Deckare med BDSM-tema

Med tanke på gårdagens inlägg om erotik och och BDSM i litteraturen passar det bra att skriva om Straffa och låta dö – en deckare med BDSM-tema.

Semester är deckartid för mig. Då varvar jag facklitteraturen med många oftast svenska deckare som jag gillar. Hitta en ny stjärna på deckarhimlen, Mats Olsson. Läste hans straffa och låta dö under några lata sommardagar.

Mats Olsson är journalist och tidigare känd som sportkrönikör, rockskribent för framför allt Expressen. Olsson har skrivit flera romaner innan bland annat ”De ensamma pojkarna” och ”En pinne i skogen”. Han har också översatt deckare av James Lee Burke och Joseph Wambaugh. Deckardebuten skedde 2014 med Straffa och låta dö. Själv har han sagt i en intervju att bokens huvudperson Harry Svensson har blivit lite av en försvenskad version av Philip Marlowe, fast inte lika våldsam.

Harry Svensson, är en erfaren men lite sliten journalist som bestämt sig för att byta bana och istället för att skriva bli krögare i Skåne. Han är rädd för höjder, fullmånen och Dressman-männen men älskar Calvados. Han har en djupt förborgad hemlighet, han gillar dominanslekar, smisk och pisk. Svensson är en traditionell svensk deckarhuvudperson som ofta är låg, sentimental, ensam och kåt. Han röker på lite ibland och beskriver en person som letar efter sin hotellnyckel som han skulle spela fickpingis på speed.

I denna bok åker han ner till Malmö med sin mattpiskare gömd i ett gitarrfodral för att träffa en kvinna han lärt känna på nätet. Mötet blir inte som han tänkt sig och kvinnan  ger honom en rak höger och avvisar honom. Harry tar sig tillbaka till sitt hotellrum men ser att en dörr i hotellkorridoren står öppen. Därinne ligger bluesartisten Håkan Sandell bredvid en död kvinna. Några månader senare sker ytterligare mord, denna gång i Göteborg. Harry blir mer och mer inblandad i denna soppa och vill till varje pris undanhålla sin egen faiblesse för smisk men förstår snart att mördaren känner till Harrys hemlighet. Jag tycker synd om Harry Svensson som lever kvar i tanken på att BDSM-utövare ses som mycket konstiga av sin omgivning (men det är iofs inte så länge sedan det var så).

Tidningarna skriver om smiskmordet och här blir det mer intressant när han beskriver hur media gottar sig i det normbrytande smiskscenerna medan andra uttrycker hur smiskmördaren visar upp patriarkatet i all sin vidrighet. Föreningen Röda Rappet skriver ett uppmärksammat debattinlägg i den stora morgontidningen där en man hävdar att BDSM inte alls är männens makt utan om hur han istället vill vara sexuellt undergiven och drömmer om stränga kvinnor som vill dominera honom.

När Harry ser tillbaka på sin barndom framkommer att han lekt lekar där hans väninna varit olydig elev, tillfångatagen spion, kidnappad av pirater eller en snattare som åkt fast. Samtliga lekar inkluderade att hon skulle få sin rättmätiga bestraffning av honom själv. Det är inte utan att jag med lite blossande kinder minns hur jag lekte överste och hade ett gäng tjejer som blev utsatt för mina bestraffningar i lekarna som barn.

Medan Harry Svensson går runt med en mattpiskare i gitarrfodral så går bokens mördare runt med en mycket exklusiv rotting i ett fodral för en biljardköer. Båda har också flertalet kontakter i BDSM-världen. De har dock en betydande skillnad mellan sig, Harry Svensson har inga tankar på att tvinga eventuella partners utan ser BDSM-äventyren som en lek på samma villkor.

Den som förväntat sig något sexigt eller mer ingående beskrivning av sessioner kommer att bli besviken. Det bästa är Harrys besök på ett ställe i New York hos dominatrixen Harriet Thatcher. Mördaren är dock en störd person som ser som sin uppgift att uppfostra kvinnor som kommer i hans väg.

Harry har fler strängar på sin lyra än BDSM och det förekommer flitiga referenser till både musik, idrott, film, och journalistik. Miljöerna utspelare sig i huvudsak i Skåne förutom någon tur över sundet till Köpenhamn och ett besök New York.

Boken får tre piskor av fem möjliga.

Blev inspirerad av denna och lånade även den andra boken om Harry Svensson på bibblan, men nääh. Den kan jag dock inte rekommendera.

