Vilda säger NEJ! med vuxenhandledning & Att prata med barn om sexuella övergrepp

Jag fick en fin bok i present av fina Västmanländskan tillika redaktör för boken Vilda säger NEJ med tillhörande  vuxenhandledning. Vilda säger NEJ, handlar om när Vildas mamma fyller år och familjen köper en hemlig present till henne och förbereder kalas. Vilda känner sedan i magen att hon inte vill ha något kalas, det känns inte bra när hon tänker på faster Ester som alltid ska pussas och kramas. Vildas kloka pappa berättar att hon  själv alltid får bestämma om och när hon skall bli pussad och kramad av någon. Han lovar att prata med faster Ester och det känns mycket bättre i Vildas mage. Mamma berättar senare i boken att både snoppen och snippan är privata och att en inte behöver visa den  eller titta på någon annans om en inte vill. Då berättar Vilda om att Ellens storebror Andreas visat sin snopp och ville ta på hennes snippa. Han sade dessutom att det skulle vara deras hemlis. Vildas lika kloka mamma berättar att ingen i hela världen får göra så, vad de än säger. Både Alexander den stores (en tidigare omskriven bok på samma tema) och Vildas mamma och pappa berättar tydligt att såna hemligheter får barn berätta om.

Pappa lär också både Vilda och lillebror Viktor en ramsa som de skall komma ihåg.

Min kropp är min

din kropp är din

om du gör något

som jag inte vill

säger jag till!

NEJ!

Boken om Vilda innehåller tre olika kapitel med olika former av gränskränkningar och övergrepp. Det handlar om faster Ester som vill kramas och pussas, Ellens storebror Andreas som visar sin snopp och sista kapitlet om när några större barn från fritids retar Vilda och hennes kompis Lisa. De stora barnen tråkar dem för att de skall skvallra. Vilda ryter ifrån och säger NEJ. På dagis har de samling och fröken berättar om hur man skall vara med varandra. Adnan som var en av de stora barnen från fritids ångrar att han varit dum och skriver en förlåtlapp. Slutet gott och allting gott!

Vilda säger nej är en fantastiskt fin bok om gränssättning och kränkningar men den vill omfatta lite för mycket. Det sista kapitlet hade gärna fått bli en egen bok då den går in på ett delvis nytt tema. Vilda är så klok och gör dessutom allting rätt vilket kan bli lite för präktigt samtidigt som hon blir en bra förebild för barn om hur en kan agera. De tecknade bilderna är underbara och här finns barn av olika ursprung och inga stereotypa framställningar av tjejer och killar.

Att förebygga sexuella övergrepp på barn är något otroligt viktigt men inte helt lätt. Jag har nu presenterat några bra barnböcker med handledningar för föräldrar, personal och andra vuxna som kommer i kontakt med barn. Jag har tidigare skrivit om boken Peter Alexander den Store och nu har fantastiska Stockholms Stadsbibliotek köpt in handledningen att prata med barn om sexuella övergrepp till boken på min inrådan. Nu har jag läst både vuxenhandledning till Vilda säger NEJ! och Att prata med barn om sexuella övergrepp.

Båda ger konkreta exempel på hur barnböckerna kan användas i arbetet med att förebygga övergrepp och ge barn som utsatts för övergrepp stöd. Handledningarna är mer tunna häften än böcker och på 15 respektive 24 sidor. Båda handledningarna tar upp otroligt viktiga teman som

– Skillnaden mellan att skvallra och berätta

– Bra och dåliga hemligheter

– Rätten till sin egen kropp även om en är ett barn.

Jag kan varmt rekommendera bägge dessa böcker till både förskola, skola,  föräldrar och andra som kommer i kontakt med barn. Detta är bland det viktigaste vi kan lära våra barn för att skydda dem mot övergrepp eller låta de får hjälp när det redan hänt.

Jag läste några tänkvärda ord i en artikel på nätet,

 Alla barn på dagis kan förklara var skogränsen går men inte alla kan förklara var gränsen går för var på kroppen andra får röra dem.

