Kampen mot våld, hat och förtryck fortsätter…

Igår var jag på Kanal Global för ett samtal med människorättsaktivisten Robert Hannah om hbt och heder. Han kom ut som homosexuell trots den risk som det innebar genom en artikel i DN. En del av släkten har tagit avstånd från honom efter det. Jag beundrar stort hans mod och engagemang!

Bilden är tagen av programmet Miniatyrs fantastiska redaktör Maria Lindén

Igår hade jag också ett samtal med en man som lever med hot om våld utifrån hedersnormer på min delvis nya tjänst på RFSLs brottsofferjour. Idag har jag varit i Borås och föreläst om sexuellt våld mot och emellan hbtq-personer. Det var nödvändigt att också nämna hedersrelaterat våld och hatbrott. Inte minst med anledning av det hatbrott som begåtts i närheten av Borås i Kinna. I förra veckan blev det gifta paret Håkan och Roys bil rispad. Någon eller några hade skrivit bög, kuk och gjort ett hakkors på deras bil.

Samma dag var en vän i en rättegång för att hon och hennes flickvän varit utsatt för hatbrott. På RFSLs jourtelefon fick jag ta emot samtal som var akut.

Igår undertecknade presidenten i Uganda lagförslaget ”Anti Homosexuality Bill” som kriminaliserar hbt- personer. Upprepad homosexualitet har föreslagits leda till livstids fängelse. Förslaget bygger dessutom på ett angiverisystem som innebär att personer som ger utrymme för  homosexualitet exempelvis hyresvärdar eller föräldrar till hbt- personer kan bli dömda till fängelse. Nu tvingas föräldrar, lärare, grannar och läkare att anmäla hbt- personer till myndigheter. Uganda är nu ett av de länder i världen som har den allvarligaste statliga förföljelsen av hbtq-personer.

I Uganda fanns redan innan liksom i ett sjuttiotal andra länder i världen, en lag som kriminaliserar samkönade sexuella handlingar.

RFSL, har ett nära samarbete med hbtq-organisationer i Uganda och uppmanar svenska politiker och företrädare att fördöma lagen och kräva att presidenten utfärdar ett moratorium för att se till att lagen inte drabbar särskilt utsatta grupper, som identifierats i landets egen nationella hälsostrategi.

Lagen strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till privatliv, frihet från omänsklig eller förnedrande behandling, rätten till liv, yttrandefrihet och rätten till rättvis rättegång – rättigheter som ska skydda alla ugandiska medborgare enligt landets egen grundlag.

På Soginews läser jag;

The Anti-Homosexuality Act, 2014 is an act to: “prohibit any form of sexual relations between persons of the same sex; prohibit the promotion or recognition of such relations and to provide for other related matters.”

A homosexual is defined as a person who engages or attempts to engage in same gender sexual activity. Sexual acts are defined as:

“(a) physical sexual activity that does not necessarily culminate in intercourse and may include the touching of another’s breast, vagina, penis or anus;

(b) stimulation or penetration of a vagina or mouth or anus or any part of the body of any person, however slight by a sexual organ;

(c) the unlawful use of any object or organ by a person on another person’s sexual organ or anus or mouth;”

The offense of homosexuality will be punished by imprisonment for life. And a person who “attempts to commit homosexuality” will be liable, on conviction, to imprisonment for seven years.

A person who attempts to commit the offense of aggravated homosexuality, offenders  living with HIV, serial offenders etc, are liable, on conviction, to imprisonment for life.

The act also criminalizes “Aiding and abetting homosexuality” and “Conspiracy to engage in homosexuality”.

“Promotion of homosexuality” is listed under paragraph 13 and this includes a person who participates in publishing pornographic materials with the “purpose of promoting homosexuality”. It also includes a person who “funds or sponsors homosexuality or other related activities.” and/or “uses electronic devices which include internet, films, mobile phones for purposes of homosexuality or promoting homosexuality; or acts as an accomplice or attempts to promote or in any way abets homosexuality and related practices.”

The punishment is a fine and/or imprisonment of a minimum of five years. If the offender is a corporate body or NGO, the director, proprietor or promoter will be punished by imprisonment for seven years.

Sedan gör jag ett uppehåll i skrivandet av detta inlägg och går ut på Facebook för att mötas av nyheten att en homosexuell man som flytt till Sverige från Uganda skall utvisas tillbaka dit. När jag scrollar ner så möts jag av en fruktansvärd bild som en av de fantastiska ugandiska  hbtq-aktivisterna lagt ut;

Vad säger en efter detta? JO, Upp till Kamp! Vi ger oss aldrig!

Fråga mig INTE varför Pride behövs!

Utan läs nedanstående och dra dina egna slutsatser!

