Under historien har det varit förbjudet att idka homosexuella handlingar och fortfarande kvarstår förbudet i ett antal länder i världen ofta med motivationen att det är ett ”brott mot naturen”. Detta är fortfarande ett argument som används i katolska och många frireligiösa kretsar. Även från muslimska troende har jag hört detta argument.
Det roliga med detta argument är att det är fullkomligt felaktigt. Istället kan vi konstatera att det är de kontextuellt tidstypiska värderingarna och moral som ofta styr våra tolkningar av naturen. Jag har länge tyckt att det har varit spännande att se hur uppfattningar runt genus och sexualitet styr våra uppfattningar om djur och natur. En av mina favoritforskare är Hillevi Ganetz, professor i genusvetenskap. Hennes bok fick jag i julklapp av en av mina söner.
Här undersöker Hillevi Ganetz hur djuren blir genuskodade, vilka sexuella praktiker som inte skildras i tv men framför allt hur natursyn och maskulinitet är tätt sammanflätade. Djurens och sexuella liv och familjebildningar tolkas i naturprogrammen utifrån den ideologiska och moraliska ram som är rådande för människorna i samhället. Det är med andra ord människor som själva bestämmer vad som är naturligt och sedan används denna konstruerade bild av det som anses vara naturligt som argument för vad som också skall anses vara onaturligt.
Först 1995 visades de första filmerna på tv i USA när djur har samkönade sexuella kontakter. Även i Sverige har det funnits sparsamt med parande djur i naturfilmer men på senare år har dessa ökat avsevärt. När det visas är det nästan uteslutande tvåkönat sex i naturfilmer och naturmagasin. Vanemässigt, upprepat och oreflekterat visas endast tvåkönat sex och alla andra sexuella praktiker osynliggörs, snacka om att reproducera heteronormen.
Delfiner beundras av många och är sinnebilden för de snälla och oskyldiga djuren men flocken leds av en dominant hona och delfiner kan utgöra en fara då de äger en stor sexuell aggressivitet. Flera delfiner kan tvinga sig på en ensam individ. Hanar kan ha sex med andra hanar, delfinungar med sina mammor och de stimulerar också sig själva. På Kolmården berättade en av skötarna att delfinhanarna gärna smekte sina penisar mot deras våtdräkter och att de lärt sig när de måste hålla sig undan.
För ett antal år sedan var det en intressant utställning på Naturhistoriska museet i Stockholm ”Rainbow Animals” baserad på den amerikanske biologen Bruce Bagemihls forskning. Han hade under nio år forskat om djurens sexualiteter och kom ut med en bok ”Biological exuberance. Animal homosexuality and natural diversity”. Utställningen visade att samkönade kontakter var beskrivet hos mer än 1.500 arter och hos 500 av dem var det mycket väldokumenterat. Exempelvis lejon, elefant – både afrikansk och indisk – zebra, gorilla, schimpans, giraff, amerikansk bison, myskoxe, varg, mård, delfin, gråval och späckhuggare har samkönade sexuella kontakter. Vissa kallar detta för homosexualitet medan jag hellre använder begreppet samkönade sexuella kontakter. I min värld kan djur inte definieras som homo- eller heterosexuella utan det är deras beteenden som är intressanta. Studier av djurs sexuella beteende visar att sex inte bara sker för fortplantningens skull. Djuren har också sex för nöjes skull, utanför parningstiderna, ibland med flera partner samtidigt och alltså inte sällan med individer av samma kön.
På bokmässan i Göteborg lyckades jag och Siv, kvinnan bakom (inte så) Anonyma Biblioholister pricka in ett suveränt seminarium med evolutionsbiologen och genusforskaren Malin Ah-King. Bilden har jag också lånat från (inte så) Anonyma Biblioholister
Där presenterade hon sin bok ”Genusperspektiv på biologi”. Denna lilla skrift är fantastiskt bra och finns för nedladdning på högskoleverket. Även Ah-King pekar på hur biologin präglas av föreställningar om manligt och kvinnligt och kulturella normer kring kön och sexualitet.
Denna fantastiska skrift anlägger ett genusperspektiv på allt från gener och hormoner till hjärnforskning och evolutionsbiologi. En spännande reflektion är hur spermier än idag ses som de aktiva med uppdrag att hitta ägget och penetrera det. Ägget i sig har däremot framställts som passivt väntande. Forskning har dock visat att spermierna inte alls kan möjliggöra ett genomträngande av ägghöljet utan molekyler i ägghöljet binder till receptorer i på spermierna vilket gör att enzym avsöndras så att spermien kan komma in. Väl där vandrar äggets cellkärna dit i hög hastighet.
Ett annat exempel är hur sjökor visuellt visas som kärnfamiljer men i verkligheten lever ofta en hane med ett harem av honor.
När jag googlade ”homosexuella djur” drogs min blick till en kristen sajt där filmen ”homosexuella djur” från SVT diskuterades och jag citerar ”Jag är uppvuxen på en bondgård. Och vi hade kor. Ibland så hoppade korna upp på varandra. Men det var ingen som trodde att de var homosexuella. Vi förstod alla att det var en markering av korna att de ville ha en tjur”. Det blev en påminnelse om att vi aldrig går fri ifrån våra kontextuella tolkningar. Vi ser det vi vill se.
Suzann Sexeducator 