Den andra kvinnan

Det är få ämnen som väcker så mycket starka känslor som ”den andra kvinnan”. jag blev intervjuad i tidskriften Amelia för en tid sedan i ämnet och det är sällan jag fått så många ilskna mail som då. På årets bokmässa hade jag förmånen att få delta i ett frukostsamtal med just Breakfast bookclub mitt ute på mässgolvet. Vi var ett gäng som tillsammans med författaren bakom boken Therese Bohman pratade om romanen, ”Den andra kvinnan”.

Boken handlar om en ung kvinna som arbetar på sjukhusrestaurangen i Norrköping. Hon alternerar mellan att servera, diska och utföra andra sysslor i köket. Hennes vardag är att ångan från diskmaskinerna tar bort allt smink och hon får rensa maskinen från matrester. I matkön där hon lägger upp mat får hon kontakt med en överläkarna på sjukhuset och de byter några ord. En dag skjutsar han hem henne efter jobbet. Detta blir startpunkten för en passionerad historia mellan en gift man och en yngre älskarinna.

Huvudpersonen har en timanställning och står längst ner i sjukhushierarkin. Hon ser detta enbart som ett jobb i avvaktan på något annat. Hon har läst på universitetet och hyser drömmar om att få bli författare. Hon har svårt att hitta gemenskapen med de kvinnliga kollegorna i restaurangen och har också svårt för sina jämnåriga studiekompisar som i sin vilja att framstå som feminister och normkritiska inte ser glappet mellan ambition och verklighet. Huvudpersonen identifierar sig snarare med Fjodor Dostojevskijs eremitiska källarvarelse, jämför sig med den manliga flanören och bygger på den traditionellt manliga konstnärsmyten.

Bohman förmår att skildra klasskillnaderna på ett sofistikerat sätt utan att skriva läsaren på näsan och ställer viktiga frågor om attraktion, kärlek och meningsfullhet.

Den klassiska klichémässiga bilden av den äldre framgångsrika läkaren och den yngre kvinnan av folket, dessutom i sjukhusmiljö avskräcker. Våga se bortanför detta för Therese Bohman gör dock något nyskapande av denna relation som blir riktigt spännande. Här ställs det postmoderna identitetsprojektet, mot klasskillnader och genustolkningar, allt skildrat med ett vackert och genomtänkt språk.

Rekommenderas varmt!

Ariel Held och CM Edenborg

Ett av de bästa författarsamtalen under Bokmässan var samtalet mellan Ariel Held och författaren och förläggaren C-M Edenborg vid Vertigo förlag. De möttes i Aftonbladets monter. Den skapas alltid av en konstnär och i år blev det så rätt att två sexuella fritänkare tar plats i den röda latexbeklädda miljön.

Edenborg pratar om hur det är förbjudet för recensenter att uppge att de blir kåta när de läser erotik. De får skriva att de skrattar, gråter och blir arga men känslor av kåthet får ej uppkomma. Det är en recensents plikt att skriva om denne blir kåt orerar Edenborg och jag tänkte genast på hur jag skrev i min recension av boken.

Det fina med litteratur är att just det faktum att den uppkommit ur någons fantasier. Därför är inget förbjudet i litteraturen. Där ryms allt. Därför får också de iscensatta fantasierna i form av övergrepp förekomma. I en passage i Ariel Helds bok leker en yngre kvinna och en äldre man ett sexuellt rollspel om ett övergrepp. Det finns också en scen med en katt som slickar en kvinna till orgasm. Edenborg raljerar om hur vi ser de gulliga katterna men säger bullshit, de är rovdjur. Fantasier i en bok, gränslösa obsceniteter och vuxna personers samtyckande lekar. Edenborg formulerar det klockrent genom att säga att litteraturen tillåter läsaren att gå in i subjektet och uppleva dennes begär.

Båda författarna har erfarenhet av att skriva erotik och beskriver också hur de kan bli kåta på sina egna texter. Ariel Held menar att en alltid måste skriva klart första utkastet innan hon får onanera. Edenborg lägger till att just denna bok har ett perfekt format då den kan hållas av vänsterhanden så en har högerhanden fri. Något för högerhandens vänner.

Säg inte det här till någon jämförs med Våtmarker och det är en bra jämförelse. Problemet är att kvinnor sällan skriver så smutsiga texter. Ariel Held säger något mycket klokt ”även kvinnor skriver sexistiska texter”och det är så otroligt tydligt i erotikens värld.

