Bibeln – Stora Sexboken för tjejer. Undrar om vi menar samma person som är sådär särdeles bra på att tribba?

Scissor Sisters, den amerikanska popgruppen  took their name from the female same-sex sexual activity tribadism.

Scissor Sisters är alltså när en kvinna gnuggar sin fitta och specifikt klitoris mot partners kropp för sexuell stimulering. Det kan också handla om att gnugga fittan mot någons lår , mage, rumpa, arm eller annan kroppsdel. Det är bara fantasin som sätter gränser. 

Pedagogiska bilder från Wikipedia, håll till godo! Föredrar ni porrigare attiraljer sök själva på nätet!

Det finns en liten historia om Marie Antoinette; in the eighteenth century, where the term saw one of its most popular uses, it was employed in several pornographic libels against Marie Antoinette, who was ”tried and roundly convicted in the press” as being a tribade. ”[Her] rumored tribadism had historically specific political implications,” stated author Dena Goodman. ”Consider her final (fictive) testimony in The Confession of Marie-Antoinette: ‘People!’ she protests, ‘because I ceded to the sweet impressions of nature, and in imitating the charming weakness of all the women of the court of France, I surrendered to the sweet impulsion of love…you hold me, as it were, captive within your walls?'” Goodman elaborated that in one libel, Marie-Antoinette is described as generously providing details of her husband’s ”incapacity in the venereal act” and that her lust resulted in her taking La Jules de Polignac ”into [her] service” and later specifying that what makes sex with a woman so appealing is ”Adroit in the art of stimulating the clitoris”; Marie-Antoinette is described as having stated that La Polignac’s attentions produced ”one of those rare pleasures that cannot be used up because it can be repeated as many times as one likes”.

Men nu till det bästa, tribbing eller saxning kan alla göra även utan partner. Många är det som upptäckt glädjen av att onanera mot ett fåtöljhandtag, en badkarskant, cykelsadel, kudde, Musse Piggs näsa eller något annat skönt.

Dessutom går det alldeles utmärkt också för heterosexuella att utöva tribbing och gnugga sig mot varandra. Det är till och med ett mycket vanligt heterosexuellt sätt att ha sex på. Även en kuk kan stimulera klitoris (tro det eller ej) även om det naturligtvis aldrig blir så där häftigt som en våt fitta mot en het och fuktig fitta.

Tribba lugnt i trafiken!

#blogg100, dag 50.

Knulla med djävulen

Efter att ha ägnat en avsevärd mängd timmar för att läsa in mig på historier om häxor och färder till blåkulla måste jag säga att det i år känns lite märkligt att se barn utklädda till påskkärringar på väg till Blåkulla…

Under 1300-talet och 1400-talet, skärps hållningen mot trolldom. Lagarna som behandlar dessa frågor blir allt strängare. Under denna tid börjar talet om häxor som reser till Blåkulla uppkomma och därmed även historier om människor som ingår skriftliga överenskommelser med djävulen. Det finns också svenska kyrkmålningar från 1400-talet där kvinnor rider till Blåkulla i sällskap med nakna djävlar, spännande nog finns en i Knutby. Numera känd för andra saker.

Mot slutet av medeltiden växer den folkliga rädslan för häxor växer till att skapa en masshysteri 1600-talet.

Hur tog en sig dit då? Det är inte bara sopkvastar som kan nyttjas utan en mängd olika saker. Det är bakspadar, eldgafflar mm. Om en får för sig att använda en get och har många barn med sig så sätter en helt enkelt en stång i ändan på geten så att alla skall få plats.

För en vecka sedan passerade jag ett antikvariat med utförsäljning av alla sina böcker. I hyllan hittade jag ett lite guldkorn Blåkulle-färderna, Handlingar om Trolldoms-Väsendet i Dalarne 1668-1673. Jag har mitt ursprung i en trakt (Mora i Dalarna) som under 1600-talet hade för Sverige ovanligt många häxor.

Citerar några nedtecknade bekännelser från kvinnor i ovan beskrivna bok;

Gylichs Anna om sine 17 åhr, bekenner sig hafva hafft sin Farmoder Gylichs Marit till Lähremesterinna, hvilken ock fördt till Blåkulla, ved pass för 9 åhr sedan, gifvet sig Sathan i vålldh, till lijf och siähl; Bohlat 3 resor medh satan, hon tiljika medh mycket annat trollpack, mollkat Capellanen Her Giöstaff etc.

