När storken kommer på besök, eller inte?

Igår gick jag förbi en reklamkampanj som presenterar frågan om att berätta om hur barn blir till som en utmaning.

När jag frågade min mamma hur jag blev till, var svaret att pappa gav henne ett frö som kom in i hennes kropp och därifrån växte en bebis fram. Jag tänkte att fröet såg ut som en apelsinkärna och passade mig nogsamt från att äta sådana, livrädd för att få en bebis i magen. Det hade varit skönt med en lite bättre beskrivning. Först när jag blivit större och kunde låna böcker på temat på biblioteket förstod jag hur det verkligen gick till.

Genom mitt arbete på RFSU så skriver jag och mina kollegor varje onsdag en artikel till tidningen Metro under Sex och Liv. I onsdags fokuserade vi på hur en kan prata med barn om livets början och bra böcker om hur barn blir till.

Råden som jag ger i Metro är;

• Det viktigaste är att vara ärlig och konkret – och att utgå från barnens egna frågor.
• Anpassa svaren till barnens utvecklingsnivå. Lyssna till barnets fråga och svara utifrån det.
• Ta det lugnt, ha ögonkontakt och sätt dig ned tillsammans med barnet och prata. Säg exempelvis inte att barn blir till efter att mamma och pappa har kramats.
• En del uttryck som har en symbolisk innebörd, tolkas ofta konkret av barn och kan bli förvirrande.
• Berätta i stället om att barn blir till genom att spermier möter ägg. Detta kan ske via samlag men också genom att någon inom sjukvården hjälper spermierna att möta ägget.
• Tänk på att alla barn inte har en mamma och en pappa, utan att familjer kan se ut på olika sätt men också att barn kan bli till på olika sätt så som provsrörsbefruktning och insemination.
• Vissa barn har en förälder och andra kan ha fler.
• Tänk också på att alla barn inte legat i sin mammas mage utan kan ha varit i en annans mage och idag finns det också barn som legat i sin pappas mage (transmän som har fungerande äggstockar och livmoder kan bli gravida och föda barn).
• Barnböcker kan vara en genial genväg till diskussioner om kroppen och hur barn blir till.

Här är tre fantastiska böcker om hur barn blir till.

Familjeboken av Edward Summanen och Johanna Arpianen utgiven av Vombat förlag.

En charmig bok som beskriver på vilka olika sätt bebisar kan bli till, med fina illustrationer som hjälper till att förklara texten. Är barnet adopterat, har det blivit till via provrörsbefruktning, insemination eller skapats via ett samlag? Det spelar ingen roll för här får alla vara med.

Boken erbjuder också reflektioner om vad som egentligen är en familj. En bok att läsa tillsammans, eller att låta lite äldre barn läsa på egen hand.

Typiskt citat: ”Det finns inga regler för hur en familj ska vara eller hur den ska ha kommit till.”

Hur görs bebisar? av Cory Silverberg och Fiona Smith, utgiven på Olika förlag.

Hur görs bebisar?” är en barnbok som jag tidigare skrivit om. Den har ett lättförståeligt språk och fina fantasifulla och färgstarka illustrationer.

Boken inkluderar familjer av alla olika sorter och den fantastiska mångfald som finns i verkligheten. I den här boken spelar det ingen roll om det är en, två, tre eller fyra föräldrar. De utgår inte från att bara mammor kan ha ägg eller pappor bara kan ha spermier utan istället står att alla kroppar inte har ägg och att det är likadant med spermier. Olika kroppar har olika saker som behövs för att göra en bebis. Hela den biologiska processen beskrivs och alla barn kan känna sig inkluderade.

Typiskt citat: ”När vuxna vill göra en bebis måste de ha ett ägg från en kropp och en spermie från en annan kropp.”

Varför finns jag? av Karin Salmson och Lina Sandquist utgiven på Olika förlag.

Denna bok har en fin berättelse med mycket humor och värme. Det är korta rader på varje sida vilket gör att den passar de lite mindre barnen. Den skildrar ett frågande barn som blivit till genom en assisterad befruktning med en mamma. Barnet frågar om det går att köpa ett barn i affären? Eller göra ett av lera? Få ett av tomten? Boken bygger på frågor och svar vilket många små barn brukar uppskatta.

Typiska citat: ”Varför finns jag?” ”För att jag ville ha dig!”

Var kommer bebisar ifrån?

Just nu pågår en reklamkampanj från ett företag som vill sälja färdiga matkassar. De ställer de eviga frågorna och vill på ett humoristiskt sätt infoga frågan om ”vad vi skall äta till middag” till andra stora livsfrågor. Djupt existentiella frågor, vilka ofta kommer från barn ställs; Varför  är rymden svart? Finns Gud? Varför lever man?

Sedan kommer den där frågan som jag hajjat till vid varje gång jag passerat en reklampelare; Var kommer bebisar ifrån? Hupp! Är det en svår fråga? Är det en evig fråga? Är det en lika svår fråga att svara på som om Gud finns eller om varför vi lever? Jag tänker att det är en konkret kunskapsfråga från barn som naturligtvis kräver ett lika konkret och enkelt svar.

Varje gång kommer jag att tänka på en artikel i DN om Nathalie Simonsson och hennes nya bok ”Världens viktigaste bok” som jag tidigare skrivit om. I artikeln säger Nathalie Simonsson det som jag funderat över när jag sett reklamen. Det är så märkligt att så många fort­farande upplever det som konstigt och besvärande att prata om kroppen, känslor och sex.

”Nathalie säger att eleverna verkar kunna förvånansvärt lite om hur deras kroppar fungerar och om sex över huvud taget. Hon berättar att tjejer kan fråga var tampongen ska föras in och killar kan vara livrädda för att deras snopp ser konstig ut. En del vuxna jag möter undrar om det inte är tidigt att ha sexualundervisning redan i mellanstadiet. Men många elever har kommit i puberteten då och har många frågor som de vill ha svar på. Att vänta till högstadiet blir för sent.”

Föräldrar och andra vuxna som har en nära relation till barn är otroligt viktiga personer. De blir barnens första förebilder runt hur man kan prata om svåra ämnen. Inte minst är föräldrarna otroligt viktiga för barnen när det gäller att bekräfta kroppen där könsorganet självklart är inkluderat.

Vad är då sexualundervisning? Sjävklart mycket mycket mer än hur barn kommer till. Samtalen bör handla om sexualiteter i den allra största mening det vill säga hur kroppen fungerar, varför det pirrar i magen när man tycker om någon, att kroppen tillhör en själv och att detta innebär att man inte måste krama någon, inte ens faster Svea som alltid tjatar om att hon vill ha en kram. Samla inte alla frågor till ett speciellt tillfälle utan småprata ständigt runt dessa frågor. Sexualupplysning börjar på skötbordet när du tar i bebisen och lär hen positiv närhet, kroppskontakt och inte minst empati och medkänsla. Genom att vara tillåtande i attityden när barn tar på sig själva och leker sexuella lekar så länge det inte skadar dem själva eller någon annan så ger du barnen en positiv upplevelse tidigt istället för att börja påföra skam och skuld kopplat till sex.

Och förresten, det där med att berätta om hur bebisar kommer till handlar om mycket mer än snopp i snippan. Det kan handla om att barn kommer från ett annat land, att barnet kan ha kommit ut från en annan person än den de lever tillsammans med och att mammorna varit till Danmark för att få bebisfrön i sig.

Behövs det hjälp för att kunna berätta för de yngre barnen kan jag rekommendera Familjeboken av Edward Summanen med bilder av C. Kåberg.