Hiv 2.0 är ingen bok utan snarare ett seriealbum om hur det är att leva med hiv i Sverige idag. Den bygger på olika autentiska röster. Det är Positiva gruppen Väst* som samlat in delar av livsberättelser under de senaste åren. Dessa har sedan gestaltats av serietecknarna Hilda-Maria Sandgren, Hanna Stenman och Lina Vain Illalla. Resultatet är Hiv 2.0.
Albumet består av tre lite längre serier och ett antal kortare serier eller enrutingar. Den första längre texten är en fruktansvärt sorglig och sann historia om en mormor som inte längre får träffa sina barnbarn. Dotterns reaktion när mamman berättar om att hon bär på hiv blir till en smärre katastrof på grund av felaktiga uppfattningar och onödig rädsla.
En annan historia handlar om svårigheterna med att flirta, ragga och ligga när en skall berätta om att en bär på ett virus. En kär vän till mig har uttryckt det så fenomenalt bra så jag brukar alltid använda det här citatet när jag föreläser;
För det är just sexlivet som förändras med hiv. För mig har det blivit lättare att stanna hos en partner även om det inte är sådär stormande fantastiskt som man har läst i pastellfärgade pocketböcker att det ska vara. På gott och ont är det numera lite besvärligare att kasta sig in i nya sexuella relationer. Orka informera en gång till. Det blir ju aldrig bara: »Ok, nu har vi hånglat och händerna har börjat glida in under kläderna, enligt konventionens alla regler ska vi snart idka könsligt umgänge, men innan dess vill jag bara informera om att jag har lite hiv. Kan vi fortsätta nu? Nähä, men jag har typ jättelite hiv, knappt några virus alls.
Informationsplikten föreskriver att man ska uppge sin hivstatus innan sex. Men i realiteten innebär det att man också får informera om smittsamhet, sexuella praktiker, risker, virusnivåer, medicinering, allmänhälsa och förväntad livslängd, trauman, stigman och mobbning samt avsaknaden av trauma, stigma och mobbning. När den föreläsningen är över, har fingrarna för länge sedan slutat pilla.
Bild från sidan 44 i albumet Hiv 2.0
Tänk dig själv, hur kul är det att få nobben i sängen? Att ha sex med någon som bär på hiv men står på behandling innebär ingen risk. Att ha oskyddat sex med någon som inte vet om sin hivstatus kan däremot innebära en risk för överföring av hiv och andra sexuellt överförbara infektioner.
Den tredje storyn är mer av en solskenshistoria om att finna någon att älska och leva med. Förutom detta finns bra information och kunskap. Hiv 2.0 finns att beställa från PG Väst eller att läsa på nätet. Känner du att du inte har full koll, ägna en stund åt detta seriealbum och skaffa mer kunskap.
Bild från sidan 10 i albumet Hiv 2.0
Jag har många vänner och bekanta som lever med hiv. Hur många de är har jag aldrig tänkt på för det har aldrig någon betydelse. Vissa är helt öppna med att de bär på ett hiv medan andra har berättat i djupaste förtroende med en försäkran om att jag aldrig skall föra det vidare. Några har säkert inte berättat och det är helt okey. Bara en fjärdedel av alla som lever med hiv är öppna. Varför är det så? Jo, för att ett av de största problemen är fördomar och stigma. Idag finns mycket effektiva behandlingar som gör att viruset inte överförs till andra även om man har oskyddat sex. Ändå så är det människors föreställningar, fördomar och myter som ibland radikalt försämrar livskvaliteten för många som lever med hiv. Vi bär alla ett ansvar för att minska stigmat. Läs Hiv 2.0!
*Positiva Gruppen Väst är en rättighetsorganisation som arbetar för att stärka hivpositiva i sin livssituation. De ger hjälp till självhjälp och vänder sig till alla som är berörda av hiv, oavsett kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung. De har kurser, informerar om hiv och arbetar hela tiden med att förbättra villkoren för personer som lever med hiv.
Suzann Sexeducator 