Idag var jag bjuden till Sveriges Radio för att i PP3 diskutera BDSM versus Fifty Shades of Grey, tyvärr blev inslaget betydligt kortare än vad jag fått information så jag utvecklar mina tankar här istället. Detta med anledning av att filmatiseringen av boken har biopremiär 13 februari.
Grundläggande handlar BDSM om att samtyckande personer gemensamt söker njutning genom olika former av maktutbyten. För att förenkla saken något kan en säga att BDSM är ett paraplybegrepp för en mängd sexuella och i vissa fall icke-sexuella praktiker med dominans och underkastelse; sadism och masochism. Vissa personer utövar BDSM ibland och för andra är det en livsstil.
Inom BDSM är samtycket helt avgörande. Finns inte samtycke är det inte längre BDSM, utan blir istället till ett övergrepp eller våld. BDSM är samtycke, förhandling och kommunikation. Inom BDSM-kulturen är ett vanligt begrepp, SSC, Sane, Safe, Consensual (betyder ungefär att det skall vara sunt, säkert och samtyckande). En annat vanligt begrepp är RACK, risk-aware consensual kink (även risk-accepted consensual kink). Risk-aware: Alla parter är välinformerade om vilka risker som är involverade i de tänkta aktiviteterna. Consensual: I ljuset av dessa risker så skall alla inblandade ömsesdigt välja att vara med. Kink: Kinky sexuella aktiviteter är vad som anses okonventionella sexuella praktiker som skärper intimitet mellan sexuella partners. På grund av att vad som räknas som normala sexuella gränser hela tiden varierar med tid och plats, så varierar definitionen av vad som är kinky och inte hela tiden .
Vilka försiktighetsåtgärder man använder kan variera från person till person och från praktik till praktik.
BDSM handlar väldigt mycket om kommunikation. ”Vaniljrelationer” har mycket att lära av BDSM-utövares förmåga att kommunicera och uppfatta ordlös kommunikation. Ana och Christian i 50 shades of grey är inte särskilt bra på att kommunicera och flera gånger har de en session utan att innan diskutera vad som skall hända, detta till trots att de nyligen träffat varandra. Att vara öppen för att prata om vad en gillar och ogillar, vilka behov och begränsningar en har är helt grundläggande för att en eller flera partner(s) tryggt skall kunna utforska gränser.
Christian medger själv i boken att han bryter mot regler och normer som är förutsättningarna inom BDSM, (s 346).
Inom BDSM så skriver vissa ett kontrakt som detaljstyr varje del medan andra använder sig av en säkerhetslista för att tydligt kunna formulera vad man är intresserad av. Christian upprättar ett sådant kontrakt och Ana ger sina synpunkter och invändningar men inga direkta överenskommelser görs och kontraktet skrivs aldrig under. Vid ett flertal tillfällen går de in i sexuella situationer där inga överenskommelser finns och hon känner sig otrygg, något som går tvärtemot grundtanken med BDSM. Ana använder aldrig säkerhetsord vilket gör att hon upplever att han går för långt.
Ana är hela tiden tämligen motvillig ifrågasätter och ställer motkrav. Detta gör att vi läsare uppfattar ett motstånd. Detta motstånd har dock en kvarhållande effekt och får mycket litet inflytande. Hon ger ofta med sig med hänvisning till att Christian är så snygg, charmig eller för att han har ett så sorgligt förflutet.
Christian Grey uppvisar ett klassiskt kontrollbeteende, Ana protesterar men är ju samtidigt så förälskad. Hon uppvisar början till vad vi som arbetar med våld brukar kalla en normaliseringsprocess. Faktum är att Christians kontrollbehov är så klassiska och stora att boken mycket väl skulle kunna användas som en grundbok för vilka män en bör undvika för att inte råka ut för våld i en relation.
Han vill på detaljnivå kontrollera ALLT. Vart än Ana befinner sig så vet han vart hon är och han kan dyka upp vart som helst i världen. Hans kontroll gäller även kläder, mat, träningsvanor, preventivmedel och mycket mer. Dessutom har han extrema humörsvängningar och blir aggressiv för småsaker. Dessutom får han Ana att ständigt stå i någon sorts tacksamhetsskuld och accepterar inte att hon inte vill ha hans ekonomiska bistånd. Han strör pengar omkring sig och uppvaktar henne med mycket med dyra presenter
Problemet är att Ana tänker att hennes kärlek till honom kan få honom att ändra sig. I verkligheten kan ingen kärlek förändra någon med en kontrollerande personlighet. Sanningen är att de flesta män, som drivs av ett behov av makt och kontroll behov beter sig respektlöst på mer eller mindre subtila sätt. De är oftast inte är kapabla att förändra sig eftersom de får många vinster med sitt beteende och eftersom deras egen problematik är djup.
