Finsex och fulsex

Är precis hemkommen från en fantastisk helg i Göteborg och HBTQ-festivalen. Det var en helg med perfekt avvägning av jobb och fritid, politik och aktivism, nätverkande och egna stunder med min sambo.

Under fredagen deltog jag i tre olika seminarier. Ett av dem handlade om ”finsex och fulsex” som jag höll tillsammans med Robert Jacobsson från radioprogrammet ligga med P3. Vi hade ett samtal om vad som i vår kultur anses som fint sex respektive fult sex och utgick från en klassisk teoribildning, Gayle Rubins ”välsignade cirkel”. Olika sexuella praktiker har blivit och blir ständigt placerade i en värdehierarki. Sexuella normsystem är historiskt och kulturellt specifika, och det pågår ständiga förhandlingar runt dessa. Rubin vänder sig starkt mot uppfattningen om en sexuell essentialism det vill säga föreställningar om sexualiteter som en naturlig och oföränderlig företeelse. Istället pågår en ständig hierarkisering och värdering av olika sexakter, och dessa delas upp i bra och dåliga, önskvärda och inte önskvärda. Rubins modell av den välsignade cirkeln visar i den inre delen sexuella praktiker som ses som naturliga, goda och normala medan den yttre ringen består av motsatsen det vill säga det som ses som dåligt, onormalt och onaturligt.

Jag och Robert gjorde en spaning vad som är fulsex 2012 och kom fram till att praktiker som barebacksex bland bögar, fisting och sexuella praktiker som wet och scat dvs där urin respektive avföring är inblandade är nog att betrakta som fulsex i vår kultur. Idag skall det vara fina designade sexleksaker och de ådriga svarta stora kukarna är bannlysta på alla ställen förutom på de lite sunkigare sexbutikerna i källarplan för män. Sex med håriga kroppar är fult men lite BDSM light är helt okey så länge det inte sker i en allt för kinky miljö utan i sovrummet med vita linnegardiner.

Vi vänder oss emot dessa klassificeringar och tycker istället att alla sexuella praktiker som inte innehåller förtryck eller våld och sker mellan två samtyckande vuxna skall bejakas. Min mission med många av föreläsningarna jag håller är att öka förmågan att skilja mellan det egna tyckandet och kunskaper om sexuella praktiker. Jag vill att fler skall få en medvetenhet om att sex går att ha på otroligt många olika sköna sätt.

Det är bara fantasin (och tyvärr en hel del gamla föreställningar om finsex och fulsex) som sätter gränser

Om att inte enbart vilja bada i vaniljsex-havet.

Jag håller på att läsa Statens Offentliga Utredningar utgivna på 30- och 40-talet i samband med att homosexuella handlingar avkriminaliserades i Sverige. Jag studsar till emellanåt då man på den tiden såg samkönade praktiker som en utdifferentierad sjuklig företeelse, en abnorm perversion som var onormal och icke önskvärd. Samkönade sexuella handlingar var samhällsfarliga yttringar.

Sexualiteten är inte något privat som händer bara mellan två personer utan är också till mycket stor del en social konstruktion av samhällets era, rådande ideologier och kultur. Det var inte bara på 30- och 40-talet som det fanns normer om vad som var bra respektive dåliga sexuella praktiker.  Fortfarande finns en uppdelning mellan vad som betraktas som ”bra, normalt, naturligt och godkänt” respektive ”dåligt, onormalt och fördömt”. Den som beskrivit detta mycket bra är etnologen Gayle Rubin. Hon konstruerade cirkeln, ”den sexuella hierarkin” (Rubin 1992) som fortfarande är väldigt användbar. Saga om Sexologi har skrivit flera intressanta tankar runt sexualitet och den välsignade cirkeln.

Jag har den grundläggande inställningen att så länge som man själv mår bra och inte skadar andra så har alla rätt att välja sin egen väg och hitta sina egna uttryck för sexualitet. Jag har en positiv syn på sex och så länge det präglas av ömsesidighet – samtycke och en brakänsla i magen hos samtliga inblandade kan jag inte se någon anledning att fördöma sexuella uttryck. Det är dock inte helt lätt för alla att hitta fram till vad som kan vara njutningsfyllda praktiker i en kultur där vissa saker är stämplade som fula och oönskade. Jag blev glad över att hitta A Map of the Lands of Human Sexuality. Där kan man dessutom göra sin egen karta utifrån vad ”jag provat och gillar, vad jag provat och inte gillar, vad jag skulle vilja prova och vad som enbart får stanna som sexuella fantasier.” Jag skapade min karta och blev positivt överraskad över att det fanns flera nya spännande områden som jag gärna skulle utforska. De som vill stanna kvar i vaniljhavet får naturligtvis göra det och det är inte på intet sätt sämre utan en ömsesidig respekt bör finnas runt att vi har olika upptäckarlusta och vilja att uforska nya områden.

Jag blev så till mig att jag dessutom köpte en stor posterkarta som jag klistrade upp på en kartong och tog till jobbet. Jag tyckte att det vore kul om alla satte upp nålar där de varit, men det tyckte inte mina kollegor ;o)

Läxa: Att fundera på sexuella praktiker som vi tycker att är svåra att prata och kommunicera om.