Att sedan få käka sushi och prata sex, erotik och tentakelporr med författaren själv på Göteborgs central var härligt!

En dystopisk berättelse om framtidens sexuella och reproduktiva rättigheter – den nya människan

På bokmässan i Göteborg introducerades jag för författaren Boel Bermann av min vän och numera bokbloggsambassadören Siv. Eftersom det blev många böcker i resväskorna hem så tar jag de lite efter hand. Nu hade turen kommit till Den nya människan av Boel Bermann, utgiven på Kalla Kulor förlag.

Här är jag tillsammans med författaren på bokmässan!

Det börjar med ett barnkalas med Hallowentema. Själva födelsedagsbarnen som dagen till ära fyller 2 år avviker från de andra barnen. Det är främst något med blicken. Den är intelligent men på sin vakt, själlös och inte alls sådär öppet nyfiken som barn brukar betrakta sin omgivning. Dessutom ger hon ifrån sig något slags surrande ljud. Det visar sig att Tindra är ett av de nya barnen. Av en slump blir huvudpersonen Rakel inblandad i detta med de nya barnen när hon är barnvakt. På lekplatsen ger sig två barn på Hugo som hon har ansvar för. I kampen för att rädda livet på Hugo råkar Rakel döda ett av barnen och blir tagen till polisen. Hon blir inspärrad men efter fem månader inser omvärlden att något är galet, fler av de nya barnen har dödat.

Samhället reagerar med att stifta en ny skollag där alla nya barn måste placeras omedelbart efter födseln eller retroaktivt med omedelbar verkan. De biologiska föräldrarna har ingen insyn i vart barnen tar vägen och ingen besöksrätt.

Det är för mig omöjligt att inte tänka på alla utvecklingsstörda barn som på 20-talet i Sverige plötsligt sågs som farliga och skadliga för sin omgivning. Barnen skulle placeras på anstalt och föräldrarna skulle glömma bort att barnen fanns. Föräldrar och anhöriga rekommenderades att inte komma på besök.

Rakel är med på en demonstration i Stockholm med föräldrar som kräver rätten till sina barn, förvånansvärt få har dock samlats. 2021 tvingas kvinnor att betala för aborter. Besök på mödravården är kostnadsfritt men bara så länge kvinnan behåller barnet. Väljer kvinnan abort så får hon själv betala för besök och behandling. Anledningen är att Sverige behöver ett ökat barnafödande för att klara framtiden. En politisk lösning blir att erbjuda gravida ett stort barnbidrag om de föder ett barn men naturligtvis måste de genast lämna ifrån sig barnet efter födseln. Flera länder överväger nu att införa begränsad tillgång till preventivmedel och aborter för att täcka behovet av arbetskraft. 2023 förbjuder en del delstater i USA rätten till abort. Andra delstater ställer orimliga krav på abortklinikerna, allt för att förmå dem att stänga ner sin verksamhet.

I Indien där många är oerhört fattiga och beroende av sina barn för sin framtida försörjning erbjuds tv-apparater i utbyte mot barnen. Hela samhället infantiliseras, smörgåsbord av religiösa alternativ, avancerade dataspel och droger breder ut sig. Allt för att fly den dystra verkligheten.

Så blir Rakel gravid och flyr till Indien för att slippa rapportera och förlora sitt barn. Dottern Agnes är ett av de nya barnen och de lever ett anonymt i en lägenhet som papperslösa. Dottern Agnes utvecklas snabbt och säger varje dag att hon älskar sin mamma men bara därför att Rakel har bett om det, hon förstår inte vad kärlek, och andra känslor betyder och fungerar. De blir avslöjade och Agnes förs bort till en av de avlägsna slavfabrikerna. Rakel är desperat och gör allt, verkligen allt för att befria sin dotter.

Hela boken är en beskrivning av social ingenjörskonst där barns behov kommer sist och världens behov av barn kommer först. Kvinnor blir bara redskap för samhällsnyttan och uppmuntras till att ge landet nya barn, rätten över sin egen kropp är underordnad samhällsnyttan varför aborträtten försvinner. Det är en mörk berättelse om kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter som påminner om att vi aldrig kan slappna av och tro att de segrar vi vunnit kommer att vara för evigt.