Britja Anderdotter, 20 åhr, nekar först alldelles sigh nogot veta af detta trolldoms-väsendet. Kommer dock omsidjer till bekennelse, och tillstår sig bohlat med Sathan, lärdt aff sin moder Britja Michels dotter. Som allt vijdlyftigare af sielfva. Rannsakningarae ähr till at see och förnimma.

Resultio

Dessa skola androm slikjom till sky och varnagel halshuggas och sedan å båhle brännas.

(Bola är ett ålderdomligt ord för att bedriva otukt, dvs. ha otillåtet samlag.)

25 augusti 1669 hölls rättegång i Mora. Ungefär 60 personer var anklagade men endast 23 personer erkände att de åkt till Blåkulla med barn och bolat med djävlulen. Detta resulterade i att femton kvinnor halshöggs och sedan brändes på ett bål. ”Synderskorna gick alla fort, utom de båda sista, som började något jämra och gruva sig, dock sådant utan uppehåll av exekutionen”.

Bålen hade ställts upp mitt emot kyrkan på en sandudde på andra sidan älven. Därefter halshöggs de med yxa, fjorton kvinnor och en man, varefter deras lik lyftes upp på bålen ”först sju på det första bålet, fem på det andra, tre på det tredje, ett gräsligt spektakel”, och brändes.

148 barn piskades med ris mellan sex och trettio gånger och en pojke fick löpa gatlopp mellan de andra sockenpojkarna. Dagen därpå lämnade kommissionen Mora. Ytterligare sex kvinnor blev senare avrättade.

Illustration till ett av 1600-talets mest spridda sensationsreportage från massavrättningen i Mora 1669. Bilden gjordes året därpå i Tyskland, varför konstnären låter bränna häxorna levande och fjättrade vid en påle. Flygande häxor och smådjävlar ger fart och fläkt åt reportagebilden, som förmodligen är en av de bilder genom alla tider  som mest påverkat omvärldens syn på Sverige. Berättelsen om häxorna i Mora hade exempelvis stor betydelse för en senare häxprocess i Nordamerika. Bild och bildtext från Jan Guillous bok, Häxornas försvarare.

Idag är vi på väg mot Mora och Orsa för att fira påsk. Tänkte passa på att besöka platsen för häxbränningen i Mora. Trots att jag är född och uppvuxen här har jag aldrig besökt platsen.

På sidan Mora Outdoor hittar jag en beskrivning över en tur  ca 1,5 km från Mora Kyrka. Starta vandringen vid grusplanen på vänster sida efter en liten bro över Sandängskanalen. Efter drygt en km på vandringen når man Orsasjön. Härliga sanddyner. Orsasjön och Orsälven på vänster sida av stigen. Små fina stränder finns att fika vid och eventuellt ta ett dopp. Banan går sedan utmed golfbanan och vid Österdalälven. I slutet, strax före “målet” passeras en ganska anonym plats i Mora. Platsen för häxbränningen 1669. Ett antal “häxor”, 15 st, brändes här på sluttningen mot Mora vid älven, ett 30 tal barn pryglades.  Läget förmodligen valt så att Moraborna på andra sidan älven skulle “ta varning”. Den här turen är helt ok för joggning, promenad eller stavgång. Familjeutflykt med fika rekommenderas.

#blogg100, dag 48.

Glitterspray, sperma på pizza, aidsklubben och andra Klintbergare om sex

I dagens Metro finns en artikel om så kallade klintbergare med andra ord vandringssägner vilket är ett slags moderna skrönor som av många uppfattas och förs vidare som sanna historier men vars huvudperson aldrig blir närmare än ”en vän till en vän”. Dessa berättelser finns i gränsområdet mellan säker kunskap och fantasi, gissningar och spekulationer och på så sätt blir de ett uttryck för vår världsbild. De visar vad vi tror om oss och vår samtid och vad vi är rädda för. De behandlar ofta orosmoment och rädslor som finns i samhället. Internationellt kallas dessa urban legend.

