En hyllning till det som klibbar, droppar, rinner och sprutar.

Häromdagen gick Anna Dahlqvist, en av tidningen Ottars chefredaktörer förbi min plats på jobbet med nyaste numret av Ottar i handen och sade lite retfullt;
-Nu har den kommit och jag tror att du kommer att älska den.
Sedan fortsatte hon vidare utan att låta mig så lite som att lukta på den…
Igår kom den hem i brevlådan och hon hade fullständigt rätt. Jag älskar senaste numret av Ottar passionerat.

För er som är på  Bokmässan i Göteborg – kom till Releasemingel för OTTAR #3 med tema KROPPSVÄTSKOR! Mingel, dryck och samtal! Plats: Kulturtidskriftsmonterns scen B 02:41

Temat är kroppsvätskor, ett av alla mina favoritämnen när det gäller sex. En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.

I OTTAR finns också en underbar text lubrikationslektion av Ulrika Dahl som är erotiskt vacker.
Att skriva lustfyllt om lubrikation, lärorikt om kontaktlära, djupt om ytfriktion, hämningslöst om hemliga sekret; kan det bli annat än ett förringande förrådande av hondjurens hemligheter? Tänk inte med musen, skriv med sekreten, säger du som är musan och drar silkestrådar ur mig.
Detta är så vackert att jag vill ha det i min dödsannons eller tatuera in det på kroppen; Lubrikationslektioner; kunskapsfrukter om oändligt mycket mer än slemhinnornas fuktning vid sexuell upphetsning hos hondjur som rör sig i rädslans och heterosexualitetens temporala geografier. Tribiologi; läran om en process eller teknik som reducerar friktion mellan och slitning av en eller båda ytor som är i kontakt med varandra genom en substans kallad lubrikant. 

I OTTAR går det också att läsa om fascination för urin, mansblodets tabu, fittutlösningar och bristen på sperma. Du kan inte missa detta fantastiska nummer. bli medlem i RFSU eller teckna en prenumeration.

Dessutom tar redaktionen tempen på kroppsvätskornas samhällsstatus. där mäter de nivån av äckel, sexighet, politik och pengar i olika kroppsvätskor.

Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de olika delarna i menscykeln genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet. Mest av allt älskar jag när lubrikationen formligen flödar. Om detta har Sandra Dahlén skrivit en fantastisk text.

På den gamla hemsidan lubrikation.nu finns också en vacker bild från utställningen Oh it´s a beaver av Gisela Schink.

Hur flödar kroppsvätskorna i litteraturen då? Jo, om det har jag skrivit en hel del. I många böcker (liksom filmer) är det ett manligt privilegium att skvätta kroppsvätskor, i porren är det alltid männen som får spruta och skvätta men aldrig någon kvinna. Därför är det så befriande att läsa om kvinnor som luktar och lubricerar. I en bok som en av mina socionompraktikanter tipsade om,  Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson finns ljuvliga beskrivningar av slidsekret.

Och så tittar jag på porr och onanerar, mitt fittsekret bokstavligen skvätter ner väggarna hemma vid sängen. Ibland försöker jag läsa en bok som inte är så full av snusk, men efter några sidor tar frustrationen över och jag bläddrar fram till de få rader där sex som finns och så runkar jag igen. Mitt kön är ömt efter allt gnuggande.
Huvudpersonen Anna vill aldrig vill gå miste om ett knull även om hon har mens och  konstaterar krasst att  hon skiter fullständigt i om det blir blod och sekretspår i sängen. Hennes trosor är ofta våta och mysbyxorna stinker fittslem och rök and I Love It!
Så tar jag fingrarna och känner på klägget i i könet. Drar bort torkad flytning, hårstrå från hårstrå, det här är ibland det bästa jag vet. Nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt när det är klart och håren är rena och fina igen.

En annan favorit är Filmen och boken Våtmarker av Charlotte Roche. Jag  älskar kladdet med slidsekret men också att de förmår att även utmana mina tabun. Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet utan man reagerar omedvetet på dem. Därför fascineras jag oerhört över Helens fenomenala sätt att använda sitt slidsekret. Vet ni, jag tror dessutom att det fungerar. Jag blir alltid lite extra omsvärmad när jag följt hennes råd;
Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.

Det är inte bara unga kvinnors trosor som fuktas. I Oscar Levertins vänner av Martina Montelius fuktas den medelålders kulturtantens mörklila trosor och ofrivilligt kniper hon med fittmuskulaturen vid åsynen av hans tydliga kukbula i uniformen.

