Erland är en konservativ präst, han tar tydligt ställningstagande mot kvinnliga präster och är abortmotståndare. Han är minst sagt tvångsneurotisk och använder ett gummiband som sitter runt handleden, väl dolt under manschetten för att snärta till när begären ger sig till känna. Erland väljer att avhålla sig från självbefläckelsen. Han ser ingen anledning att mata odjuret som annars bara växer sig starkare och aldrig ger upp. Han äger vissheten om att människan liksom alla andra djur bara upplever tomhet efter en orgasm. Däremot i det fördolda drömmer Erland om att bara en gång i livet få uppleva ett passionerat möte.
Claudia lider av psykisk ohälsa och har en ångest som är avgrundsdjup. Hon skulle helst av allt vilja skriva dikter och vara poet, men har mest varit sjukskriven. Ibland har hon arbetat som personlig assistent. Hon bär alltid rött nagellack och klarrött läppstift.
Claudia söker upp kyrkoherden Erland. Det är länge sedan de träffades där på Evangeliska gymnasiet. Hon frågar honom om han vill bli hennes själasörjare men han är tveksam och ifrågasätter detta med tanke på att de har en förhistoria och varit vänner förr.
Claudia ihärdar och åker på retreat till Själavårdsinstitutet där Erland är en av ledarna. Hon är inte stabil och vet att hon måste spela sina kort rätt för att komma honom nära.
Vilken kyla. Hon kände sig som en törstande unge, som till varje pris ville tränga sig fram och dricka av bröstet fastän hon var för stor. Hon kunde inte bära sig själv. Men att hänga på andra, att inte kunna härbärgera sig själv, sådant passade nog inte här på Själavårds-institutet. Då fick man väl hänvisa till psykakuten,
Han tar sig motvilligt an henne. Så händer det ofrånkomliga. Erland får i mötet med Claudia äntligen känna sig som en man och inte bara som en präst.
Erland; Alla dessa regler som han levde efter. Ja, han behövde burens galler. Utan dem vore han utlämnad åt begär och lidelser. Vilken regel skulle skydda honom ikväll?
Claudia: Önskade hon sig inte en man som kunde älska hennes själsliga skrymslen? Som kunde skrapa melankolin av hennes kropp. Allt var väl inte bara kött och svällkroppar?
Romanen handlar om tro och bekännelse, åtrå, dominans och underkastelse, sexualitet och återhållsamhet,
Carl-Michael Edenborg menar i en recension i Aftonbladet att bokens sexscener kvalificerar för ”Bad sex awards. Jag tycker tvärtom att de är berikande. Speciellt scenen när Claudia bara ger sig hän och där fittan får vara en aktiv agent och inte enbart en passiv mottagare.
Nu befallde Claudia med ens och innan han hann reagera satte hon sig över honom, hon hade gränslat honom och började gnida sitt blanka svullna kön mot hans mun, haka och näsa. Erland kunde inte andas, han fäktade med armarna, han höll nästan på att kräkas. Som en bläckfisk sög sig fittan fast över hans ansikte. En alkalisk blodsmak, ostronslem, trögflytande honung. Claudia stötte mot hans tunga, läppar, haka och näsa. Hon kvävde honom och hennes fingrar med de rödmålade naglarna drog de mörka blygdläpparna åt sidorna och tvingade honom att sticka in tungan. Övermogen fallfrukt, något kemiskt.
Falkenland hittar också fascinerande metaforer för smaken av fitta; krämiga smaker av salt mjölk gamla mynt och syrlig ananas.
På knä fick han stå och dyrka den bultande fittan. En ätbar doft, en doftande smak av metall, salt god fisk och syrlig frukt. Mittpunktens smärtglansande pärla i sitt skimrande skal.
I ett kapitel talar Claudias son Isak om sin mor. I ett annat kapitel talar Claudia om sin stora moderskärlek till sonen Isak. Allt inspirerat från Bibelns Höga Visan. Det blir en smärtsam konflikt mellan modern och sonens bekännelser.
En skräckinjagande scen som jag minns allt för väl under min tid i trosrörelsen är när Erland befaller att Claudia ska vara fri från kemisk påverkan. Det vill säga att hon ska sluta med alla sina mediciner för annars uppstår ett ett motstånd hos henne. Medicinen anses skapa en barriär mellan dem. Det var flera gånger i trosrörelsen som människor uppmanades att sluta med alla sina mediciner i tro på att de var helade. Här händer det inför den förbön eller rättare sagt exorcism som Erland med hjälp av en äldre kollega utsätter Claudia för. När jag läste till präst hade vi en lektion om exorcism och även om läraren betonade att det var ovanligt så förekom det även i Svenska kyrkan påpekade han.
Boken får sedan ett lite oväntat slut men tyvärr med stor aktualitet. Följ länken om du vill få en spoiler.
Christine Falkenland var länge en stor favorit hos mig men på senare år har jag inte läst något. Det var med glädje (och viss ångest) som jag slukade Själasörjaren. Boken är utgiven hos Wahlström och Widstrand, 2018.
Copyright/fotograf: Kristin Lidell