Dödfödd

På Stockholms Stadsbibliotek intervjuade Patrik Schylström fantasy, socialrealism och skräckförfattaren Pål Eggert i mitten av augusti.

Rysningarna for längs ryggraden när jag hörde författaren stå på den lilla upphöjda scenen i rotundan i Stockholms stadsbibliotek. Han valde att läsa en av de mest otäcka scenerna i boken. Det handlade om en grov våldtäkt mot en ung kille i skolan. Hans röst hördes i hela det stora rummet som är mycket högt i tak. Runt om oss fanns tre våningsplan fyllda med böcker. Scenen som beskrevs handlar om det fenomen som jag ofta stött på hos våldtagna män. Känslan av det yttersta sveket när till och med kroppen vägrar lyda och ger en ejakulation trots övergrepp och ångest.

Boken utspelar sig i Göteborg på Hisinge vid ett kommunalt boende, Lundbygården. Sebastian jobbar där som behandlingsassistent. Likheterna mellan Sebastian och författaren Pål Eggert är slående. Inte minst när det gäller yrkesval. När Patrik Schylström frågar om Pål liksom Sebastian är eller varit huligan svarar han undvikande på frågan och odlar därmed myten om sig själv.

Bokens Sebastian är engagerad i att försöka hjälpa gravrået Isa med hjälp av sin roll som socialarbetare och magi.  Till boendet flyttar även Viktor efter att ha muckat från ett fängelsestraff. Han är aspirant till ett mc-gäng. Historien utspelar sig i Göteborgs undre värld, bland missbrukare, gängkrig, kriminella och socialt utsatta. Flera bär på övernaturliga förmågor och använder magi.

Ett tema genom boken är huvudpersonernas föräldrar som inte fungerat som de borde göra. Pål konstaterar torrt att de flesta har något svårt med sig från uppväxten men skillnaden är stor om man haft ett starkt stöd hemifrån eller svåra uppväxtförhållanden.
Han var inte bara tvungen att släpa på sin sociala historia utan var för alltid bunden till sitt ursprung via genetiska bojor. Fjättrar som gick ända tillbaka till livmodern, bakåt i tiden till samlaget som alstrade honom. Den helt tanklösa spermieflocken som studsat mellan väggarna i livmodern tills en enda till slut låtit sig slukas av det uppsvällda ägget. Han var kött av deras kött, blod av deras blod. Han ville slå det köttet.

I historien finns mylingar, försummade barn, ända in i döden. En av huvudpersonerna blir gravid – en nekrofil surrogatmoder som får fungera som en monsterkuvös.

Boken kan därför med fördel läsas av alla socialarbetare då referenserna till yrket och kunskapen om människors utsatthet är stor. Pål Eggert berättar också att delar av historien är hämtad från klienter han mött inom yrket och från Vanvårdsutredningen (Vanvård i social barnavård – SOU 2011:61).

Förutom socialrealismen finns det ett annat tema som intresserar mig mycket och det är sex med övernaturliga varelser. I Dödfödd får vi träffa ett flertal väsen från den nordiska folktron. Ett skogsrå som har sex med ett gravrå. Skogsrået är precis så förförisk och sensuell som en kan läsa om i gamla berättelser. Hon har också den traditionellt ihåliga rygg som ett gammalt träd. Gravrået är också en förförisk gestalt men med en mer gotisk gestaltning och hon lockar sina offer till depression, självanklagelser och självmord.

Dödfödd är en uppföljare av boken Borde vara död, som jag skrivit om tidigare. Sedan dess har jag dessutom haft förmånen att träffa författaren vid några olika tillfällen. Vid ett av dessa tillfällen drack vi öl på några pubar på Andra Lång i Göteborg och pratade om lesbiskt sex. För det fick jag ett officiellt TACK i boken vilket jag är stolt över.

Hur lyckades Pål Eggert med sexscenerna? Mycket bra, skulle jag säga. Han kan hantverket och vågar skriva detaljerat. Det blir riktigt hett när det kommer en ny kvinnogestalt i form av ett skogsrå och väcker Isas fitta ur dess Törnrosasömn med djupa tungkyssar. Hon öppnar de förtorkade källorna av könssekret. För Isa hade sex tidigare bara varit någon som dunkade sin svettiga kropp mot hennes. En erigerad kuk något som skavde i fittan som vägrade bli blöt. Lika väl som det blir sexigt och upphetsande beskriver Eggert också de sexuella akterna som inte drivs av kåthet och ömsesidighet. En traffickerad  kvinna som tvingas sälja sexuella tjänster har en stum klitoris. Blygdläpparna var som tilltäppta av silvertejp för att de inte skulle försäga sig. Att höra kvinnan stöna och låta och samtidigt känna hennes tillkämpade likgiltighet var som att se en dåligt dubbad film där skådespelarnas läpprörelser inte var synkroniserades med rösterna.

Det är många sinnen som aktiveras i boken, jag blir rörd, berörd, kåt, ledsen, arg och fnissar faktiskt till vid något tillfälle. Det ska kännas menar författaren och många är de sinnliga bilder som tränger sig på.

Vissa partier av boken läste jag med finaste sällskapet.

Pål Eggerts bok Dödfödd är utgiven på förlag Swedish Zombie. Jag rekommenderar den varmt.