Männen med rosa triangel – ett oerhört viktigt seminarium

Under Stockholm Pride köpte jag en bok till min sons födelsedag i september. Boken var Männen med rosa triangel” av Heinz Heger (Bokförlaget Atlas, 2013). Förlaget Atlas har i år givit ut en ny översättning av Männen med rosa triangel som är ett vittnesmål frånen homosexuell man som satt på  Sachsenhausen. Eftersom en av mina söner tidigt kom ut som bög och gjorde flera skolarbeten som på olika sätt behandlade ämnet homosexualitet minns jag speciellt ett som handlade om homosexuella under andra världskriget och därför tänkte jag att detta kunde vara en bra present.

Först idag gick det upp för mig hur väl denna bok gestaltar fasorna som fångarna med rosa trianglar verkligen fick genomlida. I ett samtal som Johan Hilton modererande med Jonas Gardell och Christian Antoni Möllerop (vice ordförande RFSL och kollega) om homosexuella i andra världskrigets koncentrationsläger så fick jag än en gång upp ögonen för denna avskyvärda del av historien som vi måste hålla levande i minnet.

 

Jonas Gardell berättade inledningsvis episoden som redan tidigare skapat kramp i magen. Hans far var på besök och syskonen hade förberett med fika när fadern fick se den Rosa triangeln på Jonas jacka (detta var före regnbågsflaggans tid) och utbrast, jaha, skall du skryta med skiten också.

I förordet till boken skriver han ”den här tunna lilla boken kommer att skaka dig i grunden. Och du kommer att förstå att du, liksom jag när jag var ung, också måste bära den rosa triangeln.” Boken förändrade mig i grunden säger Jonas Gardell och när jag efteråt pratar med Christian Antoni Möllerups så berättar även han om att boken skakat om även honom.

RFSLs vice förbundsordförande Christian Antoni Möllerup

Den rosa triangeln började som en symbol för förtryck men står idag för frihetskamp. Vi måste lära känna vår historia och förstå varför det hände. Allt för att detta inte skall upprepas igen.

Homosexuella män var en av de grupper som stod allra lägst ner på skalan i lägren. Dessa personer sågs även efter kriget som rättmätigt bestraffade. Efter krigets slut kunde de därför inte  berätta sin historia då deras existens var kriminaliserade.

Gardell framhåller att romer och homosexuella var de grupper som inte fick upprättelse. De var de främmande andra.

Under seminariet framkommer att lesbiska kvinnor kom lindringare utan då de fortfarande kunde reproducera sig. De sågs enbart som antisociala. Jonas Gardell försvarar sig också i seminariet emot att kvinnor inte nämns i samma omfattning. Här saknar jag som tämligen ofta ett maktperspektiv utifrån mäns överordnade position.

Nästan samtidigt i en annan del av världen finns vår förbundsordförande Ulrika Westerlund från RFSL och hon meddelar att Belgrads prideparad är inställd. Jag läser vidare på Sogi news;

A Pride parade was planned to take place tomorrow in the Serbian capital Belgrade. But the authorities stopped it for the third year in a row. The Deputy Prime Minister banned the parade referring to safety reasons and the Serbian Prime Minister said that a parade would be a ” threat to public order.”

At the same time the Police said that they were prepared and that they would be able to handle security. The police planned to have 6,500 police officers on location to completely encircle the park where the parade was to to be held.

Serbian LGBT-activists are disappointed.

– It is a sad day for Serbia and it is clear that human rights are not respected here, said Goran Miletic, Civil Rights Defenders.

Kampen fortsätter!

Om våldtäktsdelfiner och polygama sjökor.

Under historien har det varit förbjudet att idka homosexuella handlingar och fortfarande kvarstår förbudet i ett antal länder i världen ofta med motivationen att det är ett ”brott mot naturen”.  Detta är fortfarande ett argument som används i katolska och många frireligiösa kretsar. Även från muslimska troende har jag hört detta argument.

Det roliga med detta argument är att det är fullkomligt felaktigt. Istället kan vi konstatera att det är de kontextuellt tidstypiska värderingarna och moral som ofta styr våra tolkningar av naturen. Jag har länge tyckt att det har varit spännande att se hur uppfattningar runt genus och sexualitet styr våra uppfattningar om djur och natur. En av mina favoritforskare är Hillevi Ganetz, professor i genusvetenskap. Hennes bok fick jag i julklapp av en av mina söner.Här undersöker Hillevi Ganetz hur djuren blir genuskodade, vilka sexuella praktiker som inte skildras i tv men framför allt hur natursyn och maskulinitet är tätt sammanflätade. Djurens och sexuella liv och familjebildningar tolkas i naturprogrammen utifrån den ideologiska och moraliska ram som är rådande för människorna i samhället. Det är med andra ord människor som själva bestämmer vad som är naturligt och sedan används denna konstruerade bild av det som anses vara naturligt som argument för vad som också skall anses vara onaturligt.