Gigolomordet – en hop-çiki-yaya-deckare

I måndagseftermiddag tog jag semester från både ordinarie jobb och andra uppdrag. Sedan dess har jag sovit mellan 14-18 h per dygn och övrig tid läst böcker.

Till min stora glädje har Mehmet Murat Somer kommit ut med sin tredje hop-çiki-yaya-deckare; Gigolomordet.

Boken börjar med att huvudpersonen är deprimerad, nedstämd och totalt ur form efter att ha blivit dumpad av sin senaste älskare. En av ”flickorna” i hens närhet Pon-Pon kommer dit och tvingar upp hen ur sängen, sminkar henne och gemensamt beger de sig till Pon-Pons show. Där träffar hon den framgångsrike advokaten Haluk och blir över öronen förälskad. Tyvärr är hans fru med och efter att de fått ett samtal om att hans svåger är arresterad för mord så måste de ge sig av.

Det är denna mordhistoria som huvudpersonen ser sig tvungen att ge sig i kast med parallellt som hen jobbar som nattklubbsägare och datahacker.

Den stora glädjen med att läsa denna bok är inte deckarintrigen, den lämnar en del att önska. Ändå älskar jag boken då den skildrar en subkultur med transvestiter och transsexuella i Turkiet. I denna deckare är referenserna turkiska och varken engelska eller svenska vilket är är sant uppfriskande.

Jag gillar de överdrivna mesta dels homosexuella transvestiterna som diskuterar om sina gamla älskare; En av mina gamla älskare har blivit mördad. Ni kan inte ana hur fin han var. Hade han väl fått upp den så slaknade den aldrig. Vilken doning! Den var som en Pepsiflaska. En sån karl borde alla nån gång i livet få prova på.

Huvudpersonen är en snygg mestadels kvinna som gärna klär sig som Audrey Hepburn med en sofistikerad make up och för sig tjusigt. Hennes stora faiblesse för Hepburn kommer hela tiden igen; För att inte bli uttråkad gick jag igenom alla Audrey Hepburns filmer i kronologisk ordning. Jag försökte också komma ihåg hennes motspelare och vad hon hade på sig. Sämst var två filmer där hon gick i samma sönderrivna klänning genom hela filmen.

Sexualiteten är hela tiden närvarande både i huvudpersonerna liv såväl i samtal om andra; Min gamla levnadsglada faster som var lite av familjens svarta får chockerande oss alla en gång för flera år sedan. Är jag bara tillräckligt kåt går jag igång på alla killar sa hon.

Huvudpersonen älskar män och i denna bok suktar hen förgäves efter den ståtlige advokaten Haluk och istället tröstar hen sig med ett gäng yngre killar som bokstavligen raggar upp hen i grupp. Hen reflekterar återkommande runt sexuella föreställningar och praktiker; Jag känner många flickor, och riktiga kvinnor också för den delen, som bara de blundar tillräckligt hårt kan föreställa sig att vem de än har sex med är deras drömprins. Sådan är inte jag. Jag är fullt fokuserad på den jag är med och förväntar mig att mannen är lika koncentrerad på mitt intellekt som på min kropp. Eller kvinnan, de ytterst få gånger det har hänt.

Jag jublade inombords när han med sina kunskaper och meriter i thaiboxning på egen hand överfaller två inbrottstjuvar i sitt eget hem som dessutom bär på skarpladdad pistol och fäller följande underbara kommentar;  Jag lade de medvetslösa inkräktarna på golvet och satte handklovar på dem. Det hade aldrig slagit mig att sexleksaker som handklovar skulle kunna användas för ett sådant här ändamål, men voilà. Se så bra!

Författaren visar att tillvaron som transvestit i Turkiet minsann inte bara är glamorösa klubbar och härlig gemenskap och den första boken handlade också om hatbrott och mord. Här utspelas också en dialog som många normbrytare oavsett nationell bakgrund är tvungen att genomlida;

– Varför går du klädd så där?

Man kan bli förbannad för mindre.

–  Man ser att du är man. Varför går du i kvinnokläder?

–  För att jag gillar det.

Det var uppenbarligen inte ett tillfredsställande svar.

– Känner du dig som kvinna?

– Ibland…” sa jag.

– Hur länge har du varit sån?

– Transvestit, menar du?

– Mmm

– Ganska länge tror jag.

Kanske kan Mehmet Murat Somer ge en aning om att det finns många olika sätt att leva sitt liv och att många normer egentligen är väldigt begränsade för alla.

I vilket fall, vill du ha något roligt att ha läsa, rekommenderas  Gigolomordet, en hop-çiki-yaya-deckare av Mehmet Murat Somer. Utgiven på förlag 2244.