Våld, våldtäkt och makt bortom könsidentiteter och könsuttryck

På jobbet idag frågade en kollega om jag läst boken American Psycho och jag sade nej och förklarade att jag var för skadad för att kunna läsa om grovt våld. Denna skada uppstod genom att jag hört så otroligt många historier om våld i verkligheten att det en dag blev nog och jag orkade inte längre.

Det är inte det grövsta våldet som finns kvar i mina tankar utan det där raffinerat elaka som jag aldrig glömmer. Männen som stoppade in leverpastej i en kvinnlig kollegas slida och släppte en schäferhund på henne för att få ut det, mannen som använde sin nakna fru som ljusstake på bordet under en herrmiddag där hon fick ha ett stearinljus instoppad i stjärten och pappan som hotade med att döda barnens marsvin om de inte omedelbart återvände hem med sin mamma från kvinnojouren. Jag minns tårarna från mannen vars pojkvän och sambo hade meddelat att om han gjorde slag i saken och separerade så skulle alla få veta hans positiva hivstatus. Tjejen som kom till sjukhuset efter en våldtäkt där hennes flickvän använt en sönderslagen flaska istället för dildo. Fortfarande undrar jag hur det gick för kvinnan som skaffat barn med sin flickvän men ännu inte hunnit gå igenom en närståendeadoption där barnets andra mamma/hennes flickvän hotade med att hon aldrig mer skulle få se sitt barn om hon berättade för någon om våldet. När vi träffades hade hon inte sett sin lilla bebis på en och halv månad.

Under åtta år arbetade jag heltid med våld i nära relationer. Mestadels handlade det om mäns våld mot kvinnor (och barn) men jag mötte även kvinnors våld mot barn, kvinnors våld mot kvinnor och mäns våld mot män. Nu när jag jobbar på RFSL så bistår jag vår fantastiska Brottsofferjour på RFSL med att hålla utbildningsinsatser, men jag är inte kvar i det kliniska arbetet med våldsutsatta.

Med anledning av den tragiska händelsen när en man erkänt dråp på sin 27-årige pojkvän så ringde den mycket duktige journalisten Anders Backlund och ville prata våld. Det blev en artikel på qx.se som du kan läsa här.

Igår skrev jag om en barnbok skriven av författaren Hanna-Karin Grensman och till min glädje så svarade hon och kommenterade mitt inlägg. Hon gav också tips på några texter hon skrivit i anslutning det det jag skrev igår. Jag läste vidare och fastnade för en text om att kvinnor inte kan våldta.

Det finns en rad olika myter som hindrar oss från att se att vår mamma, syster, son, vän eller granne är utsatta för våld. Det beror på att kvinnor tolkas som mindre förmögna och villiga att utöva våld just för att de är kvinnor. Femininitet berättigar inte kvinnor att utöva våld. Detta försvårar för omgivningen att tolka våldet i en mellan två kvinnor. Manlighet är konstruerat runt  aggressioner, våld och makt och det finns en uppfattning att de ”av naturen” är mer aggressiva och våldsamma. Detta gör att många ser två män som jämlika och att om någon slår så förutsätts den andra kunna slå tillbaka

När en kvinna blir utsatt för våld av en annan kvinna i en relation så tror omgivningen att det är som en socialsekreterare sade på en utbildning jag höll;

-Men om två kvinnor slåss, kan det väl på sin höjd uppstå lite rivsår.

Då hade jag önskat att hon hade varit i tjänst den där kvällen på akuten när ”Lena” kom in med ett blödande underliv efter att hennes flickvän kört upp en sönderslagen flaska i hennes slida. Så döljs det faktum att sexuellt våld är inte ovanligt vid samkönat partnervåld. Män kan våldtas. En kvinna kan våldta en kvinna.

Ibland när jag utbildar så läser jag upp en mycket stark text skriven av Lars Gårdfelt i boken F-ordet, där han beskriver hur han själv blev våldtagen som ung kille. Ibland räcker inte mina teoretiska utläggningar utan det måste till någon form av verklighetsbeskrivning för att få människor att förstå.

Det händer också att jag visar filmen om den kväll där Love blev våldtagen.

