Inlägg märkta ‘hbt’

Jag reagerar kraftfullt på en debattartikel i den kristna tidningen Dagen. Varför väljer jag att lägga mig i en debattartikeln från Dagen? Jo därför att artikelförfattaren har försökt att formulera en argumentation som kan fungera också i relation till dem som inte har Bibeln som auktoritet. Som teolog med inriktning på etik i allmänhet och sexualetik i synnerhet blir det intressant.

Olof Edsinger bland annat skriver heteronormen är viktig att bevara ur ett identitetsperspektiv. I dagsläget är det en förhållandevis låg andel av befolkningen som betecknar sig som HBTQ. Därmed är det också få som behöver genomgå den identitetskris som många HBTQ-personer har vittnat om i samband med sin uppväxt. Men i det normkritiska paradigm som nu råder riskerar denna typ av brottning med den egna identiteten och sexualiteten att föras över på betydligt större grupper – något som jag menar är djupt olyckligt.

Normkritik är ett sätt att arbeta för ökad rättvisa. Det gäller att sätta fokus på makten och ifrågasätta. Med hjälp av ett normkritiskt perspektiv kan vi få syn på, och förändra, begränsande strukturer och normer. Med en normkritisk pedagogik kan vi synliggöra det normsystem som ger upphov till utsatthet. Genom att göra normen, dess gränser och makt synliga så blir det möjligt att förstå hur inneslutande och uteslutande processer fungerar för att inkludera snarare än att exkludera i olika sammanhang.

Vad betecknar Edsinger som låg del av befolkningen? Andelen som definierar sig som homosexuell, bisexuell, transperson eller queer är en relativt stor del av befolkningen. Dessutom är de en grupp som under lång tid har åsidosatts i samhället, marginaliserats och exkluderats från ett fullvärdigt deltagande. Det är skrämmande hur en person så uppenbart kan förneka och förringa heteronormens konsekvenser för dem som inte följer den. HBTQ-personer utsätts dagligen för mobbning, trakasserier och hat, de blir ifrågasatta av sin omgivning och av sig själva. Heteronormen får en direkt konsekvens för hälsan. Av de homo- och bisexuella i åldern 16-29 år har 49 procent av kvinnorna och 42 procent av männen någon gång haft självmordstankar, var fjärde kvinna och elva procent av männen har försökt ta sitt liv. Den psykiska hälsan är väsentligt bättre bland heterosexuella. Bland unga transpersoner är det ännu fler som mår dåligt. För transpersoner i åldern 16-29 så har 65 procent haft självmordstankar och 27 procent har försökt att ta sitt liv. Istället för att värna en exkluderande norm och ordning måste alla samhälleliga instanser få bättre verktyg att ifrågasätta heteronormen. Detta behöver börja redan på dagis och fortgå ända in i geriatrik och på äldreboenden. Hela samhället behöver mer kunskap i HBTQ-frågor.

IMG_5854Ingen människa ska behöva må dåligt över sin sexualitet eller könsidentitet. För att uppnå det måste heteronormen ständigt ifrågasättas. Det är allas ansvar.

Edsinger fortsätter; alla som känner mig vet samtidigt att jag är väl medveten om behovet av en apologetik som kan fungera också i relation till människor som inte tror. Som avslutning vill jag därför göra en kort ansats till sådan, kopplat till den här aktuella frågan.
Jag tror att det finns en skapelseordning som gör gällande att manligt och kvinnligt kompletterar varandra. Det är också bara manligt och kvinnligt i sexuell förening som kan ge upphov till nytt liv. Den så kallade heteronormen svarar därmed mot ett djupt biologiskt, psykologiskt och socialt mönster som i grunden har väldigt lite med religiös tro att göra – samtidigt som den ändamålsenlighet som skapelsen uppvisar är ett viktigt indicium på att det verkligen finns en Skapare (jämför Romarbrevet 1:18-28).

I en analys av texten går att se att Edsinger använder begreppen manligt och kvinnligt vilket han antagligen menar att är i direkt överensstämmelse med ursprungligt biologiskt kön. Han utgår således från en uppfattning om två stabila isärhållna kön, en uppfattning som idag problematiseras allt mer. Denna syn är en konsekvens av en okritisk syn på genderstereotyper. Våra sociala mönster präglas mer av social inlärning än av genitaliernas konstruktion. Könet sitter inte främst i våra genitalier utan mellan öronen. Genom att hävda att utgångspunkten är det faktum att enbart manligt och kvinnligt kan ge upphov till nytt liv sätts likhetstecken mellan sperma som något manligt och ägg som något kvinnligt och därmed befästs en ensidigt biologistisk grundsyn utan hänsyn till människors egen definition av sig själva och sina kroppar. Heteronormen bygger på en biologisk grundsyn även om denna också äger en större komplexitet än vad som framhålls. Heteronormen har konstruerat psykologiska och sociala mönster som nu är stadda i förändring då de visar sig bygga på en många gånger fördomsfull och icke vetenskaplig grund. Uppfattningen av att manligt och kvinnligt skulle fungera som ett slags Ying och Yang är inte längre en en förankrad kunskap i samhället.

 För vårt samhälle borde det vara viktigt att framhålla äktenskapets särställning som ett förbund mellan man och kvinna, inte främst för att bekräfta parternas kärlek till varandra utan för att skydda den enda sexuella förening som ligger till grund för samhällets fortbestånd.

