Inlägg märkta ‘den andra kvinnan’

Det är få ämnen som väcker så mycket starka känslor som ”den andra kvinnan”. jag blev intervjuad i tidskriften Amelia för en tid sedan i ämnet och det är sällan jag fått så många ilskna mail som då. På årets bokmässa hade jag förmånen att få delta i ett frukostsamtal med just Breakfast bookclub mitt ute på mässgolvet. Vi var ett gäng som tillsammans med författaren bakom boken Therese Bohman pratade om romanen, ”Den andra kvinnan”.

IMG_0749

Boken handlar om en ung kvinna som arbetar på sjukhusrestaurangen i Norrköping. Hon alternerar mellan att servera, diska och utföra andra sysslor i köket. Hennes vardag är att ångan från diskmaskinerna tar bort allt smink och hon får rensa maskinen från matrester. I matkön där hon lägger upp mat får hon kontakt med en överläkarna på sjukhuset och de byter några ord. En dag skjutsar han hem henne efter jobbet. Detta blir startpunkten för en passionerad historia mellan en gift man och en yngre älskarinna.

13058016_O_3

Huvudpersonen har en timanställning och står längst ner i sjukhushierarkin. Hon ser detta enbart som ett jobb i avvaktan på något annat. Hon har läst på universitetet och hyser drömmar om att få bli författare. Hon har svårt att hitta gemenskapen med de kvinnliga kollegorna i restaurangen och har också svårt för sina jämnåriga studiekompisar som i sin vilja att framstå som feminister och normkritiska inte ser glappet mellan ambition och verklighet. Huvudpersonen identifierar sig snarare med Fjodor Dostojevskijs eremitiska källarvarelse, jämför sig med den manliga flanören och bygger på den traditionellt manliga konstnärsmyten.

Bohman förmår att skildra klasskillnaderna på ett sofistikerat sätt utan att skriva läsaren på näsan och ställer viktiga frågor om attraktion, kärlek och meningsfullhet.

Den klassiska klichémässiga bilden av den äldre framgångsrika läkaren och den yngre kvinnan av folket, dessutom i sjukhusmiljö avskräcker. Våga se bortanför detta för Therese Bohman gör dock något nyskapande av denna relation som blir riktigt spännande. Här ställs det postmoderna identitetsprojektet, mot klasskillnader och genustolkningar, allt skildrat med ett vackert och genomtänkt språk.

Rekommenderas varmt!

Jag medverkade för en tid sedan i en intervju med en journalist från tidningen Amelia. Hon ville skriva ett reportage om kvinnor som gillade att vara den andra kvinnan. Historierna om den andra kvinnan handlar oftast om någon som fåfängt hoppas på att mannen skall göra slut med sin fru och välja henne. Ett hopp som är dömt att dö ut med resultatet att hon känner sig lurad på ibland år av engagemang. Linda Newnham ville istället skriva om kvinnor som gjort valet att träffa en upptagen man genom ett medvetet beslut och valde att intervjua mig och Christina Stielli. Innan artikeln skulle publiceras läste jag igenom och gav klartecken.

Nu finns artikeln ute i senaste numret av Amelia, nr 22, 2013. Aldrig hade jag kunnat ana responsen. Många har skrivit och sagt att den varit så otroligt bra och andra har hatat den och krävt förklaringar från mig personligen.

bild(10)

Det finns ett tabu över synen runt den kvinnliga sexualiteten, kvinnor anses inte kunna skilja på sex och kärlek, sexuella relationer kräver emotionell trygghet. Så är det för vissa kvinnor OCH MÄN. När kvinnor tar för sig och bejakar sin sexualitet blir de istället sedda som slampor och människor ser ner på dem. bland tror jag det handlar om ren avundsjuka; att man själv inte har förmåga att njuta på det här sättet, säger jag i artikeln och tillägger: I tusentals år har det varit mannens privilegium att ha sex utan att vara dökär, jag tycker det är häftigt att vi ser omvända roller, där kvinnor inte bara är passiva älskarinnor. Det finns ju annars en stark manlig tradition här, medan kvinnor tidigare inte haft samma förmån. Det har förstås också sin historiska orsak; innan preventivmedlen kom utsatte sig kvinnor för en större risk vid sexuella relationer. Men i takt med att vi fått bättre ekonomi och större jämställdhet har vi börjat agera mer likt män, vilket jag tycker är bra – om man så önskar.

Christina Stielli ger också råd om en slags damage control där alla behöver fråga sig varför en gillar denna typ av relationer. Handlar det om rädsla för nära relationer, obearbetade sorger och separationer eller för att du just nu inte vill ha en relation men ändå ha sex.

Vad handlar då kritiken om? Jo, för det mesta om att kvinnor behöver bry sig om kvinnan som blir bedragen. Att vara tillsammans med någon som är otrogen innebär ett svek mot den inte ont anande kvinnan (i detta fall). Förutom att jag blir förvånad över hur det kan bli kvinnan som måste ta ansvar för att en man väljer att vara otrogen mot sin fru/flickvän/sambo.

Naturligtvis är idealet relationer där samtliga inblandade kan kommunicera. Det är av största vikt att personer i en relation kan komma överens om att vara monogama eller öppna upp för att ha sex med andra med en gemensam överenskommelse, men så ser inte verkligheten alltid ut. Jag ser det som närapå omöjligt att som professionell lägga några som helst moraliska förpliktelser på någon som väljer att ha en relation med någon som är gift/sambo/i relation.

MEN jag funderar också över den postmoderna och individualistiska kultur som vi lever. Vi har inte längre någon tilltro till objektiva sanningar. Den postmoderna människan ser livet som en serie ständiga förflyttningar och rollbyten, i och ur olika relationer. Ansvaret att skapa sitt eget liv och sina egna relationer vilar på det egna jaget och på vilket sätt jag väljer att konstruera min verklighet.

Hur ser Du på fenomenet om att vara den andra (oavsett kön) och vilket ansvar har en för att den en väljer att ha sex med/en relation lever i en relation med någon annan?