I novellen Tänk på mig av Tove Nordh finns en kvinna som möter sin egen kropp och sexualitet.
Jag håller fingrarna mot ansiktet och luktar på dem. En varm doft, lite som bittermandel. Slickar på fingret som smakar syrligt men underbart och jag låter tungan rulla över det.

Allt handlar inte om tittsekret och lubrikation. En härlig scen med saliv finns i När han kysste mig förlorade jag allt av Kristofer Folkhammar.
Samlar länge, länge till den största spottloskan. Tjock som klister i motljus. Den blänker och din stjärt blänker. Du kommer aldrig förstå hur lycklig jag är över att se dig med bar underkropp i solljus.

 I Dagbok om min kropp av Daniel Pennac återfinns många fascinerande skildringar om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner. Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för sperma finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonin borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.

Även två av mina favoritforskare har ägnat kroppsvätskor sin uppmärksamhet. Dels är det Filmvetaren dr Mariah Larsson har skrivit en mycket intressant artikel Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis.  Mariah Larsson skriver att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation. Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig annars visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.

Sara Johsndotter menar i ett kapitel i Sexual Fantasies,  ”The flow of her cum”: On a recent semantic shift in an erotic word att det skett en semantisk förskjutning i det pornografiska ordet cum. Traditionellt används ordet för sperma. Nu används det mer och mer för att även beteckna kvinnliga vätskor under sexuell aktivitet. Begreppet diskuteras i relation till två hundra erotiska noveller som samlats in från Internet.Numera används det för att beskriva vätskor som kvinnor ger ifrån sig under sex och orgasm. Den nya användningen av ordet »cum« bidrar inte bara till att synliggöra vätskor från slidan utan erotiserar även desamma. Västkorn från fittan blir alltså ett sätt att väcka sexuell upphetsning. Det välkomnar vi!

 

Till sist,

Dagbok om min kropp

En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.

Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de mest fertila dagarna genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet.

Dessa två händelser är vad som slog mig när jag strövade omkring på bokhandelns bokrea i år. Förstrött vände jag på några böcker för att läsa på dess baksida, förvånansvärt lite inspirerad över att shoppa något. Bokförlaget Sekwa brukar kunna släppa böcker som är lite intressanta så lika oengagerat läste jag på  baksidan av dagbok om min kropp. Jag stelnade till, tog ett robust och fast grepp om boken fast besluten att  inte släppa den vad om än kunde inträffa.

Dagbok om min kropp av  Daniel Pennac (Sekwa Förlag 2014) är en fascinerande skildring om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner.

Med en noggrann åldersangivelse får vi följa berättarjaget från tidiga tonår tills döden hämtar honom.

13 år, 3 månader, 1 dag                                                                               Måndag den 11 januari 1937

Pojkar har tre sätt att kissa på: 1) Sittande. 2) Stående utan att dra upp strumpan. 3) Stående, när de dragit upp den. (Strumpan är förhuden). När man drar upp den pissar man mycket längre. det är otroligt att mamma inte lärt Dodo det. 

Fadern till berättarjaget får stegvis lära sig om pubertetens alla kroppsliga förändringar och förvarnar sonen om den kommande första ejakulationen ändå blir han förvånad men konstaterar..

13 år, 5 månader, 7 dagar                                                                 Onsdagen den 17 mars 1937

När sperman torkar på huden, krackelerar den. Den ser ut som glimmer.

Men en hänvisning till Montaignes essäer där den naturliga könsakten inte är talbar och därför hålls den utanför allmänna och anständiga samtal beskriver han sedan den mest underbara njutning. Det är ekvilibristens balansnummer, precis innan. Sperman finns där, färdig att spruta fram, men jag håller den tillbaka så mycket jag kan. Huden kring ollonet är knallröd, själva ollonet alldeles uppsvällt, så färdig att brista att jag släpper min lem. Jag håller tillbaka sperman allt jag förmår samtidigt som jag iakttar hur lemmen vibrerar. Jag pressar samman händer, ögonlock och käkar så hårt att hela min kropp darrar liksom den. 

Berättarjaget älskar familjens hushållerska, Violette och återkommer till hennes varma omsorg och omtanke genom hela livet. Alla känsloförnimmelser i allt från kärlek till skräck beskrivs ingående genom rent fysiska upplevelser. Det är också Violette som strängt säger åt honom att när krassen växt upp kring din fontän måste du verkligen plugga. Studera!

Det som blir bevarat till eftervärlden efter det första samlaget är en ihållande smärta i strängen på förhuden som närapå slitits av.

