Gigolomordet – en hop-çiki-yaya-deckare

I måndagseftermiddag tog jag semester från både ordinarie jobb och andra uppdrag. Sedan dess har jag sovit mellan 14-18 h per dygn och övrig tid läst böcker.

Till min stora glädje har Mehmet Murat Somer kommit ut med sin tredje hop-çiki-yaya-deckare; Gigolomordet.

Boken börjar med att huvudpersonen är deprimerad, nedstämd och totalt ur form efter att ha blivit dumpad av sin senaste älskare. En av ”flickorna” i hens närhet Pon-Pon kommer dit och tvingar upp hen ur sängen, sminkar henne och gemensamt beger de sig till Pon-Pons show. Där träffar hon den framgångsrike advokaten Haluk och blir över öronen förälskad. Tyvärr är hans fru med och efter att de fått ett samtal om att hans svåger är arresterad för mord så måste de ge sig av.

Det är denna mordhistoria som huvudpersonen ser sig tvungen att ge sig i kast med parallellt som hen jobbar som nattklubbsägare och datahacker.

Den stora glädjen med att läsa denna bok är inte deckarintrigen, den lämnar en del att önska. Ändå älskar jag boken då den skildrar en subkultur med transvestiter och transsexuella i Turkiet. I denna deckare är referenserna turkiska och varken engelska eller svenska vilket är är sant uppfriskande.

Jag gillar de överdrivna mesta dels homosexuella transvestiterna som diskuterar om sina gamla älskare; En av mina gamla älskare har blivit mördad. Ni kan inte ana hur fin han var. Hade han väl fått upp den så slaknade den aldrig. Vilken doning! Den var som en Pepsiflaska. En sån karl borde alla nån gång i livet få prova på.

Huvudpersonen är en snygg mestadels kvinna som gärna klär sig som Audrey Hepburn med en sofistikerad make up och för sig tjusigt. Hennes stora faiblesse för Hepburn kommer hela tiden igen; För att inte bli uttråkad gick jag igenom alla Audrey Hepburns filmer i kronologisk ordning. Jag försökte också komma ihåg hennes motspelare och vad hon hade på sig. Sämst var två filmer där hon gick i samma sönderrivna klänning genom hela filmen.

Sexualiteten är hela tiden närvarande både i huvudpersonerna liv såväl i samtal om andra; Min gamla levnadsglada faster som var lite av familjens svarta får chockerande oss alla en gång för flera år sedan. Är jag bara tillräckligt kåt går jag igång på alla killar sa hon.

Huvudpersonen älskar män och i denna bok suktar hen förgäves efter den ståtlige advokaten Haluk och istället tröstar hen sig med ett gäng yngre killar som bokstavligen raggar upp hen i grupp. Hen reflekterar återkommande runt sexuella föreställningar och praktiker; Jag känner många flickor, och riktiga kvinnor också för den delen, som bara de blundar tillräckligt hårt kan föreställa sig att vem de än har sex med är deras drömprins. Sådan är inte jag. Jag är fullt fokuserad på den jag är med och förväntar mig att mannen är lika koncentrerad på mitt intellekt som på min kropp. Eller kvinnan, de ytterst få gånger det har hänt.

Jag jublade inombords när han med sina kunskaper och meriter i thaiboxning på egen hand överfaller två inbrottstjuvar i sitt eget hem som dessutom bär på skarpladdad pistol och fäller följande underbara kommentar;  Jag lade de medvetslösa inkräktarna på golvet och satte handklovar på dem. Det hade aldrig slagit mig att sexleksaker som handklovar skulle kunna användas för ett sådant här ändamål, men voilà. Se så bra!

Författaren visar att tillvaron som transvestit i Turkiet minsann inte bara är glamorösa klubbar och härlig gemenskap och den första boken handlade också om hatbrott och mord. Här utspelas också en dialog som många normbrytare oavsett nationell bakgrund är tvungen att genomlida;

– Varför går du klädd så där?

Man kan bli förbannad för mindre.

–  Man ser att du är man. Varför går du i kvinnokläder?

–  För att jag gillar det.

Det var uppenbarligen inte ett tillfredsställande svar.

– Känner du dig som kvinna?

– Ibland…” sa jag.

– Hur länge har du varit sån?

– Transvestit, menar du?

– Mmm

– Ganska länge tror jag.

