När jag läser om hur uppspelt huvudpersonen i Profetmorden blir av informationen om att den aktade personen inom turkiskt näringsliv, Adem Yildiz var passiv i sängen så kastas jag tillbaka i tiden. Jag tror att det var 2003, då jag av en händelse gick jag förbi ett galleri med en fotoutställning, klev in och såg en utställning med bilder av turkiska transvestiter och transexuella kvinnor som sålde sexuella tjänster. Efteråt funderade jag mycket över en text om att man kan bli dubbelt så mycket man genom att rövknulla en annan man och samtidigt fortsätta att förakta bögar. Senare skulle jag förstå att detta var en kultur som finns i många delar av världen. I många sammanhang har män som föredrar att ”sätta på” en starkare manlig identitet oavsett om de har en maskulin, heterosexuell eller homosexuell identitet än de män som vill bli ”påsatta”.
Boken påminner mig om de nakna bilderna i den svartvita fotoutställningen med prostituerade transvestiter och transsexuella. De poserade, ibland nakna och ibland i sina åtsittande klänningar. Vid något tillfälle var en kund med på bilden men ofta var de i sällskap med varandra och garvade högt åt något. Ibland fanns blickar av erfarenheter jag aldrig varit i närheten av, sorg och en uppkäftighet som jag gillade.
Mehmet Murat Somer skriver att ”våra flickor är överlevare. De står ut med mycket och genomlider det mesta. Alla dessa flickor vi har förlorat. Jag kunde inte komma på en enda som dött en naturlig död. Det var alltid någon form av missöde eller olycka. I polisens register sorteras de in utan undantag in under olösta fall. Om det inte rörde sig om mord var det alltid våra flickor själva som fick skulden.” I Turkiet finns en stor marknad för transvestiter och transsexuella kvinnor att sälja sexuella tjänster till andra män. En marknad som troligtvis växer även i Sverige. Loggar en in på Flashback så går det att hitta mängder av trådar där män efterfrågar ”kvinnor med kuk”. Amnesty skriver att ”var 15:e dag mördas en transperson i Turkiet. Transkvinnor i landet drivs till prostitution i brist på andra försörjningsmöjligheter. Polisen har börjat bötfälla prostituerade transkvinnor för trafikbrott de inte begått. Och i Turkiet räknas inte brott mot hbtq-personer som hatbrott”.
Mehmet Murat Somer låter också huvudpersonen fundera över hatbrott och skriver ”män som har problem blir alltid ångerfulla efter att det har gått för dem. Några vill springa ifrån så fort som möjligt för att få vara ensamma med sina skuldkänslor. Några fylls med hat som de låter gå ut över sin partner. Det är dem jag Där rädd för. De är i stånd att göra vad som helst för att undertrycka sin skam- och skuldkänslor. Vissa går så långt att de till och med mördar. /…/När lusten och upphetsningen är borta fylls de av skam och vi får skulden för det de har gjort. De försöker parera sina samvetskval med avsky, vilket i bästa fall leder till att de skamset flyr iväg.” Detta känns igen även från hatbrott begångna i Sverige
Till sist, Somer skriver att ”våra flickor, de flesta i alla fall, är överlägset bättre och mer kvinnliga vad gäller former, uppförande, utstrålning, hållning och sminkning. De är mer attraktiva och mer tilltalande.” Jag förstår vad han menar. Under Stockholm Pride hade jag och min sambo förmånen att stå bredvid en tjusig dragqueen på ett lastbilsflak och kunde konstatera att hon var betydligt mer traditionellt kvinnlig och tjusig än vi både gemensamt. Den killen visade med all önskvärd tydlighet att ett kvinnligt kön inte alls någon förutsättning för ett kvinnligt genus.
Profetmorden, är en turkisk deckare av Mehmet Murat Somer. Boken är utgiven på ett nytt förlag 2244, som specialiserar sig på litteratur från länderna runt Svarta havet. Detta är den första av hans deckare som översatts till svenska men fler väntar.
Suzann Sexeducator 