Som bisexuell flata och mamma till en bög är det svårt att inte börja gråta och omöjligt att inte vilja kämpa ännu hårdare för hbtq-rättigheter för ALLA när SVT-nyheterna publicerar nedanstående nyhet. Den ryske nynazisten Maxim Martsinkevitj har uppmanat sina anhängare att lägga ut falska datingannonser på ett socialt nätverk för att locka till sig homosexuella tonårskillar. När någon kille svarat på annonserna och bestämt en date blir de misshandlade och torterade, utsatta för grova hatbrott med andra ord. Inte allt för sällan filmas hela ändelseförloppet läggs ut på nätet. Många av offren har drivits till självmord då detta blir känt för omgivningen. Den ryska polisen har enligt uppgift inte agerat för att sätta stopp för händelserna. Detta har inte uppkommit  av en slump utan är en direkt följd av att klimatet för Rysslands homosexuella har hårdnat de senaste åren. I juni gick en ny lag som innebär ett förbud mot ”propaganda för icke-traditionella sexuella relationer” genom. Detta har rapporterats från Spectrum Human Rights Alliance vilket är en internationell organisation som arbetar för mänskliga rättigheter till  personer som blir utsatt för diskriminering och övergrepp utifrån uppfattad sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck i Östeuropa, Ryssland, Ukraina, Vitryssland och länderna från forna Sovjetunionen.

Bildkälla: http://www.spectrumhr.org/hot-news-1/russianlgbtteenspubliclybulliedandtorturedbyneonazisonvideolocallawenforcementcondoneshomophobia

Efter att jag tagit del av denna fruktansvärda nyhet så läser jag på sajten One Million Moms.  Detta är en grupp i USA som driver kampanjer för allt som skulle kunna vara skadligt för barn dvs. barnprogram och annat som innehåller hbtq-personer. Exempelvis så uppmanas föräldrar att höra av sig med klagomål till Disney Channel då en episod i nästa säsong av ”Good Luck Charlie” kommer att innehålla en familj med två mammor. Eftersom ”Good Luck Charlie” närmar sig sitt slut, förväntas figurerna endast dyka upp i en episod, detta anses dock illa nog.

Disney Channel uppges förstå det kontroversiella med ett par av samma kön och har svarat att ”denna speciella story utvecklades under rådgivning av experter runt barns utveckling och rådgivare”. De ville återspegla teman av mångfald och delaktighet.

One million moms tycker även om det är lagligt och att vissa väljer denna livsstil är det ändå inte moraliskt korrekt, Disney borde hålla sig till underhållning. De uppmanar familjer att höra av sig till Disney  för att få dem att utesluta förvirrande ämnen som barn är alldeles för små för att förstå. Sajten uppmanar alla att skicka e-post till Disney med begäran om att de utelämnar scenen med två mammor  i ”Good Luck Charlie” eller helt låter bli att sända denna kontroversiella episod.

Låt oss fira Stockholm Pride nästa vecka och tweeta på sidan Go West!

Om att omvända lesbiska kvinnor meddelst våldtäkt

När jag för en tid sedan ledde en workshop om sexuell hälsa för personer som lever med hiv så hade vi en runda runt vad som är bra respektive dålig sex. En kvinna nämnde att dåligt sex var att bli våldtagen och det kan nog vem som helst skriva under. Det som berörde mig var att hon kom från ett land där våldtäkt på intet sätt var ovanligt utan något som alla kvinnor där behövde förhålla sig till.

I söndagens DN skrev den sydafrikanska författaren Marlene van Niekerk om situationen i Sydafrika. Interpol menar att Sydafrika är våldtäkternas huvudstad i världen. Där löper kvinnor större risk att bli våldtagna än att få utbildning. Chockerande siffror framkommer att uppskattningsvis hälften av kvinnorna i Sydafrika riskerar att blir våldtagna under sin livstid.

Van Niekerk beskriver hur såväl spädbarn på enbart några månader som äldre kvinnor våldtas. Speciellt utsatta är kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar och lesbiska kvinnor. De senare blir utsatta för ”korrigeringsvåldtäkter” där syftet är att straffa eller att ”korrigera” kvinnornas sexuella identitet.

Det problematiska är att om en som kvinna anmäler en våldtäkt till polisen så kan lagens väktare själva begå fortsatta övergrepp och i värsta fall kommer hon hem i sämre skick än hon kom.

I rapporten Hate Crimes: the rise of corrective rape in South Africa går det att läsa att mest utsatta är svarta lesbiska från kåkstäderna som redan är socialt missgynnade och utsatta för  kulturell, ekonomisk och social diskriminering. 44% av vita lesbiska och 86% av de svarta levde i skräck för sexuella övergrepp vid en undersökning som gjorts.

