För kanske ett år sedan läste jag boken Route 66 går till Trollhättan och gillade den skarpt. Vi fick följa paret Lena och Maggan på sin resa via route 66 i USA. Det var befriande att få läsa om två medelålders kvinnor som älskar och lever tillsammans. Det bästa var skildringarna av det vanliga livet. Samtidigt som vi fick följa paret på Route 66 fick vi parallellt följa livet i Trollhättan ett år tidigare, när Lenas mamma insjuknar i alzheimer. Det var en känslosam bok helt i frånvaro av de stora dramerna men fantastiska beskrivningar av det inre livet med stråk av vemod, precis som det är i livet.
Nu har författaren Bodil Sjöström kommit med en ny bok; Happy Holiday och vi får återigen träffa Maggan och Lena. Boken inleds med att de sitter i hallen och tar farväl av sin älskade men döende hund Lukas. De har dagen därpå planerat att åka till Thailand där Lena skall göra ett fotojobb. Sorgen efter Lukas är brutal och för Maggan innebär det även att bortträngda minnen och känslor väcks till liv. På planet ner mot Thailand dricker hon lite för mycket och får ett oväntat besök. Hennes döde vän Christian sätter sig bredvid henne och börjar ett samtal. Hon och Christian var båda sjukvårdsbiträden på Stureby sjukhus och har bäddat många sängar tillsammans. De blev nära vänner och umgicks mycket ända tills en vacker augustidag 1989, då Christian dör i aids.
Detta handlar om att tina upp frusen sorg och därmed få tillgång till livet igen. Sjöström är fantastisk på små detaljer, som när Lena och Maggan skall presentera sig för de andra svenskarna nere på hotellet i Thailand och de utbyter blickar om huruvida de skall komma ut eller inte. Om frustrationen över att blir betraktade som väninnor istället för ett par. Det är också en historia om att leva i tvåsamhet och ibland samtidigt i en frustrerad ensamhet. När Lena åkt iväg för att göra sitt fotojobb börjar Maggan att umgås med Carro och för första gången gläntar hon på locket till sorgen över att inte ha kontakt med sin älskade son.
Även i denna bok, precis som i Route 66 finns två parallella historier. Förutom livet och relationen mellan Maggan och Lena så handlar boken även om när hiv kom till Sverige och om att vara vän till Christian som dör vid 32 års ålder, Antonio bara 26 år och Micke som blev 29 år. Vi får också följa henne när hon som nyutexaminerad sjuksköterska är med och startar upp Aidsjouren 1987, dit människor kunde ringa för att ställa frågor om hiv och aids. Hon arbetade även med andra uppgifter på Noaks Ark som att åka ut till arbetsplatser där någon berättat att de hade hiv, vara volontärsamordnare och rycka ut som kistbärare när det inte fanns anhöriga.
1989 bor jag i Norrtälje och går en volontärsutbildning på Noaks Ark. Det är en grundlig utbildning under kanske 10 kvällar och i min grupp finns en nyskild finsk kvinna, en äldre dam som gått i pension från sitt arbete på Sveriges Radios grammofonarkiv, en kille vars amerikanska pojkvän fått hiv och någon mer. Jag är nyutexaminerad socionom och mycket engagerad i frågor runt hiv. Jag flyttar däremot till Örebrotrakten där jag fått jobb efter avslutade utbildning men innan jag fick ett volontärsuppdrag.
Det har i hbt-communityn alltid funnits vissa spänningar mellan olika grupper. I boken nämner Lena hur det fanns många lesbiska som arbetade mycket med hiv och engagerade sig solidariskt men att få bögar har känt någon solidaritet till lesbiska i frågor som rört dem.
Efter Jonas Gardell uttalat sig kritiskt om hbt-begreppet i tidningen Faktum uppstod under förra året en debatt runt historieskrivningen av 80-90 talet. Det var framför allt kritiken från Sara Edenheim mot Gardell som skapade en intensiv debatt. Med boken Happy Holiday tycker jag att alla icke-heterosexuella kvinnor fått en fin egen historiebeskrivning av både solidariskt arbete med bögar som insjuknade i hiv och de egna kampen som utspelats genom tiderna och som fortfarande kvarstår.
Suzann Sexeducator 