Jonas Gardell, Andreas Lundstedt, Lars Gårdfeldt och filmen om Love

Debatt, upplysning och utbildning  kring sexualbrott måste inkludera även män, transpersoner och samkönat våld. Imorgon måndag 7 april visas äntligen David Färdmars kortfilm LOVE med Adam Lundgren i huvudrollen på SVT. Det är en mycket stark och oerhört viktigt film om en man som blir utsatt för våldtäkt.

Direkt efter filmen kan du ringa till oss på RFSLs brottsofferjour om du som man behöver prata om våld och våldtäkt.

 020-34 13 16 (gratisnummer) eller maila till boj@rfsl.se

Det finns en föreställning om att män måste vilja ha sex för att kunna prestera och genomföra en sexuell akt. Kvinnor behöver inte vilja ha sex, många tänker att det går utmärkt att knulla såväl villiga som ovilliga kvinnor. Uppfattningen att män enbart kan ha sex om de är kåta och har erektion är inte sant. Erektion kan ske även vid olust och tvång och med mekanisk retning kan män och personer med kuk ejakulera utan inre känsla av kåthet och upphetsning.

Komikern, författaren och dramatikern Jonas Gardell. Artisten, koreografen och sångaren Andreas Lundstedt. Prästen och hbtq-aktivisten Lars Gårdfeldt. Alla tre har de utsatts för våldtäkt och valt att skriva om det i olika böcker.

Jonas Gardell skriver i Oskuld och andra texter;

Jag förlorade min oskuld den 2 april 1978.

Jag blev våldtagen av en gubbe, inlåst i en lägenhet på Söder i Stockholm.

Alla måste börja nånstans, och det var så det började för mig.

Den här mannen var en reptil, med en reptils ögon och en reptils kalla tunga.

Efteråt, när jag grät, stack han till mig två tior som en sorts ersättning.

Jag minns att jag snyftade att jag bara var ett barn, för att han skulle låta mig gå,

men jag vet inte om det verkligen var sant,

jag vet inte om jag verkligen var ett barn något mer.

 

Andreas Lundstedt  skriver i Mitt positiva liv;

Jag kröp över golvet till badrummet och hävde mig upp på toaletten. Jag kunde varken gråta eller skrika. Istället hamrade skulden ilsket i hjärnan. Hur fan hade jag kunnat vara så dum? Hans varma säd rann ur stjärten och jag såg vattnet under mig färgas rött av blod. Jag blev sittande på toaletten. Apatisk. Tom. Med en känsla av att aldrig någonsin ha varit så ensam tidigare. Ensam med skammen som enda sällskap. Skitig, utlämnad och äcklad av mig själv. Det var jag som uppmuntrat och tagit kontakt från första början i min idiotiska jakt på kärlek och närhet. Jag fick skylla mig själv. Vattnet från duschen lyckades inte tvätta bort våldtäkten trots att jag satt i flera timmar och bara stirrade in i kaklet medan de varma strålarna letade sig ner över min rygg. 

 Lars Gårdfelt skriver i F-ordet, mot en ny feminism;

Jag slängde mitt ex av Män kan inte våldtas. Jag fick ångest bara jag såg bokryggen i bokhyllan. Inget ingav mig så mycket ångest som just den där boktiteln av Märta Tikkanen. Eller kanske var det snarare skuld, det handlade om? En ångestfylld skuld över att att känna mig våldtagen, trots att jag inte hade rätt till den känslan? Jag hade ju trots allt bjudit hem den där mannen. Jag hade hoppats på ett sexuellt möte. Jag var bög som legat men män förut. Jag var ju inte typen som som ogillade sex med en man. Alltså var det mitt eget fel. Eller rättare sagt: det var inte något fel, eftersom det inte hade skett något fel. Det handlade ju inte om våldtäkt. Det handlade om dåligt sex. Så resonerade jag.

#blogg100, dag 37.

 

Våld, våldtäkt och makt bortom könsidentiteter och könsuttryck

På jobbet idag frågade en kollega om jag läst boken American Psycho och jag sade nej och förklarade att jag var för skadad för att kunna läsa om grovt våld. Denna skada uppstod genom att jag hört så otroligt många historier om våld i verkligheten att det en dag blev nog och jag orkade inte längre.

