Inlägg märkta ‘Dysberoendekliniken’

I fredags ringde de även från P3 nyheter och ville att jag skulle kommentera självtesterna på Dysberoendekliniken. Det är bra att verksamheten verkligen granskas. Ligga med P3 fortsätter sin granskning vilket jag är tycker är oerhört bra. Kliniken har själva lagt ut ett svar på sin hemsida som här publiceras i sin helhet:

Som tidigare meddelat har vi nyligen upptäckt ett tekniskt fel i våra självtester. Nu har ett oseriöst radioprogram i Malmö, med det lustiga namnet ”Ligga med P3” (!?) utnyttjat detta för att försöka sabotera vår verksamhet och skrämma allmänheten (och därigenom sabotera för alla de enskilda och familjer som söker hjälp för tvångsmässiga sexuella aktiviteter).

Det är synd om de som bor i Malmö som blir matad med paranoid och felaktig information, dessutom av ett radioprogram som de själva betalar för via sina skatter. På DBK slutar vi aldrig att förundras över hur långt olika organisationer kan gå för att slippa ta tag i problemet med att mellan 3-6 % av befolkningen i Sverige idag lider av sexberoende – utan att få den hjälp de behöver (för att inte tala om alla de anhöriga som lider). Att Public Service radio skulle sälla sig till bunten av förnekare var däremot någonting helt nytt. De tycks sakna förståelse för den mänskliga sexualitetens sårbarhet.

Det är intressant att de skriver att de upptäckt ett tekniskt(?) fel i självtesterna efter kritiken. Dessa självtester har funnits under lång tid och har säkerligen använts av många människor men direkt efter kritik så plockas de bort av tekniska skäl. Det är pinsamt att kritiken mot Ligga med P3 beskrivs som paranoid vilket är ett ord som professionella terapeuter knappast skulle användas. P3 har aldrig förnekat att människor kan ha problem med sin sexualitet tvärtom så är det inte sällan som detta uppmärksammas. Själv förnekar jag inte att personer kan ha en tvångsmässig sexualitet men jag tycker att det är oerhört viktigt att dessa får en professionell hjälp genom samhällets försorg och inte behöver söka hjälp hos icke professionella enheter med vinstintresse.

Detta är blogginlägg nummer 2 i ämnet sexmissbruk. Här kan du läsa del 1. Fantastiska Ligga med P3 och min kära sexologikollega Robert Jacobsson har gjort en kritisk granskning av Dysberoendekliniken och dess självtester i radioprogrammet. Jag blev inbjuden som sexolog att kommentera sjävtesterna. Lyssna gärna på Klinik för sexmissbrukare och sexberoende kritiseras! Det intressanta är att direkt efter intervjun plockades självtesterna bort ifrån Dysberoendeklinikens hemsida.

Samma personer som driver Dysberoendekliniken har också skrivit en bok ”Det är inte kärlek : när sex blir en drog”. Från denna listade Dagens Nyheter tio olika sexuella problembeteenden vilket av naturliga skäl väckte mycket kritik och de valde att plocka bort artikeln från nätet. De medgav att de varit allt för okritiska till innehållet och tog konsekvenserna av detta och tog bort artikeln. Många kritiserade artikeln på nätet, Facebook och Twitter.

En person med stor sexologisk kompetens och erfarenhet, Jack Lukkerz, skrev en intressant krönika ”Moralism made in USA” runt sexmissbruk där han bland diskuterar vilka som kan vinna på att hajpa sexmissbruk. En grupp är just terapeuter som vittrar en lukrativ marknad.  Dysberoendekliniken har också hämtat mycket inspiration från USA. Hela verksamheten bygger på en ideologisk grund som kommer från  USA och ETT institut som heter ”International Institute of Trauma and Addiction Professionals”. De flesta anställda är utbildade eller under utbildning till addiktologer.Utifrån deras hemsida kan man också se att alla inte har någon utbildning utan erfarenhet av att leva med någon som haft sexmissbruk framhålls som merit istället för utbildning.  Utbildningen till addiktolog  är 3 år i sk extra långsam studietakt vilket innebär att man skall kunna jobba heltid under studietiden (3år). Varje termin omfattar två kurstillfällen, tre dagar i internatform. Vem utbildar addiktologer? Jo, Fria Universitetet i Norden vars rektor är författaren till den bok vilket  jag starkt kritiserade i förra inlägget. Han driver även en blogg om andlig vetenskap(?) Min professionella bedömning är att det vetenskapliga underlaget för denna verksamhet har uppenbara brister.