I Metro handlade det om att en vit skåpbil figurerat i olika sammanhang där det handlat om allt från att någon ville röva bort barn till kidnappning av hundar. Det senare såg jag själv en handskriven varningslapp om där jag bor. Bakgrunden till detta kan vara att Dutroux under 1980- och 1990-talen rövade bort sex flickor och utsatte dem för tortyr och sexuella övergrepp. Han mördade två av dem och lät två svälta ihjäl. Två levde fortfarande när han greps i augusti 1996.
I Aftonbladets nätupplaga den 4 mars 2004 kunde man läsa: ”Han avslöjade Dutroux. En vit skåpbil satte polisen på rätta spåret.” I artikeln berättas hur en undersökningsdomare lyckades koppla Dutroux till en vit skåpbil som iakttagits vid det sista försvinnandet. Det innebar ett genombrott i utredningen och ledde till att Dutroux kunde gripas.
Man inser att en skåpbil var själva förutsättningen för att Dutroux skulle kunna röva bort de unga flickorna. När bakdörrarna slog igen bakom flickan var hon instängd i ett mörkt utrymme, utan möjlighet att komma ut eller se vart bilen åkte. Att bilen var vit är naturligtvis en tillfällighet, men många skåpbilar har den färgen.

Detta fick mig att fundera vilka andra vandringssägner på temat sexualitet som jag hört talas om. Bengt Af Klintberg, folklivsforskaren, har givit ut flera böcker på temat vandringssägner och därför är också namnet Klintbergare uppkallat efter honom. En av hans böcker heter glitterspray efter en vandringssägen. Den finns i flera versioner och jag hittade två olika varianter på samma tema vid en snabb googling.

Första gången jag skulle till gynekologen var jag sjukt nervös. Jag ville liksom vara “fräsch” där nere. Jag var hemma hos en kompis och oroade mig och precis innan jag skulle gå hittade jag parfym-spray i hennes badrumsskåp som jag sprayade där nere. När jag kom till gynekologen, tagit av byxorna och lagt mig i stolen säger hon: “Haha, du hade inte behövt göra dig fin för min skull”. Jag förstod ingenting och tittade ner. Tydligen var det inte alls parfymspray jag sprutat på, utan glitterspray!

I en annan version, min mans arbetskamrats granne hade varit med om detta. Hon skulle till gynekologen. Var superstressad och skulle i sista minuten sätta på sig deodorant. Lyset i badrummet var trasigt och till råga på allt var hennes deodorant slut, säkert tonårsdottern som hade tagit det sista, tänkte hon och tyckte att hade rätt att ta av dotterns. Hon sprejade sig under armarna och med tanke på läkarbesöket tyckte hon att det var lika bra att spraya lite ner i trosorna också… Väl inne hos gynekologen tyckte hon att han tittade lite konstigt på henne och han sa ”Ja, du har gjort dig fin ser jag”. Då hon kom hem igen kom hennes dotter och undrade om hon fick låna hennes deodorant för hennes egen var slut. ”Vadå” sa mamman ”Jag lånade av din deospray i morse och jag tog inte slut på det sista” ”menar du den här” sa dottern ”Det är ju min GLITTERSPRAY” Efter detta kände kvinnan sig så generad att hon bytte gynekolog.

*

En annan historia som jag minns från min studietid som delvis präglades av rädslan för att få hiv var om hur den trevliga killen/tjejen från krogen på morgonen skrivit hälsningen ”välkommen till aids-klubben” på badrumsspegeln.

Ytterligare en annan variant är att den handlar om någon som träffat en trevlig man/kvinna på semestern och haft ett passionerat förhållande med och allt är frid och fröjd och sen när de skiljs åt på flygplatsen så viskar sommarflörten fram ett ”välkommen i AIDS-klubben”.

Förutom att dessa är fruktansvärt stigmatiserande mot personer som bär på hiv så finns det dessutom ingen evidens för detta. De allra flesta som bär på hiv är istället fullkomligt livrädda att överföra virus. Idag har det dessutom närapå riskfritt att ha sex med någon som går på medicinering då virusnivåerna då är så låga att de inte ens kan mätas.

*

Hittade en som lyder; Den handlar om min jobbarkompis som har en polare som fick med en tjej hem från krogen. När de skulle ha sex band hon honom vid sänggaveln, sen bajsade hon honom på bröstet och gick därifrån.

*

Jag hörde detta från min halvsysters styvmamma…hon var moster till denna tjej som detta hände till!allt började med att en kvinna hade jätte ont i underlivet.så hon gick till gynekologen för att undersöka vad detta kunde vara.då upptäcktes det hon hade LIKMASKAR som åt upp hennes underliv och livmoder. Hennes sambo som hon hade varit ihop med i flera år och trodde att hon kände. Han låg med döda kvinnolik. Han jobbade på bårhuset och var nekrofil. Hon kan inte få barn idag, detta måste vara ett av dom hemskaste sakerna som kan hända i ens liv, stackars kvinna. Han jobbar så klart inte där längre.