Denna dagboksförfattare tolkar livet genom sin kropp och det är en underhållande utvecklingsroman där han träffar Mona, gifter sig och blir förälder.

Mona, hans fru jagar liksom nästan alla kvinnor han känt hans pormaskar. Han beskriver mimiken när hon med tummarna trycker huden så hårt att pormasken långsamt trycks ut mellan hennes naglar. För att i nästa sekund undervisa hur talg oxiderar vid kontakt med luft. Den är vit tills den kommer ur huden då den svartnar och åldras. Åldrande är en allmän oxidering men Mona avrostar honom.

Dagboken vid 36 år, 7 månader och 3 dagar handlar inte om hur han fick ett väldigt viktigt kontrakt med de tyska leverantörerna utan hur han i någon slags barnslig upptäckarlusta kissade på sina egna händer och beskriver urinens värme. Ett år senare konstaterar han nöjt att han åstadkommit en felfri bajskorv, den är jämn, välformad, homogent brun, kompakt utan att vara klistrig, luktar utan att stinka. Den kom ut en sidenmjuk utgivning med ett tvärt avknipsande.

Jag ler igenkännande vid en beskrivning av en badutflykt med barnen till havet. Att låta huden smekas av det allomfattande havet och njuta av den tyngdlösa tillvaron i det silkesmjuka vattnet.

När barnbarnen leker halsduksleken, en låtsasstrypning som visserligen kan få ödesdigra konsekvenser och hans son orerar om detta ler dagboksförfattaren för sig själv och minns hur han och vännen Étienne ägnat sig åt samma lekar där de försökte närma sig gränsen för att svimma för att erfara den ljuvliga känslan av berusande känslan som syrebristen åstadkommer. Asfyxofili, en farlig lek som även vuxna leker för att öka den sexuella upphetsningen.

Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för speja finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonien borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.

När barnbarnet blivit nästan vuxen kommer han ut som homosexuell och kan genomskåda sin farfars funderingar runt rövknullandets faror och svarar glatt. Han ger också äran till sin farfar över både att ha blivit läkare och gay. Det senare utifrån att han tog med sitt barnbarn till Greystoke och som 8-åring blev fullkomligt förälskad i den helnakna pojken i trädet. Hans älskare som tidigare varit gift med en kvinna får frågan varför så många övergår till att bli homosexuella medan motsatsen är tämligen ovanligt. Han svarar snabbt och kyligt, Varför fortsätta leva i helvetet när man kan få tillträde till paradiset

Detta är också en bok om kroppens gradvisa förfall. Oklart när detta börjar blir det smärtsamt tydligt allt eftersom. Vid 70-års åldern börjat prostatan krångla och det blir dags för en cystoskopi. Tanken att någon skulle föra in något i min penis gjorde mig livrädd. Blir knullad genom kuken! En incident inträffar vid en middagbjudning där vänsterfoten trasslar sig in i kateterslangen och fick denna att lossna. Urinen rinner ner för den högra vaden och  bildar en pöl på golvet. han låtsat att tappa servetten och hinner därför torka upp urinen varvid han tar med servetten hem, bättre att bli ihågkommen som en servetttjuv än en gäst som pissar under bordet.

En ung kvinna sitter vid samma bänk ute och han kommer att tänka på en rolig historia.
Två uteliggare sitter på en bänk och tittar på en vacker flicka som går förbi. Den första säger till den andre:
-Ser du tjejen där? Igår skulle jag ha kunnat sätta på henne.
-Känner du henne?
– Nej, men igår fick jag stånd.
Det är en dålig historia men skildrar den åldrande mannens dilemma i vår samlagsfixerad värld.

Det är en krass skildring av kroppens egenheter där den enda lite onödigt franska utsvävningen blir ett möte med en ung kvinna som förför den gamla impotenta mannen med den storm att han förmår att få en kraftfull erektion och genomföra ett samlag. Han blir förlåten eftersom han beskriver sin unga vackra älskarinna könsorgan som omges av brunt, ockra, blått, rött och purpurviolett.

En natt vaknar han av att barnbarnen spelar hypokondrikerspelet som läkaren Grégoire gjort under en av sina journätter. Det är sju familjer som utgörs av 42 olika sjukdomar som man helst vill slippa. I familjen Cancer ber han att få prostatan , i familjen Läkare Parkinson, i familjen Säng ber jag om herpes på könsorganet och så vidare.

Så småningom börjar hyreskontraktet för kroppen löpa ut. Ingen städar längre och alla värden blir allt sämre.

Vi är till slutet våra kroppars förbryllade barn!