Kanske kan Mehmet Murat Somer ge en aning om att det finns många olika sätt att leva sitt liv och att många normer egentligen är väldigt begränsade för alla.

I vilket fall, vill du ha något roligt att ha läsa, rekommenderas  Gigolomordet, en hop-çiki-yaya-deckare av Mehmet Murat Somer. Utgiven på förlag 2244.

Reflektioner runt en bok – Profetmorden , en hop-ciki-yaya deckare av Mehmet Murat Somer

När jag läser om hur uppspelt huvudpersonen i Profetmorden blir av informationen om att den aktade personen inom turkiskt näringsliv, Adem Yildiz var passiv i sängen så kastas jag tillbaka i tiden. Jag tror att det var 2003, då jag av en händelse gick jag förbi ett galleri med en fotoutställning, klev in och såg en utställning med bilder av turkiska transvestiter och transexuella kvinnor som sålde sexuella tjänster. Efteråt funderade jag mycket över en text om att man kan bli dubbelt så mycket man genom att rövknulla en annan man och samtidigt fortsätta att förakta bögar. Senare skulle jag förstå att detta var en kultur som finns i många delar av världen. I många sammanhang har män som föredrar att ”sätta på” en starkare manlig identitet oavsett om de har en maskulin, heterosexuell eller homosexuell identitet än de män som vill bli ”påsatta”.

Boken påminner mig om de nakna bilderna i den svartvita fotoutställningen med prostituerade transvestiter och transsexuella. De poserade, ibland nakna och ibland i sina åtsittande klänningar. Vid något tillfälle var en kund med på bilden men ofta var de i sällskap med varandra och garvade högt åt något. Ibland fanns blickar av erfarenheter jag aldrig varit i närheten av, sorg och en uppkäftighet som jag gillade.

Mehmet Murat Somer skriver att ”våra flickor är överlevare. De står ut med mycket och genomlider det mesta. Alla dessa flickor vi har förlorat. Jag kunde inte komma på en enda som dött en naturlig död. Det var alltid någon form av missöde eller olycka. I polisens register sorteras de in utan undantag in under olösta fall. Om det inte rörde sig om mord var det alltid våra flickor själva som fick skulden.” I Turkiet finns en stor marknad för transvestiter och transsexuella kvinnor att sälja sexuella tjänster till andra män. En marknad som troligtvis växer även i Sverige. Loggar en in på Flashback så går det att hitta mängder av trådar där män efterfrågar ”kvinnor med kuk”. Amnesty skriver att ”var 15:e dag mördas en transperson i Turkiet. Transkvinnor i landet drivs till prostitution i brist på andra försörjningsmöjligheter. Polisen har börjat bötfälla prostituerade transkvinnor för trafikbrott de inte begått. Och i Turkiet räknas inte brott mot hbtq-personer som hatbrott”.

Mehmet Murat Somer låter också huvudpersonen fundera över hatbrott och skriver ”män som har problem blir alltid ångerfulla efter att det har gått för dem. Några vill springa ifrån så fort som möjligt för att få vara ensamma med sina skuldkänslor. Några fylls med hat som de låter gå ut över sin partner. Det är dem jag Där rädd för. De är i stånd att göra vad som helst för att undertrycka sin skam- och skuldkänslor. Vissa går så långt att de till och med mördar.  /…/När lusten och upphetsningen är borta fylls de av skam och vi får skulden för det de har gjort. De försöker parera sina samvetskval med avsky, vilket i bästa fall leder till att de skamset flyr iväg.” Detta känns igen även från hatbrott begångna i Sverige

Till sist, Somer skriver  att ”våra flickor, de flesta i alla fall, är överlägset bättre och mer kvinnliga vad gäller former, uppförande, utstrålning, hållning och sminkning. De är mer attraktiva och mer tilltalande.” Jag förstår vad han menar. Under Stockholm Pride hade jag och min sambo förmånen att stå bredvid en tjusig dragqueen på ett lastbilsflak och kunde konstatera att hon var betydligt mer traditionellt kvinnlig och tjusig än vi både gemensamt. Den killen visade med all önskvärd tydlighet att ett kvinnligt kön inte alls någon förutsättning för ett kvinnligt genus.

Profetmorden, är en turkisk deckare av Mehmet Murat Somer. Boken är utgiven på ett nytt förlag 2244, som specialiserar sig på litteratur från länderna runt Svarta havet. Detta är den första av hans deckare som översatts till svenska men fler väntar.