*

”En kompis till X (en klasskamrat till berättaren) Hade varit till XXX (En stad i en grannkommun) och käkat pizza med bearnaisesås. Efter några dagar hade han fått utslag runt munnen. Dom trodde det var allergi, men han var iväg och testade sej. Det var gonorré. Dom hade också testat såsen som visade innehålla flera olika sperma.”

*

Surfar sedan vidare och märker att RFSU sexpodd också tagit upp ämnet med Bengt Klintberg själv.

https://itunes.apple.com/se/podcast/sexpodden/id602146359?mt=2

blogg100, dag 47

Tom of Finland

Tom of Finland en internationell superstjärna inom den homosexuella subkulturen blir nu frimärken i Finland.

Han hette egentligen Touko Laaksonen och föddes 1920 i S:t Karins, dog 1991 i Helsingfors.

Touko började skicka bilder till amerikanska gaytidningar under sent 1950-tal och kallade sig för Tom of Finland för att hans identitet inte skulle röjas. Han publicerade i allt från legendariska gaytidskrifter som Beefcake magazine till en mer mainstreamorienterad publik via t-shirts som såldes i Vivienne Westwood’s för punken så viktiga klädbutik Sex. I slutet av 70-talet slog han igenom och blev känd i Amsterdam och Berlin, men också i San Francisco och New York. Till hans vänner hörde bland annat Andy Warhol som också köpte Tom of Finlands konstverk. Först på 1990-talet ställdes hans konst ut i Finland och det var få som visste vem han var i Helsingfors. Få satte samman Touko Laaksonen med Tom of Finland. Han levde aldrig offentligt ut sin sexuella identitet.

Under sin karriär gjorde han mer än 3,500 teckningar.

Han gestaltade genom sin konst sina egna fetischer beundrades av många bögar.  I Helsingfors väntar man på att han skall få ett minnesmärke men i avvaktan på detta så ger posten ut hans bilder på frimärken. 8 september börjar frimärkena att säljas i Finland och i samband med detta blir det också en utställningen  med brevväxling av  Tom of Finland på Postmuseet. Utställningen kommer att visa Laaksonen korrespondens från början av 1940-talet till sin död1991 Utställningen visas fram till 29 mars 2015, i Museum Centre Vapriikki i nya Postmuseet i Tammerfors.

Jag gillar en del av hans bilder och har haft förmånen att besöka två utställningar med hans verk. Det finns en bok med Tom of Finlands bilder som är något riktigt extra, Tom of Finland XXL. Boken har måtten  29cm x 40.5cm och innehåller 666 sidor, den visar över 1000 bilder genom de sex årtionden som han var aktiv.

Intresserad av att lära dig mer eller se på fler bilder? Kika in på Tom of Finland Foundation.

#blogg100, dag 46.

 

 

Snaskgubben

En fin ambition som mest väcker tveksamhet är mitt samlade omdöme runt boken Snaskgubben. Författaren Nina Ljungberg har velat skriva en bok om så kallade fula gubbar.

Redan titeln är problematisk, Snaskgubben – en bok för alla barn som inte tänker låta sig luras. Precis som om det vore ett val. I boken står att de flesta vuxna som vill ge barnet godis faktiskt är vänliga och snälla men att man skall akta sig för de som luras och att det är svårt att se skillnaden.

Författaren Nina Ljungberg;

”Jag har länge saknat ett material för att underlätta samtal om fula gubbar. Och när jag pratade med olika pedagoger fick jag bristen bekräftad. Då bestämde jag mig. Med yrkesbakgrund som socionom, vidareutbildning inom sexologi och journalistik men framförallt som tvåbarnsmamma var det dags att ta tag i det. Jag skulle skriva en bok som varken skrämde eller skojade bort allvaret och göra en text som fungerade lika bra som pedagogiskt hjälpmedel inom skola/omsorg som att läsas hemma med mamma eller pappa. Nu hoppas jag att Snaskgubben, trots sitt känsliga ämne, blir en stunds trevlig läsning där du som vuxen får inblick i hur barnet resonerar och där barnet får chans att reflektera om vad som kan hända – innan det händer.”