Förutom detta spär även 50 shade of Grey på en rad myter om BDSM. Exempelvis att BDSM-utövare har upplevt kränkningar i barndomen och att BDSM-utövare per definition är kalla, kontrollerande och emotionellt avstängda personer
Detta är inte i överensstämmelse med vad forskningen visar. Det har inte kunnat påvisas några likheter i BDSM-utövares uppväxt eller bakgrund som skulle kunna ha avgörande betydelse för dragningen. I studien ”Psychological characteristics of BDSM practitioners”, publicerad i ”Journal of Sexual Medicine” 2013, fann forskarna inget stöd för att BDSM skulle vara kopplat till otillräcklig anknytningsutveckling orsakad av sexuellt eller annat trauma i deltagarnas bakgrund. Sexuella icke-normativa intressen har inte i sig i samband med psykopatologi eller ångest . Det är inte heller en sexuell störning i relation till DSM-V. Min egen erfarenhet visar också snarare på motsatsen, inom BDSM communityn finns fantastiskt många varma och inkännande personer.
Christian Grey porträtteras som en Dom på grund av ett barndomstrauma. Detta ger honom en giltig psykologisk förutsättning för att utöva dominans och kontroll. Christians traumatiserade barndom kopplas direkt ihop med hans sexualitet. Han säger själv i boken att han är störd på 50 olika sätt. Övergreppen har gjort att han har svårt för närhet, han har aldrig haft en kärleksrelation med så kallat ”vanilj-sex”. BDSM blir här till något patologiskt. Denna patologisering av icke normativ sexualitet är iofs inget nytt.
Dessutom blir det oerhört problematiskt när hans överordning förklaras utifrån ett trauma medan hennes underordning enbart är en del av hennes roll som kvinna och objekt.
Faktum är att Ana och Christians relation påminner mig om relationen mellan unga kvinnor och kriminella män. Det är ett faktum att många kriminella och våldsutövande män på våra kriminalvårdsanstalter får beundrarbrev från unga personer. Det är tyvärr inte helt ovanligt de idealiseras och personer (kvinnor) upplever en romantisk känsla av att skall rädda mannen ifråga. Jämför med boken ett Norrländskt trauma.
Det är en också en myt att BDSM främst handlar om smärta. BDSM är ett samlingsnamn för en rad olika aktiviteter. Det finns otroligt många olika sätt att delta i BDSM-lekar, allt från att binda sin partner med ett badrocksskärp till att delta i aktiviteter i en fullkomligt inredd dungeon. BDSM kan var att en person lämnar över kontrollen i kanske bara några minuter. BDSM handlar inte i första hand om smärta. Det handlar oftare om ett maktspel mellan dominant och undergiven, vilket inte nödvändigtvis behöver innebära smärta eller förnedring.
Viss smärta är en populär ingrediens i BDSM och det handlar om att kroppens känselreceptorer reagerar starkt och sätter igång kroppen på en rad områden. Mottagaren upplever kroppsliga sensationer mycket mer intensivt vilket ofta är en häftig upplevelse.
Historien om Christian och Anastasia är en av de nya sagoberättelserna om kvinnor som letar efter rika, heta, snygga män som kan ge dem kärlek kryddad med massor av sex. Boken odlar drömmen om den romantiska relationen som förmår att revolutionera hela tillvaron bortom all sans och vett. Jag är (ursäkta uttrycket) så djävla trött på att vi hela tiden socialiseras till att tända på manlig överordning och kvinnlig underordning. Deras relation är väldigt ojämlik. Christian är en erfaren BDSM utövare och Ana har aldrig haft sex överhuvudtaget. Ana blir aldrig en aktiv agent varken i de sexuella rollspelen eller utanför. Berättelserna runt de sexuella skildringarna är totalt orealistiska. Det är en orgie i klichéer. Ana får alltid multipla orgasmer med nästan ingen stimulans alls. I den första intima scenen går det undan, från första kyssen till råknull på tjugo minuter och Ana får tre orgasmer.
I en uppsats från Lunds universitet i litteraturvetenskap gör Daniel Nilsson en genusanalys av boken och skapar följande tabell;
Det finns ändå några positiva sidor, en är att 50 shades of Grey gjort att BDSM ökar i popularitet och fler får möjlighet att utveckla och prova nya upplevelser. BDSM gör något med en som person. Det är mycket spännande med maktdynamiken och se hur det både utvecklar en som person men också ger en möjlighet att vidga sina perspektiv. BDSM går ofta bortom vårt intellekt och kicken när kroppen blir fullkomligt hög av adrenalin är en så otroligt häftig upplevelse. Därefter kan blåmärken till och med bäras som smycken med minnen av en häftig upplevelse.
Om du vill utforska BDSM på riktigt, skaffa kunskap. Sök på nätet, besök en lokal BDSM community, gå med på webforumet Darkside. Tro inte för ett ögonblick att det går till som i 50 shades of grey.
Suzann Sexeducator 