Varför finns behovet att skydda en sexuell förening som ligger till grund för samhällets fortbestånd? Utvecklingen har gått vidare och visar på att många barn idag blir till utan regelrätta samlag. Det kan knappast heller vara så att det är nödvändigt för samhällets nativitet. Idag är det tillåtet för samkönade par med insemination, ensamstående och samkönade par kan adoptera. De flesta barn blir inte heller till inom äktenskapet. Den äldre formen av pliktetisk sexualmoral har förlorat sin betydelse, det vi idag behöver är en form av sexualetik som fokuserar mer på viktiga värden och sätter kärleksbudet i centrum. Trohet och ansvar, att hjälpa och stödja varandra, att leva i ömsesidighet och öppenhet, att inte skada varandra eller utnyttja varandra är betydligt viktigare värden.

Idag var jag på RFSU och satt med i en panel tillsammans med Pye Jakobsson från Rose Alliance & Hiv Sverige, Anna Skarhed, utredaren av utvärderingen av förbudet mot köp av sexuell tjänst, 1999-2008 (SOU 2010:49), och Patrik Cederlöf, nationell samordnare vid Länsstyrelsen i Stockholms län. Jag deltog från RFSL och som projektledare för Osynliga Synliga Aktörer – Hbt-personer med erfarenhet av att sälja och/eller köpa sexuella tjänster, ett uppdrag från Jämställdhets och Integrationsdepartementet tilllika åtgärd 33 i regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel.

Patrik Cederlöf utgick i sin analys utifrån trafficking där han möter många utsatta kvinnor från olika europeiska länder. Dessa tillhör ofta en minoritetsgrupp och det är inte alltid lätt att avgöra vad som är frivilligt och icke frivilligt när det handlar om oerhört utsatta och problematiska hemförhållanden. Detta visar att sexsäljande kan var ett frivilligt ofrivilligt val utifrån en ekonomisk nödsituation vilket naturligtvis inte går att lösa genom sexköpslagen utan där måste en annan politisk vilja till.

En av de viktigaste redskapen att förstå sex mot ersättning har jag lärt mig av Petra Östergren. Även i denna panel hamnade vi i detta dike emellanåt när vi inte klargör vilket form av sexsäljande som vi avser.

Skärmavbild 2013-04-05 kl. 21.49.00

Det var mycket intressant att Anna Skarhed gav mig rätt i att det var ett misslyckande att män inte inkluderades i större utsträckning i utvärderingen av sexköpslagen men hävdade att de då inte fanns forskning att tillgå vilket är en sanning med viss modifikation. I det över 300 sidor långa betänkandet ägnas bara 24 rader åt manlig samkönad sexhandel och om transpersoner sägs ingenting, utöver att begreppet nämns i samma stycke. Lagen är sprungen ur Kvinnofridspropositionen och prostitution sågs som en del av mäns våld mot kvinnor och som ett uttryck för bristande jämställdhet mellan könen. Mycket av forskningen kring sex mot ersättning har sedan dess utgått från att de samhälleliga strukturer som antas göra män till förövare och kvinnor till utsatta och offer. Detta bygger på en mycket essentiell syn på kvinnor och mäns sexualitet. Anna Due har sammanfattat detta i en mycket intressant tabell;
Skärmavbild 2013-04-05 kl. 21.31.05Anna Skarhed gjorde också i dagens panel ett särskiljande mellan trafficking som innebär bland annat tvång, utnyttjande och exploatering av personers utsatta levnadssituation och sexuella handlingar mellan två eller flera samtyckande parter. Detta är tvärtemot utredningens utgångspunkt som menar att det inte är relevant att skilja mellan frivillig och ofrivillig prostitution. Ändå var Skarhed resonerande och öppen inför många frågeställningar men landade märkligt nog i en ensidig analys av sexköpslagens förträfflighet när det gällde att diskutera lagen vara eller icke vara.

Eftersom utvärderingen var undermåligt utförd avseende forskningsmetodik så innebär detta faktiskt att det inte går att dra några slutsatser utifrån denna utredning och det enda raka vore att tillsätta en ny opartisk utredning där det inte på förhand är beslutat vad resultatet skall komma att bli. I en sådan utredning måste naturligtvis även sexarbetares röster bli hörda. RFSU hade bjudit en representant för Rose Alliance vilket borde vara en självklarhet i dessa diskussioner. Det är det dock inte! I utvärderingen kan vi läsa att arbetet bland annat ”ska utgå från de utsattas behov och situation”.  Personer som har erfarenhet av sexarbete ”uppger att kriminaliseringen förstärkt det sociala stigma det innebär att sälja sex / … / att de valt att prostituera sig och upplever sig inte vara ofrivilligt utsatta för något.” samt att ”även om det inte är förbjudet att sälja sex upplever de sig vara jagade av polisen” och att ”de upplever sig vara omyndigförklarade i och med att deras handlingar tolereras men deras vilja och val inte respekteras.” De menar även att det går att särskilja mellan ofrivillig och frivillig prostitution. Trots utgångspunkten att se till de ”utnyttjades” situation och behov anses kriminaliseringens negativa effekter vara positiva på grund av utredningens utgångspunkter. Knappast ett respektfullt sätt att ta till vara på åsikter från personer i målgruppen.

#blogg100, dag 73.