När barnet i boken blir iväglurad av snaskgubben Per som vill att denne skall ta på hans snopp så sparkar barnet mannen mellan benen och skäller ut honom. Helt plötsligt blir barnet som en vuxen som skrikande uppfostrar snaskgubben om att man inte får lura barn. Sedan springer barnet hem. Hemma börjar mamma gråta medan barnet förklarar att det är tuff. När Per en lång tid efteråt kommer tillbaka så bestämmer barnen sig för att sätta skräck i mannen genom att omringa honom och dansa en ringdans samtidigt som de skrek Per är knäpp i knoppen, för han vill visa snoppen. Han försöker lura barn. Trots att han är stora karl´n. Ingen av barnen var rädda och Per ser bara skräckslagen ut och vågar inte röra sig. Snaskgubbar skrumpnar ihop och blir till ingenting när de tappar sin makt att lura barn.

Jag älskar sagor som innehåller metaforer och övernaturliga krafter men här blandas krass socialrealism med fantasikrafter på ett sätt som snarare blir destruktivt än konstruktivt.

I boken finns frågor som en vuxen skall diskutera med barnen men alla frågor känns inte alls adekvata och passar språkligt inte heller ihop med de barnsliga bilderna.

Något mer som är bekymmersamt är att när det gäller små barn så kommer ofta förövaren från den närmaste familjen eller i  familjenätverket. Det är ingen främmande snusk eller snaskgubbe utan istället någon man känner väl och till vilken barnet har en relation och beroendeställning till. När det kommer till lite äldre barn kan förövaren finnas utanför det allra närmsta nätverket men är oftast någon som barnet känner, en lärare, en tränare, en scoutledare eller någon som man lärt känna via nätet. Ungdomar är i hälften av alla fall utsatta av andra ungdomar under 18 år. Det är klart att det är lättare att skriva om snask/snuskgubbar än att förövaren kan vara en närstående.

Till sist skall vi lova att inte låta någon snaskgubbe lura oss. Det är lika korkat som att jag som vuxen skulle lova att aldrig bli våldtagen.

Rekommenderar istället att ni tittar på någon av dessa böcker Vilda säger NEJ! eller Peter-Alexander den store om ni vill prata med barn om övergrepp.

#blogg100, dag 45.

Sexualiteten och andemakterna

Under 1600- 1700-talet skedde en uppdelningen mellan det som definierades som en god sexualitet vilket hör hemma inom äktenskapet och det som var synd och utanför den gudomliga ordningen. Sexuella praktiker som kyrkan ansåg fel var allt sex som inte ledde till fortplantning. Inom äktenskapet ansågs det vara både skamligt och konstigt om paret inte fick några barn. Äkta par som inte avlade barn fick ofta lida svårt och plågades av omgivningen som menade att de inte uppfyllde guds bud, att föröka sig. Här fanns en stark binär och dualistisk syn på på ont och gott. Gud och alla änglarna å ena sidan och  djävulen och demonerna å andra sidan bildade två läger som var oförenliga. Antingen tillhörde en den ena eller det andra.

Jag har varit utsatt för demonutdrivning i trosrörelsen och har även fått undervisning i exorcism på den konservativa högskola som jag läste till präst på, jämför med Gud och sexualiteter.

Bild på incubus i äldre stil

Redan Augustinus på 400-talet konstaterade att andar kunde ha könsumgänge med människor. Han nämnde sylvaner och fauner vilka misstänktes vara ett slags sexuella demoner. Martin Luther talar om dem på flera ställen i sina ”Tischreden”. Thomas Af Aquino har också haft funderingar runt om demoner kunde avla en avkomma med en människa. Detta är naturligtvis en mycket intressant fråga då andar enbart har en slags allegoriska kroppar av luft utan biologiska könsorgan. Förklaringen är att det sker en slags sexuell demonisering vilket kallas incubus när någon ikläder sig en manlig skepnad eller succubus i kvinnlig form. Demoner kunde också enligt Thomas Af Aquino ta sädesvätska från män genom att omvandla sig till en succubus och locka en man till samlag och därigenom erhålla sädesvätska och därefter locka en kvinna till samlag och befrukta henne med den insamlade sädesvätskan.

I Malleus Maleficarum från 1840-talet skriver Heinrich Kramer om Satans makt över sexualiteten. Den är den lägsta av alla drifter och präglade främst kvinnor. Att som kvinna ha mardrömmar om en incubi ansågs förr  vara ett tecken på att hon var en häxa.