Först 1995 visades de första filmerna på tv i USA när djur har samkönade sexuella kontakter. Även i Sverige har det funnits sparsamt med parande djur i naturfilmer men på senare år har dessa ökat avsevärt. När det visas är det nästan uteslutande tvåkönat sex i naturfilmer och naturmagasin. Vanemässigt, upprepat och oreflekterat visas endast tvåkönat sex och alla andra sexuella praktiker osynliggörs, snacka om att reproducera heteronormen.

Delfiner beundras av många och är sinnebilden för de snälla och oskyldiga djuren men flocken leds av en dominant hona och delfiner kan utgöra en fara då de äger en stor sexuell aggressivitet. Flera delfiner kan tvinga sig på en ensam individ. Hanar kan ha sex med andra hanar, delfinungar med sina mammor och de stimulerar också sig själva. På Kolmården berättade en av skötarna att delfinhanarna gärna smekte sina penisar mot deras våtdräkter och att de lärt sig när de måste hålla sig undan.

För ett antal år sedan var det en intressant utställning på Naturhistoriska museet i Stockholm ”Rainbow Animals” baserad på den amerikanske biologen Bruce Bagemihls forskning. Han hade under nio år forskat om djurens sexualiteter och kom ut med en bok ”Biological exuberance. Animal homosexuality and natural diversity”. Utställningen visade att samkönade kontakter var beskrivet hos mer än 1.500 arter och hos 500 av dem var det mycket väldokumenterat. Exempelvis lejon, elefant – både afrikansk och indisk – zebra, gorilla, schimpans, giraff, amerikansk bison, myskoxe, varg, mård, delfin, gråval och späckhuggare har samkönade sexuella kontakter. Vissa kallar detta för homosexualitet medan jag hellre använder begreppet samkönade sexuella kontakter. I min värld kan djur inte definieras som homo- eller heterosexuella utan det är deras beteenden som är intressanta. Studier av djurs sexuella beteende visar att sex inte bara sker för fortplantningens skull. Djuren har också sex för nöjes skull, utanför parningstiderna, ibland med flera partner samtidigt och alltså inte sällan med individer av samma kön.

På bokmässan i Göteborg lyckades jag och Siv, kvinnan bakom (inte så) Anonyma Biblioholister pricka in ett suveränt seminarium med evolutionsbiologen och genusforskaren Malin Ah-King. Bilden har jag också lånat från (inte så) Anonyma Biblioholister

Där presenterade hon sin bok ”Genusperspektiv på biologi”. Denna lilla skrift är fantastiskt bra och finns för nedladdning på högskoleverket. Även Ah-King pekar på hur biologin präglas av föreställningar om manligt och kvinnligt och kulturella normer kring kön och sexualitet.

Denna fantastiska skrift anlägger ett genusperspektiv på allt från gener och hormoner till hjärnforskning och evolutionsbiologi. En spännande reflektion är hur spermier än idag ses som de aktiva med uppdrag att hitta ägget och penetrera det. Ägget i sig har däremot framställts som passivt väntande. Forskning har dock visat att spermierna inte alls kan möjliggöra ett genomträngande av ägghöljet utan molekyler i ägghöljet binder till receptorer i på spermierna vilket gör att enzym avsöndras så att spermien kan komma in. Väl där vandrar äggets cellkärna dit i hög hastighet.

Ett annat exempel är hur sjökor visuellt visas som kärnfamiljer men i verkligheten lever ofta en hane med ett harem av honor.

När jag googlade ”homosexuella djur” drogs min blick till en kristen sajt där filmen ”homosexuella djur” från SVT diskuterades och jag citerar ”Jag är uppvuxen på en bondgård. Och vi hade kor. Ibland så hoppade korna upp på varandra. Men det var ingen som trodde att de var homosexuella. Vi förstod alla att det var en markering av korna att de ville ha en tjur”. Det blev en påminnelse om att vi aldrig går fri ifrån våra kontextuella tolkningar. Vi ser det vi vill se.