Bakgrunden till denna våldtäktspandemi sägs vara hög arbetslöshet, brist på sociala sammanhang, svår fattigdom, en känsla av hopplöshet, en stark heteronorm, en kollapsad polisbevakning, rättssystemets misslyckande och en väl utbredd machismokultur förstärkt av traditionellt chauvinistiska attityder mot kvinnor. Lägg där till giriga och korrupta ledare.

I ovan nämnda rapport finns en berättelse från Phumla från Soweto, Johannesburg:

Det borde vara en självklarhet att våld mot kvinnor är ett brott och alla kvinnor, oavsett sexuell läggning, har rätt att leva utan rädsla och att vara fri från fördomar, diskriminering och våld. Så är det dock inte, en medvetenhet är första steget för arbetet för en förändring.

#blogg100, dag 93.

Reflektioner runt en bok – Profetmorden , en hop-ciki-yaya deckare av Mehmet Murat Somer

När jag läser om hur uppspelt huvudpersonen i Profetmorden blir av informationen om att den aktade personen inom turkiskt näringsliv, Adem Yildiz var passiv i sängen så kastas jag tillbaka i tiden. Jag tror att det var 2003, då jag av en händelse gick jag förbi ett galleri med en fotoutställning, klev in och såg en utställning med bilder av turkiska transvestiter och transexuella kvinnor som sålde sexuella tjänster. Efteråt funderade jag mycket över en text om att man kan bli dubbelt så mycket man genom att rövknulla en annan man och samtidigt fortsätta att förakta bögar. Senare skulle jag förstå att detta var en kultur som finns i många delar av världen. I många sammanhang har män som föredrar att ”sätta på” en starkare manlig identitet oavsett om de har en maskulin, heterosexuell eller homosexuell identitet än de män som vill bli ”påsatta”.

Boken påminner mig om de nakna bilderna i den svartvita fotoutställningen med prostituerade transvestiter och transsexuella. De poserade, ibland nakna och ibland i sina åtsittande klänningar. Vid något tillfälle var en kund med på bilden men ofta var de i sällskap med varandra och garvade högt åt något. Ibland fanns blickar av erfarenheter jag aldrig varit i närheten av, sorg och en uppkäftighet som jag gillade.

Mehmet Murat Somer skriver att ”våra flickor är överlevare. De står ut med mycket och genomlider det mesta. Alla dessa flickor vi har förlorat. Jag kunde inte komma på en enda som dött en naturlig död. Det var alltid någon form av missöde eller olycka. I polisens register sorteras de in utan undantag in under olösta fall. Om det inte rörde sig om mord var det alltid våra flickor själva som fick skulden.” I Turkiet finns en stor marknad för transvestiter och transsexuella kvinnor att sälja sexuella tjänster till andra män. En marknad som troligtvis växer även i Sverige. Loggar en in på Flashback så går det att hitta mängder av trådar där män efterfrågar ”kvinnor med kuk”. Amnesty skriver att ”var 15:e dag mördas en transperson i Turkiet. Transkvinnor i landet drivs till prostitution i brist på andra försörjningsmöjligheter. Polisen har börjat bötfälla prostituerade transkvinnor för trafikbrott de inte begått. Och i Turkiet räknas inte brott mot hbtq-personer som hatbrott”.

Mehmet Murat Somer låter också huvudpersonen fundera över hatbrott och skriver ”män som har problem blir alltid ångerfulla efter att det har gått för dem. Några vill springa ifrån så fort som möjligt för att få vara ensamma med sina skuldkänslor. Några fylls med hat som de låter gå ut över sin partner. Det är dem jag Där rädd för. De är i stånd att göra vad som helst för att undertrycka sin skam- och skuldkänslor. Vissa går så långt att de till och med mördar.  /…/När lusten och upphetsningen är borta fylls de av skam och vi får skulden för det de har gjort. De försöker parera sina samvetskval med avsky, vilket i bästa fall leder till att de skamset flyr iväg.” Detta känns igen även från hatbrott begångna i Sverige

Till sist, Somer skriver  att ”våra flickor, de flesta i alla fall, är överlägset bättre och mer kvinnliga vad gäller former, uppförande, utstrålning, hållning och sminkning. De är mer attraktiva och mer tilltalande.” Jag förstår vad han menar. Under Stockholm Pride hade jag och min sambo förmånen att stå bredvid en tjusig dragqueen på ett lastbilsflak och kunde konstatera att hon var betydligt mer traditionellt kvinnlig och tjusig än vi både gemensamt. Den killen visade med all önskvärd tydlighet att ett kvinnligt kön inte alls någon förutsättning för ett kvinnligt genus.

Profetmorden, är en turkisk deckare av Mehmet Murat Somer. Boken är utgiven på ett nytt förlag 2244, som specialiserar sig på litteratur från länderna runt Svarta havet. Detta är den första av hans deckare som översatts till svenska men fler väntar.