Genom en tur ute på nätet upptäcker jag förvånansvärt nog att detta inte enbart är en historisk företeelse. På olika New Age inspirerade sidor finns olika vittnesbörd, här är ett exempel;

Ja vad ska man kalla det tro sex med ande/spöke? Har upplevt det flertalet ggr o då i vaket tillstånd o kommunicerat med en osynlig närvaro.

Ofta blir man inte ens rädd utan man blir avslappnad osv o ja som under riktig sex men ändå inte ja hur ska jag förklara. Det är nått bortom denna värld. O dom gånger det har hänt har vart intensivt o man går upp avslappnad oftast tar dom sig olika skepnader. Det mystiska e allt e så realistisk att man känner beröringen, närvaron, ser anden, känner dofter och känslor. Det är som om dom vet vad man tänker på o tar dess skepnad och gör saker man tänker på ibland. O det e intensivt verkligen är som om man haft riktig sex med vissa personer o skepnader samt tom kommit flera gånger fram till orgasmen Händer även på morgon ibland och man e ju vaken men ändå paralyserad och kan tänka men inte prata högt. Kan säga me att har inget emot d hahaha ingen chans o bli gravid samtidigt som man upplever saker som är så mystiska att det knappt går förklara. Sen har man ju upplevt dessa sämre gånger om ett väsen som såg ut som en vanlig man i början efter en stund förvandlades till djävulen o shit då blev jag skrämd men kunde inte motstå av en sån dragningskraft både för den sidan och världen (http://domina.blogg.se/2013/may/sex-med-andar-spoken.html).

Hittar också en intressant uppsats av Michael Marlow som bland annat handlar om hur neoexorcism utförs i dagens Stockholm. Den heter Neoexorcisterna. Fem utdrivare av demoner, gastar och onda rymdvarelser i nutida Stockholm och är skriven i en masterkurs i Religionshistoria. Marlow berättar om en av hans informanter Christer, vilken har en klient som anser sig vara uppvaktad av två stycken olika demoner. Han berättar;

Hon är mycket sund och hon är, alltså hon har det här problemet att hon blir uppvaktad från andra sidan. Eller också om hon halv(?), någonting som inte gått över riktigt, eller någonting som [sväljer]. Och hon är en smart, mycket rolig, spirituell kvinna som har varit gift ett antal gånger. Och som har barn. Men som har en, som är uppvaktad vissa nätter av någon som vill bli tillsammans. Och hennes problem är då att [jag avbryter]. Om någon som? Som har samlag med henne. På natten? Mm, eller på morgonkvisten. Andligt alltså? Ja hon känner det fysiskt.. … I sömnen, eller? Hm, halvvaket tillstånd. Och hon va knar?Ja hon vaknar. Men alltså ändå någon sorts halvmedvetet. Och en del av då det problemet som finns är ju att hon, hon är inte odelat negativ till det där. OK. Så det är ingen ren våldtäkt? Nej, det är ju inte det utan det är ju någon sorts kontrakt ju i botten. Och sen har hon, så är det någon man till som inte går så långt utan bara gruffar omkring och flyttar på lite stolar och ändrar på, så där.

Marlow konstaterar att demonernas erotiska väsen,  väldigt mycket liknar den kristna demonologins manliga incubi, som den drabbade själv kan attraherat till sig. Han nämner också ett colombianskt snarlikt fall där en artonårig flicka anser sig besatt och utsatt för en incubus på kvällarna i sin säng. Enligt religionspsykologen Wikström är besatthet accepterat i den colombianska kulturen men inte ses inte som något vanligt förekommande. Han menar att besatthet kan vara en försvarsmekanism för att skydda självbilden mot omedvetna sexuella begär.

Bild på incubus i nyare stil. Källa: http://drawheat510.deviantart.com/art/Demon-lover-incubus-398240579

På olika kristna religiösa sidor finns också åtskilliga referenser till att du kan öppna upp dig för onda andar om du bedriver otukt, vilket fortfarande för många fortfarande är allt sex utanför äktenskapet.På en skånsk församlingssajt finns ingående undervisning om andemakter. Onda andar kan komma in i en människa genom bland annat sex utanför äktenskapet och sexuella övergrepp. För det mesta anser de att andarna är osynliga, men de kan också manifestera sig i olika skepnader.

#blogg100, dag 44.