Idag kom ett mail…

där det stod; ”Hej, Bloggambassadör 2013!
Aldrig hade vi väl kunnat tro att så många skulle vara intresserade av att bli Bokmässans Bloggambassadörer 2013! Efter en lång och gedigen genomgång kan vi konstatera att ni inte bara är många – ni är bra också! Tyvärr kan dock inte alla vara med och vi har nu valt att gå vidare med tolv bokbloggare. Du är en av dem!”

Om någon såg en person på en snöig trottoar på söder i Stockholm ikväll, bärandes på en tung kasse med böcker från boksöders julbasar samtidigt som hon stod och hoppade av glädje så var det bara jag som läste mailet i telefonen. Är så otroligt glad och stolt över mitt nya uppdrag!

Jag kommer nu att minst en gång per vecka blogga om böcker runt sex på olika sätt, det kommer att bli inlägg i många olika genre (lyrik, skönlitteratur, facklitteratur, populärvetenskap, barnböcker, ungdomsböcker , erotik, fotoböcker och serier) men alla inlägg kommer att ha ett gemensamt tema, det kommer att handla om sex på något sätt.

Under Bokmässan 26-29 september 2013 kommer jag att hjälpa till i bevakningen av vad som händer på mässan på sexfronten.Vi bloggambassadörer kommer dessutom  att ha tillgång till ett eget rum.

Förutom att jag får två seminariekort till Bokmässan 2013 som ger tillträde till alla seminarier under samtliga fyra dagar så bjuds vi också på en inspirationsträff. Vi får resa, logi och mat och möjlighet att träffa dem som jobbar på Bokmässan och de andra ambassadörerna IRL.

Fortsätt #prataomdet

Under många år har jag varit ute och pratat om mäns våld mot kvinnor, våld i samkönade relationer och sexuellt våld. I somras beslutade jag mig för att utöka min repertoar och även inkludera det där mer svårdefinierbara våldet som hamnar någonstans mellan dålig sex och sexuellt våld. Gensvaret har varit fantastiskt bra. MÅNGA har stora behov av att reflektera över händelser som de varit osäkra på hur det skulle definieras och hur en skall förhålla sig till. Själv
fick jag i samband med deltagande i en studie också själv möjlighet att fundera högt över händelser och en relation som låg någonstans i det där knepiga gränslandet. Jag köpte boken #prata om det och brukar läsa Johanna Koljonens text högt. Den ger oss en hint om att en som kvinna också kan utsätta andra män, kvinnor och andra för gränskränkningar.

På bokmässan hade jag också förmånen att lyssna på Johanna Koljonen i den fantastiska tidningen OTTARs monter. Hon pratade om prataomdet, som är en livsviktig kampanj om att hitta ett språk för sex utan skam. Koljonen menar att vi  är i stort behov av  att fundera kring våra egna och andras gränser. Vi behöver prata mycket mer om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Hon reflekterade också över hur innerligt väl hon hade behövt läsa denna bok innan hon började ha sex då hon inte hade en aning om hur mycket sex består av förhandlingar, kommunikation och att hitta ett samförstånd och samtycke. Sexuella tekniker i alla ära men utan kommunikation är det ändå upplagt för en flopp.

Fortsätt #prataomdet är en ideell förening som nu är ute på en riksomfattande turné till landets gymnasieskolor, universitet och högskolor. Den otroligt viktiga Prataomdet-debatten sprids nu runt om i landet. Turnén genomförs i samarbete med RFSU.

Värsta fyndet på Bokmässan – När kvinnor älskar kvinnor.

Det största bokfyndet på bokmässan var den vansinnigt heteronormativa och klichéartade boken ”När kvinnor älskar kvinnor, uppskatta och utforska skönheten i erotik mellan kvinnor.

Det mycket roliga i sammanhanget var att en vän skrev; Vet du Suzann,  jag tror vi har den hemma och det mest intressanta är att den fanns på rea på City Gross, Bromma typ i en hög bland Snabba Cash, Hamilton och Årets blommor??? 🙂

Den kom i svensk översättning 2008 och jag har levt lyckligt ovetande om dess existens ända tills i torsdags. För 50:-/styck inhandlade jag två exemplar efter att ha stått i montern och garvat så högt att alla inom tjugo meters radie vänt sig om och tittat på mig. Denna bok är skriven av Jamye Waxman, sexrådgivare på tidskriften Playgirl. Hon har dessutom en mastersexamen i sexualrådgivning.

