Bangkok’s Penis Shrine – Chao Mae Tuptim

Vi tar oss med skytrain några stationer bort och letar oss fram till baksidan av ett stort hotell (Swissotel Nai Lert Hotel). Det finns inga skyltar så vi får fråga oss fram och visas av hotellpersonalen genom ett stort garage. Här finns hundratals kukar (fallossymboler) i många olika material. Främst är det små träsniderier men även stenskulpturer många dekorerade med band.

Chao Mae Tuptim helgedomen, hyser en en kvinnlig fertilitets ande. Kvinnor besöker denna helgedom, när de försöker bli gravida och lämnar offer i form av lotus och jasmin. Har deras önskan om ett barn blivit uppfyllt placerar de ännu en fallos vid helgedomen som ett tack.

Sexuella bildspråk är inte helt ovanligt i Thailand. Detta har sin bakgrund i att den moderna buddhismen har sina rötter i hinduismen. Många andliga ritualer och symboler delas av båda religionerna. Lingams är känt från den hinduiska guden Shiva, och säljs på många marknader som lyckoamuletter, eller för skydd. De tros också ha viss inflytande över företagens ekonomi så det kan ligga en diskret bredvid en kassaapparat eller dingla en från backspegeln av en taxi.

På en skylt på vägen in går det att läsa;

The origins of Chao Mae Tuptim are obscure. It can only be recalled that a spirit house was built by Nai Lert for the spirit who was believed to reside in the large Sai (Ficus) tree.

The basic offerings are fragrant wreaths of snow-white jasmine flowers, incense sticks, pink and white lotus buds. Chao Mae Tuptim has received yet another, rather less conventional kind of gift, phallic in shape, both small and large, stylized and highly realistic. Over the years they have been brought in their thousands and today fill the area around the shrine. Confronted by the extraordinary display the shrine has automatically been concluded to be dedicated to fertility.

En liten, liten fitta eller rättare sagt en liten Yoni var allt jag hittade i fittväg och den satte ihop med en lingam.

Min sjunde midsommarfitta!

Jag firar nästan alltid midsommar i Dalarna. De har liksom mest firande och går alltid all in så att säga. Här är folkdräkter, folkdans, folkmusik, midsommartal och stora samlingar med människor. Under flera år störde jag mig på det urskillningslösa firandet av fallosen som sägs penetrera jorden med sin påle. Därtill brukar det alltid ropas på stora starka karlar som skall resa denna mytomspunna fallossymbol. Under hela publikens hejjarop skall stången sedan resas med högljudda, ååååh hej!

När jag protesterar kommer alltid kommer någon Viktig-Petter fram och säger att det faktiskt inte är en kuk och det kan de gärna få påstå men en fallossymbol är den likväl. Ibland blir det lite för mycket konservativ svensk tradition och att göra en midsommarfitta är att föra in lite nytänkande i denna traditionsbundna högtid. Jag är fittaktivist i själ och hjärta och vill ta till varje tillfälle för att synliggöra fittor och avmystifiera den heliga vaginan som en fruktbarhetssymbol. Jag gillar den lekfulla fittan som med fördel kan smyckas och lekas kring. Sedan 2009 gör jag midsommarfittor som vi dessutom oftast dansar omkring. Fittorna kan se ut på många olika sätt, det är så befriande härligt. Vissa reser dem och låter de stå medan jag är mycket mer förtjust i den liggande varianten. En av de mest viktiga sakerna är att inte glömma klitoris. Det har alltid varit ett hedersuppdrag att fukta klittan. Ibland gjuter vi lite olja över den, andra gånger tillsätts lite juicy lubrikation.

Det är roligt att till och med avpixlat uppmärksammat firandet av midsommarfittor. De ser med skräck på att midsommarfirandet attackeras av det alltmer bisarra genusvansinnet. Midsommarstången är enligt radikalfeministisk doktrin en sexistisk fallossymbol för den patriarkala könsmaktsordningen. De som bekänner sig till den extremfeministiska sekten reser därför idag midsommarfittor istället för midsommarstänger.

Först var vi mest frustrerade över att behöva dansa kring kukar år efter år och en midsommarnatt, 2006 smög
vi utför att göra revolution, men den kom av sig. Notera den traditionsenliga klädseln i form av regnkläder.

Från 2008 hittar jag en dagboksanteckning ”jag snackade återigen om att gräva en grop och dansa omkring istället för alla dessa kukar men som vanligt blev det bara en vision och ingen handling”. Däremot 2009 gjorde jag min första midsommarfitta och i år blev det min sjunde.

Midsommarfitta 2, stående variant i Torsmo 2014

 Midsommarfitta 1, 2014 i Torsmo.

Midsommarfitta i sand, Thailand, 2013

 

Midsommarfitta i Torsmo 2012.

 

Midsommarfitta i Grönklitt, Orsa, 2011.

Midsommarfitta 2010 i Torsmo.

Dans kring midsommar fittan 2009

Midsommarfitta i Grönklitt 2009