Inlägg märkta ‘C-M Edenborg’

Efter Fifty Shades of Scheike slår jag följe med Edenborg till Vertigo förlags monter.

Får äntligen ställa en del frågor som jag funderat på. Jag undrar hur exempelvis Gabrielle Wittkop böcker mottagits och Edenborg förklarar att hemligheten är att han inte ger ut dåliga böcker. Däremot är han radikal och inte speciellt väluppfostrad. Specifikt Wittkops verk är oerhört välskrivna och håller hög litterär klass. Jag återkommer till det som han sade på montersamtalet, om att bra erotik tillåter en att ta del av ett främmande subjekts njutning långt bortom det tillåtna. Vi kommer utsökt in på en av mina favoriter, Nekrofilen (blogginlägg om boken finns här) av Gabrielle Wittkop och båda är lyriska av denna fantastiska bok som författare själv beskrev som en melankolisk kärleksroman, eftersom bokens protagonist ständigt måste skiljas från dem han älskar. Sedan säger Edenborg det som jag och en väninna diskuterat om men inte vågat säga högt, vi skulle inte ha något emot att testamentera min kropp till en nekrofil..

IMG_5409

Sedan rynkar han pannan och drar sig faktiskt till minnes att han faktiskt blivit rejält utskälld av Läsrörelsen som i en kampanj med böcker i McDonalds happymeal hävdade att de som läser blir goda och snälla. Detta ansåg Edenborg var lögn och gjorde en motkampanj där de skrev att Läsrörelsen suger hästballe.

Vi avrundar samtalet med att diskutera porr. Edenborg hävdar att det inte går att vara för eller emot porr. Det har redan hänt. Det är kört. Nu är frågan om vad vi gör med porren. Något han också utvecklat i det parapornografiska manifestet som är bland det bästa som skrivits om porr. Det måste dock läsas teskedsvis och Edenborg säger att han verkligen jobbat på att varje mening skall blir bärande i det lilla sprängfyllda häftet.

Passar också på att prata med hans kollegor på förlaget som säljer deras böcker. Det finns ingen typisk Vertigoläsare säger en av killarna, läsarna är från alla åldrar och har olika bakgrund. De flesta är dock genuint intresserad av deras utgivning. Vad är då Vertigo förlag? På hemsidan så presenterar förlaget såhär; ”texter på avgrundens rand för läsare som inte önskar vända bort ansiktet från vår tids katastrof. Yrsel och illamående, hänförelse och uppenbarelse – läsningens sötma skall vara ett aktivt gift som fräter och undergräver det lata sinnet. I poesi och kritik, vid den punkt där ordningen och spektaklet trasas sönder, hänger anden tung av svindel som en skinka från taket”. Utgivningen domineras av erotik och skräck.

Vill du regelbundet få hem bra högklassig litteratur, gå med i Vertigos stormtrupper. Är du här på mässan, besök dem på mässan i monter B02:01.

En gång i tiden läste jag teologi och skulle bli präst. Jag avslutade hela utbildningen men ställdes inför ett val att antingen gå in i en dokusåpa eller söka en prästtjänst. Jag valde dokusåpan och har aldrig ångrat mig. Under mina teologistudier fördjupade jag mig etik. Idag när jag läste en tweet från C-M Edenborg

Skärmavbild 2013-03-21 kl. 22.55.24

kom jag genast att tänka på några tankar från en av mina favoritförfattare under utbildningen, James B Nelson, Professor Emeritus of Christian Ethics. I  boken The Intimate Connection: Male Sexuality, Masculine Spirituality ställer han frågan; 0664240658 Vad är den andliga meningen med de manliga genitalierna? och menar att det finns en gentialiefixering av sexuella känslor och en Pinocchio-liknande effekt uppstår då ett organ upplever sexuella känslor under tiden resten av kroppen är betryckt. Han pekar på hur många feminister bejakat den biologiska kroppen och dess förmåga under tiden män glömt sin egen biologi.

Han gör en analys som bygger på skillnaden mellan fallos – den erigerade penisen och penis – utan erektion och visar att män har en tendens att undervärdera penisen och övervärdera fallosen. Det patriarkala tänkandet har lärt att värdesätta större som bättre och fallosen blir emblemet för maskulinitet och symbolen för den sanna manligheten.

Minns att jag för ett antal månader sedan tittade på ett sexprogram i tv där en kvinnlig panel satt och pratade föraktfullt om kukar på ett nedvärderande sätt. Precis som både kvinnor och män upprätthåller de patriarkala strukturerna så sker samma sak med förstärkningen av den fallocentriska kulturen. Jag är fittaktivist men mot alla former av förtryck mot våra genitalier oavsett konstruktion.

Det manliga idealet är en fallos ”two feet long, made of steel and lasts all night”

priapus010

En fallos som kan hantera multipla orgasmer eller partners utan att slakna. Idealet är att beröra utan att bli berörd. I kontrast till detta pekar Nelson på mannen som bejakar hela sin sexualitet och vet att både fallos och penis är ett. De är olika men har oberoende kvalitéer av den manliga verkligheten. Var och en på samma stund som den andra. Nelsons slutsats är att män bör bejaka sin manlighet och dess representation genom både penis och fallos. Penis och fallos skall få bli ett och ingen kan konkurrera om äran att vara mannen.

Den ständiga fokuseringen på den erigerade kuken bidrar till att samlag är den sexuella akten, allt annat är förspel eller inte riktigt sex. Män med bristande erektionsförmåga stigmatiseras. Penetration inte alltid är njutningsfyllt och många sexuella aktiviteter inte är beroende av en erigerad penis men vår kultur föraktar sexuella relationer vilka utesluter samlag. Detta drabbar i hög grad homosexuella, äldre och personer med någon form av funktionsnedsättning.

#blogg100, dag 58.