Det mest problematiska är att denna klinik framställs som en av de främsta och dess representanter får uttala sig okritiskt. Många professionella tycker att det är svårt att hantera sexologiska frågeställningar varför de ibland inte är tillräckligt kritiska mot verksamheter som arbetar med sexologiska frågor.

Upplever att du tappat kontrollen över din sexualitet eller känner oro för ditt sexliv, kontakta PrevenTell – en nationell hjälplinje för dig som känner oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra dig själv eller andra illa.

Vi var många som reagerade på DN:s artikel om sexmissbruk igår. En ny bok är på G, en bok skriven av medarbetare på Dysberoendekliniken i Stockholm. Jag har under en lång tid varit kritisk till deras grundsyn på sexmissbruk.  En lång sexologiutbildning senare är jag ännu mer kritisk. Igår staplade DN upp tio olika sexuella problembeteenden. Ett av problembeteendena var exempelvis sexuella fantasier. Det är illa när något som är grundläggande för vår sexualitet och en mycket viktig grund sexualiteten problematiseras så okritiskt. Problemet idag är att många censurerar sina sexuella fantasier på ett sätt som hämmar dem istället för att ge en god grund för sexualiteter.

På  min arbetsplats gick vi för en tid sedan genom Dysberoendeklinikens kriterier och nästan samtliga blev rekommenderade att kontakta dem för vidare utredning. Frågorna är mycket heteronormativt utformade och de skiljer noggrant på kvinnor och män. Exempelvis:

Fråga till kvinnor: Tillbringar du allt längre tid på internet med fokus på sexuella och/eller romantiska engagemang, intriger och/eller fantasier.

Fråga till män: Använder regelbundet du porrtidningar eller porrvideos?

I litteraturen och i olika diskussioner som handlar om sexmissbruk så finns en kritik mot  personer som bryter mot heteronormativiteten och en hänvisning till att de därför är sexmissbrukare. Jag finner det mycket viktigt att hålla sig kritisk till moraliska ställningstaganden som automatiskt hänför personer som lever i exempelvis polyamorösa relationer, människor som vill ha rekreativt sex och mår bra av det, eller är homo eller bisexuella till att vara onormala, avvikande eller sexmissbrukare. Boken som många socialarbetare hade stående på sina kontor i början av 2000-talet hette Kärlekens dysberoende och var skriven av Torbjörn Fjellström. I den boken står bland annat att ”all homosexualitet är inte normal och naturlig utan styrs ofta av en Sexdiffe som låter sin narcissism avspeglas i umgänget med det ´egna könet´ hos andra personer. Homosexualitet kan i dessa fall betraktas som en form av förlängt självsex utan större komplikationer” (Fjellström, Torbjörn, Kärlekens dysberoende. En studie i Den Sjuka Sexualiteten och Dess Helande, ss 131-132.)  Han går till och med så långt att han påstår att ”homosex bland män ofta har en stark sexuell prägel och därvidlag kan betraktas som en variant av sexmissbruk. /…/ HIV kan inte spridas sexuellt utan någon form av promiskuitet. De mikroblödningar som uppstår – särskilt vid analsex – framstår såsom ohygienska och riskfyllda för allehanda smitta, för att inte tala om det oestetiska i att placera någon kroppsdel i anus-rectum på en annan människa. Var och en känner till det naturliga innehållet i ändtarmen och även om den för tillfället skulle vara tömd på sitt ändamålsenliga innehåll så är den fördenskull inte ren.” Detta ger uttryck för en heteronormativt ståndpunkt där specifikt homosexualiteten som sådan utpekas som något onaturligt. (ibid, ss 131-132).

Det är dock viktigt att även förstå att det finns människor som tvångsmässigt ägnar sig åt sexuella aktiviteter på ett sätt som blir destruktivt för dem själva och deras omgivning men de behöver få professionell hjälp utan moralism och egna tyckanden.