Boken är vid närmare granskning en bok för heterosexuella kvinnor som vill ha sex med kvinnor.

VARNING FÖR IRONI!

Här kommer citat från boken och några reflektioner från mig runt denna nya kunskap som jag förvärvat genom läsningen av denna bok.

”Att besluta sig för att älska en annan kvinna är som att besluta sig för att älska en annan är som att besluta sig för att finna ett nytt sätt att älska sig själv”

Precis så tycker jag också! Egentligen är lesbisk kärlek bara en narcissistisk förlängd onani.

Som kvinnor kan vi relatera till andra kvinnor därför att vi delar de fysiska attributen, samtidigt som vårt mentala och känslomässiga sätt att vara är likartat. Tänk bara på hur ofta du pratat med din bästa väninna om hur svårt det är att kommunicera med någon man, och hon har förstått.

Nämen, preciiis. Eftersom Män är från Mars och kvinnor är från Venus så talar de ju inte samma språk. Det är alltid lättare att kommunicera med personer som har samma modersmål, venusiska.

Tungan är mäktigare än svärdet.

Kommentarer överflödiga!

Det är varken fult eller skrämmande att finna en annan kvinna tilldragande. Faktum är att det är fullständigt normalt. Lika dras till lika. Den saken lärde oss naturvetenskapen redan i skolan. Det sitter djupt inne i hjärnan på oss.

Kära Jamye, i naturvetenskapen lärde jag mig också att dissekera en räka, ett koöga, en fisk, en mink och en räv. Nu undrar jag bara om det fult att sprätta upp min nästa sexpartner bara för att se på den inre anatomin?

Det finns inget bättre än att spänna på sig en vacker klarblå penis och penetrera den andra kvinnan med.

Klarblå penis, den behöver alltså se ut som en penis och vara klarblå. Fasen också, missat den detaljen

Du tänker att om det är skönt att vara två (som glass med het kolasås) så kanske en trekant kan vara ännu bättre (som att dessutom få vispgrädde och ett körsbär!).

Eller en hel påse godis med olika sorters lösgodis som man kör i en mixer och duttar ut i små formar…

Läser vidare om konsten att ha en trekant och blir minst sagt lite förvånad när jag läser om olika scenarier;

Scen 1: Han slickar sin flickvän medan hon slickar deras nya väninna.

Vänta, nu hänger jag inte med. Vart dök HAN upp någonstans?

Scen 2: Om ni ligger i en cirkel och använder varandras ben som kuddar kan ni bilda en enda stor oral cirkel och den andra tjejen kan suga honom medan hon själv blir slickad av hans flickvän,

HAN är fortfarande kvar och tydligen i centrum nu också. Han lämnar aldrig trekanten för naturligtvis måste en man vara med i en trekant. Hemska tanke, för inte skulle tre kvinnor kunna ha en trekant.

Med min frireligösa bakgrund tyckte jag nog att detta ändå var bäst!

Tala i tungor

Förutom dessa fantastiska budskap så verkar översättaren haft lite bråttom just den dagen denna bok låg på hennes skrivbord.

Identifierar du dig som en heterosexual kvinna

Hon lutar sig mot en vägg, en disk, någon form av betongstruktur (!) eller ett föremål och du står på knä framför henne.

Borde kolla upp om de säljer den där betongstrukturen på Bauhaus.

Rulla försiktigt klitorisknappen mellan tumme och pekfinger.

Tänk om en trycker på fel knapp!

Du kan också rulla tillbaka och försiktigt knacka mot själva klitoris.

Knack, knack, är någon hemma?

Vilka rörelser tar dig hela vägen fram? Är det en viss smekning, knyck eller knackning?

Hei, Babe, vill du blir smekt, knyckt eller knackad?

 Kanske får jag en viss förklaring efter att på nätet läst en intervju om denne Jamye Waxman;

Describe for us your approach to sexuality when it comes to yourself.
I’m predominantly heterosexual with a bit of a flair.

Define ”flair.”
I have more than once dabbled in…I don’t like the word bi-sexual and I definitely date more men than anyone else, in fact, I really only date men, but I do find the female body beautiful.

Om ni nu faktiskt skulle vilja ha en bok om sex mellan kvinnor så finns det en på svenska som är ljusår så mycket bättre: