Sterotypa och objektfierande bilder av sexarbetare i media

Varför väljer media att publicera och reproducera enbart mycket objektifierande bilder av sexarbetares underkroppar som något slags sexobjekt i samband med en diskussion om sexköpslagen och den nya utredning som gjorts av Charlotta Holmström på uppdrag av RFSU?

Nu har jag följt debatten som rasat i svenska tidningar den senaste veckan och fokuserat på de bildmaterial som finns i artiklarna i våra stora svenska tidningar mm.

Varför utgår den svenska diskursen runt sex mot ersättning fortfarande ifrån en bild av en kvinna som säljer sexuella tjänster på gatan trots att vi idag vet att det är en minoritet av sexsäljare som använder gatan som sin arena?

Den största gruppen av personer som säljer sex gör det via nätet och det är ett faktum som behöver komma fram.

Varför är det enbart kvinnor på alla bilder? Varför osynliggörs män som säljer sex?

När jag läste teologi så frågade en av våra lärare (dr i exegetik) varför drottning Silvia aldrig bar kort kjol. Svaret var att hon inte ville sända ut ett budskap om att hon var en hora. Jag ryser fortfarande vid blotta tanken på detta förnedrande uttalande.

Varför har alla kvinnor på bilderna korta kjolar och höga stövlar trots att de verkar vara ute i det svenska klimatet?

Här finns en uppenbar risk att det görs en maktrelationen mellan kvinnor som säljer sexuella tjänster och andra kvinnor.  En bild som inte ens stämmer med verkligheten utan riskerar att sprida en stigmatiserade syn och uppdelning mellan goda och dåliga kvinnor.

Jag vill inte problematisera personer som gillar att klä sig i så kallade sexiga kläder eller i kort kjol och höga stövlar, tvärtom det kan verkligen vara kul/snyggt. Men tro inte att du vet vem som säljer sex utifrån klädsel, det kan vara din mamma, din bror, din kompis och din partner. Kalla inte heller kvinnor oavsett yrke eller sysselsättning för hora oavsett om de gillar att klä sig som kvinnorna på bilderna eller inte!

Bildlänk: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6082884 Foto: Claudio Bresciani/TT.

Bildkälla: http://www.dn.se/nyheter/rfsu-mots-av-kritik-om-sexkopslagen

Bildkälla: http://nyheter24.se/debatt/788558-rfsu-vi-maste-prata-mer-om-sexkopslagens-konsekvenser

FOTO: Jonathan Hayward/AP. Källa: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/rfsu-varnar-vuxna-mans-sexuella-frihet_4306089.svd

Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT http://www.svt.se/opinion/article2649250.svt

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article20262015.ab

Trosfuktarlitteratur och litterära sexleksaker

Idag skriver en av mina favoritbibliotekarier Jenny Lindh i Dagens Nyheter  om fem litterära sexleksaker ur bokhyllan. Det är inför premiären av filmversionen ”Fifty shades of Grey” som hon vill hjälpa oss att hitta trosfuktarlitteratur.

Jenny Lindh rekommenderar;

Gökmannen av Sture Dahlström
Boken beskrivs som ett erotiskt mästerverk. Den handlar om Xerxes Sonson Pickelhaupt, som driver en inseminationsklinik där han ”förbarmar sig” över barnlösa kvinnor. Den sägs vara både rolig och spermafixerad. Det jag fastnar för är beskrivningen av hans hyllningar till fittan – som omväxlande liknas vid ryska björnskinnsmössor och våta skatbon, samt ”en halv fotboll övervuxen med guldstrån. Jag bokade den genast på biblioteket!

Erotiska noveller av Birgitta Stenberg
Enligt Lindh påminner Erotiska noveller om slaskpornografiska historier som man kunde hitta längst bak i gamla kioskdeckare och smyga med sig in på sommarstugedasset. Åhh, jag minns dem. De sista sidorna var ofta rosa och jag brukade smyglåna dem från pappa och enbart läsa porrnovellerna. Lindh lyfter fram att Stenberg aldrig fastnar i formler eller normer vilket är berusande. Förbaskat bra skriven säger Jenny Lindh och jag håller med, den står redan utläst i min bokhylla.

Surrealister om sex av Jozé Pierre (red)
Ingen roman men en nog så upphetsande rapport direkt från kulturmännens kalsonger skriver Jenny Lindh. I 20-talets Paris träffas en grupp surrealister med André Breton, Paul Eluard och Raymond Queneau i spetsen för att samtala om sex. En bok som jag inte läst från pärm till pärm men skumläst. Enligt mig tidvis rolig men också tämligen heterosexistisk i dagens ögon. Lite för mycket skrävel från heterosexuella män och låg trosfuktarpotential enligt mig.

För dig blottad (Crossfireserien) av Sylvia Day
Jenny Lindh menar att denna bok enbart är för dig som är abstinent efter 50 Shades och behöver substitut. Dialogen i 50 nyanser var ingen höjdare, i ”För dig blottad” är den ohygglig. Titeln, som ska signalera sexuell undergivenhet, får mig att tänka på infekterade tandhalsar. Författarnamnet Sylvia Day låter som ett inkontinensskydd.
Mycket märkligt att denna bok nämns i sammanhanget! Den är precis som Lindh konstaterar, urdålig. Visst knullas det friskt men innehållet har för övrigt mycket att önska. Jag har redan sågat den i ett tidigare blogginlägg.

Enskilda nöjen av Henry Mathews
Onani är sex med någon du älskar och faktiskt utstrålar boken, enligt Jenny Lindh. Den består av 61 prosastycken där människor av olika nationalitet, kön och ålder onanerar. En beskrivning som gör att jag genast bokar även denna på biblioteket.

Sammanfattningsvis ett lite märkligt urval enligt mig. Varför ta med Sylvia Day exempelvis? Fick inspiration att göra en längre trosfuktar-litteraturlista eller förr all del, en lista med litterära sexhjälpmedel. Behöver er hjälp! Skriv om era erotiska favoritböcker i min gästbok, på Facebook, Twitter eller maila mig, suzann(at)comhem.se. Jag lovar att sammanställa en lista med alla tips.

Bifoga gärna en kort beskrivning av innehåll och varför den är bra. En bonus är vilka sidor som en bör slå upp för att hitta bästa sexet.

Porrimpotens – en ny ”hittepå-diagnos”.

Dagens Nyheter presenterade ett antal tendensiösa artiklar runt ett nytt begrepp som de benämnde porrimpotens. Vi var då ett gäng forskare och praktiker inom sexologins område reagerade starkt på dessa moraliserande och ovetenskapliga artiklar och publicerade ett debattinlägg på SVT debatt.

Vi reagerade på att media än en gång delar upp sexualiteten och sexuella praktiker i dikotomin normalt/naturligt= vaginala samlag mellan man och kvinna samt onormalt/onaturligt=kinkysex, analsex och porr. 

Fallen med porrimpotens hade mestadels kommit till klinikers och forskares vetskap utifrån en anekdotisk evidens, dvs nästan ingen hade mött patienter från denna grupp utan de flesta hade bara hört talas om fenomenet.

Det finns ingen forskning som stödjer begreppet porrimpotens, tvärtom så hävdar också flera av de intervjuade experterna att erektil dysfunktion ofta har en komplex bakgrund och inte enbart kan hänföras till porrkonsumtion. Någon säger till och med att de ”inte betraktat svårigheterna som porrimpotens utan försöker se problematiken mer i sitt sammanhang”.

Vi ser istället att detta är ett uttryck för den sexualfientlighet som finns i vårt samhälle där pornografin ofta erbjuder en mycket tacksam och effektiv projektionsyta i sökandet efter syndabockar när allt inte fungerar så smärtfritt som vi hade önskat. Det är socialt mer accepterat att säga att ”det är porrens fel” – men svårare att tillstå att föreställningar om maskulinitet, samlagsnorm eller påtvingad heterosexualitet orsakar ens lidande.

Det är självklart att en del pornografi är problematisk och reproducerar heteronormen, mäns överordning och kvinnors underordning, sjuka utseendeideal och tanken om kuken som något som ”alltid är ten feet long made of steel and lasts all night”. Vi får dock inte glömma, vilket också Sven-Axel Månsson framhåller i en av artiklarna ”att de flesta ungdomar inga svårigheter med att kunna skilja mellan porrens värld och att ha sex på riktigt, det vill säga att hålla isär det som sker i filmerna och under sköna stunder i det ”äkta” livet”. Porr kan också vara en fantastisk källa till erotisk input och stimulans. Dessutom finns det inte en pornografi utan många olika uttryck. Jag personligen brukar kolla in filmer som vunnit Feminist Porn Award för att få ett urval som passar mig.

En av de mindre seriösa källorna till artikeln är  Your Brain On Porn som hävdar som ni kan se nedanstående ”evolution has not prepared your brain for today’s Internet porn”. Detta är ett skrattretande påstående för hur har evolutionen överhuvudtaget förberett oss för att hantera internet och dess stora informationsflöde? Det är kanske som en dam på en föreläsning som jag hade om sexsäljande på nätet föreslog; ”Kan vi inte stänga ner det där internät så slipper vi bekymren?”

Trots detta så smäller DN upp rubriken ”Allt fler unga män drabbas av ”porr­impotens” vilket så vitt jag kan bedöma är en ren lögn.

Läs gärna en av Sveriges främsta forskare runt pornografisk film, Mariah Larssons blogginlägg runt detta.

Journalisten som skrivit artikelserien gick i ett lite lamt svaromål. I en SVT debatt artikel så gick sedan Malin Nordgren, redaktör DN Insidan till ett bättre försvar och menade att Queersexologerna har en förutfattad mening om DN och sex. Jag håller inte med henne, artiklarna utgår från en negativ syn på porr och innehåller framställer ett material som behandlas tendensiöst och ovetenskapligt. De bidrar dessutom till en medikalisering och framställer enkla biologiska förklaringsmodeller på en komplex problematik. Inte alla kan kritiskt granska artiklarna på det sätt som vi gjort och därför är jag stolt över mina kära kollegor som initierade artikelskrivandet och bidrog till att motarbeta förenklingar och moraliska utsagor.

Vår artikel fick mycket större spridning än vad jag någonsin kunde tro. Idag blev jag inbjuden att diskutera frågan i Nordegren och Epstein i P1. Lite för flamsigt och alldeles för lite tid att utveckla något sammanhängande är min åsikt men ändå roligt att frågan uppmärksammats så mycket.

Asexualiteter

I Dagens Nyheter idag finns en mycket intressant artikel runt asexualitet, Ett liv utan sex. Detta är ett ämne som kommit upp till ytan mycket mer de senaste åren.

Att definiera asexualitet är inte helt lätt då det kan skilja sig mycket mellan olika individer. Det kan handla om att inte känna någon sexuell lust, ingen sexuell attraktion, inte erfara sexuell upphetsning, inte vilja ha sexuella kontakter eller relationer eller att inte vilja ha sex. Detta innebär inte att personer inte kan känna glädje och njutning i närhet och kroppskontakt. Det innebär inte heller att alla asexuella inte onanerar för det kan en göra av många olika skäl. Det innebär inte heller att alla asexuella inte vill leva i kärleksrelation med en eller flera.

Ofta kan det vara lättare för en kvinna att definiera sig som asexuell då myten om att kvinnor har lägre sexdrift än män fortfarande lever och frodas. Män förväntas ofta vara mer sexuellt aktiva och omgivningen har ibland svårare att acceptera detta.

Det viktigaste är att acceptera och förstå att asexualitet är en icke patologisk variation av sexualiteter som finns. För att uttrycka sig icke normkritiskt så kan en säga att det är fullkomligt normalt.

Asexuellas Prideflagga!

Fick en aha-upplevelse när jag läste om Kinseyskalan och noterade att asexualitet faktiskt finns med där. Jag har vid åtskilliga tillfällen använt denna skala i mina föreläsningar men ofta inte nämnt X eller möjligtvis hastat förbi detta. Det skall det bli ändring på nu då det är ett viktigt tillfälle att synliggöra och nämna gruppen asexuella. Här är det dock viktigt att poängtera att asexualitet inte är en sexuell läggning.  Förutom att vara asexuell kan en vara asexuell plus homo-, bi- eller heterosexuell. Vid attraktion till andra kan också begreppen androfil, gynofil eller ambifil fungera bättre då detta beskriver vilket kön man föredrar, inte vem en vill ha sex med.