Det är som Hanna-Karin Grensman skriver, det handlar inte om kön utan det är ett val vissa av oss väljer att göra för att vi kan, för att vi vill utöva makt över någon annan. För att vi är starkare; fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt, än den person som står framför oss.

Och DU det finns hjälp att få!  Är situationen akut ring 112 annars

RFSL:s Brottsofferjour

020-34 13 16
E-post: boj@rfsl.se

 

KVINNOFRIDSLINJEN

020-50 50 50

Peter-Alexander den store

I ett inlägg om normkritik i barnböcker från 9 augusti så skrev jag om ett barnboksseminarium, Upproriska böcker – normbryteri i barnboksvärlden.  Hanna-Karin Grensman var den medverkande författaren som deltog utifrån ett lite annat perspektiv än de andra. Om de andra författarna hade  en intersektionell ansats i barnböckerna så fokuserade Grensman på barn utsatta för övergrepp. Hon berättade att vuxna häpnade och gav henne beröm för hennes mod att skriva om övergrepp men tyckte att det var långt ifrån självklart att barn skulle få höra en bok om ett övergrepp.

Boken hon skrivit heter Peter-Alexander den store och är utgiven på Argument förlag. Den är ett charmigt porträtt av en liten kille som bor med mamma och pappa, älskar att spela fotboll och har Jens som barnvakt när mamma och pappa skall göra vuxensaker. Jens är mer som som en bästis eller som Peter-Alexander den store tänker i smyg, en storebror. De har jättekul tillsammans, spelar fotboll och leker sjörövare men en dag händer något när de skall bada ihop som inte känns bra för Peter-Alexander den store. Han får bryderier för han har tummat på och lovat Jens tystnad. Mamma berättar dock att man alltid får berätta alla hemligheter för en vuxen även om man lovat att inget säga. Det funderar han över och bestämmer sig för att berätta vad som hänt.

Boken förmedlar det viktigaste budskapet som barn behöver för att förebygga övergrepp, ingen får ta på din kropp om du inte vill det, inte ens mamma eller pappa. Dessutom får barn som hör denna berättelse veta att det alltid är okej att berätta hemligheter för en vuxen även om en tummat och lovat tystnad.

Grensman beskriver övergreppet mycket luddigt och det är fantastiskt bra då barn själva kan associera fritt över vad som hänt. De kommer att dra slutsatser utifrån sina egna erfarenheter.

Till boken finns också ett häfte om Att prata med barn om sexuella övergrepp. Jag gav förslag till Stockholms Stadsbibliotek att köpa in denna bok vilket de beviljat så den kommer jag att läsa så fort den finns tillgänglig.

Mina invändningar är bokens normativitet, det vita heterosexuella paret med sonen som spelar fotboll och kör bilbana. När föräldrarna är på väg till en fest får Peter-Alexander den store  förmaningar av pappa att han skall sköta sig och mamma lovar något gott hem. Vi får inte veta något om Jens utseende men när den nya barnvakten Malin kommer så beskrivs hon med ljust hår och bruna ögon, precis som en ängel. Därför är det väldigt befriande att hon faktiskt är duktig på fotboll och kan leka sjörövare.

Sammanfattningsvis så är detta en viktig barnbok med ett budskap som alla barn behöver få höra, oavsett om de blivit utsatt eller inte, då den förmedlar kunskapen om att alla oavsett ålder måste själva få bestämma över sin kropp.

Tänk på att aldrig tjata på barn om att de skall krama moster Eva som tack för födelsedagspresenten, morfar och morfar när de varit på besök eller en jämnårig kompis. Barn måste själva få avgöra vem och vilka de vill krama och pussa – en av de viktigaste sakerna för att förebygga övergrepp.

När jag skrivit detta inlägg fick denna respons från en vän på Facebook, jag minns från min barndom att tanter som ”ville ha en kram” var mycket läbbigare än den fulagubben på cykel som ville vi skulle följa med honom hem. 

Det går inte nog att betona vikten av att respektera barns integritet och att känslan av allt från icke respekt till övergrepp kan komma från både män och kvinnor.