Det är inte det grövsta våldet som finns kvar i mina tankar utan det där raffinerat elaka som jag aldrig glömmer. Männen som stoppade in leverpastej i en kvinnlig kollegas slida och släppte en schäferhund på henne för att få ut det, mannen som använde sin nakna fru som ljusstake på bordet under en herrmiddag där hon fick ha ett stearinljus instoppad i stjärten och pappan som hotade med att döda barnens marsvin om de inte omedelbart återvände hem med sin mamma från kvinnojouren. Jag minns tårarna från mannen vars pojkvän och sambo hade meddelat att om han gjorde slag i saken och separerade så skulle alla få veta hans positiva hivstatus. Tjejen som kom till sjukhuset efter en våldtäkt där hennes flickvän använt en sönderslagen flaska istället för dildo. Fortfarande undrar jag hur det gick för kvinnan som skaffat barn med sin flickvän men ännu inte hunnit gå igenom en närståendeadoption där barnets andra mamma/hennes flickvän hotade med att hon aldrig mer skulle få se sitt barn om hon berättade för någon om våldet. När vi träffades hade hon inte sett sin lilla bebis på en och halv månad.

Under åtta år arbetade jag heltid med våld i nära relationer. Mestadels handlade det om mäns våld mot kvinnor (och barn) men jag mötte även kvinnors våld mot barn, kvinnors våld mot kvinnor och mäns våld mot män. Nu när jag jobbar på RFSL så bistår jag vår fantastiska Brottsofferjour på RFSL med att hålla utbildningsinsatser, men jag är inte kvar i det kliniska arbetet med våldsutsatta.

Med anledning av den tragiska händelsen när en man erkänt dråp på sin 27-årige pojkvän så ringde den mycket duktige journalisten Anders Backlund och ville prata våld. Det blev en artikel på qx.se som du kan läsa här.

Igår skrev jag om en barnbok skriven av författaren Hanna-Karin Grensman och till min glädje så svarade hon och kommenterade mitt inlägg. Hon gav också tips på några texter hon skrivit i anslutning det det jag skrev igår. Jag läste vidare och fastnade för en text om att kvinnor inte kan våldta.

Det finns en rad olika myter som hindrar oss från att se att vår mamma, syster, son, vän eller granne är utsatta för våld. Det beror på att kvinnor tolkas som mindre förmögna och villiga att utöva våld just för att de är kvinnor. Femininitet berättigar inte kvinnor att utöva våld. Detta försvårar för omgivningen att tolka våldet i en mellan två kvinnor. Manlighet är konstruerat runt  aggressioner, våld och makt och det finns en uppfattning att de ”av naturen” är mer aggressiva och våldsamma. Detta gör att många ser två män som jämlika och att om någon slår så förutsätts den andra kunna slå tillbaka

När en kvinna blir utsatt för våld av en annan kvinna i en relation så tror omgivningen att det är som en socialsekreterare sade på en utbildning jag höll;

-Men om två kvinnor slåss, kan det väl på sin höjd uppstå lite rivsår.

Då hade jag önskat att hon hade varit i tjänst den där kvällen på akuten när ”Lena” kom in med ett blödande underliv efter att hennes flickvän kört upp en sönderslagen flaska i hennes slida. Så döljs det faktum att sexuellt våld är inte ovanligt vid samkönat partnervåld. Män kan våldtas. En kvinna kan våldta en kvinna.

Ibland när jag utbildar så läser jag upp en mycket stark text skriven av Lars Gårdfelt i boken F-ordet, där han beskriver hur han själv blev våldtagen som ung kille. Ibland räcker inte mina teoretiska utläggningar utan det måste till någon form av verklighetsbeskrivning för att få människor att förstå.

Det händer också att jag visar filmen om den kväll där Love blev våldtagen.

Det är som Hanna-Karin Grensman skriver, det handlar inte om kön utan det är ett val vissa av oss väljer att göra för att vi kan, för att vi vill utöva makt över någon annan. För att vi är starkare; fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt, än den person som står framför oss.

Och DU det finns hjälp att få!  Är situationen akut ring 112 annars

RFSL:s Brottsofferjour

020-34 13 16
E-post: boj@rfsl.se

 

KVINNOFRIDSLINJEN

020-50 50 50