Asexuell är precis som heterosexuell, något en kan känna att en var från barndomen eller något som förändras under livet. Heterosexualitet, homosexualitet och asexualitet är alla sociala konstruktioner som är försök i att beskriva sig själv och sitt liv.

Titta gärna in på AVEN-Asexual Visibility and Education Network.

Heteronormativ moralism hjälper inte mot sexuella tvångsbeteenden!

Vi var många som reagerade på DN:s artikel om sexmissbruk igår. En ny bok är på G, en bok skriven av medarbetare på Dysberoendekliniken i Stockholm. Jag har under en lång tid varit kritisk till deras grundsyn på sexmissbruk.  En lång sexologiutbildning senare är jag ännu mer kritisk. Igår staplade DN upp tio olika sexuella problembeteenden. Ett av problembeteendena var exempelvis sexuella fantasier. Det är illa när något som är grundläggande för vår sexualitet och en mycket viktig grund sexualiteten problematiseras så okritiskt. Problemet idag är att många censurerar sina sexuella fantasier på ett sätt som hämmar dem istället för att ge en god grund för sexualiteter.

På  min arbetsplats gick vi för en tid sedan genom Dysberoendeklinikens kriterier och nästan samtliga blev rekommenderade att kontakta dem för vidare utredning. Frågorna är mycket heteronormativt utformade och de skiljer noggrant på kvinnor och män. Exempelvis:

Fråga till kvinnor: Tillbringar du allt längre tid på internet med fokus på sexuella och/eller romantiska engagemang, intriger och/eller fantasier.

Fråga till män: Använder regelbundet du porrtidningar eller porrvideos?

I litteraturen och i olika diskussioner som handlar om sexmissbruk så finns en kritik mot  personer som bryter mot heteronormativiteten och en hänvisning till att de därför är sexmissbrukare. Jag finner det mycket viktigt att hålla sig kritisk till moraliska ställningstaganden som automatiskt hänför personer som lever i exempelvis polyamorösa relationer, människor som vill ha rekreativt sex och mår bra av det, eller är homo eller bisexuella till att vara onormala, avvikande eller sexmissbrukare. Boken som många socialarbetare hade stående på sina kontor i början av 2000-talet hette Kärlekens dysberoende och var skriven av Torbjörn Fjellström. I den boken står bland annat att ”all homosexualitet är inte normal och naturlig utan styrs ofta av en Sexdiffe som låter sin narcissism avspeglas i umgänget med det ´egna könet´ hos andra personer. Homosexualitet kan i dessa fall betraktas som en form av förlängt självsex utan större komplikationer” (Fjellström, Torbjörn, Kärlekens dysberoende. En studie i Den Sjuka Sexualiteten och Dess Helande, ss 131-132.)  Han går till och med så långt att han påstår att ”homosex bland män ofta har en stark sexuell prägel och därvidlag kan betraktas som en variant av sexmissbruk. /…/ HIV kan inte spridas sexuellt utan någon form av promiskuitet. De mikroblödningar som uppstår – särskilt vid analsex – framstår såsom ohygienska och riskfyllda för allehanda smitta, för att inte tala om det oestetiska i att placera någon kroppsdel i anus-rectum på en annan människa. Var och en känner till det naturliga innehållet i ändtarmen och även om den för tillfället skulle vara tömd på sitt ändamålsenliga innehåll så är den fördenskull inte ren.” Detta ger uttryck för en heteronormativt ståndpunkt där specifikt homosexualiteten som sådan utpekas som något onaturligt. (ibid, ss 131-132).

Det är dock viktigt att även förstå att det finns människor som tvångsmässigt ägnar sig åt sexuella aktiviteter på ett sätt som blir destruktivt för dem själva och deras omgivning men de behöver få professionell hjälp utan moralism och egna tyckanden.